* Snacka om Maktmissbruk
oktober 29, 2007 av puffeltufflan
Man blir ren ut sagt förbannad på sådant här
Tyvärr så händer det lite då och då här i Sverige.
Det kan vara någon som gör en Anonym anmälan till soc
bara för att djävlas med personen och ställa till problem.
Det kan vara parterna i en vårdnadstvist som anmäler varandra.
Det finns ju dom som inte har någonting ingenting innanför pannbenet
som använder barn som slagträn i konflikter.
En djup integritets kränkning är det att komma in i en familj och splittra den
utan att ha mera kött på benen än det som stod i artikeln.
Visst är det bra när soc reagerar men någon måtta får det väl vara..
Tillägg kl 15:30
Sen finns det ibland väldigt stora brister hos socialtjänsten
när barn bör omhändertas enl LVU,
där det inte görs någonting alls. Utan dom avvaktar.
Det kan handla om barn som bor med alkoholiserade föräldrar
Där socialtjänsten är mycket medveten om förhållandena i familjen.
Där barnen har stor frånvaro i skolan
pga att föräldrarna är för fulla att gå men barnet till skolan.
Där görs det väldigt lite för barnet,
trots att barnet har varit LVU:ad tidigare till bio pappan
men efter ett år så gjordes en överflyttning av pappan till mamman
utan att socialtjänsten visste om det…
LVU:et hade hävts efter några månader hos pappan.
Det finns gemensam vårdnad.
Varför görs det ingenting av socialtjänsten
när barnet lever tillsammans med kända missbrukare..
Alkohol och knark.
Jämför man dom här två fallen så har socialtjänsten agerat åt skogen i bägge fallen.
Inte ett rätt har dom gjort.
Jag vet några fall till..
Är det ekonomin som spökar i kommunerna
Där det inte finns råd att omhänderta just nu
ja där avvaktar dom..
Sjukt!!
Det är ju inte konstigt att allmänheten misstror socialtjänsten..
Jag blir så galet arg när jag läser… så jag måste lägga på locket!! Hur i …. kan det få gå till så här i landet Sverige????
Tack och lov att det gick bra… men det finns kanske andra! Andra föräldrar som inte tror på sin egen styrka! Och dessa socialmänn…
nej, nu hade jag ju lagt locket på!! Men en del människor och myndigheter skulle verkligen behöva synas lite mer i sömmarna!
Ha en ljus måndag trots regnrusket!!
Varmaste kramar..
Ps. Å tur att det kanske bara var kladdkaka då…!!
Elisabeth
Visst är det sjukt hur myndigheterna får agera mot den
“lilla människan”
Det är ju tyvärr inte alla som får upprättelse nånsin av en myndighet som soc är..
Locket läggs på.. allt mörkas.. osv..
ja det kokar i mig av ilska..
Ja tur att det gick bra ..
Massor med kramar!!
Jag tycker artikeln säge väldigt lite om vad som har hänt. Att det råder starka känslor hos familjen förstår jag…men artikel författaren/journalisten verkar inte ha något underlag ifrån orsaken till placering. Det är klart att det finns utredningar på sådana här beslut. Att familjen inte har förstått detta talar för att de kan finnas mer som de inte har förstått i detta sammanhang. Det bör man veta att omhänderta ett barn är inget man gör utan att ha väl grundat underlag…ibland så kanske tom. för mycket då det i många fall kan hända mycket just för att man inte har haft tillräckligt för att besluta om ett omhändertagande.
Jag jobbar med barn och familj inom individ och familjeomsorgen. Det är ofta man möter familjer som man önskad att man kunde göra mer för. Jag känner att man som socialsekreterare känner för dessa familjer. Det är för barnens bästa man tar vissa beslut. Med tillräckliga underlag och belägg för en placering så tas beslutet och ofta är det dessvärre emot föräldrarnas vilja.
Snälla alla ni som bara köper allt som skrivs i artiklar…glöm inte att se utifrån flera perspektiv. Media har den senaste tiden med Janne Josefsson i fronten, lyckats få allmänheten till en fientlig inställning till socialtjänsten. Jag vet att de flesta som jag jobbar med och har jobbat med är människor som känner med de som har det svårt. Jag vet också att det ofta är krävande och mycket hög belastning inom vår branch..men jag känner att jag har världens underbaraste jobb. Att jobba som socialsekreterare är ett förändringsarbete och vi har ett stort ansvar men det är inte som det låter i artikeln att vi har makt att bara omhänderta utan att det finns goda grunder och väldokumentarede orsaker samt en god planering där syftet är att ha barnet i centrum.
En socialsekretere som älskar sitt jobb
Carina Olsson
Nej, jag köper verkligen inte allt som skrivs.
Jag talar utifrån egen erfarenhet av familjer jag mött
som blivit fråntagna sina barn pga väldigt vag anmälan av någon illvillig.
Sen finns det ibland väldigt stora brister hos socialtjänsten när barn bör omhändertas enl LVU,
där det inte görs någonting alls. Utan dom avvaktar.
Det kan handla om barn som bor med alkoholiserade föräldrar
Där socialtjänsten är mycket medveten om förhållandena i familjen.
Där barnen har stor frånvaro i skolan pga att föräldrarna är för fulla att gå men barnet till skolan.
Där görs det väldigt lite för barnet, trots att barnet har varit LVU:ad tidigare till bio pappan
men efter ett år så gjordes en överflyttning av pappan till mamman utan att socialtjänsten visste om det…
LVU:et hade hävts efter några månader hos pappan. Det finns gemensam vårdnad.
Varför görs det ingenting av socialtjänsten
när barnet lever tillsammans med kända missbrukare.. Alkohol och knark.
Jämför man dom här två fallen så har socialtjänsten agerat åt skogen i bägge fallen.
Inte ett rätt har dom gjort.
Jag vet några fall till..
Är det ekonomin som spökar i kommunerna
Där det inte finns råd att omhänderta just nu
ja där avvaktar dom..
Sjukt!!
Det är ju inte konstigt att allmänheten misstror socialtjänsten..
Förstår om du älskar ditt jobb
Det måste ju vara stundtals väldigt givande
Kram!
Hej Tuffielituffan..så vad det du hette va? (gulligt)
Du skriver att du talar av egna erfarenheter efter att ha träffat familjer som råkat illa ut och blivit av med sina barn..det är just detta som jag menar. Dessa föräldrar som gett dig sin story är inte objektiva. De uttrycker åsikter efter egna känslor vilket är sunt.
Jag är fullt medveten om att det ibland inkommer anmälningar till följd av ren vilja att skada en part. Men en anmäla innebär inte att man direkt omhändertar ett barn om det inte är fullt uppenbart att barnet far illa. Håll med mig om att det är bättre att inledda ett ärende (undersöker omständigheterna kring barnet) när man känner en oro efter att man fått in en anmälan som skulle kunna visa sig innebära att ett barn far illa trots att föräldrarna verkar kapabla utåtsett än att inget alls händer. Det är kränkande för alla familjer att bli misstänkta för att inte vara tillräckligt goda föräldrar. Men visst är det viktigt att man inte alltid lyssnar till föräldrarna. Det är lite detta som jag menar med att en artikel likt den vi nyss läst…säger väldigt lite. Vi vet inte exakt anledning och orsaker till att man valt att omhänderta barnet(för utredning). Men en sak är jag säker på. Det finns i beslutet omnämnt beträffande situation och orsaker till varför.
Ibland så önskar man att allmänhetn skulle få ta del i hur man arbetar inom socialtjänsten. Jag skall erkänna att jag själv,innan jag började jobba som socialsekreterare(familjesidan), köpte alla dessa dokumentärjournalisters berättelser om socialtjänstens maktmissbruk. Idag kan jag se att de ofta är vinklade så att det blir en snedvriden bild som inte alls stämmer eftersom man måste ha en helhetsbild för att förstå. Det är intervjuer som blir helt tagna ur ett sammanhang när man bara har en bild av historien.
Sedan måste jag tillägga att det är svårt att ta beslut om att omhänderta ett barn. Det är inget man väljer om det finns andra sätt att jobba. Placering av ett barn ger inga positiva siffror i statistiken. Däremot att jobba med hemmaplanslösningar ger bättre reslutat. De flesta barn vill vara med sin familj och glöm inte att det kan pågå arbeten i familjen utan att du vet om det och därför kanske tror att “inget görs”.
Men du har inte helt fel. Visst skulle det se annorlunda ut om det fanns mer resurser för det är inte för intet som det är många socialsekreterare som blir utbrända. Man önskar många gånger att man hade mer tid. Till detta med andra resurser ser jag också detta som du nämner om barn som tvingas leva med föräldrar som dricker för mycket…De glömda barnen..med mer resurser så tänker jag att det förhoppningsvis i framtiden skall vara enklare att utan föräldrars medgivande jobba med de barn som idag är svåra att nå…just för att juridiken kan försvår för oss att komma åt och jobba med barnen. Föräldrarbalken gör oss tvingade att ha med föräldrarna i arbetet…om vi inte har det måste vi gå genom tvångslagstiftningar..och då är vi där vi är idag…inget mellanting.
Det är väldigt synd att media inte kan belysa allt bra som händer med familjer som socialtjänsten varit inne och jobbat i…det är faktiskt mer vanligt än dessa tråkiga händelser.
Roligt att få kommentarer…
Carina
Carina Olsson
Heter nästan så, hehe
Jag tror att jag är ganska inne på ert sätt att jobba.
Det är stundtals tufft och otacksamt.
Klart dom utsatta vinklar ibland sin story så att det passar dom.
Oftast har socialförvaltningen tystnadsplikt och kan inte bemöta anklagelserna alls.
I det fallet som jag talar om så vet jag att ingenting görs
Dom är kända inom missbruksvården, bägge!
Dom är öppet missbrukande.
Dom går inte med på varken vård i öppenvården
eller familjebehandling.
Alla är överens om att någonting bör göras och det snabbt.
Men ingen gör någonting alls.
Sen vet jag också att barn har omhändertagits för mindre.
före och under utredningen, i fall att……
Ekonomin är skral i kommunen och inga bifall ges till ex behandlingshem för missbrukare..
Det finns väldigt få familjehem i området.
Akut så får man gå ut och annonsera.
Men sådant tar tid.
Jag vet att ni gör ett ypperligt jobb i familjesammanhang
Det syns givetvis inte alls jämfört med föräldrar
som anser sig ha blivit överkörda av socialförvaltningen..
det är dom som syns i media.
Jag vet att det förekommer övertramp mot familjer
Där det har gått prestige i ärendet och det inte längre handlar om Föräldrarna och barnet.
Där munkavle sätt på utredarna från högre håll..
Ja det är svårt det där..
Det är alltid svårt när det gäller barn
Att göra en rättvis bedömning av allt.
Ska man lita på magkänslan eller enbart alltid fakta.
Ha det gott!
Kram!
Tyvärr så är många socialtjänster för att ingripa mot verkligt hotade barn och ungdomar. Det är enklare att ingripa mot en helt normal familj. Exempelvis familjen som bodde i sommarstugan när de renoverade huset, familjen i värmländsk stad som inte fick adoptera för de grälade aldrig-barnet skulle kunna ta skada i en sådan familj-familjen i en värmlandsort där en sladderkäring anmälde för att pappan kramade om sina barn. Men invandrarbarn som hotas av mord, barn som bor hos knarkare, pojkar som nyttjas sexuellt av sina ensamstående mammor, ligistungdomar som drar omkring där törs man inte ingripa eller “har ingen aning”.
g.andersson
Ja visst är det helt uppåt väggarna!!
En omorganisation inom socialtjänsten
inkl missbruksvården vore på sin plats.
som det är nu så funkar mycket bristfälligt.
Det finns kommuner som gör ett ypperligt jobb
sen får hela organisationen bära hundhuvudet
för några kommuners misstag och övertramp
mot den enskilda människan.. familjen..
Ha det gott!
Kram!
Jag har vänner som är utbildade till och arbetar som socionomer hos socialtjänsten. jag har det största förtroendet för dessa. Men jag har INTE något förtroende för socialtjänsten. Enskilda socialarbetare och själva socialtjänsten är två helt olika saker, något som Carina här ovan nästan verkar ha lite svårt att skilja på.
Enskilda socialarbetares syn på olika fall är oftast minst lika subjektiva som “offrens” syn.
Jag har sett alltför många gånger när enskilda socialarbetare begått lagbrott gentemot vanliga människor. Lagbrott som aldrig skulle ha uppmärksammats om inte personliga ombud hade kopplats in (och hur många får hjälp av utomstående i sådana situationer?), hela tiden till följd av att den vanliga människan aldrig fått någon upprättelse och socialarbetaren på sin höjd blivit förflyttad efter anmälan till granskningsnämnden. Finns det inte tid för att utreda själva socialfallen var ska då tiden finnas att utreda själva socialen?
Håller med att man blir rent ut sagt förbannad på det där!!
Hej, det är jag som är med i Aftonbladet med familj i dag! Socialen har stora arbetsmiljöproblem i Vännäs där vi drabbades:
http://www.folkbladet.nu/2007/10/29/ifo-konflikten-har-kostathundratusentals-kronor
http://www.folkbladet.nu/2007/10/29/ifo-konflikten-har-kostathundrausentals-kronor-2
Finns mer att läsa på folkbladet.nu
Nu kommer det fram hur illa ställt det var då vi råkade ut för detta! Märk väl att när vi hamnade på utredningshemmet var det konflikt, när vår son placerades hade konflikten blossat upp igen!
—> Carina Olsson
Visst finns det med all säkerhet MÅNGA som arbetar inom socialen som sköter sitt jobb och som gör allt de kan för att hjälpa familjer och barn med problem. MEN, nu är det så att Sverige faktiskt dömts i europadomstolen för brott mot mänskliga rättigheter (rätt illa för ett så framstående land tycker jag^^) när domstolar och myndigheter hållit varann om ryggen i ren prestige när de gjort ett felaktigt omhändertagande och mer eller mindre kidnappat barn. Har läst om alldeles för många sådana historier och då försökt läsa objektivt och se vad BÅDA parter har tyckt, sagt, skrivit och agerat. Och jag säger bara att vissa ska INTE jobba inom socialen med den makt över andras liv dom faktiskt har. Förtäckta adoptioner kan man ju nästan kalla det när barn omhändertas på anonymt tips för att sedan utan utredning placeras i ett hem där man länge väntat på att få adoptera. Och som av ett rent sammanträffande har socialsekreteraren som haft hand om fallet varit nära vän med personerna som fick hand om barnet. man gjorde sedan allt man kunde för att hålla familjen från barnet och försökte sedan få igång adoption. Så allt löste sig ju - det barnlösa paret fick både barn och j*vligt bra betalt för det / månad. Så ser det ut idag! Jag hoppas bara att de som jobbar inom socialen med målet att hjälpa gallrar bort dom som blir maktgalna och ser till så familjer inte splittras i onödan.
besök gärna:
http://www.nkmr.org/
och ta en titt i deras artikelarkiv. man blir nästan mörkrädd…
9 s
Ja vem granskar socialen då?
Lagbrott begås nog ofta inom socialtjänsten..
och det är ju som du säger att
“Enskilda socialarbetares syn på olika fall är oftast minst lika subjektiva som “offrens” syn.”
Jag har sett två socialsekreterare i samma fall ha helt olika åsikter om fallet..
det är sådant tjafs som tar mycket tid från familjen..
En utredning ska ske med minsta möjliga tid och så lite obehag som möjligt för familjen..
men det lever dom sällan upp till.
Ha det gott!
Kram!
Milla
Ja man blir ju det!!
Ha det gott!
Kram!
Elisabeth
Hej på dig vännen!!
Ja jisses!! Ni hamnade tydligen i skottgluggen..
Ska läsa mera ingående länkarna lite senare..
Barn ska nattas nu..
Ha det gott!
Kram!
till soc.sekrt.Carina Olsson-
Det bör man veta att barn omhändertas alldeles för ofta utan ngn allvarlig anledning.
Jag köper inte dina utsagor för att du är en partisk person. Det handlar om ditt jobb ock inkomster.
Elisabet
Nu har jag läst lite fast den andra länken fungerade inte.
Läste på eran sida också.
Det är ju helsjukt hur man kan bete sig mot människor.
Det verkar som om ni hamnade i skottgluggen
i kommunens konflikt
och blev ett offer i deras iver att “göra rätt”
Underbemanning och frustrerade socialsekreterare
är nog inte att leka med då hamnar väl vem som helst i skiten.
Ibland verkar det dom om visa har bestämt sig att bara ha rätt kosta vad det kosta vill..
Hoppas ni har kommit någorlunda helskinnad ur detta
och tar detta som en dyrköpt lektion hur socialförvaltningen är när den är som sämst.
Må så gott!
och massor med kramar till er alla tre!!
Hej
Den 4 oktober kom soss å polisen och tog mina barn kl 21:00
Jag fick inte veta varför det tog 1.5 vecka innan jag fick veta varför. Det var barnens mormor som hade sagt att jag hade varit på barnen. sexueltövergrepp men det vart nedlagt den 22 oktober men jag måste vänta tills den i november för då går lvu ut. Det här har hänt i vännäs.
Magnus Näslund
Tråkiga saker du har varit med om.
Men jag undrar, har socialförvaltningen lagt ner ärendet..
eftersom dom måste vänta tills LVU:et går ut?
Vem la ner förundersökningen? Åklagaren?
Om bägge har lagt ner ärendet så är det väldigt konstigt att inte LVU:et hävdes omedelbart och barnen återförenades med dig.
Ha det så bra!
Hej.
Har läst inläggen om artikeln. Fruktansvärt, men det här är vardagsmat i Sverige idag. Har varit familjehem i 14,5 år flickan kom till oss vid 3 mån. ålder. I dec 06 hände en sak hos oss som gjorde att soc. startade en utredning. 20070830. får vi besök från soc. som talar om att flickan skall omplaceras till nytt hem 12.5 mil härifrån. Flickan hämtades i skolan och kördes till nya fh. för besök 7 sept. flyttade hon med motiverind att det var ett lvu. Ren lögn. 8 okt. begärdes lvu. Till saken hör att allt skett bakom vår rygg, vi är anklagade för saker som inte är sanna, ingen är tillfrågad mer än samtal med flickan. ¨Flickan har ett funktionshinder som gör att hon inte förstår vissa saker. Hon ringde hem varje dag och grät och ville hem, men sedan 8 okt. får vi bara prata en gång iveckan. Hon är ff ledsen och vill hem. Hon har mist hela sin trygghet, bytt skola förlorat alla sina nära och kära efter snart 15år. Vi har inget att säga till om eller ens kunna yttra oss då vi inte är vårdnadshavare, vi är bara familjehem. Uppdraget är uppsagt.
“Mamma” i 14,5 år.
Agneta
Men det låter ju inte klokt ju!!
Det verkar vara så typiskt att beslut tas över huvudet på människor och inga förklaringar ges.
Lögnerna haglar som i ert fall bla om LVU:et
Du måste få ordentliga svar.
Skriv till högsta chefen och Kräv en förklaring.
Överklaga allt som går att överklaga
Gör det inte muntligt utan per brev.
Lycka till!
Kramas!
Det var Åklagaren som la ner det.
Men nu mamman till barnen sökt egen vårdnad.
Magnus Näslund
Ok..
Hon kan söka, ja visst
Men det är inte självklart att hon får vårdnaden.
Det ska till mycket för att du ska bli av med den.
Har mamman farit med lögner så kan hon själv
falla platt till marken och mista vårdnaden.
Se till att du har ett bra ombud
Jag tror nog du kan få rättshjälp i sådana här fall.
Börja på en gång om du inte har gjort det.
Lycka till!!
Kram!
Magnus Näslund, intressant med ännu ett fall! Har hört att det nu bara finns en soc. sekreterare som jobbar, resten har slutat. Hur ska det nu gå? Jag hoppas du får tillbaka barnen, snarast! Annars, vänd dig till Länsstyrelsen, direkt till chefen på Social Tillsyn. Det var så vi gjorde.
Detta är en kommentar från May
till Magnus Näslund
“Magnus Näslund
Vi som känner dig Magnus vet att du är en snäll pappa till dina fina flickor. Du har haft otur som har träffatxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx Jag tycker att det är konstigt av soc som tar barnen och sedan får du inte gå till ditt jobb. Det kallar jag för maktmissbruk.Dom skulle ta xxxxxxxx istället, så då skulle både du och flickorna få lite lugn och ro.Det ska bli kul och se i morgon när du ska på soc om det har kommit in någon ny anmälan. Det är tur Magnus att du är en så stark person. Jag är väldigt imponerad över att du inte har gett upp. Nu ska vi kämpa mot dom onda makterna. I morgon ska du ha tillbaka dina fyra flickor och ditt bostadsbidrag och vårdnadsbidrag och ditt jobb. Tänk vad en påhittad anmälan kan förstöra en hel familj. Kram May”
Jag var tvungen att ta bort lite ur din kommentar May
till Magnus Näslund
Det gick att luska ut vilka dom andra personerna var..
Onödigt med mera tjafs, eller hur?
Hoppas du inte tog illa upp??
Kram!
Vi har ingen laglig rätt att överklaga, inga advokater vill ställa upp då vi inte är vårdnadshavare. Men att socialen inte följt en enda lagparagraf det är helt okey. FN:s barnkonvention, socialtjänstlagen allt är förbigått när det gäller barnets bästa. Inga referenser. Avlastningsfamilj, Bup, skola,grannar ,vänner, arbetskamrater, anhöriga ingen har tillfrågats. Vi är dömda utan en chans att försvara oss, men det hårdaste straffet får flickan, hon har inte fått träffa oss på snart två månader. Hennes kompisar söker henne på hennes msn men hon kan inte svara då hon inte har tillgång till detta nu. Alla undrar.
Hennes gamla klasskamrater fick inte ens säga hej då. Inte hennes “pappa” sedan 14,5 år tillbaka heller, honom har hon inte fått prata i telefon med heller då han jobbar kl.17.00 på onsdagar när vi får prata i telefon. Var kan man få hjälp när man bara varit “mamma” i 14.5 år.
Kram Agneta
Agneta
Det låter ju helt för djävligt ju!!!
Man blir så förbannad över så här grova kränkningar
som en myndighet utsätter en hel familj.
Ni måste för bövelen få SVAR!!!
Att gräva ner huvudet i sanden som en struts
och låtsas som om det regnar är vissa myndigheters melodi.
Det är antagligen för att slippa förklara sig
och komma ut ur en trängd situation.
Tyvärr så kan det gå prestige i sådana här saker..
Dom har antagligen tagot fel beslut
men dom kan inte erkänna det utan kör racet
precis som om det dom gjorde var rätt.
Felaktiga beslut innebär konsekvenser för socialförvaltningen.
Folk kanske tvingas sluta..
Ja då är det bättre att hålla ful färg och fortsätta att trampa på familjen och hoppas bara på att familjen tröttnar till slut.
Nu vet jag givetvis inte hur det är hos er och eran socialförvaltning och deras motiv..
Jag spånade lite utifrån erfarenheter som jag har..
Kämpa på!!!
Kramar!!
LVU har gått ut idag. Nu säger soss att det är jag å barnens mamma som ska komma överrens. men hon är på kvinnohuset i umeå å där får inga män vara så jag får ändå inte träffa barnen. Barnen är ju skriven hos mig men jag förstår att vi har gemnsam vårdnad. Vad ska man göra?
Magnus Näslund
Be om att få samarbetssamtal med barnen mamma och du på famljerätten..
det är alltid en början, nekar hon så ligger det henne till last.
Men du.. kolla den här sidan http://www.pappaliv.se/
jag tror det är någonting för dig.
En liten presentation av pappaliv finns längst ner här på sidan..
Lycka till!
Kram!
*************************
Pappaliv.se är en religiöst & partipolitiskt obunden förening
för främst Pappor i tvist angående Vårdnad-Boende-Umgänge,
men även mammor som blivit utsatta för samma sak är välkomna.
Föreningen drivs helt ideellt av pappor som själva råkat ut för Umgängesproblem.
Våra mål med Föreningen är att kunna förmedla kontakt mellan utsatta pappor och myndigheter.
Hos oss får man råd och stöd av andra pappor som hamnat i kläm med myndigheter
och som blivit drabbade av umgängessabotage eller falska anklagelser.
Vi är i dag Sveriges största och enda registrerade förening av denna typ,
vi är även störst i landet att arbeta med ämnet PAS (Parental Alenation Syndrom)
som är obehörlig påverkan av barnen att ta avstånd från den andra föräldern.
Pappaliv.se har en väl sammansatt styrelse
med kontinuerlig kontakt med varandra och föreningens medlemmar,
föreningen Pappaliv.se är rikstäckande. Styrelsen finns på olika orter i Sverige.
Vi är ingen Papparättsgrupp med illegala uppsåt
och bedriver därför inga demonstrationer eller liknande
och vi tar helt avstånd från kvinnoförtryck och föräldrar som begått egenmäktighet mot sina barn.
Hos Pappaliv.se är alla typer av människor välkomna, mammor som pappor, med eller utan barn.
Hos Pappaliv.se finner du:
• Allt om ämnet PAS.
• Det senaste om Vårdnad-Boende-Umgänge.
• Fri rådfrågning av professionella advokater.
• Chat rum.
• Forum för att dela med sig eller stötta andra inom Pappaliv.se
• Senaste styrelseprotokoll och mycket, mycket mera
I brottsbalken finns sanktioner endast mot umgängesföräldern ifall denna agerar egenmäktigt,
men inte mot vårdnadshavaren när han/hon saboterar umgänget.
Att klämma åt umgängesföräldern men inte vårdnadshavaren
är följaktligen det raka budskapet i lagboken. Detta är rent ut sagt bedrövligt.
Källa: Pappaliv.se
Tveka inte, gör som många andra pappor och kontakta oss idag eller besök vår hemsida & forum
http://www.pappaliv.se eller skicka e-post info@pappaliv.se
Jag såg en socialsekreterare som skrev nedan och anförde det där vanliga att socialen minsann oftast har rätt men att det inte kommer fram, i det som presenteras i media.
Att det är vinklat osv.
Bullshit.
Nu vet jag själv. Jag kan säga halåå.. det är verkligen så, socialsekreterare KÖR ÖVER EN MED ÅNGVÄLT. Dom försöker. Men jag har inte låg iq så jag ser lätt igenom deras ologiska argumentation. Vi har aldrig varit missbrukare, varken röker eller dricker, inte min fru heller, vi är inte psykiskt sjuka, vi slåss inte, har inga fysiska handikapp, vi har inte misshandlat våra barn. Våra barn får mat, kläder, läxhjälp och intellektuell stimulans. Däremot har vi bråkat rejält förr, ja det har hänt. Men det var förr.
Vårat yngsta barn stammar lite (likt som ett annat gjort lite förr men inte alls nu. Vi har alltid läst och pratat väldigt mkt med dom. Vi pressades att kontakta bup för att vi annars skulle vara likgiltiga. Vår andra äldre dotter har inte gillat all mat innan och anklagades av soc för att ha ätstörningar och därmed pressad att tas till bup för utredning. Ätstörningar innebär som norm antingen anorexi eller bulimi. Hon har aldrig haft en sån typ av “störning”. Hon har helt enkelt inte tyckt om all mat men annars ätit som vanligt hemma och hennes vikt är t o m lite över. Skolan har sagt att hon äter mer nu i skolan än förr, att hon också är ännu duktigare än innan, benämnd som glad och harmonisk. Alla våra barn har alltid fått ord om sig att vara vänliga och skötsamma utan minsta anmärkning. Men soc gav sig inte, hon har minsann ätstörningar i deras värld trots vad skolan tillagt sist, och ska i deras värld utredas av bup. Alltså, hon äter som vanligt och okomplicerat av det hon gillar men hon gillar inte all mat, det är det enda. Ska man till bup för det? Bup själva vet inte vad de ska säga, jag har nämnt det men de förstår inte vad de ska göra har jag fått till svar. Nej jag vet inte heller vad de ska göra för att hon inte än tycker om alla mat, hon är inte ens tonåring än.
Vi har varit på flera möten med soc i och med deras utredning där det skrev en mängd saker vinklade och med klar tyngdpunkt på negativa saker, oavsett om det var gammalt som hittats men det skrevs som att allt man hittat under lång tid och då från alla gamla bvc-journaler, varenda liten småsak som en millimeter under tillväxtkurvan eller att barnen kollat synen två gånger, att dom alls gjort det, som att det skulle vara nåt fel i det. Och som att det fortfarande gäller. T ex att vi avböjt bup från början, för flera år sen då vi tyckte det var för tidigt att dra barn till barnpsykiatri som ju bup betyder, står om hur vi bemötte bup pressen “föräldrarna visar inget intresse” stod det, fastän det var längesen. Eftersom barnens “problem” på senare tid blivit mindre med att dom också blivit äldre har också vår “oro” minskat, men “problemen ” har i deras värld inte minskat och trots vår kontakt med bup så gäller fortfarande för dom detta “föräldrarna visar inget intresse”. Och jag.. som hela tiden själv läst så mkt om saker som har med barnens hälsa att göra osv, än att bara förlita sig på att bup ska “behandla” barnen, vägt mot hur barn känner av att komma dit, att de ska känna att det är fel på dom, när det är saker som nästan helt garanterat efter hur det varit, blir bra med tiden.
Att min fru varit arbetslös länge fördes in i utredningen som att det är ett problem som ska ges insatser för. Det är helt sjukt. Att hon meddelade att hon har god kontakt med sin arbetsförmedling på det sätt som hon ska hjälpte inte, dom ville lägga sig i det och frågade om hon vill ha hjälp som att dom trodde att hon skulle bli glad för det. Hon sa artigt nej tack jag har som sagt redan god kontakt med arbetsförmedlingen. Men du kanske vill ha en extra hjälp ältades det vidare. Dom malde på om det och annat, om att vi skulle ta emot hjälp hjälp hjälp och hjälp. Vi fick en sån chock av detta av vi visste inte vad vi skulle säga. Dom har trots dessa erbjudanden redan beslutat enl s k sol, utan att fråga oss, att vi ska ha hjälp och då sk öppenvårdsinsatser. Det är helt sjukt. Det kallas “frivilligt” men det är ju bara bullshit. Jag lovar, vi har -inte- blivit tillfrågade om det, vi har inte bett om detta, vi har sagt vad vi gör och hur vi ser på vad vi ska göra för våra barn i enlighet med all tänkbar pedagogik som inte minst det sunda förnuftet kan komma fram till, dvs allt om hur det är som förälder att vara förebild i avseende på att barnen ska lära sig sociala samspelsregler, få klara och trygga gränser, stimulans och stöttande osv osv. Barnen har också en utomordentligt god tillgång till min frus föräldrar som bor på 1½ timmes avstånd i en jättefin miljö och dom har kompisar även där. Vi sa t o m saker som vi själva tagit initiativ till för att visa att vi gör nåt. Fick ingen respons eller kommentar på det. Dom malde på och försökte med sina “erbjudanden” som vi skulle tacka ja till. Då jag frågade vad dom menar händer i att vi tackar nej till deras “erbjudanden” så ville ingen svara. Vad är det för insatser ni vill att vi ska ta. Ville inte svara. Dom pressade på att vi skulle boka tid med deras behandlingsverksamhet för att då gå igenom alla saker vilket skulle bli upp till ca 15-20 ämnesområden per barn efter hur papprena var utformade. Detta var inte klokt. Dom tror att vi vill låta oss kontrolleras och att våra barn ska registreras med en systematisk kontroll, dessa våra barn som har så goda ord om sig från sina skolor. Dom är helt låsta på anmälan som gjordes för länge sen och allt smått som dom “hittade” under utredningen, vilket är skitsaker. Det mesta positiva om oss föräldrar står inte men däremot är det så mkt vinklat att en utomstående persom skulle få en helt annan bild.
Jag frågade om och om igen, vad gör ni då om vi tackar nej till era erbjudanden. Så kom svaret. Det kan bli en ny utredning då. Ny? frågade jag, det är ju gjord en för inte länge sen. Hur kan ni göra en ny om det inte vore för att nåt nytt kom fram, och det är inget nytt som kommit fram eller finns.
Svaret var då om det finns en oro att ta ställning till.
Gott folk, varför anmäler man t ex då inte samtliga familjer i samtliga förorter? Detta är inte klokt…
Vi föräldrar har tagit upp med allt som först utreddes/påstods mot oss och det är inget av det som fanns som fortfarande finns kvar, i mån av att vara familj och förälder som kan ta hand om barn så att nån skulle säga dom där orden “vi känner en oro för..”. Ni vet dessa mantran inom sf, “vi känner oro”. Suck suck, jag har sagt att om nån känner oro så är det vi föräldrar men inte så att vi har ångest men att vi bryr oss, vilket det i utredningen står tvärtom om, som att vi inte bryr oss. Där står felaktiga uppgifter om vad vi sagt till bvc, påståenden som oavsett det baseras på lögn eller gravt missförstånd oavsett är felaktiga.
Jag mådde så dåligt efter det här, att jag inte orkade vara uppe. Jag var dränerad. Min fru hade däremot kraft och stod upp härhemma. Vår hund var inte sig själv heller, han låg still hela dagen och såg nedstämd ut. Rörde sig sakta och ville mest ligga ner. Har blivit lite bättre, men han är inte sig själv än. Vi har försökt att muntra upp honom, men han läser av mig, han vet om jag spelar, han verkar veta hur jag mår. Jag är ju hans “förälder” som för alla hundar och även han behöver trygghet.
Jag förstod inte hur jag skulle klara av detta. Den gnista jag känt att kunna börja göra saker igen efter utredningen bara föll. Jag tror att jag hade fått en chock. Bemötandet var obegripligt, det var som att jag upplevt hur det kan vara att leva i en diktatur. Jag var i ett vakuum nån dag.
För mig blev det kanske en vändpunkt, jag bestämde
mig att jag tänker säga nej till deras “insatser” som dom redan beslutat fast vi inte blivit tillfrågade om vi vill. Jag kände en stor självkänsla i det beslutet, att jag växte som människa, på ett kanske inte väntat sätt. Inte bara som människa men just även som förälder.
Jag visste att man kan kontakta länsstyrelsen om sånt här och jag gjorde därefter det. Fick kontakt med en person som lyssnade och verkade reagera på det som att hon kände igen dragen i hur vi blivit bemötta. Hennes besked var hursomhelst att man ska inte tacka ja till vad som känns som utpressning. Hon har också sagt att jag ska återkomma till henne utefter vad som sker.
Ikväll har vi sett på mrBean som härjade på frisörsalong, gjorde pizza på kvällen och egenpressad limejuice med clementin. Jag läste sagobok för minstingen och diskade lite sen. Min fru somnade tidigt, hon har också känt sig förnedrad och … ja.. barnen känner också av det här, även om vi inte säger att socialsekretarna inte visade nån tillit till oss.
Pga ett och annat i det hela så verkar det som att dessa socialsekreterare har personligheter som värderar auktoritet(er). Alltså för dom är det så, om nån kommer in i en utredning, så oavsett vad som enl dom koms fram till att behöva göras, sä ska utomstående göra det, inte föräldrarna själv. Och om inte föräldrarna “tackar ja” till det så bedöms dom att inte tänka på sina barn, för det har vi fått höra. Hur ska man säga emot det? “om ni inte gör det så tänker ni inte på era barn”. Va?!! Tala om ledande påstående. Hur vet dom det? Jo dom bestämmer sig för det innan. Att man ska tacka ja till vad dom säger.
Jag skriver här sist: Allt som skrivs om socialförvaltningen är säkert inte riktigt och ofta görs det nog bra saker. Men tyvärr, efter att ha upplevt ovannämnda och efter att ha läst en massa inlägg på internet sista tiden som jag kan förstå, så kan jag inte säga annat än att, jo det är sant, socialförvaltningen försöker manipulera och förnedrar folk. Inom deras verksamheter, och med ett kollegialt jäv att ge varandra arbete, eller tycka om att trampa på människor.
Och när t o m hundar känner av det, då har det gått för långt, dom ska inte göra så att han mår dåligt, dessa socialmarodörer.
För somliga personer som hamnar inom socialförvaltningen, är att hamna under diktatur. Alla ni som har pondus i samhället på olika poster, var uppmärksamma med detta. Använd er tid och förmåga att göra förändring i samhället. Sverige ska vara en rättsstat, eller hur. Det här måste bli bättre.
Det drabbar dessutom dess syfte. Om vanliga männiksor blir förnedrade, hur går det då i de fall där samhället måste gå in, i alla solklara fall där det finns missbruk, kriminalitet eller misshandel, men alltså även där finns det oskyldiga individer inblander. Dessa ska inte riskera att bemötas kränkande. Med ett system som kränker, hur ska då envar i samhället kunde “anmäla” om och när det verkligen ser ut att behöva göras, om inte samhällets system fungerar. Jag vill inte att samhället ska förnedra oskyldiga människor. Om det inte händer dig så kan det hända en bekant eller släkting till dig.
Våga därför reagera som jag, skriv även till de politiska partierna, och ge gärna länkar och information. Det är ju även ett politiskt objekt.
Även -om- det varit så att vissa reportage i media har varit vinklade vilket inte alla har varit, en del är faktiskt korrekta, så är det just så, diktaturen ges utrymme inom socialtjänsten.
En som med lång erfarenhet arbetat inom familjevårdsföretag som säljer tjänster sa till mig detta:
“Socialtjänsten har makt”
Känn på dom orden.
hej vi behöve hjälp.
Våran Dotter Johanna har blivit anhållen för misstänkt barn misshandel.(Helt oskyldig och detta kan vi visa är helt fel).Och vi har fött upp fem goa barn. Jag jobbar mycket med barn på min fritid och älskar barn.Men jag får inga besked av socialen i jönköping att vi kan få ta hand om vårat barnbarn.socialen säger att även om hon blir helt fri från anklagelsen så vet dom inte om dom får barnet Amanda till baka . Vad ska jag göra.Snälla kan ni hjälpa mig.
Skriv till min mail.
mvh Conny och Sanna
Conny och Sanna
Har svarat nu i mejl till er!
Kram!
ALLA ÄR HJÄRTLIGT VÄLKOMMNA TILL MIN HEMSIDA. SIDAN ÄR TILL FÖR DIG SOM HAR
BLIVIT FEL BEHANDLAD AV SOCIALTJÄNSTEN ELLER BARA VILL VÄXLA NÅGRA ORD.
DET FINNS [GÄSTBOK] [FILM] [LÄNKAR] [INFORMATION] [FAKTA] [BILDER]
http://socialen.dinstudio.se/
jag blir arg när jag läser sånt! vill själv bli socinom såsmåningom men ibland undrar ju man hur andra socionomer tänker. vad det är som gått snett liksom. för man måste ju gå in i sitt arbete oh tänka att man vill hjälpa folk. inte stjälpa. ska bli intressant sen att komma ut och jobba och se hur det egentligen funkar på soc.