* “Hur fula är dom där gubbarna?”

Frågade Marcus när vi var på väg hem från Korttis
Vi hade ju varit och lämnat Hanna där.
“Hur fula är dom?” frågade Marcus när jag började prata om “Fula gubbar”
Ja dom är nog inte fula alltid till utseendet..
Dom kan faktisk se väldigt snälla och gulliga ut..
Men dom kallas “fula gubbar” för att dom gör illa barn..
Dom gör illa och dom rövar bort och om det vill sig illa
så kan dom döda barnen..
En “ful gubbe” kan vara en tant också, sa jag till Marcus
“Nähä, det heter det väl inte, då är det väl en ful tant“
Ja Marcus det är nog så dom heter… “ful tant”

Sen spelade vi rollspel hela vägen hem..
Först så var jag en “ful gubbe” och sa med grov röst att
” din mamma vill att du ska följa med mig” “Jag har godis i bilen, vill du följa med?”
“Jag har jättesöta kattungar, kom så ska du få se på dom” osv…

Sen var det Marcus tur att vara en “ful gubbe”
och så gjorde han sin tolkning av den “fula gubben”
Jag såg att mycket hade gått in och det kändes bra..
Under rollspelet som var ganska glatt så fanns det mycket allvar hos Marcus..
Han tog det hela väldigt allvarligt så allvarligt som en femåring nu kan ta det.

Förstår du Marcus varför jag säger allt detta, frågade jag honom.
“Ja mamma, det är för att du är så rädd om mig” säger han då
Så lillgammalt och så förståndigt..
Det är min Marcus det… en klok liten parvel.. så underbart underbar *älskar*

Han vet inte vad som har hänt sen senaste veckan
Det som har varit aktuellt..
Engla tösen som gick ett sådant tragiskt öde tillmötes.
Har han hört andra prata så har han inte nämnt det alls..
Tar inte upp det om han inte frågar…
TIds nog kommer han att bli varse om det grymma och onda här i Världen.
Tid nog få han det, men än så länge får han vara skyddad från faktum.
Det räcker att jag berättar att sådant kan hända och händer
Några detaljer behöver han inte veta, det skrämmer..
Just för att det skrämmer oss vuxna med..

Att skrämma barn att vara rädda för “fula gubbar” är inte någon bra idé
Dom har nog med sina egna små rädslor
som spöken under sängen…
Men att pränta i dom lugnt att sådant finns
och vad man ska göra eller inte göra..
Det tror jag mera på.

Den här dagen slutade så sorglig
Fast det var nog tyvärr väntat.. att Engla inte fanns i livet mera.
Men givetvis så hoppades man ju att hon hölls fången någonstans.
Men tyvärr så var det inte så..

Jag lider verkligen med Mamman och familjen
Man behöver bara gå till sig själv
för att känna lite av den smärta som dom känner nu..
Jag är själv mamma ju.. till fem underbara barn.

Men sorg ser vi resultatet av ren och skär ondska..
Det är så lätt att börja hata i sådana här fall.
Men jag önskar av hela mitt hjärta att Englas mamma inte börjar hata..
Hat förgör, det äter upp en inifrån.
Hon är värd bättre än så…

Mina tankar är hos Engla och hennes familj idag
som den senaste veckan

Vila i frid lilla Engla

Sköt om er och varandra… ordentligt nu!!

Kram!