* Semestertider = Ruintider = Sorgtider.

Känner nog att det är så för mig i alla fall.
Man får för sig att barnen ”måste” ut på allehanda resor
och aktiviteter på semestern för att må bra
och ha någonting att drömma tillbaka på och berätta för kompisarna sen..

Att vara på gården en hel sommar och på Krillan (utomhusbad)
Räknas inte alltid i barnens ögon…
”Vi var till stugan, där och där” säger någon
”Vi bilade ner till Spanien”säger en annan.
”Vi var på EuroDisney och åkte hit och dit..” säger en tredje.

Vart var ni då? Frågar dom mina barn
”På gåden och på Krillan..” Svarar mina ledsna barn.
Dom vill ju också åka bort, dom vill också bila söderöver
Dom vill också åka till en stuga, bada och ha kul..

Men jag har vaken bil, stuga eller dom extra pengarna att göra stora saker med.
Utan det blir till att stanna hemma och försöka göra det bästa av situationen.
Ännu en sommar för vilket i ordningen vet jag inte.

Det känns i hjärtat ska ni veta.. att tvingas stanna hemma.
Att så innerligt önska att farföräldrarna tar med dom till stugan
att hjärtat nästan brister när man inser att det kommer inte att bli så.
Att bli så sjujäkla glad när man har fått in ett barn på dagkollo i kyrkans regi
I fem hela dagar får han vara borta från gården.. men kvällarna finns ju kvar.
Ja men blir så, så glad att man vill omfamna hela världen.
För at sen snabbt inse att det är tre kvar som inte har fått någonting.
Ångesten och skulden kramar hårt ens hjärta.

Det känns tungt och svårt och det är här man börjar känna skuld
över att man inte kan ge barnen det som ”alla andra” får på somrarna.
Det spelar ingen roll att man vet att man inte behöver känna så.
Att det faktiskt är så här nu.. och inget att göra åt den saken.

Att det är väldigt många barn som har det som mina barn..
dom får stanna hemma för att föräldrarnas ekonomi inte tillåter
några större utsvävningar.
Det kan vara en familj som får försörjningsstöd
och ni ska inte tro att soc betalar semester till dom barnen.
Även om det skulle vara livsnödvändigt.

Ja det spelar ingen roll hur folk tröstar och plockar bort skuldbördan.
Skulden och det sorgsna finns där ändå, som en tagg.
En tagg som går djupare och djupare ju längre åren går.

För man vill ju ge sina barn det bästa av allting
Man vill ju så gärna…
så attans, attans gärna!

Bakade kanelbullar här på eftermiddagen..
Så nu ska jag koka mig lite kaffe och blanda saft
…sen går vi ut på gården

Det blir nog bra den här sommaren också…
Japp, jag väljer att tro att det ska bli så *ler*

Ha det gott alla!

Sköt om er och varandra så hörs vi!!

KramKram!

Kramar är goa att få.. så passar vidare *ler*