Ja nästan så.. Haha
Har ju två kvar hemma.. Elias och Hanna.
Dom var ju till stugan för några veckor sedan.
Marcus och Johannes åkte i förmiddags till Skintaxmountain.
Farfar kom och hämtade..
Elias är ju självgående och Hanna är det inga jobbigheter med.
Inga att nämna i alla fall… hon är ju som hon är min underbara tös.
Självgående på sitt egna vis..
Fick nog lite fjärilar i magen över att dom fick åka till stugan..
Jag fjärilar??
Det ska ju vara ungarna som ska ha det inte jag ju… Haha
Men jag blir så attans glad över att dom får åka
så deras spänning och förväntan blir min med..
Hoppas dom nu får det roligt och skönt
under dom tre dagar dom får vara där.
Att vädret tillåter bad och så.. Hoppas, hoppas!!
Ibland så undrar man lite hur det skulle kännas att vara helt barnfri.
Ja en hel helg eller så….
Det skulle nog kännas attans konstigt ju. Hua!! Haha
Har ju aldrig barnfritt utan har ett eller flera barn hemma.
Om farmor och farfar hade tagit alla fyra till stugan
så hade jag ju fått pröva lite iaf..
Men dom väljer att ta två åt gången annars så skulle det vara jobbigt.
Jag får vara tacksam över det och det är jag..
Men tänk att få vakna ensam en morgon..
Utan att vara tvungen att stiga upp och göra frukost..
Att kunna ligga i sängen en hela dag och läsa böcker..
Att kunna ta en tupplur.. bara så där.. när man är trött.
Inte behöva springa hundra gånger per dag
för att öppna ytterdörren för barnen som springer ut och in…
Ja det brukar bli så att så fort man har satt sig.. så ska någon in..haha
Dom verkar ha ett sådant ”Nu ska mamma sitta” radar… Haha
Tänk att slippa laga mat… ja Gud var trevligt det vore ju…Haha
Men jag skulle sakna som små något enormt ju..
Deras kärleksfulla kramar om ens hals..
Deras pussar och ”Jag älskar dig mamma”
Skulle ju sakna att titta på dom när dom sover..
Sitta där och kämpa med gråten som bränner bakom ögonlocken.
”Vilka vackra barn jag har.. jag är så tacksam över dom” gråten
Det är många, många år sen sist så jag har glömt bort känslan.
Jag kan ju inte sakna någonting jag inte kommer ihåg =)
Men klart man undrar ibland hur det skulle vara.
Ny bekantskaper som jag möter kan säga:
”Herregud.. har du ingen kontaktfamilj??”
”Du skulle få det hur lätt som en plätt med tanke på din situation”
”Du måste få barnledigt” ”
”…och sen har du ett barn med Downs Syndrom”
Sen får man en släng av ”Tycka synd om” blicken
Men herrjisses!! Min situation?? Måste få??
Japp, jag har ett barn med Downs
och hon är den bästa tösen man man kunde ha fått – Den Bästa!!
Jag är väl inte i någon” Herregud” situation
Jag måste inte få… någonting.
Jag vet att orden är sagda i all välmening…
Men sagda av någon som inte känner mig.
Det är deras egna värderingar som talar inte faktum.
Dom skulle säkerligen inte palla med mitt liv med den attityden..
Men detta är mitt val och jag har valt att inte ha kontaktfamilj.
För det behovet finns inte hos mig..
Inte just nu i alla fall..
Vem vet.. behovet kanske kommer någon gång
och då får jag omvärdera mitt beslut.
Det går ingen nöd på mig..
Barnen är små så kort stund i det stora hela..
Snart så är dom alla utflugna..
Då kan jag göra allt detta… vara barnfri och så =)
Så min tid den kommer så småningom..
Och flyttar den yngste hemifrån när han är runt 22-25 år
Han är 6 år nu lillparveln =).
Ja då har jag haft barn hemma i över 45 år.
Slå det om ni kan..Haha
Slocknade i natt ganska sent trots att jag hade sovit några få timmar
natten innan.. det blev välan runt 01 någonting.
Vaknade sen 5:30 och var konstigt nog pigg.
Är välan pigg fortfarande… med några inslag av gäspningar.. Haha
Nyss fick Hanna Rosenknopp ett fint kort från Fröken Magda.
Hon är i Nice på Franska Rivieran och har det skönt!!
Underbart rart att fröken Magda tänker på barnen
så här på sommarlovet.
Det visar bara på hur engagerad hon är =)
Jag tycker mycket om Magda.. Hanna med!!
Hann började prata om den ”Blå Bussen” direkt.
Så hon ville väl till skolan =)
Sa till henne att det är sommarlov ett tag till
”Okei mamma” fick jag till svar =)
Nu ska Fröken Rosenknopp och jag ut på gården och gunga.
Hon gungar och jag ger fart..
Där blir vi väl resten av dagen fram till kvällsmaten.
Ska bara göra i ordning lite fika innan vi går.
Ni alla får ha en underbar fortsättning på eran Onsdag.
Sköt om er själva och varandra!!
KramKram!!
När sonen var liten överröstes vi med information om korttids, kontaktfamilj, kortfritids efter skolan, diverse grupper för barn med autism osv.
Det var ju oerhört berikande för barnen samtidigt som vi föräldrar fick ”vila”, sades det Efter fyra helger på korttids var både jag och sonen i upplösningstillstånd. Han vantrivdes och jag saknade…
Kortfritids efter skola slutade han självmant med i årskurs 6.
Vi är alla olika som föräldrar och barn, tur är ju det! Jag kan inte vara utan mina barn och vill det inte heller. Sonen mår så bra nu när han slipper utsättas för nya intryck dagligen. Förr var han aggressiv och hade många utbrott varje dag.
Av detta inte ett spår idag…
Så..det som är himmelriket för den ena kan vara katastrof för den andra.
Kram på dig
-du downs-syndrom-mamma!
*s*
… och det är välan tur att vi föräldrar får välja!!
Jag har minskat ner på Hannas kortidsvistelse med hälften.
Så nu är hon där en helg i månaden istället för varannan helg… skönt ju!!
Hon vill vara hemma…
Har henne delvis där nu just
för att det kommer att vara hennes boende form när hon blir stor.
ja liknande.. på ett gruppboende..
Bra träning inför framtiden.
Visst är det tur att vi är olika.. skönt värre!!
Underbart att du tog dom rätta besluten då
Guld värt för sonen och dig med ju =)
Det var ju inte konstigt med aggressivitet..
Det säger väl allt att den är borta nu.
Det är ibland det enda sättet för vissa barn
att visa på att det är inte bra nu.
Kram på dig du rara vännen!!