Som medmissbrukare så är man hela tiden på sin vakt..
Adrealinet sjuder inom en.. Stressen är på topp
för att fasaden inte ska rämna…
Utåt ger man ett ansikte som sjuder av hopp inför framtiden..
Det planeras för framtiden.. Stora dyra inköp tagna med lån..
”Bara vi gör det och det så blir vi lyckliga”
Egentligen blir man insnjärjd .. Inmålad i ett hörn
Därifrån är det kanske är svårt att ta sig ur med lätthet
utan att lämna svåra spår inom en – Färgfan torkar ju aldrig.
Det rids på ens behov av att vara ett – Vi
Det man gör är ju att underhålla..
Göra det möjligt för den andra att ha ett bekvämt liv medan dom super.
Där vi passar upp och låter någon leva ett bekvämt hotell-liv.
Den andre som skulle vara Mannen vid din sida..
Ni skulle gemensamt föra ett liv.. en familj… framåt.
Är egentligen en snorunge utan ansvar…
En förvuxen jättebaby… Ditt extra barn…
Fast skillnaden mot dina andra barn
är ju att du *knullar det här förvuxna jättebabyn emellanåt.
(* Ej att förväxla med begreppet Älska med någon.. I mitt tycke stor skillnad…)
Man accepterar det mesta… man kuvas bit för bit.
Vad som än händer är enbart ditt fel… får du höra.
Är man på väg bort… så snärjs man mer och mer genom
den andres ”uppryckning” för en stund…
Då man blir i fokus hos den andra på ett ”bra” sätt.
Man kanske får någonting man drömt om.. kanske en sommarstuga.
” Klart gumman.. vi är ju en familj… vi ska ha en sådan”
Hoppet börjar spira… man ler.. skrattar…planerar…
Fast egentligen är det värsta sortens falskspel man har varit utsatt för.
För att man ska stanna… fortsätta ta allt ansvar… låta någon leva sitt bekväma liv… Där man slippar ansvaret för barn.. hem och familj.
Där man kan supa när man vill.. Sova bort en dag om man vill
Gå ut när man vill… Ligga bredvid någon annan om man vill..
Där alla ens misstankar trycks ner i halsen på en med orden
”Du är fanemig sjuk med din inbillning”
Helt allvarligt påstår dom att Svart är vitt… och man tror.
Ifrågasätter man så är man skurken som vill förstöra en familj-Våran familj.
Man tror på löften… Man tror på förklaringar..
Någonstans inombords så vet man men man förnekar.. blundar hårt.
Man är sönder inuti men man ler…. Fasaden ni vet!!
Man förlorar vänner… familj… alltet.
Allt det där som är ett hot… mot ens ”lycka”.
Den som ifrågasätter.. Undrar.. genomskådar.. ska bort… Väck.
Man analyserar just precis allt vad vänner säger…
För att hitta någonting… minsta lilla hotfullt.
Och man hittar oftast hotfullt i dom flesta orden..
Gör man inte det just då… så skapar man ett scenario inom en.
Man missuppfattar.. lägger ord i deras munnar.
Tolkar det mesta käpprätt åt helvete… och det blir ett hot.
Vänner vill ju öppna dina ögon… Hjälpa.. Inte stjälpa.
Men det ser man inte…
Tillslut så sitter man där.. Just precis där han vill
Alla ens drömmar.. är instuvade i garderoben längst ner..
Alla dom där fina principerna som man stod för …finns inte längre.
Det som tidigare var otänkbart.. har blivit helt OK.
Man har blivit specialist på att ursäkta den andre.. Hitta på förklaringar.
Du själv räknas inte..Du finns inte … Självrespekten är väck…
Missbruket har snärjt ett offer till…
Det man inte ser när man är mitt i…
Det är ju du som låter allt fortgå.. Du som möjliggör…
Bägge sviker sina barn… oss själva… Den andre..
Du räddar inte… Hjälper inte.. Du medmissbrukar.
Det enda du gör… Är att trycka ner dig själv i skoskaftet.
Du lär barnen att det är OK att det är så…
Du lär dom felaktiga värderingar…
Missbruket har snärjt dom med..
Så länge det pågår så finns det inte ett – Vi
Inte ett äkta Vi… Bara en låtsas sådan.. Fejk…
Är det värt det?
Nej! Tro mig… i been there… done that
Nu är det länge sedan… Minnena och erfarenheten finns kvar…
Det gör inte ont längre.. Skammen är borta sen länge … ilskan med.
Jag kan och vill berätta för jag vet att många sitter just nu i samma sits
som jag var då… Känner man igen sig.. och ser att det går att ta sig ur
Kanske ger den sista sparken åt någon… Att kliva av ett destruktivt liv.
Det finns hjälp att få… Det finns ett bättre liv att leva.
Det finns en soluppgång att se framemot…
Barnen måste få chans till en uppväxt som är lugn och trygg..
För det liv dom lever är det otryggaste liv man kan ge ett barn.
Många barn får problem… och ingen hjälp.. Man kanske inte ser.
Man ser kanske inte heller även om någon reagerar utifrån…
Dagis.. skola osv.
Det var ju inte det vi ville ge våra barn!!!
Så här många, många år efteråt så undrar man ju hur fan man kunde tillåta.
Det är så otänkbart för mig nu… Finns inte ens på Världskartan.
Men hade jag inte denna erfarenhet
Så skulle jag inte vara den jag är nu… Aldrig!
Jag är starkare än någonsin.. Mera beslutsam…
Självförtroendet som var som den var… ligger högt nu.
Jag vet vad jag vill… Jag vet vart jag är på väg…
Jag är trygg i mig själv… och sjuder av hopp inför framtiden.
Jag vågar ta för mig… av livet.. och gör det =)
Jag sitter inte längre och febrilt öser ur en läckande båt
mitt på stormande hav.
Jag ror nu stilla… på spegelblank sjö.. och njuter.
Jag finns..
Sköt om er!!
59.513701
15.992603