Sitter här förundrad och ödmjuk över vad jag fått
Det spränger i bröstet av kärlek till dig
och lycka…
Vad har jag gjort för att ha fått dig?
Vad är det för gott jag har gjort..
För att ha förtjänat dig..
mitt barn.
Jag tackar dig..livet
Ödmjukast, av hela mitt hjärta
För att du valde mig
att få bli Hannas Mamma.
Jag ler… mamma till Hanna
Vad tänkte du på…just då
när två ska bli en
”och hon där…ska ha ett barn
med en kromosom för mycket..
hon ska drabbas av en med Downs syndrom”
Nej…så kan det ju inte ha varit.
Fel av mig…så oerhört fel
Inte för mycket…
Absolut inte drabbad…
Jag är ju välsignad…belönad
Jag fick ju henne
med det där lilla extra..
som är få förunnat
klart att det var så.
Hon är ju en gåva.
Ett mirakel…
Som alla andra barn är…
Precis varenda en
Jag vet att jag har fått mer än jag förtjänar
men jag ber om några saker till…
För Hannas skull och för alla dom andra
som kanske skulle gå miste om henne.
Jag ber om tolerans och accepterande
Jag ber om vetskap och lärdom
till dom som inte kan acceptera…
och för dom som inte vet
Respekt till dom som inte har förmågan
att respektera
Jag ber om förståelse
förståelse.. för dom som inte kan förstå
dom som inte är som ”alla andra”
Jag ber om kraften…
till alla..
att möta hennes blick
och se henne
Jag ber om det där lilla extra..
som får bort rädslan i mångas hjärtan
som hindrar dom från att se…
En alldeles fantastisk liten människa..
En liten underbar.. Hanna
© Sirpa Hotti
________________________
Ord i repris men ack så aktuella ord…
