* Varför gråter inte Emma?

Bild från http://www.varforgraterinteemma.se/

Emma Jangestig. Max och Sagas mamma. Arbogamamman.
Emma som överlevde ett mordförsök men hennes barn gjorde inte det.

Har läst lite här och där om Emma. Om reaktionerna om hennes bok som kom ut nu i dagarna. Mycket positivt men också mycket negativt.
Man ifrågasätter hennes motiv. Om hon tar barnens död som ett sätt att tjäna pengar. Det har inte gått så länge sen det tragiska hände är också ett argument mot. Hon är kallad Mediahora… Mediakåt bla bla bla.

Jag fick vibbar lite av avundsjuka hos dom som gapar mest men också av okunskap och rädsla. Hur det nu går att vara avundsjuk på Emma men okunnigheten och rädslan förstår jag lite iaf. Det måste vara den uppmärksamheten som hon får som skapar avundsjukan och då vänder man allting emot henne och säger att hon profiterar på sina barns död. Vi kan bara spekulera hur det ligger till. Vilka motiv Emma har för att ge ut boken. Blogga på Aftonbladet. Synas i TV osv. Det har tom reagerats över att hon ler för mycket. Det är hennes grej och jag väljer iaf att tro att hennes motiv är ädla. Ett sätt att hedra Max och Saga.  Ett sätt att bearbeta sorgen över den oerhörda förlust som hon har genomlidit.

Jag tror Emma sörjer mera än vad hon ger sken av faktiskt. Men hon har valt att leva också och inte låta Christine Schürrer mörda hennes själ när hon nu misslyckades med uppsåtet att ta hennes liv..
Alla förstår inte riktigt sättet Emma sörjer och bearbetar sin sorg på. Det skapar ifrågasättande över hennes motiv.  Det köper jag nog delvis för det här är svårt att greppa för många. Många av oss skulle säga “Jag skulle inte överleva en sådan tragik” Bara tänka tanken är så svårt. Just därför har vi ingen rätt att ifrågasätta Emma om hennes sorg för vi vet inte ett skit om hur hon har det egentligen. Hon är där vart vi inte vill vara. Det är först när vi är i samma sits som vi kan förstår någorlunda och vi skulle antagligen inte dö av sorg. Det gjorde inte Emma heller.

Men vilka är vi att döma??  Sorgen har ingen tidtabell eller en manual.
Vi får bara be till högre makter att vi aldrig hamnar i samma sits som Emma och hennes nära har hamnat…

Hon fortsätter att leva och finnas till samtidigt som hon delger oss om det finaste hon har i minnen av Max och Saga och det svåraste hon har varit med om – Att förlora dom.  Vi behöver denna dos av grym verklighet för att förstå att värdera dom vi har i våran närhet. Våra närmaste. Vi behöver en dos av Emma Jangestig för att inge mod i oss. Ge oss hopp och tröst.

Var rädda om er alla! ♥

KramKram!!