* Plånboken bestämmer hur du blir bemött.

Ok.. Vi fortsätter väl lite om konsekvenserna av ekonomisk fattigdom

Pratade med en fin människa igår från skolvärlden om tex hur man blir bemött om man är ekonomiskt fattig. Givetvis blir man ibland bemött olika beroende på hur välbeställd du är. Det sociala statusen. Det vet vi ju hur det bockas och bugas för dom ekonomiskt välbeställda och så. Man får bättre chans till vård. Man kan köpa sig loss från vardagen. Bättre bemötande osv. Samtidigt som det rynkas på näsan åt dom som inte har det så bra. Det kallas klasskillnad.. Översittarfasoner.

Det är alltid någon som ser ner på en annan trots att dom kanske inte har det själva så välbeställt.. Men bara dom är lite över den andre så ser dom sig själva som bättre. Det finns dom som är överhopade med stora lån.. Fina hus.. fina bilar..som ser ner på dom som inte har det som dom. Fast egentligen är dom ju på min ekonomiska nivå.. för utan dom där lånen så.. =)
Nu gäller detta givetvis inte alla och alltid men ibland..

Jag har suttit på möten tidigare och nyligen där det pratas över huvudet på en precis som om man inte hade något värde. Jag har blivit bemött med den barnsligaste rösten och av en nedlåtande attityd av en vuxen kvinna som ska vara en teamleader. En sk chef. Men hade jag haft en Armanidräkt på mig och en Chanelplånbok  så hade tonfallet nog varit annat.. Garanterat. Det säger ju allt om hurdana värderingar som finns inom en.. Alla har inte lika värde. Det säger ju mera om dom än om mig.

Pengar styr det mesta här i livet. Det är mycket vi kan få för pengar men det som finns inom oss i värderingar.. sådana fina värderingar kan inte köpas för pengar. Det måste finnas inom oss och det är gratis att skaffa och gratis att använda. Pengar är yta och ytan styr mycket av människors agerande mot andra. Att det ska vara så svårt att respektera varandra för dom människor vi är och inte efter plånboken.

Jag är en bråkig förälder när det gäller skolan. Inte lätt att göra med om jag anser att det begås fel gentemot mina barn. Jag är obekväm. Jag sväljer inte vad som helst och accepterar inte att man kör en nedlåtande attityd emot mig eller mina barn. Jag vet bäst hur mina barn fungerar och är nog ganska klar med vad dom behöver. Har inte haft så fel hittills men det har oftast varit en jävla kamp att komma dit vart man vill. Sen kan det ju tyvärr tendera i att det går prestige i “ärendet” från skolans sida. Då blir det genast svårare för vilken skola erkänner sina misstag??

Säger man nej till en ny insats av skolan för att någon insats som fungerar ska tas bort och den insatsen ska ges någon annan elev. (Där tom lärare protesterar) Medan mitt barn ska flyttas bort så rasar jag och det resulterar i en anmälan på mig vilket ledningen på skolan inte vill bemöta utan man får gå till dom högsta cheferna för att få till ett möte och när den sen blir av så få man ändå rätt i sak. Jag hade med mig utomstående till mötet.
Det är vissa skolors påtryckningsmedel och hot mot bråkiga föräldrar för vem fan vill råka på en anmälan.. Jo, jag kan ta en sådan. Jag är inte rädd. Men alla törs inte bråka mot en sådan rigid koloss som skolan är.  Den det handlar om går nu på en skola där dom gör allt för mitt barn. Dom förstår hans problematik. Jag behöver inte bråka. Men det krävdes att det blev en naturlig flytt till högre årskurser. Ett naturlig byte av skola och en annan sorts ledning som såg till barnets bästa. Men innan så var det många års kamp. Det här är historia nu..

Men kampen med skolan är inte över. Ryktet om min bråkighet finns ju där.. Vilket jag f ö är ganska stolt över att ha. Den resulterade säkert i att mina andra barn fick vänta i 3 veckor för några år sedan att få börja i skolan efter en flytt. Dom skulle få närmare till skolan.. Även om jag anmälde flytten i tid, innan skolstart efter sommarlovet, så fick dom inte börja.. Den gamla skolan gav mina barn ledighet på sekunden.. dom kunde inte bli av med mig fort nog..=) Och den mottagande skolan skulle fundera i vilka klasser mina barn skulle placeras. Dom funderade i tre veckor och mina barn fick inte börja skolan som dom andra. Dom hamnade i ett ingenmansland trots rätt till skolgång och skolplikt hade dom. Dom fick ingen bra start. Vad hade hänt om jag hade haft jobb?? Kanske var detta ett sätt att sätta mig på plats och säga “Kom inte här och kom.. vi bestämmer”  eller så.

Ja jag bråkar fortfarande.. och gör det så länge det behövs. Men jag hade antagligen inte behövt bråka så mycket om jag hade haft en bra ekonomisk ställning i samhället. Attityden hade nog varit en annan emot mig. Jag tror faktiskt att det är så till en viss del.. Jag har gått ut med att jag är ekonomiskt fattig.. Så är det bara inget jag hymlar med eller skäms över och då blir man ett lovligt byte för vissa människor i chefposition i skolan att agera på ett visst sätt gentemot mig som förälder för att jag är i en “viss” situation privat. Jag är inte den som ska ha rätt till varje pris. Inser jag att jag har fel eller agerar fel så backar jag givetvis och står för det.

Går jag in och påpekar allmänt tex om dolda skolavgifter HÄR och HÄR så gör dom en personlig grej av det och agerar nedlåtande i ord och handling.
Inte nog med mitt TYDLIGA NEJ i mejl och här på bloggen så får jag en lapp ett par veckor efteråt om erbjudande igen från ledningen om matlåda från matsalen om jag behövde det till mitt barn. (ja om jag nu inte hade råd med egen matsäck till mitt barn) Jag är ju ekonomiskt fattig.

Jag är ensamstående med många barn. Arbetslös, ekonomisk fattig och har två barn med funktionshinder. Dom har en far som missbrukar och det ger en stor sorg och rädsla i mina barn. Dom är så ledsna emellanåt och det kan visa sig i skolan och hemma på ett eller annat sätt. (Här har ni lite om deras känslor) Då måste jag givetvis brista i någonting i deras ögon. Men samtidigt så viftar dom med papper framför mina ögon i många omgångar som dom vill att jag ska skriva på “Att inte yppa någonting om någon eller någonting tex på min blogg” =) Dom ville tysta mig kanske för att få agera som dom vill vid eventuell  ifrågasättande av någonting från mig.  Skolinspektionen hade aldrig hört om någonting liknade och det är väl snudd på en brottslig handling att försöka inskränka min rätt att tala. Den rätten som är stiftat i grundlagen. Tror dom att jag är korkad och tror att sådant är Juridiskt bindande .. Vad skulle dom ha anmält mig för om jag nu skulle ha skrivit på och inte hållt käften? För att jag kämpar för mina barn?? Man blir ju fan mörkrädd.

Här ett exempel på hur skolan kan agera på eget bevåg och göra en höna av en fjäder på saker som sker utanför skoltid: Ringer jag tex läraren och frågar efter namn på klasslistan för att mitt barn inte har kommit hem efter skolan och där jag ev kan ha missat informationen från mitt barn om att gå till en kompis. Då vet hela skolan om det dagen efter utan att jag har sagt någonting och kuratorn har fått order om att ta det med min son. (Mamman kan tydligen inte hålla reda på sitt barn =) ) Vikten av att höra av sig till mig. Att mamma var orolig. Att så får man inte göra. Det fick jag sen höra av mitt barn. Dom underminerar min roll som förälder. Det är jag som ska ge den “ordern” till en eventuell kurator inte en klasslärare. Det är jag som ska tala med mitt barn. Snacka om respektlöst och integritetskränkande. Översittarfasoner. Hade dom gjort det om jag hade en bra ekonomisk ställning i samhället.. tagit över?? Troligen inte.

Håller man käften och fogar sig i allt så är man en bra förälder. Men säger man emot och ifrågasätter om det verkligen är bra ja då är man en dåligt förälder som ska tystas och förminskas med alla medel. Mår inte ett barn bra i skolan så är det föräldern eller barnet som det är fel på.. Inte skolan. Den attityden möter jag och många andra föräldrar. Man underminerar ens föräldraskap.

Men som sagt var.. Hade jag inte haft som jag har det så hade mycket gått smidigare. Jag hade inte behövs tjafsa. Dom hade lyssnat på mina erfarenheter och vi skulle gemensamt komma fram till en lösning. Inte konstigt att jag är trött.. Men inte på att vara ensamstående med många barn utan för att energin går åt att tjafsa för mitt barns rätt till en bra skolgång utifrån den situationen som dom är i just nu.

Jag behöver fan inte barnledigt.. Jag behöver skolledigt! =)