Ge mig möjligheten att snabbt få tillgång till barnomsorg kvällar och helger så skulle jag slippa det mesta av dom negativa konsekvenserna av arbetslöshet.. som är ekonomisk fattigdom och är jag fattig så är mina barn det också och drabbas. Men skulle jag få nattdagis så skiter det sig ändå. Vem går med mina barn dit då?? Jag skulle få ta ledigt från jobbet varje kvällspass för att gå ifrån för att transportera barn från punkt A till B. Vilken arbetsgivare går med på det?? Det är systemet som sätter krokben för mig för att kunna ta jobb inom det jag är utbildad för.
Fritids stänger 18:30.. Det räcker inte för att jobba inom vården. Antingen måste man ha en respektive som är hemma efter kontorstid eller så en sjuhelsikes nätverk av släkt och vänner för att kunna vara ensamstående och jobba som inom vården. Där det ändå är lättast att få timvikariat om man nu kan jobba kvällar och helger. Nu är det illa överlag här i Köping.. Det finns inte så många lediga jobb.. Givetvis söker jag alla sorters jobb.
Sen är det ju så att för att få ”Nattis” så måste jag ha jobb och för att få jobb så måste jag ha ”Nattis”. Att flytta till jobb i en annan och större stad kostar en smärre förmögenhet. Man är fastlåst.
Ja och snart är väl pensionsåldern höjt till 97 år eller så också.
Fast å andra sidan så kanske det är ganska smart.. Någon måste ju ta hand om dom sönderrehabiliterade, utförsäkrade, nedbrutna, unga och medelålders människorna på dom olika inrättningarna som poppar upp som svampar ur jorden. Där dom har hamnat efter att ha gjort slut på alla åtgärder som stod till förfogande.. ”Si så där ja-Utförsäkrad.. marsch fram till ättestupan.” Rätt tänkt ju.. Någon måste ju ta hand om dom faktiskt. ” Puh! Det var nära en gång till att vi inte skulle ha arbetsmaterial” utbrister dom sen.. 80 plussarna. Det är ju attans bra att vi har så förutseende politiker!!
Är det så konstigt att folk förlorar hoppet i arbetslöshet och utförsäkring? Människor slussas ibland mellan olika åtgärder för att till sist falla utanför. När dom är inne i hopplöshetens dimmor så kommer krämporna och samhället får ta hand om den biten. Vissa orkar inte ens leva vidare. Barn blir håglösa.. Börjar känna hopplöshet dom med.. Dom drar sig hemifrån och hamnar i dåligt sällskap. Risk för själv försöka kurera känslan av hopplöshet finns ju bland vuxna och barn. Risk för allehanda missbruk och kriminalitet finns. Listan kan göras lång..
Många skäms över sin situation. Det här är någonting som nog är jättejobbigt för många. Att skammen kommer för att man har som man har det. Att det är någonting fult att vara fattig av olika orsaker. Skäms inte!! Ingen är sämre än någon annan. Lika värdefulla är vi allihopa. Vi har bara lite olika förutsättningar. Sen måste man alltid ta med i beräkningen att förutsättningar kan ändras under livets gång.. Från bra till mindre bra och tvärtom. Ta ingenting för givet. Tar man bort skygglapparna så har man bäst möjligheter att se.
Det är samhället som ska skämmas för att dom har skapat dessa ättestupor åt folk så att dom faller lätt och hårt. Ättestupan har fått en helt annan mening nu. Förr i tiden så var det åldringar och orkeslösa som ”puttades över kanten” Nu för tiden är det yngre och arbetsföra också. Barnen dom hänger med över stupet av bara farten. Dom har inget val!
Samhället måste utformas så att den får varje individ i grupp eller enskilt att växa och gå framåt.. Inte krympa och försvinna. Dom nu svagaste och sköraste grupperna i samhället måste göras stabila genom åtgärder så att dom inte faller vid minsta lilla skalv… Folk måste få trygghet!!
Människor havererar med nuvarande system och till skillnad mot flygplan som kraschar så tillsätts ingen haverikommission som utreder störtdykningarna och försöker förhindra sådant i framtiden utan folk kraschlandar gång på gång..
HÄR: Ett upprop om att riva upp Sjukförsäkringen..
Jag vägrar att falla utför stupet. Det är mycket jobbigt emellanåt men jag kämpar emot allt vad tyget håller. Men många orkar inte alltid hålla emot och dom faller…Tyvärr!!
Här kommer några repriser på inlägg om dolda skolavgifter. Dom känns enormt tunga ibland när man inte har ekonomi. När man står med sista tjugan och den behövs till annat än frukten. Det är här i skolan som risken för utanförskap finns bland barnen. Här syns det ganska väl vilken familj som har ekonomin till att följa skolans dolda avgifter. Har man inga skridskor så förpassas man till ”att leka i snöhögen bredvid” fast dom helst av allt vill åka skridskor på skridskodagen som skolan har ordnat. Alla andra gör ju det.
På en lapp stod det så här: (Min fetmarkering)
”Torsdagen den 20/1 har vi skridskodag i eleverna i Anexet.
Vi kommer att åka buss till och från Krillan. Ta med en rejäl matsäck för det serveras ingen skollunch den dagen. Kom ihåg kläder efter väder. Det barn som inte har skridskor får leka i snöhögen. Alla barn som åker skridskor måste ha hjälm på sig. Har du klubba med dig så får du bara spela med den på bandyplanen.”
Här är det stor risk för barnet att känna sig utanför.
* Undrar vad typ 800 frukter kostar?
* Igen.. Lite om dolda skolavgifter.
* Elizabeth Salomonsson: Inger hopp för framtiden.
Dom som också ska skämmas är ju dom som har fördomar mot oss som inte har det så bra som dom kanske själva har.. Att vi är lata är ju bara Bullshit!
Att vi inte vill ha jobb är också Bullshit. Vi är inga dåliga människor alls. Inga andra klassens människor som en del vill få oss till. Men… Visst finns det rötägg bland oss ekonomiskt fattiga också. Dom som inte vill jobba utan lever gärna på försörjningsstöd år ut och år in. Jag har ingen försörjningsstöd.
Skämmas bör dom som slänger ur sig saker som ”Du borde ju ha tänkt innan du skaffade alla dessa barn” och dylikt och försöker påskina att det är därför man är arbetslös och ekonomiskt fattig.
Jag skriver ekonomiskt fattig för på annat sätt är jag RIK.
Den rikedomen är det som håller mig flytande.
Skyll dig själv!!
Vart går gränsen vid fattigdom i Sverige?
Ska man relatera till U-Länderna?
Ja isf är vi alla ofantligt rika..
Eller ska vi relatera till våran egen omgivning?
Den som ligger närmast till hands.
Ska man krävas att helt vara utan belastande ekonomisk historia..
Banklån, CSN och annat som man kan ha
när man är 30-40-50…. år
om någonting dramatiskt händer?
Måste vi skylla oss själva oavsett vad?
När hela familjer mår dåligt.
När hela alltet sätts på spel vind minsta lilla oförutsedda utgift.
Är det ”tillåten” fattigdom.. eller får vi skylla oss själva?
Ska vi skylla oss själva om lågkonjukturen slår till och bägge får gå.
20 år på fabriken och plötsligt slår den igen.
Ska vi skylla oss själva när vi har många barn.
Borde man ha förutsett allting?
Alla eventualiteter?
Är det enbart förunnat dom väldigt rika
att reproducera sig själv?
Ska man skylla sig själv om man blir sjuk
och förlorar förmågan att jobba?
Vad säger man till någon som förlorat ett barn.
En respektive.. någon annan kär.
När sorgen är förlamande tung
och förmågan att existera knappt finns.
När räkningarna hopas, när sjukpengen inte räcker till.
När samhället anser att man ska ha sörjt klart
på några få veckor.
Vad säger man då?
Skyll dig själv?
Ska man skylla sig själv när Kärleken tar slut?
En tar inte sitt ansvar…
Bakom en skilsmässa kan finnas oändligt mycket skäl
Vissa klarar sig galant..
Vissa hamnar på ruinens brant.
Ska man skylla sig själv för att man har Älskat?
När är det förlåtet att ha förlorat sin ekonomiska trygghet?
Det är väl inte konstigt om folk bryter ihop av ren frustration
När man hela tiden får höra ”Skyll dig själv du som….”
samtidigt som chansen till återhämtning försämras.
Familjer bryts ner bit för bit.
Dom förlorar förmågan att kämpa.
Det är som att se en medmänniska drunkna.
Det finns lite liv…. men knappt.
Hon ber förtvivlat efter en Livboj.
Ska vi vända dom ryggen
och be dom skylla sig själva?
Var rädda om er!
KramKram!
59.513701
15.992603
