* Tema Missbruk: Återuppbyggnaden..

Tre veckor kvar av sommarlovet. Nu suger det gnuballe big time ska ni veta. Nu är barnen uttråkade. frustrerade, ledsna och vill knappt gå ut. Det är ju så här dom har haft det, vara hemmavid på somrarna i många år.. så någon gång måste deras tålamod ta slut. Men i år så är det nog tyngre med allt det där vanliga hemmavid, som gick bra tidigare. Vi har varit till Stockholm två gånger.. En gång en resa över dagen.. Vi åkte båt i två timmar och sen hem. Andra gången var vi till Paula i några dagar. Några resor till Pappan och Riddarhyttan. Vi har Grönan kvar men vi får åka när det blir läge för det ekonomiskt. Just nu är ekonomin noll. det kostar ju dubbelt så mycket att ha barnen hemma en hel sommar med tanke på mat och annat.

Sommaren började så bra för barnen med pappa tillgänglig och dom var så lyckliga och slutade snart med känslomässig katastrof när kommunen satte honom i en lägenhet och slutade betala boendestödet för honom ” för dyrt” (ändå så var det ett av dom billigaste alternativen efter eget boende.. ca 900 kronor/dygn jmf med behandlingshem för flera tusen per dygn…) allt med mycket kort varsel. Sen har det varit supa för allt vad tyget håller. Dom satte honom ensam i en lägenhet och sen for alla berörd personal på kommunen på semester utan planering för honom. Dom kanske hoppades på att han själv skulle fixa problemet genom att supa ihjäl sig under semestern. Det var nog väntat med konstant supande efter en så kort nykterhet.

Det är mest Kommunens missbruksvård och brist på att se saker ur barnperspektiv jag är förbannad på. Att dom blundar över att det finns barn som lider svårt över deras korkade beslut.. Att folk inte fattar hur barn berörs av ena förälderns missbruk även om dom inte bor i hop med föräldern. Barn påverkas i högsta grad. Barn lider och kan sargas svårt i sina hjärtan.

Han har bott där i en månad nu.. Inte en gång har han hört av sig till barnen. Han svarar inte i telefon när dom ringer. En gång ringde han till mig men då frågade han bara om jag hade cigarettpengar att låna honom. Då berättade han också om vad han hade gjort efter ”tvångsmucket” – supit non stop.

Han hörde inte av sig till Johannes födelsedag heller och det knäckte min son ganska rejält. Jag tror barnen inser nu på något vis att det är nog kört för honom.. Han kommer aldrig att komma tillbaka till dom.. Aldrig!!

Det låter grymt och låter en aningens hopplöst men det känns som om man väntar nu på det slutgiltiga.. Det är ett dödens väntrum vi sitter i och väntar.. väntar..
Jag är barnen talesman i detta och tog ett beslut om umgänge då när han sattes på boendestödet en bit i från Köping. Det beslutet ger mig ångest nu.. Känner nog att jag gjorde fel. Jag kunde ju ha väntat och sett tiden an. Men dom fick iaf i nästan 4 månader ha en nykter pappa. Den längsta någonsin för barnen. Jag försöker inbilla mig att det kanske är någonting bra att ha med sig i framtiden. Men jag gjorde det som jag trodde var det bästa för barnen. Nu fick dom bara ett grymt svek som känns enormt jobbigt. Tidigare så fanns han och hans missbruk på avstånd. Sveken fanns där hela tiden men dom var inte så ”inpå” Men nu vart det genast så nära och så, så tungt eftersom dom hade fått en ”relation” med honom.

Jag tror denna sommar som började så bra har blivit en av dom tyngsta i deras liv. Det känns jobbigt och tungt, vill bara gråta när jag tänker på hur resultatet blev. Nu börjar den känslomässiga återuppbyggnaden för mina barn.. Dom måste bli glada barn igen.

Livet känns som en kokande, bubblande häxkittel just nu med en salig blandning av just precis allt. Barnens lidande,  arbetslöshet, ekonomisk fattigdom, andras missbruk, vara ensam vuxen.. osv.. Det känns att leva och så är det ibland men det ska ordna sig.. Det vet jag. Nu gäller det att fokusera på det viktigaste och sen beta av och tömma häxkitteln.

Tre veckor kvar av ledigheten och jag ska banne mig se till att dom får ett sommarlov om jag så ska sälja min själ.. eller kanske inte..  dom får nog det jobbigt med en själlös mamma. Men det fixar sig.. Det finns hopp och det finns kärlek och med det kommer man långt.

Må väl alla. Ta hand om er själva och varandra.

KramKram!

Din Törnekrona

Du har själv
bundit
din krans
utav
törnen.

Där varje
blad
varje tagg
representerar
ditt svek
mot
dina barn.

Där färgerna
är matta
och gråa.

En isande
krans
bunden
av sorg.

En krans
där taggarna
blöder.

Men
det är inte ditt
blod

utan dina
barns.

© Sirpa Hotti

Ur boken ”Din Törnekrona”

* Vill inte!!

Nej, hon ville inte.  Så här såg dom flesta korten ut för några dagar sedan. Så fort jag tog fram kameran så åkte hatten framför ansiktet. Haha. Ja hon vet vad hon vill och är svår att övertala om man nu inte har världens bästa muta att erbjuda henne  =)

Ha det gott alla!

KramKram

* Att glömma eller minnas..

På facebook florerar statusuppdateringar som ” Anders Behring Breivik vill att han ska bli ihågkommen.. vi ska inte komma ihåg honom. sprid detta” osv..  Mitt hjärta säger spontant.. Kom ihåg ondskan.. Kom ihåg fanskapet som spred så mycket smärta.. Kom ihåg han som skapade så mycket sorg så det är svårt att riktigt sätta ord på det men kom ihåg han på rätt sätt.. låt hans ord inte ge ekon.. sprid inte hans manifest. Gå inte med i några hatgrupper hur mycket ilska vi än har inom oss.. Hat trycker undan det goda.. Det fina inom oss.. Hat finns inom Anders Behring Breivik och hans gelikar.. men låt den inte få fäste inom oss.

Han ska vara en påminnelse om vad vi alla kämpar för.. som fred, frihet, demokrati, öppenhet, trygghet.. Vart enda gång vi ser hans nuna. hör hans namn.. Anders Behring Breivik.. så ska det vara en påminnelse för oss alla. Det är då vi ska påminna oss att ondskan får aldrig vinna.. Den vann inte nu.. den får inte vinna i morgon.. Aldrig!! Vi får inte bli avtrubbade och invaggas i en falsk trygghet om att här är vi säkra. Så länge det finns ondska så länge finns risken för terrorattacker.. så länge det finns dom som tycker våld och skapa fruktan är nödvändigt för att få folk att kapitulera och ”acceptera” någon grupps skeva ideologi… så länge har vi terrorism.

Men vi enas.. vi kämpar.. Vi ger oss inte..

Vi håller varandras händer för terrorns offer.. Vi sprider tanken.. Kärleken.. mellan varandra.. överallt.

Mina tankar är i Norge. Hos offren, deras anhöriga och vänner

Var rädda om er själva och varandra!!

KramKram!

* Norges sorg är våran sorg..

Det bor en fågel i ditt hjärta..

En liten fågel
har byggt bo
i ditt hjärta..

En fågel
med den
sorgsnaste
sång som
sjungas
kan

Ett bejakande
kvitter har
tystnat
mitt i den
vackraste
sång

Sången som ljuder
nu i ditt
hjärta
är som en
smärtsam
plågsam
längtan
utan slut..

Den kom
när glädjen
förbyttes
till gastkramande
sorg..

Den lilla fågeln
pickar ihärdigt
ditt lilla
hjärta

Det gör ont

Det bor
en liten
fågel i ditt
hjärta

som sjunger
en sorgesam
melodi
som plågsamt
rullar ner
på din
kind.

© Sirpa Hotti

* AKUT – EFTERLYSNING

Sara, en fin och skötsam tjej som fyller 20 år söker ett rum alt billig lägenhet att hyra under hennes utbildning här i Köping. Sara har åk 3 kvar på omvårdnadsprogrammet. Dvs 2 terminer och hon går ut Juni 2012. Läget är akut.

Sara är en glad och lättsam tjej. Hjälpsam och ordentlig..

Nu tycker jag vi hjälps åt att hjälpa =)

Mejla Sara s.lennstrand@hotmail.com

Eller mejla mig sirpahotti@hotmail.com för telefonnummer till Sara.

TACK alla…

Sköt om er!!

* Mitt djupaste deltagande till Offren och deras Anhöriga i Norge.

Mina tankar och mitt hjärta är med er i denna tragedi!

* Trött, pank och…tacksam..

Vi har varit bortresta i några dagar.. Hos min underbara vän Paula. Nu är vi hemma igen och fast resan hem tog bara 3 timmar,  från dörr till dörr… så är jag helt slut.

Tack Paula och Kjelle för eran underbara gästfrihet! Ni är bara bäst!!

Barnen har badat och bara varit.. Vi hann ju inte så mycket och igår så regnade det mest hela tiden… Vi var inne tills vi åkte.

Ja och så var det lite barnarbete också. Hanna krattar så det står härliga till.

Nu är klockan en bit över midnatt och gäspar så det står härliga till.. lopplådan kallar pockande på mig.. Men ska bara hänga upp lite tvätt innan. och plocka upp och ställa in disken. och tanka kaffebryggaren… och tvättmaskinen…  Sen blir det borsta tänderna och hopp i lopplådan…

Hörrni.. vi hörs snart framöver igen. Kanske senare idag… eller så.

Sköt om er så länge!!

KramKram!

* HIPP HIPP HURRA!!

Idag så blir Älskade Johannes 12 år.
12 underbara år har jag haft underbara dig..
När du ler så glittrar hela du.. Du är så vacker min son.
Du är lite så där finurligt busig emellanåt..
Du är nära till skratt.. det där underbara bubblande skrattet
som gör så gott att få höra.. Den värmer mammahjärtat.
För 12 år sen så kom du.. Min lycka visste inga gränser…
Älskade, underbara Johannes…
Hoppas din dag blir lika underbar som du är..

VI ÄLSKAR DIG!!

Mamma… Petri, Elias, Hanna och Marcus.

* Rasförädling ala´ Nazitiden – Brott mot dom mänskliga rättigheterna

Den här sortens fosterdiagnostik är ett solklart brott mot dom mänskliga rättigheterna…men samhället ser genom fingrarna.. Denna selektiva fosterdiagnostik kränker en massa redan födda människor  som lever och verkar bland oss alla i samhället..och dom ofödda med..

Så här står det:”
Dom mänsliga rättigheteran gäller för alla och envar. Det slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Dom mänskliga rättigheterna är Universella, det gäller över hela världen oavsett land, kultur och specifik situation…Alla människor är lika i värde och rättigheter. Det betyder att ingen får diskrimineras eller hindras från att utnyttja sina rättigheter på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning eller politisk eller annan uppfattning.

Varför gäller inte detta människor med Downs Syndrom???

Det är inte lika värde mot en grupp av människor när man får en förfrågan om selektiv fosterdiagnostik på mödravården för föräldrapar som väntar barn..(Dom måste fråga .. direktiv uppifrån) ”Dom här sk Normala är mera värda än dom som har tex Downs syndrom (sägs mellan raderna) så du har nu alla möjlighet att selektera bort den…” Med samhällets goda minne.

Tillägg: Min dotter lever i ett samhälle som erbjuder tester för att ta bort ”sådana som hon” Det är ett solklart brott mot dom mänskliga rättigheterna. Dom rättigheterna som faktiskt gäller henne eftersom hon lever och finns till. Att inte behöva ifrågasättas för den hon är – En människa med Downs syndrom.

Mitt barn är ett mycket bra barn med hög livskvalité.. Hon lever.. Älskar.. busar som vilken unge som helst..Det är inte henne det är fel på utan på samhället. Detta samhälle som är så rädd.. som är så okunnig… så fördömande.. så att rädslan har gjorts till en rättighet för medborgarna.. att ha selektiv fosterdiagnostik. Horribel människosyn!! Ut med kunskap åt folket istället för tvistad skämselpropaganda!!

Det här är sofistikerad rasförädling.. Liknande under Nazitiden.

Nazitidens utrotning av judar var rå och fruktansvärt grym
Nu har metoderna finslipats så att det råa och grymma är borta synligt.. Istället så har den bakats in i lagar och skrämselpropaganda… Sen har föräldrarna fint fått välja själv. Men har alla valt själv egentligen? Eller är det rädslan och okunskapen som har talat???

Vad är det som säger att det friska som finns i magen är friskt..och normalt. Trots avsaknad av då Downisgener. Man trodde sig gå säker efter efter ett ”lyckat” Fostervattensprov… för att sen nedkomma med ett svårt autistiskt barn.. eller ett barn som utvecklar svår szitsofreni ..

Jag har fem barn och Hanna som har Downs Syndrom är den som jag är mest lugnast över med tanka på framtiden… Hon får vara den hon är.. Ingen kommer att ställa orimliga krav på henne.. Jämför det med dom sk normala ungarna.. Uj.. dom kommer får krav på sig ända från lekis och många pallar inte trycket… och faller mellan stolarna.. Det kan gå ganska illa.

Jag tackar gud varje dag för min Dotter Hanna.. att jag fick henne. Det som är ”fel” när det gäller samhällssynen.. är bara så fruktansvärt rätt. Hanna är det mest rätta som finns..

OM alla människor med Downs syndrom skulle försvinna..
Vem skulle då täcka över dom stora bristerna vi människor har?
Vilka skulle påminna oss om saker i våra egenskaper vi har förlorat sen länge?? Vi har så mycket att lära oss av dessa Downis människor..
Vi borde ha ett ”downis tänkande” i många och mycket .. att inte döma hel vilt.

Nej, dom här underbara människorna ska inte bort.. Dom ska ännu mera ut i samhället och bland oss sk normala.. Dom ska integreras överallt så en vacker dag så höljs inga ögonbryn… Inge selektiva prover finns.. Dom är precis som vem som helst.. Precis som dom ska vara NU..

Vi alla är lika värdefulla.. Precis alla… Likvärdiga och värdefulla!!

Ett utvecklingsstört barn krossar våra drömmar

…som vi har för våra barn, är det så?

Vi vill ju att dom ska växa upp
Skaffa familj, skaffa barn
och förverkliga sig själva

Att få ett utvecklingsstört barn innebär ju
att våra drömmar krossas
och vi blir alldeles tillintetgjorda.

Är inte det vad Fostervattensprov är till för
att se till att våra drömmar inte krossas:

Att se våra barn ta körkort..som alla andra
Att se våra barn hitta den första kärleken..som alla andra
Att se våra barn få ett självständigt liv..som alla andra
Att se våra barn bilda familj och vi få barnbarn..som alla andra

Är det det som vi strävar efter?
Att våra barn ska vara.. som alla andra!

Allting som bryter mönstret..ryggar vi för:

En Down unge..skrikig och gapig
Kan ingenting, vill ingenting
Förstår ingenting!!
En Down unge som faktiskt inte är skrikig
Kan mycket, vill mycket
Förstår Mycket!!

Men det här ”normala” barnet
Som härjar som sjutton
Slår ner gamla tanter
Vill inte gå i skolan
Röker
Super
Knarkar
Kommer inte hem
Vi får springa på Krismöten
stup i kvarten
Ett barn som mår så dåligt med självmordstankar
Det är ju helt ”acceptabelt”

För han är ju ”normal”

Vem belastar samhället mest?
Den normala?.. den utvecklingsstörda?

Vem har sagt att den utvecklingsstörda
inte kommer att ha ett liv
Ett liv som både du och jag har
Med både..med och mot gångar
En första kärlek
Ett eget hem
Vänner
Skola
Arbete
Självförverkligande

Är det inte det vi ska sträva efter?
Att hjälpa alla våra barn till att förverkliga sig själva
Utvecklingsstörda eller inte
Istället för…
Att vi ska förverkliga våra drömmar genom barnet….
……den ”normala”

* It´s rainy day … Hallejulleja…

Igår blåste jag ut lägenheten på mina gamla möbler. Petri körde dom till återvinningen. Köksmöblerna åkte, den höll ju på att falla sönder och samman.. det var bara frågan om en kort levnadstid för den.. stora bokhyllan.. alla ungarnas bokhyllor ( modell lagerhyllor).. garderoben som dörren hade lossnat på.. skrivbordet.. den otympliga bäddsoffan.. Hallmöblerna fick Petri.. plus en byrå.. soffgruppen sålde jag så den är väck nu. Granntjejen fick en tripp trapp stol och ett dockskåp som ingen leker med. En och annan svart sopsäck med skit åkte med av bara farten… och jag är inte klar än.. Phu! =) Jag får tigga plats i släpet av Christa sen när dom åker till återvinningen..

Vi lever ganska möbelspartanskt just nu? Måste ju matcha det ekonomiska läget med möblemanget? Torftigt värre precis på alla plan?? Faktiskt inte =) Även om jag hade soffpengarna så ligger jag plus minus noll i denna grej. Men mera än så här säger jag inte nu.. Berättar sen i ord och i bild.

Snart ska vi till Paula.. Så skönt.. Vi längtar en massa nu.. Det pockar på att sticka iväg för alla. Dagarna gå så sakta när man väntar på någonting roligt. Men någon gång nästa vecka bär det av. En helg till att överleva innan pengar. Det mesta börjar ta slut men man överlever med lite extra jävla anamma.. och tomburkar..Haha. Hemköp har extrapris på deras köttbullar.. 25 kronor för ett kilo.. Vi har avverkat två kilo redan.. och två till ska inhandlas.. Tror inte ungarna längre är så speciellt förtjusta i köttbullar. Haha Men sörru.. Vill dom bli mäta så äter dom.. Punkt slut!! Det mättar och kräsen får man inte vara. Hoppas bara Hemköp har kvar erbjudandet.. Men jag tror det var hela denna vecka ju. Nej, det är inte synd om ungarna alls om nu någon fick för sig det.. Varvar med annan mat typ vart tredje dag eller så..=) som plättar emellanåt och korv..Haha Fast Hanna har börjat tjata om Kyckling med ris och sås nu men hon klagar aldrig över samma mat.. Fast önskan om Kyckling får man kanske se då som en liten klagan med fast med stil =) Dom andra klagar ju på annat sätt ”Uäk.. inte köttbullar igeeeen” Ja typ så =) Det kommer bättre dagar.. Det kommer!!

Johannes fyller 12 år på Måndag.. Han har inga små önskningar. Han vill så gärna ha en egen dator. Eftersom jag inte har ekonomin till det så funderar jag väldigt seriöst på att ge honom min dator.. Kan ju tjuvblogga på den sen. Han har ju önskat sig en dator hur länge som helst nu i födelsedagar och som till jul.. Kanske dags att han får en då.. Han har väntat i flera år lillgubben ♥ min.. Det måste få bli hans tur nu!!

Ja och så regnar det.. Underbart!! Nu kanske jag kan få ordning här hemma.. Bästa vädret för hemmafix är ju regn =)

Hoppas ni alla får en underbar fredag och helg!!

Var rädda om er!!

KramKram!!

* Ett, två, tre.. fyra =)

Den här sista veckan före påfyllning i plånboken är verkligen en prövning för ens karaktär… Stå emot med högt huvud eller kapitulera och börja fnaska.. Haha. Nejdå inte det sista.. Men man prövas och man fixar det även om det suger gnuballe.. big time. Egentligen är det väl Karaktärsstärkande detta med sista veckan innan… Vi säger så.. Det stärker.. prövningar stärker om man tar det på rätt sätt.. Så ni anar inte hur stark jag är vid detta laget.. som granit..Haha. Det gäller att peppa sig själv och ungarna på alla sätt och det funkar faktiskt… att det kommer en bättre morgondag någon gång. Det gör det – Alltid!!

Ungarna håller på att förgås av tristess just nu.. Det kan bli så emellanåt. Dom vill inte ens gå ut. Hanna får jag tjata på i flera timmar innan jag får ut henne och sen när vi väl kommer ut på gården så så sätter hon vid en bänk i skuggan med sitt snöre och fipplar med den i några timmar. Jag ligger på gräset på en filt och letar fyrklöver men inte hittar jag några.. Räknas det om man skapar en egen fyrklöver.. sätter dit ett blad på en treklöver. Jo, det måste ju räknas. Man skapar sin egna lycka på det sättet.. eller hur?? Ja, man får ta till alla knep och bara dom inte är dåliga så är dom faktiskt bra =)

Snart har vi semester.. Vi ska till Paula och ha det gott i ett par dagar. Vad jag längtar och ungarna med.. Har råkat säga det till Hanna så nu säger hon varje morgon att ”Pula.. åka tåg snart”  precis varje morgon när hon vaknar.. Haha ”Nej, inte idag gumman men snart.. om si och så många sovningar” och med den ämligaste min så svarar hon ”Åhh.. neeeej” Det är för länge i hennes tycke.. Ja i mitt med och grabbsens.. Men den som väntar på något gott.. =)  Ja, det ska bli så underbart att komma iväg en stund och samla krafter och få nya intryck… Marcus kom precis och frågade att ”Hur många dagar är det kvar?” Haha. Så gissa om vi längtar!!

Barnen längtar en massa också till Gröna Lund som blir av nästa vecka. Den tar vi i samband med resan till Paula.. Någon av dagarna spenderar vi på Grönan.. Härligt!! Vi har ju fribiljetterna som vi fick av någon okänd i gåva.. TACK ännu en gång!!  Johannes fyller år på måndag.. Hela 12 år. Älskade unge.. snart stor. Ja alla är snart stora .. det är bara jag som blir yngre.. Hö hö

Nu ska jag kocka lite mat.. Vi höres väl snart igen!
Tills dess får ni ha det så underbart gott!!

Sköt om er!

KramKram!!

* Tema Missbruk: Kommunen den allsmäktige.

Efter nästan 4 månaders nykterhet på ett stödboende så tyckte kommunen det var nog med nykterhet nu.. För dyrt med 900 kr dygnet. Egen lägenhet i soc regi och adios med nykterheten. Det var order från ”högre ort” till assistenterna som vart tvunget att följas. 900 kr/ dygn är ju skitbilligt jmf med typ behandlingshem som kostar många sköna tusenlappar per dygn.

Nästan 4 månader.. Den näst längsta nykterheten någonsin för pappan. Nästan i fyra månader så fick barnen tillgång till en nykter pappa. I nästan fyra månader så kunde barnen vara säkra på att pappan svarar i telefon. Det tog slut i måndags och sen dess har telefonen varit avstängd. När den är det så super han. Så jag har inte sett med egna ögon men nästan 17 års erfarenhet är inte fy skam så jag behöver inte se. Jag vet ändå. Det är sådant man lär sig under åren.. att läsa mellan raderna. Att se tecknen.

I nästan fyra månader såg jag ett lugn hos mina barn. ett ”Pappa är nykter” -lugn.. ”Han ligger inte och dör någonstans”- lugn ”Vi kan bara ringa till pappa så får vi träffa han” lugn… Men inte längre. Tack så jävla mycket kommunen och missbruksvården för dom  nästan fyra månaderna ni gav mina barns far en möjlighet att bli nykter… Nu är det bara så här att det kommer sjujävla värre det som kommer. Dom såg sin pappa gå från benrangel till mäktiga 90 kilo. Det gråa huden var borta. Dom insjukna ögonen var borta.. Han såg relativt fräsch ut.. Anade lite glitter i ögonen emellanåt. Tack kommunen . Nu kommer dom se återtåget till modell rangel med skräck i sina hjärtan.

Men nästan 4 månader är inte långtid för att ta bra beslut om sin framtid.. Han hade kommit över några akutfaser.. men det finns massor med faser kvar.. Ett av faserna är ju ”Var det bara det när?” När det gäller nykterheten.. Då är det livsviktigt att det finns folk och metoder som ser till att man gå förbi den fasen utan att falla. I pappans fall fungerade det ypperligt med pissprov bara dom gick utanför området. En kontroll som fungerade bra för honom.
Just när det börjar krypa i kroppen så sätter man honom ensam i en lägenhet här i Köping med fickan full med en hel socialbidragsnorm. Där på det där stödboendet så hade han i alla fall folk i samma situation omkring sig.. Och någon polare hade han ju hittat som han trivdes bra med. Alla var nyktra.
Det fans en del att göra där också så möjlighet till kroppsarbete fanns ju.. Sen fiska och så…. Sen fick han ju tillgång till sina barn när han ville. Han var definitivt inte redo än att sättas ensam i en lägenhet. Han har alltid sagt att om hans ska bli nykter så måste han ha tvång bakom sig.. Tvånget hade han ju och han blev nykter. Men den vetskapen har inget värde utan dom sätter honom i en lägenhet på Nygård här i stan. Köpings ”slum” med en del missbrukare.

Barnen ville alltid åka upp dit.. Första gången så hade jag med mig en underbar Kvinna med mig -Anna från socialförvaltningen. Hon hyrde en buss i kommunens regi så vi alla kunde få plats. Sen efter några timmar så åkte vi hem. I bilen satt barnen och kvittade i kapp. Åhh vad dom pratade.. Marcus sa när vi hade åkt en bit att ”Det luktar pappalängtan i bilen nu” Det vara bara lycka i att dom hade fått återse pappa och han var nykter.

Jag lånade ju själv bil några gånger av Sandra och David så att jag kunde ge mina barn en helg i stugan med pappa. Jag var mera där som den som skulle ta ett steg tillbaka. Det här var deras helg.  Jag skjutsade upp dom större barnen en efter en till pappans boende  så att dom skulle få ensamtid med pappan. Det skulle fiskas och åter fiskas Alla gossar gillar ju fiska… även pappan.

Men det är över nu. Dom fick några tillfällen under dom här nästan fyra månaderna under en tioårsperiod som han supit hårt. Dom fick en pappa som dom njöt av att träffa. Nu har dom en pappa som kommer ge dom där ångestattackerna hos barnen .. dom där rädslorna. Ilskan och någonting som liknar Hat emellanåt. En av mina drömmar är ju att barnen får tillbaka sin pappa. Jag trycker tillbaka alla ev skitkänslor som jag har gentemot honom. Det är barnens känslor som kommer först. Jag måste ju vara med. Utan mig så funkar inte umgänget smidigt. Smidigt måste det vara för att det ska bli bra.

Ingår pappan i någon slags sofistikerad saneringsplan?? Ja vårdar man tex narkomaner och släpper ut dom ofärdiga.. så är det ju en och annan som dör av överdos. Dom tar den dosen som dom tog sist men efter att dom har varit rena ett tag så tål inte kroppen det och dom dör. När dom dör så är dom borta och kostar inte mera pengar för kommunen. Ett problem mindre.

Om nu pappan super samma stora mängd alkohol så ligger han ju illa till han med. Det måste ju gälla samma med spriten. Han har ju varit ren i nästan 4 månader. Tja. inte vet jag. En gång så skickade dom upp han en månad för att ”vila och äta upp sig”.. Han var väl till gränsen för LVM och det kostar multum jmf med dit han skickades sen (till samma ställe där han blev nykter nu).. En månad betalade kommunen bara då den gången. Han vilade och åt upp sig så att kommunen inte tvingades sätta LVM på kraken. Det blir för dyrt. Det bollas med liv.

Men en sak är jag övertygad om. Här gäller inget barnperspektiv. Inte ens för barnen skull så kunde dom ha bekostat boendestödet ett halvt år till eller mera.. Det gav ju positiv resultat på alla plan. Pappan började se annat än spriten. Barnen fick tillgång till sin pappa. Den tillgången är borta nu iom att han kommer att falla käpprätt ner nu.. Han har månader att ta igen. Han var för färsk i sin nykterhet för att kunna ta bra beslut. Det kanske hade sett annorlunda ut om 6 månader från nu. Då kunde han kanske göra bra val.

Jag drar mig tillbaka nu med barnen. Jag ger inte något umgänge under ett pågående missbruk. (Förtydligande: Jag nekar inte dom att träffa pappan men planerar inte in honom som aktiv i vårat liv. Han finns där och blir det ett bra möte någon gång så är jag bara glad för det) Har erfarenheter från att bestämmer man någonting med honom så uteblir han 95% av gångerna och sådant tär på barnen enormt. Så nu kommer det att återgå till det gamla vanliga. Ett liv utan pappan i närheten.
Min rädsla nu är att han blir övermodig eftersom han har träffat barnen mycket  och får för sig att komma i fyllan och villan.. Det är inte så lätt nog för honom att dra gränser när det gäller detta. Han kommer att komma när den längtan eller ångesten attackerar honom. Kan nästan slå vad. Barnen kommer att få det svårt om han kommer snorfull utanför dörren med sin ångest över att har supit. Han kommer att gråta floder.  Dom mår alltid jättedåligt bara dom ser honom på avstånd när han är full. Jag vet ju… jag finns ju alltid där och tar emot det svåra som kommer i känslor. Barnen ska inte behöva se dom ångest och gråtattackerna. Sen lovar han ungarna saker han inte kan hålla. typ ”Pappa kommer i morgon” och den där morgonen kommer inte.. Den har aldrig kommit. Men det tänds ju  hopp i barnen och en osynlig  pil av smärta levereras i stället i deras små kärleksfulla hjärtan. Där finns många sådan pilar ska ni veta…

Känner lite så här också att barnen måste en gång se återfallet så dom vet att det har hänt och att det är därför han är otillgänglig för barnen. Kanske om man sonika gick och knackade på hos honom… Jag tror jag gjorde rätt under dom här nästan 4 månaderna. Att jag gav mina barn chansen att träffa pappa.  Dom kan ju iaf bära med dig dom bra tillfällena i sina hjärtan. Nästan 4 månader är ju bättre än ingenting

Det här är en av orsakerna också till flytt som till Stockholm. Den främsta orsaken är ju att komma ifrån denna ekonomiska fattigdom som tär en del.
Jobb kommer jag att få.. Garanterat.. Men eftersom stressen nu har slagit till iom att han är tillbaka i stan.. så känns det där med lägenhet ganska panikartat att få.. Annars så kunde jag ju planera lite lugnare. Barnen ska inte behöva träffa på honom på bänken… på väg till skolan eller från.. Det stör deras liv
Det har ju varit deras plåga nu under några år.. Ett av barnen gick emellanåt direkt till skolkuratorn när han hade träffat på pappa. Det gör så ont i barnen

Det känns lite som om jag vill brista ut i Hjälp mig någon förbövelen.  Finns det ingen som har en 4-6 rok att hyra ut.. Eller ett hus i några år.. Men Sådant växer ju inte på träd eller att någon har någonting uthyrningsbart i bakfickan så jag får nog snällt ställa mig i alla bostadsköer som finns. Men känner nu att jag har fått mera press på mig än tidigare. Hade helst sluppit det. Mitt liv är stressigt nog som det är.

Ja så gick det alltså… Tråkigt!!
Men vi i våran lilla familj.. Vi Älskar, lever och finns till trots det tragiska som finns omkring oss som vi nu ska ta ett stort steg ifrån.

Utdrag från boken ”Din Törnekrona” HÄR

Må väl alla!!

Var rädda om er själva och varandra

KramKram!

* Utslagna hjältar…

Krillanbadet öppnades igår. Algsaneringen hade gått fortare än beräknat.. Eller så var det snarare så att dom har jobbat på som sjutton.. Ja i alla fall så gick vid dit idag.. Jag och tre av mina barn. Elias stannade hemma. Han hade andra planer, 85 kronor för oss fyra.. Som hittat ju så här i svångremstider..bläh!. Vi kom in för familjepris – 2 vuxna och två barn. Men eftersom vi alla vart mer eller mindre kokta så lär det det dröja några dagar innan vi knallar dit igen. Ja så behöver man inte ha så dåligt samvete över att inte kunna knalla dit på ett tag.. Vi har ju andra nu skäl än bara tompengpung..

Hanna är pionröd.. trots 50 på solskyddsfaktorn och en halv tub med solskydd insmörjd.. Inte vet jag om jag kan rekommendera just det skyddet.. ACO Kids ”High barn solkräm.. water resistant”.. 149 kronor kostade den också. Visserligen var hon i badet hela tiden vi var där.. typ 6 timmar bassängtid.. Men jag smörjde så fort jag hade tillfälle och den var ju som sagt var Water resistant.. Skulle föreställa det i alla fall.

Hanna och Marcus lekte vilda lekar i mellanbassängen. Hanna hade livräddargrepp på Marcus och så svingade hon i väg honom.. Lite brottning i vattnet emellanåt… så där höll dom på.. Marcus skrek av förtjusning. Marcus tog i lite extra med skriket.. Hanna gillar ju när någon skrattar högt av förtjusning. Allt var på skoj även om det såg lite tufft ut emellanåt för utomstående.. Men dom kan varandra och vet gränserna ( ja för det mesta ju ) Ja i alla fall så när jag satt där på bassängkanten så kom det fram ett gäng barn” Du.. vad heter den där flickan?” Hanna.. svarar jag då.. ” Tror du hon vill leka med oss så där” frågade dom sen. Det var typ 7-8 åringar. Fast jag avrådde faktiskt.. Haha

Alla barnen var i vattnet hela tiden.. Men inte jag.. Uppe på torra land hela tiden.. drygt ju.. Min kropp fotsätter envist att vara av den fertila sorten så det är den skitperioden nu. Kära gode gud.. låt mig slippa skiten snart.. Jag är gammal tant nu vettju ju. Dumt att plåga gamlingar så där!!!

Nu ligger alla barnen och kollar på film. Johannes fick huvudvärk när vi kom hem.. min skalle har värkt hela dagen.. Marcus klagar över att han är så så jättetrött. Hanna ser ut satt somna när som.. Det blir tidigt i bingen för alla misstänker jag fast först måste jag iaf vänta in Elias och Kim.. dom är och fiskar.. Men sen blir det lopplådan. Om man sen kan sova är ju en annan sak.. Axlarna och nacken svider som perkele.

Åhh.. fick paket från underbara Heidi idag.. Tack älskade gumman. Hon har ju varit uppe i Norra Finland.. (Vi bägge är ju där uppifrån.. från finska Lappland) Det var finskt kaffe.. Potatisrieska (Bröd) och Godis.. Hade ju inte ätit någonting på hela dagen så gissa om jag dök i brödpåsen när jag öppnade paketet vid 19 tiden..Haha. Gud så gott det var!! Kiitos rakas ystäväni!! <3

Nu är maskinen med handdukarna klara.. så måste väl hänga upp dom.

Ha en bra fortsatt kväll alla!

Sköt om er!!

KramKram!

* To my daughter with love.

Jag ska alltid stå där som en bro över mörka vatten när fördomarna slår till.. Jag ska alltid stå vid din sida Hanna, så länge jag andas och finns till.
Jag lyfter upp dig på mina axlar och visar dig och alla andra att världen tillhör dig också. Älskar dig!