Älskade, vackra underbara du. Idag är det den dagen du väntat på. Du blir 9 år.
I nio år har jag haft dig.. Älskat dig och blivit älskad tillbaka. Vilken ynnest och lycka. Du är så klok, så rolig och kärleksfull. Du har så många ord med hjärtan i dig och du använder dom ofta. Underbara du!!
Du är mammas femte och sista barn och när du var lagom stor, och det var du i vecka 38, så försökte doktorerna sätta igång mamma för att mamma hade så ont av fogarna och dom krossade kotorna i ryggslutet. Mamma kunde ju inte gå mera än några få meter.. Sen var ju dina syskon så små så mamma behövde ju vara på benen. Vet du Älskade Marcus, mamma vart ju inlagd på en måndag och vi alla trodde att du skulle komma senast på tisdagen. Jag längtade så efter dig.
Jag visste att du var en kille och Marcus har du hetat sen det ögonblicket som doktorn sa att han såg en snopp =) Min Marcus.. Älskade unge!!
Det blev onsdag och ingen liten Marcus kom ut.. Doktorerna kliade sig i håret och undrade varför.. En blivande fembarnsmamma borde ju vara en lätt match för en igångsättning tillade doktorerna emellanåt.. I tre dagar hade dom ju försökt med alla möjliga medikament. Doktorerna sa att du låg beredd för att komma ut. Du låg djup ner i födelsekanalen som dom kallar en del av vägen ut.. Men nej.. Inget funkade.
Den fjärde dagen så beslutade dom sig att nu får det vara slut på väntandet. Så dom tog hål i den där säcken du låg i.. och gav mamma samtidigt medicin för att få igång värkarna som skulle föra dig ut i livet.. till mig och dina syskon.
Undrar om medicinerna hade ens börjat verka innan du bestämde sig för att det är dags..Mammor ska ju öppna sig 10 cm innan dom kan föda och jag tror det kom 7 cm på 30 minuter.. Det gjorde ont och emellanåt så trodde nog mamma att hon bara försvann ett ögonblick av smärta. Mamma ville inte ha bedövning för mamma kunde uthärda allt för din skull. Det kom ju så gott ur smärtan. Mamma ville känna allt det där med alla sinnen. Det var det ju värt. Fast lite fuskade mamma ibland och tog lite lustgas. Allt det där filmade Katri som var med.. Någonstans precis innan slutet så gjorde mamma tummen upp mot kameran och sträckte ut alla fem fingrar och smajlade så där fånig som mammor gör ibland.. Innan mamma tog i för absolut sista gången..
Du föddes Torsdagen den 17 oktober 2002 – Du vägde 3480 gram och var 50 cm lång. Vilken lycka… Tack livet för dig Marcus..
Jo Marcus, du kanske undrar vad tummen upp betydde och dom fem fingrarna.. Det var ett tecken till Katri om att nu är det dags för mamma att ta i för sista gången för att bli fembarnsmamma och att hon inte fick sluta att filma =)
Här ligger du då… för första gången på mammas mage.. Vi pustar ut bägge två.
Här får du på dig lite kläder… Du har blivit vägd.. Tempen hade tagits och andra vanliga kontroller har gjorts.
Det här ser kanske lite äckligt ut nu Marcus. Men det var detta som höll dig vid liv i nio månader. Moderkakan. Den där långa saken är navelsträngen och den satt ju fast på dig. Genom den så fick du mat från mamma.. Det kallas också för livets träd.. Ser du varför?? Navelsträngen är ju som en stam och blodkärlen är ju grenarna… Man kan äta upp den också fast mamma hoppade över den biten =) Man kan också gräva ner den och plantera träd över den. Visst blev den vacker nu när du vet lite mera om den? =)
Här ligger du nu…nerbäddad på BB avdelningen. Men där låg du inte länge.. Det var ju sköterskan som hade bäddat ner dig. Men så fort hon gick så tog mamma upp dig. Alla hucklen och dylikt åkte av dig. Bäst och varmast var det ju att ligga under mammas sjukhusskjorta direkt på mammas hud.. Där var det varmt och gott. Resten av tiden sen på BB så låg du bredvid mamma … Både natt och dag. Givetvis låg vi inte nerbäddade hela dagen och natten. Men ofta ju.. Du skulle ha mammas tutte och den fick du när du ville. Mammas säng sköt vi mot väggen så att det blev en liten myshörna och för att det är tryggare så. Samma hemma till du började klättra över mamma och trilla ur sängen =)
Nio år, Älskade Marcus, har det gått sen dom här bilderna på dig togs.. Ja inte den översta. Den var ju i Maj som mamma tog det kortet. I nio underbara år så har du funnits hos oss. Tack Marcus för att du finns.
Hoppas din födelsedag bli helt fantastisk.. Vi ska ju fira dig i många dagar och en av dom dagarna blir bara din och min… Vi ska ut på äventyr en hel dag =)
VI ÄLSKAR DIG!!
Mamma… Petri, Elias, Johannes och Hanna
En sak till Marcus.. Vet du vad jag tror om att dom inte kunde få dig att födas dom tre första dagarna.. Du kom ju på den fjärde… torsdagen den 17:e okt.
Du vet mormor Laila.. Min mamma. Hon dog ju den 17 oktober för många år sedan. Det är bara Petri som har träffat henne.. Ni andra hann ju inte det. Men hon ser ju er från hennes himmel. Du pratar ju ofta om henne och hur tråkigt det är att du inte fick träffa henne. Att du är lite ledsen för det. Du säger att hon finns där uppe som en ängel. Vet du gubben.. Det här var nog en hälsning från henne. Till dig.. mig och dina syskon. Du fick vara liksom en liten budbärare. Hade du fötts tidigare eller senare så hade nog inte hälsningen kommit fram.. Därför var det tvärstopp och doktorerna fick killa sig i huvudet bäst dom ville… fram till rätt dag.. Din födelsedag. Visst är det speciellt att vara en ängels budbärare. =)
Mormor lever ju kvar i mammas hjärta.. och i ditt…och dina syskons.
Vi tänder också ett ljus för mormor idag.
Vi tänker på henne med stor Kärlek och tacksamhet.
59.513701
15.992603
