* Tomtemor…LCHF och orken tryter emellanåt..

Tack finaste Tomtemor för ditt paket. Barnen fick så där glittrigt julaktigt i sina blickar. Det fanns pepparkaksformar, pepparkakeryddor, saffran och tomteservetter. Det kommer att bli så goda Pepparkakor och lussebullar. Vi ska duka sen så där fint nu till Söndag med Julservetter och tända ljus. Det kom ett paket till samtidigt men utan avsändare men jag misstänker att Tomtemor har varit i farten där också. Väldigt lika handstilar ju

Jag fick två helt underbara tröjor i en brun nyans som jag gillar skarpt just nu.. Innan LCHF så bar jag ju nästan alltid svart. En av tröjorna var faktiskt en långkofta.. Med sådär finfina detaljer.. Vet inte riktigt hur jag ska förklara. Den andre var en omlott tröja med lite av dom där detaljerna som långkoftan har.. Volang är det nog det heter. Marcus tog kort när jag poserade i dom fina kläderna. Men nu hittar jag inte sladden till datorn. Men jag återkommer och visar. Hoppas du tycker om sången.. Jag älskar den här verkligen.. Den ger ett lugn i själen och julglädje.  (Jazz, soul och blues är mina favorit genrer. Gärna dom här från förr i tiden.. )

TACK underbaraste… Det känns så fint och varmt i hjärtat att vara uppskattad och omtyckt. Att min familj är det. Tack för omtanken och värmen!

Undrar om det är min tur att bli sjuk nu tro? Fick så där ontont i huvudet helt plötsligt i eftermiddags när jag skulle hämta barnen på fritids. Kroppen känns tung och jag fryser emellanåt. Det är säkert någonting tillfälligt. Det kan ju var så där emellanåt. Med LCHF går det bra. Lite väl snabbt nu och sen glömmer jag av kolhydraterna ibland.. Jag skulle ju öka dom och inte minska. Idag så käkade jag en hel burk med skagenröra och bara det gav ju 7 gr kolhydrater. Så det artar sig… lite i alla fall. Jag har inte käkat bara det idag men käkade hela burken för att öka kolhydraterna. Var till apoteket på väg till fritte och hämtade ut Ipren men glömde Resorb. Det är ju finemang när kollisarna glöms bort el blir för få per dag. Måste komma ihåg det i morgon.

Dagens vägning gav faktiskt detta i minus

Det har gått bra och det har gått fort. I början rasade jag i vikt men nu har det stabiliserat sig. Men fort ändå. Jag tror jag kommer att gå i mål med minus 30 kg före julafton. antagligen nästa vecka. Kanske tar jag och klipper några kilon extra.. Vi får se hur det känns. Har ju lite hull kvar framförallt på magen =) Tappar fortfarande lite hår men det ger sig nog när kollisarna ökas.

Jag har märkt att när det blir mera av kolhydrater så anar jag ett sug. Ajdå.. Inte bra alls men ska ändå knapra i mig en chokladkaka i Jul om det nu är så klokt egentligen. Sen beror det ju på om suget finns. Men finns den så ska jag banne mig käka en =)

Har fått en massa pepplor mest på hakan.. Det kom ju med LCHF så det hör säkert till detta. Är det någon som har några tips hur man får bort dom? Var till hudkonsulten el vad det nu heter för att fråga. Peeling och vanlig rengöring är A och O.. Men jag gör ju det och ofta. Använder inget kräm i ansiktet men kanske ska jag göra det ändå men jag kör ju den där nattkrämen på kvällen som jag fyndade för 29:-  i fejjan och halsen, armarna, dekoltage, händer och armbågar.. Haha. Lite nattiskräm överallt där det är som torrast. Kan ju inte fläska på med mängder. En hel arm skulle kräva en hel burk ju. Magen tre st säkert =) En är snart slut men har ju flera. Glömmer ju bort sådant där med.. så det blir inte varje dag.

Jag kan faktiskt inte sånt. Kan ingenting om skönhetsvård och om produkter. Jag kan måla på ögonskugga och måla fransarna. Det är nog allt. Men sent om siders ska syndaren vakna. Jag ska nog försöka lära mig lite i alla fall.

Gick in på Magazin24 nyss. Citerar lite därifrån.. Läs resten via länken.

”Hofors är Sveriges mest sårbara kommun med plats 290 på listan.
På plats 264 återfinns Surahammar och på plats 251 Köping.
Enligt rapporten så har kommunerna som är sårbara även dåliga förutsättningar att hantera kriser genom att jobb skapas i nya och växande företag.”

Känns som det blir värre och värre med möjligheter till jobb. Jag är inte så attraktiv på marknaden. Åldern.. Jag har fyra barn hemma. Kan inte jobba kvällar och helger. Ensamstående förälder spelar säkert en roll också. Givetvis ger jag inte upp med någonting. Jag sökte ju jobb i Stockholm. Det finns att få inom vården, en massa faktiskt även om man bara kan jobba dagtid. Men det sket sig med lägenhet så det ligger nere nu ett tag.

Orken tryter emellanåt och det känns ganska kämpigt inombords att få till den där riktiga sjujävlaanamman.. Men den finns där hela tiden ändå i olika grad. Jag är nog ganska tålig och hittar alltid ett sätt att hitta ut ur mörkret när det känns så där drygt. Det är mina livbojar som håller mig flytande psykiskt och mentalt. Givetvis har alla en gräns, även jag, i detta men jag arbetar stenhårt för att inte närma mig den gränsen.

Jag kan verkligen förstå dom som faller och det rejält ibland i sin arbetslöshet och dom konsekvenserna som det ger. Vi hade inte tänkt att våra liv skulle bli så här. Vi vill ut och vara produktiva. Kunna leva ett hyfsat liv när det gäller ekonomin. Ha arbetskamrater.. Tillhöra ett jobbsammanhang. Vara behövda..

Det är tuffa tider för många nu..

Önskar er alla en bra fortsättning på kvällen..

Sköt om er!!

KramKram!

* 1:a Advent 2011 – Amy Winehouse sjunger och jag önskar mig en julklapp.

Den är tänd nu… (Läs HÄR för er som inte hänger med)

Barnen har ätit Tomtegröt till frukost. Inget fusk utan kokt med kärlek på spisen =) Socker och kanel med en klick smör på. Det är så attans gott om jag nu inte minns helt fel =)

Vädret här i Köping ser ut så här just nu.. Hoppas ni har det bättre.

Amy Winehouse – Hennes röst.. Ja lyssna själv. Tar en för tiden passande låt men det finns mycket bra annat som hon sjunger. En stor begåvning som dog den 23 Juli i år i sitt hem i London i en ålder av 27 år. Hon dog av alkoholförgiftning. En mycket vilsen och sorgtyngd själ när hon levde. Hoppas hon har fått ro nu!!

Jag håller på att komma ur mitt Zombiekoma.. lite i alla fall. Men vill dit frivilligt emellanåt när ungarna piper som mistlurar.. Haha. Speciellt när en nu som har hamnat i en nioårskris eller så testar en massa gränser hos alla. Men det hör ju till dessa ålderskrisar. Han är ju min femte så jag borde ju vara van. Fast jag har ju alla trotsålderskrisar samtidigt nu.. Dom dryga. När dom var små så var det lätt som en plätt (HA HA) Ungarna är ju 9, 10, 12 och 16. En i tonåren.. och tre där snart. Den ultimata prövningen för lilla morsan ju.. innan jag kickar dom ur boet. ”Det är dags nu..Flyg unge, flyyyyg – Livet på egna ben nästa..” fast än är dom kvar i många år. Så det blir kanske så att dom säger till mig istället att ”Det är dags nu.. Flyg morsan flyyyyg..Pankishemmet nästa.” Ajdå.. bäst att vara en extra, extra snäll morsa i fortsättningen. Så att det inte blir något Caremahem. Hrmpf! Dom skulle bara våga!! =)

Fyra tonåringar samtidigt en stund sen. Det har jag ju visserligen redan nu på ett sätt. Tre förpubertala skitungar (sagt med kärlek givetvis) som tränar stenhårt inför tonårens revolter och så en som är där redan sen något år och finslipar stenhårt det där med sina färdigheter i att revoltera. Ja, det är bara och kavla upp ärmarna. Alla på en gång så har man gjort det sen =)

Det är inte så konstigt att jag hamnar i en svacka av zombiekoma emellanåt.. Framförallt när det har varit lite extra när det har varit mycket sjukt här hemma..Jag har ju inte så mycket barnledigt.. Dvs egentid. Hade ju en helg i våras och ett dygn nu i början av månaden när jag var till Renate i Stockholm. Innan det så hade jag nog en hel helg ledigt -06 el -07. Jag minns inte så noga. Det har bara inte blivit av och trivs så bra hemma med ungarna. Men jag är ju mera än en mamma och behovet av att komma ut emellanåt för att lufta mig har börjat komma lite smått.

Det är här och nu jag gör någonting som jag aldrig gör – Önskar m i g en julklapp =) Jag är ju skitdåligt på att fråga men önska det kan jag väl göra för en gångs skull. En liten lapp i ett kuvert duger så bra så. Per telefon, röksignaler, SMS och mejl går också jättebra.. ”Härmed ger jag dig ledigt varje helg i tio år” Haha.. Nejdå.. Men kanske typ en el två gånger.. Någon gång i alla fall.  Så en Önskan är gjord nu Och går det nu inte så tar jag gärna ett par burkar Valium istället, så kan jag softa järnet på soffan istället en helg – Borta bra men hemma bäst.. Haha
(OBS.. det var på skoj det sista.. bäst att förtydliga det..Haha)

Det var ju riktigt najs att önska högt för egen del.. Kan ju fortsätta lite när jag nu ändå håller på En chokladpralin utan kolhydrater vore ju najs att käka på julafton.. Men jag kan ju visserligen doppa en bit smör i beasås och inbilla mig att det är en vit chokladpralin

Nu får ni alla ha en superskön Första Advent..

Sköt om er!!

KramKram!

* Kära Tomten… Del 4 – 2011

Kära Tomten… Ja, nu har startskottet för Julen gått. Det är första Advent idag. Ganska mysigt.. Tända ljus… Julpynten är framme till en del. Men det fattas någonting viktigt här i Köping och på många andra ställen och det är ju snö. Det får bli min önskan idag.. att vi får lite snö. Inte snöslask men det förstod nog Tomten ganska väl. Vi skulle alla bli lite piggare eftersom snö gör allting lite ljusare. Barnen skulle bli så glada. Tänk att få åka pulka igen =)

Sen önskar jag givetvis att alla får en helt underbar första advent..

Sköt om er och ta det lugnt med Glöggen

KramKram! ♥

Kära Tomten… Del 1 – 2011
Kära Tomten… Del 2 – 2011
Kära Tomten… Del 3 – 2011

Önskningarna för 2010 och dom gäller i år med.

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Det kittlade faktiskt lite som vid klädpoker :P

Jag har spelat POKER.. En upplevelse i kittling jämförbart med typ klädpoker. Ju längre man kommer desto mera spännande blir det Jag var inne på Betsson och spelade en stund för första gången i hela mitt liv efter att jag hade fått en friturnering.

Jag som var helt rudis på det där med poker.. alltså helt lost i space men fick faktiskt stor hjälp av dom olika tydliga hjälpavsnitten som fanns på sidan och det på Svenska. Pokerregler och Poker frågor & svar. Så nu är jag inte helt borta längre. Men det är väldigt viktigt att läsa noga allting innan man ger sig på att spela. Hur man gör och vad saker och ting står för samt regler. Sen finns det en pokerskola – Pokerakademin. Attans bra ju.

Det finns Pokerturneringar med flera bord beroende på antalet anmälda deltagare och som har starttider och som man anmäler sig till. Ett dagligt schema finns för dom turneringarna och för en påminnelse så finns det ”Hur man spelar turneringar” överst på schemat. Sen finns det Sit & Go turneringar och det innebär att spelet startar när det är tillräckligt många spelare anmälda till bord med i förväg spikat antal deltagare. 10 är ju normalt men det finns bord för 2, 6.10 eller 20 spelare. Det är bara och välja ju. Jag väljer 2 spelare. större chans att vinna ju. Man spelar ju inte mot huset utan riktiga spelare. Det finns en hel del där inne.. För den lilla spelaren och för den stora.

Man vet vad man eventuellt förlorar genom sin insats i turneringarna och man vet hur mycket man garanterat vinner.. Det är ju inte så att man under spelets gång kan inteckna hem och hus och sälja svärmor och ungarna på Ebay.. eller så. Alla betalar en fast entréavgift som till största delen går till potten som man sen kan vinna. Det står tydligt vad dom olika turneringarna har för avgift. Det inkluderar också en bordsavgift till Betsson..  som exempel: En turnering kostar $6.. då är $5 till potten och $1 till huset. Det blir inga oväntade överraskningar i kostnaden. Det är ju attans bra!

Sen mina kära vänner.. finns det Freeroll och det är en turnering där du kan vinna riktiga kosingar utan att satsa ett öre. Gratis alltså! $250 i prispotten på alla vardagar och $500 på söndagar! Då vet ni vart jag kommer att sitta emellanåt =) Fast vardagspotten skulle ju ändras lite och det kan man ju läsa på sidan. Alltså.. Allt med $0 i startavgift är ju så najs.

Ja det är vad jag har pysslat med idag..Ja, inte hela dagen men en stund. I morgon är det första Advent.. Det börjar lacka mot jul. Jag skulle ha städat idag men först så kom sonen Petri och syrran Merja över på en fika. Sen tog inspirationen slut. Hann torka lite damm iaf.. Annars skulle ju syrran ha skällt ut mig..Haha

Ha en go fortsättning på Lördagen..

KramKram!!

* ABBA x 4

ABBA är bra..

* Tracy Chapman

* Back from the Zombieland… eller?

Hualigen… Gårdagen var en dag i dimmor.. Trötthetsdimmor. Vaknade som vanligt för att skicka ungar till skolan.. La mig sen igen strax efter åtta. Hanna sov fortfarande. Vaknade strax före 13 när Hanna vaknade (sicken sjusovare hon är) och sen gick det inte att vakna till ordentligt den dagen. Jag var så fruktansvärt trött så jag hade kunnat somna stående. Nickade till t o m på toa mitt under pinket..Haha. Var tvungen att skärpa till mig rejält en sväng emellanåt.. Tog Hanna och mötte Marcus när han slutade skolan. Handlade lite på Hemköp för att gå hem sen och tvärdö på soffan. Lagade mat och tvärdog igen. Tur att filmer finns som kan barnvakta Hanna lite och så brorsorna. Hade Hanna i närheten hela tiden i soffan. Jag sov och jag sov och gick upp emellanåt en kort sväng för att inse att jag inte fixar världen upprätt.. Hela kroppen var så tung och skakig av trötthet. Det gjorde rejält ont överallt. För att slutligen tryna in en bit före 23 och sova till typ 04:30 i morse.

När jag klev upp så såg jag att det är ett smärre kaos i köket. Dom små skitungarna passar ju på att härja runt när morsan är out of order.. Funderar på att lämna allt som det är.. så får vi sen vem av ungarna tröttnar på att det inte finns rena glas i skåpen eller ingen plats på diskbänken.

Nu är klockan 05:50 och funderar på att lägga mig igen. Jag är fortfarande tröttare än trött fast inte lika drygt som igår. Jag får hoppas på att ungarna sover länge.. Min kropp säger ifrån nu rejält. Det har blivit så lite sömn på sistone så nu är det skuldindrivning på G. Jag borde ju göra det och det just nu..men jag känner bara ett stort.. Blähä över det. Första advent är i morgon och har kommit så långt att Julgardinerna ligger framme för att få sig en omgång av strykjärnet. Hanna tjatar ju hela tiden om att dom ska upp och att Adventstakarna ska sättas på plats i köket.. Jag borde ju börja snart.. borde ju.. Men jag tror jag sover en stund först..

Over and Out..

KramKram!

* Fnaska eller Porrblogg?

Läste detta i Magazin24 i dag.. Bbl/At säger så HÄR.

Ännu mera folk som ska ut i arbetslösheten. Ännu mera konkurrens om jobben.. Dom som inte finns. Upplyftande som fan. Sicken Julklapp till dom som drabbas. BAD BAD SANTA har varit i farten..

Jag gick och köpte en trisslotta som var en Nitlotta i rena frustrationen för att hitta en enkel väg ut.. för jag hungrar efter förändringar.. Jag är Vrålhungrig. Men jag inser mer och mer att Köping inte kan mätta min hunger. Jag svälter. Men jag har inte gett upp alls. Det tillhör inte min natur. Jag får söka efter vägar som jag inte har har haft som alternativ tidigare. Får väl börja fnaska eller starta en porrblogg och ta inträde. Haha.. Nejdå kanske inte det men någonting måste bara ske och det nu.
Jag får inte ens tag på en fattig karl så det det är med att gifta sig rik är väl helt uteslutet.. Haha.

Nu beklagar jag mig inte över min situation.. Nope, jag slår näven i bordet inom mig själv igen om ni inte redan har förstått det. För att inte hamna på villovägar. PANG! Där satt den kanske lite tydligare.

För att börja med den akuta situationen.. alltså den här vanliga vardagen som vi har så ska jag börja med Bloppis här.. Jag har ett par sexiga skinnstövlar att sälja Sen var det nog ingenting mera för resten av tjockislivs kläderna har jag gett bort till en kvinna ”på stan” Ja, det var innan jag tänkte dom här bloppistankarna. Men jag ska nog fundera ut lite och rota i gömmorna.. Så jag återkommer till det. Jamen hallå .. Har ju en himla massa böcker som jag gott och väl kan sälja.. Nya som gamla. Har ingen bokhylla att ställa dom i så dom ligger i kassar i garderoben. Den stora bokhyllan sålde jag ju =) Böckerna är inte nödvändiga heller. Får bara mera plats i klädkammaren.. så det är ju en fördel..

Vad mera kan göras?? Ja, medan man söker jobb som inte finns, för att få upp ekonomin en smula. Jag får ta mig en ordentlig funderare på det. Måla tavlor kanske.. Lite färg hit än dit och stirrande ögon som poppar upp lite var stans.. som Carolina Gynnings tavlor. Det ska jag väl kunna åstadkomma. Det är fina tavlor så jag menar ingenting negativt. Fast jag får börja smått på kopieringspapper.. Dukar kostar ju en massa. Det kan ju vara en god investering dom där kopieringspapperstavlorna.. ”En tidig Sirpa Hotti” kanske finns sen på Bukowskis..Haha Tar emot beställningar redan nu.. Innan Hanna tar slut på alla papper. Jamen hörrni.. man vet ju aldrig.. Hehe

Jag vet inte, men är jag trött nu tro? och bör allvarligt tänka på att gå och sova snart.. Det verkar lite som så.. Haha

Har förresten fått en föreläsning till, om funktionshindret Downs syndrom ur föräldraperspektiv. Dom ringde igår. På samma skola som sist här i Köping.. Men jag tar ju inte betalt än.. Jag blev så glad över att dom ville ha mig igen. Det är ju ett gott tecken om något =)

En dag så ska jag stå där med näven i luften… För jag är ingen loser!
Fast egentligen står jag ju där redan.. på ett sätt. Måste bara lära mig texten utantill så att den kommer klockrent sen =)

Till finaste Ina nu… Bosatt i New York. Jag sa till dig tidigare i en kommentar att jag skulle vilja bjuda dig på en Manhattan på Manhattan en dag el någonting liknande åt det hållet… Flytta Inte för bövelen nu.. för jag kommer att kunna komma en dag.. en dag 

.

The winner takes it all
The loser standing small
Beside the victory
That’s her destiny

Ha en skön fortsättning på natten.
Fredag i dag.. sen helg =)

Uret visar 00:11 och det är den 25 November 2011.

KramKram!!

* Kära Tomten… Del 3 – 2011.

Kära Tomten… Jag är så ödmjuk av tacksamhet nu. Med tanke på dom två första breven till dig så hände det någonting igår. Bara så där i rätt ögonblick så strålade tre personer samman av en ”slump” I rätt ögonblick av alla ögonblick som finns.. Från tre helt olika håll mot ett möte. Ett möte som lugnade en del av den akuta rädslan. Ett möte som fick ett litet hjärta att le.. För hans hjärta är den nog som är mest rädd just nu. Tänk så det kan bli.. Visste väl att det lönade sig att pränta ner orden till dig. För inom mig i tysthet så hade dom osagda orden kanske inte hörts lika bra. Kanske inte alls..

Kära Tomten.. Tänk vad bra det är att uttala ord av önskan och kärlek högt. Det har störst chans att nå mottagaren då på ett eller annat sätt. Karma vet ju Tomten vad det är. Att vara tyst kan misstolkas och det blir inte så bra då. Det kan faktiskt vara en avgörande skillnad.. om någon känner sig älskad eller inte. Eller uppskattad, omtyckt, behövd och så vidare.. Du förstår vad jag menar.. Dom bra orden till andra har en sån vidunderlig makt att lyfta någon högt och göra skillnad.

Kära Tomten. Jag tror fullt och fast på Karma. Det vi sår får vi skörda. Allting kommer tillbaka till en på ett eller annat sätt.. Alltid!

Dom onda orden.. dom som är fyllda med hat och bitterhet ska inte sägas högt.. inte ens lågt. Dom ska behållas i det mörka rummet i hjärtat. Det där rummet som tar plats från det fina. Men vi människor är ju så där att av olika anledningar så finns det där mörka hos oss emellanåt. Det viktigaste är ju vad vi gör av det sen. Vi kan välja att skada med dom.. För det är ett så effektivt vapen att ta ner någon med. Ord kan döda effektivt någons vilja att leva. Vi kan också välja att behålla dom för oss själva och gå ut som segrare över våra mörka sidor.

Det är Thanksgiving i USA idag. En stor grej där som firas som en dag bara kan firas i USA – BigBig. Familjer samlas man ”go home for thanksgiving” Det är här det kan bli så, så svårt för många. Dom känner att dom inte har någonting att vara tacksamma över. Nu menar jag inte enbart dom i USA idag utan allmänt alla människor varje dag. Jag vet Kära Tomten att det är ibland så svårt att vara tacksam om man har det svårt. Man har svårt att se det man har omkring sig. Men jag vet ju att när man ser det fina man har så känns det lättare att hålla sig flytande i det svåra. Det är därför jag pratar så mycket om detta ibland. Jag vet ju att det får mig stark och ger mig hopp. Då kanske någon annan inser detta också och får det lite lättare.

Hamnar man i bitterhet och mörker så är det så lätt att skada andra på ett eller annat sätt.. och sig själv. Man har lättare att bli skadad själv av andras bitterhet och hat.  Man har svårare att ta emot kärlek och går det ens att ge och känna äkta kärlek till andra då? Kan man älska sig själv?

Kära Tomten.. Min önskan till mina medmänniskor.. Även till dom som skadat oss personligen är ju att dom ska hitta sina livbojar. Att hitta inom sig det där viktiga att inte ta någonting för givet och värdesätta det man faktiskt har. Att känna hopp är en viktig livboj utan det är det svårt att gå vidare och man kanske hamnar just i detta jag pratar om nu.. Om man har detta så är det så otroligt mycket lättare att leva.. även om man hamnar i svåra situationer som kräver en massa kraft. Man sprider inte så mycket dynga omkring sig…  och Kära Tomten.. nu menar jag inte som renbajs eller så.. utan det där andra som vi människor sprider genom usla handlingar mot varandra. Ge alla, som inte har den, insikten om Karmans betydelse.. för oss själva och andra.

Det är gott att ha dig ”Kära Tomten” att skriva till så här vid Juletider. Kanske blir det ”Påskharen” som får brev i Påsk.

Tack Käre Tomten för att jag fick önska…

Kära Tomten… Del 1 – 2011
Kära Tomten… Del 2 – 2011

Önskningarna för 2010 och dom gäller i år med.

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Holger-PTV 25/12 till informationen – Kund väntar..

Vad kommer efter DETTA om inte frågan får gehör hos arbetsdomstolen?

”Behåstorleken på personalens namnbrickor är bra service till kunderna, tycker arbetsgivaren. Kränkande, anser LO-facket Handels som nu bestämt sig för att driva frågan till Arbetsdomstolen. ”

Kanske tar Dressman efter detta och vill ha en skylt på sina manliga anställda där det står typ ”Holger – PTV 25 /12″

Nu till lite annat..

Hanna mår rätt så oki. Febern och det halsonda har minskat men idag så började hon att klaga på att hon har ont i ett öra. Men sådant har jag väntat på. Det får vara som det är nu och Alvedon och näsdroppar gäller. Men får hon mera ont och det är svårt att vara så blir det doktorn.. Hanna brukar få PC .. Det brukar ju mota bort andra bakterier. En virusinfektion slutar nästan alltid med en bakterieinfektion hos Hanna. Annat än öroninflammation. Det slår nästan aldrig fel. Men vi hoppas ju att det slår fel nu…

Måste ju ha kläder för bövelen så jag shoppade idag.. Kjol 299:- Men fick den för 50:- Byxa, typ tights.. Men aningens tjockare och stummare.. Tror dom kostade 249:- Men fick dom för 50:- = 100:- Helt Oki pris. Men det är ju någonting annat med detta som jag nu tycker är rätt så Naaajs ju   Det artar sig.. men ännu är inte jag framme.. men snart =) Måste i ärlighetens namn tillägga att 36 el S är lite väl smått ju i vanliga fall.. Är mera åt medium hållet.. Medium +.. =)

Ni får ha en trevlig fortsättning på kvällen..

KramKram!

PS!
HAHA… Någon har visst gjort lite rackartyg.. Kolla HÄR.

* Smärtsam insikt…

- Vart hamnar man när man dör? frågade min minsta för en del år sedan.. Mildrade sanningen lite genom att säga att kroppen dör men anden blir en ängel. Han var för liten för att greppa dödens slutgiltighet.

- Där uppe finns dom.. sa jag och pekade mot himlen.

- Kommer du att se mig? frågade han
- Givetvis, jag finns alltid där uppe för att skydda och trösta dig..
- Finns mormor där?
- Ja hon finns där..
- Kommer pappa dit också?
- Jadå.. Han kommer han med..

Tiden går och emellanåt så tar han upp döden.. om änglar och om jag verkligen kommer att finnas där uppe. Om han hamnar där också. Jag försöker prata om symbolik i änglar. Om hjärtats minne istället… emellanåt. Men änglar är så vackra.. så trygga så han köper inte det alls.

Han fyller nio.. och någonting har skett inom honom. Han börjar bli stor och sakta faller saker och ting på plats.. Han pratar en del om döden nu.. Jag ser en ny sorts blick, en orolig blick, en rädd blick hos mitt barn. Han prövar fröknarna i skolan.. Han utmanar mig om döden.. ställer mig mot väggen. Någonting oroar och tynger honom..

Berätta älskade barn.. Berätta vad det är?

Han tittar ner en stund för att sen möta min blick. Jag ser en stor sorg i honom när orden kommer…

Mamma… Jag tror inte att änglar finns!

* Pröva sno mitt minus…

Läste i Aftonbladet att Swedbanks kunder har ännu en gång blivit utsatt för bedrägeriförsök.. Nu genom popup fönster som är falska på internetbanken. Den moderna tidens försök till Personrån. Jag har Swedbank och såg varningen igår när jag loggade in en sväng.. Kanske för att säkerställa att mina få hundringar var kvar.. Haha. Jamen det är ju pinsamt om man står sen i affären och får ett ”Köp ej Godkänt”  Man får passa på att njuta av saldoutsikten när den står på plus.. Den har ju minus framför summan för det mesta. Lyckas dom hacka mitt konto någon gång så får man hoppas på att dom ska tycka lite synd om mig och fylla på den istället.. Hehe.

Nejmen seriöst.. Det är bottennotering i människans moral. Skaffa er ett jävla jobb istället och fyll på era konton på så vis. Börja med grisavel vettja.. Svin är en lukrativ affär så här vid jul.

Om ni nu måste stjäla, så gör det från era egna gelikar. Men staten gillar ju inte konkurrens alls och ger nästan livstid för ekonomisk brottslighet av alla det slag. Skydda hårt det som skyddas kan. Bah.. Vad är tex mord, våldtäkt m m på barn och vuxna jämfört med det här i Sverige. Annat är det i Indiana i USA.. Svårt att komma levande ifrån ett straff på 315 år.. Så ni förstår ju värdet av den sortens brott här i Sverige som handlar om pengar och framförallt om man stjäl från Staten. Mycket pengar om man klarar sig och nära på livstid om du åker fast. Lockar och utmanar det inte mera än att ge sig på ”småfolket” och deras konton?

* Kära Tomten…Del 2 – 2011

Käre Tomten..  Det här var snabba ryck av mig att skriva brev nummer två till dig. Men jag känner lite att det hänger ihop lite med det förra och jag vill att du ska hinna..

Nu kommer detta att bli en lite självisk önskan. Det är lite så kinderna blossar av skam nu. Jag vet ju, att du vet, att jag inte är så självisk i vanliga fall. Inte bara till Jul utan annars också. Jag försöker alltid att vara generös med det jag har. Kanske rättfärdigar det min själviska önskan lite? Tvekade först men känner att den känns viktig för mig och för barnen för dom har nog märkt en del saker med mamma.

Skrev ju i förra inlägget att jag förstår Julens andemening. Det gör jag faktiskt. Men någonstans har jag gått lite vilse nu inombords.. Det blir svårare att få fram den där fina känslan som jag vet att jag har haft. Det är därför jag ber om hjälp nu.. För jag minns ju och den kommer ju fram emellanåt nu när det lackar mot Jul. Jag blir ledsen över att det plötsligt känns så där tomt…

Kära Tomten.. Jag vill ju pynta och göra det så där Julig och mysigt hemma med glädje. Nu känns det bara som ett måste. Jag älskar ju tända ljus, det vet du ju. Helst ska dom vara röda nu för röd är ju Julens färg. Jag tog fram en jättefin ljusstake idag med tanke på advent som kommer. Ljusen är av riktig stearin och luktar så gott och juligt. Blev så där gråtfärdig när jag insåg att den har bara varit framme.. men jag har inte tänt ljusen alls förra julen. Dom fina röda ljusen var täckta av grå damm.. Den fina svarta smidesstaken lika så.. Det är lite som jag känner nu.. Min känsla över Julen har ett täcke av grått damm.. Men kan ana den emellanåt under det gråa. Det känns som om jag också bara är framme nu som ljusen förra julen… Bara framme… utan låga.

Nu kanske Tomten tänker att det är inte så viktigt det där med att pynta. Men jag kanske ska förtydliga mig lite.. Det är känslan av Julen som fattas mig. Det är den jag saknar. Har man känslan i sig så pyntar man nog med en glädje i sig.. Min den kommer och går som förra året. Men i år känns det lite som om den är mest borta hela tiden.. Då blir allt så där lite tungt om du förstår vad jag menar..att man helst vill slippa fast man egentligen inte vill. Jag älskar ju att se barnen glädjas över Julen. Deras förväntningar. Ja allt det där som Julen ska väcka hos barnen.. det ska vara någonting magiskt över Julen.

Jag skulle vilja få tillbaka den där julkänslan över att tex pyssla med barnen och göra fina julsaker till oss och andra.. Jag är nog lite rädd att pysslet kommer ha en känsla av vardag i sig för mig. Jag gör det ju jättegärna ju.. det är inte det. Det är den där förlorade Julkänslan jag saknar.. Fast den kanske kommer. Men just nu känner jag mig så ledsen över att inte vilja ha Jul överhuvudtaget. Jag känner andemeningen med Julen.. Men den blommar inte riktigt ut i det innersta i mig. Min vilja att bry mig om och glädja andra har inte försvunnit. Bara julkänslan inom mig.

Kära Tomten… Jag vet nog vad du tänker nu. Ja det första inläggets innehåll spelar nog en liten roll. Ja, jag är nog lite rädd och det kan ju hindra känslan från att komma fram till en liten del. Men du vet ju att jag är en ganska sansad person och låter oftast inte rädslor styra över mitt liv. Men eftersom det finns fog för mitt första brev till dig..och min önskan. Så är nog rädslan mer än befogad. Så ja, det finns en gnagande oro där hela tiden över att en människa som är älskad högt av barnen, riskerar sitt liv för varje klunk han tar. En rädsla över att få ett mörker av död och sorg över oss i Jul. Det var ju därför jag skrev det första brevet till dig för det känns som om man sitter i ett dödens väntrum varje dag och jag hade en önskan om att Julen skulle vara fredad för barnens skull.

Du vet ju också att jag alltid tycker alla storhelger är jobbiga av olika orsaker. Julen är den enda storhelgen som jag inte vill uppleva att den är jobbig. Dom andra har mera fått en vardagskänsla över sig så det jobbiga börjar försvinna mer och mer.. Sen är ju det där att jag vill ju inte att barnen ska märka frånvaron av Julkänslan hos mamma. Dom börjar bli stora nu och frågan är ju.. om dom inte har genomskådat mig redan. Jag vill ju inte förstöra deras jul på något sätt. Jag vill inte visa att jag egentligen är ledsen och vill bara slippa julen. Jag vill inte lura mina barn. Jag vill bara känna julglädje inom mig.

Nu kanske tomten tror att jag inte känner någon Julglädje alls. Det gör jag visst.. Jag blir så där varm och känslorna bara bubblar i mig.. när barnen en efter en, tassar upp tidigt på Julaftonsmorgon och levererar dom varmaste kramarna och vackraste orden av dom alla.. ”God Jul mamma, jag älskar dig” viskar dom ömt. Då känns det som en Julaftonsmorgon i hjärtat. Jag blir tårögd av känslor när vi sitter där sen allihopa och kikar på Kalle Anka.. och jag vet så säkert vad som rör sig i huvudet på dom.. ”Kan inte Kalle ta slut snart så att julklapparna delas ut” Just precis som det ska vara för ett barn.. lite otåligt.. lite spännande.. och en del annat. Då känner jag känslan av Jul.. Då.. men innan då?

Nu vet jag ju att du är expert på att lite som fixa saker och ting inom oss människor. Nu menar jag inte att du ska lösa denna önskan bara så där. Men jag vet ju att du visar vägen på olika sätt så att man själv finner det man söker. Du vet ju att denna önskan har funnits i några år.. Sen jag upptäckte att jag liksom har tappat bort en del av Julen. En viktig del. Du kanske gav mig vägledning då med men jag förstod nog inte. Du kanske kan göra det en gång till?

Kära Tomten… Min önskan till dig nu är att om du kunde bara ge mig en liten, liten knuff i rätt riktning bara.. så att jag får möjligheten att hitta det som kommit lite ur kurs i min vilsna julsjäl. Det skulle betyda så otroligt mycket och jag tror det skulle göra mig till en lite bättre mamma i Jul och gladare..

Tack snälla tomten för att jag fick önska..

Kära Tomten… Del 1 – 2011

Önskningarna för 2010 och dom gäller i år med.

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* LCHF .. Dödsångest och Brainstorming

Det har stått lite stilla med viktnedgången mot målet som är minus 30 kilo. Inte stilla egentligen men det har gått mycket sakta. Det är några kilon kvar.. Inte många.. några bara.

Det beror inte på att jag har fuskat och haft kolhydratfrossa. Nope inte alls. Det beror på att jag inte ha käkat så bra och så ofta som jag gör en del gånger. Det vill säga.. Fett och Protein i ”massor”..  Skitsamma ni vet ju ändå om min ekonomiska situation så det är därför det blir lite magert emellanåt i slutet av en pengaperiod. Men jag har absolut inte svultit så tänk inte ens den tanken. Men det har blivit ”mager”  och mycket enformig mat som ägg, tonfisk och så.. Alla dom där feta godsakerna som beasås.. kryddsmör osv.. har jag inte käkat. Inte heller kött eller så. Men jag har käkat och försökt göra det regelbundet.

Vad hände då när jag gick ner på en vanlig ”bantningsdiet” ? Jo, viktnedgången stannade upp lite. Men nu när jag har kunnat köpa dom där gottisarna å thanks to the barnbidraget..Haha..  så har det börjat gå ner igen nu. Det är inte bara nu utan jag märker det varje månad. LCHF är dyrt och det blir ju på grund av det som det blir som det blir emellanåt.

Så vad har man lärt sig av detta då? Jo, ät mycket och gott med mycket fett så går du ner i vikt. Äter du magert och lite så går det sakta, sakta.. Egentligen ganska skruvat.. eller hur? =)

Jag skulle ha börjat öka på med kolhydrater nu i fredags.. Men det sket sig. Jag kan inte förmå mig att göra det just nu. Hade ju lovat mig i början av LCHF att göra det när jag har gått i mål. Tänkte lite sen senare att jag har ju rasat så mycket på kort tid så jag kan gott plussa på kolhydrater lite före målgången. Men vill nog inte göra det ändå när det kommer till kritan. Kanske inte alls och inte genom maten. Jag ger er lite bakgrunds info först…

Jag har ju haft stora problem med magen i många, många år. Tidigare innan LCHF så åt jag dagligen magsårsmedicin. Det var inte alltid dom hjälpte heller.. så fort jag åt så svullnade magen och det gjorde ontont i trakterna kring mellangärdet. Ibland så fick jag fruktansvärda kramper. Det var som ett band av nästan outhärdlig smärta runt bröstet och ryggen och upp mot halsen. Det krampade bakom tungan också. Kramperna kom oftast när jag böjde mig ner. Dom höll på ganska länge också i mitt tycke. Jag är ganska smärttålig men detta var nog mera än vad jag pallade med. Hade svårt att andas och kallsvetten rann.

Den första gången trodde jag seriöst att jag hade fått hjärtinfarkt så det plussades på med fruktansvärd och vansinnig dödsångest och panik from hell. Marcus var ju nyfödd då.. Hanna under 2 år.. Johannes 4 år och Elias 8 år… Petri var då typ 18 år och han hade just flyttat hemifrån och till Västerås. Känslan som jag hade då kommer jag aldrig att glömma.. Jag kommer att dö ifrån mina barn nu.. Dom kommer att bli ensamma och jag får aldrig att se dom växa upp.. Aldrig. Säkrade dom små i sina sängar ifall att jag skulle förlora medvetandet. Kommer ihåg också att jag tog fram Hannas hjärtmedicin och la den på diskbänken. Antagligen för att den skulle hittas och inte glömmas bort. Ja, inte vet jag.

En av grabbarna kom med ett glas vatten. Kommer inte ihåg vilken av pojkarna det var och jag vet inte hur han kom på att ge just ett glas vatten.. Jag tog en klunk och kände att krampen släppte lite när vattnet var på väg ner. Jag bad om mera och som jag drack då, det var massor.. och krampen klingade av efter ett tag i intensitet för att sen försvinna. Medan vattnet var på väg ner så gjorde det inte så ont.. Mysko ju. Det var där jag insåg att det nog inte var hjärtinfarkt utan någonting helt annat. Senare har jag hört att det är helst mjölk man ska dricka men jag pallar inte dricka mjölk rakt av. ”Smärtan också kännas som en kramp eller ett tryck. Ibland strålar smärtan ut mot axlar och rygg, och liknar symtomen på kärlkramp eller hjärtinfarkt” sägs det också om detta.. så jag var inte helt fel ute när jag trodde jag skulle döden dö av hjärtinfarkt..

Hade jag inte fått detta glas vatten så hade situationen blivit mycket traumatiskt för ungarna.. Ambulans m m.. och barn skulle tas omhand.. Jag ammade ju Marcus och han var inte van med falska och tillägg. Sen dess har magen krånglat och ställt till det i mitt liv. Inte bajsmagen utan det längre upp. Tidigare innan detta så har väl magen gett sig till känna lite då och då men det har inte varit så besvärande.

Nu kör jag lite brainstorming…

Nu när jag har ätit strikt LCHF ett tag så märker jag att mina magbesvär har minskat kraftigt. Jag la av med magsårsmedicinen efter typ en månad och mådde skitbra i magen. Jag fick inte ont när jag åt och magen svullnade inte. Men nu har jag märkt att när jag käkar lite mera kolhydrater i maten än annars, för det händer ju, men jag är ändå inom gränserna för LCHF.. så känner jag av det välkända molandet vid bröstbenet. Jag står inför ett dilemma nu känner jag. Jag kan ju inte fortsätta att ha denna strikta LCHF i evighet. Då försvinner jag ju. Ökar jag på genom maten så kommer magen att göra sig påmind. Att ha den där värken är drygt som perkele… för att inte tala om kramperna.. Hua!

Men kolhydrater måste jag ha mera av på ett eller annat sätt även om jag ökar på med lite grönt sen. Det blir inte i mängder och inte dagligen och varför förstår ni nog säkert. Det känns som om det finns en gräns hos mig när det gäller kolhydraterna och när det tippar över så reagerar magen. Det gäller att hitta just gränsen.. Det verkar ju hur drygt som helst att hålla på att pröva sig fram.

Nu har jag gjort som så att under som dagar jag äter i princip noll kolhydrater.. inte medvetet men när jag har kommit på det så tar jag en Resorb brustablett eller två. Det är en västskeersättnig.. Även bakiskurerare =) En brustablett innehåller ju 2 gr kolhydrater. Det vara bara då i början av LCHF som jag i princip höll nollan i kolhydrater. Magen reagerar inte på dom kolhydraterna i Resorben.

Jag mår alltså skitbra av den kosten som jag äter nu.. fysiskt och psykiskt. Jag överdriver inte fettet eller proteinerna även om det kan låta så ibland =) och är sparsam med kolhydrater. Jag känner att jag inte har riktigt orken att testa vilka sockerarter eller vad som är boven när det gäller min mage. Mjölksocker vet jag ju ger en reaktion så det undviker jag så gott det går. Men jag reagerar på någonting även om jag har käkat laktosfritt i flera veckor. Maltos ger en reaktion med.. Men jag dricker öl ändå emellanåt =) Fast sällan. Dom vet jag ju med säkerhet. Men det finns ju en del andra sockerarter. Eller.. är det så att jag reagerar på antalet gram oavsett sockerform? Har käkat paranötter nu en tid, lite per dag och det har gått bra. Men här om kvällen så käkade en hel påse på 150 gr så det blev ju en del kolhydrater enbart på det.. ca 7,5 gram (plus antalet gram kollisar via maten) Det började ju mola rejält. Nu har ni fått lite bakgrundsinfo när det gäller magen och hur det kan vara emellanåt och ni förstår säkert varför jag inte vill ha tillbaka det..

Det kan ju inte ha varit en tillfällighet att mina mångåriga och dryga besvär med magen försvann när jag minimerade socket?? Är det någon som kan detta eller har varit med om liknade?

Jag funderar och funderar och försöker lösa detta…

Ha en bra dag alla…

KramKram!

* Kära Tomten…Del 1- 2011

Käre tomten.. Det är bara jag igen men jag vet att du inte har någonting emot det. Ser du bilden i mitt brev?  Det är så jag önskar att var man kunde se dig… framförallt barnen. Magiskt..  Mystisk och med dom finaste budskapen till oss alla. Om kärlek, glädje och gemenskap. Ja och en del budskap till. Jag ser andemeningen med dig.. och i alla fina bilder av dig ser jag hopp, glädje och värme..

Kära Tomten.. Jag vill börja med mina önskningar så här strax före första advent. Den är ju nu på söndag. Jag vill vara ute i god tid. Det är önskningar som står allra högst upp på önskelistan.. dom är så viktiga och faktiskt väldigt jobbiga att ha. Orsaken till önskningarna vill jag inte ha alls men dom finns i allra högsta grad så därför finns önskningen med.

Jag vet ju att du inte har samma befogenheter som liemannen över liv och död. Ni är inte ens i samma bransch men kanske har du kontakt med honom på något sätt? Via tanken eller om ni har någon slags rörpostsystem mellan er.. Jag har ingen aning men jag skriver i alla fall till dig.

Du vet mina barn. Dom härliga och underbara ungarna som jag har.. Jag önskar nu för deras räkning. Det gör riktigt ont att risken finns och är stor för deras pappa att supa ihjäl sig snart. Han mår ju inte så bra i sin slitna kropp. Om nu liemannen har bestämt sig för att det räcker nu för hans del och inom en snar framtid. Att det är dags för honom att lämna. Så ber jag om en liten frist i ett eventuellt faktum..

Om han ska dö så låt det inte ske över julen. Mina barns jular är svåra nog när det gäller pappa och julen. Det är alltid mycket sorg av längtan och en rädsla över vad han gör just då. Om han är ensam eller död. I år har det varit extra jobbigt med vissa saker. Ja du vet ju allt.. Låt Julen inte bli en påminnelse av en svår förlust i framtiden. Låt den bli så bra den bara kan bli och inte mera sorgtyngd än vad den redan är. Liemannen kan ta tiden från mig om det behövs.. om den inte räcker över julen…

Givetvis finns det en önskan om att det ska vända för honom. Under många år så har vi alla haft den önskan.. Inte bara vid jul utan hela tiden. Vi har inte gett upp med den önskan. Den står kvar denna jul också. Men den är nog så svår att uppfylla. Han blir ju sämre för varje jul. Det var lite på gång och barnen trodde att deras önskningar var på väg att uppfyllas.. det var då när sommaren stod i sin fullaste prakt och barnen var så lyckliga.. Men allting grusades och dom föll lite djupare än vanligt. Allting var lite svårare än vanligt att hantera. Det är svårt för barnen att önska år efter år.. Men dom har hoppet kvar.

Kära Tomten..  En knepig önskan kanske men jag tror inte du tycker den är konstig på något sätt..min önskan om att mina barn får..  Julefrid, glädje och ett lugn i deras vackra hjärtan… En önskan som jag tror alla föräldrar har till sina barn…

Tack kära Tomten för att jag fick önska.

Ps!
Hade lite önskningar förra året med. Du ska veta att alla dom här gäller det här året med. Allt detta önskar jag också..för 2011.

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Drömmen om……

Människor spelar på poker, lotter, hästar och en massa mera varje dag. Det byggs upp drömmar för varje sak man spelar på. Drömmen kanske om storkovan så att man kan lämna sitt gamla liv bakom sig och få det bättre. Någon drömmer om ett hus vid havet. Att få segla jorden runt.. kanske två varv. Charterresor planeras i drömmarna för hela familjen. Någon drömmer om att kunna öppna en lanthandel. Det finns drömmar om att få  flyga bland molnen och ta flygcertifikat. Man bygger om och möblerar sitt hem med vackra möbler och skänker bort pengar i tanken till dom man skulle vilja göra det lättare för… och en massa mera. Det behöver inte vara drömmar om enorma rikedomar så att man kan vältra sig i pengar.. Det kan bara vara en dröm om att få slippa den här vardagen som inte går ihop någon gång. Att man slipper leva från hand till mun en del av varje månad. En lättnad så att man inte behöver låna pengar eller sälja sina grejer. Att man får en buffert för bakslag. Det är min dröm iaf.. Jag har inte mage att drömma om lyx och rikedom.. bara att jag slipper det jag har nu.

Drömmar är värdefulla hur dom nu må vara. Dom kan hålla modet uppe ganska långt. Det är dom drömmarna som vi har som får oss bla att spela. Vi vet en del om dom spel som finns i dom olika spelställerna ute i det så kallade IRL världen. En lott köps på Hemköp eller travet som lämnas in på tobaksaffären.. Men sen finns det ju nätspel också, en hel massa. En hel djungel av spelsajter finns. Svenskkasinoguide är ger en bra överblick över spelautomater. Man får lära sig om dom olika spelen. Där finns recensioner över olika spel som casino, bingo, Poker m m. Ordlista över vad allt betyder. Tips på vart man kan spela gratis.. m m. Mycket bra med att få kunskap.. för som sagt var…det är ju en djungel där ute.. en snårig sådan.

Jag kör emellanåt gratisspelen för att testa..och drömma och drömma lite till.. Jag köper lotter av samma anledning och någon gång en peng på trav. Gör jag inte det så har jag ingen chans på ett enkelt sätt att få det lättare. Den chansen vill jag har kvar. Givetvis söker jag andra alternativ till en lättnad.. Ett arbete. Det är ju det som är viktigast för mig och det som jag förlitar mig stenhårt på.. att den ska ge mig lättnad. Givetvis så har jag ju andra drömmar än att den kassa ekonomiska läget försvinner. Ni vet ju ni som läser mig på regelbundet att min situation suger Gnuballe big time emellanåt och ingen kan klandra mig för att chansa. Jag kan inte klandra någon heller.

Vi alla som spelar på ett eller annat sätt.. har en dröm. En dröm om ” The Big Bang” i våra liv som förändrar…

KramKram ♥

* Den här söndagskvällen den 20 november 2011..

Hej Mina vänner..
Här ligger vi då för att göra söndagskväll med film. Johannes ville ta kort och jag passar på att blogga lite nu när filmen som vi alla kikar på är på pausad. Nöden kräver ju sitt emellanåt. Hanna mår inte så bra. Hon kräks av den höga febern och halsen gör ontont. Hon blir ju så förtvivlad när hon kräks. Det är alltså riktigt, riktigt jobbigt för henne att kräkas.. Det blir ju stopp i andningen och hon får panik. Stackars gumman! Jag somnade nu i kväll en timma i soffan med Hanna och vaknade med värsta skallebanken.. Den börjar ge med sig nu, det värsta är borta. Det blev en mycket splittrad natt, den som var, och det är väl därför huvudvärken kom. I morgon är det skola för tre barn. Skönt faktiskt.. Det blir lite lugnare här hemma =)  Kanske kan man ta sig en tupplur med Hanna då.. el två helst ju.. under dagen..

Nu är kisspausen slut och åter till filmen… (och jag tänker se på den medan jag blundar=) )

Sköt om er allihopa…

Kramar från oss alla till er alla!!

* En bra dag med ett kasst slut.

Trodde att helgens planer grusades av att Johannes och Marcus var krassa nu i veckan.. Men det var inte så illa så vi åkte till Västerås i morse med tåg för att hälsa på min pappa. En heldag i Västerås blev det. Min syster Merja kom också dit. Vi har inte träffats på ett tag.. Helt underbart att få träffa henne. Vi pratar i telefon givetvis emellanåt. Men den där riktiga kramen till en älskad syster kan man inte ge via telefon.

Marcus och Hanna skuttade upp tidigt i morse för färd till Västerås och Vaari (Morfar).. Johannes är med också men han gömde sig bakom mig. Elias hade inte tid att hänga på så han blev kvar hemma.

Lillasyster och storebror.. Hand i hand… ♥

Marcus… En ettrig och pratig liten kanalje.. munnen går i ett =)

I väntan på tåget.

Min älskade, älskade Pappa ♥

Pappa bjöd på tårta…

… men jag åt detta – Nötkött och bearnaisesås… Mumma ju Det här var ju inte den enda portionen.. Det blev två till

Hannas mandolinsolo hemma hos min pappa..:) Men kom ihåg .. Hanna sjunger från hjärtat. I henne går melodin precis som den ska.. Vi andra fattar det bara inte.. I slutet så kommer jag och min älskade Syster Merja en sväng i rutan. Pepplorna på hakan är en liten bieffekt av LCHF.. Nu är det bättre än tidigare. Dom försvinner nog så småningom när kroppen vant sig vid detta. Men fan, ser ju ut som en Crackfnask ju… Men jag lovar.. Har aldrig ens sett en crackpipa i verkligheten bara på CSI.. Haha

Det har varit en bra dag.. När vi skulle hem så shoppade vi kläder åt Johannes på NewYorker som ligger i Punkthuset.. Han hade ju kvar en del av dom pengarna som farmor och farfar gav han till kläder. Ja, barnen fick alla en klädslant av ett arv som farmorn deras hade fått för ett tag sedan.. Johannes börjar ju bli så stor och typ Lindexkläder är inte så poppis.

(Här vart det en paus i bloggskrivandet)

Nu är det så där tråkigt, tråkigt här hemma igen. Men jag ska väl tillägga att jag är inte förvånad alls. Det följer ett mönster som sällan slår fel. Vi alla är så trötta på det.. Innerligt trötta. Men vi hann i alla fall att hälsa på min pappa idag i Västerås. Det betyder så mycket för barnen och för mig. Tur att vi inte planerade in söndagen för då hade ungarna skrikigt högt av besvikelse… igen.

Titta på hennes blossande kinder. Hanna har fått jättehög feber nu i kväll.. men ändå så orkar hon var så här glad min tös. Hon säger också att hon har ont i halsen och hon låter grötig. Ont i magen har hon med och hon kräks lätt av hög feber.. så det är nog bara förbereda sig för en till hemma-med-sjuka-barn-vecka.. minst. Barn med Downs Syndrom har en tendens att få långa sjukperioder jmf med ska normala ungar. En vanlig infektion kan vara dubbelt så länge än för andra. Det kan ju bli både två och tre veckor. Det har ju blivit en del sådana perioder dom senaste 10 åren. Det börjar hos en och dom andra kommer efter en efter en och så har en månad gått. Förrförra julen så gick hela jullovet i sjukdom. En enda fjutt dag under barnens jullov så var det läge för att kunna gå ut och bara vara. Det var magsjuka på magsjuka. Blandat med Halsfluss och öroninflammation, hosta och gud vet allt. Den första blev sjuk igen när den fjärde la sin sista spya.. Sen kom nästa och…

Jag lider verkligen med mina barn när dom är sjuka och det har ingenting med dom att göra när jag själv håller jag på få spel emellanåt och vill bara skrika rakt ut. Det är ju inte ungarna man får spel på dom utan sjukdomarna som kommer innanför dom Hottska dörrarna. Livet liksom stannar upp och omvärlden finns bara där i periferin och man är inte delaktig alls på ett tag.. ja, som typ Big Brother. Planer förskjuts in i framtiden. Man kommer inte ut på evigheter. Man nästan gråter av lycka och tacksamhet när något barn kan skickas till skolan varje morgon.. så att inte alla fyra ligger sjuka samtidigt. Att någon iaf får en normal dag.. med skola och vänner.. skratt och lek.

Nu på tisdag ska vi till hjälpmedelscentralen i Västerås för att pröva ut tandemcykeln till Hanna och mig. Det är den andra tiden som vi har. Den första vart avbokad på grund av .. sjukdom.. Den kanske blir avbokad igen och då får vi nog inte tid förens till våren när risken för snö inte finns. Nu stod det i kallelsen att det blir inställt vid snö. Ett par andra i mitt tycke ”viktiga” möten är inbokade och troligen blir det inget av dom. Men det är så det bara är när höst och vinter virusarna slår till.  Så är det ju när man har barn. Men det borde ju räcka nu!

Det måste vara ett stort jävla fel på mig, seriöst alltså! Jag el barnen har inte haft någon avlastning alls under dom senaste tio åren när det gäller sjukdom i familjen och perioderna har varit så många och långa. Inte ens då när jag själv var så jobbigt sjuk en lång period i influensa, då jag enbart orkade se och planera typ 15 minuter in i framtiden. Då jag låg på alla fyra och spydde i buskarna av ansträngningen över att ha vistas upprätt en stund och gått 20 meter för att lämna Hanna till skolbussen. Alla mina sinnen övervakade barnen hela tiden.. Men jag var ändå inte närvarande. Inte ens då så kunde jag förmå mig att skaffa hjälp. En gång så hade jag faktiskt luren i handen och övervägde kraftigt att ringa ambulans till mig med tanken om att någon tar säkert hand om barnen för nu ger jag upp. Men jag gjorde det ju inte. Någon fick äran att handla åt mig någon gång faktiskt. Så här efteråt så säger jag bara: IDIOTI!

Kan själv är ju mitt motto. FUCK den rejält!! När jag kan så där duktigt så får barnen lida. Det är ju så det är om man tänker efter. Skit i mig personligen. Jag klarar mig alltid. Är en eller två sjuka samtidigt så får resten oftast lida av att någon är sjuk. Dom får irra omkring i en bubbla av andras sjukdom och hamnar i ett vänterum. Mycket ställs in. Jag är ju ensam vuxen här och kan inte dela mig i fyra mammor i vanliga fall heller. Är dom små sjuka så är jag oftast låst här hemma. Är dom två större sjuka så kan jag iaf gå ut på gården med dom andra en stund. Under vinterhalvåret så händer detta ofta ofta. Under våren och sommaren det nästan sjukfritt här. Någon enstaka grej bara.

Nu vart detta inlägg inte alls så som jag hade trott mig. Det som kom fanns ju inte i början.. Men tro mig.. Detta är inte ett gnällinlägg eller en klagosång över våran lite tuffa situation ibland.
Detta är självkritik.. Ingenting annat!

Jag skriver ju bara som det är hos oss utan krusiduller. Det som ni läser nu blir ett löfte till mina barn och läsande släktingar. Låt sen djungeltrumman dundra riktigt högt för dom som inte läser detta att  Sirpa Hotti i Köping kommer faktiskt att ringa hädanefter. Hon kommer att bli en lite bättre mamma.. så det så

Bara så att det inte missuppfattas. Jag har aldrig bett någon om hjälp. Det är inte så att jag har ringt och blivit nekad hjälp. Jag inser nu att jag måste göra det emellanåt för barnens skull. Om det tex blir långvarigt för Hanna, som är sjuk nu, så innebär oftast få sömntimmar för mig per natt och så vaket resten av tiden. Blir ju lite slak efter en tid.. Orken är inte som den ska. Man blir lite disträ. Man är inte en bra engagerad mamma. Ja ni förstår ju hur man kan bli emellanåt. Ska kanske också klargöra att detta handlar enbart om dom friska barnen så dom slipper ifrån sjukhärden en stund. Mina sjuka barn tar jag själv hand om.

Att skriva allt detta här på bloggen… tvingar mig att ringa.. Haha. Ett löfte är ju ett löfte.. Så är det ju bara så jag kommer inte att komma undan…

Puh! Nu är det lovat i alla fall =)

Nu blir det bingen.. en stund.. bredvid Hanna… Hon sover oroligt. Sätter sig upp lite då och då… yrar och pekar ut i tomma intet.. Febern är hög trots att jag gav henne medicin innan hon la sig. Stackars gumman min!! Det skär i hjärtat.. Hoppas detta blir kort nu.

NattiKram på er!!

Ps! Dom tidigare obesvarade kommentarerna får svar i morgon…

* Hanna.. din lilla, lilla skitunge….

HANNA: Mammaaaa.. Jag är klar!!

MAMMA: Har du kissat?

HANNA: Jaaaaa….

MAMMA: Du får torka dig själv!!

HANNA: Neeej.. Komnuuuu..

MAMMA: Nej Hanna.. Torka själv. Du kan Hanna…

HANNA: Mamma.. Bajs…

MAMMA: Ok, kommer….

MAMMA: Jasså!! Har du verkligen bajsat??

HANNA: kojjar mamma… (och så ler hon så där som bara Hanna kan le)

Sicken liten skitunge hon är och kan ju tala om att det är inte första gången hon luras för att få morsan dit hon vill. (skitunge sagt givetvis med kärlek)

Här är lite bilder från i kväll.. Vi hade lite soffsittning med film och sen låg ju kameran på bordet… Var så god!!






Här tyckte Hanna att det räcker med kort. Både på henne och på mig =)

Men kolla på fjärde och femte kortet.. Fläskhänget på min arm.. där vi armhålan… Haha. Ja, nästan trettio kilo minus gör sitt.. Men det kommer att gå tillbaka.. Det har ju gått så fort att huden liksom inte hänger med.

Men kolla, kolla här då!! Se vad gamla skrynkel Olga slog till med när barnbidraget kom idag Jajjemensan.. Äkta natt skrynkelkräm ju från självaste Paris. Det ni.. är annat än min Helosan-kräm ju. Kossornas spenor vart ju mjuka som bejbistjärtar ju så varför inte mina tänkte jag.. Ja, inte mina spenor då men min hud, så det har jag köpt emellanåt. Det är ju najs om man har kossor.. Dela systerligt på krämerna måste ju främja samarbetet mellan människa och djur.. Det kan ju faktiskt innebära några liter extra mjölk.. eller så =)

Dagens inköp måste ju innebära lite vuxenpoäng ju? Jag utvecklas jag med emellanåt ju =) Nu slog jag på stort och köpte fyra burkar.. Mycket rynkor ju.. Haha. Alla ungarna får vara utan långfillingar i år…

Så här står det på deras sida..
”Efter första natten känns huden utslätad, återfuktad och uppfriskad.
Efter första veckan minskar trötthetstecknen och ansiktsdragen ser utvilade ut. Efter 1 månad är rynkor synligt reducerade.”
WOW.. Kommer att ha en tight hud på vissa ställer om en månad

Nu tänker väl ni att kärringen har snurrat till rejält.. Pratar först i några inlägg om ekonomisk fattigdom för att sen gå och köpa 4 stycken burkar med nattskrynkelkräm som kostar 179 kronor burken.. Andas.. Ta det lugnt nu.. Jag sa ju att alla ungarna blir utan långfillingar i vinter.. Här prioriteras det rejält nu ju.. Dom får springa sig varma i vinter.. så är det bara för nu ska morsan släta ut sig Så det blir liksom ingen minus i kassan ju =)

Men egentligen så skulle jag aldrig lägga ut 179 kr för en burk skrynkelkräm..Det gjorde jag inte heller. Men jag slog till när jag såg dessa burkar i en korg på Hemköp.. för 29 kr/st. Sen använder jag inte nattkräm i ansiktet.. Jag tycker det är obehagligt och kletigt. Sen hamnar det alltid i ögonen och det svider som perkele ju.

Först köpte jag en burk och provade hur det kändes i några timmar (här testar vi snabbt ju) Ja, det bidde ju lent och mjukt i alla fall och någon kräm måste jag väl pröva på typ halsen och området nedanför.. ja. det där platta området innan tuttarna tar vid.. Mellan hals och tuttar =) Jamen i alla fall så köpte jag tre till senare =) Det finns några kvar så skynda att fynda..Lite annat billigt grejs var också med. Nu är jag fankemig snäll ju som tipsade så här till er.. så skäll inte på mig för mitt shoppande Sen borde ju den affären som har byhålans ubertrevligaste personal.. alltså Hemköp ge mig ett kilo kaffe, smör och ett trippelpack Bacon för denna gratisreklam

Nu ska jag idka lite hudvård ala Paris =)

Bonne nuit!

Avec Amour.. ♥

Sous les ponts de Köping. 19 Novembre 2011. 01:00

* Fattigdom är som en konstant fucking orgasm..

Idag känns det rätt så okidoki med det ekonomiska livet trots alla karaktärsprövande bakslag den senaste tiden. Kanske beror det på att barnbidraget är på kontot..Haha

Emellanåt blir det en del snack om just den ekonomiska fattigdomen. Det har sina små skäl. Då för några år sedan när jag kom ut i Expressens artiklar om ”barnfattigdom” så fick jag en del läsare som är i liknade situation som vi är. Jag får en hel del mejl om igenkännande och att det känns bra att veta att man inte är ensam. Men jag vet att det finns en stor skam i att vara ekonomisk fattig. Skammen skapar ångest och fasader som man försöker hålla uppe med alla medel.

Jag har sagt tidigare att det är så otroligt skönt att slippa alla dessa fasader för egen del iaf. Det finns absolut ingenting som kan rämna och blotta mig och min situation för andra. Jag blottar ju mig själv och frivilligt.. Så den biten med skam är borta helt för att jag har jobbat bort känslan. För det är inte en skam!! Men folks attityder skapar andras känsla av skam och misslyckanden.. Folk som inte har en aning om hur det är och själva så sitter dom trygga i sin egen situation utan en tanke på att livet kan överraska en del emellanåt åt alla håll.

Jag har fått höra en del gånger under åren att ”Varför skaffar man sig så många barn om man inte har råd att försörja dom” Det är den mest korkade och ogenomtänkta frågan någonsin som jag har fått. Precis som om jag hade planerat att bli ekonomiskt fattig. Är det enbart dom som har en buffert för en hel livstid och för alla eventualiteter som bara tänkas kan.. som är förunnade att reproducera sig själva?

Jupp.. det är najs att att leva från hand till mun varje dag.. Det är så jävla skönt att känna en småångest känsla över nästa dag. En känsla av tillfredsställelse när man får säga nej till ungarna..osv…

Ja, absolut.. Det är som en fucking orgasm som pågår konstant. Så givetvis är den ekonomiska fattigdomen planerad.. eller?

Givetvis finns det dom som rider på systemet.. Dom som inte vill jobba och går på socialbidrag. Dom som använder en sjukdomsvinst för att få sjukpension. Dom som fejkar för sjukpenning.. osv osv.. Men jag tror att det är en liten del jämfört med riktiga fall. Jag personligen har inte socialbidrag, inte sjukpenning, inte sjukbidrag och ingen A-kassa.

Däremot är det systemet som har fällt många. Ättestupan. Men ändå så får den enskilda människan skulden av en del. Bara att ha tvingats falla och sen möta attityder som sänker en del, från folk och myndigheter. Man sparkar på den som redan ligger. Jag förstår om skammen kommer då och det för med sig en del annat som inte är bra för en människas känsla av att vara värdefull.

En annan grej som är lite skev.. Det är att fattigdom likställs emellanåt med ointelligens. Att man är för ointelligent för att komma ur sin situation. Tja.. i vissa fall så kanske det stämmer en del. Men det är banne mig inte likställt. Jag har ett testat IQ som ligger över genomsnittet men likförbannat så är jag ekonomiskt fattig. Jag är inte dum och saknar förmågor. Alltså finns det andra skäl.. men är det giltiga skäl i folks ögon?

Fattigdom skapar riskbarn. Vi hör dom men lyssnar vi?
Föräldrar orkar inte alltid.. Finns det stöd??

* Skyll dig själv?
* Utanförskap med risker
* Han hör och känner men förstår han?

* Det gör så ont!
Hon går med nertyngda axlar
Benen känns som bly.

Hon sparkar till en burk
Den skramlar till
Någon tittar upp.

Hon ser skuggorna i vardagsrummet
bakom gardinen.
Det är rörelser och gester
som hon så väl känner igen.

Hon sätter sig på en bänk
Hon vill inte gå hem.
Begraver huvudet i händerna
suckar… inte igen!!

Hon vet vad som sägs
bakom gardinerna.
Hon har hört dom så många gånger
Orden kan hon utantill.

”Jag hatar dig..
Du ligger där på soffan
och hjälper inte till.
Du dricker dina jävla öl
Försök sök jobb…försök.
Vi klarar det inte snart.
Hyran ska betalas..
Elen lika så
Vi måste ha mat..
min inkomst räcker inte till
20 timmar i veckan räcker inte alls”

”Orkar inte snart!!
Vi fick brev från fogden idag.
Sen kom ett krav..
Elen kommer att stängas
Om vi inte betalar snart”

”Knip käft kärring
Jag gör så gott jag kan.
Fatta, det finns inga jobb.
Jag söker överallt..
finns inte.. finns inte…FINNS INTE!!
Jag är värd dom här ölen
dom gör så jag står ut med ditt gnat.

Ja hon vet vad som avhandlas där.

Vad var det som hände?
Pappa brukade alltid vara så glad
Mamma hon visslade för det mesta
Hon var aldrig sen för en kram.

För några år sen
När pappa fick gå..
Han blev övertalig på jobbet..
Ja det var många som fick gå.

Det här började för några månader sedan
Kanske var det ett halvår sen.
Kassan var tydligen slut.
Första gången hon hörde grälet
gjorde henne oerhört rädd..
Då handlade det om socialen
Om tiden där.. om skam.

Om pappas bil, gamla Opeln
den fick säljas..
Mammas fina symaskin
såldes den med.
Hyran skulle betalas.

Flickan tog sig för magen
Det gör så ont…
Lärarna är på henne
Hon måste plugga hårt
IG:n hägrar..
Hon som hade VG för det mesta.

Hon tänker på sina syskon
Dom hör ju det där dom med.
Jag kan kanske läsa en saga
för dom en liten stund.

Hon reser på sig
och går upp.

© Sirpa Hotti

* Lyssna på mig!
Hör du inte mig?
Jag talar till dig.

Jag pratar högt
och forcerat.
Smäller i dörrar
men ändå så hör du
inte mig

Stanna!!
Jag har någonting
att säga till dig.
Jag gör det genom
sparkar
genom uppkäftighet.
Vad är det som gör
att du inte lyssnar på mig?

Jag talar mitt språk
som du borde förstå.
Jag kommer inte hem
skolan den får vá
Jag hänger på stan
Jag pratar med dig!!
Lyssna då!!

Lyssna på det jag säger till dig
Orden är få, dom är svåra.
Dom känner jag inte till.
Jag pratar med hjärtat
den som gråter.
Lite som teckenspråk för dig.

Jag berättar för dig
hur förvirrat allting är.
Berättar om min smärta
Om det tunga jag bär.
Jag berättar så högt jag kan
om hur vilsen jag är.

Jag skriker ut mitt budskap
Genom att bråka
Väsnas..
Genom väggar
Genom allt..

Dom är viktiga
Orden som är tysta
Jag har bett dig lyssna.
Jag kan inte tala just nu.
Det som jag säger till dig.
Dom är det som är jag.

Jag vill att du hör mig
Du borde ju förstå…
du borde ju det…
Jag behöver ju dig !!

Varför lyssnar ingen på mig?

© Sirpa Hotti

Ha en skön helg alla!

KramKram!

TILLÄGG: Ett bra initiativ har ni  HÄR

* Ja, så kan det gå..

Kära fina Ina därborta i det pulserande New York.. Jag har lovat dig en sak men det är fan nära att jag tar och spyr galla över ”Den där Mr Någonting” nu. Men jag håller mig idag iaf =)

Idag så ringde våran fina porttis Micke och berättade att dörren som jag måste ha går på en 1500 :- mera än vad vi siade om tidigare. Snickaren tar 400 pix i timman och jobbet tar ca 3 timmar plus material.. summa 3600:-  Sen har jag två barn sjuka nu.. så helgens alla planer grusades bara så där. Det är här  jag hade två val. Kan ju tala om att jag prövade det ena men gick över sen till det andra och tillbaka till det första igen.. Men skit är det oavsett vad… positiva Olga har talat.. bläh!  Jag vet ju att ni är snälla men gör ingenting av detta. Det fixar jag på ett eller annat sätt.

Seriöst!! Hade jag Guld så skulle jag sälja Guldet rakt av till Guldbrev.Jag har visserligen mycket mera värdefullare än guld här hemma men det blir lite bökigt att få ner dom i påsen..Haha. Annars så hade det varit enkelt ju om jag hade någonting med en Au beteckning. Skicka iväg påsen och pengar inom ett dygn.  Kommer ihåg en gång när jag hade akut kris och detta inte fanns och då gällde det ju att göra affärer med guldsmeden. Det var för litet att panta så därför dit. På pantbanken i Västerås bodde mina andra guldsmycken och tickade ränta som man skulle betala.. Det vart ju dyrt i längden och dom blev kvar sen för att auktioneras ut. Hade aldrig råd att hämta ut. Det kostade mycket mera än det smakade.. Ja ia alla fall åter till Guldsmeden.. det var ju en ring värd en del.. lite iaf. Men mycket mera än dom 84 kronorna som jag fick då. Han deklarerade innan att han kan bara ge ett pris som är under det gällande guldpriset då. Det kostade för honom också att köpa min ring men han skulle vara snäll. Det sved rejält och jag skämdes..men men.. Ett bra sätt att få ut pengar i nöd och i lust för det glittriga man har och som man inte använder är ju att sälja Guld till Guldbrev. Orkar ni inte sälja så skicka dom till mig.. Jag tar allt utom Kattguld och tandguld med personer på. (bara om dom är Hunkar ) Jag säljer dom åt er och tar en provision på 75 % av det som kommer Jag känner lite som om dörren och Julskinkan är räddad med min näsa för affärer

Sjuka barn ja.. Marcus spydde i morse men sen har det varit lugnt. Johannes har ont i magen och verkar inte så kry.. Men det är som det är i dessa höst och vintertider. Men Hallå!! Hör här nu.. Medan jag skrev ordet ”vintertider” så ringer telefonen och i andra ändan så finns en person som jag älskar mycket högt. Dom 1500 extra kronorna i bakslag på bakslaget har löst sig.. Utan att någon mera än porttis och jag vet om summan.. Jag har inte ens nämnt detta för någon än. Bara så där.. Plötsligt så händer det ju!!

Nu kom jag ju av mig.. Haha

Jag ger mig för idag och önskar er en toppen fortsättning på eran kväll.

Sköt om er!!

KramKram!!

* Omtanken värmer… och så lite annat.

Det här kom med posten igår.. Två tuber med C-Vitamin och en önskan om att vi alla ska hålla oss friska. Jag är så rörd och så glad.. Den är gåvan är från en kvinna som inte är riktigt kry i sin kropp. Allvarlig är den ovanliga sjukdomen som gör det väldigt jobbigt för henne men ändå så orkar och vill hon bry sig och måna om andra. Det är stort!! Det dimper ner små hälsningar emellanåt från henne. Ett kort någonstans ifrån där hon önskar oss allt gott. Små tips om saker och intressanta artiklar skickas per brev som hon tror jag skulle tycka om att läsa. Jag har träffat Anita en gång för några år sedan -09. En helt fantastisk och varm kvinna!! TACK underbara Anita♥ för din omtanke.
Mycket Kärlek till dig från oss alla fem ♥

Nu är det ingen som får tro att det är grejerna som jag får ibland av någon läsare som får mitt hjärta att svämma över. Det är så, så fel som det kan bli. Det är gesten.. omtanken om oss som berör mig ända in i hjärteroten. Tar ett exempel…

Det här brevet är från finaste Sandra för några år sedan.

…och boken hon ville att jag skulle läsa. Oj, jag grät i floder.. och läste boken och grät ännu mera… Orden, gesten… Ja, ni fattar.

Nu är det lite farligt att skiva ett sådant här inlägg. Framför allt när det lackar mot jul. Det finns alltid några som ska vända på saker och ting och göra det till någonting annat än vad det är. Men jag struntar i det. Folk får tro vad dom vill bara jag vet mitt eget syfte med inlägget… att det är ett inlägg gjort av att jag blev så berörd av Anitas gest och det i sin tur ger er fortsättningen på detta inlägg… som ni får ta del av idag. Har ingen aning om just nu hur detta slutar. Har mycket sällan allting klart i skallen när jag börjar med ett inlägg. Orden kommer vart efter..

Det kan vara lite farligt också att ta ett enda exempel från tidigare. Jag har massor och alla är lika värdefulla. All uppskattning och omtanke per post och kommentarer värmer och lyfter och ingen.. absolut ingen, får tro någonting annat.. Lova mig det!!

Jag försöker ofta förmedla till er läsare min inställning till saker och ting. Det som jag tycker är viktigt. Att hur värdefullt det är att säga ord av kärlek och omtanke till någon man tycker om eller uppskattar innan det är för sent. Att det viktiga i livet är inte saker och pengar. Utan det vi har inom oss i känslor och inställning.. till oss själva och varandra som är det viktigaste. Ja, förutsatt att det är på ett positivt sätt och att det inte ger efterskalv inom andra och oss själva på ett negativt sätt.

Kärleken till människan och allas viktiga människovärde.. till livet.. och att aldrig ta någonting eller någon för givet.. är iaf min inställning. Att se upp till någon eller ner på någon på grund av tex ekonomin pysslar jag inte med. Det är så fult och ytligt och ful och ytlig vill jag inte vara. Nu ska vi inte förringa värdet av pengar.. Givetvis är det viktigt att ha medel så att dom grundläggande behoven tillgodoses. Men jag tror ni förstår vad jag menar.. Har bara kloka läsare ju. Det är mera ärligt att uppskatta folk för deras goda gärningar, osjälviskhet, deras livssyn och förmåga och mod att ge utav sig själva till andra. Det är ju det som gör livet vackert att leva i.. Är det inte så??

Jag är varken fantastisk el en superstark överpositiv människa. Jag är långt ifrån perfekt. Jag är en helt vanlig människa bara. Jag lever inte alltid som jag lär. Jag gör fel och säger saker som sårar andra. Men jag försöker så gott jag kan för att låta vissa saker stanna inom mig själv. Framförallt så måste jag fronta mina egna brister och stå för dom ärligt. Det är det enda sättet att ha en chans att bli av med dom, så småningom iaf. Jag tror jag är ganska bra på det och då kan jag stå fullt ut för min ursäkt till andra om jag har sårat dom. En ursäkt till någon får aldrig gå på rutin.. Då blir det bara fel. Det gör ingen nytta. Nu menar jag inte att allt ska vara förlåtet av den andre och man själv får frid i själen bara för att man bett om ursäkt.. Så enkelt är det ju inte. Smärtan finns ju kvar.. inom mig iaf… om jag sårat någon. Smärtan hos den andre med.

Jag personligen mår bäst av att leva och tänka som jag gör. Det ger mig styrka att gå vidare och ha hopp framförallt i pressade och svåra situationer. Andras kärlek, glädje, hopp, vänlighet, osjälviskhet och omtänksamhet m m mot mig, mina barn och till andra människor.. ger näring till min egna inställning till livet. Allt det fina jag får i allt känns så självklart att föra vidare. Så ni ser att det smittar och jag hoppas verkligen att mina ord gör nytta emellanåt. Kanske väcker en liten tanke som får börja gro..

Hoppas mina ord ger hopp åt någon i samma situation som vi är i nu.. när det gäller den ekonomiska fattigdomen så att man inte hamnar i ett svart hål utan sikt och att den eventuella känslan av skam minskar och förhoppningsvis försvinner. Hoppas mina ord om Missbruk och dess konsekvenser framförallt för barnen får någon att ta steget ut från ett destruktivt förhållande eller eget missbruk. Hoppas mina ord får någon att känna sig mindre ensam om sin situation.. Hoppas mina ord om Downs Syndrom och andra funktionshinder får någon att känna sig mindre rädd..

Om det är så som jag hoppas på, så är det värt vartenda stavelse som jag skriver ner. Det är min belöning. Min glädje. Det är inte antalet besökare som är viktigt utan att det är rätt besökare hur få dom nu än må vara eller många. Att det är rätt besökare är jag nog säker på att det är. Dels för att jag får sällan skitkommentarer och att besökarna återkommer hela tiden och att min familj blir uppskattad för den familj vi är. Givetvis har jag besökare som vill hålla koll på mig av icke positiva orsaker. Men det är ju så det är och en konsekvens av en öppen blogg. Min öppenhet kan skrämma också och locka lite emellanåt..tror jag =)… Men utan den skulle jag inte kunna säga det som jag vill ha sagt rakt och ärligt. Givetvis har jag gränser i min öppenhet.. och jag är alltid ärlig i det jag skriver.. exklusive några vita lögner under åren till er.. men dom har mildrat sanningen just då. Men dom har aldrig ändrat på den. Dom små vita lögnerna vill jag nog behålla.. Haha.

Jag är så trött på bloggen emellanåt så att det känns som om jag bara vill radera alltet.. Men så får man ju känna trots att man är en bloggnörd..=) Jag har ju bloggat länge.. sen typ 05 fast då var det inte så mycket i början.. Sen blev det ju Aftonbadet när dom öppnade för läsarna att ha en blogg.. Var det 06 tro.. Jag har iaf ett lågt bloggnummer där.. 369. Men jag flyttade hit mars 07 av olika orsaker. Detta blir mitt inlägg nr 1911 och jag har fått 10 189 kommentarer so far.. Ja dom godkända som ligger ute nu.. sen tillkommer det en del som är sparade av olika anledningar men inte godkända för publicering. Som mest har jag fått 5 543 besök på en dag och som minst 0 och det är när bloggen är låst för alla. Men besök slinker in ändå under den stängda tiden. Det finns ju Cachade sidor av min blogg. Men det är helt oki.. stänger ju inte av den anledningen att ingen får läsa.

Ord förmedlar.. på gott och på ont. Vissa använder orden dom präntar ner för att hata och trycka ner, för att skada andra människor el grupper av människor. Det enda jag ser då är skribentens egna tillkortakommanden och den förlorade kontrollen över sig själv. Har sett en del sådana bloggar under åren och figurerat själv som mål i några och har då konstaterat att: Fucking vilken makt jag måste ha över deras känsloliv och så pass att dom ödslar så enorma känslor på mig och min existens och dom känner mig inte alls personligen. Jo en, men där ligger det ”ett tillstånd” bakom agerandet hos personen, som jag inte vill ta upp här.

Jag har inte tid att hata för att jag är fullt upptagen med att älska..♥

Ja, det blev ju lite allt möjligt i tankar i detta inlägg.. Men det är så det kan vara emellanåt när man låter tanken flyga fritt =)

Peace, Love & Understanding!!

KramKram!!

* Osagda ord gör ingen nytta. Okramade kramar känner ingen.

Denna teckning gjorde Hanna i skolan igår.. Hon visade den så, så stolt. Ögonen glittrade och leendet var stort, vackert och så livsbejakande. ”Titta Hanna kan ju” säger hon.. ”Hanna kan ju, mamma”

Älskade unge.. Du kan och du kan mycket. Låt ingen inbilla dig någonting annat. Låt dig alltid våga vara stolt över dig själv för det är ju det enda som betyder någonting, som är det viktigaste är ju din egna känsla över dig själv. Du är viktig, så värdefull min skatt. Du lär oss att öppna våra sinnen och känna ödmjukhet över livets skiftande vilkor.

Jag känner mig så älskad av dig. Du visar det så tydligt och så ofta. Jag älskar dig högt Hanna. Jag vet att du vet det och känner det utan tvivel. Våra blickar kan mötas bara så där apropå.. Det glittrar till hos dig. ”Åhhh..Äskar dig mamma” säger du och det lyser om hela dig. Det sker en explosion av känslor inom mig varje gång av ödmjukhet och kärlek.

Att få Älska och bli Älskad tillbaka…

Det här är en av meningarna med livet, mitt liv. En av dom viktigaste. Det är den stora kärleken till alla mina fem barn.. Kärleken och tacksamheten över dom är den som får mig att gå genom eld och genom vatten. Den hindrar mig att falla.. Den bär mig genom mörker.. Det är mitt ljus som visar mig vägen – Jag älskar och är älskad tillbaka.

Den kärleken man får av någon ska man aldrig ta för given. Den ska vårdas, näras och hållas varm.. Osagda ord gör ingen nytta.. Okramade kramar känner ingen. Låt någon som inte vet, få veta genom ord, genom handling hur mycket dom betyder för dig. Riskera inte att det osagda till någon, som är viktig för dig, blir till ett livslångt ånger..

Tystnad…

Den kan
vara
Förlamande
stark
Förminskande
Plågsam…

Den kan
volta
ens själ
rakt in i
längtan.
In i sorg..
Förtvivlan
In i
Död.

Tystnad..

Inga ljud
Nyanser
Bara en
overklighet
närvarande..

Det är kallt
Mörkt
Tanken
på orden
som inte hörs
inte sägs.
Skapar
öronbedövande
dån..
i tystnad…

Lyssna….

Där
inom dig
har du
Makten
Att förändra.

Låt din
tystnad..
törna mot
vartenda
cell i din
kropp.
Genom märg
och ben…

Kan du då
Höra
Känna
Då kan du
Tala..
Säg orden
Medan du
Kan…

Alla har inte
En ny
Morgondag…

© Sirpa Hotti

 

* Döden tar oss alla….

Det är i alla fall en sak som är säkert med våra liv. Vi föds och vi dör och däremellan finns ett liv som vi lever på olika sätt. Hur kort eller långt det nu än må vara så är det ändå en hel livstid för den personen. En livstid som förhoppningsvis är fylld med livskvalité

Emellanåt så tänker jag mycket på döden. Jag är nog inte rädd för egen del när det gäller självaste döden på ett sätt. Men jag är nog fan livrädd att jag inte ska hinna med allt det där som jag vill uppnå med det livet jag lever. Att inte kunna slutföra mina livsuppgifter och infria mina löften. Det kan stressa emellanåt rejält.  Det är speciellt två saker som sysselsätter min redan snurriga och proppfulla skalle emellanåt.

Barnen.. Mina älskade, vackra ungar. Dom måste få sina vingar.. Innan dess får jag inte bli sjuk och oförmögen… Inte dö. Bara tanken på om dom skulle bli utan mamma i tidig ålder får mig nästan i panik. Vem ska ta hand om dom då? Dom har ju inte en pappa som är kapabel till ett föräldraskap. Vart kommer dom att hamna om jag faller ifrån på ett eller annat sätt? Kommer dom att känna sig övergivna så som dom känner emellanåt när det gäller pappan. Bägge är borta på ett eller annat sätt. En stendöd och den andre levande död.. el stendöd han med.

Släkten börjar bli en åldrig släkt på ett eller annat sätt. Barnens farföräldrar är inte så unga men dom skulle ta tillfälligt, tror jag. Min pappa är också gammal och inte så kry i kroppen och min mamma är död. Barnens pappa lever och är ung men han är oförmögen att ta ansvar på grund av missbruk. Resten har deklarerat bestämt att dom är färdiga med barn oavsett vad. Deras är ju utflugna. En del av dom är också totalt oförmögna till ett föräldraskap. Nu menar jag den närmaste släkten. Det är här det känns ensamt.. Fruktansvärt ensamt och otryggt. Kompisar finns och några av dom skulle säkert utan att tveka ta över några. Men det handlar om 4 barn. Jag har ju iaf en vuxen son som kommer att se till att syskonen får det bra där dom är. Det är iaf en trygghet.

Jag är säkert inte ensam om mina tankar. Det är en trygghet att ha det ordnat för dom värsta eventualiteterna i livet. Jag har nog med mitt ändå så att slippa sådana här funderingar och den oro som den skapar vore ju en lättnad. Men det är som det är.. Tankarna kommer i perioder.

Den andra saken som kan stressa. Det är ju att man inte ska hinna ge barnen det liv dom förtjänar under deras barndom. Det liv som jag har lovat dom. Det är ju den här ekonomiska biten. Inte att vi skulle bli stenrika och leva i lyx och överflöd.. Nej, nej.. det handlar bara om vardagen.. Den här vardagliga vardagen. Givetvis får dom ”lida” av den ekonomiska fattigdomen som vi har. Det är mycket dom får avstå ifrån som kanske för andra ingår som en självklarhet i vardagen.

Jag får säga nej ofta.. att neka en unge tex från att gå bada för att pengarna behövs till mat känns så svårt. En tjuga är mycket pengar när man inte har några just då. Dom slutar att fråga vissa saker.. Dom tänker ”Det är ingen idé att fråga” Nu inför julen så har önskningarna börjat hagla in från barnen.. Men med en hjärtskärande slutkläm.. ”Fast jag vet att du inte har råd” Det känns piss rent ut sagt även om det inte är så dyra önskningar men bara att dom känner så.. Att dom inte ens kan önska ”fritt” utan slutmeningen. Det är bra att ungarna är medvetna om situationen men ändå. Barn är barn..

Semestrar går inte att planera så att dom kan längta. Semestrar existerar inte på så sätt.  Årets Grönanresa trodde vi var säker men ekonomin kraschade extra just då så den fick ställas in även om vi hade  fått inträde och åkband för fem personer av någon i gåva. Även om gåvan gav oss en frist på en 2000:- så kostar ju tåg och annat som hör till…  Vi hade ett litet familjeråd och beslutade gemensamt att skänka familjebiljetten till en annan familj med många barn som lever precis som vi gör i sk ”barnfattigdom” och genast så kändes det bättre för barnen. Men givetvis vart dom besvikna.. och det skär i hjärtat än idag att jag inte kunde ordna resan fast det var en gåva till dom. Men dom är ändå så tappra mina ungar..”…för någon gång”  säger dom.

Ja någon gång..

Gör nu inget av detta. Vi är inte den enda familjen som har det så här och vi hittar alltid någonting som håller modet och hoppet uppe. Alltid. Vi har varandra oavsett vad.. Det räcker långt!!

Givetvis är man ju rädd för att det ska hända barnen någonting.. Att dom ska dö. Det är ju en rädsla som nog alla föräldrar har. Detta inlägg handlar om min egna död och tankar kring dom. Döden är viktig att prata om och att sätta ord på dom rädslor vi har. Döden är en del av livet. Det gör ont att mista någon som står en nära. Det gör ont att se någon mista någon.. även om man inte känner vederbörande.

Döden är så slutgiltigt och man önskar ju att det finns någonting efter det som ger en fortsättning. Det ger tröst. Jag är inte ateist rakt av utan agnostiker. Det finns någonting utöver det vanliga. Någonting som inte är riktigt greppbart. Det tror jag på. Vad jag sen tror på egentligen har jag ingen aning om. Någonting är det i alla fall och änglar är fint att tro på och det får vara en symbol för just detta. Har jag dödsångest? Nej… tror inte det. Livskris? Ålderskris? Nej tror faktiskt inte det. Det här handlar enbart om att hinna med att ro skutan i land medan tid finns. Den önskan tror jag faktiskt alla har på ett eller annat sätt.. Eller??

Sen när jag har rott skutan i land.. Då kan jag ägna mig åt Döds och åldersnoja fullt ut för egen del. Det är då mina egna drömmar för mig själv ska jagas fullt ut.

Ska jag hinna?

Ajfandå, läser mitt eget inlägg och kan nog bara konstatera att:  Det är nog liiite Åldersnoja ändå när det kommer till kritan =)

… och jag ska fan hinna med det viktigaste i alla fall!!

Ha en toppen fortsättning på eran Tisdag..

KramKram!

Tillägg… lite senare…

Japp, detta satsar jag på… som alltid. Allting kommer att bli bra i slutändan..  =)

….för

The winner takes it all
The loser standing small
Beside the victory
That’s her destiny

* The Power Of Words….

-
-
_

Kram på er och glöm inte hjärtana i orden till er själva och till varandra..
Livet blir lite vackrare och lättare att leva då.

* Tema Missbruk: Pappornas dag från en annan vinkel…

Det här är en svår dag för många barn. Denna dag ska man fira pappor. Det är då många barn blir påminda om pappor som inte finns i deras liv. Dom kan vara döda. Eller så har dom valt ett liv utan barnen. Orsakerna är lika många som dom frånvarande papporna är.. En av orsakerna är ju att ett missbruk har tagit dom ifrån barnen. Dom påminns långt innan genom bla skyltfönster som skriker ut ”Ge pappa detta i farsdagspresent..” ”Fira pappa på Söndag” osv osv… TV reklamen skriker ut samma budskap.. Samma på skolor där barnen manas på att göra någonting till pappa på pappornas dag..

Saknaden efter pappa finns givetvis där hela tiden hos många barn.. Det poppar inte upp just på farsdag för att försvinna. Men dom påminns. Många barn har ju skuldkänslor.. Dom tror att det är deras fel att pappa inte finns hos dom. Det finns kärlek, saknad, Känslan av övergivenhet, Ilska, Hat.. m m.

Mina barn har en pappa som dom inte har fått fira sen efter separationen mellan oss föräldrar för en tio år sedan. I början så gjorde pojkarna tappra försök att rita fina farsdagsteckningar och tota ihop små hemmagjorda presenter till pappa. Men dom har aldrig fått chansen att ge det till honom. Sakta har glittret slocknat i deras ögon och tillslut ritades det inga mera teckningar.. dom små hemmagjorda presenterna blev aldrig mera gjorda. En till ”sorgedag” lades till dom andra. Som jul, deras födelsedagar, pappans födelsedag… Visst skulle vi kunna knalla hem till honom.. till misären i en fyllekvart. Där ångorna slår i taket. Där pappa skulle sluddra ett tack till barnen för att sen gråta hejdlöst över sin situation.. sin alltså. Det skulle slita sönder mina barn i stycken. Göra dom ännu mera livrädda..

Det mina barn skulle vilja säga till deras pappa idag på pappornas dag är:

Vi älskar dig och vi vill att du ska komma tillbaka till oss. Vi är så rädda för att du ska dö.. Vi vill att du ska bli frisk. Kan du säga åt dom att skicka dig till Riddarhyttan igen. Vi vill bli kramade, älskade av dig pappa, varje dag,

Jag vet detta eftersom dom uttalar dom orden lite då och då här hemma när pappa kommer på tal och helt spontant emellanåt.. Denna enorma sorg, längtan och oro som barnen har sliter sönder mitt hjärta. Deras svåra sorg blir min sorg och ibland så vet man inte riktigt hur man ska hantera saker och ting. Tyngden över bröstet gör ont av deras smärta. Sorgen hos barnen går över ibland i en känsla av total övergivenhet och känslan av att inte vara älskad av sin far. Det ger dom ett ok av skuld att bära.. Oket som inte tillhör dom. Dom blöder i hjärtat av pappans val av hur han vill leva sitt liv. Barnen är helt oskyldiga offer…

Dom är offer för pappans val.. för kommunens brist på att se i saker ur barnperspektiv och deras usla och ologiska missbruksvård.

Barnen kunde ha haft en chans att fira sin far idag och äntligen kunna ge dom där små kärleksförklaringarna till honom. Men den togs i från dom brutalt och skickade dom tillbaka in i sorg och förtvivlan…
http://puffeltufflan.wordpress.com/2011/07/10/tema-missbruk-kommunen-den-allsmaktige/

HÄR finns mera om ämnet Tema Missbruk.

I mina barns hjärtan brinner ett ljus av kärlek till deras pappa.. Orden av kärlek som dom inte kan förmedla till honom personligen denna dag finns inom dom.

Han finns så nära geografiskt men ändå är det en hel ocean mellan dom.. en mörk ocean fylld av svarta piskande vågor av svår smärta..

Idag är det viktigt att prata om pappan ur många perspektiv.  Jag ska berätta hur tacksam jag är över deras pappa. Att han valde att ge dom liv av kärlek tillsammans med mig. Jag ska berätta om hur mycket han älskar alla sina barn och kommer alltid att göra det. Jag ska berätta att valet som han har gjort inte är gjort med hjärtat och själen utan med kroppen som är sjuk i en svår sjukdom som inte har någonting med dom att göra. Jag ska påminna dom om att taggarna av smärta som levereras till deras hjärtan av pappans frånvaro inte kommer från hans hjärta utan från sjukdomen alkoholism..

Jag ska berätta för barnen hur mycket pappa Älskar och saknar dom. Hur han skäms över att vara en fyllegubbe. Jag ska berätta hur förtvivlad han blir över att göra er rädda över att han ska hittas död… Jag ska berätta att dom inte är bortglömda av honom utan dom finns alltid i hans tankar på ett eller annat sätt.. Jag ska berätta hur stolt han är över alla fyra. Jag ska berätta om att han vet hur älskad han är av er barn.

Men jag måste också berätta om att valen som han har gjort tidigare är gjort helt av honom själv av olika personliga skäl och allt eftersom han sjönk så var det svårare att ta sig ur.. Sen var han fast. Jag måste berätta om att vi människor är så olika och att vissa blir lätt beroende av droger och då räcker inte ens den stora kärleken till sina barn för att bli fri.

Hanna gjorde en teckning till pappa idag. Pappa är han med mörkt hår. Ovanför är Hanna själv. Det stora i mitten sa Hanna ”tända ljus” om.. Kanske en raket..

Barnen firar en frånvarande pappa idag. Även om jag som vuxen inte alls ser honom som den bästa pappan till mina barn just nu.. så har jag ingen talan. Det är mina barns pappa och dom Älskar honom även om han är en frånvarande fyllegubbe till pappa. Det finns många stormande känslor inom dom men det finns alltid en stor kärlek till pappa som går som en röd tråd i deras liv.  Det är det absolut viktigaste att inte den känslan förbytts till ett mörker av hat..

Mina barns ord till deras pappa i dag:

Grattis älskade pappa på farsdag – VI ÄLSKAR DIG!

* När drömmar slår in….

Har sett dessa klipp otaliga gånger. Varje gång gråter jag i floder innan ens klippen har börjat..Gråt av lycka.. glädje..av vördnad.. Det är så vackert när drömmar slår in. Det är människor som kanske inte har vågat tidigare men som ändå gjorde det.. Ödmjuka människor.. Lite tysta och blyga. Dom har kanske inte riktigt förstått sin egen potential men dom har haft en dröm. Det finns många sådana här ”..när drömmar slår in” men dom här två är mina absoluta favoriter.. Paul Potts och Susan Boyle.. Jag älskar att lyssna till som här två..

Nu är dom här två översta vidosarna inaktiverade för inbäddning.. Men klicka i rutan och se det på YouTube..

Duett med Elaine Paige.. Hon ville ju bli som hon =)

Här är någonting annat som får mig att böla big time.. ”Extreme Makeover: Home Edition” Visst… USA är USA och mycket är just Extremt och allt är BIG BIG BIG. Men några som har kämpat något otroligt under sina liv och lever i misär.. eller kämpar för att andra ska få det bättre.. Dom får det bättre och det förtjänar dom verkligen.

Sverige skulle aldrig har program av denna sort.. Vi har Arga snickaren i stället på Kanal5 som idiotförklarar folk som missbedömt och gjort felaktiga val i sitt liv. Först piskar man skiten ur folk genom bannor och förnedring.. för att sen hjälpa. En klapp och en kram ”NU var du duktig” bla bla bla.  Programmet som spelar på folks nöd och önskan om att få det bättre. Folk som kanske inte alltid på grund av det kan se konsekvenserna av sin medverkan. Visst är det frivilligt men det kan vara nöden som driver på och då kan man inte alltid se klart. Så är det givetvis inte alltid ju.. Men folk gör saker som dom annars inte skulle göra när det kniper rejält och dom har kommit till en gräns när det är svårt att se utvägar.

Att ha drömmar är oerhört viktigt. Det är underbart när drömmar slår in.. Vad det nu än må vara. Drömmar är en drivkraft som för oss framåt.. får oss att vilja. Utan drömmar stannar livet upp… blir tomt. Hopplöshetens dimma lägger sig sakta över en.. Vi är fast.

Kram på er!!

* Dåligt av NETTO i Köping

Igår kväll var jag till Netto här i Köping..

I dörren möter jag ett gäng grabbar i typ 8 års åldern.. Alla hade dom ett lass Energidrycker i näven – Red Bull.  Stoppade grabbarna med orden

” Hörrni… Vem har köpt dom här åt er? Ni får inte köpa ut för ni är långt under 15″

Fick till svar… ”Vi har köpt dom själva” 

Kontrade med att ” Har kassan släppt igenom er??” 

”Jaaaa….” svarade alla grabbarna.. ”Vi får köpa, dom har ingen åldersgräns här”

Frågade kassan om det stämde och det gjorde det visst..

Vore det inte på sin plats att Netto också införde regeln om 15 år, helst 18 års gräns över lag och i lag…. Inte undra på att ungarna är stissiga, stirriga och oroliga och har koncentrationssvårigheter i skolan… Det kanske ökar på dom redan toklånga köerna till BuP.

Finns det flera butiker här i Köping som inte har åldersgräns?? Vet ni??

* Jag vågar att utmana döden…

Jag är mycket höjdrädd.. Det har sin orsak, det hände någonting för 24 år sedan som gör att höjder är sjukt jobbiga. Min nu 28 åriga son Petri höll på att trilla ner från 7 våningen.. från balkongen. Även låga höjder ger en orealistisk rädsla. Men det är en känsla inom mig..

Har försökt bota detta med typ ”omvänd” Bugyjump.. Man vart katapultad högt, högt upp och föll sen rakt ner.. och så upp igen… och ner… Kan ju tala om att jag inte dog fast det kändes så när det höll på. Euforin efteråt går inte att beskriva. Den höll igång mig länge. Men höjdrädslan försvann inte. Jag har åkt glashissen på Skrapan i Västerås några gånger.. Fast jag tryckte mig mot väggen. Jag har tom flugit några gånger och det var sjukt jobbigt.. Varje gång sa jag .. aldrig mera. Men det blev ju ändå så.

På min och Johans första semester åkte vi till norra Finland.. Vi hade inga gemensamma barn då men min Petri var med och hans Linn.. Då 11 och 4 år. Vi åkte linbana upp för Ounasvaara i Rovaniemi.. Jag satt bredvid Petri och höll i honom så han kved till några gånger ( förlåt gubben).. Han fick inte röra sig och han bad mig att släppa men mammasbeskyddet hade slagit på till över det absolut maximala när det gäller det sunda.. så jag höll i honom..  och jag blundade. Givetvis så skulle ju Petri testa morsan sin och skämma så han lutade sig hit än dit några gånger. Men så småningom så förstod han min panik så han satt stilla..

Ungarna har ju fått ut för den emellanåt.. ja, tidigare. Har inte låtit dom klättra för högt.. min gräns var ju typ en sten på 50 cm öh..Haha.. Men jag lärde mig så småningom att behärska rädslan så att inte hindra andra.. Barn måste få klättra som i träd oavsett hur jag känner det.. Det kunde räcka med att dom skulle kika ner från en balkong som låg längst ner.. för att mitt hjärta skulle börja skena. Men nu för tiden håller jag truten och låter dom klättra och ha sig. Men givetvis inom rimliga gränser.. Normala.. inte mina.

Jag utmanar alltid mig själv i mångt och mycket även om känslan av att utmana döden finns där.. Jag testar mina gränser och jag vill själv ha kontrollen över mitt liv..

Såg i Aftonbladet nyss DETTA.. Bara tanken gjorde att den välbekanta känslan kom över mig.. Tryck över bröstet och hjärtat börjar bulta lite fortare.. och ändå sitter jag här på min soffa i trygghet. Det var den första reaktionen sen tar ju förnuftet över och det lugnar sig. Fuck.. en bild ju och jag sitter här och får känningar =)

Min tävlings och utmaningsinstinkt slår till med full kraft. Jag skulle INTE vilja gå där..På en glasgata och det är 1,5 kilometer ner och det ser man under sina fötter. Tanken får mig nästan att kräkas.. Men Jag skulle nog göra det ändå.. För att vinna över min rädsla.. Tror jag nu..Haha. Det är ju så lätt att säga när jag sitter tryggt här i Köping och glasgången finns i Kina på berget Tianmen.

Men har ju faktiskt utmanat mig några gånger och jag har vågat. Kan ju tala om att det krävdes enorm mycket innan jag gjorde det jag skulle göra. Bubgyjumpen tog flera dagars intensivt peppande av mig själv. Jag grät när dom knäppte selen.. Men fan.. jag stod kvar. Nu har höjdrädslan blivit lite bättre med åren men det har ju krävt en del saker av mig för att det ska bli så.. Här skulle det krävas flyg några gånger.. och så promenaden på 60 meter. Men fan.. skulle nog göra det om möjlighet fanns. Låter skitkaxigt ju, Haha. Man får vara kaxig ju och nu lär man ju aldrig få veta om kaxigheten är ”mycket snack men lite verkstad” .. Jag lär ju aldrig hamna där i Kina och gången av glas…

Ha en toppen Lördag alla!!

KramKram

* Magiska 11-11-11?

För mig är inte dagens datum alls magiskt.. Inte speciellt alls.. En vanlig dag bara.. Med en massa ettor i sig..

Dom magiska datumen för mig är dom här:
83-09-20
95-09-10
99-07-18
01-01-18
02-10-17
Mina barn föddes då.. Magiskt.. underbart..

Det måste hända någonting speciellt idag som gör att denna dag ska kännas magisk med sina ettor. Det blir inga mera barn.. Så någonting annat då.. som kan göra dagen oförglömlig. Tja.. Vinna ett oberoende via triss kanske? Ett oberoende som tar bort den här jobbiga återkommande biten i mitt liv. Svårt att trisslotta med en tom plöska ju.. Haha. Men 25 spänn i pant kanske man har .. Kanske ska jag ta och chansa? Ja, om man inte gör det så är ju chansen noll.. gör man det så är den… nästan noll.. observera.. nästan noll.. Alltså finns det en chans

…moooot pantmaskinen!! (fast inte LIDL el NETTO dom sätter ”trasigt” på maskinen i flera dagar.. även om den bara behöver tömmas)

Håll tummarna

Ha en underbar fortsatt Fredag och en sjujäkla helg!!

KramKram!

Tillägg kl 15:15 den 11-11-11

Vad tror ni?  Nit? 25, 50, 75, 100 kr? 1000, 10 000, 100 000 kr…. En mille, 3 Tv rutor el 3 klöver? Kan gott sälja denna också.. Ska vi säga 100 000 pixdaler.. som hittat jue En bra investering.. det kan ju faktiskt vara en mille

Skrapar Trislottan när denna ettriga dag börjar dra sina sista suckar..

Räcker till en ny Trisslotta och en fortsättning på drömmen….

* Lite förvirrat LCHF – Skryt

Är lite förvirrad nu.. Har på mig ett av mina barns LEE – Jeans.. Fast dom är lite stora för gossen så han har dom inte nu.. Jag tror det var st 30 el 31, i tum alltså, på dom här.. Det skulle då motsvara 36 – 38  med Svenska mått om jag nu läste rätt i omvandlingstabellen från inches till Svenska mått… Dom sitter ju inte speciellt tajt på benen.. För 3 månader sedan skulle jag inte ha fått dom över knäna.. Jag skulle inte ens ha testat för självbevarelsedriftens skull.. Då var ju st 44 så tajt att en gummisnodd fick förlänga knapphålet.. Shit alltså!!

Jag tror jag snor dom här från sonen.
Han förlåter mig säkert =)

Ha en toppen fortsättning på eran Torsdag…

KramKram!

* Jaha.. jag börjar bli flint nu ju…

Det är inte bara kilon man tappar med LCHF utan hår också. Som jag gjorde under tiden jag ammade ungarna.. fast lite mera nu ju.. tror jag.  Fast det är nog bara tillfälligt..Tydligen vanligt när man käkar LCHF. Aja.. Jag får välja mellan att dö i fetmarelaterade sjukdomar eller bli flint.. Valet är nog ganska enkelt.. Det finns snygga peruker.. Den på bild är ju inte fy skam.. Riktigt läcker ju

Det är inte så att jag har kala fläckar eller så utan det är bara lite längre mellan hårstråna nu =) Har mörkt hår nu och får väl köpa mörk sprayfärg och måla hårbotten.   Det måste ju funka i stället för peruk.. för den mörklägger dom bleka partierna så att det inte sticker i ögonen. Man kan ju variera.. Ena dagen gul i hårbotten.. Nästa röd.. blå. grön..guldglittrig.. Enkelt att matcha hårbotten med kläderna.. =)

Det är här och nu jag måste göra ett val. Väljer att fortsätta. Har ju bara några kilon kvar tills minus TRETTIO-kilogrammusbortfusfettus. Sen blir det grönsaker och med dom kommer ju kollisarna och säkert några kilo plus.. Men dom kilona gör ingenting.. det är helt enligt planerna. Håret kommer säkerligen att bli som tidigare också.. Det här är rena rama I-landsproblemet ju… Jämfört med vissa andra saker som pågår omkring en.. så tänk på HUGO.. Läs mitt förra inlägg eller så klickar ni –> HÄR

Önskar er alla en attans bra fortsättning på tisdagskvällen.

KramKram!

* Rädda Hugo.. Funded By me…

HÄR är en insamling som vi alla kan kika på.. ”Rädda Hugo” I länken finns också mera information och andra länkar som gör oss lite visare.
Våran familj lägger 50 kronor.. och som ni vet.. många bäckar små. Kan man inte lägga pengar men vill ändå bidra med någonting för att hjälpa så sprid insamlingslänken.. Det är otroligt värdefullt det med. Det är ju också en av förutsättningarna för att få in pengar. Pengarna går till Hugo och hans behov och blir det ingen benmärgstransplantation (BMT) på Hugo så skänker familjen alla pengarna till forskning om BMT i USA!

HÄR är Hugos mammas blogg.
HÄR är namninsamlingen för ”Rädda Hugo”

Det är ju så här med oss människor att vi är så olika.. Skönt faktiskt. Vi väljer det vi vill stödja.. Om det är något katthem i Molkom eller dom hemlösa i Stockholm. Kanske ett enskilt barn som vi ömmar för. Kanske en större insamling som Barncancerfonden..  Hjärtebarnsfonden m m. Ja det finns en massa viktiga insamlingar. Ingen ska klandra någon annan för dom val dom gör. Eller om dom avstår.

Kan vi göra nytta? Ja absolut! Vi bidrar med medmänsklighet och hopp för Hugo och hans familj. Vi hjälper till att föra upp den här ovanliga och mycket plågsamma sjukdomen upp i ljuset. Vi alla får kunskap. Möjligheter till att få pengar för att forska om junktional epidermolysis bullosa ökar är jag helt övertygad om. Hugo har den svåraste formen – herlitz. Den som Tille hade. Han dog  stilla och lugnt omgiven av sin familj 15 april 2006 i en ålder av 6 små månader. Om inte möjligheter med Benmärgstransplantation fanns då 2006 men nu.. så hur ser det ut om 5 -10 år om den här forskningen går framåt.. om den får gå framåt.. Det behövs ju pengar.

Vi är så många som enas i en sak som öppnar möjligheter för en liten parvel som annars är dödsdömd med dom metoder som vi har här i Sverige. Med den ”domen” som Hugo har fått här så lever han inte så länge till. Hugo är nu 8 månader. Hugos mamma Hanna accepterade inte detta. Hon hittade någonting i USA som gav hopp.. Benmärgstransplantation.. Jamen.. en dörr gläntades.. Det sipprade in lite hopp. En möjlighet för Hugo att kunna få det lite bättre.. mindre smärta. En möjlighet till ett liv. Vem skulle inte greppa tag i det??

Jag visste inte att det fanns någon som helst möjlighet att bromsa upp och lindra den svåraste formen lite. Men nu vet jag det.. Nu vet hela svenska folket om det.

En Mamma slog näven i bordet och visade oss det..Hon accepterade inte vad den Svenska sjukvården sa till henne. Hon visade den där dörren för oss.. den som står lite på glänt nu…

Nu kör vi….

TILLÄGG:

Expressen idag 8 nov -11

EXPRESSEN  Den 10 november 2011 – YES!!!!

* Jomenjo… så gick den här helgen också…

Kväller mina fina läsare…

   

    

Det har varit en toppen helg.. Jag har varit en sväng till Stockholm från lördag till idag söndag.. Hälsade på min underbara vän Renate. Vi har känt varandra en del år men tappade lite kontakt ett tag. Det blev så när vardagen förde med sig det ena än det andra. Men nu är ordningen återställd. Det kändes så fint med att bara vara vuxen utan att ha arvsförmånstagarna i släptåg.. Bara att kunna prata med andra vuxna utan att hela tiden bli avbruten.. eller att man måste springa ifrån. Det här börjar arta sig. Det här är andra gången i år som jag har fått denna möjlighet.

Emellanåt när livet för med sig lite jobbigheter och man dimper ner i en svacka så går jag in i min bubbla för att koncentrera mig på det jag har. Det kan vara ekonomin som spökar, fast den spökar visserligen alltid men den kan vara i olika grader..eller vissa saker när det gäller ungarna, pappan deras, oron för liv el död.. Att man verkligen måste fokusera rejält på att fixa det dag för dag. Det märker ni här på bloggen genom att inläggen inte kommer så attans ofta.. eller att jag helt sonika låser bloggen för insyn för alla för att slippa själv logga in och kolla om kommentarer har kommit. Det innebär ju också att mina besök och kommentarer hos andra är få. IRL drar jag mig också undan.. blir osocial. Jag måste det för att kunna hålla skutan flytande.

Men jag tycker det är så otroligt skönt att dom flesta som jag har kontakt med här på nätet förstår det och låter mig vara den jag är. Samma IRL. Det är ju ingenting personligt mot någon. Men vissa IRL och här i etern förstår inte riktigt detta hur jag än förklarar att det är så jag fungerar. Nu ids jag inte länge förklara min ev frånvaro längre. Börjar bli tröttsamt ju. Riktiga vänner låter mig vara den jag är och finns där när jag poppar upp från min bubbla. Det är dom som är värdefulla. Det är dom som jag väljer att ha nu i mitt liv. Jag kan ibland fundera över vänners frånvaro men är jag osäker så frågar jag sonika bara.. Då vet jag ju tills nästa gång dom ”försvinner” Men jag målar inte fan på väggen innan och målar upp ett scenario och gör deras frånvaro hos mig personligt riktat. Dom som undrar kan ju fråga mig. Jag är ärlig så ni får ett ärligt svar.

Höstlovet är slut. Måndag i morgon och skoldag. Skönt att det blir lite normala sovtider för oss alla. Nästa lov är väl jullovet och det slog mig nu ju att det är ju nästa månad. Får lite panik nu.. som alltid inför julen. Det kommer att innebära en brant backe ner när det gäller ekonomin.. Snorhalt ju. Som alltid så hoppas man ju att backen är lite sandad. Men detta är ju ingenting nytt så det är bara och fixa det och det gör jag som alltid.

För det är ju så här…

Somewhere over the rainbow
Skies are blue, And the dreams that you dare to dream
Really do come true.

Någon gång är det våran tur att inte behöva ha den där katastofekonomin som tynger ner oss emellanåt.. Jag vet ju det. Jag står i kön och även om det går jävligt sakta emellanåt så står jag stadigt kvar. Jag tror och jag har hopp. Jag sitter inte här och väntar på att jobbet ska komma till mig.. bara så där. Jag letar hela tiden mer eller mindre aktivt. När det är ”mindre” så innebär det att någonting har kommit emellan som går före allting annat. Det finns ju en del saker som finns i vårat liv som jag inte berättar här på bloggen som innebär att vilket jobb som helst och vilka tider som helst inte är aktuellt. Det är så mycket som ska passa in.. Jag har två barn med funktionshinder och det är efter dom två jag måste anpassa mig.

Nu börjar klockan närma sig midnatt.. Lopplådan lockar lite nu!!

Önskar er alla en go och lugn natt och en fantastisk ny vecka..

KramKram!

* Today is today… And tomorrow has not happened yet..

I promise you…I will always look on the bright side of Life..
Also tomorrow….. =)

Hasta La Vista..Baby

….. Estocolmo here i Come

KramKram!

* Där i blicken hos ett barn. Där finns drömmars ocean….

Får jag presentera två nyblivna och stolta föräldrar. Sergio och Jessica!

Idag den 3 November 2011. ..så föddes en liten efterlängtad tös – Aylin.
En blandning av Turkland, Finland och Svenneland =)
Mörk hår och alldeles säkert en mycket, mycket vacker flicka.
Grattis ännu en gång till er alla tre =)

Hej du lilla Aylin.. Din mammas moster Sirpa här.. Jag är så glad att du är här nu.. Vi alla har längtat en massa efter dig och det ska bli så underbart att få följa dig i livet.. Jag träffade också, igår, din farmor Anne som hade rest hela långa vägen från Turkiet för att finnas här när du kom. Vi turades om och massera din mammas rygg när du hade bestämt dig för att påbörja din väg ut i livet. Jag hade handen på din mammas mage och då kände jag hur du rörde dig där inne.. Så underbart!! Din pappa var i Västerås då och gjorde halkkörningen och klarade det galant.. Sen så skyndade han sig hem för att vara vid din mammas sida.. Han var nog jättenervös din pappa Sergio.. Men dom är så ibland dom där papporna =) Din mamma Jessica är helt fantastisk.. Hon bestämde sig för att känna varje värk i sin kropp för att välkomna dig… Inte ens den där roliga gasen tog hon..  Älskade unge… Snart får jag träffa dig.. snart

Den här sången vet jag nog att din mamma och pappa vill sjunga just nu fast dom är nog ganska tagna för att ta en ton. Dom skulle nog bara grina och grina och deras röster skulle nog hamna långt utanför ju =).. så du får den här i stället ♥

Det första andetaget.

Morgonen var tidig Dagen ännu trött
Dimmorna la slöjor över fält och äng
Träden brann och skiftade I gult och rött
Smektes av ett stilla, nästan ljudlöst regn

Och då tog Du Det första andetaget
Och det fyllde Dig med liv
Och jag såg I det rena anletsdraget
Där fanns löfte om en ny och hoppfull tid

Kanske trodde nån att det var en vanlig dag
Men för mig så hade just ett under skett
Livet skulle aldrig bli sig likt, och jag
Höll ett barn, det vackraste jag nånsin sett

Och undret kan ske i varje andetag
För någon så börjar livet just denna dag

Någon tar nu
Det första andetaget
Någon fylls nu utav liv
Och just där
I det rena anletsdraget
Där finns löfte om en ny och hoppfull tid

Där i blicken hos ett barn
Där finns drömmars ocean
Där finns löfte om en ny och hoppfull tid

* Livets skiftande villkor..

Här är HUGO och hans familj….

Hugo har Junktional Epidermolysis Bullosa Herlitz Herlitz är den svåraste formen. Det gör riktigt ont i hjärtat nu.. Så där ontont..

Tille -Bild från Aftonbladet: Foto: EVA-LENA OLSSON

Kommer ni ihåg lilla Tille.. Han hade samma sjukdom som Hugo har. Det var hjärtknipande att följa Tille och hans familj tills slutet. Det blev många tårar under färdens gång.. Man har ofta tänkt på hur familjen har det..

Så här skriver Hugos mamma Hanna på sin sida.

I USA har man gjort flera lyckade benmärgstransplantationer på barn med EB. Men de görs inte i Sverige. Men möjligheten finns. Eftersom att Sverige inte tar den här chansen, och antingen skickar oss tilll USA/tar hit läkare från USA/eller genomför en bmt (benmärgstransplantation) mha av läkare från usa, är inte det att vägra Hugo rätt hjälp? Det är inte 100 % att Hugo hade klarat en bmt, men chansen finns. Och han har rätt att få den chansen! För tar vi inte chansen kommer han ändå att dö.

Chansen finns.. Vi kör stenhårt nu..För Hugo och hans familj, För Framtidens barn..

Det finns inget som heter ”Det är lönlöst” ”Små chanser” osv..

Dela detta budskap överallt.. Vi sätter en snöboll i rullning..

Vi har alla en röst så låt oss tala nu.
Låt orden flyga som fjärilar på en vacker sommaräng..
Och sprida hopp, värme och medmänsklighet
på varje blomma i Guds blomsteräng..

KRAM ♥

 

Tillägg kl 23:01:
EXPRESSEN om Hugo

TILLÄGG 2… 4 nov kl 15:52 UNDERBART!! Läs  HÄR

* Baby in progress…

I en sju timmar har jag andas med. Manat på att andas rätt, hotat med att nypas om hon håller andan.. Masserat ryggen… Tagit tid…Sett värkarna öka i intensitet..”sett” slemproppen gå.  Pratat.. berättat om mina fem förlossningar.. Sen var jag tvungen att gå hem till 2 huliganer med 2 andra huliganer… Attans också. Nu vet man ingenting, enerverande ju!!

Nu är det bara väntan kvar…

Återkommer…

Kram på er!!