Igår så tog vi en tur till Västerås.. Vi var där i Lördags med och då var vi till Petri först. Han bjöd på mat och sen åkte vi till min pappa innan vi tog en runda i Centrum. Igår så knallade vi bara omkring i centrum och kikade.
Bägge dagarna så var det bara Marcus som ville följa med. Igår så ville Johannes först hänga på men sen stannade han ändå hemma. Hanna var ju på Korttis och Elias vägrade röra sig en millimeter från datorn..
Vi pratar alltid mycket.. Jag och mina barn om det mesta. Med Marcus blir det en del djupare diskussioner emellanåt.. Han är så vetgirig om att förstå orsak och verkan och en liten filosof..
Igår så var ämnet ONDSKA.. Vi har pratat om det tidigare en del gånger. Människornas ondska och vart det kommer ifrån och varför människor blir onda osv. På en lagom nivå för en 9 åring och givetvis inte ur alla aspekter. Vi pratade på vägen till tåget.. Marcus säger sen efter ett tag.. ”Mamma, vad som än händer så kommer inte någon kunna göra så att jag får ondska i mig” Jag ställer alltid motfrågor till mina ungar.. på så sätt hör jag hur dom motiverar sina svar och om dom har förstått det vi pratar om. Frågade Marcus.. ” Vad är det som gör att du kan säga så?” Marcus tittade på mig och så sa han ”Mamma, jag är så stark så ingen kan göra så att jag blir ond. Jag bestämmer ju själv” ..
Älskade, älskade unge.. Du är på så rätt väg.. Du förstår grunden till alltet.. Att det är våra egna attityder och val det handlar om. Det här måste nu mogna, utvecklas och förankras väl i honom. Han måste få bärande vingar innan han flyger i väg.. Den här förståelsen har stärkt hans vingar.. Men ännu så flaxar han bara.. så som det är när man är nio små vackra år =)
Idag så kommer Hanna hem. Sen är allt så som det ska vara här hemma.. Underbart!!
Önskar er alla en toppen fortsättning på denna måndag.
Vilken klok liten kille du har.
Man hoppas ju så innerligt att mycket av denna klokhet de besitter i unga år ska bestå över tonårstiden. Det känns många gånger som en del av deras tidigare klokhet suddas ut under några år, när kompisar och att nyfikenheten att pröva på vuxen livets lockelser tar över.
Jag har alltid gjort och gör fortfarande precis som du, pratar och pratar i massor med mina barn, samtidigt som jag lyssnar på vad de har att säga och tar dem på allvar när de oroar sig över sånt som man med åren lär sig att det går över, men många av dessa lärdomar måste de ju själva få göra.
Tydligen har det gett resultat, då halva barnaskaran nu är vuxna och klara sig riktigt bra på egna ben. De andra två är på god väg, men det är inte alltid så lätt att hantera alla hormoner och känslor som fyller deras kroppar och tankar, samt en viss oro inför framtiden. Nu börjar de ju bli så pass stora att de förstår att de snart måste ta ännu ett kliv närmare vuxen värden och det ansvar som medföljer. Det är inte så lätt för liten att bli stor…
Ha en fin måndag, vännen!
Kramis!
Tack finaste Sussi!!
Ja, han är en klok liten parvel =)
Jag tror ju att har man bara grunderna i tänket i sig som liten så gör det nog inte så mycket att dom svävar ut lite som på ”Hal is” när dom kommer in i tex tonåren. Jag tror det är viktigt att ha den erfarenheten också.. Att kunna jämföra och fortsätta att göra bra val inom sig.(förhoppningsvis)
Det här är ju en utveckling som pågår under människans hela liv.. Svackor kommer alltid att finnas hos alla.. Man tvivlar och som du säger.. den erfarenheten och lärdomarna måste dom själva göra. Att ha en bra grund ger dom bättre förutsättningar till att klara av svackor och tvivel..
Håller med dig till fullo.. Det är inte lätt för en liten att bli stor =)
Tack.. Ha en fin måndag du med.
Kramar <3
Åh vad klok han är! Precis som sin mamma!
Det är underbart att läsa dig och dina fina ungar.Jag brukar gå in här och läsa,även om jag inte kommenterar så ofta. Ha dt så bra.Många kramar till dig och alla dina fina barn! Kraaaaam! / Petra