* Livet är inte lätt att leva alla gånger….

Men den ska levas oavsett vad. Insikten om att pappa är borta har slagit till med full kraft. Ur den insikten kommer också en stark vilja att resa sig fort och gå vidare.. Det är så här livet är emellanåt.. mörkt och sorgset.. men det gagnar ingen att sitta stilla i mörkret och låta livet passera där man själv sitter som en sargad panelhöna i hörnet och ser på medan andra lever. Det är tungt. Det är svårt. Det är mycket tankar och saknaden är tung. Men vi överlever.

Igår så var jag och barnen till Västerås. Enbart för att käka lunch på Mc Donalds. Vi behövde komma bort i från Köping.. Från detta invanda.. Det piggade upp lite och hade glada barn med mig hem. Sportlov är det ju också. Vi blir hemma. Det finns inte så mycket att göra åt det mera än foga sig i det. Just nu är det soligt ute men den ska visst försvinna bakom molnen snart.. Kallt är det också men vi är på rätt väg.. snart är det sommar.

Förkylningarna är på väg bort.. Skönt det ju. Det tar så mycket kraft att vara sjuk mitt uppe i alltet. Jag är fortfarande trött och hostig. Känner att jag inte har så mycket GO i mig som jag skulle behöva.. men det ska väl komma tillbaka det med.

Tack för era fina och medkännande ord. Det värmer så fint mitt i det svåra.

Nu ska jag börja göra lite nytta. Det vill säga.. Städ, tvätt och allt annat som är fruktansvärt tråkigt men nödvändigt. Kanske blir det gården lite senare. Men kan gott vara inne också.. Hoppas det börjar spöregna =)

Önskar er alla en helt fantastisk Måndag.

* När man blir lite skröpplig i kroppen…

Dom flesta av oss bli gamla. När vi blir det så kanske förmågorna tryter och det behövs lite hjälp emellanåt med det ena än det andra. Hemtjänst Huddinge erbjuder en del för dom pensionären som är över 70 år med att få hjälp med det som som själva inte klarar av. Även yngre med speciella behov. Det kan vara serviceinsatser som städning.. få tvätten tvättad.. m m. Det kan också vara omvårdnadsinsatser.. matservice.. ledsagarservice m m.

Det är personens egna behov som styr vad som kommer att ingå i hemtjänsten. Man ansöker via kommunen även om det tex är ett privat företag som Eveo. Kommunens biståndshandläggare ska kontaktas först och som tillsammans med den sökande utreder vilka behov som finns och vilka typer av tjänster som kan vara aktuella.

Att kunna bo kvar hemma bland det som är vant och tryggt ökar våra åldringars livskvalité och livslängd. Att vara tvungen att flytta hemifrån för att man har blivit lite skröpplig kan ju vara förödande för den gamle. Hemtjänsten ger möjligheten för våra gamla att bo kvar hemma så länge som möjligt och helst då livet ut. Att kunna få möta samma vårdbiträden och undersköterskor så långt som det är möjligt är lika viktigt som att bli respekterad för ens egna kulturella eller religiösa tillhörighet och få dom tillgodosedda. Att själv får välja vem man vill ha i sitt hem som utför tjänsterna. Hos Eveo får man allt detta.

Det är så viktigt att se hela alltet i en person och sen utgå från det. Det är det som ger trygghet och det allra bästa till våra värdefulla åldringar.

* En vecka av sorg..

En jobbig och förtvivlad vecka har gått sen pappa dog. En vecka där varje dag har känts som ett år. Men det känns ändå som för några timmar sedan som det hände. Förvirrad och motstridig tidsuppfattning men det mesta är lite förvirrat just nu. Mitt egoistiska jag vill hoppa ett år framåt i tiden.. så att sorgen känns lite lättare att bära. Men sorgen måste ju sörjas hur ont det än gör. Vet ju det. Annars ligger den och gror och växer inom en. Man ältar det sen inom sig resten av sitt liv. Det var nog inte så den döde ville att det skulle gå. Pappa skulle nog söka upp mig på något sätt och ta mig i örat om jag stannade upp mitt liv för en längre tid. Det var så pappa var. Vi var så lika han och jag i så mycket.. Jättelika.

Två skoldagar kvar innan helgen och sen är det sportlov. Det är sjukt här hemma fortfarande och vi får se om vi kommer iväg någonstans. Troligtvis blir vi hemma. Pengarna behövs till annat just nu. Det gnager i mig att pappa aldrig hann se oss ha det bra. Han var ju bekymrad över min arbetslöshet och dom konsekvenser som det ger. Men jag hoppas att jag kan ge honom det lugnet postumt. Åhh.. Det är så jobbigt nu med alla tankar och känslor som kommer över mig ideligen. Älskade pappa..

Barnen mår under omständigheterna bra. Barn sörjer ju i omgångar. Det är så skönt att se att det är som ”vanligt” emellanåt. Att dom kan skratta, leka och tjafsa. Försöker få igång mig bla genom att blogga. Försöker hålla mig aktiv genom att leva den här vardagen med allt vad det innebär. Försöker ignorera känslan som kommer när vänner går förbi med en snabb blick och utan ett ord.. trots att dom vet vad som hänt. Trots att dom alltid pratar annars. Det finns mycket rädsla i att bemöta andras sorg. Men allt blir bara tyngre för mig när någon vänder ryggen. Vad är man rädd för? Att jag ska bryta ihop inför dom.. Att jag ska packa på min sorg på dom? Jag är ju inte pestsmittad. Jag har förlorat min far. Eller är det bara så att dom är så livrädda för döden i sig så att det blir lättare att ignorera och skjuta ifrån allt som har med det att göra. Livet och Döden går hand i hand. Döden gör så fruktansvärt ont att få i sitt liv.. men det är en fördel att lära sig att acceptera att det är en del av livet så blir allting en gnutta ”lättare” att bära när det kommer. För vi alla ska gå igenom detta någon gång i våra liv. Vissa mera.. vissa mindre.

Dom här dagarna har vi funderat på hur pappa vill bli begravd. Just nu vet vi inte riktigt hur han ville ha det. Det finns visserligen vissa önskemål från pappa som han har sagt till hans syster Tuula. Det ska bli en bankfacksinventering snart och då hoppas vi verkligen på att han har någonting där som talar om för oss hur han vill bli begravd och vart. Det är så viktigt att det blir rätt så att han kan vila i ro. Mamma begravde vi i Finland. I Salla. Vi visste att mamma ville ha det så med all säkerhet även om det inte var nedskrivet. Det här har fått mig att inse att detta är någonting jag bör göra så fort jag orkar. Inte om tio år utan nu snarast. Det går att ordna det via begravningsbyråerna så finns det kvar hos dom till det är dags. Mina barn ska inte behöva fundera. Jag ska göra allting klart innan jag dör.

Någonting som känns fint mitt i det svåra är att vi donerade pappas hornhinnor. Någon kommer att få tillbaka synen igen. Det gick inte att donera annat eftersom pappas hjärta inte slog längre. Pappa var positiv till donation och hade pratat om det med min syster tidigare. Jag donerar allt som bara går när jag dör. Det inkluderar även organdonation om jag är hjärndöd. Det är nedskrivet redan och nu är det sagt här också. Fast just nu är mitt hjärta ingenting att ha.. Den är så full av sorg och förtvivlan..

Var rädda om er!

* Det är tisdag idag..

Nu ligger jag och en till sjuka här hemma. Feber, halsont och snuva. Det är väl bara att vänta på resten nu.. Är så trött just nu. Trött och orkeslös. Krafterna har sinat rejält men skam den som ger sig. Kan ju inte lägga av nu. Kan inte stanna upp överhuvudtaget men vill bara lägga mig ner, dra täcket över huvudet, blunda och bara vara så förtvivlat ledsen. Det får man ta sen. Allt har sin tid och det är inte tid för det just nu.

Barnen ska älskas och tröstas, pysslas om och bli sedda. Dom ska ha mat.. Kläder ska tvättas. Det ska handlas och städas. Pappas grejer ska ju fixas.. begravning ordnas. Ja, ni ser.. Det är ju inte läge alls för att bryta ihop så det är bäst att fortsätta som vanligt men som vanligt är det ju ändå inte. Livet kommer aldrig bli densamma mera. En högt älskad pappa och Vaari är borta och det är mycket tungt. Det känns mycket ensamt just nu.. Mycket ensamt.

Solen skiner här i Köping.. Det är vackert ute. Livet fortsätter men tiden har liksom saktat av. En timma är inte längre en timma utan en evighet..

Var rädda om er själva och varandra.

* Livet går vidare..

Igår så hade vi våran Marcus och Mamma dag och vi åkte till Stockholm och Naturhistoriska riksmuseet. Vi hade ju planerat detta innan sorgen slog till som en bomb i våra hjärtan. Det var välbehövligt med ett brejk mitt i alltihopa. Marcus är så nöjd. Men vi sov inte över hos Paula utan åkte hem.. Jag var så trött att jag somnade inne på Cosmonova.

Marcus har varit hemma två dagar från skolan. Det är mycket sorg och tankar i hans vackra hjärta nu och han vill prata och prata om det. Dom andra barnen är lite mera tysta. Barnen försöker förstå som vi alla andra försöker förstå den ofattbara sorg som vi drabbats av.

Jag själv är mycket trött just nu.. Trött och så förtvivlat ledsen. Det är bara att hålla igång för vardagen måste ju ändå fungera. Har ju 4 barn hemma och att gräva ner sig i sorgen fungerar ju inte. Men när jag stannar upp en stund så kommer det. Som en ångvält så kör den över mig om och om igen.. Det är så svårt att pappa hade det så svårt innan slutet.. Alla vill vi ju att döden ska vara fridfull.. Så fort jag stannar upp ser jag allting framför mig. Pappas panikartade blick. Döden i sig skrämmer mig inte. Men det som hände innan slutet sliter sönder mig just nu.

Pappa åkte in på alla hjärtandags kväll.. Då var han mycket tungandad. Han hade Kol sedan många år. Jag åkte dagen efter så fort jag kunde. Hade pratat med pappa i telefon kvällen innan på sjukhuset. Han var ju sådan att han lite som bagatelliserade allting. ”Bara lite svårt att andas som vanligt” ”Ingen fara” När jag satt i bilen från tåget så ringde läkaren och sa att han är på väg till intensiven för att han hade fått stora utbredda proppar i lungorna under natten.. att det var mycket kritiskt.

Kom upp vid tio tiden till Iva och på eftermiddagen så avled pappa. Han var klar och medveten om allting och den behandling som skulle ge honom eventuellt en chans slog fel och hans lungor började blöda trots att dom avbröt behandlingen direkt och gav motmedicin. Han blev ordinerad en halv dos medicin intravenöst under dubbelt så lång tid än vanligt.. Men det fungerade inte utan den värsta biverkningen som kunde hända hände. Han drunknade i sitt eget blod. Det var mycket blodigt och det som störde mig enormt var att dom bad mig ta på handskar när jag torkade av blodet som kom ur näsa och mun. Det är min pappa och jag behöver inga handskar. Jag förstår ju givetvis och skulle säkert gjort samma som vårdpersonal. Småsaker i det stora hela men det är väl ett försvar att haka upp sig på oväsentligheter. Den sista halvtimmen fick han smärtstillande och lugnande så han somnade in lugnt.. Vi var många som fanns vid hans sida.

Det här var mycket svårt att skriva ner.. Men det hjälper att sätta ord på det svåra så som det var eller som jag upplevde det. Nu tar andra jobbiga saker vid. Att tömma hans lägenhet och ordna begravning. Men jag tror pappa har fixat det redan hur han vill ha det efteråt från början till slut. Han ville inte vara till besvär för någon.. Det var så han var alltid. Kan själv. Det blir en del vändor till Västerås i veckan som kommer för att ordna med praktiska saker som säga upp hans lägenhet m m.

Snart är det Sportlov för ungarna.. Nästa vecka kvar i skolan men sen. Jag ska försöka komma bort med barnen någonstans. Måste försöka ordna det. Vi behöver det alla. Bara komma i väg få nya intryck och en chans att tänka på annat än det jobbiga. Hanna är på korttis och kommer hem i morgon. Hon vet inte om det för döden är så svårt att greppa och att förstå innebörden av alltet är nog väldigt svårt för henne. Vill bara hämta hem Hanna nu.. Ha alla mina barn nära inpå. Petri har varit en klippa. Han var med inne hos pappa hela tiden.. min stora tappra son. Han var ju ett enormt stöd för honom dom sista åren. Han åkte ofta och hälsade på bara så där på en kopp kaffe och hjälpte honom med saker och ting. Pappa sa ju det flera gånger att han är så stolt över honom att det är en ”rejäl pojke” jag har.

En gammal rädsla har tagit fart med enorm kraft. Den där rädslan över barnens pappa och det riskfyllda liv han lever. Vi behöver inga mera dödsfall i våran närhet just nu.

Livet går vidare.. Just nu är det mycket tungt och förtvivlat men den går vidare..

* Pausar…

Vi har drabbats av en oerhört svår förlust. Min älskade pappa och barnens Vaari har gått bort oväntat och hastigt. Jag blir borta ett tag.

Vi är så förtvivlade..

* Petri, Elias, Johannes, Hanna och Marcus

”Det här är en av meningarna med livet, mitt liv. Ett av dom viktigaste. Det är den stora kärleken till er alla.. Kärleken och tacksamheten över att jag får ha er är det som får mig att gå genom eld och genom vatten. Ni hindrar mig att falla.. Ni bär mig genom mörker.. Ni är mitt ljus som visar mig vägen – Jag älskar er och ni älskar tillbaka”

JAG ÄLSKAR ER Ungar.. Hör ni det.. ÄLSKARÄLSKARÄLSKAR….

Mamma…

* Så vackert så det blir riktigt, riktigt svårt! – Tribute to #WhitneyHouston

The Dubai Fountain – Tribute to Whitney Houston – I Will Always Love You 2012

* FC Barça – Més Que Un Club

Fotboll… Denna runda sak som man sparkar omkring med. Ganska trevligt att se på och säkert spela också. Men ganska irriterande när ungarna sparkar inomhus.. =)

Jag vet inte så mycket om fotboll men var ändå duktigt på att spela när jag var barn. Såpass att jag var uttagen till skollaget. Det var ju inte direkt FC Barcelona men ändå

FC Barcelona även kallad Barça är en av världens allra största och mest kända klubbar. Klubben grundades den 29 november 1899 av Hans Gamper (1877 – 1930) Han var en fotbollspionjär som inte bara grundade klubbar i Spanien utan gjorde det i Schweiz med. Sedan starten 1955 av Europeisk Cupfotboll så har laget som det enda i Europa medverkat i samtliga årgångar.

Snygg tröja =) En sådan fick ju Johannes av Paula för några år sedan. Tror hon köpte den i Spanien. Fin är den i alla fall och så ser Barças tröja ut. Zlatan Ibrahimović spelade ju för klubben 2009 – 2010. En annan svensk som spelat där är Patrik Andersson.

Även stjärnor som  Maradona, Johan Cruyff, Bernd Schuster, Hristo Stoichkov, Romario, Ronaldo, Rivaldo, Ronaldinho och Luis Figo har spelat i klubben. I dagens FC Barça finns toppspeare som Lionel Messi, Xavi Hernandez och Carles Puyol.

Gå gärna in och läs om FC Barcelona. Det finns en del nyttigheter där inne..

Lite Historia.. as usual =)…

FIFA – det internationella fotbollsförbundet menar att det är kineserna som ”uppfunnit” fotbollsspelet och man har hittat tecken på att det spelades någonting fotbollsliknade just i Kina redan för 2300 år sedan.. Bollen var tillverkad av läder och fylld med hår. Spelet kallades Cuju (sparka boll). Kvinnorna spelade också. Cuju fortsatte att praktiseras ända fram till Mingdynastins (1368-1644) tid då det i sin dåvarande form successivt dog ut. Cuju spelades även i Kinas grannländer. Någonting liknade spelades även i Centralamerika under Mayatiden (ca 300-900 e kr)

I England försökte myndigheterna förbjuda spelet under 1300-talet. I det här fallet var det Edvard III som utfärdade förbudet med motiveringen att folk skulle ägna sig åt bågskytte. Men den gubben gick alltså inte.. Dom hade inte makt nog till det.

”Més Que Un Club” är FC Barcas slogan och betyder Mer än en klubb.

Önskar er alla en attans bra Måndag..

Sköt om er!!

* Whitney Houston 1963 – 2012

En av världens mest fantastiska röster har tystnat. Så fruktansvärt sorgligt! Hoppas hennes vilsna själ har fått ro nu.

May You Rest In Peace.. Whitney Houston!

We Will Always Love You!!

Aftonbladet

Expressen

SvD