* Livet går vidare..

Igår så hade vi våran Marcus och Mamma dag och vi åkte till Stockholm och Naturhistoriska riksmuseet. Vi hade ju planerat detta innan sorgen slog till som en bomb i våra hjärtan. Det var välbehövligt med ett brejk mitt i alltihopa. Marcus är så nöjd. Men vi sov inte över hos Paula utan åkte hem.. Jag var så trött att jag somnade inne på Cosmonova.

Marcus har varit hemma två dagar från skolan. Det är mycket sorg och tankar i hans vackra hjärta nu och han vill prata och prata om det. Dom andra barnen är lite mera tysta. Barnen försöker förstå som vi alla andra försöker förstå den ofattbara sorg som vi drabbats av.

Jag själv är mycket trött just nu.. Trött och så förtvivlat ledsen. Det är bara att hålla igång för vardagen måste ju ändå fungera. Har ju 4 barn hemma och att gräva ner sig i sorgen fungerar ju inte. Men när jag stannar upp en stund så kommer det. Som en ångvält så kör den över mig om och om igen.. Det är så svårt att pappa hade det så svårt innan slutet.. Alla vill vi ju att döden ska vara fridfull.. Så fort jag stannar upp ser jag allting framför mig. Pappas panikartade blick. Döden i sig skrämmer mig inte. Men det som hände innan slutet sliter sönder mig just nu.

Pappa åkte in på alla hjärtandags kväll.. Då var han mycket tungandad. Han hade Kol sedan många år. Jag åkte dagen efter så fort jag kunde. Hade pratat med pappa i telefon kvällen innan på sjukhuset. Han var ju sådan att han lite som bagatelliserade allting. ”Bara lite svårt att andas som vanligt” ”Ingen fara” När jag satt i bilen från tåget så ringde läkaren och sa att han är på väg till intensiven för att han hade fått stora utbredda proppar i lungorna under natten.. att det var mycket kritiskt.

Kom upp vid tio tiden till Iva och på eftermiddagen så avled pappa. Han var klar och medveten om allting och den behandling som skulle ge honom eventuellt en chans slog fel och hans lungor började blöda trots att dom avbröt behandlingen direkt och gav motmedicin. Han blev ordinerad en halv dos medicin intravenöst under dubbelt så lång tid än vanligt.. Men det fungerade inte utan den värsta biverkningen som kunde hända hände. Han drunknade i sitt eget blod. Det var mycket blodigt och det som störde mig enormt var att dom bad mig ta på handskar när jag torkade av blodet som kom ur näsa och mun. Det är min pappa och jag behöver inga handskar. Jag förstår ju givetvis och skulle säkert gjort samma som vårdpersonal. Småsaker i det stora hela men det är väl ett försvar att haka upp sig på oväsentligheter. Den sista halvtimmen fick han smärtstillande och lugnande så han somnade in lugnt.. Vi var många som fanns vid hans sida.

Det här var mycket svårt att skriva ner.. Men det hjälper att sätta ord på det svåra så som det var eller som jag upplevde det. Nu tar andra jobbiga saker vid. Att tömma hans lägenhet och ordna begravning. Men jag tror pappa har fixat det redan hur han vill ha det efteråt från början till slut. Han ville inte vara till besvär för någon.. Det var så han var alltid. Kan själv. Det blir en del vändor till Västerås i veckan som kommer för att ordna med praktiska saker som säga upp hans lägenhet m m.

Snart är det Sportlov för ungarna.. Nästa vecka kvar i skolan men sen. Jag ska försöka komma bort med barnen någonstans. Måste försöka ordna det. Vi behöver det alla. Bara komma i väg få nya intryck och en chans att tänka på annat än det jobbiga. Hanna är på korttis och kommer hem i morgon. Hon vet inte om det för döden är så svårt att greppa och att förstå innebörden av alltet är nog väldigt svårt för henne. Vill bara hämta hem Hanna nu.. Ha alla mina barn nära inpå. Petri har varit en klippa. Han var med inne hos pappa hela tiden.. min stora tappra son. Han var ju ett enormt stöd för honom dom sista åren. Han åkte ofta och hälsade på bara så där på en kopp kaffe och hjälpte honom med saker och ting. Pappa sa ju det flera gånger att han är så stolt över honom att det är en ”rejäl pojke” jag har.

En gammal rädsla har tagit fart med enorm kraft. Den där rädslan över barnens pappa och det riskfyllda liv han lever. Vi behöver inga mera dödsfall i våran närhet just nu.

Livet går vidare.. Just nu är det mycket tungt och förtvivlat men den går vidare..