Daily Archives: 10 juli, 2012

* Up Close And Personal.. Part ???

Jag känner starkt  att det är nu det gäller. Inte nu på sekunden men nu under sommaren. Jag står stilla i mitt skrivande (bok) och har gjort den nu under en längre tid. Jag är fullständigt övertygad om att det beror på situationen som jag befinner mig i. Arbetslöshet och ekonomisk fattigdom. Den situationen där jag också står inspirationsmässigt stilla. Jag behöver förändringar och få utvecklas som människa. Genom jobb och nya utmaningar.

Bloggen är inte ett jobb. Jag ger er mina tankar och funderingar ändå.. Men inspirationen har börjat ge vika här med. En blogg behöver respons för att få kraft och utvecklas. Det är det som är bränslet men nu går jag lite liksom på ångorna.. Det räcker inte för att fortsätta i full fart. Jag gillar att blogga men det känns att inläggen inte är som tidigare. Det fattas någonting.. Texter.. om mina tankar och åsikter om saker som pågår omkring oss. Det här som är nu är inte riktigt jag.. Fel.. Det är jag men det är bara en liten bit av mig. Jag skulle vilja prestera mera men just nu funkar det inte riktigt med inspirationen.

Det kanske bara är bra att det är så.. Fokus behöver vara någon annanstans. Den ska vara koncentrerad på det som är lösningen på den här eländiga situationen jag befinner mig i som jag delar med mina barn. Leta lägenhet i Stockholm. Få jag bara ett boende så finns det en uppsjö av jobb. Jobb innebär ju pengar.. Pengar innebär ju att denna ekonomiska fattigdom går till historien. Oerhört tunga stenar som tynger mina axlar nu faller bort. Barnen får en gladare mamma och jag får gladare barn.

Det här är jobbigt. Det är en återkommande terror att varje månad gå igenom samma sak.. Leva på ingenting dom sista 7-10 dagarna.. Att räkna ner dagarna och sen timmarna tills pengarna kommer. Dom sista två dagarna håller man andan och tänker.. ”Lite till.. bara lite, lite till” Barnen får alltid äta sig mätta varje dag och det är just för att jag finner alltid lösningarna och dom små lånen som ger mat på bordet åt mina barn. Är specialist på att leva från hand till mun men det är inga självklara lösningar. Jag får kämpa en massa för att hitta dom. Nej fan.. Jag orkar inte så länge till.. Jag har kämpat och kämpat väl länge nu.. Nu är det dags.

Idag när barnen åkte och jag skrev mitt förra inlägg så var inte gråten långt borta. Det är inte så här mina barn ska ha sin barndom. I skuggan av min ekonomiska fattigdom. Där man tackar Gud att någon ger mina barn upplevelser och en chans att komma ifrån. Samtidigt tackar man för den lättnad jag fick att man sparar in på maten ..(och att barnen äntligen får mycket bra mat och grönsaker i några dagar) ..den kanske räcker nästan hela vägen fram.. om man har tur.. ja tills nästa gång man får pengar. Samtidigt som man tackar affären för att dom hade satt ner  ett paket med tjocka grillkorvar till 10:- för att dom har snart ett slutdatum.. Samtidigt som man tackar.. Tja allt möjligt. Och så känner man lite som eufori för att man har fått lite lättnad i kampen för att ungarna har åkt iväg.. och en stor smärtande ångestklump i bröstet för att man känner just så. Det är käpprätt åt helvete.

Mina barn märker inte av detta lika mycket som jag gör men dom har märkt att det har blivit kärvare på sista tiden. Ekonomin har ju försämrats lite av olika anledningar. Så man har lite mindre att röra sig med än tidigare. Man försöker ju dölja den här kampen. Barnen är rätt så nöjda och glada barn ändå.. Men dom har ju blivit större.. ja äldre och dom börjar känna konsekvenserna av detta. Kraven har blivit större.

Jag brukar inte be om hjälp men nu gör jag det. Jag har inga kontakter överhuvudtaget i Stockholm när det gäller boende. Inte annars heller. Är det någon som har det eller vet om något som är ledigt eller ska bli ledigt så mejla mig gärna sirpahotti@hotmail.com Tipsa mig. En hyresrätt med eget kontrakt eller en lägenhet eller hus i andra hand med med minst ett års kontrakt på. Får jag bara ett boende så har jag jobb. Tack finaste ni på förhand.

Nu ska jag stoppa Hanna Rosenknopp i säng.. och mig med.. snart!

Var rädda om er själva och varandra.

KramKram!

* Hej då!!


Här åker då två av mina hjärtan..Johannes och Marcus till stugan med Farmor Ulla och Farfar Lasse…

Två till Hjärtan här.. Elias hämtades nyss av Petri.. Storebrorhövdingen Petri här till Vänster.. Danne, Petris kompis till höger som hängde med och hämtade och så Elias vid bilen.

Nu är det Hanna rosenknopp kvar hemma och så jag då.. Samtidigt som jag är själaglad och lycklig över att barnen får se annat än det vi har hemma så gråter mitt hjärta över att inte själv kunna ge dom det. Det känns inte så bra.. Det känns sådär sorgesamt tungt. Ett misslyckande. Men en dag så ska jag inte behöva ha dåligt samvete.. En dag så ska vi ha semester allihopa. Tills dess så håller vi ut.

Men som sagt var så är det vi tjejer här hemma.. Det regnar nu men när det blir bättre väder så ska Rosenknopp och jag ut på picknick i Kabbeskogen. Ja idag blir det ju inte.. Men i morgon förhoppningsvis.

Nu ska jag ta och kolla på lite TV. Hanna kikar på filmen ”Klara” och hon vill inte bli störd då =)

Sköt om er så hörs vi snart igen!!

KramKram!

* Jag har bara regn hos mig….


Vart man än tittar så är det grått, grått och mera grått. Bläh!

Idag så åker då tre gossar i väg. Vi tjejer blir kvar hemma och ska vädret vara så här så blir vi inomhus också. Jag får inte ut Hanna i slaskväder. Jag vill ju inte heller ut så jag försöker väl inte så värst heller =)

Det känns lite som om man är på väg att bli barnfri.. Lite i alla fall. Ja ni förstår säkert vad jag menar. Det mesta blir ju lättare. En att göra mat till. En som inte har någon att tjafsa med.. Mera än mig då =) Jag slipper medla.. Höra på tjat gånger 4.. nu blir det ju tjat gånger 1 i stället. Lite mindre tvätt att tvätta. Disk att diska. Jupp, det ska bli så skönt och synd att vi inte kan åka i väg men vi gör det någon annan gång.. Jag och Hanna.

Barnens kläder är nästan färdigpackade. Har lite kvar att leta fram och packa ner. Om några timmar blir det kramkalas och hejdå på ett tag. Vi höres efter det.

Sköt om er!

KramKram!