Tag Archives: 9 år

* Älskade unge.. Det är din dag idag!!

Hipp Hipp hurra..
Idag så blir min älskade Marcus ♥ 11 år.. En stor kille nu =)

Här nedan är en text jag skrev när han fyllde nio år… Den får ni läsa idag också. Marcus gillar att läsa den och har redan, trots denna arla timma, hunnit med att göra det idag.. Så därför får ni den en gång till =)

Vi önskar er alla en mycket bra dag!!

KramKram!!

…för 2 år sedan när Han fyllde nio.

Älskade, vackra underbara du. Idag är det den dagen du väntat på. Du blir 9 år.

I nio år har jag haft dig.. Älskat dig och blivit älskad tillbaka. Vilken ynnest och lycka. Du är så klok, så rolig och kärleksfull. Du har så många ord med hjärtan i dig och du använder dom ofta. Underbara du!!

Du är mammas femte och sista barn och när du var lagom stor, och det var du i vecka 38, så försökte doktorerna sätta igång mamma för att mamma hade så ont av fogarna och dom krossade kotorna i ryggslutet. Mamma kunde ju inte gå mera än några få meter.. Sen var ju dina syskon så små så mamma behövde ju vara på benen. Vet du Älskade Marcus, mamma vart ju inlagd på en måndag och vi alla trodde att du skulle komma senast på tisdagen. Jag längtade så efter dig.

Jag visste att du var en kille och Marcus har du hetat sen det ögonblicket som doktorn sa att han såg en snopp =) Min Marcus.. Älskade unge!!
Det blev onsdag och ingen liten Marcus kom ut.. Doktorerna kliade sig i håret och undrade varför.. En blivande fembarnsmamma borde ju vara en lätt match för en igångsättning tillade doktorerna emellanåt.. I tre dagar hade dom ju försökt med alla möjliga medikament.  Doktorerna sa att du låg beredd för att komma ut. Du låg djup ner i födelsekanalen som dom  kallar en del av vägen ut.. Men nej.. Inget funkade.

Den fjärde dagen så beslutade dom sig att nu får det vara slut på väntandet. Så dom tog hål i den där säcken du låg i.. och gav mamma samtidigt medicin för att få igång värkarna som skulle föra dig ut i livet.. till mig och dina syskon.

Undrar om medicinerna hade ens börjat verka innan du bestämde sig för att det är dags..Mammor ska ju öppna sig 10 cm innan dom kan föda och jag tror det kom 7 cm på 30 minuter..  Det gjorde ont och emellanåt så trodde nog mamma att hon bara försvann ett ögonblick av smärta. Mamma ville inte ha bedövning för mamma kunde uthärda allt för din skull. Det kom ju så gott ur smärtan. Mamma ville känna allt det där med alla sinnen. Det var det ju värt. Fast lite fuskade mamma ibland och tog lite lustgas. Allt det där filmade Katri som var med.. Någonstans precis innan slutet så gjorde mamma tummen upp mot kameran och sträckte ut alla fem fingrar och smajlade så där fånig som mammor gör ibland..  Innan mamma tog i för absolut sista gången..

Du föddes Torsdagen den 17 oktober 2002 – Du vägde 3480 gram och var 50 cm lång. Vilken lycka… Tack livet för dig Marcus..

Jo Marcus, du kanske undrar vad tummen upp betydde och dom fem fingrarna.. Det var ett tecken till Katri om att nu är det dags för mamma att ta i för sista gången för att bli fembarnsmamma och att hon inte fick sluta att filma =)

Här ligger du då… för första gången på mammas mage.. Vi pustar ut bägge två.

Här får du på dig lite kläder… Du har blivit vägd.. Tempen hade tagits och andra vanliga kontroller har gjorts.

Det här ser kanske lite äckligt ut nu Marcus. Men det var detta som höll dig vid liv i nio månader. Moderkakan. Den där långa saken är navelsträngen och den satt ju fast på dig. Genom den så fick du mat från mamma.. Det kallas också för livets träd.. Ser du varför?? Navelsträngen är ju som en stam och blodkärlen är ju grenarna… Man kan äta upp den också fast mamma hoppade över den biten =) Man kan också gräva ner den och plantera träd över den. Visst blev den vacker nu när du vet lite mera om den? =)

Här ligger du nu…nerbäddad på BB avdelningen. Men där låg du inte länge.. Det var ju sköterskan som hade bäddat ner dig. Men så fort hon gick så tog mamma upp dig. Alla hucklen och dylikt åkte av dig. Bäst och varmast var det ju att ligga under mammas sjukhusskjorta direkt på mammas hud.. Där var det varmt och gott.  Resten av tiden sen på BB så låg du bredvid mamma … Både natt och dag. Givetvis låg vi inte nerbäddade hela dagen och natten. Men ofta ju.. Du skulle ha mammas tutte och den fick du när du ville.  Mammas säng sköt vi mot väggen så att det blev en liten myshörna och för att det är tryggare så.  Samma hemma tills du började klättra över mamma och trilla ur sängen =)

Nio år, Älskade Marcus, har det gått sen dom här bilderna på dig togs.. Ja inte den översta. Den var ju i Maj  som mamma tog det kortet.  I nio underbara år så har du funnits hos oss.  Tack Marcus för att du finns.

Hoppas din födelsedag bli helt fantastisk.. Vi ska ju fira dig i många dagar och en av dom dagarna blir bara din och min… Vi ska ut på äventyr en hel dag =)

VI ÄLSKAR DIG!!

Mamma… Petri, Elias, Johannes och Hanna

En sak till Marcus.. Vet du vad jag tror om att dom inte kunde få dig att födas dom tre första dagarna.. Du kom ju på den fjärde… torsdagen den 17:e okt.

Du vet mormor Laila.. Min mamma. Hon dog ju den 17 oktober för många år sedan.  Det är bara Petri som har träffat henne.. Ni andra hann ju inte det. Men hon ser ju er från hennes himmel. Du pratar ju ofta om henne och hur tråkigt det är att du inte fick träffa henne. Att du är lite ledsen för det. Du säger att hon finns där uppe som en ängel. Vet du gubben.. Det här var nog en hälsning från henne. Till dig.. mig och dina syskon. Du fick vara liksom en liten budbärare. Hade du fötts tidigare eller senare så hade nog inte hälsningen kommit fram.. Därför var det tvärstopp och doktorerna fick killa sig i huvudet bäst dom ville… fram till rätt dag.. Din födelsedag. Visst är det speciellt att vara en ängels budbärare. =)

Mormor lever ju kvar i mammas hjärta.. och i ditt…och dina syskons.

Vi tänder också ett ljus för mormor idag.
Vi tänker på  henne med stor Kärlek och tacksamhet.

* Älskade Marcus!

Älskade, vackra underbara du. Idag är det den dagen du väntat på. Du blir 9 år.

I nio år har jag haft dig.. Älskat dig och blivit älskad tillbaka. Vilken ynnest och lycka. Du är så klok, så rolig och kärleksfull. Du har så många ord med hjärtan i dig och du använder dom ofta. Underbara du!!

Du är mammas femte och sista barn och när du var lagom stor, och det var du i vecka 38, så försökte doktorerna sätta igång mamma för att mamma hade så ont av fogarna och dom krossade kotorna i ryggslutet. Mamma kunde ju inte gå mera än några få meter.. Sen var ju dina syskon så små så mamma behövde ju vara på benen. Vet du Älskade Marcus, mamma vart ju inlagd på en måndag och vi alla trodde att du skulle komma senast på tisdagen. Jag längtade så efter dig.

Jag visste att du var en kille och Marcus har du hetat sen det ögonblicket som doktorn sa att han såg en snopp =) Min Marcus.. Älskade unge!!
Det blev onsdag och ingen liten Marcus kom ut.. Doktorerna kliade sig i håret och undrade varför.. En blivande fembarnsmamma borde ju vara en lätt match för en igångsättning tillade doktorerna emellanåt.. I tre dagar hade dom ju försökt med alla möjliga medikament.  Doktorerna sa att du låg beredd för att komma ut. Du låg djup ner i födelsekanalen som dom  kallar en del av vägen ut.. Men nej.. Inget funkade.

Den fjärde dagen så beslutade dom sig att nu får det vara slut på väntandet. Så dom tog hål i den där säcken du låg i.. och gav mamma samtidigt medicin för att få igång värkarna som skulle föra dig ut i livet.. till mig och dina syskon.

Undrar om medicinerna hade ens börjat verka innan du bestämde sig för att det är dags..Mammor ska ju öppna sig 10 cm innan dom kan föda och jag tror det kom 7 cm på 30 minuter..  Det gjorde ont och emellanåt så trodde nog mamma att hon bara försvann ett ögonblick av smärta. Mamma ville inte ha bedövning för mamma kunde uthärda allt för din skull. Det kom ju så gott ur smärtan. Mamma ville känna allt det där med alla sinnen. Det var det ju värt. Fast lite fuskade mamma ibland och tog lite lustgas. Allt det där filmade Katri som var med.. Någonstans precis innan slutet så gjorde mamma tummen upp mot kameran och sträckte ut alla fem fingrar och smajlade så där fånig som mammor gör ibland..  Innan mamma tog i för absolut sista gången..

Du föddes Torsdagen den 17 oktober 2002 – Du vägde 3480 gram och var 50 cm lång. Vilken lycka… Tack livet för dig Marcus..

Jo Marcus, du kanske undrar vad tummen upp betydde och dom fem fingrarna.. Det var ett tecken till Katri om att nu är det dags för mamma att ta i för sista gången för att bli fembarnsmamma och att hon inte fick sluta att filma =)

Här ligger du då… för första gången på mammas mage.. Vi pustar ut bägge två.

Här får du på dig lite kläder… Du har blivit vägd.. Tempen hade tagits och andra vanliga kontroller har gjorts.

Det här ser kanske lite äckligt ut nu Marcus. Men det var detta som höll dig vid liv i nio månader. Moderkakan. Den där långa saken är navelsträngen och den satt ju fast på dig. Genom den så fick du mat från mamma.. Det kallas också för livets träd.. Ser du varför?? Navelsträngen är ju som en stam och blodkärlen är ju grenarna… Man kan äta upp den också fast mamma hoppade över den biten =) Man kan också gräva ner den och plantera träd över den. Visst blev den vacker nu när du vet lite mera om den? =)

Här ligger du nu…nerbäddad på BB avdelningen. Men där låg du inte länge.. Det var ju sköterskan som hade bäddat ner dig. Men så fort hon gick så tog mamma upp dig. Alla hucklen och dylikt åkte av dig. Bäst och varmast var det ju att ligga under mammas sjukhusskjorta direkt på mammas hud.. Där var det varmt och gott.  Resten av tiden sen på BB så låg du bredvid mamma … Både natt och dag. Givetvis låg vi inte nerbäddade hela dagen och natten. Men ofta ju.. Du skulle ha mammas tutte och den fick du när du ville.  Mammas säng sköt vi mot väggen så att det blev en liten myshörna och för att det är tryggare så.  Samma hemma till du började klättra över mamma och trilla ur sängen =)

Nio år, Älskade Marcus, har det gått sen dom här bilderna på dig togs.. Ja inte den översta. Den var ju i Maj  som mamma tog det kortet.  I nio underbara år så har du funnits hos oss.  Tack Marcus för att du finns.

Hoppas din födelsedag bli helt fantastisk.. Vi ska ju fira dig i många dagar och en av dom dagarna blir bara din och min… Vi ska ut på äventyr en hel dag =)

VI ÄLSKAR DIG!!

Mamma… Petri, Elias, Johannes och Hanna

En sak till Marcus.. Vet du vad jag tror om att dom inte kunde få dig att födas dom tre första dagarna.. Du kom ju på den fjärde… torsdagen den 17:e okt.

Du vet mormor Laila.. Min mamma. Hon dog ju den 17 oktober för många år sedan.  Det är bara Petri som har träffat henne.. Ni andra hann ju inte det. Men hon ser ju er från hennes himmel. Du pratar ju ofta om henne och hur tråkigt det är att du inte fick träffa henne. Att du är lite ledsen för det. Du säger att hon finns där uppe som en ängel. Vet du gubben.. Det här var nog en hälsning från henne. Till dig.. mig och dina syskon. Du fick vara liksom en liten budbärare. Hade du fötts tidigare eller senare så hade nog inte hälsningen kommit fram.. Därför var det tvärstopp och doktorerna fick killa sig i huvudet bäst dom ville… fram till rätt dag.. Din födelsedag. Visst är det speciellt att vara en ängels budbärare. =)

Mormor lever ju kvar i mammas hjärta.. och i ditt…och dina syskons.

Vi tänder också ett ljus för mormor idag.
Vi tänker på  henne med stor Kärlek och tacksamhet.

* Hannas födelsedag i bilder – Del 2

Varsågoda här kommer bilder från Hannas födelsedag .. Del 2
Dom här bilderna är tagna dagen efter… dagen D =)
Den 19 Januari 2010

Min älskade son Petri kom ju också… Han fick skjuts med Farmor och Farfar.

Här har då Farmor Ulla och Farfar Lasse kommit med paket.

Ännu mera paket… Gissa Hannas favorit sysselsättning =)

En mikrofon på stativ…Jihooo!!…
Både Keyboarden och mikrofonen la brorsorna beslag på.
Sen rockade dom loss och rockar emellanåt så väggarna buktar =)
Får nog skaffa sådan grejor till brorsorna med…
så att dom låter Hannas grejor vara ifred… Jag iaf den första tiden.
Men Hanna är ju en underbart generös liten tös så hon lånar gärna ut.

Farmor har gjort tårtan. Hon gör alla tårtorna till barnbarnens årsbalunser..
Den var ju så himmelskt god. Den godaste tårtan jag har ätit iaf.
Kolla in Hannas servis i bakgrunden.. Diskade och klara för kafferep =)

Nästan alla ljus blåstes ut på första blåset =)

Sen kom Sergio och Jessica och grattade Hanna =) Min Marcus kollar på TV =)

Självklart blev det presenter från Jessica och Sergio…

Häst och Vagn plus två dockor var det i paketet… Mycket uppskattat ju =)

Sen var det ju många bilder till
men det var med folk som inte ville vara med på bild.

Ha det gott alla!!

KramKram!

* Hannas födelsedag i bilder – Del 1

Var så God… lite bilder….


Storebror och Lillasyster….Johannes och Hanna.
Här är det då på eftermiddagen den 18 Januari.. Hannas födelsedag.
Vi hämtar henne från fritte… Hanna har varit på Korttis hela helgen
så det är första gången vi träffar henne efter helgen.

Här har Hanna fått paket av finaste Thommy.. Hannas Assistent på Fritte.

Här ger Thommy en hjälpande Hand åt Hanna med paketet.

Thommy – En bättre Assistent kunde Hanna inte ha fått.
Han är så snäll och tycker om Hanna så mycket..
Hanna tycker om Thommy med.. En mycket viktig person i Hannas liv just nu.

Snart är paketet öppet…

Klart morsan skulle fotas med sin vackra dotter mitt under paketöppningen.

I paketet fanns två jättefina Hästar..
Hanna ser sur ut men jag lovar det var hon inte…Haha
Det råkar bara vara en sådan bild som jag tog i just fel ögonblick =)

På vägen hem så Hämtade vi ett paket på posten till Hanna från Paula.

Hanna slet upp paketet så fort vi kom hem.
Det var knappt hon fick av sig ytterkläderna ju =)
Hon riktigt skrek till av glädje när hon fick syn på vad det var…

”Mamma.. mamma… titta Kviiin… min Kviiin” Jublade Hanna.
Alltså … Kviin är Blixten McQueen… i Pixars bilar =)
Sen skulle det speglas med den…

Å den passar så här också….

Åsså rätar vi till den…

Sådärja… nu är den på plats… Så fint ju =)
Vi har ju filmen men den går inte längre att titta på.. Repig som sjutton.

Efter ett tag så kunde hon slita sig ifrån KviinHandduken och öppna
dom andra presenterna…
En liten Keyboard som brorsorna la beslag på…

”Jaaaa Mogwli….” utropar hon när hon såg att det var Djungelboken på film.
Sen fick hon ju en helt underbar Plychdress av Shalini och CO..
Men den var tyvärr för liten och dom större storlekarna var sålda..
Men jag var och bytte och fick massor med andra kläder åt henne…
Kirsi och Co kom ed ett sminkdocka… som hon lekte med en lång stund på kvällen… Hon fönade håret… sminkade dockan… och gjorde henne så fin =)
Sen fick hon en massa annat smått och gott i present…
Hon är nog attans nöjd min sessa….

Som den snälla mamma som jag faktiskt är… trot eller inte =)
så fick ju grabbarna också ett varsitt paket…Lite LEGO att sysselsätta sig med…

Sen så kom det huset fullt med gäster och vi åt Tacos… Gott ju!!

Sami, Kirsi, Hanna och Marcus i bild….

Här är resten av folket runt bordet—
Bredvid Marcus sitter Philip, Sne Christa, Simran, Shalini, Shaan, Johannes (inte i bild) och så jag som är bakom kameran…
Elias flydde fältet och åt på sitt rum =)

Sen vart det ju kaffe på maten…Haha
Servisen fick hon av Christa och Co…

Det här var ju gott… Kirsi håller med =)

Får det lov att vara tjugotår?? =)

Här är det Philip som kramar Hanna hejdå…

Vad ska du göra Hanna??

Här dricks det minsan kaffe på fat.., Haha

Ja det var lite bilder från den 18 Januari 2010
Dagen då Hanna fyllde 9 år =)

Del två kommer sen…

Ha en underbar Söndag alla!

Sköt om er så hörs vi snart igen.

KramKram!

♥ Älskade Hanna ♥

Älskade Hanna.
Min dotter… Min vackra underbara dotter.
Jag vet inte om du någonsin kommer att förstå orden
som jag här skriver ner till dig. Det skrivna ordet.
Men jag vet att du kan känna känslan i orden. Förstå den.
Orden som ska förmedla hur älskad du är.

Du blir nio år idag.
Nio underbara fantastiska år har jag fått vara din mor.
Den dagen du kom, älskade du.. Den dagen förändrades allt.
Du kom för att ge mig kraften att landa i livet.
Du kom som en apostel av kärlek.. en gåva som inte är alla förunnat.
Du öppnade någonting inom mig…Löste upp knutar..
Du fick mig att se någonting jag enbart skymtat tidigare…
Du lärde mig Ödmjukhet över dom fantastiska nyckerna
som naturen kommer med ibland.
Du lärde oss leva i nuet och skilja viktigt från oviktigt.
Förstår du Hanna vad du har ställt till med? =)
Du hjälper mig att se det vackra i allt… Vilken gåva du är.

Du har gett dina syskon en värdefull gåva.
Du har gett dom möjligheten att se och känna någon annans känslor.
Dom ser saker lite såsom du ser. Dom känner din känsla.
Dom känner din stolthet över att tex sjunga…
Även om det för den oinvigde låter som kråksång.
Deras ögon tåras av den stolthet som dom vet att du känner.
Din stolthet att leva… Att vara Hanna Hotti.
Den stoltheten blir deras också över sin speciella fantastiska syster.
Jag ser den Kärlek du ger dina syskon..
Likaväl som jag ser den Kärlek som dom ger till dig.
Den Kärleken mellan er är så enorm och så vacker. Den är Unik.

Älskade Hanna… Mitt hjärta sprängs av den kärlek som jag känner.
Din genuina skapelse bekräftar allt och alla i ditt liv…på ett underbart sätt.
En potatis kan få en puss för att den är så god =)
En blomma ger du en smekning för den är ju så vacker.
Du ser alla och visar det varje dag.. Du glömmer ingen.
Du har inte dom spärrarna som många andra börjar att få nu.
Du behåller din öppenhet och ärlighet resten av ditt liv.
Du vågar vara stolt över dig själv och visa det.
En öppenhet som får folk att känna sig viktiga i ditt liv…
Vilket dom också är. Du kan konsten att visa det så tydligt.
Den konsten har gått förlorad hos många… Tyvärr..

Älskade Hanna… Du har allt det där många har förlorat på vägen.
Du har lärt mig att känna glädjen… såsom du känner den
över det vackra i våra liv… Över det ”lilla” i livet.
Plötsligt… när du föddes… blev färgerna klarare… Kärleken starkare.
Luften blev lättare att andas in. Dofterna starkare…
Det var då jag insåg många saker som grott inom mig under alla år.
Vackra saker… otroliga känslor och en livssyn
som började komma med dina bröder men som jag inte riktigt ”förstått”
till fullo eller gett fullt utlopp för tidigare… såsom jag gör nu.
Det finns inte längre några hinder inom mig som hindrar
hoppet och glädjen att frodas… Varje dag är en otrolig möjlighet.
Det finns inte längre några hinder som får mig att leva
ett liv av tacksamhet över det jag har.. just nu… Här och Nu
Det är hinder som vi själva har skapat… Mina hinder har rasat nu..
Du har öppnat dom dörrarna som höll på att slås igen..
Nu står dom vidöppna och jag ser allt det där fantastiska som livet ger.

Jag tar ingen för given.. Inget för givet…
En soluppgång är så värdefull.. Ett möte med en okänd likaså.
Det blir viktigt att säga hur viktig någon är.. hur viktig något är.
Att inte låta någonting viktigt, vackert och fint bli osagt har du lärt mig.
Min älskade Hanna. Förstår du älskade unge vilken skillnad du har gjort?
Kommer du någonsin förstå till fullo hur Älskad, värdefull och viktig du är?
Jag hoppas att du kommer att göra det.
Jag ska stötta dig Älskade barn att få den känslan inom dig. Och behålla den.
När du sen flyger ur boet så ska du göra det på starka och vackra vingar.
Jag vet ju att en dag så står jag där med en flygfärdig Hanna.
Jag kommer att släppa dig då med förhoppningen om att
jag har betalat tillbaka lite i af av det du har gett mig.
Jag ska stå där sen med otrolig stolthet och säga
”Det där är min Hanna och hon kan, vill och hon vågar!!”
Jag vet att jag kommer att göra det. Jag vet att du klarar det!
Men ännu är det inte tid för det… Gudskelov =)

När jag borrar in mitt ansikte i din mjuka kropp
Så gråter jag av att älska dig så högt.. Bortom alla gränser.
Orden Jag älskar dig känns så simpelt… Det räcker liksom inte till.
Ångesten över att det var så nära att du skulle ha gått förlorad
Den är svår att hantera ibland. Jag blir så rädd för det som kunde ha hänt.
Men du lever och finns här bland oss.
Tack livet för dig min älskade Hanna! Tack för att du är just du!

Jag skulle föda dig om och om igen…
Du är så perfekt.. Så fulländad…
Du har någonting extra som inte många har..
En Extra kromosom. En Kärlekens Kromosom…
Downs Syndrom är ett viktigt ord för mig, ett mycket vackert ord…
Ett ord som klingar så vackert av Kärlek och livsbejakande.
Jag har ibland så svårt att fatta att just du kom till mig..
Att jag… förstår du Hanna?… Att J a g skulle ha den turen ett få dig.
Det föds ju inte så många med det där lilla extra varje år… ca 130.
Jag behöver ingenting mera… Du och dina bröder är min ”lottovinst”
Allt annat blir oväsentligt.
Du och dina bröder är ett av meningarna med livet… I mitt liv.
Vartenda sekund med dig Hanna och dina bröder är en gåva.
En gåva att förvalta väl…
Med kärlek och respekt så gör jag mitt allra bästa.

/ Mamma

GRATTIS älskade Hanna på din alldeles egna dag idag.
Då du blir nio underbara år.
Hoppas din dag blir så där underbar som du är.
Med många ”Ket” och massor med Tårta.

VI ÄLSKAR DIG!

Mamma, Petri, Elias, Johannes och Marcus.