Tag Archives: Alkohol

* Up Close and Personal: Från det ena till det andra.. och en liten årssummering.

ar123523895297625x

Jag kan aldrig vänja mig.. eller lugna ner mig men kommer inte mina barn hem från skolan inom rimlig tid så förvandlas jag till den hispigaste hönan på planeten.. Även om han är 13 år så ska han hem direkt eller så meddelar han mig om han sticker någonstans. Han glömmer.. Ja, det tror jag att han gör faktiskt. tror inte han skiter i att meddela. Men glömma 99% av gångerna är lite väl och måste åtgärdas snarast.. Ja, åtgärda den där glömskan.

Han slutade skolan 13:30 och först 18:30 fick jag tag på honom.. ”Jag glömde” säger han.. Åhh, älskade unge..Han glömde.. igen.. och jag håller på att dö av oro här hemma. Han är ju ingen busunge och gör en massa tok så vitt jag vet hittills. Inte vill han rymma hemifrån heller. Ja, inte vad jag vet i alla fall. Har nog ganska bra koll. Men det kan ju hända annat.. Olyckor. Tjejer (haha.. skämt det sista)

Vänta tills han kommer hem.. Vänta bara!! Han får en chans till.. En enda chans och sumpar han den så står jag varje dag vid sista lektionen och väntar utanför dörren till lektionssalen. Hur skämmigt är det på en skala om morsan står och väntar på att gossen slutar för dagen på en högstadieskola? 3:) :P Hehe
(Han kom hem i skrivandets stund och tyckte väl inte riktigt om en eventuell närvaro av mig på skolan.. Hans val nu och hoppas han väljer rätt nu för hur drygt är det för mig att knalla till skolan varje dag =) )

Han har telefon men den slocknar rätt som det är och då gör den ingen nytta. Jag får se till att det hamnar en sådan sak i paket som han får i jul.. Det finns väl typ hundra kronors Nokiatelefoner på Jula eller så. Han vill ha en Iphone ”alla andra har ju” men det är ju bara glömma.. och det vet han.

Nu hindrar jag inte mina barn alls. Mina rädslor tyglar jag så pass att dom får vara barn. Men dom enkla kraven jag har ska banne mig följas. Och dom ska alltid veta.. på gott och ont… att jag kommer att finnas där i något hörn tills dom flyger i väg ur boet. Här blir det inget planlöst rännande ute om nätterna.. Inga luciafyllor el dylikt om jag får bestämma. Det kommer att protesteras och tyckas att jag är en pinsam morsa men så är det.. Tids nog förstår dom nog hela alltet.

Dom måste få göra misstag men jag kommer alltid försöka att vara nära inpå så att dom inte faller så hårt. Mina barn är riskbarn i o m deras pappas missbruk men som tur är så visar dom noll intresse för alkohol och andra droger.. Det är nog mera att avståndstagande till det men ännu kan mycket hända. Dom har sett så nära inpå dom tragiska konsekvenserna av den och det avskräcker nog mera än lockar.

Jag har aldrig predikat för dom om allt detta och när dom säger att dom aldrig ska dricka så säger jag bara att bara man kan hantera det och dricker av ”rätt” anledning.. så kan man dricka alkohol någon gång fast först när man är vuxen. Sen ber jag till gud att dom är förståndiga och väljer rätt när dom nu växer upp och sen när dom är vuxna. Jag kan nog inte göra så mycket mera och jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om något av mina barn faller på grund av att jag är en slappmorsa som låter dom löpa vind för våg utan min närvaro och koll. Jag har sett på så nära håll konsekvenserna av detta. Det är trasiga vuxna numera som inte fungerar så bra i det stora hela.

och så styr vi om ämnet lite =)

Att vara ensamstående morsa el farsa är inte så enkelt och lätt alla gånger. Att vara ensam om allting kan vara ganska drygt emellanåt. Orken tryter och eftersom jag i princip aldrig är barnledig så känns det emellanåt att man kryper på alla fyra med ögonen i kors (tänk er en mycket vattentörstig kvinna ute i öknen.. Hehe ) och paniktrånar efter barnledigt en liten helg i alla fall. Men det går ändå på något konstigt vis att komma över det och man tar nya tag. Alltid. Det är ju egentligen inte barnen man vill komma bort ifrån utan själva situationen som råder.. det som man har hemma i vardagen. Få lite andrum och tanka kraft.

Det här året har varit den tuffaste någonsin. När pappa dog i februari och på det traumatiska sättet han dog på tog hårt på mig. Man har ju orkat så länge med sin vanliga situation och med att hålla sig flytande i vardagen. Det var som om någon drog ner mig under vattnet och puttade upp lite emellanåt för att jag ska kunna ta några kippande andetag. Varje dag fick jag kämpa med att inte kapitulera på något sätt för den tunga tröttheten. Jag fick tvinga mig att göra saker för att inte bli sittande. Tvingade mig för att vara lite social IRL och här på bloggen genom att skriva inlägg om stort och smått.. Sommaren var värst när man fick kämpa med stora bakslag i ekonomin som en extra sur krydda på allt som man redan hade. Tvingas sälja saker för att överleva. Magen pajade. Varje dag fick man gå igenom en checklista i tanken.. Pricka av allt det där som var viktigt att kämpa för. För att påminna sig själv och inte glömma. Allt för att inte falla.

Jag står upp fortfarande och nu känns det faktiskt rätt så bra med det mesta.´.. Nästan som vanligt men ändå inte. Trött är jag men lite starkare än tidigare och med nya insikter om mig själv som person. Snart är det ett nytt år också – 2013.  Jag ska inte säga att den ska bli bra.. Att 2013 ska bli mitt och barnens år (som jag sa förra året om 2012) Jag önskar bara att den blir bättre än detta år och det krävs givetvis att man jobbar för det också. Det gör vi.. Nya tag på många plan.

Nu har klockan blivit en del.. 22:35. Har skrivit på detta inlägg i några omgångar nu i kväll.. Ungar kom emellan.. men nu sover tre av dom sen ett tag.

Snart bingen för mig med.. Ska bara hänga upp lite tvätt!

Var rädda om er själva och varandra!

KramKram!