Etikettarkiv: BLOGGA

* Jag vet att du finns där!!

krop49

Det är så uppenbart..
Det går inte att förneka.
Du kan inte förneka du heller
för du är här hos mig – Just nu!

Jag försöker nå din blick..
Men jag når den inte alltid.
Någon gång fladdrar din själ till
och du ger av dig själv…
Du ger näring åt mig
Du göder min själ.
Men sen försvinner du
Men jag vet att du ändå är kvar.
Dag efter dag…

Som en skugga följer du mig
Du är påtaglig, du är nära
Men ändå ser jag dig
som genom en envägsspegel…
Det finns inga ekon… ingenting
Tystnad.

Men jag finns.

© Sirpa Hotti 2009

* Lite nattankar…

Ja nu sitter man här.. Mitt i natten och klockan är strax 02. Det straffar sig att lura en stund på soffan på kvällarna. Jag får väl sitta här och spåna. Ha en trevlig liten dialog med mig själv och er då förhoppningsvis =)

Har funderat en del över bloggen. Har ju bloggat en hel del år nu. Jag är en öppen människa och pratar ärligt om mina känslor över saker och ting. Några kanske tycker jag lämnar ut tok för mycket av mig själv. Men jag tycker att bara man kan stå för det man säger så skapar det inga problem.. Inte inom mig i alla fall. Inga fasader.. Ja det kommer ni väl i håg. Har man inga falska fasader så behöver man inte vara rädd för att dom ska falla. Det skapar en stor frihet. Att ha friheten inom sig själv.. att tala öppet om det mesta är faktiskt ganska najs. Och står man för sitt liv.. Sina egna tillkortakommanden så behöver man inte heller känna känslan av skam.

Givetvis pratar jag inte om precis allting helt öppet. Har nog ganska normala spärrar och gränser. Vissa saker lämnar jag helt.. Får väl ta det i mina memoarer sen =)  Men om vi nu ska återgå till mina funderingar ang bloggen. Jag började ju blogga för att berätta om Hanna och efter ett tag så svirade jag ut hit än dit i bloggen. Nu är det mera spontanbloggning som gäller sen länge. Inläggen växer fram vart efter. När jag börjar så har jag ingen aning om hur det slutar. Det kan ju handla om precis vad som helst.

Jag funderar på att skippa en del ämnen jag bloggar om. Dom här riktigt personliga om mig som person. Just för att ge utrymme för annat.. bl a dom samhällsfrågor som jag brinner för, men pratar inte så mycket om det just nu.  Ni kanske är skittrötta på mig nu så ni tycker det är en attans bra idé.. Eller så är det just dom inläggen som folk läser mest.. Vad vet jag? Ni säger ju inte så mycket =) Men nu har ni chansen att påverka bloggen lite..

Nu har klockan blivit lite mera.. Snart morgon så det är bäst att avrunda nu.

Natti..sov gott!

Over and out…

Zzz zZZ Z zzzz

* I’m still here .. sometimes anyway!

Det är lite drygt just nu med en del saker och det här med att blogga är inte första prioritering direkt.. Förlust av en älskad pappa och en del bakslag på sistone har gjort att jag har förlagt ena åran så att ro skutan lätt har varit svårt och är det fortfarande till en del. Men skam den som ger sig.. Det går ändå ganska bra att ro med en åra.. Väldigt, väldigt tungt visserligen när vågorna är stora.. men det går.  Värre än så är det inte..Det är lugnt.. lite vanligt liv bara.

Korttis ringde och undrade vart Hanna är och när hon kommer. Jupp, trodde fel om nästa helg för hon ska vara där .. eller skulle ha varit där.. igår fredag (nu är det lördag kl 00:23) Det här är inte första gången alls det här med att jag glömmer bort hennes korttishelg =) Vi har planer som inkluderar en liten Hanna så hon stannar hemma.. =)

Snart kära vänner så kommer värmen.. har dom lovat i alla fall. På söndag så skulle sommaren komma på visit.. för att stanna hoppas jag.  Fast jag ser nu att dom har lovat 18 sköna plusgrader redan idag lördag och högre dom närmsta dagarna.. Det bådar ju gott.

Klockan är snart 01 och det är väl dags att lägga sig. Johannes bad om väckning kl 08.. Han har tydligen lördagsplaner =) Måste nog knoppa för den skull om inte annat.. Man får njuta av dom sällsynta ögonblicken då en snart tonåring vill frivilligt upp tidigt en lördagsmorgon :P

Önskar er alla en helt fantastisk helg.. Det ska vi försöka ha i alla fall.

Sköt om er själva och varandra..

* 2 December 2011

krop49

Det är så uppenbart..
Det går inte att förneka.
Du kan inte förneka du heller
för du är här hos mig – Just nu!

Jag försöker nå din blick..
Men jag når den inte alltid.
Någon gång fladdrar din själ till
och du ger av dig själv…

Du ger näring åt mig
Du göder min själ.
Men sen försvinner du
Men jag vet att du ändå är kvar.
Dag efter dag…

Som en skugga följer du mig
Du är påtaglig, du är nära
Men ändå ser jag dig
som genom en envägsspegel…
Det finns inga ekon… ingenting
Tystnad.

Men jag finns.

© Sirpa Hotti

* Värsta bästa känslan….

Vi har väl, hoppas jag, många sådana bästakänslor inom oss.. då vi mår bra när vi upplever dom. Ja ni vet.. typ att vara älskad. När vi uppnår våra mål osv.. ja det finns många bästakänslor inom oss. Eller hur? =)

En av mina bästaste bästakänslor som jag har är när jag vaknar den första morgonen en gång varje månad och är helt skuldfri från privata skulder.. Det som jag måste låna för att överleva varje månad.
Jag håller mig vaken till varje pris. Det är ett måste för att få uppleva just den första morgonen med bästakänslan.  Fast det är egentligen aldrig några problem med vakenheten… till klockan har passerat midnatt och pengarna finns inne på kontot. Allt har varit förberett dagen innan så det är bara att trycka på knappen ”Betala” och vips så är alla skulder borta. Den känslan är inte fy skam.. att vakna sen utan privata skulder.

Känslan av att inte vara skyldig någon är obeskrivlig. Sinnet känns lätt. Sen att det börjar snart igen är en annan sak. Då blir det en värstakänsla som träder in efter ett tag.. men så länge jag har en Bästakänsla inom mig, som nu, så mår jag attans bra =) Jag försöker hitta sådana bästakänslor varje dag i allt möjligt så får inte dom där värstakänslorna övertaget. Det behöver inte vara stora grejer utan man ska försöka hitta just det där i sin vardag, sin situation, som får en att må bra. En vacker snöflinga får en att må bra.. om man tillåter sig att se det vackra och unika i den… att inte bara se snöflingan som just det där som ger dåligt väder =)

Man får ta tillvara på alla chanser till bästakänslan ju.. Den kunde ju gärna vara permanent den känslan som kommer när det gäller ekonomin men det kommer är jag helt övertygad om =) Sen kan jag inte förstå hur många skiter i att betala (eller förhalar dom) sina skulder till andra människor som ställt upp för dom är en gåta. Men det är deras skam och den sortens skam kommer jag iaf aldrig att bära.

Är trött idag. Kunde bara inte sova i natt. Säkert var klockan fem – sex i morse innan man började slumra in. Sen stiger ju vissa ungar upp tidigt så några timmars sömn vart det i natt igen.. Har inte kollat men det är väl fullmåne och jag fixar inte sådana fulla saker på nätterna.. bläh! =) Men skulle ändå kunna tro nu, som jag känner just nu iaf, att även om det vore tolv fulla månar som kretsade ovan mig så sover jag i natt.. Gääääsp!!

Nu ska jag krypa ihop i soffan med ungarna och kolla på lite film…

Ha en underbar Lördagskväll alla!

Sköt om er!

KramKram!

* Ohh Lord….

Äsch då.. det hjälper ändå inte.
Fy, nu är jag trött. Två dygns vakenhet har tidigare inte varit några som helst problem men nu känner jag mig som en blöt trasa.. En sur sådan! Bläh!
Hanna hade nog inte magsjuka trots att hon spydde det första dygnet. Det var nog den höga febern som gjorde sitt. Hon har ont i halsen och pratar väldigt grötigt. Antagligen Halsfluss så det blir till att ringa läkaren i morgon om en tid. Hon har fortfarande feber.. Äter enbart yougurt och dricker ”läskvatten” dvs ramlösa.

I två nätter har hon legat nära mig.. Då menar jag nära, i princip på mig. Lögn att det går att sova då. Het som en kamin. Men vad gör man inte för sina barn när dom är sjuka. Man står ut. Det finns liksom inget annat alternativ. Vill ha henne nära när hon är sjuk. Men hon vill ha mig ännu närmare. Det är så med alla barnen… man vill ha koll så att man kan hjälpa till snabbt.. Vara där direkt. Dom ska inte behöva vakna och undra.. Gråta och vara rädda. Så funkar jag och får väl skylla mig lite själv över att vara så hönsig. Sen brukar jag blogga en massa när jag inte har sovit på några dygn.. Ett sätt att hålla sig vaken och alert..haha. Så nu vet ni.. Bloggar jag inte så är jag pigg som sjutton..Haha

Ut kom jag idag en snabbis. Hemköp ville ha mina pengar. Så nu har jag bunkrat upp så nu kan jag var inne ett par dagar till. Typiskt också.. Såg en attans stilig karl på Hemköp och givetvis så var det inte läge att ragga..Haha. Man såg ut som sju svåra år efter vaknätterna.. Fast det är väl så man ser ut till vardags också.. utan vaknätter så dumt att skylla på dom.. =) Sen har dom ju byggt om på Hemköp så man hittade ju inte. Att irra omkring och stöta på den stiliga mannen ideligen gjorde mig väl till en stalker i hans ögon..Haha
Ja ni ser.. Det är inte lätt att vara singel. Mycket man måste tänka på =)
Vad har jag nu lärt mig av detta? Jo, att titta ner och studera golvet noooga sådana stunder är helt rätt =)

Ska nog ta mig en kvällspromenad senare i kväll. Känner att jag nog behöver lite frisk luft. Andas in lite frisk luft ner i lungorna.. Lägenheten stinker ju Halsfluss så det behövs nog. Sen, förhoppningsvis, så får jag sova i några timmar i natt. En dos Alvedon till Hanna och be sen till högre makter att hon ligger still i sängen.

Nu blir det hänga upp lite tvätt och det och det… och lite till….

Önskar er alla en attans bra tisdagskväll!

Var rädda om er!

KramKram!

* Sådde visst ett frö och nu har den börjat gro..

Ja eller någonting i den stilen.

Pratade om i mitt förrförra inlägg om att vilja dra någonstans över julen.
Orsakerna har ni i det inlägget. Sen om det är praktiskt möjligt återstår det att se. Måste nog ta ett allvarligt snack med barnen om det. Men det skulle kännas skönt och befriande faktiskt. Storhelger är alltid jobbiga och påfrestande känslomässigt. Julen i synnerhet.

Men att bara dra någonstans. Vara borta från Torsdag till Söndag. Det är väl det som är i princip hela julhelgen. Sen att det sägs att julen varar ändra fram till Påska det skiter vi i =) Att åka och våldsgästa någon ska vi väl inte. Det kan bli lite drygt för någon att få fem extra i många dagar =) I år blir inte ungarna bjudna till farmor och farfar heller. Dom skulle komma förbi här med Julklapparna före jul någon gång. Jag får fnula på det. Ännu finns det tid för planering. Det är väl närmare 6  veckor kvar till Jul. Typ 6 måndagar att avverka och då helt plötsligt så lät det inte så länge =)

Funderar på att börja videoblogga.. :P Ska försöka göra en i morgon. Vad det blir får ni se sen. Kanske kör jag den här bloggen i botten med det…Haha
En kul grej.. Kanske tar jag med er på en promenad här i Köping. Eller så blir det lite Gårdsliv. Kanske pratar jag en massa goja i soffan till er.. Haha
Eller läser lite högt ur Bibeln, Vattentornet.. Sista skriket eller vad det nu heter. Blir en bloggpredikant.. Hö hö. Jag måste vara ganska uttråkad just nu låter det som.. Ja på min blogg som den är nu. Joo. är väl det. Erkänner.
Att sätta ut det sen på You Tube är välan som att gräva sin egen grav.. Haha
Finns det andra mindre ställen att sätta ut videosar på? Hojta gärna till!

Bakat matbröd har jag gjort idag med Hanna och Marcus. Dubbel sats. Så nu räcker det iaf till måndag morgon.. hoppas jag iaf =) I morgon blir det väl lite bullbak på morgonen om inspirationen finns där då. Hanna ska till Korttis på Måndag efter skolan. Har gjort lite ändringar nu ett halvt år framåt. Varannan gång är det helgen och varannan så är det vardag. Thommy, Hannas underbara assistent på fritte, skjutsar henne till korttis efter fritte. Det blir då mån, tis och onsdag eftermiddag som han gör det. På torsdag så kommer hon ju hem så jag hämtar. Hanna är på korttis en gång i månaden.


Lillgumman ♥ i fredags morse när vi väntade på skolbussen.

Här har ni lite mera bilder fast från Torsdagen.


Ja herredudilejjan då!! Haha.  På väg från fritte och hem.

Ja ja.. ska noppa dom där bryyyna.. lovar!! Haha

Hanna ♥ på språng.

Marcus ♥ med rosiga gosiga röda kinder…

Nu är vi på fredagen igen. Prövade ”Gammeldags” funktionen på kameran…
Ganska snyggt va? =)

Nu har det blivit Söndagen den 14 November 2010 och klockan är 00:47
Kanske dags att tänka på refrängen. Hoppet i lopplådan lockar inte speciellt men måste väl .. snart i alla fall. Tänkte köra upp ungarna tidigt i morgon bitti för bullbak ju =)

Sen ska jag ivirig vänta på Torsdagen den 18:e för nu händer det grejer ska ni veta. Seriöst nu. Horoskopet säger så här: ”Kärleken kan slå ner som en bomb för singelbaggen. Du är redo för het passion” OH YEAH!! Me like passion!! :P
Absolut – Jag är redo som den värsta scouten ju! :P Haha. Att det sen står kan hoppar vi över. Vi tar bort den helt och lägger till ett r till slå =)
Så mina vänner.. Jag hinner nog inte blogga på Torsdag. Hahaha :P

Nä fyy.. kanske bäst att hoppa i lopplådan då. Är nog lite trött ändå! =)

Ha en underbar Söndag alla!

Var rädda om er! ♥

KramKram!

* Varför gråter inte Emma?


Bild från http://www.varforgraterinteemma.se/

Emma Jangestig. Max och Sagas mamma. Arbogamamman.
Emma som överlevde ett mordförsök men hennes barn gjorde inte det.

Har läst lite här och där om Emma. Om reaktionerna om hennes bok som kom ut nu i dagarna. Mycket positivt men också mycket negativt.
Man ifrågasätter hennes motiv. Om hon tar barnens död som ett sätt att tjäna pengar. Det har inte gått så länge sen det tragiska hände är också ett argument mot. Hon är kallad Mediahora… Mediakåt bla bla bla.

Jag fick vibbar lite av avundsjuka hos dom som gapar mest men också av okunskap och rädsla. Hur det nu går att vara avundsjuk på Emma men okunnigheten och rädslan förstår jag lite iaf. Det måste vara den uppmärksamheten som hon får som skapar avundsjukan och då vänder man allting emot henne och säger att hon profiterar på sina barns död. Vi kan bara spekulera hur det ligger till. Vilka motiv Emma har för att ge ut boken. Blogga på Aftonbladet. Synas i TV osv. Det har tom reagerats över att hon ler för mycket. Det är hennes grej och jag väljer iaf att tro att hennes motiv är ädla. Ett sätt att hedra Max och Saga.  Ett sätt att bearbeta sorgen över den oerhörda förlust som hon har genomlidit.

Jag tror Emma sörjer mera än vad hon ger sken av faktiskt. Men hon har valt att leva också och inte låta Christine Schürrer mörda hennes själ när hon nu misslyckades med uppsåtet att ta hennes liv..
Alla förstår inte riktigt sättet Emma sörjer och bearbetar sin sorg på. Det skapar ifrågasättande över hennes motiv.  Det köper jag nog delvis för det här är svårt att greppa för många. Många av oss skulle säga ”Jag skulle inte överleva en sådan tragik” Bara tänka tanken är så svårt. Just därför har vi ingen rätt att ifrågasätta Emma om hennes sorg för vi vet inte ett skit om hur hon har det egentligen. Hon är där vart vi inte vill vara. Det är först när vi är i samma sits som vi kan förstår någorlunda och vi skulle antagligen inte dö av sorg. Det gjorde inte Emma heller.

Men vilka är vi att döma??  Sorgen har ingen tidtabell eller en manual.
Vi får bara be till högre makter att vi aldrig hamnar i samma sits som Emma och hennes nära har hamnat…

Hon fortsätter att leva och finnas till samtidigt som hon delger oss om det finaste hon har i minnen av Max och Saga och det svåraste hon har varit med om – Att förlora dom.  Vi behöver denna dos av grym verklighet för att förstå att värdera dom vi har i våran närhet. Våra närmaste. Vi behöver en dos av Emma Jangestig för att inge mod i oss. Ge oss hopp och tröst.

Var rädda om er alla! ♥

KramKram!!

* Återblick till 29 Juli 2009…

För dryga året sen fans det en artikelserie i Expressen.
”Fattiga barn” i Sverige. Den 29 Juli 2009 började den.
Jag var med som första familj ut..
Det var ingen klagosång utan ville bara dela med mig om hur jag klarar min situation som arbetssökande, ensamstående fembarnsmamma
med fyra barn hemma med flaggan i topp….
Ett fåtal missuppfattade artikeln.. med flit
eller så hade dom bara inte läsförståelsen för att förstå artikeln…
Men överlag så var det bara positivt…

Jag tvekade inte en sekund när jag blev tillfrågad för egen del.
Men givetvis var det lite blandade känslor..
Av att våga eller inte våga…
Nu lider jag inte brist på självförtroende. Det vara mera med tanke på barnen och reaktionerna som ev skulle komma som dom tvingas ta del av.
Jag hade otaliga diskussioner med dom men dom sa bara ”Kör på morsan”
Så här när man har facit i hand så var det EN som kallade ett av barnen för ”Fattiglapp” och av den hade man ju väntat sig det.
Mycket beror det på hur vi vuxna pratar om vad som står i tidningarna.
Barnen anammar.. genom att lyssna på oss och våra värderingar.
Det är bra föräldrar här i Köping i överlag.. Kloka föräldrar. =)

Givetvis prövades jag i massor… Det startades upp trådar i olika forum.
Kommentarer både bra och dåliga kom…Mest bra =)
Men står man för det man säger, tror på det..så går det bra=)
Och jag känner att har man en sund inställning till typ ”skitsnack”
så fixar man det mesta ju.

Jag som alla andra behöver påminnas ibland att det finns så mycket att vara tacksam över här i livet. Därav kanske denna återblick dryga året tillbaka.
Livet går inte i repris.. Noll omtagningar.. Gjort är gjort.
Men alla känslor som vi ev känner som skam över våran situation
kan förändras.. Det är INTE skamligt att vara ”fattig” ekonomiskt.
Kan man glädjas och vara tacksam över det man faktiskt har
Ja då är man RIK =)

Om jag fortfarande är Ekonomiskt fattig??
Japp…om inte ännu fattigare och situationen kämpigare än tidigare..
Men bottom is not nådd än..haha
(Snälla rara..Skicka inga bidrag.. ni vet min inställning ”Kan själv” =)
Men har ni ett jobb så tar jag gärna emot :P )

Men jag är otroligt mycket rikare i erfarenheter än för dryga året sen…
Har fått mera skinn på näsan.. Ett ännu större jävlaranamma =)
Jag har blivit modigare.. =)

Med risk för att tråka ut er med ännu mera text så lägger jag ut hela det blogginlägget som var kopplat till artikeln..
Det som kommer fram i tidningar är inte alltid hela sanningen…
Det kan ju vinklas lite åt snyfthållet =) (Även om man läste i genom det så missade man lite som borde ha rättats till innan tryck)
Det var lite som ett krav att jag fick säga med mina egna ord här på bloggen och att dom länkar till mig…

VÅGA VÄGRA VARA OFFER!!
Öppna ögonen.. hjärtat och njut av livet
Trots att plånboken är tom för det mesta.
Livet måste ju levas ändå så varför krångla till det för sig
och leva och ha sin vardag i ämligaste Jämmerdalen.
Man drar med sig så mycket folk dit ner av bara farten…
Bra mycket skönare och trevligare att njuta av det som finns att njuta av
medan man har det pissigt ju
Om inte annat så står man ut mycket bättre! =)

Var rädda om er!!

och så var det inlägget då…
Var så god!

* Somewhere over the rainbow…

29 juli 2009 av Sirpa Hotti |

Barnen flockas tjutande kring den vattenfyllda plåthinken.
Innergården är som en stekugn i dag. Luften står helt still. De ljusbruna hyreshusen bildar en mur runt detta slutna universum. Persiennerna är neddragna i varenda fönster, asfalten bränner mot fotsulorna.

Välkomna hit ni som kom hit via Expressens artikel
Attans trevligt med nya Läsare. Hoppas ni stannar =)
Välkomna också alla ni andra ”gamlingar” =)

Citatet ovan är skriven av den trevliga och duktiga reportern
Natalia Kazmierska.
Orden är så poetiskt fina.. om vårat liv på gården
Gårdslivet om sommaren!

Det är där vi är… året runt… i ur och i skur.
Om våren när gården börjar frodas.. det blir grönt och vackert.
Om Sommaren… när det är brännande hett och luften står stilla.
Om Hösten… när vinden piskar ner löven från buskarna
Träden blir så där vackert färgglada.
Att leka kurragömma blir då genast lite svårare.
Om vintern, om vi har tur, så gör vi den snyggaste snögubben.
Vi tänder grillen och grillar korv…
En rykande het kopp Oboy smakar ljuvligt när det är kallt.
Det är då vi har Gårdslivet på våran fina gård..
Vi grillar, fikar och umgås på gården året runt.
Det är rätt så Ok för det mesta. Japp.. för det mesta ju =)

Att jag inte går utomgårds till andra lekparker och så här i stan
beror på att min rygg inte alltid pallar med att springa efter Hanna.
(Har skadat ryggen och krossat kotorna längst ner i ryggraden)
Då vi är på nya ställen så ska hon utforska vartenda skrymsle.
Och dom små benen pinnar i väg attans snabbt ibland.
Hanna har Downs Syndrom.
När vi går och tex badar på Krillan om sommaren
Då är hon lätt att hålla efter. Hon är i bassängen hela tiden.
Men åker vi till Malmön och gratisutebadet där.. dvs Mälaren.
Så kan jag inte lämna henne en sekund någonstans.
Jag måste följa henne i vattnet för där finns ju inga bassängkanter
och på land så hon kan pinna iväg rätt så långt på kort tid.
Allting är ju så nytt där. Då är det ”klistervak” på henne.
Sen har jag ju flera barn att hålla efter..
Måste nästan ha fem par ögon och ett dussin armar =)
Därför är vi oftast på gården. Gården kan hon och är trygg där.
Hon vet vad hon har där och springer oftast inte bort.
Ibland när hon har tråkigt så kan hon dra iväg.
Men det gäller här med att inte släppa henne för en sekund.
Alltid ska man ha ett vakande öga på henne och veta vart hon är.
Men jag behöver inte vara klistrad på henne.
Men visst gör vi utflykter ibland.

Jag funderade en liten, liten stund när jag blev tillfrågad
om jag skulle ställa upp på den här artikeln.
Givetvis är barnen tillfrågade.. flera gånger faktiskt.
Hur det blev vet ni ju nu =)
Många kanske skulle ha avstått på grund av eventuella skamkänslor
Skam över det faktum att vara en ”fattiglapp” när vi skriver 2009
Hos mig finns det inga sådana skamkänslor.
Jag vägrar skämmas.
Det är så här vi har det bara… just så här.
Inte så där… utan just så här =)

Varför skämmas över sitt liv?
Varför skämmas över sig själv?

Var stolta i stället över eran kamp för att överleva.
Att man försöker leva med väldigt små om inga marginaler alls..
Att det går… att man lyckas är ju en stor vinst i sig  =)
Man försöker ju göra det bästa av situationen… eller hur??
Var stolta över just d e t men skäms inte för bövelen!!
Då gör ni er själva och barnen en otjänst..
Och lär dom att det är skamligt att vara ”Fattig”
Vilket det absolut inte är.
Givetvis förutsätter det att man lever ett ”föredömligt” liv.
Ja att man tex inte super upp, spelar upp, shoppar upp sina pengar
Ja ni förstår vad jag menar.
Då ska man skämmas…

Skam ger en massa extra problem..
Som man inte hade nog med att vara ”fattig”
Så ska man också leva ett dubbelliv och låtsas som om det regnar..
Och hoppas på att ingen spräcker bubblan.
”Vi har det bra.. vi klarar oss” samtidigt som man kikar efter i plånboken
om man nu skulle ha lite pengar kvar att köpa mjölk för… och bröd
Shittan också.. toapappret var visst slut den med.
Vilken tur att det finns kaffefilter.. det får duga.. Haha
Det är ju två veckor kvar till nästa gång man får pengar.
Ja då får man hoppas på att man har massor med kaffefilter.. haha

Det är urjobbigt och faktiskt nästan en heltidssyssla
att försöka få allting att gå ihop varje månad..
Jobbigt att alltid kanske låna så man klarar sig..
Det kan bli en ond lånecirkel man har hamnat i… moment 22.
Men det blir bra mycket tyngre om skammen finns.
Men jag väljer att ”se ljuset” finnas, leva och älska
Jag väljer att göra det bästa av det jag har…
Utan att hamna i en offersituation.

För med en offermentalitet kommer man inte långt..
Man kommer knappt utanför dörren..
Man missar det underbara som finns i livet..
Man missar barnens skratt… deras glädje och kärlek.
Man missar soluppgången och fågelkvitter.
Man missar pirret i magen över någonting fint.
Man missar glädjen över att ge och unna andra.
Man missar sina underbara medmänniskor som man möter.
Man missar att leva och man existerar enbart.
Man missar så otroligt mycket när man fastnar i mörkret.

Evig mörker kan väl aldrig vara trevligt i längden?
För i mörker så ser man inte någonting
Bara sig själv och sin situation… som man ser som helt hopplös.
Man ser bara saker som andra har som man kan tråna efter.
”Varför har den och den så bra… men inte jag?”
Man blir blind för det man faktiskt har.
Den värdefulla energin går åt att älta och åter älta..
Det är svårt att få någonting konstruktivt gjort i mörker.
I ett mörker där ångesten lurar bakom varje hörn.
Man famlar och slår emot. Man snubblar, faller och slår sig.
Man blöder. Själen gråter.

Skam kan göra barnen till tacksamma måltavlor
för mobbare tex i skolan.
”Vad ni är fattiga” osv… Barn kan vara hemskt grymma mot varandra.
Men lär man sina barn vara stolta över vilka dom är..
trots  ”fattigdomen ” dom lever i
Då kommer inte ev mobbningsförsök sätta så stora och djupa sår
i barnen.

Vi är också öppna om barnens pappas alkoholism..
Vi gömmer inte undan faktum och förskönar ingenting.
”Han sitter på bänken” ”Han är Alkis” ”Han är ett fyllo” ”En människa”
Det är deras Älskade pappa som dom ser… ”min pappa”
Barnen blir inte mobbade alls eftersom öppenheten
har tagit udden av ev mobbningsförsök…
Klart att någon försöker någon gång men det har dom ingenting för.
Tvärtom kan några barn har fått känslan av att inte vara ensamma
om deras situation om någon av deras föräldrar dricker.
Om dom känner igen sig i mina barn.
Det är viktigt att få känna igen sig och veta att man inte är ensam.
Om det finns någon skam så är det definitivt inte barnets skam.
Men givetvis finns det stunder då dom skäms över sin far..
När dom hamnar utan förvarning i en jobbig situation…
Tex då pappa konfronterar dom på stan onykter
och kompisar finns i närheten och ser.
Men dom jobbar på det och det går framåt.. skönt ju!!
Jag brukar säga till dom lite förenklat att:

Pappa är sjuk… hjärnan säger åt han att dricka
Men hjärtat vill vara hos dom han älskar högt, sina barn..
Det är bara det att sjukdomen gör att hjärnans kraft är större
Men hjärtatskraft är den viktigaste… den ärligaste.

Det är ju barnen stora sorg och då min med..
Att inte pappa finns med i deras liv alls.. ingenting alls sen många år.
Det kan gå många månader innan dom får se ett skymt av honom
på stan eller någon annanstans.
Då ser dom en pappa som är långt ifrån den pappa som dom såg
då för länge, länge sedan.
En ledsen och trasig man men ändock deras älskade pappa.
Då är det sorgens gråt som dom gråter över pappa..
En stor förlust som är svår ibland att förstå för ett litet hjärta.
En blandning av känslor sköljer över dom…
Att nästan förstå vs känna sig övergiven.
Känslan av att vara övergiven, ratad av pappa är svårt att hantera.
Sorgen är ibland så svår att den skriks rakt ut..
”Varför? Älskar han inte oss alls längre? Är det vårt fel?”
Klart att dom saknar honom… saknar sin pappa, den friska pappan.
Man får hoppas att han får kraften att sluta..
För fyra små hjärtan längtar så efter honom.
Tills dess får jag fortsätta att vara både mamma och ”pappa”
Men det är lite svårt att pinka i kors med sina söner
på så sätt som bara pappa och söner kan =)

Någonstans måste man börja förändra attityderna
och varför inte hemmavid först.
Hos sig själv allra först… förändra tänket.
Både hur man har det ekonomiskt
och tex vid ena förälderns missbruk.
Ja hur man hanterar faktum.

Det är jobbigt att smyga… och föreställa sig.
Då är det lättare att inte göra det.
Samtidigt kan man försöka glädjas över det man faktiskt har just nu.

Jag har fem underbara barn. Helt fantastiska barn.
Vi har ett hem och mat för dagen på ett eller annat sätt =)
Vi är friska. Vi har vänner… men framförallt så har vi varandra!!
Men vi har bara inte det där extra som behövs.

Utan det där extra kan vi tex inte semestra tillsammans hela familjen
och vi har faktiskt aldrig gjort det.. vi alla tillsammans.
Vi går aldrig tex på cirkus… det är attans dyrt med fem biljetter.
Bada kommunalt är en dyr historia för fem personer.
Bio för oss alla går inte… av samma anledning – så dyrt.
Vi går oftast inte alla på någonting som kostar pengar.
Har fullt upp med att klara vardagen gånger alla dagar /mån

Det är så som det är för mina barn..
Dom är uppvuxna med en asfaltsommar hemma på gården.
Det är klart.. att ibland så ”skäms” barnen över att vi är så ”fattiga”
Att vi inte kan åka någonstans tillsammans.. hela familjen.
Att vi får stanna hemma igen hela sommaren,som alla andra somrar.
Att vi inte kan göra det och det…Bara vara hemma.
Att inte ens kunna gå och bada mera än ett par gånger i månaden.
Det är jobbigt när skolorna börjar och läraren ber barnen berätta.
Berätta om vad dom gjort på sommarlovet.
Då är det nog några små barnhuvuden som sänks och hjärtat bultar.
”Fråga inte mig, snälla.. fråga inte mig!!”

”Alla andra får ju åka bort på semester”
”Andra gör ju det” ”Andra får ju det och det…”
kan det låta.

Det är tungt ibland att försöka förklara för sina barn.
Att säga att det är många andra som har det som vi…
”Många andra” känns lite som ett hån just då i ett barnahjärta
Det är ju dom det gäller… inte andra.
Man försöker förklara att någon gång är det våran tur…
Vi måste vänta lite bara… håll ut älskade barn!!

Jag är ju inte mera än en människa
Det känns ibland som om det dåliga samvetet gnager hål i en.
Det känns som om man var på väg att bli uppäten inifrån.
Skoningslöst och hårt kör den in knivar i ens hjärta.
Man vill bara gråta och skrika högt av smärtan.
Det är tungt.. Attans tungt stundtals.
Ja det kan jag inte förneka…

Som jag sa är jag inte mera än en människa..
Barnens sorg är så tung emellanåt…
Att se den, krampar mitt hjärta… det gör ont,ont, ont…
Att hantera en stor förlust och vara ”Fattig” samtidigt
Att inte kunna åka härifrån och ladda batterierna
när det har varit jobbigt med pappa ett tag.
När känslorna har varit enorma och svåra…
På sommaren ser dom sin far oftare än annars..
då sitter Alkisarna ute… överallt.
Det kan vara oerhört jobbigt för dom stundtals.

Jag är en mamma som vill ge det bästa av upplevelser till sina barn.
Så som alla föräldrar förhoppningsvis vill ge sina barn.
Jag vill ge dom det där lilla extra…
Jag vill ge dom andrum från det svåra i vardagen.
Istället måste jag krympa deras rörelsefrihet på sommaren.
”Gå inte dit.. eller dit… det är där dom sitter på sommaren”
Så behöver dom inte påminnas och bli ledsna.
Jag vill så oerhört mycket att ge barnen det där andrummet.
Men just nu går det bara inte hur gärna jag än vill.
Det känns i hjärtat ska ni veta… det är tungt.
Då är det lätt att känna sig misslyckad för en stund.

Men jag försöker istället för att älta ”varför har vi det så här”
så försöker jag ge barnen dom verktygen som dom behöver
för att klara av olika jobbiga situationer och känslor.
Genom att prata.. lyssna och finnas till extra mycket.. oavsett vad.
Ja det ska man ju göra ändå…
Men vissa verktyg tar en hel barndom att få på ett ”normalt” sätt.
Mina barn måste få dom snabbare.. därför ”Extra mycket”

Men utan dom där ledsna perioderna så skulle inte resten gå bra.
Jag tror dom behövs konstigt nog. Dom är viktiga.
Dom behövs för den egna orkens skull…
Att få nya krafter och kunna använda den rätt sen.
Det gäller bara att inte fastna.
Gör man det.. ja det är då det börjar bli farligt.
Men man måste få gråta och tycka att allt är fan så pestigt.
Det måste man.. En mänsklig rättighet ju =)

Men som jag sa i artikeln så är jag rik… ofattbart rik.
Rik på det vackraste livet kan ge… barnen och livet i sig.

Det är inte värt att rasa ihop.
Hör ni det alla ni som är i min sits?  Det är inte värt det!!
Då ödslar ni bort värdefull energi till att sukta över det man inte har.
Energi som ni kan ha till att njuta av det ni faktiskt har
Ett värdefullt liv och värdefulla barn.

Jag försöker förmedla allt detta till mina barn.
Hoppas dom anammar det sen. Allting blir ju lättare då.
Det är ju vi som har ansvaret över våra barns mående..
Våran ångest och oro smittar över till våra barn.

Hur jag mår och hur jag agerar sätter spår i deras liv för alltid

Fråga er själva. Vad är det värsta som kan hända?
Vad är det absolut värsta när inte pengarna räcker?
Det finns alltid en lösning – Alltid.
Det gäller att hitta den och det gör vi inte om vi bryter ihop.
Ge inte upp… hamna inte i panik… Glöm inte att A n d a s ! !
Då ser vi inte lösningarna. Vi hindrar oss själva. Vi gör oss blinda.
Vi är värda mycket bättre än så. Eller hur?

Jag vet hur det är att leva på gränsen
Att aldrig känna att jag klarar denna månad utan problem.
Är där sen många år tillbaka och jag vägrar att falla.
Och jag har överlevt och har fem underbart fina barn
Som har överlevt dom med…
Vi kommer att överleva i fortsättningen med.
Sen hoppas jag ju att dom ändå är lyckliga…
Trots det jobbiga i deras liv.

Nu är jag ju inte någon superduperöverpositiv.. tjohej tjej…Haha
Jag är lagom positiv och realist ända ut i fingerspetsarna.
Jag har bara hittat ett sätt att leva – inte enbart överleva
Ett sätt där jag och det mina mår bra trots allt

Vi står på kö.. i en väntelista… livets väntelista.
Någon gång är det våran tur….
Det tror jag stenhårt på… måste tro.
Tills dess så får man göra det så bra som möjligt
för sina barn och sig själv trots ”fattigdom”

Egentligen är jag ju inte fattig… tvärtom ju!!
Jag har bara inte så mycket pengar över =)

Var rädda om er!!

Glöm inte hjärtana ♥ i orden
till er själva… om er själva ♥
Till varandra och om varandra! ♥

Då blir livet lite härligare, lite lättare.. att leva.

KramKram!!

PS! Är det någonting som är oklart..
eller ni förstår inte hur det hänger ihop eller så =)
Så fråga gärna i en kommentar…

Tillägg:

Det spekuleras en jäkla massa i diskussionsforumet
eller inlägget där man kunde komma till tals om det
på Expressens sajt… om vad jag gör och inte gör..
Hur mycket jag har i inkomst..
Att jag väljer att vara hemma…
att jag skulle vara sjukskriven och vägra jobba m m
Det plussas på en massa inkomster som jag inte har osv…

Det kommer frågeställningar om varför jag har skaffat barn
när jag har det så knapert osv… när jag har ryggont osv..

Nu är det så här…

Alla barnen skaffade jag innan jag blev ”fattig”
Livet kan förändras och det förstår inte alla …tyvärr!!
Jobbat har jag gjort i alla år men är arbetslös nu som många andra.
Jag letar jobb men Köping är en stad som är drabbad av stora varsel.
Jag är utbildad inom vården och dagtid är svårt att få.
Att jobba kvällar och helger är svårt då jag har ingen barnpassning.

Jag har enbart varit sjukskriven i den akuta fasen av skadan.
Sedan dess har jag inte varit sjukskriven utan jobbat på som fan.
Jag har lärt mig att leva med mitt ryggonda.
Man får anpassa sitt arbete.. jag kan tex inte jobba i någon gruva =)
Jag har inte socialbidrag…

Ang om att vi skulle vilja åka på utlandssemester.
Ja som till Thailand eller så.,,
Det har varit snack om det i olika bloggar och så =)

Marcus… min underbara fina 6 åring sa så en gång.
Han kompis Wille hade varit till Thailand så det var därifrån han fick det. Han vet inte ens vad Thailand är… Haha
Det som inte framkommer är ju att han om han inte får då åka till Thailand  så vill han åka till Arboga och leta efter Djungeln…Haha

Jag skulle aldrig ta med min mina barn upp i luften.. HUA!!
När jag säger” komma bort, semestra”
så duger Arboga gott och väl bara vi kommer hemifrån.
Eller en campingstuga på Malmön som ligger 7 km härifrån.
Förstår ni? Ingen av oss suktar efter utlandsresor eller så.
Mina barn kan gott göra dom där utlandsresorna
när dom själva blir stora =)

______________________________________

HÄR är samma inlägg med kommentarer!

* Sommartider hej hej….

Och det innebär att man har liksom lite bloggsemester =)
Men lite ska man väl visa sig här så man inte glöms bort helt och hållet =)

Allt väl med er alla? Hoppas det iaf.
Allt väl här.. Lite sliten efter helgens gårdsfest, gårdsfestefterfest och utegång… men annars faktiskt helt ok…Haha
Humöret var på topp.
Maten superb…
Sällskapet likaså…
Ölen kall…
Vinet lagom…
Humöret på topp..
Fast det kanske jag sa redan…Haha
Nästa gång blir det väl kräftskiva…
Vem ordnar??? =)
Nåväl det ordnar väl sig så småningom. Allting ordnar sig med lite vilja ju
Hurriganes blir det iaf den 27 augusti på Ögir… Biljetten är klar.
Ja jisses!! Det är Augusti nu… Snart är det jul… Påsk och så.
Men hav tröst… Det kommer alltid en ny sommar =)

Idag så har det varit en trött dag. Ett enda stort GÄÄÄSP ju.
Hanna och jag sov en stund igår efter att jag hade hämtat henne från Korttis.
Ja närmare tre timmar =)
Det straffade sig… Hanna var uppe tills kl 06 i morse… Hua!!
Klockan 4 sa jag till på skarpen och hon verkade foga sig.
Slumrade själv en liten stund… efter 05
Men vaknade kl 06 då hon tog sig ett morgonbad.
Därifrån vart det raka vägen i säng och hon somnade faktiskt…
Sen sov hon till 12 innan jag körde upp henne… Skitungen min!!
Själv så sov jag mellan 06 och 10 så man har varit ganska mör.

Till råga på allt så fick jag mitt manus från förlaget
med uppmaning om att ta korrekturen själv.. lättast så (för dom ja)… Haha
(Ja vi kom överens om det så värre än så var det inte)
Efter en massa timmar så skickade jag iväg den igen med orden
”jag tyar icke mera” .. ja typ så..

Skönt att skolorna börjar snart… (Halleluulia Jihaaa!!)
Vi behöver lite struktur på vardagen känns det som.
Tidiga morgnar och tidiga kvällar (för ungarna) är det bästa =)
Sen vore det ju najs att få ungarna käka frulle för en gångs skull..
Dom har ju vaknat i princip till lunch för det mesta..=)
Ja inte alla.. Dom stora har ju dom sedvanliga tonnisfasonerna.
Johannes som är 11 har anammat lunch som frulle under sommaren.
Men det ska vi ändra på snart =)

Nu börjar jag se lite i kors ju… Är attans trött.
Måste börja skärpa mig också när det gäller bloggandet
och mitt bloggsociala liv. Annars så kan det gå åt pipan ju.
Har ju mycket underbara bloggvänner här i etern. Helt fantastiska.
Det kommer att gå åt en massa energidrycker och termosar med kaffe
när jag ska uppdatera mig hos alla…

Förresten Finaste Engelsson… Jag åt en glass i SUOMI för dig. Men det vart en Eskimo..
Dom hade inte Tuutti ju..
Det var på båten. Fatta! Dom hade inte Tuutti.
Bara en fjutt Eskimo som Hanna snodde hälften av.
Måste nog skicka en klagan till dom… =)

Nu blir det bingen kära vänner..

Ha en attans go natt alla..
Så hörs vi snart igen!!

KramKram!