Etikettarkiv: Depression

* Mitt i det varma finns sorgen som tär.

Det finns många sorters sorg som finns i folks hjärtan…
En förlustsorg.. Någon som har gått bort som man saknar.
Det finns en ensamhetssorg.. Som gör ont.
Kärlekssorgen är vi nog alla bekanta med. Den finns också och kan vara svår.
Sorgen över någon älskad som mår dåligt.
Ja dom här sorgerna finns och så många fler…

Så här inför storhelger känner jag alltid sorg. Ja, den finns nog alltid där i någon grad. Jag blir ledsen och gråtmild. Det är många jobbiga känslor som far igenom mig vid den här tiden. Det är en sorg som kan kännas enormt svår men den låser inte mig. Den får mig inte att fastna i det mörka. Jag tillåter mig att vara ledsen det gör det så mycket lättare att uthärda då. Jag tillåter mig att säga det högt också. Det är ingenting jag hymlar med. Livet är härligt och underbart att leva trots det sorgliga som finns i mitt hjärta. Det finns toppar och dalar.. Precis som det ska vara och är.

Sorg är inte skamligt. Det är en högst naturlig känsla över någonting man saknar av hela sitt hjärta. Någonting som fattas i ens tillvaro. Någon som fattas hos en själv eller hos någon annan. Någons annans sorg och ledsamhet blir ens egen svåra sorg. Sorg finns hos oss alla i olika skepnader någon gång i livet. Den ger sig uttryck på många olika sätt.

Det många gör är ju att dom trycker undan sorgen. Man placerar den någonstans där den inte gör så stor påverkan på nuet.. tror man. Men det är just det den gör. Sorgen påverkar oss i allra högsta grad fast man har trängt undan den och ignorerar en viktig känsla inom oss. Den gör våran vardag lite svårare. Vi kanske blir arga.. Irriterade. Deprimerade. Egoistiska då allting enbart handlar om en själv. Man orkar inte med att se andra och deras behov. Man kör över folk.. blir elak. Ignorerar dom..tar dom för givna. Man blir bitter. Man kanske tar enbart emot av andra .. vad dom ger och man har mist sin egna förmåga att ge av sig själv – av det fina som man har inom sig. Allt det där gör att livet blir svårare, ledsnare att leva. Att se det fina blir genast lite svårare.

Någon annans sorg kan skapa rädsla och avståndstagande. Det många kanske inte förstår att man behöver inte ta över den andres sorg över någonting. Att finnas där lättar för den andre. Tar man avstånd och tror att den andre vill bli lämnad ifred så blir sorgen enbart tyngre att bära för den andre. Den blir svårare att ta sig ur. Det blir sorg på sorg. En sorg är tung nog att bära och helt plötsligt blev den tyngre.. Jobbigare.
Förståelse och omtanke är ingenting värd om motsatsen bevisas i handling.
Det gör bara allting svårare. Var tyst istället.

Mitt nyårslöfte blir att fortsätta att tillåta mig att känna allt utom bitterhet och hat! Jag ska fortsätta att ha hopp och känna tillförsikt inför framtiden.
Jag ska fortsätta att älska och bejaka livet och inte vara rädd..

Sköt om er ♥

KramKram!

* I Marcus Jannes värld, i sjukdom, så var självmordet rationellt och självklart.

Jag har funderat mycket sen det här med Marcus Jannes hände.
Han som tog livet av sig live via webcam på sajten Flashback.
Hela alltet har berört mig oerhört. Jag känner mig konfunderad och ledsen.
Jag vill förstå.. både Marcus Jannes och så alla människor som drev på.
Dom som försökte hjälpa förstår jag redan..
Kanske förstår jag Marcus Jannes också.. jo, till en viss del så gör jag det nog.
Jag vill förstå men vet ju också att vissa svar kommer man aldrig nog att få.

Jag har suttit och läst tråden av och till.. tills dagens dato och ibland så blir jag riktigt illamående över kylan som några utstrålar i sina kommentarer. Samtidigt som jag kanske förstår till en viss del att mycket av den kylan beror på rädsla och okunskap. Det här är svåra saker att förstå sig på framför allt för unga personer…att en ung kille iskallt tar livet av sig Live framför andra.
Dom som håller på med att prata om bra beslut. mod, hans fria val osv…
är det månne ett skydd för att rättfärdiga inför sig själv och andra sina egna något bisarra tankar och ord i forumet tidigare både innan och efter självmordet. Då när verkligheten har hunnit i kapp dom och dom börjar skönja allvaret.
Mycket handlar nog också om rädsla för vad som hänt. Inte riktigt förstå.
När man är rädd för någonting och kanske har svårt att sätta ord på det
så ger sig kanske rädslan till känna i sådana här uttryck som inte hör hemma i en konversation med en självmordsbenägen människa…

Killen var ju sjuk och då gör man inte normala rationella handlingar även om han hade ”övertygat” dom flesta i hans närmsta omgivning om att detta var hans egna fria vilja.. Han var sjuk. Han behövde vård inte en ”Du verkar ha bestämt dig så låt gå” förståelse. Det var sjukdomens vilja som har talat.
Då var det inte.. av fri vilja

I hans värld i sjukdom så var handlingen rationell och självklar.

Självmord, mord och mörker fascinerar och engagerar folk. Jag tror det är den sk normala människans empati och medmänsklighet som slår på. Man vill förstå handlingen.. vad som föregick tex självmordet eller andra brott mot annan människa. Dom psykologiska aspekterna.
Det är fortfarande ganska tabu att prata om självmord och den tabun måste försvinna. Vi måste kunna prata öppet om det det är nog då vi kan greppa ”hela alltet” lite mera. Vi vågar ingripa och engagera oss mera då.

Ordet ”Depression” används ganska lättvindigt i vardagen.
”Usch vad jag är deprimerad” ”Idag är jag deppig” när det i själva verket är så att man just den dagen är lite nedstämd.. ledsen.. allmänt uttråkad  m m
En riktig depression är en allvarlig sjukdom som förlamar en massa.
Den tar bort livsglädjen bit för bit under tidens gång och till slut så kanske man hamnar i en djup depression som innebär att man inte ens orkar ta livet av sig fast man önskar så.. Man blir handlingsförlamad. Det är först när man börjar bli bättre som man orkar ta livet av sig men man ser inte själv förbättringen. Då är det livsviktigt att det finns människor omkring personen som förstår och inser faran och inte blir blinda av glädje och lättnad över att den deprimerade börjar bli bättre. Det är då det är livsviktigt med tät uppslutning kring den sjuke. Viktigt är det ju att inte lämna någon depressiv människa ”vind för våg” i sin sjukdom.

HÄR berättar Marcus familj om sina tankar.

Var rädda om er själva och varandra!

* Skyll dig själv!!

Vart går gränsen vid fattigdom i Sverige?

Ska man relatera till U-Länderna?
Ja isf är vi alla ofantligt rika..
Eller ska vi relatera till våran egen omgivning?
Den som ligger närmast till hands.

Ska man krävas att helt vara utan belastande ekonomisk historia..
Banklån, CSN och annat som man kan ha
när man är 30-40-50…. år
om någonting dramatiskt händer?
Eller måste vi skylla oss själva oavsett vad?

När hela familjer mår dåligt.
När hela alltet sätts på spel vind minsta lilla oförutsedda utgift.
Är det fattigdom.. eller får vi skylla oss själva?

Ska vi skylla oss själva om lågkonjukturen slår till och bägge får gå.
20 år på fabriken och plötsligt slår den igen.
Ska vi skylla oss själva när vi har många barn.
Borde man ha förutsett allting?
Alla eventualiteter?

Är det enbart förunnat dom väldigt rika
att reproducera sig själv?

Ska man skylla sig själv om man blir sjuk
och förlorar förmågan att jobba?

Vad säger man till någon som  förlorat ett barn.
En respektive.. någon annan kär.
När sorgen är förlamande tung
och förmågan att existera knappt finns.
När räkningarna hopas, när sjukpengen inte räcker till.
När samhället anser att man ska ha sörjt klart
på några få veckor.
Vad säger man då?
Skyll dig själv?

Ska man skylla sig själv när Kärleken tar slut?
En tar inte sitt ansvar…
Bakom en skilsmässa kan finnas oändligt mycket skäl
Vissa klarar sig galant..
Vissa hamnar på ruinens brant.
Ska man skylla sig själv för att man har Älskat?

När är det förlåtet att ha förlorat sin ekonomiska trygghet?

Det är väl inte konstigt om folk bryter ihop av ren frustration
När man hela tiden får höra ”Skyll dig själv du som….”
samtidigt som chansen till återhämtning försämras.

Familjer bryts ner bit för bit.
Dom förlorar förmågan att kämpa.
Det är som att se en medmänniska drunkna.
Det finns lite liv…. men knappt.
Hon ber förtvivlat efter en Livboj.

Ska vi vända dom ryggen
och be dom skylla sig själva?