Etikettarkiv: Empati

* Det gick inte…

Skulle ju försöka byta dagar på Korttis för Hanna. Men det gick inte denna gång. Det var fullt. Helt OK.. Är inte besviken.. Tänkte mera som så att går det så är det ju bra och gör de det inte så är det bra det med. Så Hanna åker till Korttis på fredag och stannar till måndag. Då är det jag och tre gossar i helgen.Två av barnen åker på onsdag och stannar sen i några dagar hos farmor och farfar. Jag, Elias och Hanna får hitta på någonting när dom har åkt. Vi alla får hitta på någonting sen när vi alla är samlade.

Hade en lite diskussion igår med en kvinna om varför jag vill ha barnledigt. Varför jag försökte ordna så lite barn som möjligt nu när jag hade en ypperlig chans att göra det (Fast det ändå inte gick vägen) så får jag en väldigt förstående (hmm??)kommentar upptryckt i nyllet ”Ja, det är så det är när man har barn” när jag sa att jag aldrig är barnledig. Ändå så hade jag försökt motivera det jag ville med att man nog behöver lite andningsrum när man är ensamstående med många barn.. har två barn med funktionshinder. När man aldrig har avlastning i någonting.  Fast det visste hon ju redan sen länge.. Visst.. Det är så när man har barn men det lät lite (tonfallet var så) som om jag inte ville ta ansvar för dom barn jag har skaffat. Jag tar faktiskt fullt ansvar och gnäller inte.. belastar ingen och kräver ingenting. Egentligen ska man har hört hela samtalet. Det är svårt att återge tonfall och så =)

Ja nu tänker jag inte ta åt mig av vad en kvinna med viss brist i sig slänger ur sig till mig. Det är inte det jag vill ha sagt här.. Utan mera om hur man bemöter människor. Vissa saker är det inte alltid lämpligt att haspla ur sig.
När jag har pratat med andra så har jag aldrig fått detta bemötande. Utan det har mera blivit sagt saker som ”Jag förstår” För det är ju just detta som vi alla vill.. Bli förstådda av andra när vi kanske är i en knepig situation. Förståelse utan att bli dömda.

Men.. samtidigt förstår jag hennes inställning till en viss del. Okunskap, oförmåga att tänka sig in i någon annans situation…referensramar… har nog en betydelse i det stora hela. Vet man ingenting.. baserat då på dom egna erfarenheterna som man samlar på sig under åren.. Ja då kan man nog inte alltid förstå någon annans situation till fullo. Har man aldrig ens i varit i närheten någon annans situation så hur kan man alltid förstå fullt ut? Fast nu vet jag ju att många människor besitter empati, dom har inlevelseförmågan, till max fast dom inte har heller varit i närheten av någon annans situation. Dom kan föreställa sig hur det kan vara och det räcker för att förstå.
Empati är bra att ha .. Gäller alla oavsett situation. Jag tror livet blir lättare att leva då.. För alla!

Fast vissa saker kan eller ska man inte förstå.. inte känna empati över. Så orden oavsett situation gäller mera det är vardagliga livet.. Det här normala.. Men exempelvis brott mot andra och så.. så faller under saker som man har svårt att förstå och känna empati för eller över för det mesta. Ja ni förstår säkert vad jag menar.

Efter hur lång väntetid som helst, säkert ett år, så fick Hanna och Marcus plats på Unga Örnar här i Centrum. Stort tack till Towas pappa Jesper som nog såg till att vi aktualiserades när platser blev lediga. Så nu gäller Unga Örnar på tisdagar.. Så attans kul! Skönt är det ju att vi bor jättenära lokalen! Mycket trevlig personal var det också!!

Önskar er alla en attans bra Onsdag!!

Var rädda om er själva och varandra!!

KramKram!

* Kära Tomten.. Del 2

Kära Tomten… Många människor är så snälla och empatiska till sin natur.
Jag om någon har fått känna på det. Så här inför jul så känner jag av det ännu mera. Det är erbjudanden om att ge gåvor och pengar till nu Jul. För att underlätta och glädja. Visst, jag är en ensamstående fembarnsmamma med fyra barn hemma. Den kassaste ekonomin har jag också och värre blir det nu efter julhelgerna då leva ”från hand till mun” får ytterligare en jobbig och konkret innebörd. Men vi fixar det. Vi har gjort det länge så varför inte nu också!!

Men en sak ska ni veta. Vi har det ändå bra. Mina barn är inte så vana med att få allt möjligt. Givetvis så önskar dom sig en massa dyrt men inom sig så vet dom att mamma inte har råd. Så är det bara. Det är ett faktum som dom bara måste acceptera. Mina barn är som alla andra ungar. Klart dom vill ha en massa men dom är inte missunnsamma heller när det väl gäller.

Jag är inte otacksam om någon skulle få för sig det.. Tvärtom.
Mitt hjärta svämmar över av ödmjuka tankar och känslor över den värme jag möter hos er. Ta bara Saras paket..och Nykarleby Lindas gest (finns i kommentarerna någonstans).. Och finaste Åsas gest (privat) Goa Fina Karin (Privat) och det som kommer nedan… Ja och alla ni er som sprider värme på min blogg genom värdefulla kommentarer…Ni alla är underbara!! Ni har alla en given plats i mitt hjärta för evigt.

Det här kom på posten idag och jag vart så så glad.
Jag fick 40 doser mässlingvaccin av Anita som skickas dit det gör nytta som mest. Det var med två skraplotter och jag kunde inte låta bli så jag skrapade så här 11 dagar före Julafton.. Vann 25 kr =)
Tack finaste goaste Anita för den gåvan!

Sen kom det ett kuvert med mitt namn på .. Ingen avsändare. Inget brev.
Det fanns två saffranspaket i den.. Så gulligt!! Tack snälla!
Det är någon väldigt snäll och  mystisk person någonstans som skickar mig brev lite då och då. Tror det är samma person =)
När jag skulle ta en bild på dom så hittade jag dom inte.
Däremot så guppade det två mystiska grejer i kaffekannan när jag hade bryggt kaffe.. Skulle hälla upp i koppen innan termosen och japp, där låg dom..haha
Hanna den filuren (kan inte vara någon annan) tyckte nog att jag skulle ha Saffranskaffe idag..Haha. Jag tror det gick bra.. Skakade dom blöta och tokvarma paketen och det lät nog som om dom skulle vara torra inuti.

Kära Tomten.. Skulle du vilja förmedla en av mina önskningar…inför julen
till alla dom här helt underbara människorna som omger mig här på nätet och IRL.

Att istället för att kanske tänka på oss så tänk på dom här istället:

Rädda barnen.. Ge en Julklapp HÄR

Hjärtebarnsfonden: Stöd Hjärtebarnsfondens arbete och hjälp oss skapa bästa möjliga livsvillkor för hjärtsjuka barn och deras familjer. Ge en gåva idag på pg 90 05 87-7 eller bg 900-5877.”
”Hjärtebarnfonden hjälper familjer som ligger länge på sjukhus med ekonomiska bidrag. Fonden stöttar även familjer som måste begrava sina barn. …”


Hanna för ett par år sedan…

Som ni vet så föddes Hanna med hjärtfelet AV-Commune. Hon opererades i Göteborg när hon var dryga tre månader. En operation med hjärt och lungmaskin så hon var kliniskt död i flera timmar.. Det var det absolut värsta, hemskaste jag har varit med om.  Spåren sitter i fortfarande och vågar fortfarande inte riktigt lägga mtt huvud på hennes bröst och lyssna till små tickande hjärtslag.. Jag får panik.. Tänk om vi hade förlorat henne. Men nu lever hon ju och mår bra och det är bara jag som alltid är hispig =)

Vi fick hjälp av Hjärtebarnsfonden då när vi skulle ner till Göteborg..
Vi fick lite pengar till uppehälle och så fick vi bo gratis på ett helt underbart ställe intill Östra sjukhuset. Ronald MacDonald huset, som huserar föräldrar till svårt sjuka barn som ligger inlagda på sjukhuset. Vi hade inte kunnat ha det så bra mitt i eländet om inte den här möjligheten fanns. Många får bo där i många månader och i många omgångar under flera år så att dom kan vara nära sitt barn som kämpar för livet.

Svenska Downföreningen. plusgirokonto 13595-4
”Svenska Downföreningen är en ideell förening för personer med Downs syndrom, deras familjer, anhöriga, vänner och personal. Föreningen ordnar aktiviteter som stimulerar och inspirerar, samlar och sprider kunskap om Downs syndrom, samt verkar för att människor med Downs syndrom ska ha samma möjlighet till delaktighet och valfrihet som andra. Verksamheten som genomförs bygger på ideellt engagemang.”..

Vill ni skänka annanstans så gör det gärna…
Mässlingvaccin behövs.. mera än 40 doser…
Det här var bara tre av några som står närmast mitt hjärta.

TILLÄGG: Lägger till Cancerfonden som är oerhört viktigt den med.
HÄR kan ni ge en gåva.

LOVE YOU ALL!! ♥

Fortsättning följer….

* Varför gråter inte Emma?


Bild från http://www.varforgraterinteemma.se/

Emma Jangestig. Max och Sagas mamma. Arbogamamman.
Emma som överlevde ett mordförsök men hennes barn gjorde inte det.

Har läst lite här och där om Emma. Om reaktionerna om hennes bok som kom ut nu i dagarna. Mycket positivt men också mycket negativt.
Man ifrågasätter hennes motiv. Om hon tar barnens död som ett sätt att tjäna pengar. Det har inte gått så länge sen det tragiska hände är också ett argument mot. Hon är kallad Mediahora… Mediakåt bla bla bla.

Jag fick vibbar lite av avundsjuka hos dom som gapar mest men också av okunskap och rädsla. Hur det nu går att vara avundsjuk på Emma men okunnigheten och rädslan förstår jag lite iaf. Det måste vara den uppmärksamheten som hon får som skapar avundsjukan och då vänder man allting emot henne och säger att hon profiterar på sina barns död. Vi kan bara spekulera hur det ligger till. Vilka motiv Emma har för att ge ut boken. Blogga på Aftonbladet. Synas i TV osv. Det har tom reagerats över att hon ler för mycket. Det är hennes grej och jag väljer iaf att tro att hennes motiv är ädla. Ett sätt att hedra Max och Saga.  Ett sätt att bearbeta sorgen över den oerhörda förlust som hon har genomlidit.

Jag tror Emma sörjer mera än vad hon ger sken av faktiskt. Men hon har valt att leva också och inte låta Christine Schürrer mörda hennes själ när hon nu misslyckades med uppsåtet att ta hennes liv..
Alla förstår inte riktigt sättet Emma sörjer och bearbetar sin sorg på. Det skapar ifrågasättande över hennes motiv.  Det köper jag nog delvis för det här är svårt att greppa för många. Många av oss skulle säga ”Jag skulle inte överleva en sådan tragik” Bara tänka tanken är så svårt. Just därför har vi ingen rätt att ifrågasätta Emma om hennes sorg för vi vet inte ett skit om hur hon har det egentligen. Hon är där vart vi inte vill vara. Det är först när vi är i samma sits som vi kan förstår någorlunda och vi skulle antagligen inte dö av sorg. Det gjorde inte Emma heller.

Men vilka är vi att döma??  Sorgen har ingen tidtabell eller en manual.
Vi får bara be till högre makter att vi aldrig hamnar i samma sits som Emma och hennes nära har hamnat…

Hon fortsätter att leva och finnas till samtidigt som hon delger oss om det finaste hon har i minnen av Max och Saga och det svåraste hon har varit med om – Att förlora dom.  Vi behöver denna dos av grym verklighet för att förstå att värdera dom vi har i våran närhet. Våra närmaste. Vi behöver en dos av Emma Jangestig för att inge mod i oss. Ge oss hopp och tröst.

Var rädda om er alla! ♥

KramKram!!

* I Marcus Jannes värld, i sjukdom, så var självmordet rationellt och självklart.

Jag har funderat mycket sen det här med Marcus Jannes hände.
Han som tog livet av sig live via webcam på sajten Flashback.
Hela alltet har berört mig oerhört. Jag känner mig konfunderad och ledsen.
Jag vill förstå.. både Marcus Jannes och så alla människor som drev på.
Dom som försökte hjälpa förstår jag redan..
Kanske förstår jag Marcus Jannes också.. jo, till en viss del så gör jag det nog.
Jag vill förstå men vet ju också att vissa svar kommer man aldrig nog att få.

Jag har suttit och läst tråden av och till.. tills dagens dato och ibland så blir jag riktigt illamående över kylan som några utstrålar i sina kommentarer. Samtidigt som jag kanske förstår till en viss del att mycket av den kylan beror på rädsla och okunskap. Det här är svåra saker att förstå sig på framför allt för unga personer…att en ung kille iskallt tar livet av sig Live framför andra.
Dom som håller på med att prata om bra beslut. mod, hans fria val osv…
är det månne ett skydd för att rättfärdiga inför sig själv och andra sina egna något bisarra tankar och ord i forumet tidigare både innan och efter självmordet. Då när verkligheten har hunnit i kapp dom och dom börjar skönja allvaret.
Mycket handlar nog också om rädsla för vad som hänt. Inte riktigt förstå.
När man är rädd för någonting och kanske har svårt att sätta ord på det
så ger sig kanske rädslan till känna i sådana här uttryck som inte hör hemma i en konversation med en självmordsbenägen människa…

Killen var ju sjuk och då gör man inte normala rationella handlingar även om han hade ”övertygat” dom flesta i hans närmsta omgivning om att detta var hans egna fria vilja.. Han var sjuk. Han behövde vård inte en ”Du verkar ha bestämt dig så låt gå” förståelse. Det var sjukdomens vilja som har talat.
Då var det inte.. av fri vilja

I hans värld i sjukdom så var handlingen rationell och självklar.

Självmord, mord och mörker fascinerar och engagerar folk. Jag tror det är den sk normala människans empati och medmänsklighet som slår på. Man vill förstå handlingen.. vad som föregick tex självmordet eller andra brott mot annan människa. Dom psykologiska aspekterna.
Det är fortfarande ganska tabu att prata om självmord och den tabun måste försvinna. Vi måste kunna prata öppet om det det är nog då vi kan greppa ”hela alltet” lite mera. Vi vågar ingripa och engagera oss mera då.

Ordet ”Depression” används ganska lättvindigt i vardagen.
”Usch vad jag är deprimerad” ”Idag är jag deppig” när det i själva verket är så att man just den dagen är lite nedstämd.. ledsen.. allmänt uttråkad  m m
En riktig depression är en allvarlig sjukdom som förlamar en massa.
Den tar bort livsglädjen bit för bit under tidens gång och till slut så kanske man hamnar i en djup depression som innebär att man inte ens orkar ta livet av sig fast man önskar så.. Man blir handlingsförlamad. Det är först när man börjar bli bättre som man orkar ta livet av sig men man ser inte själv förbättringen. Då är det livsviktigt att det finns människor omkring personen som förstår och inser faran och inte blir blinda av glädje och lättnad över att den deprimerade börjar bli bättre. Det är då det är livsviktigt med tät uppslutning kring den sjuke. Viktigt är det ju att inte lämna någon depressiv människa ”vind för våg” i sin sjukdom.

HÄR berättar Marcus familj om sina tankar.

Var rädda om er själva och varandra!

* Marcus Jannes…

BLEV BARA 21 ÅR. Marcus Jannes tog sitt liv – och direktsände självmordet via en webbkamera. Michaela Karlsson och Julia Östblom tänder ett ljus för Marcus Jannes. Foto: Privat och Tommy Pedersen
(BILD OCH BILDTEXT FRÅN EXPRESSEN

Det här är så sorgligt. Så tragiskt att klumpen i bröstet blir större och större hela tiden. En ung kille valde att lämna livet på ett sätt som slog ner oss till marken. I direktsändning via webbkamera på Flashback så tog han sina sista andetag.

Mina tankar går till Marcus familj, släkt och vänner..
Vila i frid Marcus!!

Har varit och läst tråden men inte öppnat en endaste länk.
Behöver inte se sådant och har inget behov att se.
Men jag slogs av att tråden var fylld med Rövhål till begåvningsreserver.
Ja inte alla givetvis utan det fanns många bra och medkännande människor också som försökte förhindra och slog larm.

Här satt det alltså folk som hejjade på.. manade på Marcus att ”göra det”
Det blandades med frågor som ”Har han gjort det än?” ”Är han död nu?”
följt av ”Du kommer aldrig våga, du är för feg.”
Det skreks om troll och fejk… Ja om det nu hade varit så väl men det var det tyvärr inte. Herregud!! Hur är folk funtade egentligen? Någonstans måste det fela rejält hos dom som tyckte detta var ”Kul”
Att ens våga ta den risken att detta inte är sant är oförståeligt.
”Börjar känna att jag håller på och ändra mig om jag vill ta livet av mig, så jag får skynda på mig lite…” sa ha också innan slutet. Var det tveksamhet ändå? Så känns det nog att det var. Men gamarnas påhejningar om att han ska göra det kanske avgjorde.
Klockan 13:13 så skrev han sin sista post ”alright lets do it”

Vart fanns empatin och medmänskligheten? Är dagens ungdom kalla som is.
Har dom blivit så avtrubbade av allt våld och annat skit som sker runt om dom IRL, via filmer och olika spel?
Nej.. alla är inte kalla som is av dagens ungdom. Flertalet är varma och förståndiga ungdomar med stort hjärta och fantastiskt stor empatisk förmåga. 

Vad som var anledningen till att Marcus valde ett sådant publikt sätt att ta livet av sig kan man bara spekulera om. Svaret får vi nog aldrig.
Kanske var det att sätt att inte behöva vara ensam när han gör det.
Men ändå vara säkert på att ingen hindrar. Som säkerligen skulle ha varit fallet om han hade haft någon hos sig.

HÄR finns det ”Debatt självmord” på Aftonbladet

Här kan du få hjälp: 

Jourhavande medmänniska svarar varje natt mellan 21.00 och 06.00: 08-702 16 80.
Jourhavande präst nås via 112 och har öppet varje natt mellan 21.00 och 06.00.
Nationella Hjälplinjen har öppet 13-22 alla dagar och nås på 020-22 00 60.
Sjukvårdsrådgivningen nås via 1177.
Källa: Stockholms läns landsting och Britta Alin Åkerman, psykolog.

Var rädda om er själva och varandra..
Lyssna på våra barn och ungdomar..Våra medmänniskor.
Var inte rädd för att agera och bry sig när varningsklockor ringer.
Även om det visar sig vara fel så är det bättre än att få rätt i sina farhågor.
KRAMKRAM!
.

____________________________________________________

Tillägg:

14 oktober 2010 DEBATT i SVT1 kl 22:05

OBS! OBS! OBS! 

Samhällsprogram. Säsong 9. Avsnitt 7 av 17. Stoppa självmordssajterna! 21-åringen som tog sitt liv framför webbkameran har fått nätdebatten att rasa. Även 15/10 i SVT1, 15/10 i SVT24, 15/10 i SVT1 och 17/10 i SVT1.

* Håkan Hellström ska själv ha stryk…

Nejdå.. man ska inte spöa varandra. Sorry Hellström!!
Ordet ”stryk” i budskapet får ner Håkan Hellström lite till samma låga Nivå
som den jury han klankar på. Där vill han nog inte vara.

Men jag håller med honom annars.
Varför i hela friden kan man inte ge konstruktiv kritik i stället till dom unga.
Dom har vågat.. men vissa blir massakerade ner till skoskaften.
OK.. Många sjunger hellre än bra men se till att dom INTE kommer i skottgluggen.. Gallra bort dom så dom inte syns i TV.
Skydda dom istället från det som ev kommer i form av hån från andra.
Visa ansvar och låt inte folk ”göra bort sig” inför hela Alltet.
Alla förstår inte risken med att vara med i ett sådant här jippo.

Peter Swartling säger:
– Man ska inte dalta med människor. Det ingår i tävlingen att bli bedömd. Jag har svårt för att tro att folk blivit knäckta.

Ja du Swartling.. Det går faktisk att bedöma ungdomar och säga nej med andra ord än dom ibland svårt kränkande orden.
Vissa är väldigt unga.. när man är ung så är man skör för det ”auktoriteter” säger.. Krossar man en dröm med brutala och onödiga ord och i TV
så kan det nog kännas rejält i ett ungt hjärta… I värsta fall slå rot och förfölja en resten av livet. Vissa av dom här mindre bra inslagen kan förfölja den unga i år. Det görs narr av dom i bloggar.. På You Tube.. och så visar TV inslag med just juryns sågning och en förtvivlad tjej eller kille och så delar av framförandet.. Just dom bitarna som inte alltid var så fördelaktiga.

Skitsnack Swartling.. Du har betalt för att tro annat än att vissa inte blir knäckta… Vad tror du som privatperson då???

Nej. Det här handlar om TV. Att göra ”Bra TV”
Skitsamma vem man knäcker på vägen.
Idol – Juryn.. Den gamla och den nya.. är offer dom med.
För en saftig lön för mödan så gör dom ”Bra TV” enligt order.
Om dom skulle vara humanare så hade dom nog inte jobb.
Pengar har makt att göra om människor till dom kanske egentligen inte är.
Pengar kan få en av avskärma sig och ta ett steg ifrån det där fina som Empatin för andra.

Det kan inte vara trevligt att vara en köpt människa..utan egen vilja.

Sköt om er!
Använd hjärtan i orden till er själva och varandra..
Så ska ni se att livet blir ett snäpp trevligare att leva.

KramKram!

* I Have a Dream.. Jomenjo, har ju det.

Ibland så har tanken kommit över mig… en idé.
Den är inte unik… och säkert så finns det behov av den.
Eller det här har funnits under några år hos mig…
så den är inte ny för mig.

Jag som ensamstående mamma vet hur drygt livet kan vara ibland.
När det kör ihop sig… när barn är sjuka… när man själv är sjuk.
Att kunna sova en stund när man själv är sjuk och har barn hemma
är ibland en omöjlighet för några..

Att kunna då beställa hem hjälp som tog över alltet
så man kunde sova en stund..
eller som går och handlar en som lagar mat m m.
Eller gå ut med barnen en stund..
Sådan hjälp är guld värt för en ensamstående förälder.

Jag är ju ensamstående med fyra barn hemma.
När inte någon finns tillgänglig av släkt eller vänner.
så har man ju önskat att denna möjlighet fanns.
Att det finns ett par extra armar till hjälp är ju guld värt.

Ibland så har jag tänkt på att det vore ju underbart
att kunna starta upp en sådan firma..
Dit vi ensamstående kan vända oss till när det kniper.
Att kunna ringa på morgonen och säga
”Idag skulle jag behöva hjälp med att handla
för två av mina barn är sjuka och jag kommer ingenstans
Kan ni komma?”
”Jag har inte sovit en blund i natt för sjuka barn
och skulle behöva sova några timmar på dagen.. Kan ni komma?”
” Idag så har jag så ont i min rygg och barnen skulle behöva komma ut en stund… kan ni komma?”
”Jag har ett barn sjukt och skulle behöva gå med en annan till fotbollsträningen.. Kan ni komma?”

Hämta och lämna på dagis/skola…osv…
Ja ni förstår vart jag vill komma.

Jag tror ju att det skulle uppskattas av många ensamstående föräldrar
att kunna ha möjligheten till sådan hjälp..
Eller vad tror ni?

Jag vet ju av erfarenhet att det kan knipa rejält ibland..
Ibland så är både jag och några barn sjuka..
Men som det är nu så kan jag inte ligga sjuk… det går bara inte.
Min största fasa just nu är att jag ska bli liggande i tex svinflunssan…
Man kan tydligen bli rätt så dålig…
Men som jag sa… ja kan inte ligga ner.. barn ska skötas.
Det ska lagas mat… tvättas kläder… dom ska till skolan..
Dom ska ut… dom ska det och det….
Eller om jag bryter foten eller så
Då måste ju vardagen ändå fungera… så är det bara.
Alla har inte ett stort närverk omkring sig
Så att man kan få den hjälpen tex av släkten

Ingenting får ju stanna upp när man har barn
Dom ska ha sitt oavsett vad.
Jag har aldrig legat ner när jag är sjuk.. inte sen jag fick barn.
Så jag vet ju att allting går…
Men det kunde ju gärna vara lite lättare någon gång.
Det suger ju kraften ur en rejält vissa situationer som man hamnar i.
Det är ju annat när man är två om vardagen…
Men när man inte är det… så kan det vara lite körigt ibland.

Mitt största fel är ju att jag har svårt att be om hjälp.
”Kan själv” är mitt motto…Haha
Men ibland så kan man inte själv så är det bara..
Har svårt att be någon som själv har barn att hjälpa till
Dom har ju sitt med barn
och jag har fyra barn… det blir så mycket för dom.
För mig skulle det vara lättare att ringa någon firma.

Det går åt en massa pengar när man ställs inför jobbigheter.
Har man svårt att orka laga mat..
Eller man har inte kommit iväg för att handla för att man är sjuk
eller någon av barnen är sjuk tex i magsjuka..
Så kanske hämtmat är räddningen under några dagar..
Ja då är det ju kört sen när det gäller ekonomin…
Det luktar ju konkkaronkka lång väg… iaf för mig.

Men visst skulle det vara en bra idé?
Vad säger ni mina fina kloka läsare?

Givetvis skulle det inte kosta skjortan
utan man få hitta ett sätt att få ner kostnaden
för den föräldern som ska ha hjälp…

Nu hoppas jag ju att någon snor min idé ju rakt av…
Jag har inte råd att starta upp en firma alls..
Eftersom det krävs mera än en som jobbar..
Jag är ju fattig… Remember!! Haha
Om någon startar upp en sådan firma här i Köping
så kan jag ju jobba där sen =)

Jag brinner verkligen för att försöka underlätta situationen
för oss ensamstående föräldrar..
som kanske också är fattiga… arbetssökande och så.
Jag är ju allt det där och massor med andra är det ju också.
Det var därför jag ställde upp i Expressens ”Fattiga barn” artikel
Just för att hjälpa några kanske att få en annan syn på sin situation
ett annat tänk…så att man  inte går under.. så att man orkar
För jag vet att det fungerar… det funkar ju för mig =)

Att hjälpa till med idér, peppning och att lyssna och förstå…
Ibland så hjälper det enormt en annan medmänniska att någon förstår.
Eller när någon känner igen sig i mina texter när jag bloggar.
Man vet att man inte är ensam om sin situation…
Jag är öppen om min situation och känner ingen skam
Jag hoppas ju att det peppar andra att känna så också.
För skam är tungt.. så attans tungt att bära.

Det här är liksom min lilla dröm den här firman.
Den är just nu inte möjlig att förverkliga alls.
Ja eftersom jag inte har dom pengarna som behövs..
Men kanske någon gång i framtiden..
Då kanske min ekonomiska situation ser annorlunda ut.
Men jag fortsätter att drömma… som vanligt ju =)
Som sagt var.. så hoppas någon snor idén nu..
För är ju övertygad om att det finns ett behov.

Sköt om er alla…
och ha en attans trevlig kväll.

KramKram!!

* Bye bye Köping…

Snart så sticker vi..
Ungarna sover fortfarande jag ska bara hoppa in i duschen
sen väcker jag dom..
Frulle först och på med paltorna sen
Packa ner matsäcken bestående av 10 liter soppa, havrekli, vatten
och en saltsten till ungarna som snacks.
Det ska dom väl kunna hålla sig mätta på en hela långa dagen.
Oh Yeah!! Skojas bara…haha

La ut mina faktiska kostnader för badresorna i ett forum.
Ja jag vet att jag inte har redovisningsskyldighet.

Men det var liksom ett litet ”expriment” över att luska ut
hur människor tänker egentligen.
Det var i ett inlägg som kritiserade hårt bla mina badreor med barnen.
Och dom andra familjerna..
Här räknade dom ut via Eniro vart jag bodde..
Mätte avståndet… osv.. Haha
Här var det givetvis läsförståelsen som kajakade ut hos nästan alla.
Det var folk som gick igång enbart på rubriker och stödord.
Dom ville helt enkel inte se sammanhanget.
Det var därifrån jag fick inspiration till DETTA inlägg.
Men jag kan nog säga att det var väldigt intressant =)

Det sorgliga var ju att alla var då mammor..
Nästan alla då…
Och den empatiska förmågan hade kraschat hos dom.
Vad ger det för signaler till deras barn?

Någonting var det som förbryllade mig.
Det var en mamma med man och några barn.
Dom lever på socialbidrag..
Men ändå så har dom råd med utlandsresor när räkningarna
och maten är betald. Hon kom tom hit och moraliserade.
Ett hån mot dom som knappt överlever på det…
Sanning eller Lögn? Ja det är frågan.
Hon  borde vara tacksam för att just hon har det bra.
Men sina medsystrar som är i samma sits
med socialbidrag sket hon i totalt
Den röda tråden efter mitt inhopp var i princip detta..
”Hur kan jag ha mage att ta med mig två korvpaket som matsäck”
under en lång baddag…
och som i extas så ojade dom sig över några pommenfrittes portioner
och glass…Haha

Det väcker osökt många frågor och tankar om
vad som är acceptabelt när man är ”fattig”
För det mesta som jag tog med var ju onödigt och dyrt
Det spädde redan på fördomarna om fattigdomen …enligt dom.
Ska man som en kämpande mamma inte kunna ge sina barn
korv med bröd på badet som man själv tog med sig
en resa som alltid är en 9-10 timmar lång.
Lite tillbehör som som mackor och frukt var också med.

Eller blev dom enbart retade över faktum
att min badresa faktiskt går på det som Gröning sa..
en 300-400 var en summa… min resa går på en 300-350 kr.

Ska man kunna få ge sin barn vardagslyx ”Lagligt” ?
Den vardagslyxen som är då lyx för en familj
behöver inte innebära att det är lyx för alla andra.
Men just för en familj är de det…

Är fattiga barn värda vardagslyx?
Vad är acceptabelt?

Klura på det ni… så fortsätter vi när jag kommer hem =)

Ha en skön dag alla!!

LOVE YOU ALL!!

KramKram!!

* Kväller alla Koping Calling.

Hanna mår nog lite bättre idag så nu får vi se om vi kan åka i morgon.
Hålla tummar nu .. mina öron blöder ju en massa ska ni veta
av hennes tjat om att ”Åka tåg NU” Haha

Grabbarna är lite återhållsamma faktiskt..
Dom vet att det inte är hundra att vi åker i morgon..
Skönt är ju att dom inte tjatar dom med =)

Har läst lite här i etern sådana bloggar som berör Expressens artiklar
om ”Fattiga barn”
Jag har hittat inlägg om mig och jag är så öm nu i ögonen ska ni veta.
Så fint vissa skriver om mig och min familj.
Jag kommer aldrig vänja mig vid sådant… aldrig!!

Har inte gjort det under dessa fyra år som jag har bloggat på olika portaler.
Varje gång det kommer en fin kommentar
eller när jag hittar bloggar som skriver om min familj.
Ja då grinar jag oftast och blir så ödmjukt tacksam över era ord.
Sådant ska ni veta.. sporrar en framåt.
Det är ni som ger mig kraften att vilja fortsätta med vad jag gör.

Jag skulle vilja omfamna er alla på riktigt…
och säga hur mycket jag uppskattar er och eran vilja
över att följa med mig och min familj på vår resa.
Om inte varje dag så någon gång.. lite då och då.

Jag tar inte någon av er förgiven
utan tar er som dom värdefulla människor ni är.
Ni har massor med viktiga tankar
och ofantligt mycket hjärta fyllt med värme och empati.

Är ni på Grönan när vi är där.. så tveka inte.
Kom och få kramen… =)

Men jag kommer att le mot alla jag möter varje dag..
För tänk om… det är just du!

Tack fina ni!

Sköt om er!

KramKram!!