Tag Archives: Framtiden

* Jamen så var det måndag igen.. Jippi!!

Diverse 13 maj 2013 005
Det ser lovande ut så här strax efter 7:30 =)

God morgon!

13 maj idag och det är måndag. Det var segt att få upp ungarna i morse. Tänk på sengångare och 100 gånger saktare. Mina ungar i ett nötskal ju! Hanna är värst och hon slår brorsorna med hästlängder i seghet… och envishet.

Men jag kan förstå dom. Det känns att det börjar närma sig slutet på terminen. Inspirationen ligger väl inte på topp just nu.. Men det är inte många dagar kvar av vårterminen och det peppar och ger kraft att gå vidare. Eller så är det hotet om sommarskola som peppar..Haha.

Pingsten närmar sig och vi ska vara hemma.. Vi kommer ju inte så långt. As usual. Är inte så förtjust i dessa helger faktiskt. Vardagar är bäst!!

Nu blir det lite morgonröj och fortsätta med framtidsplaneringar. Det är ju en hel del att pussla innan allting faller på plats. Men det gör det någon gång. Det är jag fullständigt övertygad om.

Önskar er alla en helt fantastisk början på veckan!!

Var rädda om er själva och varandra!
regnll
KramKram!

* Up Close and Personal: Hur står jag ut?

Under åren har jag fått frågan många gånger så jag svarar en gång till.. Hur jag står ut med att ha det som jag har och samtidigt kunna behålla en positiv inställning.. Jag är ju en ensamstående mamma med många barn och arbetslös med den ekonomiska fattigdomen det ger. Att man måste leva från hand till mun i perioder i månaden. Att man inte kan unna sig saker eller upplevelser. Att man måste kämpa 24/7 för att få det att gå runt. ”Det kan inte vara ett värdigt liv med livskvalité!”

En värderingsfråga detta ju..Visst, det är mycket, mycket drygt emellanåt och tar väldigt mycket på krafterna. Det kan jag inte förneka.. Men.. vad är det jag har i mitt liv egentligen? Åt vilket håll lutar vågskålen egentligen åt? Det positiva eller det negativa? Ett liv med livskvalité eller med lite eller helt utan? Hopp eller hopplöshet? Vilken vågsskål väger tyngst?

Om vi tar mig bara: Jag är fysiskt frisk.. Ja, så vitt jag vet. Jag är psykiskt stark och frisk.. tror jag i alla fall..Haha. Jag har fem helt fantastiska, starka och friska ungar.. Jag kan tänka sunt och förstå. Jag kan känna empati och sympati. Jag kan känna glädje och sorg. Skratta och gråta. Jag är självständig. Jag tror på framtiden och har hopp. Jag kan förstå och se värdet i oss människor. Jag har vänner. Jag kan älska och ta emot kärlek. Vi har tak över huvudet.. Mat på tallrikarna och kläder på kroppen, Detta och en massa mera vägs mot – Jag är arbetslös och har därför inga pengar.

Vilken av vågskålarna, tror ni, slår i backen och det hårt?

Någonstans måste det finnas en tro och en kärlek till sig själv. Att förstå sitt eget värde, att man inte är dålig el värdelös för att man kanske inte har t ex jobb och ekonomi. Det är nog en viktig förutsättning för att kunna bl a älska andra och härda ut i tuffa situationer. Man behöver ju inte ta det till narcissimens svindlande höjder.. men tycka om sådär lagom.

Hur ska vi lära våra barn att älska sig själva om vi inte kan älska oss själva?
Hur ska vi kunna lära våra barn att se sig själva och andra som värdefulla och viktiga individer om vi inte tycker så om oss själva? Hur ska vi förankra stenhårt i våra barn.. att dom duger oavsett vad om vi själva känner oss som värdelösa och odugliga?

Allting måste börja inom oss själva..

Svaret på frågan är: Jag tycker om mig själv och ser mitt eget värde. Jag duger! Jag ser och värdesätter det jag har. Därför står jag ut och kämpar framåt.

Musik är ett fantastiskt redskap för att förmedla någonting.. Jag kraxar ju som en kråka så jag besparar er det nöjet att lyssna till min sång=) Jag låter Whitney Houston göra det istället med ”Greatest Love of All”  Texten i sången säger nog det mesta… Jag har citerat lite ur sångtexten.. Det som jag tycker är så viktigt att finna och ha inom sig själv..

”I decided long ago, never to walk in anyone’s shadow
If I fail, if I succeed
At least I live as I believe
No matter what they take from me
They can’t take away my dignity
Because the greatest love of all
Is happening to me
I found the greatest love of all
Inside of me
The greatest love of all
Is easy to achieve
Learning to love yourself
It is the greatest love of all”

* Dagen idag…

Den bjuder nog inte på några roliga överraskningar så den kommer nog bli en helt vanlig tråklördag. Yes! Positiva Hulda har talat =) Hanna har i alla fall bestämt att vi ska på promenad så det står på dagordningen i alla fall. Ja och sen sådana tråksysslor som matlagning och städning med.

Jag känner mig så rastlös och så uttråkad så ni anar inte. Hela jag skriker efter någonting nytt.. efter förändringar.. efter lättnad. Vill så mycket men kan inte göra ett dugg just nu praktiskt mera än peppa mig mentalt. Det måste bara komma någonting konstruktivt ur detta annars så är det jävligt illa ju.

Det är inte ofta jag känner mig så här stressad faktiskt. Mycket, mycket sällan. Givetvis har vardagen sina uppisar och nerisar och där finns ju känslan som hos alla men den är sällan så stark som den är nu.. så gnagande.. så påtaglig. Den jagar mig men jag kommer ingen vart och jag törnar mot väggar utan dörrar just nu men en dag så finns där en öppen dörr. Det är jag övertygad om. Måste bara hitta den.

Den här känslan av att sitta fast i en situation startar också andra motorer hos mig. Jag vill slåss (och gör ju det också varje dag men måste nog börja slåss hårdare) Ja inte bokstavligt men jag vill ge allt detta en rejäl omgång stryk.. Jag vill härja omkring med ett basebollsträ och rensa upp alla hinder. Jag känner blodvittring.. Jag är så jävla revanschsugen som man bara kan bli.. Jag måste bara hitta det där verktyget för att kunna tvinga fram en egen dörr om den inte kommer på annat sätt.

Vårt liv måste bestå av mera än att kämpa 24/7 med vad det nu än må vara. Alltid är det någonting. Missuppfatta mig inte nu är ni snälla. Jag är inte otacksam mot livet och jag tar detta enbart baserat på hur vår situation ser ut. Det finns dom som har det mycket, mycket värre på precis alla plan.

Mitt vuxna liv har så länge jag kan minnas varit en kamp som har gått hand i hand med det som har hållit mig uppe.. som barnen.. och att jag kan se det fina med livet. Jag har hopp. Men som jag sa.. alltid bredvid så har kampen funnits på något sätt som gjort att man inte har kunnat luta sig tillbaka och leva ett lugnt liv.

För er som inte har hängt med i min resa här på bloggen: Under fliken ”Tema Missbruk” finns en del av vad jag menar med kamp och den fortsätter ju än i och med barnens stora oro för pappan och det ger ju svåra konsekvenser hos dom. Dom är livrädda, ledsna och känslan av övergivenhet finns påtaglig hos dom. Det har varit en otroligt jobbig kamp i nio års tid med skolan för ett av barnen. Det har varit och är min arbetslöshet och dom konsekvenser det ger som ekonomisk fattigdom. Känslan av ensamhet i livet där man fostrar fyra barn ensam och två av dom har funktionshinder och det ger ju en del merjobb. Ja och så en del till som finns..

Men än så länge står jag upp.. ganska stadigt. Jag måste se till att barnen också står upp och det gör dom.  Låter jag trött? Det är ingenting mot vad jag är.. Trött, less men med basebollsträet redo =)

Måste förtydliga mig lite..I det stora hela har vi det bra även om mitt inlägg kan uppfattas som ett stort gnäll vilket det inte är. Tro inget annat nu för vi kan njuta och ta vara på det fina som livet ger. Annars så vore vi ju offer och det är vi inte. Jag berättar bara ärligt hur det känns och att en förändring måste ske. Vi kan njuta av livet.. Vi ser allt det där fina som finns men vi vill ha bort det där som ger en jobbig oro i våran vardag. Ingenting konstigt med det. Varför ljuga och säga annat? Det där med att ha falska fasader gav jag upp när jag gick ur ett destruktivt förhållande med barnens pappa för länge, länge sedan. Han är missbrukare och jag var medmissbrukare då när det begav sig.

Solen har börjat kika fram nu. Det har ju regnat i några dagar av och till men nu ska det väl vara uppehåll ett tag. Snart blir det matlagning och sen blir det en promenad som Hanna har bestämt =)

Sköt om er själva och varandra..

* ”Barnfattigdom” är konsekvensen av nutidens ättestupa.

Repris av inlägg skrivet i April i år.. Passar bra idag till Expressens artikeldär jag medverkar. Så här sommartider så är repriser tillåtna =)

Läs detta också: http://puffeltufflan.wordpress.com/2011/06/05/vi-har-det-bra/

***

Ge mig möjligheten att snabbt få tillgång till barnomsorg kvällar och helger så skulle jag slippa det mesta av dom negativa konsekvenserna av arbetslöshet.. som är ekonomisk fattigdom och är jag fattig så är mina barn det också och drabbas. Men skulle jag få nattdagis så skiter det sig ändå. Vem går med mina barn dit då?? Jag skulle få ta ledigt från jobbet varje kvällspass för att gå ifrån för att transportera barn från punkt A till B. Vilken arbetsgivare går med på det??  Det är systemet som sätter krokben för mig för att kunna ta jobb inom det jag är utbildad för.

Fritids stänger 18:30.. Det räcker inte för att jobba inom vården. Antingen måste man ha en respektive som är hemma efter kontorstid eller så en sjuhelsikes nätverk av släkt och vänner för att kunna vara ensamstående och jobba som inom vården. Där det ändå är lättast att få timvikariat om man nu kan jobba kvällar och helger. Nu är det illa överlag här i Köping.. Det finns inte så många lediga jobb.. Givetvis söker jag alla sorters jobb.

Sen är det ju så att för att få ”Nattis” så måste jag ha jobb och för att få jobb så måste jag ha ”Nattis”. Att flytta till jobb i en annan och större stad kostar en smärre förmögenhet. Man är fastlåst.

Ja och snart är väl pensionsåldern höjt till 97 år eller så också.
Fast å andra sidan så kanske det är ganska smart.. Någon måste ju ta hand om dom sönderrehabiliterade,  utförsäkrade, nedbrutna, unga och medelålders människorna på dom olika inrättningarna som poppar upp som svampar ur jorden. Där dom har hamnat efter att ha gjort slut på alla åtgärder som stod till förfogande.. ”Si så där ja-Utförsäkrad.. marsch fram till ättestupan.” Rätt tänkt ju.. Någon måste ju ta hand om dom faktiskt. ” Puh! Det var nära en gång till att vi inte skulle ha arbetsmaterial” utbrister dom sen.. 80 plussarna. Det är ju attans bra att vi har så förutseende politiker!!

Är det så konstigt att folk förlorar hoppet i arbetslöshet och utförsäkring? Människor slussas ibland mellan olika åtgärder för att till sist falla utanför. När dom är inne i hopplöshetens dimmor så kommer krämporna och samhället får ta hand om den biten. Vissa orkar inte ens leva vidare. Barn blir håglösa.. Börjar känna hopplöshet dom med.. Dom drar sig hemifrån och hamnar i dåligt sällskap. Risk för själv försöka kurera känslan av hopplöshet finns ju bland vuxna och barn. Risk för allehanda missbruk och kriminalitet finns. Listan kan göras lång..

Många skäms över sin situation. Det här är någonting som nog är jättejobbigt för många. Att skammen kommer för att man har som man har det. Att det är någonting fult att vara fattig av olika orsaker. Skäms inte!! Ingen är sämre än någon annan. Lika värdefulla är vi allihopa. Vi har bara lite olika förutsättningar. Sen måste man alltid ta med i beräkningen att förutsättningar kan ändras under livets gång.. Från bra till mindre bra och tvärtom. Ta ingenting för givet. Tar man bort skygglapparna så har man bäst möjligheter att se.

Det är samhället som ska skämmas för att dom har skapat dessa ättestupor åt folk så att dom faller lätt och hårt. Ättestupan har fått en helt annan mening nu. Förr i tiden så var det åldringar och orkeslösa som ”puttades över kanten” Nu för tiden är det yngre och arbetsföra också. Barnen dom hänger med över stupet av bara farten. Dom har inget val!

Samhället måste utformas så att den får varje individ i grupp eller enskilt att växa och gå framåt.. Inte krympa och försvinna. Dom nu svagaste och sköraste grupperna i samhället måste göras stabila genom åtgärder så att dom inte faller vid minsta lilla skalv… Folk måste få trygghet!!

Människor havererar med nuvarande system och till skillnad mot flygplan som kraschar så tillsätts ingen haverikommission som utreder störtdykningarna och försöker förhindra sådant i framtiden utan folk kraschlandar gång på gång..

HÄR: Ett upprop om att riva upp Sjukförsäkringen..

Jag vägrar att falla utför stupet. Det är mycket jobbigt emellanåt men jag kämpar emot allt vad tyget håller. Men många orkar inte alltid hålla emot och dom faller…Tyvärr!!

Här kommer några repriser på inlägg om dolda skolavgifter. Dom känns enormt tunga ibland  när man inte har ekonomi.  När man står med sista tjugan och  den behövs till annat än frukten. Det är här i skolan som risken för utanförskap finns bland barnen. Här syns det ganska väl  vilken familj som har ekonomin till att följa skolans dolda avgifter. Har man inga skridskor så förpassas man till ”att leka i snöhögen bredvid” fast dom helst av allt vill åka skridskor på skridskodagen som skolan har ordnat. Alla andra gör ju det.

På en lapp stod det så här: (Min fetmarkering)
”Torsdagen den 20/1 har vi skridskodag i eleverna i Anexet.
Vi kommer att åka buss till och från Krillan. Ta med en rejäl matsäck för det serveras ingen skollunch den dagen. Kom ihåg kläder efter väder. Det barn som inte har skridskor får leka i snöhögen. Alla barn som åker skridskor måste ha hjälm på sig. Har du klubba med dig så får du bara spela med den på bandyplanen.”

Här är det stor risk för barnet att känna sig utanför.

* Undrar vad typ 800 frukter kostar?
* Igen.. Lite om dolda skolavgifter.
* Elizabeth Salomonsson: Inger hopp för framtiden.

Dom som också ska skämmas är ju dom som har fördomar mot oss som inte har det så bra som dom kanske själva har.. Att vi är lata är ju bara Bullshit!
Att vi inte vill ha jobb är också Bullshit. Vi är inga dåliga människor alls. Inga andra klassens människor som en del vill få oss till. Men… Visst finns det rötägg bland oss ekonomiskt fattiga också. Dom som inte vill jobba utan lever gärna på försörjningsstöd år ut och år in. Jag har ingen försörjningsstöd.

Skämmas bör dom som slänger ur sig saker som ”Du borde ju ha tänkt innan du skaffade alla dessa barn” och dylikt och försöker påskina att det är därför man är arbetslös och ekonomiskt fattig.

Jag skriver ekonomiskt fattig för på annat sätt är jag RIK.
Den rikedomen är det som håller mig flytande.

Skyll dig själv!!

Vart går gränsen vid fattigdom i Sverige?

Ska man relatera till U-Länderna?
Ja isf är vi alla ofantligt rika..
Eller ska vi relatera till våran egen omgivning?
Den som ligger närmast till hands.

Ska man krävas att helt vara utan belastande ekonomisk historia..
Banklån, CSN och annat som man kan ha
när man är 30-40-50…. år
om någonting dramatiskt händer?
Måste vi skylla oss själva oavsett vad?

När hela familjer mår dåligt.
När hela alltet sätts på spel vind minsta lilla oförutsedda utgift.
Är det ”tillåten” fattigdom.. eller får vi skylla oss själva?

Ska vi skylla oss själva om lågkonjukturen slår till och bägge får gå.
20 år på fabriken och plötsligt slår den igen.
Ska vi skylla oss själva när vi har många barn.
Borde man ha förutsett allting?
Alla eventualiteter?

Är det enbart förunnat dom väldigt rika
att reproducera sig själv?

Ska man skylla sig själv om man blir sjuk
och förlorar förmågan att jobba?

Vad säger man till någon som  förlorat ett barn.
En respektive.. någon annan kär.
När sorgen är förlamande tung
och förmågan att existera knappt finns.
När räkningarna hopas, när sjukpengen inte räcker till.
När samhället anser att man ska ha sörjt klart
på några få veckor.
Vad säger man då?
Skyll dig själv?

Ska man skylla sig själv när Kärleken tar slut?
En tar inte sitt ansvar…
Bakom en skilsmässa kan finnas oändligt mycket skäl
Vissa klarar sig galant..
Vissa hamnar på ruinens brant.
Ska man skylla sig själv för att man har Älskat?

När är det förlåtet att ha förlorat sin ekonomiska trygghet?

Det är väl inte konstigt om folk bryter ihop av ren frustration
När man hela tiden får höra ”Skyll dig själv du som….”
samtidigt som chansen till återhämtning försämras.

Familjer bryts ner bit för bit.
Dom förlorar förmågan att kämpa.
Det är som att se en medmänniska drunkna.
Det finns lite liv…. men knappt.
Hon ber förtvivlat efter en Livboj.

Ska vi vända dom ryggen
och be dom skylla sig själva?

Var rädda om er!

KramKram!

* ”Barnfattigdom” är konsekvensen av nutidens ättestupa.

Ge mig möjligheten att snabbt få tillgång till barnomsorg kvällar och helger så skulle jag slippa det mesta av dom negativa konsekvenserna av arbetslöshet.. som är ekonomisk fattigdom och är jag fattig så är mina barn det också och drabbas. Men skulle jag få nattdagis så skiter det sig ändå. Vem går med mina barn dit då?? Jag skulle få ta ledigt från jobbet varje kvällspass för att gå ifrån för att transportera barn från punkt A till B. Vilken arbetsgivare går med på det??  Det är systemet som sätter krokben för mig för att kunna ta jobb inom det jag är utbildad för.

Fritids stänger 18:30.. Det räcker inte för att jobba inom vården. Antingen måste man ha en respektive som är hemma efter kontorstid eller så en sjuhelsikes nätverk av släkt och vänner för att kunna vara ensamstående och jobba som inom vården. Där det ändå är lättast att få timvikariat om man nu kan jobba kvällar och helger. Nu är det illa överlag här i Köping.. Det finns inte så många lediga jobb.. Givetvis söker jag alla sorters jobb.

Sen är det ju så att för att få ”Nattis” så måste jag ha jobb och för att få jobb så måste jag ha ”Nattis”. Att flytta till jobb i en annan och större stad kostar en smärre förmögenhet. Man är fastlåst.

Ja och snart är väl pensionsåldern höjt till 97 år eller så också.
Fast å andra sidan så kanske det är ganska smart.. Någon måste ju ta hand om dom sönderrehabiliterade,  utförsäkrade, nedbrutna, unga och medelålders människorna på dom olika inrättningarna som poppar upp som svampar ur jorden. Där dom har hamnat efter att ha gjort slut på alla åtgärder som stod till förfogande.. ”Si så där ja-Utförsäkrad.. marsch fram till ättestupan.” Rätt tänkt ju.. Någon måste ju ta hand om dom faktiskt. ” Puh! Det var nära en gång till att vi inte skulle ha arbetsmaterial” utbrister dom sen.. 80 plussarna. Det är ju attans bra att vi har så förutseende politiker!!

Är det så konstigt att folk förlorar hoppet i arbetslöshet och utförsäkring? Människor slussas ibland mellan olika åtgärder för att till sist falla utanför. När dom är inne i hopplöshetens dimmor så kommer krämporna och samhället får ta hand om den biten. Vissa orkar inte ens leva vidare. Barn blir håglösa.. Börjar känna hopplöshet dom med.. Dom drar sig hemifrån och hamnar i dåligt sällskap. Risk för själv försöka kurera känslan av hopplöshet finns ju bland vuxna och barn. Risk för allehanda missbruk och kriminalitet finns. Listan kan göras lång..

Många skäms över sin situation. Det här är någonting som nog är jättejobbigt för många. Att skammen kommer för att man har som man har det. Att det är någonting fult att vara fattig av olika orsaker. Skäms inte!! Ingen är sämre än någon annan. Lika värdefulla är vi allihopa. Vi har bara lite olika förutsättningar. Sen måste man alltid ta med i beräkningen att förutsättningar kan ändras under livets gång.. Från bra till mindre bra och tvärtom. Ta ingenting för givet. Tar man bort skygglapparna så har man bäst möjligheter att se.

Det är samhället som ska skämmas för att dom har skapat dessa ättestupor åt folk så att dom faller lätt och hårt. Ättestupan har fått en helt annan mening nu. Förr i tiden så var det åldringar och orkeslösa som ”puttades över kanten” Nu för tiden är det yngre och arbetsföra också. Barnen dom hänger med över stupet av bara farten. Dom har inget val!

Samhället måste utformas så att den får varje individ i grupp eller enskilt att växa och gå framåt.. Inte krympa och försvinna. Dom nu svagaste och sköraste grupperna i samhället måste göras stabila genom åtgärder så att dom inte faller vid minsta lilla skalv… Folk måste få trygghet!!

Människor havererar med nuvarande system och till skillnad mot flygplan som kraschar så tillsätts ingen haverikommission som utreder störtdykningarna och försöker förhindra sådant i framtiden utan folk kraschlandar gång på gång..

HÄR: Ett upprop om att riva upp Sjukförsäkringen..

Jag vägrar att falla utför stupet. Det är mycket jobbigt emellanåt men jag kämpar emot allt vad tyget håller. Men många orkar inte alltid hålla emot och dom faller…Tyvärr!!

Här kommer några repriser på inlägg om dolda skolavgifter. Dom känns enormt tunga ibland  när man inte har ekonomi.  När man står med sista tjugan och  den behövs till annat än frukten. Det är här i skolan som risken för utanförskap finns bland barnen. Här syns det ganska väl  vilken familj som har ekonomin till att följa skolans dolda avgifter. Har man inga skridskor så förpassas man till ”att leka i snöhögen bredvid” fast dom helst av allt vill åka skridskor på skridskodagen som skolan har ordnat. Alla andra gör ju det.

På en lapp stod det så här: (Min fetmarkering)
”Torsdagen den 20/1 har vi skridskodag i eleverna i Anexet.
Vi kommer att åka buss till och från Krillan. Ta med en rejäl matsäck för det serveras ingen skollunch den dagen. Kom ihåg kläder efter väder. Det barn som inte har skridskor får leka i snöhögen. Alla barn som åker skridskor måste ha hjälm på sig. Har du klubba med dig så får du bara spela med den på bandyplanen.”

Här är det stor risk för barnet att känna sig utanför.

* Undrar vad typ 800 frukter kostar?
* Igen.. Lite om dolda skolavgifter.
* Elizabeth Salomonsson: Inger hopp för framtiden.

Dom som också ska skämmas är ju dom som har fördomar mot oss som inte har det så bra som dom kanske själva har.. Att vi är lata är ju bara Bullshit!
Att vi inte vill ha jobb är också Bullshit. Vi är inga dåliga människor alls. Inga andra klassens människor som en del vill få oss till. Men… Visst finns det rötägg bland oss ekonomiskt fattiga också. Dom som inte vill jobba utan lever gärna på försörjningsstöd år ut och år in. Jag har ingen försörjningsstöd.

Skämmas bör dom som slänger ur sig saker som ”Du borde ju ha tänkt innan du skaffade alla dessa barn” och dylikt och försöker påskina att det är därför man är arbetslös och ekonomiskt fattig.

Jag skriver ekonomiskt fattig för på annat sätt är jag RIK.
Den rikedomen är det som håller mig flytande.

Skyll dig själv!!

Vart går gränsen vid fattigdom i Sverige?

Ska man relatera till U-Länderna?
Ja isf är vi alla ofantligt rika..
Eller ska vi relatera till våran egen omgivning?
Den som ligger närmast till hands.

Ska man krävas att helt vara utan belastande ekonomisk historia..
Banklån, CSN och annat som man kan ha
när man är 30-40-50…. år
om någonting dramatiskt händer?
Måste vi skylla oss själva oavsett vad?

När hela familjer mår dåligt.
När hela alltet sätts på spel vind minsta lilla oförutsedda utgift.
Är det ”tillåten” fattigdom.. eller får vi skylla oss själva?

Ska vi skylla oss själva om lågkonjukturen slår till och bägge får gå.
20 år på fabriken och plötsligt slår den igen.
Ska vi skylla oss själva när vi har många barn.
Borde man ha förutsett allting?
Alla eventualiteter?

Är det enbart förunnat dom väldigt rika
att reproducera sig själv?

Ska man skylla sig själv om man blir sjuk
och förlorar förmågan att jobba?

Vad säger man till någon som  förlorat ett barn.
En respektive.. någon annan kär.
När sorgen är förlamande tung
och förmågan att existera knappt finns.
När räkningarna hopas, när sjukpengen inte räcker till.
När samhället anser att man ska ha sörjt klart
på några få veckor.
Vad säger man då?
Skyll dig själv?

Ska man skylla sig själv när Kärleken tar slut?
En tar inte sitt ansvar…
Bakom en skilsmässa kan finnas oändligt mycket skäl
Vissa klarar sig galant..
Vissa hamnar på ruinens brant.
Ska man skylla sig själv för att man har Älskat?

När är det förlåtet att ha förlorat sin ekonomiska trygghet?

Det är väl inte konstigt om folk bryter ihop av ren frustration
När man hela tiden får höra ”Skyll dig själv du som….”
samtidigt som chansen till återhämtning försämras.

Familjer bryts ner bit för bit.
Dom förlorar förmågan att kämpa.
Det är som att se en medmänniska drunkna.
Det finns lite liv…. men knappt.
Hon ber förtvivlat efter en Livboj.

Ska vi vända dom ryggen
och be dom skylla sig själva?

Var rädda om er!

KramKram!