Tag Archives: Funktionshinder

* #Aspergerssyndrom #Funktionshinder

 

NY STUDIE HÄVDAR ATT PERSONER MED ASPERGERS SYNDROM INTE SAKNAR EMPATI – SNARAST HAR DE FÖR MYCKET.

http://seventhvoice.wordpress.com/2013/11/16/new-study-finds-that-individuals-with-aspergers-syndrome-dont-lack-empathy-in-fact-if-anything-they-empathize-too-much/

av Maia Szalavitz (övers. Fredrik Larsson, MfA)

”En banbrytande studie visar på att människor med autismspektrumstörningar såsom Aspergers syndrom, inte saknar empati – snarare upplever de andras känslor för intensivt för att kunna hantera dem.”

”Personer med Aspergers Syndrom, en högfungerande form av autism, beskrivs ofta stereotypiskt som kyliga enstöringar eller robotartade nördar. Men om det som ser ut som kylighet gentemot omvärlden är en reaktion på att bli överväldigad av känslor – ett övermått av känslor, inte brist på dem?”

Tanken finner gehör hos många personer som har autismspektrumstörningar och deras familjer. Den ligger också väl i linje med ”intense world-teorin”, ett nytt sätt att tänka om autismens natur.

Som postulerats av Henry och Kamila Markram vid Swiss Federal Institute of Technology (École Polytechnique Fédérale de Lausanne [EPFL]), föreslår teorin att det grundläggande problemet vid autismspektrumstörningar inte är en social funktionsnedsättning, utan snarare en överkänslighet för upplevelser som inbegriper en överväldigande skräckreaktion.

”Jag kan gå in i ett rum och känna vad alla känner,” säger Kamila Makram. ”Problemet är att allt går in snabbare än jag kan processa det. Där finns de som säger att autistiska personer inte känner tillräckligt. Vi säger motsatsen: De känner för mycket.”

Nästan alla personer med autismspektrumstörning (ASD/AST) berättar om olika typer av överkänslighet och intensiv rädsla. Makrams hävdar att de sociala svårigheterna hos dessa kommer av försöken att handskas med en värld där någon har skruvat upp volymen på alla intryck och känslor till över 10.

Om känslan av att sitta i spjälsängen och höra dina föräldrars röst är som att lyssna på Metal Machine Music med Lou Reed på syra skulle du förmodligen också föredra att krypa ihop i ett hörn och gunga.

Men detta slags tillbakadragande och självlugnande beteenden – repetitiva rörelser, eko-upprepning av ord och handlingar, svårighet att ta ögonkontalt – stör naturligtvis den sociala utvecklingen. Utan detta slags upplevelse genomgår andra ungar normalt socialt samspel, medan barnen inom spektrat aldrig lär sig förstå de subtila signalerna.

Phil Schwarz, vice ordförande för Asperger’s Association of New England lägger till: ”Jag tror att de flesta med ASD har emotionell empati och bryr sig mycket djupt om andras väl.”

Varför ser i så fall så många empatibrist som ett definierande karaktärsdrag vid ASD?

Problemet börjar med empatins egen komplexitet. En aspekt är helt enkelt förmågan att se världen ur någon annans perspektiv, en annan är mer känslomässig – förmågan att föreställa sig vad någon annan känner och som resultat bry sig om deras smärta.

Autistiska barn tenderar att utveckla den första delen av empatin – den som kallas ”theory of mind” – senare än andra barn. Detta fastslogs genom ett klassiskt experiment. Barn ombads att titta på två dockor, Sally och Anne. Sally tar en kula och placerar den i en korg och lämnar sedan scenen. Medan hon är borta tar Anne kulan ur korgen och stoppar den i en ask. Sedan frågar man barnen: Var kommer Sally att först leta efter kulan när hon kommer tillbaka?

De flesta fyraåringar vet att Sally inte såg Anne flytta på kulan, så de svarar rätt. Vid tio eller elva års ålder svarar barn med utvecklingsstörning och verbal IQ motsvarande en treårings också rätt. Men 80% av autistiska barn vid tio eller elva års ålder gissar att Sally kommer att leta i asken, eftersom de vet var kulan är och inte inser att andra människor inte vet lika mycket som de själva.

Om du inte förstår att andra ser och upplever andra saker än du själv, kan du naturligtvis komma att bete dig mindre hänynsfullt mot dem.

Det tar autistiska barn betydligt längre än icke autistiska, att inse att andra människor har andra erfarenheter och perspektiv – och det varierar betydligt när de genomgår denna utveckling. Men detta innebär inte att personer med autismspektrumstörning, väl de blivit medvetna om andras erfarenheter, inte bryr sig eller inte vill ha relationer med dem.

Schwarz säger att alla autistiska vuxna över 18 han känner, har bättre känsla för andras upplevelse än Sally/Anne-testet visar på.

När det gäller att förstå andras djupare tanke- och känslovärld, är de flesta dåliga på det om den skiljer sig för mycket från vår egen. Schwarz fortsätter: ”Men den icke-autistiska majoriteten har en gräddfil genom att om de utgår ifrån att den andres inre värld fungerar som deras egna, så har de mycket större chans att pricka rätt.”

Om ett barn med exempelvis Asperger pratar oupphörligt om sina stora intressen, försöker han inte så mycket dominera samtalet medvetet, utan klarar helt enkelt inte att väga in att hans intressen inte självklart delas av samtalets övriga deltagare.

Vad gäller den del av empati vi kallar ”medkänsla”, förs en livlig diskussion som verkar stödja Makrams teori på en internetsida för personer med ASD, WrongPlanet.net, sedan en mamma frågade om hennes empatiska men socialt omogna dotter möjligen kunde ha Asperger.

”Snarast kämpar jag med att jag har för stark empati,” skriver en person. ”Om någon annan är upprörd blir jag upprörd. Det fanns gånger i skolan när andra uppförde sig illa och om läraren skällde på dem, kände jag det som om de skällde på mig.”

En annan skrev: ”Jag är helt borta när det handlar om att fatta antydningar, men jag är mycket empatisk. Jag kan gå in i ett rum och känna vad alla känner och jag tror faktiskt att det är rätt vanligt vid AS/autism. Problemet är att allt tas in snabbare än jag hinner processa det.”

Studier har visat att när människor överväldigas av empatiska känslor, tenderar de att dra sig tillbaka. När någon annans smärta påverkar dig på djupet, kan det vara svårt att gå fram till henne istället för att vända sig bort.

För människor med autismspektrumstörning kan dessa empatiska känslor bli så starka att de drar sig undan på ett sätt som förefaller kallt eller likgiltigt.

”De här barnen är egentligen inte okänsliga. De vill interagera – det är bara svårt för dem,” säger Makram. ”Det är rätt sorgligt, eftersom de har kapaciteten för det. Deras upplever bara världen alltför intensivt, så de behöver dra sig undan.”

Article written by Maia Szalavitz

Källor:

http://www.thestar.com/life/health_wellness/diseases_cures/2009/05/14/aspergers

http://seventhvoice.wordpress.com/2013/11/15/the-gifts-of-being-an-asper-girl-why-obsessions-arent-necessarily-a-bad-thing/

http://seventhvoice.wordpress.com/2013/11/14/myths-lies-and-suspicious-minds-debunking-the-popular-misconceptions-that-surround-the-lives-of-adults-with-aspergers-syndrome/

 

 

* Till mina nära, kära.. Till mina vänner, bekanta och till er alla som jag inte känner, som tyst tassar in här hos mig och tar del av mitt liv..

420899_10151191276256940_1133546461_nvvv

Lyssna på killen nedan i videon.. Lyssna på pappan.. Underbart!

Christopher Duffley

indexkärlek

* Visste ni att…

När man nollar sockret så måste kroppen ta sin energi någonstans i från.. Tidigare.. Innan LCHF så var sockret kroppens bränsle.. Den tog energin av kolhydraterna som vi fick i oss och det vi inte förbrukar omvandlas till fett. Nu finns det inte så mycket kolhydrater att ta energin i från och då måste den ta av något annat och det blir då fettet :P

Hur vet man att man att fettförbränningen är i gång? Jo, det känns som om man har all sina tonåringars tåbirasockor i munnen.. Det smakar skit i munnen.. Det luktar skit ur munnen. Kroppen har hamnat i Ketos =) Halleluja för det :P

Jag står ut och förhoppningsvis gör andra det också.. Hehe

Visste ni en sak till.. som inte har med LCHF att göra?
När jag jobbar så kan jag inte ha Hanna på fritids.. Den stänger 18:30 och jag slutar 20:00. Alltså måste jag ha privat barnomsorg om jag ska kunna jobba överhuvudtaget. En sk normal trettonåring klarar sig hemma.. Men Hanna kan inte göra det. Hon har Downs Syndrom och behöver barnomsorg. Det borde ju vara tvärtom.. Att jag kan använda kommunens barnomsorg när jag jobbar. Att kommunen tillgodoser mitt behov av det framförallt när jag har ett barn med funktionshinder som inte klarar sig ensam hemma.. och kanske aldrig gör det några längre stunder… trots att hon är överårig när det gäller det sk normala barnomsorgen.

Med andra ord.. När jag är arbetslös och/eller ledig så är Hanna på fritte. När jag jobbar, betalar skatt.. så får jag fixa privat barnomsorg för att kunna gå till jobbet.. Jag är ensamstående också och har ingen annan vuxen som kan ta över när jag går. Det är är fel någonstans och detta suger gnuballe!

Snart ska jag knalla och jobba kvällspasset.

Ha en fin fortsatt torsdag!

KramKram!

* Jag blir ruinerad ju!!

Eller vänta lite.. Jag är ju det redan men om man kan bli extra mycket ruinerad så är jag på god väg dit nu.. Eller någonting ditåt! Bläh!!

Kollade igenom Hannas byxor (tights) för en stund sedan.. Och hon har massor och just precis vart enda av dom har hål.. Fy vad trött jag blir!! Dom hon har på sig idag har ett litet hål den med. Hon är ju specialist på att ta sönder sina kläder. Jag får ideligen skaffa nytt och nu börjar hennes paltor att ta slut så hon är inne på grabbarnas tröjor. Det fungerar ypperligt med dödskalle  t-shirts ju =)  Men dom har ju inga tights ju. Det tar så emot att köpa kläder till henne för jag vet att dom är snart sönder. Hon kan har på sig ett nytt plagg EN gång sen är den kaputt. Hon kan ju hitta en lös tråd och sen är det klippt. Nu har jag inte utrymme för klädinköp överhuvudtaget så behöver inte ens fundera på det. Men det har jag ju framför mig det och det suger!! Jag själv har några hela som hon kan ha så hon får väl ta sönder dom med.. Skitungen!!

Gör nu ingenting av detta. Jag vill prata fritt utan att det ska missförstås och säkerligen är det någon som gör det ändå.. Bara för att det är kuligare att ha en negativ uppfattning och sen spela ut alla sina egna tillkortakommanden på mig.. Var så god.. Enjoy your self.. please!! Snart kanske jag börjar ta betalt för den terapin så passa på nu medan den är gratis.  En gång för några år sedan så räckte det med att jag pratade om hur jäkla dyrt saffran var. Dubbelt så dyrt mot annars.. så fick bl a Sussi en anonym ( fast nu vet vi vem) kommentar på sin blogg om att det skulle vara mitt sätt att tigga saffran och andra saker av folk och folk gick på det. Tror jag skrev om det också.. Ids inte kolla just nu.

Det här är mitt liv.. som det ser ut just nu och jag skäms inte för att tala om alla problem som uppkommer när man har det knapert vid arbetslöshet. Men jag har i alla fall min självrespekt kvar och mitt mod att vara den jag är.. Framförallt så står jag för allt i mitt liv.. Det jag gör och det jag säger.

Jaha.. nu kom jag ur fokus lite.. Haha. Men som sagt var.. det där med Hannas kläder är ju ett gissel. Förhoppningsvis så växer det bort så småningom. Hon gör ju inte det med flit som ”Nu ska jag ta sönder” utan det är mera av att hon är lite på annat håll i tankarna när hon pillar sönder. Kikar på film och så hittar hon någonting som hon kan göra samtidigt.. och vips så är plagget färdigt för soporna. Eller så ramlar hon eller fastnar någonstans. Hade jag en vävstol så hade jag haft hemmet fullt med mattor.. och som tapeter med.. Haha. Det här vore ett bra tillfälle för ett klädföretag att kontakta mig.. Dom kommer att få en ypperlig testperson i Hanna.. Håller dom för henne ja så är dom värda att kallas kvalitétskläder.

Den 20:e ska Marcus och jag till optikern. Han behöver nog glasögon enl tester som skolsköterskan har gjort. Han har ju ont i huvudet emellanåt och det kan ju vara ett tecken på att han se lite sämre.. En najs utgift till men som tur så kommer nog inte hans glasögon gå på så enormt mycket.. Inte som mina. Jag har ju stort brytningsfel och är väldans närsynt. Sen så har jag också fått tantsyn på köpet. Ja det där med läsglasögon.. Har det inbyggt i glasen. Marcus glasögon inkl undersökning går väl på mellan 600-1000 kronor. Han har tidigare haft glasögon men det skedde någonting med hans ögon så han behövde inte bära dom längre men ögondoktorn sa att han kommer att behöva glasögon senare.. och nu är det nog senare. Inte nog med det.. Elias behöver också nya glasögon. Han har klagat länge på att han inte ser så bra med dom han har och det var ju några år sen sist så det är dags för han med. Han får nog följa med den 20:e och kolla synen.

Ett jobb vore ju bra att få nu på en gång.. Helst igår för nu kommer det att gå neråt igen.. Kommer jag att slå i botten tro? Fast vad kommer att hända då? Antagligen ingenting mera än att jag bara vänder blixtsnabbt och klättrar uppåt med blodiga naglar. Jag ger mig inte och att ligga kvar där på botten är inte min grej.

Och nej.. Inte tycka synd om oss nu.. Nehej för bövelen.. Jag fixar det. Det krävs bara lite extra av mig just nu och rätt fokus. Det här dryga livet blir lite som en tävling då hindren höjs emellanåt men jag är bra på att hoppa högt för att komma över och så är jag en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Jag får bara inte förlora!! Det här har blivit ett maraton jorden runt femhundra gånger.. men jag är uthållig och envis… Bara lite trött men man får tänka på att jag är rätt så gammal också.. Haha.

Nu ska jag börja lappa lite kläder.. Det som går att laga ska lagas. som tur är så är hon inte så petig.

Önskar er alla en toppen fortsättning på denna tisdag!

Sköt om er själva och varandra så hörs vi snart igen!

* Lite nattankar…

Ja nu sitter man här.. Mitt i natten och klockan är strax 02. Det straffar sig att lura en stund på soffan på kvällarna. Jag får väl sitta här och spåna. Ha en trevlig liten dialog med mig själv och er då förhoppningsvis =)

Har funderat en del över bloggen. Har ju bloggat en hel del år nu. Jag är en öppen människa och pratar ärligt om mina känslor över saker och ting. Några kanske tycker jag lämnar ut tok för mycket av mig själv. Men jag tycker att bara man kan stå för det man säger så skapar det inga problem.. Inte inom mig i alla fall. Inga fasader.. Ja det kommer ni väl i håg. Har man inga falska fasader så behöver man inte vara rädd för att dom ska falla. Det skapar en stor frihet. Att ha friheten inom sig själv.. att tala öppet om det mesta är faktiskt ganska najs. Och står man för sitt liv.. Sina egna tillkortakommanden så behöver man inte heller känna känslan av skam.

Givetvis pratar jag inte om precis allting helt öppet. Har nog ganska normala spärrar och gränser. Vissa saker lämnar jag helt.. Får väl ta det i mina memoarer sen =)  Men om vi nu ska återgå till mina funderingar ang bloggen. Jag började ju blogga för att berätta om Hanna och efter ett tag så svirade jag ut hit än dit i bloggen. Nu är det mera spontanbloggning som gäller sen länge. Inläggen växer fram vart efter. När jag börjar så har jag ingen aning om hur det slutar. Det kan ju handla om precis vad som helst.

Jag funderar på att skippa en del ämnen jag bloggar om. Dom här riktigt personliga om mig som person. Just för att ge utrymme för annat.. bl a dom samhällsfrågor som jag brinner för, men pratar inte så mycket om det just nu.  Ni kanske är skittrötta på mig nu så ni tycker det är en attans bra idé.. Eller så är det just dom inläggen som folk läser mest.. Vad vet jag? Ni säger ju inte så mycket =) Men nu har ni chansen att påverka bloggen lite..

Nu har klockan blivit lite mera.. Snart morgon så det är bäst att avrunda nu.

Natti..sov gott!

Over and out…

Zzz zZZ Z zzzz