Etikettarkiv: Funktionshinder

* Till mina nära, kära.. Till mina vänner, bekanta och till er alla som jag inte känner, som tyst tassar in här hos mig och tar del av mitt liv..

420899_10151191276256940_1133546461_nvvv

Lyssna på killen nedan i videon.. Lyssna på pappan.. Underbart!

Christopher Duffley

indexkärlek

* Visste ni att…

När man nollar sockret så måste kroppen ta sin energi någonstans i från.. Tidigare.. Innan LCHF så var sockret kroppens bränsle.. Den tog energin av kolhydraterna som vi fick i oss och det vi inte förbrukar omvandlas till fett. Nu finns det inte så mycket kolhydrater att ta energin i från och då måste den ta av något annat och det blir då fettet :P

Hur vet man att man att fettförbränningen är i gång? Jo, det känns som om man har all sina tonåringars tåbirasockor i munnen.. Det smakar skit i munnen.. Det luktar skit ur munnen. Kroppen har hamnat i Ketos =) Halleluja för det :P

Jag står ut och förhoppningsvis gör andra det också.. Hehe

Visste ni en sak till.. som inte har med LCHF att göra?
När jag jobbar så kan jag inte ha Hanna på fritids.. Den stänger 18:30 och jag slutar 20:00. Alltså måste jag ha privat barnomsorg om jag ska kunna jobba överhuvudtaget. En sk normal trettonåring klarar sig hemma.. Men Hanna kan inte göra det. Hon har Downs Syndrom och behöver barnomsorg. Det borde ju vara tvärtom.. Att jag kan använda kommunens barnomsorg när jag jobbar. Att kommunen tillgodoser mitt behov av det framförallt när jag har ett barn med funktionshinder som inte klarar sig ensam hemma.. och kanske aldrig gör det några längre stunder… trots att hon är överårig när det gäller det sk normala barnomsorgen.

Med andra ord.. När jag är arbetslös och/eller ledig så är Hanna på fritte. När jag jobbar, betalar skatt.. så får jag fixa privat barnomsorg för att kunna gå till jobbet.. Jag är ensamstående också och har ingen annan vuxen som kan ta över när jag går. Det är är fel någonstans och detta suger gnuballe!

Snart ska jag knalla och jobba kvällspasset.

Ha en fin fortsatt torsdag!

KramKram!

* Jag blir ruinerad ju!!

Eller vänta lite.. Jag är ju det redan men om man kan bli extra mycket ruinerad så är jag på god väg dit nu.. Eller någonting ditåt! Bläh!!

Kollade igenom Hannas byxor (tights) för en stund sedan.. Och hon har massor och just precis vart enda av dom har hål.. Fy vad trött jag blir!! Dom hon har på sig idag har ett litet hål den med. Hon är ju specialist på att ta sönder sina kläder. Jag får ideligen skaffa nytt och nu börjar hennes paltor att ta slut så hon är inne på grabbarnas tröjor. Det fungerar ypperligt med dödskalle  t-shirts ju =)  Men dom har ju inga tights ju. Det tar så emot att köpa kläder till henne för jag vet att dom är snart sönder. Hon kan har på sig ett nytt plagg EN gång sen är den kaputt. Hon kan ju hitta en lös tråd och sen är det klippt. Nu har jag inte utrymme för klädinköp överhuvudtaget så behöver inte ens fundera på det. Men det har jag ju framför mig det och det suger!! Jag själv har några hela som hon kan ha så hon får väl ta sönder dom med.. Skitungen!!

Gör nu ingenting av detta. Jag vill prata fritt utan att det ska missförstås och säkerligen är det någon som gör det ändå.. Bara för att det är kuligare att ha en negativ uppfattning och sen spela ut alla sina egna tillkortakommanden på mig.. Var så god.. Enjoy your self.. please!! Snart kanske jag börjar ta betalt för den terapin så passa på nu medan den är gratis.  En gång för några år sedan så räckte det med att jag pratade om hur jäkla dyrt saffran var. Dubbelt så dyrt mot annars.. så fick bl a Sussi en anonym ( fast nu vet vi vem) kommentar på sin blogg om att det skulle vara mitt sätt att tigga saffran och andra saker av folk och folk gick på det. Tror jag skrev om det också.. Ids inte kolla just nu.

Det här är mitt liv.. som det ser ut just nu och jag skäms inte för att tala om alla problem som uppkommer när man har det knapert vid arbetslöshet. Men jag har i alla fall min självrespekt kvar och mitt mod att vara den jag är.. Framförallt så står jag för allt i mitt liv.. Det jag gör och det jag säger.

Jaha.. nu kom jag ur fokus lite.. Haha. Men som sagt var.. det där med Hannas kläder är ju ett gissel. Förhoppningsvis så växer det bort så småningom. Hon gör ju inte det med flit som ”Nu ska jag ta sönder” utan det är mera av att hon är lite på annat håll i tankarna när hon pillar sönder. Kikar på film och så hittar hon någonting som hon kan göra samtidigt.. och vips så är plagget färdigt för soporna. Eller så ramlar hon eller fastnar någonstans. Hade jag en vävstol så hade jag haft hemmet fullt med mattor.. och som tapeter med.. Haha. Det här vore ett bra tillfälle för ett klädföretag att kontakta mig.. Dom kommer att få en ypperlig testperson i Hanna.. Håller dom för henne ja så är dom värda att kallas kvalitétskläder.

Den 20:e ska Marcus och jag till optikern. Han behöver nog glasögon enl tester som skolsköterskan har gjort. Han har ju ont i huvudet emellanåt och det kan ju vara ett tecken på att han se lite sämre.. En najs utgift till men som tur så kommer nog inte hans glasögon gå på så enormt mycket.. Inte som mina. Jag har ju stort brytningsfel och är väldans närsynt. Sen så har jag också fått tantsyn på köpet. Ja det där med läsglasögon.. Har det inbyggt i glasen. Marcus glasögon inkl undersökning går väl på mellan 600-1000 kronor. Han har tidigare haft glasögon men det skedde någonting med hans ögon så han behövde inte bära dom längre men ögondoktorn sa att han kommer att behöva glasögon senare.. och nu är det nog senare. Inte nog med det.. Elias behöver också nya glasögon. Han har klagat länge på att han inte ser så bra med dom han har och det var ju några år sen sist så det är dags för han med. Han får nog följa med den 20:e och kolla synen.

Ett jobb vore ju bra att få nu på en gång.. Helst igår för nu kommer det att gå neråt igen.. Kommer jag att slå i botten tro? Fast vad kommer att hända då? Antagligen ingenting mera än att jag bara vänder blixtsnabbt och klättrar uppåt med blodiga naglar. Jag ger mig inte och att ligga kvar där på botten är inte min grej.

Och nej.. Inte tycka synd om oss nu.. Nehej för bövelen.. Jag fixar det. Det krävs bara lite extra av mig just nu och rätt fokus. Det här dryga livet blir lite som en tävling då hindren höjs emellanåt men jag är bra på att hoppa högt för att komma över och så är jag en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Jag får bara inte förlora!! Det här har blivit ett maraton jorden runt femhundra gånger.. men jag är uthållig och envis… Bara lite trött men man får tänka på att jag är rätt så gammal också.. Haha.

Nu ska jag börja lappa lite kläder.. Det som går att laga ska lagas. som tur är så är hon inte så petig.

Önskar er alla en toppen fortsättning på denna tisdag!

Sköt om er själva och varandra så hörs vi snart igen!

* Lite nattankar…

Ja nu sitter man här.. Mitt i natten och klockan är strax 02. Det straffar sig att lura en stund på soffan på kvällarna. Jag får väl sitta här och spåna. Ha en trevlig liten dialog med mig själv och er då förhoppningsvis =)

Har funderat en del över bloggen. Har ju bloggat en hel del år nu. Jag är en öppen människa och pratar ärligt om mina känslor över saker och ting. Några kanske tycker jag lämnar ut tok för mycket av mig själv. Men jag tycker att bara man kan stå för det man säger så skapar det inga problem.. Inte inom mig i alla fall. Inga fasader.. Ja det kommer ni väl i håg. Har man inga falska fasader så behöver man inte vara rädd för att dom ska falla. Det skapar en stor frihet. Att ha friheten inom sig själv.. att tala öppet om det mesta är faktiskt ganska najs. Och står man för sitt liv.. Sina egna tillkortakommanden så behöver man inte heller känna känslan av skam.

Givetvis pratar jag inte om precis allting helt öppet. Har nog ganska normala spärrar och gränser. Vissa saker lämnar jag helt.. Får väl ta det i mina memoarer sen =)  Men om vi nu ska återgå till mina funderingar ang bloggen. Jag började ju blogga för att berätta om Hanna och efter ett tag så svirade jag ut hit än dit i bloggen. Nu är det mera spontanbloggning som gäller sen länge. Inläggen växer fram vart efter. När jag börjar så har jag ingen aning om hur det slutar. Det kan ju handla om precis vad som helst.

Jag funderar på att skippa en del ämnen jag bloggar om. Dom här riktigt personliga om mig som person. Just för att ge utrymme för annat.. bl a dom samhällsfrågor som jag brinner för, men pratar inte så mycket om det just nu.  Ni kanske är skittrötta på mig nu så ni tycker det är en attans bra idé.. Eller så är det just dom inläggen som folk läser mest.. Vad vet jag? Ni säger ju inte så mycket =) Men nu har ni chansen att påverka bloggen lite..

Nu har klockan blivit lite mera.. Snart morgon så det är bäst att avrunda nu.

Natti..sov gott!

Over and out…

Zzz zZZ Z zzzz

* Ge mig mera tid.. Någon!!

Ahh.. Har en massa att göra hela tiden. Vart tog den där tiden vägen när man satt här framför datorn och bara slösurfade runt? Det är mycket nu och jag skulle kunna ge bort häften och ändå har nog kvar. Men å andra sidan.. så hålls min dryga rastlöshet lite i schack när man har fullt upp. Man hinner inte känna så mycket. Det är ett under om jag klarar mig från magsår.. Det är ju där i magen som stressen samlas och gör förbaskat ont just nu.

Jamen.. så hände det som händer varje år.. Det blev varmt helt plötsligt och ungarna står där och svettas i vinterskor fast det finns ju lufthål i några så dom borde ju gå att ha ett tag till =)  och så vinterjackor. Det är bara och pallra sig att köpa allt X 4 på en gång och det suger gnuballe just nu. Ätteläggen har ju vuxit enormt.. känns det i alla fall.. så det blir till och ekipera dom alla på en gång i år igen..och det nu snarast. Dom måste ju se anständiga ut i alla fall på pappas begravning och inte som några trashankar.

I morgon bitti blir det Västerås. Det gäller ”Pappasaker” En gång till efter i morgon blir det nog innan begravningen som är på torsdag nästa vecka. En vecka kvar innan vi ska följa pappa till sista vilan och det börjar kännas så där svårt och jobbigt igen. Det är mycket tankar just nu.

Pausade i bloggskrivandet och såg på debatten nyss på SVT1 som började kl 22. En del av det handlade om Downs syndrom. Ingenting nytt under solen i den debatten faktiskt. Det är kanske därför vi inte kommer någon vart? Nya tester på gång men det har vi ju vetat att det kommer att komma om inte attityderna förändras. Det här är i mitt tycke en solklar utveckling åt rasförädling. Det här är tillbakagång och smygutrotning av en grupp av människor med moderna metoder som hjälp.. men det kallas för positiv utveckling. Positiv för vem??

Vi väljer inte. Det är samhället som väljer åt oss och låter oss tro att det är vi själva. Läs gärna –>Vi fördummar oss själva. Lite mera om ämnet finns under TEMA: FOSTERDIAGNOSTIK.

Nu blir det bingen.. Upp tidigt och i väg sen till Västerås.

Var rädda om er själva och varandra.

* En viktig dag idag…

Det är den internationella Downs syndrom dagen.


Några år gammal bild men det här är min Hanna. En helt fantastisk tös på 11 år. Hanna älskar hästar och kika på film. Hanna älskar sin familj och det visar hon varje dag.. flera gånger. Och vi älskar henne också som tokar och det får hon höra varje dag.

Jag kunde aldrig ha fått en bättre dotter ♥

* DU behövs. Du är viktig och värdefull.

Det är ganska intressant att leva faktiskt.. Håller ni inte med om det? Tänk på allt man får vara med om i upplevelser och alla dessa människor man träffar med olika personligheter och allt som kommer med det. Ibland så blir det ett bra möte. Ibland ett mindre bra möte. Ett neutralt möte eller så kan det sluta i katastrof. Eller så blir det ett möte som gör en stor skillnad i någons liv.

Vi människor behöver andra människor av olika orsaker. För att bilda familj och för att reproducera oss själva så behövs det en till från släktet människa. Vi behöver varandra för vänskapens skull. Vi har behov av andra för deras yrkesrolls skull osv.. Ja ni förstår vad jag är ute efter så jag behöver ju inte dra detta till The End i varför vi behövs och har behov av andra. Ibland så kan vi behövas för DETTA.

Citerar lite från länken:
”Familjehemsenheten KAK söker kontaktpersoner och familjehem Många barn och ungdomar har ett behov av en kontaktfamilj, eller ett familjehem. Nu söker Familjehemsenheten KAK fler intresserade.”
(KAK= Köping – Arboga – Kungör)

Det finns behov av engagerade och intresserade medmänniskor för våra barn och ungdomar. Inte bara här i K-A-K området utan runt om i Sverige.

Det finns behov av medmänniskor med genuint intresse för barn och ungdomar och hur dom har det. Människor som känner att dom har nog med ork och engagemang inom sig för att kunna ge hjälp och stöd i det dom behöver och uppmuntra till en utveckling som går framåt.

Det kan vara en ung kille eller tjej som behöver någon som ”sin” några timmar i veckan för att göra någonting med. Det kan vara Bowla eller gå på bio.. En fika på stan.. En promenad runt omgivningen.. osv. Social träning i något specifikt eller allmänt. Personen kan ha ett funktionshinder av något slag. Vad man ska ge för stöd är ju helt behovsstyrt och bestäms alltid individuellt. Du är enbart till för just det barnet/ungdomen och dom behoven som finns.

Att det finns Kontaktfamiljer är också jätteviktigt. Att ett barn el en ungdom får vistas utanför hemmet i en annan miljö hos en annan familj och ingå i den familjegemenskapen tex en el två helger i månaden. Orsakerna är ju så olika och det behöver ju inte alltid vara enbart för barnets skull utan det kan vara föräldrarnas /förälderns/hela familjens behov som styr. En ensamstående mamma eller pappa som behöver avlastning pga olika orsaker. Det kan vara en svår sjukdom hos en i en familj. Det kan vara ett barn som är svårt sjuk under en lång tid och syskon behöver komma ifrån en helg eller två. Ja, det finns massor med orsaker till varför man söker dessa insatser.

Att det finns behov är ju solklart. Att barn, ungdomar och föräldrar måste ibland vänta orimligt länge eller kanske avstå helt från att söka/ dra tillbaka ansökan för att det inte finns kontaktpersoner eller familjer att erbjuda är ju så bedrövligt. Det är ju inte för intet föräldrar söker dessa frivilliga insatser för barnet eller för dom själva i avlastningssyfte m m.

När dom får en kontaktperson eller kontaktfamilj så kanske den inte passar alls. Det kanske finns någonting som inte stämmer tex i personkemin eller att kontaktpersonen / familjen inte anser sig kunna tillgodose barnets behov på ett bra sätt när det kommer till kritan. Ibland är önskemålen att det inte bör finnas äldre/ yngre barn i familjen. Eller att barnet bör vara i en familj utan barn. Det kan handla om fler än ett barn i den sökande familjen som behöver en kontaktfamilj eller kontaktperson. Då blir det lite svårare att finna någonting som passar. Väntan kan bli väldigt lång.

Jag tycker det är så enormt viktigt att det finns en relativt snabb tillgång till dessa resurser i vårat samhälle till dom som behöver det. En del gånger kan det ju ta hur lång tid som helst efter ett beviljande innan man erbjuds någonting. Man uppmanas att leta själv och komma med förslag.

En utomstående trygg och stabil vuxen (familj) i ett barns liv kan göra stor skillnad även om det är en kort period som man behövs. Nu vet jag inte hur det är här i kommunen med behovet av jourfamiljer där man tar emot barn akut och mitt i natten om så behövs. I dom fallen är det sannolikt tvångsåtgärder inblandade och det kan nog vara ganska kaotiskt och traumatiskt för barnet vissa gånger. Det är bara att ringa sin kommun och höra sig för om behov finns.

Känns det som om detta vore någonting för er så tveka inte. Ring eran kommun och berätta att ni finns och då får ni nog också reda på hur behoven hos just er ser ut.

Kontaktuppgifterna till Familjehemsenheten KAK  finns HÄR

Nu raskt över till annat lite kort.. Innan bingen =)

Det är vinter med lite snö här i Köping och få se nu hur länge detta varar innan det gråa har tagit över igen. Jag vill ha vår nu.. med fågelkvitter och en varm sol. Snart är vi inne i Februari så vi är på god väg.. Det är bara att hålla ut.

Vi höres senare och sköt om er!!

* Till er alla från oss alla….

Hoppas era önskningar inför det nya året slår in. Att ni får förverkliga era drömmar vad dom nu än må vara. Jag önskar att ni får vara friska och Lyckliga..

Många av mina önskningar vet ni ju om. Men den viktigaste för mig är att det mina får må bra, vara lyckliga och friska. Det är det allra viktigaste. Mitt nyårslöfte blir att jag ska se till att det blir så i den mån jag kan påverka det.

Sen finns det ju andra saker som ska förverkligas under 2012. Att få ett jobb och får jag det så får jag en ekonomi och slipper sitta här ekonomiskt fattig. Det tär en massa emellanåt som ni har förstått. Det tär på mig och på mina barn på ett eller annat sätt. Även om vi mår ändå relativt bra i det stora alltet och det beror på våran inställning till det hela. Att aldrig förlora hoppet om en bättre tid. Men klart är ju att efter år av mager kassa så känns det ju så småningom för alla här hemma. Men vi ger ju inte upp och blir offer. Vi ger aldrig upp!!

Men som sagt var.. Ett jobb under 2012 är nummer ett efter det där första viktiga. Sen löser sig det mesta av sig själv. Att vinna hösta vinsten på lotto eller dylikt är egentligen inte den ”högsta drömmen” utan det är ju det där med att kunna göra rätt för sig och leva i en vardag som går ihop. Att göra någonting vettigt i sin vardag, vara behövd och göra nytta utan genvägar.

Visst skulle en större vinst ge mig startkapital till att kunna förverkliga mina planer på att kunna gå ut i skolor och föreläsa för barn och ungdomar om funktionshinder ur att annat perspektiv än vad dom är vana vid.. Ur ett föräldraperspektiv.

Läs gärna detta ”Åhh.. Dessa härliga ungar!!”  En vinst skulle kunna ge mig möjligheten att starta upp någonting och jag skulle nog kunna göra nytta med det jag har i kunskap och erfarenhet. En vinst skulle också ge oss möjligheten att inte behöva leva från hand till mun och leva utan rädsla för bakslag i ekonomin. Att kunna andas ut en smula. Men ett jobb kan ge allt detta med men det kanske inte går så fort. Att ha jobbat ihop till någonting måste väl kännas enormt tillfredsställande inombords. Jag vet ju när jag har kämpat och klarat av saker hur jäkla bra det känns inne i mig.

Inför detta år – 2011 så hade jag en del mål som skulle uppfyllas. Två av dom är uppfyllda redan. att gå ner rejält i vikt och att bli klar med boken ”Din Törnekrona” Jag är stolt och nöjd med att ha fixat det. Egentligen var det mål som sträckte sig från 1 jan 2011 till 7 april 2012 då jag fyller femtio år. Men fixade det tidigare =) Sen fanns det ju andra mål som inte gick så bra att uppfylla men det har berott på mig och mitt engagemang för det. Men det kommer det med så småningom. Det har ju inte varit det allra viktigaste för mig.

2011 har väl varit lite upp och ner för mig men jag har alltid kommit upp i stående och det kommer jag att fortsätta med. Vacklar någon av mina barn i vissa saker så kommer jag att finnas där som alltid. Det är ett löfte till mina barn som jag aldrig sviker. Det vi har inom familjen är det allra viktigaste. Kärleken och det okränkbara värdet vi ger till varandra. Med det rider man igenom dom värsta stormarna i livet tillsammans.

Mitt kärleksliv under 2011 har ju blomstrat som den värsta blomsterängen ju!! Mohahaha. Skojas lite nu ju. Ensamheten suger gruballe emellanåt men det får väl suga på tills det är dags. Inget att hänga läpp över. Jag tänker INTE önska mig saker så som att ”Hitta den stora kärleken 2012″ Det finns något desperat över en sådan önskning ju och desperat är jag nu inte. Den kommer när den kommer. Men jag har märkt i alla fall att här i Köping finns det riktigt, riktigt farliga charmknuttar som kan få vilken tant som helst att falla i spinn av en blick och ett leende :P Så en bit på väg är jag.. har ju börjat att titta upp :P

I morgon är det ju 2012. Från det innersta av mitt hjärta så önskar jag att det nya året för med sig en massa fint till oss alla. Att det blir ett givande år fyllt med positiva saker. GOTT NYTT ÅR! ♥


Var rädda om er själva och varandra. Glöm aldrig bort hur värdefulla ni är och viktiga!


PS!
TACK du finaste vackraste okända Vän för dom fina kalendrarna och att du bjöd oss på fika. Blev så otroligt rörd och glad.. Tack snälla rara…

GOD FORTSÄTTNING till dig med!! KRAMAR ♥

* Åhh.. Dessa härliga ungar!!


Dom sjöng så fint och var så fina i kväll dom små i Östanåskyrkan. Det är så underbart att få höra alla dessa härliga ungar sjunga dessa fina sånger. Sen blev det ju fika och eftersom jag inte hade en tanke på att låta ungarna gottegrisa i sig dom sista örena så kritade jag dessa drycker och bullar till två ungar och så kaffe till mig. Två stannade hemma. Marcus hade blivit så ledsen om vi hade gått raka vägen hem. Vad ska man göra? Det suger att lägga dom sista pengarna på sådant ju.. så därför blev det ju så som det blev.

Jag hade inte hjärta att gå hem direkt efter kyrkan. Han hade ju uttryckt lite oro om detta för läraren.. Att mamma har nog inte råd med fikat på skolan.. Lillplutten då!! =( Hur många andra ungar i dagens Sverige går omkring med en sådan oro? Mina barn kan och vågar uttrycka oron inför andra och mig. Men alla kan inte det så därför blir orden osagda och oron större. Dom kan ju rent av ”inte vilja gå” fast dom vill.. Dom avstår och det är inte alls bra.. Utanförskap.

Jag tror folk kan ibland ta sådana här saker som en självklarhet att alla har råd att lägga ut pengar på fika i skolan. Men så är det ju inte. Många av mina medsystrar lånar så här nära barnbidraget och håller tyst. Men det gör inte jag. Jag tycker sådana här saker och framförallt det som hänger ihop med skolan är viktiga att ta upp.. Vi måste ju stävja känslan av utanförskap hos ungarna och att dessa dolda avgifter kommer upp till ytan för att förhoppningsvis försvinna samt att öka förståelsen för hur vi barnfamiljer har det när vi är ekonomiskt fattiga. Vi måste ha en rimlig chans att få hänga med utan att få ångest över att det kostar en massa. Ungarna ska inte behöva vara oroliga över en Luciafika i skolans regi..

Jag ringde aldrig i morse till Ullvigymnasiet utan knallade helt sonika dit. Jag hade ju tis, ons och torsdagens lektionstider i förvar. Hanna hann inte kludda över dom tiderna i alla fall =) Det var idag. Härliga ungdomar var det, frågvisa, kloka och mycket trevliga. Dom lyssnade uppmärksamt när jag pratade och efteråt så kännes det bara att.. Det här vill jag syssla med. Det känns alltid extra mycket efter att jag har pratat någonstans. Så känns det varje dag inom mig. Så jag ska väl pyssla med detta i någon form så länge det bara går och dom vill ha mig. Jag trivs enormt med att stå framför en klass eller andra och prata.

Jag brukar komma mycket bra överens med ungdomar över lag. Småungar ger mig bara gråa hår..Haha. Men just detta att gå ut med det jag har i kunskap och erfarenhet till just ungdomar i gymnasiet.. och på högstadiet. Det behöver ju inte vara ett vård och omsorgsprogram på gymnasiet utan alla ungdomar behöver få höra om tex funktionshindret Downs Syndrom ur ett föräldraperspektiv.

Att mala på om ren fakta är inte alltid så lyckat för att nå deras hjärtan och fånga deras intresse. Men berättar man om en vardag och tar små anekdoter ur den och spinner vidare på dom.. så är det nog mera intressant än bara ren fakta. Minst tre gånger måste mina lyssnare skratta.. så är det bara. Det är någonting som är ett måste ju =)

Köpings kommun kunde gott ge mig en projektanställning angående detta ju =) Att ge våra barn och ungdomar kunskap eller mera kunskap i funktionshinder kan ju bara vara bra. Jag tror jag är hyfsat bra på detta nu men jag kan nog blir attans bra om jag får fortsätta. Jag har inga som helst problem med att prata inför folk och jag kan min sak. Jag tror inte jag är så attans tråkig när jag pratar utan kan nog fånga deras uppmärksamhet, emellanåt i alla fall =) Måste bara ha lite träning i att komprimera allt. Kan ju står en hel dag och babbla på. Jag brinner ju för detta.. att berätta om DS och hur livet kan te sig för en familj som har en liten Huligansessa med just Downs Syndrom.

Det här är så viktigt.. Inte enbart få fram min familjs erfarenheter utan DS i allmänhet. Men jag utgår en del ifrån det vi har ju.. och sen från andra aspekter också.. även dom negativa. Mina personliga åsikter om tex fosterdiagnostik och den selektiva biten av den.. berör jag inte utan tar det i allmänhet..Men frågar dom så svarar jag givetvis hur jag ser på saken.

Människor med Downs Syndrom tillhör den största enskilda gruppen funktionshindrade med en specifik utvecklingsstörning. Antalet är stabilt och man kan väl räkna människor med DS som ett eget ”folkslag” nästan ju. Men det finns ju andra grupper som är väldigt stora dom med el utan utvecklingsstörning..Neuropsykiatriska funktionshinder  (NPF) som tex ADHD och Aspergers som är sk dolda funktionshinder. Hos personer med DS så syns det ju tydligt på utseendet och bara det skapar en del förståelse. Men barn med ADHD och Aspergers kan ju ses som odrägliga skitungar, ohyfsade och lata av både andra elever och personal på skolor. Det är ju inte bra. Man måste öka förståelsen för detta med, överallt. Jag har en del kunskap i detta och kan ta med en del av detta också i mina föreläsningar. Att prata om människosynen och våra värderingar och dom värdegrunder vi har i samhället är så viktigt.

Jag skulle kunna gå ut i klasser och berätta. Beta av klass efter klass i kommunen.. och så lärarna och annan personal på skolor och fritidshem samt rektorerna. För tänk så mycket okunskap jag har mött i mitt liv hos en del i bla bemötande och brister i kunskapen om vad funktionshindret står för. Givetvis finns inte okunskapen hos alla, hos många finns det en massa kunskap och stor portion sunt förnuft. Jag tror att många kan göra saker svårare än vad det är och behöver vara av den anledningen. Det blir ett hinder för alla. Jag har märkt att innan ens saker har prövats så har funktionshindret gjort det ogenomförbart. Man tror redan innan att det ger problem och inte kan genomföras. Helt självklara saker när det gäller dom sk normala ungarna.. får inte bli ”Det tänkte jag inte på” när det gäller barn med tex DS. Men det blir så ibland och det där med att ingå i ett sammanhang rasar brutalt. Dom står på sidan om. Attityderna måste förändras..

Jag kan bli den där ”fluortanten” som går runt i skolor =)

Köpings Kommun kan gott vara ett föredöme för andra kommuner och skapa ett sådant här Projekt. Vet inte om det finns någon annanstans redan.. Vet ni?? Om jag ska kunna hålla på med detta såsom jag vill så behövs det sponsring. En projektanställning eller annat. Kyrkan kan ju gå in med medel för att stödja olika projekt.. Kanske av denna sort då?

Här finns det ju en chans för Kommunen att vända lite på saker och ting ju.. Läs gärna ”Någonting är fel”

Är jag helt ute och cyklar i det blå nu? Tror inte det faktiskt. Min dröm är ju att en vacker dag så ska inte sådana som jag (och massor med andra föräldrar) behövas alls i informationssyfte för att minska okunskapen. Utopi? Ja, det är nog det.. fördomar, rädsla och okunskap kommer alltid att finnas i någon form.. om allting. Men vi behövs nu, i massor och överallt.

Allting måste börja med våra ungar.. Starten är där.

Jag fick denna underbara kasse idag när jag var klar.. Ser ni vad det är? Rosa bandet ju =) Tack snälla Elever, Catarina och Eva! Det var jättefint att få komma till er och jag gör gärna om det! KRAM på er!!


Ha det gott alla ni!!

KramKram!

* Innebandy DM 2011

Idag så ska Hanna och hennes klass spela Innebandy DM.
Dom ska möta Sala i två Matcher på hemmaplan. Ska be fröknarna ta kort med min kamera så att jag kan bjuda er på lite spelglädje via dom.
Nu håller vi tummarna för precis varenda unge idag och alltid.
Att dom ska få lyckas och känna glädje oavsett vad.

Nu blir det väckning av ungar..stora som små!

Ha en skön dag!

KramKram!