Tag Archives: Hjälp

* Matkassen…

1377277_169197709949453_370518995_n

På fejjan har jag hittat en helt fantastisk grupp.. MATKASSEN. Den här gruppen med alla som är inblandade.. gör skillnad för många familjer.

Citerar lite från sidan:

Den här sidan är upprättad för dig som vill hjälpa en behövande familj med tex en kasse mat eller för dig som behöver hjälp. Sidan handlar främst om akut hjälp med tyngdpunkt på våra barn så mat, kläder, skor mm är välkommet.
Beskrivning
Matkassen har sedan start förmedlat en stor mängd matkassar, kläder och presentkort mellan givare och medlare, inte minst hoppas jag att vi förmedlat en känsla av gemenskap och omtanke för den känslan är lika viktigt som en falukorv i kylen!

Vårt mål är att förmedla kortsiktig akut hjälp till barnfamiljer , vi jobbar förutsättningslöst med inriktning på barnen. Vi har 300.000 ekonomiskt utsatta barn i Sverige idag och vi vill göra allt vi kan för att förmedla budskapet att vi finns här för dom…..

Jag om någon vet hur det är att leva på gränsen.. Att leva från hand till mun en del av månaden när man har barn och många barn också.  Jag vet hur det känns  när det är tomt i kylskåpet och man har bara tillbehör till en lunch att laga.. den känslan är så stressande och så tung… och aldrig har man känt sig så ensam som just då när man står där på kanten. Den tär något så enormt.  Jag vet ju också att vi är många som har det knapert och tufft.

Sådant här är också förknippat med känslan av skam och för den skull drar sig en del från att be om hjälp. Det är INTE skamligt att ha det knapert. Det är INTE skamligt att be om hjälp. Och man är definitivt inte mindre värd som människa. Låt ingen inbilla er det!!

Däremot kan man gott känna skam om man felaktigt tror att man är fredad för att man själv har det bra just nu.. och för den skull ser ner på andra människor som inte har det lika bra. En vacker dag kanske livet ger dig en annan väg att traska och sen så står du där i en liknade situation där du behöver hjälp. Ingenting ska man ta för givet – Ingenting.

Dom som behöver hjälp ansöker själv om den hjälpen från Matkassen. Det går att vara anonym utåt men givetvis måste administratörerna veta vem man är annars så kan inte hjälpen förmedlas.

Ni som vill hjälpa med det ni kan hjälpa med i enskilt fall.. mejlar dom ansvariga och pratar med dom hur man ska gå vidare.

En stor eloge till dom som har startat detta.

Ha en bra dag!!

KramKram!

* DU behövs. Du är viktig och värdefull.

Det är ganska intressant att leva faktiskt.. Håller ni inte med om det? Tänk på allt man får vara med om i upplevelser och alla dessa människor man träffar med olika personligheter och allt som kommer med det. Ibland så blir det ett bra möte. Ibland ett mindre bra möte. Ett neutralt möte eller så kan det sluta i katastrof. Eller så blir det ett möte som gör en stor skillnad i någons liv.

Vi människor behöver andra människor av olika orsaker. För att bilda familj och för att reproducera oss själva så behövs det en till från släktet människa. Vi behöver varandra för vänskapens skull. Vi har behov av andra för deras yrkesrolls skull osv.. Ja ni förstår vad jag är ute efter så jag behöver ju inte dra detta till The End i varför vi behövs och har behov av andra. Ibland så kan vi behövas för DETTA.

Citerar lite från länken:
”Familjehemsenheten KAK söker kontaktpersoner och familjehem Många barn och ungdomar har ett behov av en kontaktfamilj, eller ett familjehem. Nu söker Familjehemsenheten KAK fler intresserade.”
(KAK= Köping – Arboga – Kungör)

Det finns behov av engagerade och intresserade medmänniskor för våra barn och ungdomar. Inte bara här i K-A-K området utan runt om i Sverige.

Det finns behov av medmänniskor med genuint intresse för barn och ungdomar och hur dom har det. Människor som känner att dom har nog med ork och engagemang inom sig för att kunna ge hjälp och stöd i det dom behöver och uppmuntra till en utveckling som går framåt.

Det kan vara en ung kille eller tjej som behöver någon som ”sin” några timmar i veckan för att göra någonting med. Det kan vara Bowla eller gå på bio.. En fika på stan.. En promenad runt omgivningen.. osv. Social träning i något specifikt eller allmänt. Personen kan ha ett funktionshinder av något slag. Vad man ska ge för stöd är ju helt behovsstyrt och bestäms alltid individuellt. Du är enbart till för just det barnet/ungdomen och dom behoven som finns.

Att det finns Kontaktfamiljer är också jätteviktigt. Att ett barn el en ungdom får vistas utanför hemmet i en annan miljö hos en annan familj och ingå i den familjegemenskapen tex en el två helger i månaden. Orsakerna är ju så olika och det behöver ju inte alltid vara enbart för barnets skull utan det kan vara föräldrarnas /förälderns/hela familjens behov som styr. En ensamstående mamma eller pappa som behöver avlastning pga olika orsaker. Det kan vara en svår sjukdom hos en i en familj. Det kan vara ett barn som är svårt sjuk under en lång tid och syskon behöver komma ifrån en helg eller två. Ja, det finns massor med orsaker till varför man söker dessa insatser.

Att det finns behov är ju solklart. Att barn, ungdomar och föräldrar måste ibland vänta orimligt länge eller kanske avstå helt från att söka/ dra tillbaka ansökan för att det inte finns kontaktpersoner eller familjer att erbjuda är ju så bedrövligt. Det är ju inte för intet föräldrar söker dessa frivilliga insatser för barnet eller för dom själva i avlastningssyfte m m.

När dom får en kontaktperson eller kontaktfamilj så kanske den inte passar alls. Det kanske finns någonting som inte stämmer tex i personkemin eller att kontaktpersonen / familjen inte anser sig kunna tillgodose barnets behov på ett bra sätt när det kommer till kritan. Ibland är önskemålen att det inte bör finnas äldre/ yngre barn i familjen. Eller att barnet bör vara i en familj utan barn. Det kan handla om fler än ett barn i den sökande familjen som behöver en kontaktfamilj eller kontaktperson. Då blir det lite svårare att finna någonting som passar. Väntan kan bli väldigt lång.

Jag tycker det är så enormt viktigt att det finns en relativt snabb tillgång till dessa resurser i vårat samhälle till dom som behöver det. En del gånger kan det ju ta hur lång tid som helst efter ett beviljande innan man erbjuds någonting. Man uppmanas att leta själv och komma med förslag.

En utomstående trygg och stabil vuxen (familj) i ett barns liv kan göra stor skillnad även om det är en kort period som man behövs. Nu vet jag inte hur det är här i kommunen med behovet av jourfamiljer där man tar emot barn akut och mitt i natten om så behövs. I dom fallen är det sannolikt tvångsåtgärder inblandade och det kan nog vara ganska kaotiskt och traumatiskt för barnet vissa gånger. Det är bara att ringa sin kommun och höra sig för om behov finns.

Känns det som om detta vore någonting för er så tveka inte. Ring eran kommun och berätta att ni finns och då får ni nog också reda på hur behoven hos just er ser ut.

Kontaktuppgifterna till Familjehemsenheten KAK  finns HÄR

Nu raskt över till annat lite kort.. Innan bingen =)

Det är vinter med lite snö här i Köping och få se nu hur länge detta varar innan det gråa har tagit över igen. Jag vill ha vår nu.. med fågelkvitter och en varm sol. Snart är vi inne i Februari så vi är på god väg.. Det är bara att hålla ut.

Vi höres senare och sköt om er!!

* Nyckelbarn…

HÄR kan ni köpa smycket.
”Smyckeskollektionen Nyckelbarn är framtagen avLA Sthlm och Stockholms Stadsmission för att uppmärksamma alla barn och unga som lever i utsatthet och fattigdom i Sverige i dag. All vinst från försäljningen går till Stockholms Stadsmissions barn- och ungdomsverksamhet Unga Station.

Genom att bära smycket Nyckelbarn blir man en ambassadör för barn och ungdomar som har det extra svårt. Ambassadörer som bär vårt smycke idag är Marie Ledin, Sanna Lundell och Magdalena Graaf. Även Kronprinsessan Victoria är innehavare av ett av dessa vackra nyckelsmycken.” (texten från stadsmissionens sida)

Men gud så bra! Eller hur?? Köp ett vackert smycke till er själva eller i julklapp till någon. All vinst går till barn – och ungdomsverksamhet – Unga Station.

”Alla våra verksamheter är frivilliga och vi arbetar med att skapa möjlighet till förtroendefulla relationer i en trygg och utvecklande miljö. Inom enheten finns möjlighet till enskilda samtal, nätverksarbete, kolloverksamhet samt öppen verksamhet riktad till ungdomar, yngre barn och föräldrar. Det kostar ingenting att komma hit och vi för inga journaler” (Citatet från Unga Stations sida)

HÄR kan man ge en direktgåva.
”De flesta som lever i hemlöshet har firat klassiska jular en gång i tiden. Stockholms Stadsmission arbetar året om för att de ska få göra det på nytt. Vid jul håller vi dörren öppen för den som är ensam och bidrar till att människor får kraft att bygga upp sina liv på nytt. Din gåva gör det möjligt. Din gåva är viktig! Tack.” (Citerar från sidan)

HÄR kan du ge ”Stockholmsgåvor”
”Nu kan du ge bort en mänskligare stad i present! Med en Stockholmsgåva i form av en matkasse, lunch eller Nattjoursbil stödjer du människor som lever i utsatthet. Varje bidrag gör stor skillnad.” (Citerar från sidan)

* Tema Missbruk: Täcka över en lögn med en lögn och en till och..

Under ett antal år när jag var medmissbrukare (flickvän till en missbrukare) så förekom ju lögner på daglig basis. Vart enda jävla dag så kom en eller annan lögn ur min mun för att täcka över och för att hålla fasaden något så när rumsren.

Hur har ni det? Åhh.. vi har det jättebra. Nejdå, han är bara lite risig i magen idag därför är han hemma från jobbet, stackaren!! Ja hej det är Sirpa.. Du!! Han kan inte komma och jobba idag.. Vi har magsjuka… hela familjen. Nej, nej.. tok heller att han dricker så mycket.. Det skulle jag aldrig tillåta.. Det fattar du väl?? Osv..osv.. bla bla bla…

Inte nog med att jag ljög så ljög andra också för att täcka över våran fasad. Släktingar täckte över ett hål i badrumsdörren genom att göra mig till en flickvän from hell för övriga släkten och inför sig själva. (han hade druckit upp alla pengar och ville inte konfrontera mig så han låste in sig i badrummet och jag kickade sönder den av frustration) Aija baja.. Man sparkar inte sönder dörrar. SÅ GÖR MAN BARA INTE!!! Nej, ni har rätt.. man gör inte så ..fel av mig och man tog på sig skulden helt och ljög för andra att jag råkade kicka sönder den av en helt annan anledning. Mitt fel.. Enbart mitt fel. Det fanns ingen förmildrande omständighet.. Inga ursäkter som skulle kunna förklara varför.. Inför andras ögon. Så här efteråt fick jag det till”Att sparka sönder en dörr är förkastlig men trasa sönder människor är helt ok” Det är kanske inte så det menades men jag fick det till eftersom det alltid fokuserades på vad jag ev hade gjort för tok i folks ögon.

Klippte av hans hästsvans också som ett resultat av ett svek.. ”det där stympning” fick jag höra men inte ett ord av förståelse om hur vi.. jag och barnen hade det. Inte ett ord om den kamp jag förde varje dag för att hålla upp fasaden och hålla pojkvännen vid skick och liv. Inte ett ord av att någon faktiskt förstod, för jag visste att dom visste. Ingen hörde av sig. Ingen erbjöd hjälp med barnen, Jag var den där odrägliga flickvännen som inte var värdig honom eftersom jag gör hål i badrumsdörren och klipper av en hästsvans. Tystnaden och oförståelsen var kompakt.. Svart och bottenlös. Fasaden skulle hållas obefläckad på alla plan, inte bara av mig, kosta vad det kosta vill.

Men jag är inte bitter. Jag förstår nu.. Varför man gör vissa saker och reagerar på ett visst sätt. Kanske skulle jag ha gjort samma sak i deras situation.. Skyllt på andra istället för ens nära och kära för att lättare kunna hantera saker och ting. Ja inte nu givetvis.. Men vem vet. Kanske hade jag gjort det då.

Jag täckte över.. ljög.. Andra täckte över .. och ljög.. om oss.
Det var en tung period i mitt liv. Det är så jobbigt och tidskrävande att hålla upp en fasad utåt. Ta på sig skuld som inte var min. Man var livrädd för att fasaden skulle rämna.. att folk skulle få veta. fullt upp med barnen.. med jobb och den här lögnen. Jag hade inte tid att tänka på mig själv någonsin. Slutade en utbildning som jag verkligen ville gå på.. Slutade på jobbet för att han ringde till deras telefonsvarare och härjade ett antal gånger och det var svårt att hela tiden passa den.Försökte med att det var en sjuk Ex pojkvän men han hade redan röjt hur det låg till i svararen. Jag spydde av ångest och alla lögner som jag var tvungen att presentera. Jag kände mig totalt ensam. Det fanns liksom ingen.

När jag gick ur förhållande för länge sedan så bestämde jag mig redan vid första klivet ut att: Jag ska leva ärligt. Jag ska inte ha en falsk fasad utåt och behöva vara rädd för att den rämnar. Jag ska leva så öppet och ärligt så att ingen kan rasera någonting. Jag ska leva ett liv utan rädsla. Jag ska stå för mina val, mina lyckande och misslyckanden ärligt. Har jag gjort fel så står jag för det. Det har funkat bra även om någon kanske tycker jag är lite väl för öppen. Men det är så jag vill fungera och leva mitt liv för jag har prövat att leva lögnaktigt och det funkar inte i längden.. Det gagnar inte mina barn och inte mig själv. Det finns ingen vinst bara förluster. Man förgör sig inifrån och ut med oärlighet. Vi är värda ett ärligt liv.

Det är viktigt att först skaka av sig det tunga oket av skam och känslan av att vara värdelös som många bär på. Det är ett stort hinder för människor att ta klivet ut ur ett destruktivt förhållande. Kliv ur och skäms inte utan var stolta över modet ni har att ta ett stort steg. Det finns många som har det nu så som jag hade det då. Till dom säger jag: Det finns ett liv som är bra. Sök hjälp och ta emot den. Ni är värda allt det där goda som finns. Ju längre ni stannar kvar desto svårare blir det. Farligare.. svartare.. Ni har ett stort värde och låt ingen påstå annat!! INGEN!!

Visst far man med osanning emellanåt nu också. Man kör med små vita lögner.. Säger ibland att man mår bra fast man mår piss… typ sådant. Men i det stora hela så försöker jag vara så ärlig det bara går. Vissa saker behåller jag för mig själv. Vissa saker tar jag inte upp här på min blogg överhuvudtaget. Vissa saker i mitt liv är så av privat och känslig natur att jag skulle säkerligen dra till med en lögn för att slippa säga det.. Haha

Allt som finns under fliken ”Tema Missbruk” kommer att finnas med i boken ”Din Törnekrona” Plus en massa texter som jag inte har presenterat här alls, dom får ni läsa om boken ges ut någon gång i framtiden. Jag har skickat in lite för bedömning och fick till svar ” Mycket lovande” men det är inte sagt att den ändå ges ut i slutändan. För mig är mina berättelser ett sätt att kanske ge hopp och mod åt någon i liknade situation som jag har varit i. Det kanske ger ett igenkännande och vetskapen att man inte är ensam.

Någon eller några kanske vill ge min skalle en omgång med ett basebollträ när jag pratar om ”Tema Missbruk” Men det är mina upplevelser.. mina tankar och funderingar. Jag skäms inte och jag ber inte någon om ursäkt för att jag delar med mig av dom. Ber jag om ursäkt så förnekar jag eller tystar ner är väl ett bättre ord, en viktig del av mitt liv. Den delen som har gjort mig till den jag är just nu.  Det är så viktigt att sådant här kommer fram framförallt hur barnen påverkas av ena förälderns missbruk. Jag står för allt jag berättar. Jag kan nog ”försköna” vissa saker lite för att hela sanningen är lite väl jobbig för andra, men jag hittar aldrig på eller saltar berättelser och gör saker värre än det var. Jag tror ändå i det stora hela att sanningen faktiskt är hård nog.

Jag fyller 50 i april nästa år. Jag har lovat mig själv länge att boken ska vara klar före det. Ett löfte som jag nog kan hålla. En gåva till mig själv. Jag har ju svårt att ta emot någonting. Kanske är det en bieffekt av dom svåra åren, då jag ansåg mig inte vara värd någonting av någon. Inte ens av mig själv. Men jag ger er istället, mer än gärna, mina ord, mina tankar och upplevelser. Jag hoppas och tror att ni kommer att förvalta dom väl. Det skulle vara en gåva från er läsare som jag mer än gärna tog emot. Med det menar jag, att se och inte förneka, om vad som sker omkring er och era medmänniskor. Att finnas till för någon som har det svårt. att inte backa. Att se och bekräfta värdet av någon som lever i ett förhållande som inte är bra. Stötta och låt dom veta att ni finns där.

Tack för att ni finns och att ni läser!!
Ni alla är värdefulla!!

LOVE YOU ALL!!

(Kan inte sätta in länkar och taggar i bloggen. Det strular. Men gör det så fort det funkar igen.)

* Tema Missbruk: Kommunen den allsmäktige.

Efter nästan 4 månaders nykterhet på ett stödboende så tyckte kommunen det var nog med nykterhet nu.. För dyrt med 900 kr dygnet. Egen lägenhet i soc regi och adios med nykterheten. Det var order från ”högre ort” till assistenterna som vart tvunget att följas. 900 kr/ dygn är ju skitbilligt jmf med typ behandlingshem som kostar många sköna tusenlappar per dygn.

Nästan 4 månader.. Den näst längsta nykterheten någonsin för pappan. Nästan i fyra månader så fick barnen tillgång till en nykter pappa. I nästan fyra månader så kunde barnen vara säkra på att pappan svarar i telefon. Det tog slut i måndags och sen dess har telefonen varit avstängd. När den är det så super han. Så jag har inte sett med egna ögon men nästan 17 års erfarenhet är inte fy skam så jag behöver inte se. Jag vet ändå. Det är sådant man lär sig under åren.. att läsa mellan raderna. Att se tecknen.

I nästan fyra månader såg jag ett lugn hos mina barn. ett ”Pappa är nykter” -lugn.. ”Han ligger inte och dör någonstans”- lugn ”Vi kan bara ringa till pappa så får vi träffa han” lugn… Men inte längre. Tack så jävla mycket kommunen och missbruksvården för dom  nästan fyra månaderna ni gav mina barns far en möjlighet att bli nykter… Nu är det bara så här att det kommer sjujävla värre det som kommer. Dom såg sin pappa gå från benrangel till mäktiga 90 kilo. Det gråa huden var borta. Dom insjukna ögonen var borta.. Han såg relativt fräsch ut.. Anade lite glitter i ögonen emellanåt. Tack kommunen . Nu kommer dom se återtåget till modell rangel med skräck i sina hjärtan.

Men nästan 4 månader är inte långtid för att ta bra beslut om sin framtid.. Han hade kommit över några akutfaser.. men det finns massor med faser kvar.. Ett av faserna är ju ”Var det bara det när?” När det gäller nykterheten.. Då är det livsviktigt att det finns folk och metoder som ser till att man gå förbi den fasen utan att falla. I pappans fall fungerade det ypperligt med pissprov bara dom gick utanför området. En kontroll som fungerade bra för honom.
Just när det börjar krypa i kroppen så sätter man honom ensam i en lägenhet här i Köping med fickan full med en hel socialbidragsnorm. Där på det där stödboendet så hade han i alla fall folk i samma situation omkring sig.. Och någon polare hade han ju hittat som han trivdes bra med. Alla var nyktra.
Det fans en del att göra där också så möjlighet till kroppsarbete fanns ju.. Sen fiska och så…. Sen fick han ju tillgång till sina barn när han ville. Han var definitivt inte redo än att sättas ensam i en lägenhet. Han har alltid sagt att om hans ska bli nykter så måste han ha tvång bakom sig.. Tvånget hade han ju och han blev nykter. Men den vetskapen har inget värde utan dom sätter honom i en lägenhet på Nygård här i stan. Köpings ”slum” med en del missbrukare.

Barnen ville alltid åka upp dit.. Första gången så hade jag med mig en underbar Kvinna med mig -Anna från socialförvaltningen. Hon hyrde en buss i kommunens regi så vi alla kunde få plats. Sen efter några timmar så åkte vi hem. I bilen satt barnen och kvittade i kapp. Åhh vad dom pratade.. Marcus sa när vi hade åkt en bit att ”Det luktar pappalängtan i bilen nu” Det vara bara lycka i att dom hade fått återse pappa och han var nykter.

Jag lånade ju själv bil några gånger av Sandra och David så att jag kunde ge mina barn en helg i stugan med pappa. Jag var mera där som den som skulle ta ett steg tillbaka. Det här var deras helg.  Jag skjutsade upp dom större barnen en efter en till pappans boende  så att dom skulle få ensamtid med pappan. Det skulle fiskas och åter fiskas Alla gossar gillar ju fiska… även pappan.

Men det är över nu. Dom fick några tillfällen under dom här nästan fyra månaderna under en tioårsperiod som han supit hårt. Dom fick en pappa som dom njöt av att träffa. Nu har dom en pappa som kommer ge dom där ångestattackerna hos barnen .. dom där rädslorna. Ilskan och någonting som liknar Hat emellanåt. En av mina drömmar är ju att barnen får tillbaka sin pappa. Jag trycker tillbaka alla ev skitkänslor som jag har gentemot honom. Det är barnens känslor som kommer först. Jag måste ju vara med. Utan mig så funkar inte umgänget smidigt. Smidigt måste det vara för att det ska bli bra.

Ingår pappan i någon slags sofistikerad saneringsplan?? Ja vårdar man tex narkomaner och släpper ut dom ofärdiga.. så är det ju en och annan som dör av överdos. Dom tar den dosen som dom tog sist men efter att dom har varit rena ett tag så tål inte kroppen det och dom dör. När dom dör så är dom borta och kostar inte mera pengar för kommunen. Ett problem mindre.

Om nu pappan super samma stora mängd alkohol så ligger han ju illa till han med. Det måste ju gälla samma med spriten. Han har ju varit ren i nästan 4 månader. Tja. inte vet jag. En gång så skickade dom upp han en månad för att ”vila och äta upp sig”.. Han var väl till gränsen för LVM och det kostar multum jmf med dit han skickades sen (till samma ställe där han blev nykter nu).. En månad betalade kommunen bara då den gången. Han vilade och åt upp sig så att kommunen inte tvingades sätta LVM på kraken. Det blir för dyrt. Det bollas med liv.

Men en sak är jag övertygad om. Här gäller inget barnperspektiv. Inte ens för barnen skull så kunde dom ha bekostat boendestödet ett halvt år till eller mera.. Det gav ju positiv resultat på alla plan. Pappan började se annat än spriten. Barnen fick tillgång till sin pappa. Den tillgången är borta nu iom att han kommer att falla käpprätt ner nu.. Han har månader att ta igen. Han var för färsk i sin nykterhet för att kunna ta bra beslut. Det kanske hade sett annorlunda ut om 6 månader från nu. Då kunde han kanske göra bra val.

Jag drar mig tillbaka nu med barnen. Jag ger inte något umgänge under ett pågående missbruk. (Förtydligande: Jag nekar inte dom att träffa pappan men planerar inte in honom som aktiv i vårat liv. Han finns där och blir det ett bra möte någon gång så är jag bara glad för det) Har erfarenheter från att bestämmer man någonting med honom så uteblir han 95% av gångerna och sådant tär på barnen enormt. Så nu kommer det att återgå till det gamla vanliga. Ett liv utan pappan i närheten.
Min rädsla nu är att han blir övermodig eftersom han har träffat barnen mycket  och får för sig att komma i fyllan och villan.. Det är inte så lätt nog för honom att dra gränser när det gäller detta. Han kommer att komma när den längtan eller ångesten attackerar honom. Kan nästan slå vad. Barnen kommer att få det svårt om han kommer snorfull utanför dörren med sin ångest över att har supit. Han kommer att gråta floder.  Dom mår alltid jättedåligt bara dom ser honom på avstånd när han är full. Jag vet ju… jag finns ju alltid där och tar emot det svåra som kommer i känslor. Barnen ska inte behöva se dom ångest och gråtattackerna. Sen lovar han ungarna saker han inte kan hålla. typ ”Pappa kommer i morgon” och den där morgonen kommer inte.. Den har aldrig kommit. Men det tänds ju  hopp i barnen och en osynlig  pil av smärta levereras i stället i deras små kärleksfulla hjärtan. Där finns många sådan pilar ska ni veta…

Känner lite så här också att barnen måste en gång se återfallet så dom vet att det har hänt och att det är därför han är otillgänglig för barnen. Kanske om man sonika gick och knackade på hos honom… Jag tror jag gjorde rätt under dom här nästan 4 månaderna. Att jag gav mina barn chansen att träffa pappa.  Dom kan ju iaf bära med dig dom bra tillfällena i sina hjärtan. Nästan 4 månader är ju bättre än ingenting

Det här är en av orsakerna också till flytt som till Stockholm. Den främsta orsaken är ju att komma ifrån denna ekonomiska fattigdom som tär en del.
Jobb kommer jag att få.. Garanterat.. Men eftersom stressen nu har slagit till iom att han är tillbaka i stan.. så känns det där med lägenhet ganska panikartat att få.. Annars så kunde jag ju planera lite lugnare. Barnen ska inte behöva träffa på honom på bänken… på väg till skolan eller från.. Det stör deras liv
Det har ju varit deras plåga nu under några år.. Ett av barnen gick emellanåt direkt till skolkuratorn när han hade träffat på pappa. Det gör så ont i barnen

Det känns lite som om jag vill brista ut i Hjälp mig någon förbövelen.  Finns det ingen som har en 4-6 rok att hyra ut.. Eller ett hus i några år.. Men Sådant växer ju inte på träd eller att någon har någonting uthyrningsbart i bakfickan så jag får nog snällt ställa mig i alla bostadsköer som finns. Men känner nu att jag har fått mera press på mig än tidigare. Hade helst sluppit det. Mitt liv är stressigt nog som det är.

Ja så gick det alltså… Tråkigt!!
Men vi i våran lilla familj.. Vi Älskar, lever och finns till trots det tragiska som finns omkring oss som vi nu ska ta ett stort steg ifrån.

Utdrag från boken ”Din TörnekronaHÄR

Må väl alla!!

Var rädda om er själva och varandra

KramKram!