Etikettarkiv: Hjälp

* Matkassen…

1377277_169197709949453_370518995_n

På fejjan har jag hittat en helt fantastisk grupp.. MATKASSEN. Den här gruppen med alla som är inblandade.. gör skillnad för många familjer.

Citerar lite från sidan:

Den här sidan är upprättad för dig som vill hjälpa en behövande familj med tex en kasse mat eller för dig som behöver hjälp. Sidan handlar främst om akut hjälp med tyngdpunkt på våra barn så mat, kläder, skor mm är välkommet.
Beskrivning
Matkassen har sedan start förmedlat en stor mängd matkassar, kläder och presentkort mellan givare och medlare, inte minst hoppas jag att vi förmedlat en känsla av gemenskap och omtanke för den känslan är lika viktigt som en falukorv i kylen!

Vårt mål är att förmedla kortsiktig akut hjälp till barnfamiljer , vi jobbar förutsättningslöst med inriktning på barnen. Vi har 300.000 ekonomiskt utsatta barn i Sverige idag och vi vill göra allt vi kan för att förmedla budskapet att vi finns här för dom…..

Jag om någon vet hur det är att leva på gränsen.. Att leva från hand till mun en del av månaden när man har barn och många barn också.  Jag vet hur det känns  när det är tomt i kylskåpet och man har bara tillbehör till en lunch att laga.. den känslan är så stressande och så tung… och aldrig har man känt sig så ensam som just då när man står där på kanten. Den tär något så enormt.  Jag vet ju också att vi är många som har det knapert och tufft.

Sådant här är också förknippat med känslan av skam och för den skull drar sig en del från att be om hjälp. Det är INTE skamligt att ha det knapert. Det är INTE skamligt att be om hjälp. Och man är definitivt inte mindre värd som människa. Låt ingen inbilla er det!!

Däremot kan man gott känna skam om man felaktigt tror att man är fredad för att man själv har det bra just nu.. och för den skull ser ner på andra människor som inte har det lika bra. En vacker dag kanske livet ger dig en annan väg att traska och sen så står du där i en liknade situation där du behöver hjälp. Ingenting ska man ta för givet – Ingenting.

Dom som behöver hjälp ansöker själv om den hjälpen från Matkassen. Det går att vara anonym utåt men givetvis måste administratörerna veta vem man är annars så kan inte hjälpen förmedlas.

Ni som vill hjälpa med det ni kan hjälpa med i enskilt fall.. mejlar dom ansvariga och pratar med dom hur man ska gå vidare.

En stor eloge till dom som har startat detta.

Ha en bra dag!!

KramKram!

* DU behövs. Du är viktig och värdefull.

Det är ganska intressant att leva faktiskt.. Håller ni inte med om det? Tänk på allt man får vara med om i upplevelser och alla dessa människor man träffar med olika personligheter och allt som kommer med det. Ibland så blir det ett bra möte. Ibland ett mindre bra möte. Ett neutralt möte eller så kan det sluta i katastrof. Eller så blir det ett möte som gör en stor skillnad i någons liv.

Vi människor behöver andra människor av olika orsaker. För att bilda familj och för att reproducera oss själva så behövs det en till från släktet människa. Vi behöver varandra för vänskapens skull. Vi har behov av andra för deras yrkesrolls skull osv.. Ja ni förstår vad jag är ute efter så jag behöver ju inte dra detta till The End i varför vi behövs och har behov av andra. Ibland så kan vi behövas för DETTA.

Citerar lite från länken:
”Familjehemsenheten KAK söker kontaktpersoner och familjehem Många barn och ungdomar har ett behov av en kontaktfamilj, eller ett familjehem. Nu söker Familjehemsenheten KAK fler intresserade.”
(KAK= Köping – Arboga – Kungör)

Det finns behov av engagerade och intresserade medmänniskor för våra barn och ungdomar. Inte bara här i K-A-K området utan runt om i Sverige.

Det finns behov av medmänniskor med genuint intresse för barn och ungdomar och hur dom har det. Människor som känner att dom har nog med ork och engagemang inom sig för att kunna ge hjälp och stöd i det dom behöver och uppmuntra till en utveckling som går framåt.

Det kan vara en ung kille eller tjej som behöver någon som ”sin” några timmar i veckan för att göra någonting med. Det kan vara Bowla eller gå på bio.. En fika på stan.. En promenad runt omgivningen.. osv. Social träning i något specifikt eller allmänt. Personen kan ha ett funktionshinder av något slag. Vad man ska ge för stöd är ju helt behovsstyrt och bestäms alltid individuellt. Du är enbart till för just det barnet/ungdomen och dom behoven som finns.

Att det finns Kontaktfamiljer är också jätteviktigt. Att ett barn el en ungdom får vistas utanför hemmet i en annan miljö hos en annan familj och ingå i den familjegemenskapen tex en el två helger i månaden. Orsakerna är ju så olika och det behöver ju inte alltid vara enbart för barnets skull utan det kan vara föräldrarnas /förälderns/hela familjens behov som styr. En ensamstående mamma eller pappa som behöver avlastning pga olika orsaker. Det kan vara en svår sjukdom hos en i en familj. Det kan vara ett barn som är svårt sjuk under en lång tid och syskon behöver komma ifrån en helg eller två. Ja, det finns massor med orsaker till varför man söker dessa insatser.

Att det finns behov är ju solklart. Att barn, ungdomar och föräldrar måste ibland vänta orimligt länge eller kanske avstå helt från att söka/ dra tillbaka ansökan för att det inte finns kontaktpersoner eller familjer att erbjuda är ju så bedrövligt. Det är ju inte för intet föräldrar söker dessa frivilliga insatser för barnet eller för dom själva i avlastningssyfte m m.

När dom får en kontaktperson eller kontaktfamilj så kanske den inte passar alls. Det kanske finns någonting som inte stämmer tex i personkemin eller att kontaktpersonen / familjen inte anser sig kunna tillgodose barnets behov på ett bra sätt när det kommer till kritan. Ibland är önskemålen att det inte bör finnas äldre/ yngre barn i familjen. Eller att barnet bör vara i en familj utan barn. Det kan handla om fler än ett barn i den sökande familjen som behöver en kontaktfamilj eller kontaktperson. Då blir det lite svårare att finna någonting som passar. Väntan kan bli väldigt lång.

Jag tycker det är så enormt viktigt att det finns en relativt snabb tillgång till dessa resurser i vårat samhälle till dom som behöver det. En del gånger kan det ju ta hur lång tid som helst efter ett beviljande innan man erbjuds någonting. Man uppmanas att leta själv och komma med förslag.

En utomstående trygg och stabil vuxen (familj) i ett barns liv kan göra stor skillnad även om det är en kort period som man behövs. Nu vet jag inte hur det är här i kommunen med behovet av jourfamiljer där man tar emot barn akut och mitt i natten om så behövs. I dom fallen är det sannolikt tvångsåtgärder inblandade och det kan nog vara ganska kaotiskt och traumatiskt för barnet vissa gånger. Det är bara att ringa sin kommun och höra sig för om behov finns.

Känns det som om detta vore någonting för er så tveka inte. Ring eran kommun och berätta att ni finns och då får ni nog också reda på hur behoven hos just er ser ut.

Kontaktuppgifterna till Familjehemsenheten KAK  finns HÄR

Nu raskt över till annat lite kort.. Innan bingen =)

Det är vinter med lite snö här i Köping och få se nu hur länge detta varar innan det gråa har tagit över igen. Jag vill ha vår nu.. med fågelkvitter och en varm sol. Snart är vi inne i Februari så vi är på god väg.. Det är bara att hålla ut.

Vi höres senare och sköt om er!!

* Nyckelbarn…

HÄR kan ni köpa smycket.
”Smyckeskollektionen Nyckelbarn är framtagen avLA Sthlm och Stockholms Stadsmission för att uppmärksamma alla barn och unga som lever i utsatthet och fattigdom i Sverige i dag. All vinst från försäljningen går till Stockholms Stadsmissions barn- och ungdomsverksamhet Unga Station.

Genom att bära smycket Nyckelbarn blir man en ambassadör för barn och ungdomar som har det extra svårt. Ambassadörer som bär vårt smycke idag är Marie Ledin, Sanna Lundell och Magdalena Graaf. Även Kronprinsessan Victoria är innehavare av ett av dessa vackra nyckelsmycken.” (texten från stadsmissionens sida)

Men gud så bra! Eller hur?? Köp ett vackert smycke till er själva eller i julklapp till någon. All vinst går till barn – och ungdomsverksamhet – Unga Station.

”Alla våra verksamheter är frivilliga och vi arbetar med att skapa möjlighet till förtroendefulla relationer i en trygg och utvecklande miljö. Inom enheten finns möjlighet till enskilda samtal, nätverksarbete, kolloverksamhet samt öppen verksamhet riktad till ungdomar, yngre barn och föräldrar. Det kostar ingenting att komma hit och vi för inga journaler” (Citatet från Unga Stations sida)

HÄR kan man ge en direktgåva.
”De flesta som lever i hemlöshet har firat klassiska jular en gång i tiden. Stockholms Stadsmission arbetar året om för att de ska få göra det på nytt. Vid jul håller vi dörren öppen för den som är ensam och bidrar till att människor får kraft att bygga upp sina liv på nytt. Din gåva gör det möjligt. Din gåva är viktig! Tack.” (Citerar från sidan)

HÄR kan du ge ”Stockholmsgåvor”
”Nu kan du ge bort en mänskligare stad i present! Med en Stockholmsgåva i form av en matkasse, lunch eller Nattjoursbil stödjer du människor som lever i utsatthet. Varje bidrag gör stor skillnad.” (Citerar från sidan)

* Tema Missbruk: Täcka över en lögn med en lögn och en till och..

Under ett antal år när jag var medmissbrukare (flickvän till en missbrukare) så förekom ju lögner på daglig basis. Vart enda jävla dag så kom en eller annan lögn ur min mun för att täcka över och för att hålla fasaden något så när rumsren.

Hur har ni det? Åhh.. vi har det jättebra. Nejdå, han är bara lite risig i magen idag därför är han hemma från jobbet, stackaren!! Ja hej det är Sirpa.. Du!! Han kan inte komma och jobba idag.. Vi har magsjuka… hela familjen. Nej, nej.. tok heller att han dricker så mycket.. Det skulle jag aldrig tillåta.. Det fattar du väl?? Osv..osv.. bla bla bla…

Inte nog med att jag ljög så ljög andra också för att täcka över våran fasad. Släktingar täckte över ett hål i badrumsdörren genom att göra mig till en flickvän from hell för övriga släkten och inför sig själva. (han hade druckit upp alla pengar och ville inte konfrontera mig så han låste in sig i badrummet och jag kickade sönder den av frustration) Aija baja.. Man sparkar inte sönder dörrar. SÅ GÖR MAN BARA INTE!!! Nej, ni har rätt.. man gör inte så ..fel av mig och man tog på sig skulden helt och ljög för andra att jag råkade kicka sönder den av en helt annan anledning. Mitt fel.. Enbart mitt fel. Det fanns ingen förmildrande omständighet.. Inga ursäkter som skulle kunna förklara varför.. Inför andras ögon. Så här efteråt fick jag det till”Att sparka sönder en dörr är förkastlig men trasa sönder människor är helt ok” Det är kanske inte så det menades men jag fick det till eftersom det alltid fokuserades på vad jag ev hade gjort för tok i folks ögon.

Klippte av hans hästsvans också som ett resultat av ett svek.. ”det där stympning” fick jag höra men inte ett ord av förståelse om hur vi.. jag och barnen hade det. Inte ett ord om den kamp jag förde varje dag för att hålla upp fasaden och hålla pojkvännen vid skick och liv. Inte ett ord av att någon faktiskt förstod, för jag visste att dom visste. Ingen hörde av sig. Ingen erbjöd hjälp med barnen, Jag var den där odrägliga flickvännen som inte var värdig honom eftersom jag gör hål i badrumsdörren och klipper av en hästsvans. Tystnaden och oförståelsen var kompakt.. Svart och bottenlös. Fasaden skulle hållas obefläckad på alla plan, inte bara av mig, kosta vad det kosta vill.

Men jag är inte bitter. Jag förstår nu.. Varför man gör vissa saker och reagerar på ett visst sätt. Kanske skulle jag ha gjort samma sak i deras situation.. Skyllt på andra istället för ens nära och kära för att lättare kunna hantera saker och ting. Ja inte nu givetvis.. Men vem vet. Kanske hade jag gjort det då.

Jag täckte över.. ljög.. Andra täckte över .. och ljög.. om oss.
Det var en tung period i mitt liv. Det är så jobbigt och tidskrävande att hålla upp en fasad utåt. Ta på sig skuld som inte var min. Man var livrädd för att fasaden skulle rämna.. att folk skulle få veta. fullt upp med barnen.. med jobb och den här lögnen. Jag hade inte tid att tänka på mig själv någonsin. Slutade en utbildning som jag verkligen ville gå på.. Slutade på jobbet för att han ringde till deras telefonsvarare och härjade ett antal gånger och det var svårt att hela tiden passa den.Försökte med att det var en sjuk Ex pojkvän men han hade redan röjt hur det låg till i svararen. Jag spydde av ångest och alla lögner som jag var tvungen att presentera. Jag kände mig totalt ensam. Det fanns liksom ingen.

När jag gick ur förhållande för länge sedan så bestämde jag mig redan vid första klivet ut att: Jag ska leva ärligt. Jag ska inte ha en falsk fasad utåt och behöva vara rädd för att den rämnar. Jag ska leva så öppet och ärligt så att ingen kan rasera någonting. Jag ska leva ett liv utan rädsla. Jag ska stå för mina val, mina lyckande och misslyckanden ärligt. Har jag gjort fel så står jag för det. Det har funkat bra även om någon kanske tycker jag är lite väl för öppen. Men det är så jag vill fungera och leva mitt liv för jag har prövat att leva lögnaktigt och det funkar inte i längden.. Det gagnar inte mina barn och inte mig själv. Det finns ingen vinst bara förluster. Man förgör sig inifrån och ut med oärlighet. Vi är värda ett ärligt liv.

Det är viktigt att först skaka av sig det tunga oket av skam och känslan av att vara värdelös som många bär på. Det är ett stort hinder för människor att ta klivet ut ur ett destruktivt förhållande. Kliv ur och skäms inte utan var stolta över modet ni har att ta ett stort steg. Det finns många som har det nu så som jag hade det då. Till dom säger jag: Det finns ett liv som är bra. Sök hjälp och ta emot den. Ni är värda allt det där goda som finns. Ju längre ni stannar kvar desto svårare blir det. Farligare.. svartare.. Ni har ett stort värde och låt ingen påstå annat!! INGEN!!

Visst far man med osanning emellanåt nu också. Man kör med små vita lögner.. Säger ibland att man mår bra fast man mår piss… typ sådant. Men i det stora hela så försöker jag vara så ärlig det bara går. Vissa saker behåller jag för mig själv. Vissa saker tar jag inte upp här på min blogg överhuvudtaget. Vissa saker i mitt liv är så av privat och känslig natur att jag skulle säkerligen dra till med en lögn för att slippa säga det.. Haha

Allt som finns under fliken ”Tema Missbruk” kommer att finnas med i boken ”Din Törnekrona” Plus en massa texter som jag inte har presenterat här alls, dom får ni läsa om boken ges ut någon gång i framtiden. Jag har skickat in lite för bedömning och fick till svar ” Mycket lovande” men det är inte sagt att den ändå ges ut i slutändan. För mig är mina berättelser ett sätt att kanske ge hopp och mod åt någon i liknade situation som jag har varit i. Det kanske ger ett igenkännande och vetskapen att man inte är ensam.

Någon eller några kanske vill ge min skalle en omgång med ett basebollträ när jag pratar om ”Tema Missbruk” Men det är mina upplevelser.. mina tankar och funderingar. Jag skäms inte och jag ber inte någon om ursäkt för att jag delar med mig av dom. Ber jag om ursäkt så förnekar jag eller tystar ner är väl ett bättre ord, en viktig del av mitt liv. Den delen som har gjort mig till den jag är just nu.  Det är så viktigt att sådant här kommer fram framförallt hur barnen påverkas av ena förälderns missbruk. Jag står för allt jag berättar. Jag kan nog ”försköna” vissa saker lite för att hela sanningen är lite väl jobbig för andra, men jag hittar aldrig på eller saltar berättelser och gör saker värre än det var. Jag tror ändå i det stora hela att sanningen faktiskt är hård nog.

Jag fyller 50 i april nästa år. Jag har lovat mig själv länge att boken ska vara klar före det. Ett löfte som jag nog kan hålla. En gåva till mig själv. Jag har ju svårt att ta emot någonting. Kanske är det en bieffekt av dom svåra åren, då jag ansåg mig inte vara värd någonting av någon. Inte ens av mig själv. Men jag ger er istället, mer än gärna, mina ord, mina tankar och upplevelser. Jag hoppas och tror att ni kommer att förvalta dom väl. Det skulle vara en gåva från er läsare som jag mer än gärna tog emot. Med det menar jag, att se och inte förneka, om vad som sker omkring er och era medmänniskor. Att finnas till för någon som har det svårt. att inte backa. Att se och bekräfta värdet av någon som lever i ett förhållande som inte är bra. Stötta och låt dom veta att ni finns där.

Tack för att ni finns och att ni läser!!
Ni alla är värdefulla!!

LOVE YOU ALL!!

(Kan inte sätta in länkar och taggar i bloggen. Det strular. Men gör det så fort det funkar igen.)

* Tema Missbruk: Kommunen den allsmäktige.

Efter nästan 4 månaders nykterhet på ett stödboende så tyckte kommunen det var nog med nykterhet nu.. För dyrt med 900 kr dygnet. Egen lägenhet i soc regi och adios med nykterheten. Det var order från ”högre ort” till assistenterna som vart tvunget att följas. 900 kr/ dygn är ju skitbilligt jmf med typ behandlingshem som kostar många sköna tusenlappar per dygn.

Nästan 4 månader.. Den näst längsta nykterheten någonsin för pappan. Nästan i fyra månader så fick barnen tillgång till en nykter pappa. I nästan fyra månader så kunde barnen vara säkra på att pappan svarar i telefon. Det tog slut i måndags och sen dess har telefonen varit avstängd. När den är det så super han. Så jag har inte sett med egna ögon men nästan 17 års erfarenhet är inte fy skam så jag behöver inte se. Jag vet ändå. Det är sådant man lär sig under åren.. att läsa mellan raderna. Att se tecknen.

I nästan fyra månader såg jag ett lugn hos mina barn. ett ”Pappa är nykter” -lugn.. ”Han ligger inte och dör någonstans”- lugn ”Vi kan bara ringa till pappa så får vi träffa han” lugn… Men inte längre. Tack så jävla mycket kommunen och missbruksvården för dom  nästan fyra månaderna ni gav mina barns far en möjlighet att bli nykter… Nu är det bara så här att det kommer sjujävla värre det som kommer. Dom såg sin pappa gå från benrangel till mäktiga 90 kilo. Det gråa huden var borta. Dom insjukna ögonen var borta.. Han såg relativt fräsch ut.. Anade lite glitter i ögonen emellanåt. Tack kommunen . Nu kommer dom se återtåget till modell rangel med skräck i sina hjärtan.

Men nästan 4 månader är inte långtid för att ta bra beslut om sin framtid.. Han hade kommit över några akutfaser.. men det finns massor med faser kvar.. Ett av faserna är ju ”Var det bara det när?” När det gäller nykterheten.. Då är det livsviktigt att det finns folk och metoder som ser till att man gå förbi den fasen utan att falla. I pappans fall fungerade det ypperligt med pissprov bara dom gick utanför området. En kontroll som fungerade bra för honom.
Just när det börjar krypa i kroppen så sätter man honom ensam i en lägenhet här i Köping med fickan full med en hel socialbidragsnorm. Där på det där stödboendet så hade han i alla fall folk i samma situation omkring sig.. Och någon polare hade han ju hittat som han trivdes bra med. Alla var nyktra.
Det fans en del att göra där också så möjlighet till kroppsarbete fanns ju.. Sen fiska och så…. Sen fick han ju tillgång till sina barn när han ville. Han var definitivt inte redo än att sättas ensam i en lägenhet. Han har alltid sagt att om hans ska bli nykter så måste han ha tvång bakom sig.. Tvånget hade han ju och han blev nykter. Men den vetskapen har inget värde utan dom sätter honom i en lägenhet på Nygård här i stan. Köpings ”slum” med en del missbrukare.

Barnen ville alltid åka upp dit.. Första gången så hade jag med mig en underbar Kvinna med mig -Anna från socialförvaltningen. Hon hyrde en buss i kommunens regi så vi alla kunde få plats. Sen efter några timmar så åkte vi hem. I bilen satt barnen och kvittade i kapp. Åhh vad dom pratade.. Marcus sa när vi hade åkt en bit att ”Det luktar pappalängtan i bilen nu” Det vara bara lycka i att dom hade fått återse pappa och han var nykter.

Jag lånade ju själv bil några gånger av Sandra och David så att jag kunde ge mina barn en helg i stugan med pappa. Jag var mera där som den som skulle ta ett steg tillbaka. Det här var deras helg.  Jag skjutsade upp dom större barnen en efter en till pappans boende  så att dom skulle få ensamtid med pappan. Det skulle fiskas och åter fiskas Alla gossar gillar ju fiska… även pappan.

Men det är över nu. Dom fick några tillfällen under dom här nästan fyra månaderna under en tioårsperiod som han supit hårt. Dom fick en pappa som dom njöt av att träffa. Nu har dom en pappa som kommer ge dom där ångestattackerna hos barnen .. dom där rädslorna. Ilskan och någonting som liknar Hat emellanåt. En av mina drömmar är ju att barnen får tillbaka sin pappa. Jag trycker tillbaka alla ev skitkänslor som jag har gentemot honom. Det är barnens känslor som kommer först. Jag måste ju vara med. Utan mig så funkar inte umgänget smidigt. Smidigt måste det vara för att det ska bli bra.

Ingår pappan i någon slags sofistikerad saneringsplan?? Ja vårdar man tex narkomaner och släpper ut dom ofärdiga.. så är det ju en och annan som dör av överdos. Dom tar den dosen som dom tog sist men efter att dom har varit rena ett tag så tål inte kroppen det och dom dör. När dom dör så är dom borta och kostar inte mera pengar för kommunen. Ett problem mindre.

Om nu pappan super samma stora mängd alkohol så ligger han ju illa till han med. Det måste ju gälla samma med spriten. Han har ju varit ren i nästan 4 månader. Tja. inte vet jag. En gång så skickade dom upp han en månad för att ”vila och äta upp sig”.. Han var väl till gränsen för LVM och det kostar multum jmf med dit han skickades sen (till samma ställe där han blev nykter nu).. En månad betalade kommunen bara då den gången. Han vilade och åt upp sig så att kommunen inte tvingades sätta LVM på kraken. Det blir för dyrt. Det bollas med liv.

Men en sak är jag övertygad om. Här gäller inget barnperspektiv. Inte ens för barnen skull så kunde dom ha bekostat boendestödet ett halvt år till eller mera.. Det gav ju positiv resultat på alla plan. Pappan började se annat än spriten. Barnen fick tillgång till sin pappa. Den tillgången är borta nu iom att han kommer att falla käpprätt ner nu.. Han har månader att ta igen. Han var för färsk i sin nykterhet för att kunna ta bra beslut. Det kanske hade sett annorlunda ut om 6 månader från nu. Då kunde han kanske göra bra val.

Jag drar mig tillbaka nu med barnen. Jag ger inte något umgänge under ett pågående missbruk. (Förtydligande: Jag nekar inte dom att träffa pappan men planerar inte in honom som aktiv i vårat liv. Han finns där och blir det ett bra möte någon gång så är jag bara glad för det) Har erfarenheter från att bestämmer man någonting med honom så uteblir han 95% av gångerna och sådant tär på barnen enormt. Så nu kommer det att återgå till det gamla vanliga. Ett liv utan pappan i närheten.
Min rädsla nu är att han blir övermodig eftersom han har träffat barnen mycket  och får för sig att komma i fyllan och villan.. Det är inte så lätt nog för honom att dra gränser när det gäller detta. Han kommer att komma när den längtan eller ångesten attackerar honom. Kan nästan slå vad. Barnen kommer att få det svårt om han kommer snorfull utanför dörren med sin ångest över att har supit. Han kommer att gråta floder.  Dom mår alltid jättedåligt bara dom ser honom på avstånd när han är full. Jag vet ju… jag finns ju alltid där och tar emot det svåra som kommer i känslor. Barnen ska inte behöva se dom ångest och gråtattackerna. Sen lovar han ungarna saker han inte kan hålla. typ ”Pappa kommer i morgon” och den där morgonen kommer inte.. Den har aldrig kommit. Men det tänds ju  hopp i barnen och en osynlig  pil av smärta levereras i stället i deras små kärleksfulla hjärtan. Där finns många sådan pilar ska ni veta…

Känner lite så här också att barnen måste en gång se återfallet så dom vet att det har hänt och att det är därför han är otillgänglig för barnen. Kanske om man sonika gick och knackade på hos honom… Jag tror jag gjorde rätt under dom här nästan 4 månaderna. Att jag gav mina barn chansen att träffa pappa.  Dom kan ju iaf bära med dig dom bra tillfällena i sina hjärtan. Nästan 4 månader är ju bättre än ingenting

Det här är en av orsakerna också till flytt som till Stockholm. Den främsta orsaken är ju att komma ifrån denna ekonomiska fattigdom som tär en del.
Jobb kommer jag att få.. Garanterat.. Men eftersom stressen nu har slagit till iom att han är tillbaka i stan.. så känns det där med lägenhet ganska panikartat att få.. Annars så kunde jag ju planera lite lugnare. Barnen ska inte behöva träffa på honom på bänken… på väg till skolan eller från.. Det stör deras liv
Det har ju varit deras plåga nu under några år.. Ett av barnen gick emellanåt direkt till skolkuratorn när han hade träffat på pappa. Det gör så ont i barnen

Det känns lite som om jag vill brista ut i Hjälp mig någon förbövelen.  Finns det ingen som har en 4-6 rok att hyra ut.. Eller ett hus i några år.. Men Sådant växer ju inte på träd eller att någon har någonting uthyrningsbart i bakfickan så jag får nog snällt ställa mig i alla bostadsköer som finns. Men känner nu att jag har fått mera press på mig än tidigare. Hade helst sluppit det. Mitt liv är stressigt nog som det är.

Ja så gick det alltså… Tråkigt!!
Men vi i våran lilla familj.. Vi Älskar, lever och finns till trots det tragiska som finns omkring oss som vi nu ska ta ett stort steg ifrån.

Utdrag från boken ”Din TörnekronaHÄR

Må väl alla!!

Var rädda om er själva och varandra

KramKram!

* Karma is the Bitch

Det är mycket prat om fattiga barn lite överallt nu i bloggar och tidningarna. Vet ju. Har själv medverkat här om dagen som en återkoppling till Expressens artikel 2009 om fattiga barn.

Det är mycket om hur man ska hjälpa dessa barn som inte har det så välbeställt. Ja eller föräldrarna som inte har det så välbeställt. Ungarna hänger ju bara med av bara farten.

Tonårsmorsan gör sin grej.. HELP 2 HELP är en fin tanke.. Men jag reagerar ändå lite olustigt på hela den grejen.  Fatou är en snäll kvinna. Jag gillar henne skarpt. Det är inte det. Varför göra det så komplicerat? Varför dra in företag som får cred för ”hjälpen” genom reklam på en blogg. Sen uppmanas dom som inte kan hjälpa eller inte vill hjälpa ändå ge cred till dom här företagen som hjälpt till. Ett PR – jippo på bekostnad av fattigdomen som finns omkring oss. Det känns som inbakad och/eller dold reklam för företag som ska florera i bloggen.

Varför ska man tävla om att få vinna en matkasse för att man är fattig? En tävling för fattiga.. Tja.. det låter inte riktigt bra i mina öron. Jag ser framför mig många medmänniskor som i behov trånar efter en bit ”bröd” ur den välbeställdas kasse. Jag ser målade tavlor i olja av fattiga.. men i en modern tappning. Jag ser ”grindslanten” där man slåss om en peng.. Fast i vuxen tappning.

Varför inte bara se sig omkring i sin egen närhet.. sin omgivning. Gå igenom den egna släkten.. vänner.. grannar. osv.. Finns där någon som skulle behöva?   Uppmana vänner och bekanta att göra detsamma. Det finns behov bara man tillåter sig att se. Vill man hjälpa och kan det så gör det. Gör det anonymt om möjligt så slipper mottagaren hamna i en skuldposition.. en tacksamhetsskuld som kan bli otroligt jobbig. Många gånger är det mycket skam inblandat i just faktum att man inte har medel. Fast det är ingenting att skämmas över. Vi alla är lika värdefulla.

Det är väldigt viktigt att få bort skamstämpeln på just fattigdom. Vi måste stötta varandra och peppa.. istället för att se ner och förminska eller ordna tävlingar så att ingen hamnar på djupt vatten. Stötta varandra så att man orkar en stund till.  Vi måste hjälpa varandra att finna lösningar för när man hamnar i hopplöshet så har man svårt att se någonting överhuvudtaget mera än sin egnen svarta situation. Vi måste se vårat egna värde, att vi inte är värdelösa och en belastning för samhället för att vi är ekonomiskt fattiga. För känner föräldrarna skam så fortplantar det sig säkerligen sig till barnen också ganska snabbt. Det blir offer på offer.

Kan vi göra det för våra medmänniskor omkring oss som har det svårt, stötta och peppa.. Hjälpa dom att se sitt egna värde..att som inte är dåliga.. så är det ett värdefullt och livsviktigt bidrag i denna diskussion om just barnfattigdom. Det kan vara just någons respekt, stöd och peppning som gör skillnad i att falla eller inte falla. Det kostar ingenting.. men är så, så värdefullt och är en långsiktig investering i begreppet medmänsklighet..
För ni vet ju.. Karma is the Bitch!!

Over and out.. Köping den 15 Juni och året är 2011 och klockan är 01:29.. attans mycket eller lite.. Det beror på hur man ser det.. =)

KramKram!!

* Fattigdom = Låg Intelligens.

Det är bara bullshit!! OK, det kan väl stämma i vissa fall men det har ingenting med fattigdomen att göra. Men å andra sidan så jämnar det ut sig på den andra sidan.. Det finns en del rika och välbeställda med låg sådan också…

Jag är ekonomiskt fattig men inte intelligensmässigt. Sist jag testade mig så hade jag iaf en bit över 110.. tror det var 117 :P fast det har kanske sjunkit en del på grund av konstant trötthet..hahaha. Men dum är jag definitivt inte. Så kalla mig inte för det. Dom som gör det projicerar nog sin egen ev låga intelligens eller svaghet på mig. Men just nu så använder jag inte hela min kapacitet. Det finns saker som bromsar.. Barnens väl och ve kommer först.. Deras skolgång osv. Det tar en massa tid med dom funktionshindrade också i min familj. Men jag har visioner och jag är driftig så det kommer att bli bra i slutändan. Jag väntar och arbetar bara på den där öppningen som ger den bästa möjligheten att agera.

Det finns dom som vill bjuda oss på Mat ”så ni får mat i magen”
Jisses!! Vi får mat i magen varje dag.. Mina barn svälter inte.
Visst.. Det blir ju inte alltid grönsaker till maten. Inte oxfilé eller vaktel
Men mat får dom… varje dag flera gånger. Om någon vill bjuda på mat så gör det för att ni vill göra det för att vi är trevliga. Det är innan maten som jag för en kamp för att få den där maten på bordet… Men dit kommer den – alltid. Barnen märker knappt av mitt pengajagande mera än att jag stundtals är tyst och koncentrerad. Men oftast så är det faktiskt jag som bjuder på mat och fika. Jag gör det för jag tycker det är trevligt att göra det.

Det finns många som har det som jag men det ska döljas och utåt ska det visas upp en fasad av en ekonomiskt välmående familj. Blir det inte lite drygt i längden att vara rädd för att fasaden ska rämna? Min fasad har jag rivit själv så där finns det inte någon rasrisk. Det känns attans skönt ska ni veta. Slippa föreställa mig.. Vara oärlig mot andra och mot mig själv. Slippa vara rädd att någon ska komma igenom fasaden och se hur vi egentligen har det. Ni vet ju redan =) Jag står för allt i mitt liv alla mina bra och dåliga beslut. Slippa sopa undan någonting under mattan. Inte för att jag precis har någonting jättekonstigt i bagaget.

Jag är öppen om barnens pappas missbruk och hur det påverkar barnen och påverkade mig. Öppen om den ekonomiska fattigdomen och vad för slags konsekvenser det kan ge. Öppen om mitt singelskap som suger gnuballe emellanåt och ensamheten som kommer med den. Jag vet ju att jag har många medsystrar. Att våga stå för allt detta. Att stå för vem jag är. Gör att jag känner mig stark och har fått ett övertag om mitt liv.

Ensamhet är också ett laddat ämne att ta upp. Delvis är jag väldigt ensam.
Framförallt när det krisar i familjen som med sjukdomar. Det är då man önskar att man hade en Back Up som kunde ta över en stund.. framförallt som när jag också var sjuk som nu sist. Jag är svår med att ringa och be om hjälp.
Det tar emot en massa. Det finns en historia bakom, skäl bakom, varför jag inte gör det så lätt. Har gjort det några gånger men folk orkar inte komma.
En gång bad jag en släkting fixa Alvedonsuppar till barnen på apoteket för dom tog slut. Själv låg jag i hög feber och Halsfluss och två av barnen var sjuka också i hög feber. Men hon kunde inte. Hon skulle gå och sola. Ringde distriktsköterskan som kom över med ett paket suppar till barnen på sin rond i området.. Den lämnade jag tillbaka när vi blev friska. Ja ett nytt paket givetvis.

Då tänker jag bara som så.. Jag fixar det själv hädanefter. Det är alltid dom man har blodsband med som inte orkar. Men vänner gör det om man frågar. Men har man åkt på nitar så gäller Kan själv för mig rakt av. För att få ett nej när det krisar i sjukdom är värre än sjukdomen faktiskt. Men när vi är friska.. då duger vi =) Den här sortens ”kamp” stärker faktiskt enormt.. Det känner man när det är över. Man sträcker på sig och säger.. Japp, vi fixade denna gången med! =) Man ska inte underskatta Envishet =)

Men själv så ska man ställa upp mitt i natten när det är kris hos dom… Ringa samtal och fixa skjuts till sjukan och det och det. Nu pratar jag inte om vänner. Måste kanske lära mig att säga Nej =) Men det är nog omöjligt när det är akut.. för mig iaf.. Dom andra behärskar det till fullo =) Man ska inte ta varandra för givna. Det kommer slå tillbaka på en själv på något sätt. Karma ni vet!

Jag skriver ekonomiskt fattig. För på annat sätt är jag inte fattig. Jag är RIK.
Rik på massor med annat som ger livskvalité. Såg jag inte värdet av vad jag faktiskt har så skulle jag ligga och åla i jämmerdalen som många gör.. tyvärr!!
För är man där hopplöshetens slöja är över dom… så är det svårt att få någonting konstruktivt gjort. Det är då andra får träda in och peppa.. och försöka hitta lösningarna åt dom som är där.. ja i jämmerdalen.
Där kommer jag aldrig att hamna så länge psyket är intakt iaf…

Tyck inte synd om oss.. Det är inte ett dugg synd. Vi fixar detta.
Synd är det om dom som missar så mycket när dom tror att solen kretsar enbart runt dom…

Önskar er alla en underbar Lördag!

Var rädda om er!

KramKram!

* ”Det kändes som om jag var ett flygplan som kraschade”

Marcus föll handlöst ner.. med huvudet före i backen nu i eftermiddags..
Från taket till cykelstället.. Det var så halt sa han, så han gled.
Nu gick det rätt så bra ändå…Bulor och skrubbsår i halva ansiktet
och ont i ryggen.. Han landade på huvudet och voltade och slog i ryggen.
Näsan kan ha fått sig en rejäl smäll också.. Han har brutit den tidigare.
Så det återstår att se om den är bruten en gång till.
Den är rak iaf men han blödde rejält med näsblod.

Marcus hade Änglavakt idag….
Det kunde ju ha gått  precis hur som helst ju..
”Tänk om..tänk om.. tänk om…” Tanken är skrämmande, den ger panik.
Ja, jag är skiträdd nu… Han kunde ju ha knäckt nacken..Herregud!!
Älskade unge.. Älskade Vackra Marcus… Min lilla Marcus
Huh… gråten är nära nu… Men det gick ju bra
Det är tårar av lättnad… Men också ”tänk om” tårar =(

Christa var på väg och skulle lämna igen en hyrfilm.
Hon fick höra vad som hade hänt på gården så hon tvärvände och kom.
Hon var alldeles skakig hon med ju.
Inte undra på.. hon har ju i färskt minne att Philip, hennes 8 åriga grabb
åkte upp med Ambulansen här om veckan…
Han flög från gungan och kraschlandade…
Marcus och Philip är grabbar av samma skrot och korn.
Dom ska alltid utmana… så man har ju hjärtat i halsgropen jämt ju.
Tack finaste Christa för ditt erbjudande om hjälp..
Samma till finaste Shalini…
Hon ringde och erbjöd sin hjälp hon med ju..
Skönt och en trygghet att veta att om man behöver åka upp
så har man både barnvakt och bil.. TACK tjejer!! <3

Nu till det mindre viktiga…

Glasögonen pajade också… sned, vinda och repiga glas.
Det andra paret hittade jag demolerad i barnens leksaksback här om veckan.
Så nu har Marcus inga brillor… Skit också!!
600 kronor i självrisk.. tror nog jag blev lite lurad där..
Hans kostade ju 995 kr och så fick man det andra paret gratis.
Använder jag försäkringen så kostar det mig 600 kronor..
Då får jag ETT par glasögon..
Men köper jag glasögon till ett paketpris.. 695 kr
Så får jag TVÅ par glasögon för det priset… alltså 95 kronor mera
Det lönar sig ju inte ta försäkring på barnglasögon ju..
Tänkte inte alls på det när jag stod där och skulle fixa Marcus första glasögon.
Köper man glasögon för 6000 kronor så är självrisken 600 kronor
Köper man glasögon från 995 kronor så är självrisken 600 kronor..
Det lönar sig försäkra dyra glasögon
men köpa nya är bäst när det handlar om billiga paketpriser..
Fan..jag lät mig bli lurad..
Försäkringen kostade nästan 300 för två par glasögon….

Ja det är det här som jag menar när jag säger att när det börjar gå neråt
så går det ditåt med besked ett tag ju…
Ligger ju redan massor med minus pga sjukdomar..
2 läkarbesök á 220:-  plus 3 penicillinkurer..
Så nu är det glasögonen som har pajat..
En grej till ska det ju vara. Vad kan det bli då tro?? Pajar mina brillor tro??
Ja säger man inte att inte två utan den tredje också?
Det är sådant här som ”förstör lugnet” för oss som är Arbetslösa
och ensamstående med många barn…
Några kanske tycker att man ska spara varje månad till en buffert
för sådant här.. Men om det inte finns något utrymme för spanade då
Alla har inte den möjligheten.. Jag har inte det iaf..
Just när man har kommit i kapp så händer det någonting igen…
Det slår aldrig fel ju..Haha. Fan… måste ha ett jobb NU.
Men jag fortsätter att kämpa.. Har ju vanan inne ju =)
Det är så här vi har det bara..just nu… och inte för evigt..Just så här!
Det kommer bättre tider.. Garanterat. Det tror jag stenhårt på..
Det är våran tid snart =) Japp så är det ju =)

Från den mindre viktiga saken till den första viktiga saken nu:
Marcus sa nyss till mig
”Det kändes som om jag var ett flygplan som kraschade”
Ja så kändes det nog.. Lillgubben då!!
Han har käkat mat… och är inte så påverkad av det som hänt..
Inte mera än att han är mörbultad och öm…
Hoppas han har lärt sig läxan nu
Att inte klättra upp på taket.. Har ju varnat honom flera gånger
ja och förbjudit också…Han får INTE vara uppe på det taket.
Får se hur länge han kommer ihåg detta nu…

Jag livet är bra nervigt ibland…
Jag är ju trött och slö så jag orkar egentligen inte bry mig
Men som vanligt så förtränger jag det… =)
Nää, det där lät konstigt.. Glöm det!! Haha
Försökte skojas lite… tänkte på mitt inlägg igår.

Nu ska jag lägga mig på soffan en stund och kolla på burken.

Var rädda om er själva och varandra!!

KramKram!

* Tankar bildar ord som inte når fram.

Känner hur det kniper
Hårt i hjärtat mitt.
Besvikelse blandat med ilsken sorg
är en kombo värt
att förakta..

Jag fanns där alltid
Ställde alltid upp utan tvekan.
Gav ofta avkall på mitt
för att hjälpa dig.
Du behövde det nog bäst då.
Ändå la du en strypsnara om min hals
och drog åt – Hårt.

Du tog min hjälp.. min vänskap.. Kärlek.
Smutsade ner den..
Gjorde den värdelös…
Otacksamhet.. Tagen för given
respektlöshet…
är ord som är rätt här.

Jag vill inte längre höra på.
Jag vill inte säga att jag vet.
Inte säga vad jag vet.
Hur jag vet.
Orden mina skulle skada dig
Ditt inre skulle rämna
så jag väljer att vara tyst.
Vill inte längre vara med.
Du får fortsätta själv.

Tids nog ramlar poletten ner.
Då gör det ont..
Insikten värker…
Den fräter stora hål i dig.
Om jag känner dig rätt.
Fast jag känner dig kanske inte alls.

Det blev inte bättre alls
Med ett förlåt… jag är ledsen..
Tvärtom…
Orden var nog menad mest
för att rädda dig själv..

Tyvärr så var det nog så!!

* Jag gråter fortfarande av lycka och tacksamhet.

God Lördag på er alla som kikar förbi!
Har ni det bra? Hoppas det!!

Här hemma så är det tyst. Hanna är på Korttis.
Ingen Hanna som sjunger eller spelar med i någon film…
Ingen Hanna som plockar fram ingredienserna till lunchen
och rycker mig sen i kjolen ”Hanna hungrig..Mamma laga mat”
Då är det bäst att sätta igång ju…Haha
Dom andra vrålar..”Vi är Huuuungriga” om jag nu inte har satt igång.
Oftast så gör jag maten som Hanna har plockat fram..
Hon är duktig hon… Hon vet ju vad som ”Hör ihop” av maten.
Så hon tar ju inte potatis och makaroner.. och ska laga av det.
Det kan bli Köttbullar som hon har lagt i panna med en klick smör.
Plattan får hon inte på för det är spärrat…
Några gånger har hon fyllt en kastrull med vatten… Till makaronerna.
Men ca hälften av gångerna så är den tom… och jag ska fylla på.
Det blir väl tungt att lyfta…

Hanna hjälper mig ofta i köket… Lära för livet =)
Hon kan det mesta av vardagssysslorna och är duktig på det =)
Är inte ett dugg orolig för henne…
För fixar hon allt vad hon kan nu när hon är 8 år
så kommer hon kunna det i sömnen när hon blir stor =)
Hon kommer att kunna det mesta som man gör i ett hem…
Det enda vi inte har börjat träna på än är ju att tvätta kläder…
Men det fixar vi sen så småningom.
Men hon har ibland satt byxorna i blöt om det har råkat ske en lite olycka
så som hon har sett mig göra när det har hänt…
Hon iakttar.. memorerar och gör det sen själv…
Duktig tös ju min Hanna =)

Det som är oerhört viktigt att Hanna inte får höra orden  ”Du kan inte”
Vi försöker vad de nu än må vara… inom rimliga gränser givetvis.
Hon förstår oftast sen själv om det är för svårt för henne.
Hon får röra i en het puttrande gryta…
med en förmaning om att det kan brännas…
Hon lär sig att akta… Hon brukar ta på sig min grillvante.. Haha
Det har hon kommit på själv…
Den brukar jag ju ha när jag tar ut bröd ur ugnen.
Ja ugnen får hon givetvis inte sätta någonting i än…
Men det kommer ju givetvis det med… så småningom =)

Under förra året så lärde hon sig att tvätta håret själv.
Tvättat har hon gjort länge så det är väl sköljningen som fallerat.
Så nu går hon själv och badar… Hon är ju så stolt när hon kommer upp.
Stolt att hon har sköljt håret själv..
Stolt över att det inte finns shampoo kvar.
Mycket sällan får jag göra om det om det har blivit kvar lite shampoo…
Hon gör såpbubblorna själv… Mugg- Diskmedel- Vatten.
En dag så hittade vi inte den där blåsgrejen… ja ni förstår
Så hon tog en spade där det var ett runt hål i skaftet..
Japp, det gick utmärkt att blåsa såpbubblor med den ju…Haha

Hon vet att när mjölken är slut så måste man köpa nytt.
”Köpa nytt för pengar” säger hon =)
Hon kan handla själv en enstaka vara och betala i kassan.
Jag år oftast och handlar med henne….
Just så hon får lära sig allt detta som är så viktigt att få
för en fungerande vardag sen när hon blir stor.
Det vi måste sträva efter är ju att hon blir så självständig som möjligt.
Så som vi strävar efter för alla våra barn… förhoppningsvis.
Att dom blir självständiga individer i vårat samhälle.

Det här är inte jobbigt alls att lära ut till Hanna.
Några kan ju tro att det är skitjobbigt att ha ett barn med Downs Syndrom.
Vilket jag inte alls kan hålla med om…
Det är jobbigare att ha sk normala barn ju.. Mycket jobbigare!!
Lär ju ut till mina andra barn… ja dom sk normala..
Det är jobbigare att lära dom faktiskt… allt ska tjatas in…haha
Men det behöver jag inte göra med Hanna… Hon lär sig gärna ju =)
Fatta vad skönt att ha en iaf som man inte behöver tjata in grejer… Haha

Ja nu är hon på Korttis och jag saknar henne som sjutton.
Men på Måndag så är hon hemma… På hennes 9:e födelsedag =)
Det ska bli kalas i dagarna två…
På Måndag så kommer mina vänner på mat. Och en del av släkten.
Så vi blir mycket folk här hemma… Många barn och många vuxna.
På Tisdag så kommer Farmor och farfar… och kanske någon till.
Hanna kommer att vara så så lycklig över alla paket ”Ket” som hon får.
Hon kommer att stråla min lilla tös.
Hon kommer skratta sig igenom dagarna två.
Just precis som vilken tös som helst på på sin 9:e födelsedag.
På Tisdag morgon så sjunger vi för henne allihopa
och så får hon frukostbricka och ”Ket”  i sängen.
Hon är på Korttis på måndagsmorgon men kanske dom sjunger.
Tänkte först hämta hem henne på söndag…
Men det blev ändrade planer… tyvärr!!
Fick lite att göra… Men Hanna bryr sig inte om att hon får
frukostbricka dagen efter…

Så här skrev jag bla i min bok ”Tryggare kan ingen vara…”

”Jag ser på dig. så vacker du är.
Den vackraste Prinsessa som finns.

Jag gråter, inte för att du inte
passar in i den ”normala” ramen.
Jag gråter för att du är DU
och för att jag fick dig
Med alla din kromosomer och allt.

Jag gråter ett lyckligt gråt.
Att han däruppe skulle ge mig dig
är ju ofattbart.

Från den sekunden du blev till
Detta inimini ögonblick i tideräkningen
så har mitt hjärta tillhört dig.

Denna oerhörda Kärlek
är så svår att mäta.
En sån kraftfull känsla
du har gett mig, just du
mitt älskade barn”

Jag gråter fortfarande av lycka och tacksamhet.
Jag kunde inte fått en bättre dotter än Hanna…
Jag kan också gråta av insikten av hur nära det var
att hon inte skulle ha kommit…
Det är ett gråt av panik och av oerhörd lättnad….
Hon är ju ”fel” enligt naturen. Kroppen ska ju stöta bort det som är ”fel”
Hon är ”Fel” enligt samhället.. Därav  den selektiva fosterdiagnostiken.
Men det inte alla riktigt förstår… är ju att hon är så fruktansvärt rätt.
Hon är lika rätt som alla andra.. ja dom sk normala barn… Lika rätt =)

Det är inte synd om oss… Inte synd om mig eller Hanna…
Det är inte synd om hennes bröder.
Inte synd om någon som öppnat sitt hjärta.

Det är enbart synd om dom som låst sitt hjärta.
Dom går miste om någonting fantastiskt och livsbejakande.
Dom går miste om glädjen… Dom går miste om allt.
Det är dom det är synd om…
Inte oss… Tok heller!!
Vi har ju den här berikande delen av människorna i våra hjärtan…
Vi kan glädjas… Vi kan älska. Vi kan förstå…
För er som låst era hjärtan har ju en brist. En stor brist i era liv.
Så varför ska det vara synd om oss??

Sköt om er ordentligt så hörs vi snart igen!

KramKram!!