Små pippifåglar kvittrar i hjärtat så gott nu.. Det känns lite som om man är återuppstånden från zombievärlden. Har fått sova och jag tror jag slog till med hela fem timmar i natt. Brand new kärring nu ju =)
Det behövs så lite för att det ska kännas mycket.. och apropå det där med avlastning som Sussi var inne på igår. I sådana här lägen när barnen är sjuka och som det har nu varit med Hanna och hennes bajseri sen före jul.. så är det inte läge för avlastning för att jag skulle t ex få sova. Jag skulle aldrig kunna koppla av om jag inte var hos mina barn fysiskt och mentalt 24/7 när dom mår dåligt. Visst skulle det vara skönt att lämna ifrån sig det praktiska göromålen.. Men skulle någon vara här och hjälpa till så skulle det kanske kännas lite som om jag latade mig.. Jamen så det lät nu.. Haha.
Dom gångerna jag har känns att det praktiska som städning har känts tungt pga sjukdom eller när ryggen krånglat så har jag betalat, som min systerdotter, att ta en runda i lägenheten. Då har det inte känts på samma sätt.. Nu är det ju en del år sen sist. Detta med att det ser ut som ett bombnedslag här hemma nu får man ta itu när man blir piggare efter perioder av sjukdom och elände. Fast jag vet inte om jag är sååå fruktansvärt pigg idag så att storstädning vore aktuellt..
Det jag inte gör idag.. gör jag i morgon.. eller övermorgon =)
Det är bara så jag fungerar och har alltid gjort… Att klara det själv oavsett vad i mitt liv.. och har gjort det under alla år så det sitter i ryggraden och blir en helt vanlig och naturlig vardag. Sen om någon annan behöver hjälp så fort det kör ihop sig så är det ju inte fel det heller. Då ska man se till att få den hjälpen. Vi är ju så olika med olika behov och trösklar.
Det är mitt liv jag pratar om här på bloggen.. Om mina styrkor och svagheter och det jag skriver är inte pekpinnar åt någon för hur dom ska leva sina liv. Bäst att nämna det så att mina ord inte missuppfattas som att jag skulle på något sätt påskina att jag är bättre än andra eller någonting åt det hållet. Men finner någon styrka i mina ord om någonting och kan få sig en tankeställare så känns det fint. Att ge av sig själv och ta till sig av varandras olikheter och erfarenheter gör oss bara starkare som individer. Om vi gör det på rätt sätt. Att vi tillåter oss att bli inspirerade istället för avundsjuka på varandra.. Se varandras olikheter och erfarenheter som en tillgång.. Även det som är negativt..
Låter kanske konstigt med det negativa som någonting positivt men de det så här: Vänd på steken.. Istället för att bli irriterad över andras status, val och prioriteringar och hur dom lever sina liv så kan man ta ett allvarligt snack med sig själv om varför man känner så.. En riktig funderare. Är det så att någon har det liv man egentligen vill ha? Eller möjligheter? Är man missnöjd med sitt? Är det så att avundsjukan har talat och du själv förpestar och förmörkar ditt eget liv med den?
Kan du göra ditt liv lite ljusare.. gladare.. lättare? Ja det tror jag genom att det är ju egentligen inte så att du tycker att andra lever fel el har livsförhållanden som gör att du känner så. Du vill ha men har inte.. och det livet kan man få om man har det som ett positivt mål i sitt liv. Ja nu menar jag att leva under liknade livförhållanden.. Man ska ju leva sitt liv och ingen annans.
Jag inspireras av många i mitt liv.. Varje dag. När mitt hem känns som en överfull soptipp så tänker jag på min fina vän Renate och hennes underbara hus.. Det är mitt drömhus. Just så ska jag ha det någon gång. Inte hennes hus men liknande. Det är ett av mina mål. Då blir det lite lättare att uthärda det jag har hemma.. Att vi är trångbodda och att det blir så rörigt fort.
När jag sitter helt utan pengar och man letar febrilt hemma efter en pantflaska eller just den där kronan som fattas så att man får en liter mjölk. Då man lite som snabbt förnimmer lukten av det där mörka avundsjukan inom en så tänker jag bl a på S. En varm och klok man jag känner som har gett mig många kloka och sporrande ord på vägen.. Även om det är jorden runt i mil mellan dom samhällsklasserna vi befinner oss i så tror han på min förmåga och potential att gå framåt trots att det står stilla just nu. Det gäller att hitta öppningen i sin situation i livet och sen kommer resten. Jag får respekten för mig som person trots den situationen av ekonomisk fattigdom som jag befinner mig i. Det är inte synd om mig och så vips så hittar jag den där kronan, pantflaskan eller någon annan lösning. Det här ger mig inspirationen och styrkan att gå framåt och sträva att nå några av mina mål.. Att inte behöva leva från hand till mun.. Att ta sig ur arbetslösheten.
Jag tänker varje dag på alla andra som har en liknade situation.. Vi som befinner oss i samma samhällsklass ekonomiskt.. Vi delar någonting och vi är inte ensamma alls om vår situation. Det ger styrka det med att inte känna sig ensam och får mig att gå framåt. Det tar jag fram varje dag och skriver om det lite då och då.. Kanske någon känner igen sig och finner styrkan i att inte vara ensam i sin situation av arbetslöshet och ekonomisk fattigdom.
Jag försöker hitta inspirationen istället för att vara bitter och avundsjuk för den hindrar en massa. När jag möter det där negativa sidan i människor så inspireras jag till att fotsätta att vara den jag är och försöka så gott det går att inte låta någons negativitet slå rot i mig så att jag blir bitter och förlorar min självkänsla. Mitt värde.. Mitt hopp.
Sen om jag någonsin kommer att nå mina mål står skrivet i stjärnorna. Men jag måste försöka, kämpa, tro och hoppas.. annat vore orätt mot mig själv.
När jag är död och även om mitt liv har bestått av ett maratonlopp av envis kamp för att nå alla dom målen jag hade för att ta mig ur denna situation som jag har nu. Även om jag inte riktigt nådde riktigt fram.. så ska jag i alla fall ha nått det absolut sista och bland det viktigaste målen i mitt liv – Att aldrig ha gett upp.
Då har jag lyckats med det i alla fall.
Det är så det känns just nu och vem vet hur jag känner om några år. Livet kan ju förändras drastiskt åt alla håll och kanter. Jag kanske är en riktigt grym och elak bitterf*tta om några år.. Ja, vem vet? =)
Eller så lever jag ett lite lättare liv då.. med lite mindre av vissa sorters kamp i vardagen. Ett liv som flyter på på ett skönt sätt med barn, vänner, arbete och den lättnad i ekonomin som jobbet ger. Ett liv med lite mera ork över och mindre oro. Det livet är värt att kämpa för.. big time!
Nu blir det Hemköp och mjölkinköp!
Ha en bra fortsatt tisdag och var rädda om er själva och varandra!
KramKram!
