Etikettarkiv: Karma

* Lite ord här bara..

1375209_585348791501435_2011372538_n
Bilden kommer härifrån.

En helt underbar bild.. Eller hur? Karma. Det man sår på livets stig får man också skörda sen på ett eller annat sätt.

Tisdag kväll en stund till. Snart är det natt och det tackar vi för… Det är lite tröttsamt att vara trött så jag välkomnar verkligen att få dra täcket över huvudet. Men det är inte dags än.. Håller på att baka bröd och skriver lite blogg medan det jäser i köket.. Om det nu jäser men det får vi väl hoppas på att det gör.

Nu kommer det att vara lite si och så med bloggandet. Kanske blir det inte någon skillnad mot annars. Men lillplutten ska få ha min dator en längre tid som sin egen. Det är inte kul för honom att tigga datortid av brorsorna hela tiden.. Eller av mig. Så nu ska han få låna min. Det blir väl jag som får tigga lite datortid sen =)

När Johannes hade den här datorn så var det faktiskt skönt att inte ha tillgång till nätet när man ville.. Det var en massa annat jag hann med ju =)  Nu kanske man fixar att röja klart.. Det blir tippen en lördag.. Inte nu på lördag men funderar lite på lördagen efter det. Då ska det sista till återvinningen. Har ju en klädkammare kvar att rensa.. och det är drygjobb om något.

Kallare ska det bli.. Snö har dom också lovat. Kanske inte just hit med någonstans kommer det nog ner lite vitt. Samma visa som alltid.. Jag blir lite tagen på sängen varje år när det gäller det där med vinterkläder åt ungarna.. Vad har dom? Vad behöver införskaffas? Jag får ta det i omgångar.. Den som behöver mest akut får först. Lite svårt är det ju att fixa till 4 barn samtidigt.

Nu har väl degen jäst klart så det är dags att göra någonting av den..

Önskar er alla en fin fortsatt kväll!

Var rädda om er själva och varandra…

KramKram!


* Let’s talk about… bäverlik och mobbnings-tv.

Har ni det bra?

Hanna kommer hem i morgon och då blir det livat värre. Det har varit så tyst här hemma. Grabbsen väsnas inte så värst längre. Bara ibland. Men Hanna hon sjunger och har sig mest hela tiden. Emellanåt kommenderar hon brorsorna… och lär dom vart skåpet ska stå och mig med emellanåt =) Jag ska nog överlåta huliganuppfostran åt Hanna..  :P

Hollywood Sign
Photograph: Craig Aurness/Craig Aurness/Corbis

Har ni kollat på Svenska Hollywoodfruar på TV3??  Kollade igår och vad ska man säga. Dildopartyt var väl ok.. menar att ha ett sådant. Men att ha med Gunilla Persson var nog lite väl. Att medvetet göra en sådan grej bara att få lite drama.. att få förlöjliga medvetet en människa.. Det är bara så lågt.

”Hennes glas ska alltid vara påfyllt” Asså.. att få en medelålders kvinna så full som möjligt.. en som har uppenbara problem med vissa saker.. för att sen trycka upp dildosar i alla regnbågens färger i nyllet på henne och demonstrera vart G-punkten finns på en jättepulla som såg ut som en överkörd bäver.

Det här är inte ok alls.. Det här är mobbning på hög höjd där produktionsbolaget bär den största skulden..eftersom det kom ut i pixelform ut till hela svenska folket. GP ser nog inte saker och ting så som vi ser.. Produktionsbolaget rider på hennes oförmåga.. ska vi kalla det funktionshinder.. och gör ”bra TV” Antagligen skulle tittarsiffrorna sjunka om inte GP var med. Det här är beklagligt!

Undrar om Siv Cotton är nöjd med detta? När hon ser på sig själv i TV.. Ja nu får hon ju vara hur kåt hon vill och stoppa upp dildosar vart hon vill.. det är inte det. Utan den här biten med sexpartyt och Gunilla. Tycker hon verkligen det är OK? Eller är hon så mediakåt att hon skiter i allt annat.. Det kommer ju en vardag också så småningom.. Karman inte att förglömma.. Sivan .. Karma my friend.

Ha en bra fortsatt kväll!

KramKram!

* Up Close And Personal: Köttbullar, sorg och det där med att hata.

Diverse 3 Februari 2013 004
Hannas lunch och så här kommer det att se ut nu i framtiden… utan pasta, ris eller potatis.. Detta foto ger mig ont i magen faktiskt. Broccolin är bra men köttbullarna. Eldorado köttbullar och jag skulle aldrig äta dom själv. Inte andra färdiga köttbullar heller. Men mina barn käkar dom gärna och jag får kväljningar på bara tanken på dom. Blääk.

Har gett henne 2 Dulcolax i dag och det är fjärde dagen jag ger henne det. Hon har fortfarande inte bombat men magen har börjat mjukna så tabletterna har mjukat upp bajjan.. tror jag i alla fall och det kommer hela tiden lite i taget men hon kniper och kniper.. Det blir nog ingen skola i morgon..
Nu över till någonting helt annat.
Diverse 1 februari 2013 006xx
Jag har under många dagar och nätter läst pappas tankar.. memoarer. Om och om igen. Han efterlämnade en hel pärm med dom. Detta går inte att sätta ett värde på.. Det här är så ovärderligt. Fick också hans skolbetyg från småskolan och en del annat också. Jag är så tacksam att få ta del av detta.. Det ger mig en annan inblick i hur pappa var som människa.. Man lär känna honom lite mer så här efter döden. Jag känner igen mig i mångt och mycket i hans tankegångar och inser att jag är nog ganska lik pappa. Jag har alltid varit lite som pappas flicka. Många tankar går till pappa just nu.. Den 15 februari är det ett år sedan pappa dog. Ett år snart, av sorg och saknad. Sorgen finns där hela tiden och saknaden men den är inte längre så påtaglig och pockande… Livet går vidare.

Tidningsurklippet i pärmen som Pappa hade sparat är en dikt om Hanna som jag fick publicerat i VLT. Den hittar ni HÄR. Jag tror nog han var lite stolt, i alla fall över den biten av mitt skriveri =) Sen kanske han tyckte jag var lite väl öppen och rak i en del saker men han var nog ganska nöjd med att även om han inte alltid tyckte som jag så stod jag för det och lät mig inte kuvas. Han var ju av den äldre generationen och vissa saker talar man kanske inte så högt om.. Som tex ekonomisk fattigdom.

Var ju med i Expressen 2009 och 2010 och berättade om hur jag fixar livet trots arbetslöshet och den ekonomiska fattigdomen som det gav. Jag klagade alltså inte utan berättade om det där andra som gav livet ett otroligt högt värde.. Att trots en brist på pengar så var jag så otroligt rik. Att jag inte kan kallas fattig.. för fattig är man när man inte kan se värdet i det man faktiskt har det som inte har med pengar att göra.

Jag är hellre fattig på pengar än på det andra tillade hon glatt.. hon som har 27 kronor på kontot i skrivandets stund och flera veckor kvar av månaden.. Men jag menar det verkligen av hela mitt hjärta och jag fixar det tack vare just det jag har i mitt liv.. Mina älskade ungar.. Vänner. Min inställning.. Min tro på framtiden och på mig själv och massor med mera. Men förnekar inte att med pengar så går det att få ut mera av livet än utan.. Det bli lättare då att existera.. Man slipper delar av den jobbiga och stressande biten av livet. Att leva från hand till mun i perioder… Men en dag ska jag ha bägge delarna.. En dag, det vet jag och till dess så kämpar jag på.

Jag är definitivt inte någon överduktig eller superstark människa men attans envis är jag nog. Jag har bara hittat, inom mig, just det som gör att jag står ut när det är tungt.. Jag kan hitta och ta till mig det där hoppfulla ljuset när det är mörkt och kan leva vidare med rätt så ok livskvalité.

Att tycka synd om oss är lite som att inte kunna förstå och tro på sanningshalten i mina ord.. Det är lite som ett ifrågasättande av det jag säger och mig som person och som kapten på min skuta. Jag och barnen blir ”offer” i era ögon. Det är väl det sista vi är – Offer.

Vi kan väl ta detta med ”tiggeri” också och lite annat.. som hat.
Emellanåt så insinuerar några att jag bloggar för att få saker och ting av er läsare. Det är ju egentligen lustigt hur det kan vara.. Om någon uppskattar mig, min familj och mina ord på bloggen och visar det genom att skicka oss en present för att glädja och uppmuntra.. Ja då är det resultatet av tiggeri för då har jag fått någon att tycka synd om oss. Om samma sak händer en bloggare som har det ok ställt tex med ekonomin.. Ja då är det högst befogad uppskattning och dom är värda den uppskattningen. I deras ögon är jag alltså inte värd den uppskattningen.

19209_162137837268868_182661902_n

Hur kan det då komma sig att dom läser min blogg, dag ut och dag in, om den inte ger dom någonting? Jag ger mina ord.. mina tankar.. min glädje och sorg.. Det är min gåva till mina läsare.. men jag är inte värd att uppskattas för det. Vad är det min blogg väcker hos dom? Avundsjuka? Mår vissa så dåligt i sina liv att det hjälper en stund att hata någon som mig? Och sen få mig i dåligt dager inför andra men framförallt först inför sig själv så att man kan rättfärdiga hatet mot mig och kan föra det vidare som en sk sanning. Man har fått hatet att ändra riktning från självhat till hat mot mig och man mår själv lite bättre en stund.

Vad dom inte riktigt förstår är ju att med sitt hat och den eventuella svartmålning av mig som person påplussat med en del påhittade karaktärsdrag som jag skulle ha.. väldigt negativa givetvis annars så fyller dom ingen funktion. ..så ger det mig också någonting..

Mina ord, åsikter, värderingar och hela mitt liv förvrängs till oigenkännlighet:
Jag blir..” falsk och mycket bitter och hela världen hatar mig.. och jag hatar egentligen mina barn och dom hatar mig. Egentligen önskar jag att Hanna aldrig skulle ha fötts för jag känner skam över hennes Downs Syndrom men jag säger annat. Jag är avundsjuk på alla och hatar mitt liv och hatar alla som har det bättre. Jag är rasist, barnmisshandlare, tjuv, förskingrare.. m m. En bittrare, falskare och sjukare människa än mig får man leta efter.. och eftersom jag är så ensam, bitter och mycket, mycket falsk så säger jag någonting helt annat på bloggen.. bygger luftslott för att någon kanske ska tycka om mig.. lite i alla fall.. och ge mig presenter” osv..

Jag väljer att behålla min makt över mig själv och mina känslor genom att försöka förstå orsaken till dessa hatattacker.. istället för att bli kränkt och hatisk så gör jag ett bättre val. I och med detta så får jag någonting värdefullt i insikter om oss människor.. En bättre förståelse så att jag inte behöver själv hata eller må dåligt. Jag blir ödmjukare som person.. Starkare som människa. Jag vet vem jag är.. Vad jag gör.. Hur jag lever och mår. Jag har en trygghet och säkerhet i mig själv och ingen hatare kan ta kål på den.

Dom fick lite lättnad i sina träliga liv tack vare mig som måltavla.. Men det var egentligen inte mig dom pratade om.. Det var nog om dom själva.. om dom välbekanta känslorna som dom själva känner bäst och är experter på att känna.. Kanske känslan av ett misslyckande i livet.. Känslan av att vara utan värde.. Att man känner sig som dålig.. inte klarar av någonting osv.. Ja allt det där tunga och destruktiva som är vardagsmat för dom… Det svåra som går som en röd envis tråd i deras liv påförs någon annan och så anfaller man och mår bättre en stund.. Tills nästa gång.

Jag måste nog vara det mest otacksammaste mål som dom här hatarna kan ha. Lite obegripligt är det ju att det fortsätter år efter år.. trots utan önskad effekt. Jag står ju upp fortfarande.. Rak i ryggen och inte en millimeter har jag sjunkit.

Jag vågar vara öppen och ärlig i mitt liv om mitt liv.. om det positiva och negativa. Jag står för mina dåliga val i livet och skuldbelägger ingen annan än mig själv.. och det skulle aldrig falla mig in att slicka röv eller vara så feg att inte ifrågasätta någonting som är uppenbart fel.. för att bli någon.. i andras liv. Jag skulle aldrig välja bort någon människa av feghet över vad andra skulle tycka. Det är väl andra orsaker som avgör.

Det kommer alltid att finnas hatare runt omkring oss människor. Det som är viktigt är ju att man inte har smygidioterna i sitt liv. Jag tror inte att jag har några sådana just nu i mitt liv. Hatare finns det gott om. Men på ett eller annat sätt så har smygidioterna försvunnit från min vardag.. från mitt liv. Det går ju inte att hålla ful färg hur länge som helst utan någon gång så röjer dom sig.. som tur är. Dom som tidigare har agerat och räknats som vänner, innan dom blev påkomna exempelvis med sin usla feghet att stå för saker och ting.. blev plötsligt hatare… Men å andra sidan så har dom ju ett gäng med idioter och smygidioter i sitt liv istället. Det måste väl vara karma om något? =)

Det kan bli lite väl mycket text emellanåt i sådana här inlägg så det är nog bäst att avsluta innan det blir för långt..

Ha en bra fortsättning på denna söndag..
(fast egentligen kanske jag önskar er en usel söndag ;) )

Var rädda om er själva och varandra..

KramKram!

* Kära Tomten… Del 3 – 2011.


Kära Tomten… Jag är så ödmjuk av tacksamhet nu. Med tanke på dom två första breven till dig så hände det någonting igår. Bara så där i rätt ögonblick så strålade tre personer samman av en ”slump” I rätt ögonblick av alla ögonblick som finns.. Från tre helt olika håll mot ett möte. Ett möte som lugnade en del av den akuta rädslan. Ett möte som fick ett litet hjärta att le.. För hans hjärta är den nog som är mest rädd just nu. Tänk så det kan bli.. Visste väl att det lönade sig att pränta ner orden till dig. För inom mig i tysthet så hade dom osagda orden kanske inte hörts lika bra. Kanske inte alls..

Kära Tomten.. Tänk vad bra det är att uttala ord av önskan och kärlek högt. Det har störst chans att nå mottagaren då på ett eller annat sätt. Karma vet ju Tomten vad det är. Att vara tyst kan misstolkas och det blir inte så bra då. Det kan faktiskt vara en avgörande skillnad.. om någon känner sig älskad eller inte. Eller uppskattad, omtyckt, behövd och så vidare.. Du förstår vad jag menar.. Dom bra orden till andra har en sån vidunderlig makt att lyfta någon högt och göra skillnad.

Kära Tomten. Jag tror fullt och fast på Karma. Det vi sår får vi skörda. Allting kommer tillbaka till en på ett eller annat sätt.. Alltid!

Dom onda orden.. dom som är fyllda med hat och bitterhet ska inte sägas högt.. inte ens lågt. Dom ska behållas i det mörka rummet i hjärtat. Det där rummet som tar plats från det fina. Men vi människor är ju så där att av olika anledningar så finns det där mörka hos oss emellanåt. Det viktigaste är ju vad vi gör av det sen. Vi kan välja att skada med dom.. För det är ett så effektivt vapen att ta ner någon med. Ord kan döda effektivt någons vilja att leva. Vi kan också välja att behålla dom för oss själva och gå ut som segrare över våra mörka sidor.

Det är Thanksgiving i USA idag. En stor grej där som firas som en dag bara kan firas i USA – BigBig. Familjer samlas man ”go home for thanksgiving” Det är här det kan bli så, så svårt för många. Dom känner att dom inte har någonting att vara tacksamma över. Nu menar jag inte enbart dom i USA idag utan allmänt alla människor varje dag. Jag vet Kära Tomten att det är ibland så svårt att vara tacksam om man har det svårt. Man har svårt att se det man har omkring sig. Men jag vet ju att när man ser det fina man har så känns det lättare att hålla sig flytande i det svåra. Det är därför jag pratar så mycket om detta ibland. Jag vet ju att det får mig stark och ger mig hopp. Då kanske någon annan inser detta också och får det lite lättare.

Hamnar man i bitterhet och mörker så är det så lätt att skada andra på ett eller annat sätt.. och sig själv. Man har lättare att bli skadad själv av andras bitterhet och hat.  Man har svårare att ta emot kärlek och går det ens att ge och känna äkta kärlek till andra då? Kan man älska sig själv?

Kära Tomten.. Min önskan till mina medmänniskor.. Även till dom som skadat oss personligen är ju att dom ska hitta sina livbojar. Att hitta inom sig det där viktiga att inte ta någonting för givet och värdesätta det man faktiskt har. Att känna hopp är en viktig livboj utan det är det svårt att gå vidare och man kanske hamnar just i detta jag pratar om nu.. Om man har detta så är det så otroligt mycket lättare att leva.. även om man hamnar i svåra situationer som kräver en massa kraft. Man sprider inte så mycket dynga omkring sig…  och Kära Tomten.. nu menar jag inte som renbajs eller så.. utan det där andra som vi människor sprider genom usla handlingar mot varandra. Ge alla, som inte har den, insikten om Karmans betydelse.. för oss själva och andra.

Det är gott att ha dig ”Kära Tomten” att skriva till så här vid Juletider. Kanske blir det ”Påskharen” som får brev i Påsk.

Tack Käre Tomten för att jag fick önska…

Kära Tomten… Del 1 – 2011
Kära Tomten… Del 2 – 2011

Önskningarna för 2010 och dom gäller i år med.

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Karma is the Bitch

Det är mycket prat om fattiga barn lite överallt nu i bloggar och tidningarna. Vet ju. Har själv medverkat här om dagen som en återkoppling till Expressens artikel 2009 om fattiga barn.

Det är mycket om hur man ska hjälpa dessa barn som inte har det så välbeställt. Ja eller föräldrarna som inte har det så välbeställt. Ungarna hänger ju bara med av bara farten.

Tonårsmorsan gör sin grej.. HELP 2 HELP är en fin tanke.. Men jag reagerar ändå lite olustigt på hela den grejen.  Fatou är en snäll kvinna. Jag gillar henne skarpt. Det är inte det. Varför göra det så komplicerat? Varför dra in företag som får cred för ”hjälpen” genom reklam på en blogg. Sen uppmanas dom som inte kan hjälpa eller inte vill hjälpa ändå ge cred till dom här företagen som hjälpt till. Ett PR – jippo på bekostnad av fattigdomen som finns omkring oss. Det känns som inbakad och/eller dold reklam för företag som ska florera i bloggen.

Varför ska man tävla om att få vinna en matkasse för att man är fattig? En tävling för fattiga.. Tja.. det låter inte riktigt bra i mina öron. Jag ser framför mig många medmänniskor som i behov trånar efter en bit ”bröd” ur den välbeställdas kasse. Jag ser målade tavlor i olja av fattiga.. men i en modern tappning. Jag ser ”grindslanten” där man slåss om en peng.. Fast i vuxen tappning.

Varför inte bara se sig omkring i sin egen närhet.. sin omgivning. Gå igenom den egna släkten.. vänner.. grannar. osv.. Finns där någon som skulle behöva?   Uppmana vänner och bekanta att göra detsamma. Det finns behov bara man tillåter sig att se. Vill man hjälpa och kan det så gör det. Gör det anonymt om möjligt så slipper mottagaren hamna i en skuldposition.. en tacksamhetsskuld som kan bli otroligt jobbig. Många gånger är det mycket skam inblandat i just faktum att man inte har medel. Fast det är ingenting att skämmas över. Vi alla är lika värdefulla.

Det är väldigt viktigt att få bort skamstämpeln på just fattigdom. Vi måste stötta varandra och peppa.. istället för att se ner och förminska eller ordna tävlingar så att ingen hamnar på djupt vatten. Stötta varandra så att man orkar en stund till.  Vi måste hjälpa varandra att finna lösningar för när man hamnar i hopplöshet så har man svårt att se någonting överhuvudtaget mera än sin egnen svarta situation. Vi måste se vårat egna värde, att vi inte är värdelösa och en belastning för samhället för att vi är ekonomiskt fattiga. För känner föräldrarna skam så fortplantar det sig säkerligen sig till barnen också ganska snabbt. Det blir offer på offer.

Kan vi göra det för våra medmänniskor omkring oss som har det svårt, stötta och peppa.. Hjälpa dom att se sitt egna värde..att som inte är dåliga.. så är det ett värdefullt och livsviktigt bidrag i denna diskussion om just barnfattigdom. Det kan vara just någons respekt, stöd och peppning som gör skillnad i att falla eller inte falla. Det kostar ingenting.. men är så, så värdefullt och är en långsiktig investering i begreppet medmänsklighet..
För ni vet ju.. Karma is the Bitch!!

Over and out.. Köping den 15 Juni och året är 2011 och klockan är 01:29.. attans mycket eller lite.. Det beror på hur man ser det.. =)

KramKram!!

* Fattigdom = Låg Intelligens.

Det är bara bullshit!! OK, det kan väl stämma i vissa fall men det har ingenting med fattigdomen att göra. Men å andra sidan så jämnar det ut sig på den andra sidan.. Det finns en del rika och välbeställda med låg sådan också…

Jag är ekonomiskt fattig men inte intelligensmässigt. Sist jag testade mig så hade jag iaf en bit över 110.. tror det var 117 :P fast det har kanske sjunkit en del på grund av konstant trötthet..hahaha. Men dum är jag definitivt inte. Så kalla mig inte för det. Dom som gör det projicerar nog sin egen ev låga intelligens eller svaghet på mig. Men just nu så använder jag inte hela min kapacitet. Det finns saker som bromsar.. Barnens väl och ve kommer först.. Deras skolgång osv. Det tar en massa tid med dom funktionshindrade också i min familj. Men jag har visioner och jag är driftig så det kommer att bli bra i slutändan. Jag väntar och arbetar bara på den där öppningen som ger den bästa möjligheten att agera.

Det finns dom som vill bjuda oss på Mat ”så ni får mat i magen”
Jisses!! Vi får mat i magen varje dag.. Mina barn svälter inte.
Visst.. Det blir ju inte alltid grönsaker till maten. Inte oxfilé eller vaktel
Men mat får dom… varje dag flera gånger. Om någon vill bjuda på mat så gör det för att ni vill göra det för att vi är trevliga. Det är innan maten som jag för en kamp för att få den där maten på bordet… Men dit kommer den – alltid. Barnen märker knappt av mitt pengajagande mera än att jag stundtals är tyst och koncentrerad. Men oftast så är det faktiskt jag som bjuder på mat och fika. Jag gör det för jag tycker det är trevligt att göra det.

Det finns många som har det som jag men det ska döljas och utåt ska det visas upp en fasad av en ekonomiskt välmående familj. Blir det inte lite drygt i längden att vara rädd för att fasaden ska rämna? Min fasad har jag rivit själv så där finns det inte någon rasrisk. Det känns attans skönt ska ni veta. Slippa föreställa mig.. Vara oärlig mot andra och mot mig själv. Slippa vara rädd att någon ska komma igenom fasaden och se hur vi egentligen har det. Ni vet ju redan =) Jag står för allt i mitt liv alla mina bra och dåliga beslut. Slippa sopa undan någonting under mattan. Inte för att jag precis har någonting jättekonstigt i bagaget.

Jag är öppen om barnens pappas missbruk och hur det påverkar barnen och påverkade mig. Öppen om den ekonomiska fattigdomen och vad för slags konsekvenser det kan ge. Öppen om mitt singelskap som suger gnuballe emellanåt och ensamheten som kommer med den. Jag vet ju att jag har många medsystrar. Att våga stå för allt detta. Att stå för vem jag är. Gör att jag känner mig stark och har fått ett övertag om mitt liv.

Ensamhet är också ett laddat ämne att ta upp. Delvis är jag väldigt ensam.
Framförallt när det krisar i familjen som med sjukdomar. Det är då man önskar att man hade en Back Up som kunde ta över en stund.. framförallt som när jag också var sjuk som nu sist. Jag är svår med att ringa och be om hjälp.
Det tar emot en massa. Det finns en historia bakom, skäl bakom, varför jag inte gör det så lätt. Har gjort det några gånger men folk orkar inte komma.
En gång bad jag en släkting fixa Alvedonsuppar till barnen på apoteket för dom tog slut. Själv låg jag i hög feber och Halsfluss och två av barnen var sjuka också i hög feber. Men hon kunde inte. Hon skulle gå och sola. Ringde distriktsköterskan som kom över med ett paket suppar till barnen på sin rond i området.. Den lämnade jag tillbaka när vi blev friska. Ja ett nytt paket givetvis.

Då tänker jag bara som så.. Jag fixar det själv hädanefter. Det är alltid dom man har blodsband med som inte orkar. Men vänner gör det om man frågar. Men har man åkt på nitar så gäller Kan själv för mig rakt av. För att få ett nej när det krisar i sjukdom är värre än sjukdomen faktiskt. Men när vi är friska.. då duger vi =) Den här sortens ”kamp” stärker faktiskt enormt.. Det känner man när det är över. Man sträcker på sig och säger.. Japp, vi fixade denna gången med! =) Man ska inte underskatta Envishet =)

Men själv så ska man ställa upp mitt i natten när det är kris hos dom… Ringa samtal och fixa skjuts till sjukan och det och det. Nu pratar jag inte om vänner. Måste kanske lära mig att säga Nej =) Men det är nog omöjligt när det är akut.. för mig iaf.. Dom andra behärskar det till fullo =) Man ska inte ta varandra för givna. Det kommer slå tillbaka på en själv på något sätt. Karma ni vet!

Jag skriver ekonomiskt fattig. För på annat sätt är jag inte fattig. Jag är RIK.
Rik på massor med annat som ger livskvalité. Såg jag inte värdet av vad jag faktiskt har så skulle jag ligga och åla i jämmerdalen som många gör.. tyvärr!!
För är man där hopplöshetens slöja är över dom… så är det svårt att få någonting konstruktivt gjort. Det är då andra får träda in och peppa.. och försöka hitta lösningarna åt dom som är där.. ja i jämmerdalen.
Där kommer jag aldrig att hamna så länge psyket är intakt iaf…

Tyck inte synd om oss.. Det är inte ett dugg synd. Vi fixar detta.
Synd är det om dom som missar så mycket när dom tror att solen kretsar enbart runt dom…

Önskar er alla en underbar Lördag!

Var rädda om er!

KramKram!