Tag Archives: Mod

* True Heroes!

* Någonting är fel!

Tibnor varslar här i Köping.

”På onsdagen blev det klart att Tibnor i Köping varslar personal i Köping. Totalt handlar det om 13 tillsvidareanställda personer vid anläggningen i Köping som varslas och MBL-förhandlingar med facket kommer att inledas snarast möjligt. Sju visstidsanställda i Köping kommer även att få gå när deras anställningstid är slut…”
Läs mera i länken –> HÄR

I slutet av november i år.. Nyss alltså, så Varslade Manpower för dom anställda som dom har hos Volvo Powertrain här i Köping..Läs  HÄR

Mitt inlägg om det: Fnaska eller Porrblogg

och så denna upplyftande information:

 Magazin24 29 Nov -11. Citerar lite därifrån.. Läs resten via länken.

”Hofors är Sveriges mest sårbara kommun med plats 290 på listan.
På plats 264 återfinns Surahammar och på plats 251 Köping.
Enligt rapporten så har kommunerna som är sårbara även dåliga förutsättningar att hantera kriser genom att jobb skapas i nya och växande företag.”

BAD BAD SANTA HAR VARIT I FARTEN IGEN.. lagom till Jul för många av mina medmänniskor. Ni har mina varmaste tankar.

Varför är jag inte förvånad över dessa bakslag för lilla Köping? Det går lite”utför” nu för mig (och andra i en liknande situation..) Jag är ju inte så attraktiv längre på arbetsmarknaden och jag sjunker längre och längre ner på skalan över dom attraktiva vid varje varsel känns det som.

Ensamstående med 4 hemmavarande barn. Två av dom har funktionshinder som kräver sitt. Kan enbart jobba dagtid och inom vissa timmar för att jag inte har barnomsorg. Nattis får jag inte för att jag inte har ett jobb och jobb får jag inte för att jag inte har Nattis. Bara det gör att det ryker en massa chanser för mig som inom vården. Det hjälper inte hur bra utbildad jag är. Det räcker inte att jag över 30 års erfarenhet av en massa inriktningar inom vården och det i sin tur gör mig duktig på det jag gör. Jag är duktig på annat också.. En massa annat. Men det finns inga jobb.

Ska jag skratta eller gråta? Det kommer bakslag efter bakslag nu och absolut i den sämsta tiden på året. Det har försvunnit ett helt barnbidrag. Visserligen väntad men borta likförbannat ändå. Min dator har gått sönder och jag kör nu emellanåt på grabbens skol-låne-MacBook. En ny badrumsdörr, material till karmar måste införskaffas. Det finns inga dörrar till dom nuvarande karmarna så därför karmar också.. plus kostnaden för en snickare i ett antal timmar och hutlösa timkostnader är det också. Allt detta till en kostnad av 3600:- Vi har nu nått den absoluta smärtgränsen när det gäller dörren. Det är tröttsamt att skita och duscha inför öppen ridå. Julen är snart här och ungarna önskar sig emellanåt orealistiska saker och plånboksfan är redan tom. Jag har t o m svårt att hitta spelsajter nu som bjuder på startbonus i riktiga pengar till sina spel. Har ju använt dom alla snart..Haha. Fast jag hittade en igår.. 888 någonting som bjöd på $8 men vann inget.

Jag berättar bakslagen för att ni ska få ett hum om vad det är för kostnader som drar ner mig djupare. Det är inte en femhundring precis. När man har jobbat sig upp till en rätt så ok nivå så kommer nästa bakslag. Glasögon som går sönder både en och två gånger på kort tid och som en gång så sprang en av grabbarna på ytterdörren i trapphuset, knäade glasrutan av misstag och vips så var en räkning på över 3000:- i min hand. Så där håller det på hela tiden. När det inte finns en buffert så är det kört ganska snabbt. Har man en buffert så fixar man sådant här. Utan buffert så försvinner tryggheten när man har fyra ungar som kan ställa till det. Det är en livboj som jag inte har än. Jag sjunker lite då och då ganska rejält och vägen upp är emellanåt ganska jobbig och lång. Fattar ni varför jag galopperar lite nu! Jag behövde bara läsa om varslet på Tibnor för att komma i form för detta inlägg. Mera arbetslöshet hit till Köping är ju lyckat.. Skit också!!

Jag är ingen slagen kvinna.. Långt ifrån. Men jag inser ju vissa saker och reagerar på det. Även om varslen inte berör mig direkt så berör det mig indirekt. Sen att den nedåtgående trenden på arbetsmarknaden bara fortsätter här i Köping är ju inte direkt upplyftande.

Jag får hitta nya vägar igen och pröva min vingar. Ett tag försökte jag med Stockholm och det fanns jobb för mig men det finns inga lägenheter. sen är det ju mycket svårt att flytta på grund av en ekonomi som inte finns. Det känns som om jag är fastnålad här i Köping. Jag måste hitta och pröva ett sätt att tjäna pengar på det jag redan gör – Blogga – medan jag söker. Om inte mina ord duger så är det ju fan också. Jag får börja videoblogga och få in lite reklampengar på det men det är ju inte många kronor per video det handlar om men pengar i alla fall. Man måste ha tjänat in 500:- el mera under en månad för utbetalning annars så flyttas pengarna till nästa månad. Så det dröjer nog några månader.. Med det är en bra början i alla fall. Risken finns väl att alla försvinner då.. Men det får vi välan se.

Jag gör vad som helst nu för att få en inkomst. Nästan.. ska jag väl tillägga. Ge mig ett uppdrag på bloggen så fixar jag det med bravur, om jag själv tror på det vill säga. Billig är jag också.. Bara jag får en matkasse extra per månad så krälar jag för mina arbetsgivare..Haha. Ja det sista får ni nog ta med en nypa salt ju =) Trött är jag i alla fall på detta. Jag har mina barn att försörja och dom är nog ganska trötta på detta dom med. Att för det mesta få avstå och nästan alltid få höra ”Det finns inte pengar..” Mina barn får mat varje dag och blir mätta så dom svälter inte eller lägger sig hungriga.. så det är inte det som detta handlar om. Visst är det mycket bra att lära sig att rätta kraven och önskningarna efter en minimal plånbok för ungarna. Men nästan en hel barndom är väl lite väl lång läroperiod.

Mina ungar är mycket tappra och dom har lärt sig att inte skämmas (inte så mycket i alla fall) och för det mesta finns det en bra förståelse för situationen men dom lackar givetvis ut emellanåt och det helt förståeligt. Jag kan inte klandra dom alls. Den stora grabben kom här om dagen och sa att han inte behöver få några julklappar i år så jag kunde hoppa över honom. FUCK.. Barn SKA önska oavsett vad.. Inte avstå från att önska och hoppas. Avstå kan vuxna gärna göra. Jag gör det mera än gärna.

Jag säger det ofta, och sen flera år tillbaka, när jag pratar om våran ekonomiska fattigdom att: Gör ingenting av denna information som ni får. En del nya läsare och dom som inte har läst här så länge kanske ser inlägg av denna sort som ett tiggar- och tyck synd om oss – inlägg. Vilket det absolut INTE är. Det är inte synd om oss alls. Vi kommer att ta detta ekonomiskt fattiga liv sen som en mycket bra erfarenhet och en stor tillgång att ha med oss in i framtiden. Vi vänder på steken och gör den positiv Jag måste lära mina barn att kämpa och inte ge upp. Jag måste lära dom att det finns annat än pengar som har ett stort värde. Jag måste lära dom att behålla hoppet inom sig. Det går väl rätt så bra emellanåt men det viktiga är ju att dom har ”tänket” med sig sen in i vuxenlivet sen. Det är ju en läroperiod hela barndomen.

Jag måste rusta mina barn mentalt bla för att klara av en eventuell arbetslöshet som många av dagens ungdomar råkar ut för. Det i sin tur kan ge en svår känsla av utanförskap. Det i sin tur kan leda den unga in i hopplöshet, kriminalitet och missbruk. Den här ekonomiska fattigdomen som jag har dragit in dom i.. måste vändas till en styrka. Jag måste stävja att dom blir känslomässiga offer för pappans missbruk och frånvaro. Två riskfaktorer i barnens liv – Ekonomisk fattigdom och Missbruk hos pappan.

Jag har en del jobb framför mig. Det är tungt emellanåt när känslorna är starka och svåra hos barnen. Men det är mina älskade barn och det viktigaste som finns och då orkar man. Blir dom offer så har jag misslyckats totalt. Jag vägrar låta det ske.

Dom är inte bortskämda men dom önskar ju och dom får emellanåt det dom vill ha. Dom får godis och läsk. Dom själva pantar burkar en massa.
Det duger så väl med en Eldorado chokladkaka för 5:- än en Marabou för 20:- Fast dom tycker att Marabou är tusen gånger godare. Dom önskar sig inte modekläder.. inte heller enbart sprillans nya kläder. Dom ser ett stort värde i det vi får från vänner och bekanta. Det som är begagnat. Det kan vara det absolut finaste dom haft någon gång.. i deras tycke m m.

Men dom kan ju också emellanåt bete sig som dom absolut värsta och bortskämdaste skitungarna som finns. Men dom är ju ungar av sin tid och det är en dyr tid vi lever i med alla dessa spel och dylikt som lockar. Det som ”alla har” och som kostar multum ska dom ”bara ha, därför att…” Jag brukar önska deras önskan när barnen farmor och farfar frågar  vad dom önskar sig. vid deras födelsedagar och vid Jul. Dom har fått cyklar och annat fint och dyrt av dom. Det som jag inte har råd med alls.

Mina barn säger inte ofta att vi är fattiga.. Dom säger ekonomiskt fattiga. Vi är ju rika på annat än pengar. Lillplutten säger ofta när det blir ett nej till honom att ”Det gör ingenting mamma. Vi har ju varandra och det är ju viktigast. Familjen är viktigast” Ibland så anar jag en liten besvikelse men den är inte stor.. Det känns som om jag är på rätt väg.

Jag ger er bara lite insyn i vårat liv som vanligt nu. En del känner nog igen sig och ser att dom inte är ensamma. Bara det kan ju ge lite ork att fortsätta för någon. Det är bara så det är och vi fixar det alltid på ett eller annat sätt. Vi har lärt oss att kämpa och behärskar nog det rätt så Ok.
Det är ju faktiskt så som en klok kvinna säger till mig emellanåt att:

”Det är inte hur man har det utan hur man tar det”

Orken finns, tro inget annat och jag skjuter fram mina gränser hela tiden i allting och tar nya friska tag. Men det börjar ju bli en smula trögare efter alla dessa år. Någonting trycker emot och ger ett motstånd.

Jag har bevakning på ”lediga jobb” ju på olika ”Hitta Jobb” sajter. Fick detta nyss från Karriärguiden.se:

Hej sirpahotti ,
Det finns 3 nya jobb som matchar din sökning.

Elektronikutvecklingsingenjör Företag SPM Instrument AB Plats Dalarnas län, Fler regioner Datum 07/12
På Forsknings & Utvecklingsavdelningen utvecklar vi avancerade mätsystem för stötpuls…

Läs mer Samordnare/distriktssköterska Företag Landstinget Västmanland    Plats Västmanlands län    Datum 07/12Landstinget Västmanland är en av länets största ar….

Läs mer Vi rekryterar! Företag Falu Kommun    Plats Dalarnas län, Fler regioner    Datum 07/12-

Tja.. Det är bara och välja och vraka.

Jag är inte ens femtio bast än.. Min hjärna hänger med rätt så hyfsat ju och jag är engagerad i massor med frågor så jag har inte tappat gnistan alls. Jag är ingen bakåtsträvare. Jag har hopp och min Finska SISU men likförbannat så sitter jag här. Det måste kanske innebära att det fattas någonting.. den där sista grejen. Jag måste komma på vad det är och det fort. Jag kan ju ha blivit lite hemmablind. Är det bloggen? Ger den hinder av något slag? Ska jag fimpa den rakt av? Inte pausa utan radera. Har ju inte ens en egen dator längre så att jag kan gott radera. Men det känns lite drastiskt men behövs det så gör jag det. Är jag lat? Nej, det tycker jag inte. Kräsen? Nope inte alls.

Jag är öppen och social. Jag är nog ganska trevlig och snäll, till vardags i alla fall =) och hjälper gärna till och är generös med det jag kan vara generös med. Jag är rak och ärlig och har inte något fuffens för mig, inte nu och inte tidigare. Jag förekommer inte alls i belastningsregistret. Jag har inga psykiska problem och är nog ganska stabil. Jag kan uttrycka mig i både tal och skrift, hyfsat i alla fall. Jag är självgående och klarar av att jobba självständigt. Jag är inte lågintelligent och saknar förmågor utan har ett testat IQ som ligger över genomsnittet. Jag är målmedveten och har mod nog att ifrågasätta det jag anser är fel öppet och med glöd. Jag står upp och kämpar för dom som har en svag röst som inte når riktigt fram. Har nog en del skinn på näsan. Jag ger aldrig upp.

Jag har ju ALLA förutsättningar för att INTE sitta här arbetslös och ekonomiskt urfattig. Men jag gör ju det likförbannat. Är det bara så att allting har sin tid och plats faktiskt? I kön står jag ju kvar men just nu går det lite väl sakta framåt i mitt tycke. Jag har försökt ta genvägar till lättnad genom att köpa lotter men det har inte fungerat alls.. Ja, det var ju väntat men det finns ju alltid en chans.. även om den är minimal.

Something is Wrong!!

Ta detta inte nu som ett gnäll-inlägg. Jag är ju generös så jag bjussar bla på en liten start till självrannsakan som inte riktigt har fått svar men jag fortsätter klura. Gör det bara för att jag kan och för att jag faktiskt vågar :P
Att våga rannsaka sig själv med jämna mellanrum kan ge värdefulla insikter om sig själv. Det är najs att faktiskt lära känna sig själv och kan man förstå sina egna brister och vad dom orsakar så kan dom ju rent av försvinna..

KramKram!

* Omtanken värmer… och så lite annat.


Det här kom med posten igår.. Två tuber med C-Vitamin och en önskan om att vi alla ska hålla oss friska. Jag är så rörd och så glad.. Den är gåvan är från en kvinna som inte är riktigt kry i sin kropp. Allvarlig är den ovanliga sjukdomen som gör det väldigt jobbigt för henne men ändå så orkar och vill hon bry sig och måna om andra. Det är stort!! Det dimper ner små hälsningar emellanåt från henne. Ett kort någonstans ifrån där hon önskar oss allt gott. Små tips om saker och intressanta artiklar skickas per brev som hon tror jag skulle tycka om att läsa. Jag har träffat Anita en gång för några år sedan -09. En helt fantastisk och varm kvinna!! TACK underbara Anita♥ för din omtanke.
Mycket Kärlek till dig från oss alla fem ♥

Nu är det ingen som får tro att det är grejerna som jag får ibland av någon läsare som får mitt hjärta att svämma över. Det är så, så fel som det kan bli. Det är gesten.. omtanken om oss som berör mig ända in i hjärteroten. Tar ett exempel…

Det här brevet är från finaste Sandra för några år sedan.

…och boken hon ville att jag skulle läsa. Oj, jag grät i floder.. och läste boken och grät ännu mera… Orden, gesten… Ja, ni fattar.

Nu är det lite farligt att skiva ett sådant här inlägg. Framför allt när det lackar mot jul. Det finns alltid några som ska vända på saker och ting och göra det till någonting annat än vad det är. Men jag struntar i det. Folk får tro vad dom vill bara jag vet mitt eget syfte med inlägget… att det är ett inlägg gjort av att jag blev så berörd av Anitas gest och det i sin tur ger er fortsättningen på detta inlägg… som ni får ta del av idag. Har ingen aning om just nu hur detta slutar. Har mycket sällan allting klart i skallen när jag börjar med ett inlägg. Orden kommer vart efter..

Det kan vara lite farligt också att ta ett enda exempel från tidigare. Jag har massor och alla är lika värdefulla. All uppskattning och omtanke per post och kommentarer värmer och lyfter och ingen.. absolut ingen, får tro någonting annat.. Lova mig det!!

Jag försöker ofta förmedla till er läsare min inställning till saker och ting. Det som jag tycker är viktigt. Att hur värdefullt det är att säga ord av kärlek och omtanke till någon man tycker om eller uppskattar innan det är för sent. Att det viktiga i livet är inte saker och pengar. Utan det vi har inom oss i känslor och inställning.. till oss själva och varandra som är det viktigaste. Ja, förutsatt att det är på ett positivt sätt och att det inte ger efterskalv inom andra och oss själva på ett negativt sätt.

Kärleken till människan och allas viktiga människovärde.. till livet.. och att aldrig ta någonting eller någon för givet.. är iaf min inställning. Att se upp till någon eller ner på någon på grund av tex ekonomin pysslar jag inte med. Det är så fult och ytligt och ful och ytlig vill jag inte vara. Nu ska vi inte förringa värdet av pengar.. Givetvis är det viktigt att ha medel så att dom grundläggande behoven tillgodoses. Men jag tror ni förstår vad jag menar.. Har bara kloka läsare ju. Det är mera ärligt att uppskatta folk för deras goda gärningar, osjälviskhet, deras livssyn och förmåga och mod att ge utav sig själva till andra. Det är ju det som gör livet vackert att leva i.. Är det inte så??

Jag är varken fantastisk el en superstark överpositiv människa. Jag är långt ifrån perfekt. Jag är en helt vanlig människa bara. Jag lever inte alltid som jag lär. Jag gör fel och säger saker som sårar andra. Men jag försöker så gott jag kan för att låta vissa saker stanna inom mig själv. Framförallt så måste jag fronta mina egna brister och stå för dom ärligt. Det är det enda sättet att ha en chans att bli av med dom, så småningom iaf. Jag tror jag är ganska bra på det och då kan jag stå fullt ut för min ursäkt till andra om jag har sårat dom. En ursäkt till någon får aldrig gå på rutin.. Då blir det bara fel. Det gör ingen nytta. Nu menar jag inte att allt ska vara förlåtet av den andre och man själv får frid i själen bara för att man bett om ursäkt.. Så enkelt är det ju inte. Smärtan finns ju kvar.. inom mig iaf… om jag sårat någon. Smärtan hos den andre med.

Jag personligen mår bäst av att leva och tänka som jag gör. Det ger mig styrka att gå vidare och ha hopp framförallt i pressade och svåra situationer. Andras kärlek, glädje, hopp, vänlighet, osjälviskhet och omtänksamhet m m mot mig, mina barn och till andra människor.. ger näring till min egna inställning till livet. Allt det fina jag får i allt känns så självklart att föra vidare. Så ni ser att det smittar och jag hoppas verkligen att mina ord gör nytta emellanåt. Kanske väcker en liten tanke som får börja gro..

Hoppas mina ord ger hopp åt någon i samma situation som vi är i nu.. när det gäller den ekonomiska fattigdomen så att man inte hamnar i ett svart hål utan sikt och att den eventuella känslan av skam minskar och förhoppningsvis försvinner. Hoppas mina ord om Missbruk och dess konsekvenser framförallt för barnen får någon att ta steget ut från ett destruktivt förhållande eller eget missbruk. Hoppas mina ord får någon att känna sig mindre ensam om sin situation.. Hoppas mina ord om Downs Syndrom och andra funktionshinder får någon att känna sig mindre rädd..

Om det är så som jag hoppas på, så är det värt vartenda stavelse som jag skriver ner. Det är min belöning. Min glädje. Det är inte antalet besökare som är viktigt utan att det är rätt besökare hur få dom nu än må vara eller många. Att det är rätt besökare är jag nog säker på att det är. Dels för att jag får sällan skitkommentarer och att besökarna återkommer hela tiden och att min familj blir uppskattad för den familj vi är. Givetvis har jag besökare som vill hålla koll på mig av icke positiva orsaker. Men det är ju så det är och en konsekvens av en öppen blogg. Min öppenhet kan skrämma också och locka lite emellanåt..tror jag =)… Men utan den skulle jag inte kunna säga det som jag vill ha sagt rakt och ärligt. Givetvis har jag gränser i min öppenhet.. och jag är alltid ärlig i det jag skriver.. exklusive några vita lögner under åren till er.. men dom har mildrat sanningen just då. Men dom har aldrig ändrat på den. Dom små vita lögnerna vill jag nog behålla.. Haha.

Jag är så trött på bloggen emellanåt så att det känns som om jag bara vill radera alltet.. Men så får man ju känna trots att man är en bloggnörd..=) Jag har ju bloggat länge.. sen typ 05 fast då var det inte så mycket i början.. Sen blev det ju Aftonbadet när dom öppnade för läsarna att ha en blogg.. Var det 06 tro.. Jag har iaf ett lågt bloggnummer där.. 369. Men jag flyttade hit mars 07 av olika orsaker. Detta blir mitt inlägg nr 1911 och jag har fått 10 189 kommentarer so far.. Ja dom godkända som ligger ute nu.. sen tillkommer det en del som är sparade av olika anledningar men inte godkända för publicering. Som mest har jag fått 5 543 besök på en dag och som minst 0 och det är när bloggen är låst för alla. Men besök slinker in ändå under den stängda tiden. Det finns ju Cachade sidor av min blogg. Men det är helt oki.. stänger ju inte av den anledningen att ingen får läsa.

Ord förmedlar.. på gott och på ont. Vissa använder orden dom präntar ner för att hata och trycka ner, för att skada andra människor el grupper av människor. Det enda jag ser då är skribentens egna tillkortakommanden och den förlorade kontrollen över sig själv. Har sett en del sådana bloggar under åren och figurerat själv som mål i några och har då konstaterat att: Fucking vilken makt jag måste ha över deras känsloliv och så pass att dom ödslar så enorma känslor på mig och min existens och dom känner mig inte alls personligen. Jo en, men där ligger det ”ett tillstånd” bakom agerandet hos personen, som jag inte vill ta upp här.

Jag har inte tid att hata för att jag är fullt upptagen med att älska..♥

Ja, det blev ju lite allt möjligt i tankar i detta inlägg.. Men det är så det kan vara emellanåt när man låter tanken flyga fritt =)

Peace, Love & Understanding!!

KramKram!!

* Kärlek är fint, vackert.. Underbart.

Än så har korttis ring och undrat vart Hanna är. Eller så har jag mött korttisperonall på stan när jag har varit på väg hem från fritte och dom utropar förvånat ”Hanna vad gör du här med mamma? Ska du inte vara på korttis?” Det var nära igen. Om inte Lena hade skickat ett mejl igår kväll med orden ” Vill bara checka att Hanna kommer till helgen” Ja då hade ett samtal från Korttis varit ett faktum där dom undrar vart Hanna är=)  Tur dom känner mig och vet hur glömsk jag är när det gäller Korttis =) Tack Lena!

Ja, så då blir det korttis i helgen för Hanna och det blir jag och triss i grabbar hemma. Jag måste fortsätta att röja. Nu är det svarta sopsäckar överallt igen. Lite till ska till tippen och sen ska jag väl vara klar för denna gång.

Jag ska börja planera in lite socialt vuxenliv snart. Har en fin vän i Stockholm, Renate. Vi ska göra Stockholms uteliv lite så där lagom osäkert. Haha, så det lät. Men vi har jättekul när vi träffas. Vi är lika galna bägge två så man behöver inte ”ta hänsyn” Haha.  Engelen i Gamla Stan är ett roligt ställe.. Där har vi haft skoj några gånger. Det var visserligen några år sen sist.. -07 tror jag. Ska vi dit gumman? Ja med resten av folket. Snygga transor har dom iaf. Man skulle ha varit kille så kunde man kanske ha varit en snygg tjej istället nu. Haha (Ta det ni inte så allvarligt nu.. Jag trivs som tjej ) Inget fel heller att vara en transa. Jag beundrar deras mod högt, alla dom som har vågat ”komma ut” med sin läggning. Det är inte lätt alla gånger att möta folks fördomar. Kanske känner man skam själv. Andra känner skam. Önskar bara många fler kunde våga. Det måste vara mycket jobbigt att trycka tillbaka sin sexuella tillhörighet. Att låtsas att man är någon annan än den man egentligen är. Vilket kön folk Älskar rör mig inte i ryggen. Kärlek är fint, vackert.. Underbart. Den är så, så rätt bara den inte skadar eller är olaglig. Spelar roll om det är kärlek mellan lika kön eller mellan man och kvinna. Lev och låt leva. Enkelt. Läs HÄR om en modig kvinna.

Nu ska jag börja packa en lite Korttisväska till fröken Hanna. Men först ska jag slita henne från en hästfilm och slänga henne i badet…

Ha en bra fortsättning på eran kväll!!

KramKram!

* Fick ett mejl…

Hej Sirpa

Tanken slog mig igår att jag skulle kasta iväg ett mail åt dig, konstigt, jo… men jag kände att jag bara ville be om förlåtelse. Kommer du ihåg mig? Jag kallade mig förut XXXXX och hade en förjävlig syn på människor med Downs Syndrom.
Jag hoppas du förstår att jag skäms som bara fan, att ha den människosynen är så omänskligt och vidrigt.

Ursäkta mig, den som var ett offer var nog mer jag än Hanna.
Människor med Downs Syndrom har en syn på livet som är avundsvärd, dem skiljer sig ifrån ‘normala’ och är mycket vänligare och snällare. Downisar uppfattar världen som fin och ser det positiva i allt, något som borde vara avundsvärt för oss trångsynta och pessimistiska normala, i mina ögon. Normal, vad betyder det egentligen?

Ha det gott! Kram.

XXXXX

Mitt hjärta skrattar… och jag är så glad.
Givetvis är hon förlåten… Det är en Go tjej.. Det har jag alltid sagt.
Att skriva ett sådant här mejl kräver mod…
Att inse vad man gjort och stå för det och be om ursäkt…
Är värt en stor eloge…

Det är därför jag inte blir arg… eller hatiskt mot personer
som har en förjävlig människosyn…
Jag försöker istället berätta… minska rädslorna och fördomarna..
Det här hon kommit på alldeles själv… och kanske inte genom mina ord..
Men någonting har hänt inom henne och det är jag så, så glad över.

Den här lördagen blev ju så attans bra trots magsjuka och pissmående.

Tack finaste ”XXXXX” för ditt mejl
Det var en av dom finaste jag har fått på länge

En stor kram ska du ha!!