Tag Archives: OFFER

* Sandy Hook Elementary, Connecticut. USA.

feathers_15834131_23742528

Mina tankar är hos alla offren för Skolmassakern  på Sandy Hook Elementary i Connecticut. USA. Vilken ofattbar tragedi. Vad hände inom Adam Lanza som fick honom att släcka alla dessa liv? 20 stycken små barn som var mellan 6-7 år och 6 stycken vuxna på skolan och sin mamma. Det här är så fruktansvärt!

Frågor väcks.. Kan det hända här? Ja, det kan hända här också. Det kan hända just precis överallt där det finns människor. Och där vi finns finns också det mörka som står och lurar bland oss.. Beredd att hugga!

animerat-ljus_81205918Tänder ett ljus!

Mitt djupaste deltagande till alla offren i denna tragedi!

VILA I FRID!

* Tema Missbruk: Pappornas dag från en annan vinkel

Inlägget nedan är en repris från förra årets Farsdag. Den är lika aktuell i år med,, Lika sorglig och jobbig för barnen.

Det här är en svår dag för många barn. Denna dag ska man fira pappor. Det är då många barn blir påminda om pappor som inte finns i deras liv. Dom kan vara döda. Eller så har dom valt ett liv utan barnen. Orsakerna är lika många som dom frånvarande papporna är.. En av orsakerna är ju att ett missbruk har tagit dom ifrån barnen. Dom påminns långt innan genom bla skyltfönster som skriker ut ”Ge pappa detta i farsdagspresent..” ”Fira pappa på Söndag” osv osv… TV reklamen skriker ut samma budskap.. Samma på skolor där barnen manas på att göra någonting till pappa på pappornas dag..

Saknaden efter pappa finns givetvis där hela tiden hos många barn.. Det poppar inte upp just på farsdag för att försvinna. Men dom påminns. Många barn har ju skuldkänslor.. Dom tror att det är deras fel att pappa inte finns hos dom. Det finns kärlek, saknad, Känslan av övergivenhet, Ilska, Hat.. m m.

Mina barn har en pappa som dom inte har fått fira sen efter separationen mellan oss föräldrar för en tio år sedan. I början så gjorde pojkarna tappra försök att rita fina farsdagsteckningar och tota ihop små hemmagjorda presenter till pappa. Men dom har aldrig fått chansen att ge det till honom. Sakta har glittret slocknat i deras ögon och tillslut ritades det inga mera teckningar.. dom små hemmagjorda presenterna blev aldrig mera gjorda. En till ”sorgedag” lades till dom andra. Som jul, deras födelsedagar, pappans födelsedag… Visst skulle vi kunna knalla hem till honom.. till misären i en fyllekvart. Där ångorna slår i taket. Där pappa skulle sluddra ett tack till barnen för att sen gråta hejdlöst över sin situation.. sin alltså. Det skulle slita sönder mina barn i stycken. Göra dom ännu mera livrädda..

Det mina barn skulle vilja säga till deras pappa idag på pappornas dag är:

Vi älskar dig och vi vill att du ska komma tillbaka till oss. Vi är så rädda för att du ska dö.. Vi vill att du ska bli frisk. Kan du säga åt dom att skicka dig till Riddarhyttan igen. Vi vill bli kramade, älskade av dig pappa, varje dag,

Jag vet detta eftersom dom uttalar dom orden lite då och då här hemma när pappa kommer på tal och helt spontant emellanåt.. Denna enorma sorg, längtan och oro som barnen har sliter sönder mitt hjärta. Deras svåra sorg blir min sorg och ibland så vet man inte riktigt hur man ska hantera saker och ting. Tyngden över bröstet gör ont av deras smärta. Sorgen hos barnen går över ibland i en känsla av total övergivenhet och känslan av att inte vara älskad av sin far. Det ger dom ett ok av skuld att bära.. Oket som inte tillhör dom. Dom blöder i hjärtat av pappans val av hur han vill leva sitt liv. Barnen är helt oskyldiga offer…

Dom är offer för pappans val.. för kommunens brist på att se i saker ur barnperspektiv och deras usla och ologiska missbruksvård.

Barnen kunde ha haft en chans att fira sin far idag och äntligen kunna ge dom där små kärleksförklaringarna till honom. Men den togs i från dom brutalt och skickade dom tillbaka in i sorg och förtvivlan…
http://puffeltufflan.wordpress.com/2011/07/10/tema-missbruk-kommunen-den-allsmaktige/

HÄR finns mera om ämnet Tema Missbruk.


I mina barns hjärtan brinner ett ljus av kärlek till deras pappa.. Orden av kärlek som dom inte kan förmedla till honom personligen denna dag finns inom dom.

Han finns så nära geografiskt men ändå är det en hel ocean mellan dom.. en mörk ocean fylld av svarta piskande vågor av svår smärta..

Idag är det viktigt att prata om pappan ur många perspektiv.  Jag ska berätta hur tacksam jag är över deras pappa. Att han valde att ge dom liv av kärlek tillsammans med mig. Jag ska berätta om hur mycket han älskar alla sina barn och kommer alltid att göra det. Jag ska berätta att valet som han har gjort inte är gjort med hjärtat och själen utan med kroppen som är sjuk i en svår sjukdom som inte har någonting med dom att göra. Jag ska påminna dom om att taggarna av smärta som levereras till deras hjärtan av pappans frånvaro inte kommer från hans hjärta utan från sjukdomen alkoholism..

Jag ska berätta för barnen hur mycket pappa Älskar och saknar dom. Hur han skäms över att vara en fyllegubbe. Jag ska berätta hur förtvivlad han blir över att göra er rädda över att han ska hittas död… Jag ska berätta att dom inte är bortglömda av honom utan dom finns alltid i hans tankar på ett eller annat sätt.. Jag ska berätta hur stolt han är över alla fyra. Jag ska berätta om att han vet hur älskad han är av er barn.

Men jag måste också berätta om att valen som han har gjort tidigare är gjort helt av honom själv av olika personliga skäl och allt eftersom han sjönk så var det svårare att ta sig ur.. Sen var han fast. Jag måste berätta om att vi människor är så olika och att vissa blir lätt beroende av droger och då räcker inte ens den stora kärleken till sina barn för att bli fri.


Hanna gjorde en teckning till pappa idag. Pappa är han med mörkt hår. Ovanför är Hanna själv. Det stora i mitten sa Hanna ”tända ljus” om.. Kanske en raket..

Barnen firar en frånvarande pappa idag. Även om jag som vuxen inte alls ser honom som den bästa pappan till mina barn just nu.. så har jag ingen talan. Det är mina barns pappa och dom Älskar honom även om han är en frånvarande fyllegubbe till pappa. Det finns många stormande känslor inom dom men det finns alltid en stor kärlek till pappa som går som en röd tråd i deras liv.  Det är det absolut viktigaste att inte den känslan förbytts till ett mörker av hat..

Mina barns ord till deras pappa i dag:

Grattis älskade pappa på farsdag – VI ÄLSKAR DIG!

* Kära Tomten… Del 5 – 2011.


Kära Tomten… Det var ju några dagar sedan jag skrev till dig. Jag har ju en del tankar kvar att förmedla i ett antal inlägg men jag hinner nog.

Jag är lite bekymrad nu. Det handlar bla om mitt förrförra inlägg ”Någonting är fel” Jag vet att folk kan misstolka den. Jag önskar att dom som just misstolkar kunde se det ur en annan synvinkel. Min öppenhet är en av mina överlevnadsstrategier. Det är just min öppenhet om saker och ting som ger mig kraften att gå vidare. Jag behöver inte vara rädd för att några fasader ska falla och jag får stå där sen med öron röda av skam. För det är ju det som fasader är till för. Att dölja någonting som man kanske skäms för eller inte kan stå för. Givetvis har min öppenhet gränser. Den ska inte skada någon i min familj på något sätt..

Kära Tomten… Jag har kommit långt inom mig själv i mångt och mycket. Det har tagit tid, kraft och krävt en del mod. Men när jag väl kom dit så föll en stor börda från mina axlar. Jag tar fullt ansvar för mina val. Dom bra och dom dåliga och när jag gör jag det så finns det ingenting att skämmas över. Att vara Ekonomiskt Fattig är inte en skam. Men rider man på den medvetet och utnyttjar andra människors välvilja och goda hjärta genom att göra sig till ett ynkligt offer ja då ska man känna skam. Då förtjänar man ett kokt stryk.. ( ja inte bokstavligt då)

Jag vet en del människor som lever med hus och flera bilar. Dom tar lån på lån för att köpa status. Det finns bara normala inkomster men ingen förmögenhet. Dom visar en fasad utåt. Men om man synar deras situation med lupp och ser alla minus som finns i amorteringar och dylikt och vad inkomsten räcker till. Ja, då finns det ingen buffert där heller och dom får låna som jag till bakslagen. Dom får låna som jag till julklappar. Jag lånar av vänner och dom tar det på kontokortets kredit. Jag betalar alltid av mina lån direkt utan att behöva betala ränta. Dom betalar ränta för sina lån under lång tid så kostnaden bli högre än vad lånet var.

Mitt liv kan bara bli bättre ekonomiskt. Dom gör sina liv sämre hela tiden när det gäller risktagning med mera skulder och dom underminerar marken dom står på mer och mer…men utåt är dom välmående familjer som folk ser upp till.

Visst, jag får kämpa en massa för att få vardagen att gå ihop. Jag har varit på den absoluta botten många gånger i ekonomin där bakslagen och alla räkningar gjorde att när jag tryckte på ”betala” på banken så fanns det redan ett rejält minus klart att leva på en hel månad. Men jag fixade det och jag fixar allt annat. Det är lyx för mig att bara behöva låna en tusenlapp en månad. Då har det varit en mycket bra månad.

Mitt liv nu har nog inga risker som jag inte klarar av när det gäller ekonomin. Men dom ”välmående” som jag pratar om.. Dom riskerar en massa och deras liv kan bara bli sämre och sämre.. Mitt kan bara bli bättre och bättre. Visst, det finns en otrygghet i min situation men den är enbart en personlig rädsla för att få det mera kämpigt under en tid. Inte att jag inte skulle klara av det. Det i sin tur gör att jag nog ändå har en tryggare situation än vad en del ”välmående” familjer har. Trots att jag är urfattig ekonomiskt. Jag kan faktiskt inte få det sämre än vad jag redan har det..

Kära Tomten.. Det lustiga i kråksången är ju att det är just dom som ser ner på mig och min situation. Även om jag har oftast minus på kontot så i dom här fallen så känner jag mig ändå som en vinnare. Jag är nog en vinnare.

Förstår ni nu lite i af varför det inte är så synd om oss?

Jag får en del mejl från folk i min situation. Dom känner igen sig och önskar att dom skulle själva våga vara så öppna. Det är jobbigt att hela tiden visa en sida utåt och ha sanningen om sin situation innanför husets väggar. Om jag är öppen och förmedlar hur det faktisk är hos oss rakt och ärligt och att det gör i sin tur att jag mår bättre av det än att ha fasader. Om det i sin tur ger kraft och någon att släppa skammen så är det ju underbart!! Det är min belöning. Samma med Tema Missbruk.. Får en del mejl där med om igenkännande och att det ger tröst och kraft i deras situation. Kraften kanske används till att bryta sig loss från ett destruktivt förhållande och bryta sitt eget medmissbruk.

Kära Tomten.. Jag vill önska lite.. Det är att dom som inte förstår ska förstå att det är inte synd om oss. Att dom får förståelsen för min öppenhet och att den inte har några som helst fula baktankar som att tigga. Det finns en del gånger folk har blivit rejält sura på mig när jag har tackat nej till pengar. ”Behöver du inte pengar då?” frågar dom.

Givetvis behöver jag pengar.. Jag behöver pengar i massor och det som jag har fått på ett eller annat sätt har underlättat en massa och gett en välbehövlig frist. Men som jag har försökt förmedla i så många år är ju att jag skriver inte här om ekonomisk fattigdom för att folk ska tycka synd och skänka mig pengar. Det finns ingen värre känsla än det att någon tycker synd om oss. Det betyder inte att jag är otacksam för att någon vill hjälpa. Det är så fel som det kan bli. Jag får höra en del gånger av vänner att ”Svälj din förbannade stolthet och ta emot för dom vill ju ge och dom tvingas ju inte till det..” så är det.. ingen tvingar och kanske är det min stolthet som inte vill tillåta det eller andra orsaker.

Visst har jag tagit emot pengagåvor också någon gång. Gåvor som har varit direkt riktade till mina barn har fått slinka igenom. Det var till dom och hade ett mål. Hade inte rätt att ta ifrån dom det. Samma om det har varit en gåva till mig för personligt bruk till någonting speciellt. Det är inte gåvor av ”tycka synd” karaktär. Jag har alltid haft svårt att ta emot för mig själv men jag har lärt mig att göra det till en del. Men jag själv har inga problem med att ge. Jag älskar att ge bort och glädja andra. Det här skapar stora motsättningar inom mig själv och det har absolut inte med otacksamhet att göra utan det är någonting inom mig som knasar. Ibland så undrar jag om jag värderar mig själv på ett taskigt sätt. Men det känns inte så. Kanske bara det att jag är inte van att få bara för att någon vill ge.

Det här handlar inte om dom paket vi har fått av kända och okända. Där har jag känt i hjärtat att vi är så genuint uppskattade för dom vi är och att dom är inte baserade alls på ett ”tycka synd om” tänk.

Kära Tomten… Det blir många ord ibland när man verkligen vill försöka förklara vissa saker… Men om jag säger så här: Hur kan det vara ”synd om mig” när jag hela tiden känner en enorm känsla av stolthet över mig själv för att jag klarar av att hålla skutan flytande trots att det är mycket svårt ibland.

När någon tycker synd.. så tolkar jag det som att någon ser mig som ett offer.. Det är ju det jag inte är. Det är just det min blogg handlar om. Att inte vara ett offer för omständigheterna i mitt liv oavsett vad.

Sen finns det ett par i släkten som skäms över min blogg och innehållet i den när det gäller den ekonomiska fattigdomen och dom två artiklarna i Expressen. En av dom förnekade släktskap. Men det är deras problem inte mitt. Dom kan gott bära skammen men den är nog mera riktad mot dom själva och alla fasader dom har och min öppenhet kan ju vara ett hot.. för att en i släkten är urfattig och går ut med den i bloggen och i ett par artiklar i Expressen. Att dom inte fattade att syftet var att visa att man inte behöver vara ett offer med rätt inställning. Att det finns annat med stor värde i livet som man bör se för att inte hamna i hopplöshet. Att min medverkan var för att ge hopp åt andra genom att delge dom mina livsstrategier som funkar för mig i alla fall.
Att dom inte fattade poängen. Det är faktiskt skamligt.

Dom missade helt att se den Sirpa jag är. Människan mig. Jag är inte min ekonomiska status. Dom missade helt att se dom styrkor jag har. Det modet jag har att stå för mitt liv. Dom missade att se allting som är bra och det som gör mig till den jag är. Det som gör att jag fixar tuffa situationer och alltid kommer igen bara för att jag vägrar att falla. Jag är varken bättre eller sämre än någon annan men jag har hittat just det som funkar.

Dom såg mig som dålig.. för att jag inte har ekonomi. Men jag kanske duger igen sen när jag har ekonomi =)

Kära Tomten… Det var nog allt för denna gång. Jag kan nog inte förklara bättre just nu i denna sak. Men jag tror jag har fått fram det mesta. Och om du har någon som helst kontakt med Fru Fortuna kära Tomten.. Så kan du ju tipsa lite om mig, lite, lite i alla fall… Gärna mycket, mycket och helst jättemycket och insisterande =)

Tack på förhand Kära Tomten!

Kära Tomten… Del 1 – 2011
Kära Tomten… Del 2 – 2011
Kära Tomten… Del 3 – 2011
Kära Tomten… del 4 – 2011

Önskningarna för 2010 och dom gäller i år med.

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Tema Missbruk: Pappornas dag från en annan vinkel…

Det här är en svår dag för många barn. Denna dag ska man fira pappor. Det är då många barn blir påminda om pappor som inte finns i deras liv. Dom kan vara döda. Eller så har dom valt ett liv utan barnen. Orsakerna är lika många som dom frånvarande papporna är.. En av orsakerna är ju att ett missbruk har tagit dom ifrån barnen. Dom påminns långt innan genom bla skyltfönster som skriker ut ”Ge pappa detta i farsdagspresent..” ”Fira pappa på Söndag” osv osv… TV reklamen skriker ut samma budskap.. Samma på skolor där barnen manas på att göra någonting till pappa på pappornas dag..

Saknaden efter pappa finns givetvis där hela tiden hos många barn.. Det poppar inte upp just på farsdag för att försvinna. Men dom påminns. Många barn har ju skuldkänslor.. Dom tror att det är deras fel att pappa inte finns hos dom. Det finns kärlek, saknad, Känslan av övergivenhet, Ilska, Hat.. m m.

Mina barn har en pappa som dom inte har fått fira sen efter separationen mellan oss föräldrar för en tio år sedan. I början så gjorde pojkarna tappra försök att rita fina farsdagsteckningar och tota ihop små hemmagjorda presenter till pappa. Men dom har aldrig fått chansen att ge det till honom. Sakta har glittret slocknat i deras ögon och tillslut ritades det inga mera teckningar.. dom små hemmagjorda presenterna blev aldrig mera gjorda. En till ”sorgedag” lades till dom andra. Som jul, deras födelsedagar, pappans födelsedag… Visst skulle vi kunna knalla hem till honom.. till misären i en fyllekvart. Där ångorna slår i taket. Där pappa skulle sluddra ett tack till barnen för att sen gråta hejdlöst över sin situation.. sin alltså. Det skulle slita sönder mina barn i stycken. Göra dom ännu mera livrädda..

Det mina barn skulle vilja säga till deras pappa idag på pappornas dag är:

Vi älskar dig och vi vill att du ska komma tillbaka till oss. Vi är så rädda för att du ska dö.. Vi vill att du ska bli frisk. Kan du säga åt dom att skicka dig till Riddarhyttan igen. Vi vill bli kramade, älskade av dig pappa, varje dag,

Jag vet detta eftersom dom uttalar dom orden lite då och då här hemma när pappa kommer på tal och helt spontant emellanåt.. Denna enorma sorg, längtan och oro som barnen har sliter sönder mitt hjärta. Deras svåra sorg blir min sorg och ibland så vet man inte riktigt hur man ska hantera saker och ting. Tyngden över bröstet gör ont av deras smärta. Sorgen hos barnen går över ibland i en känsla av total övergivenhet och känslan av att inte vara älskad av sin far. Det ger dom ett ok av skuld att bära.. Oket som inte tillhör dom. Dom blöder i hjärtat av pappans val av hur han vill leva sitt liv. Barnen är helt oskyldiga offer…

Dom är offer för pappans val.. för kommunens brist på att se i saker ur barnperspektiv och deras usla och ologiska missbruksvård.

Barnen kunde ha haft en chans att fira sin far idag och äntligen kunna ge dom där små kärleksförklaringarna till honom. Men den togs i från dom brutalt och skickade dom tillbaka in i sorg och förtvivlan…
http://puffeltufflan.wordpress.com/2011/07/10/tema-missbruk-kommunen-den-allsmaktige/

HÄR finns mera om ämnet Tema Missbruk.


I mina barns hjärtan brinner ett ljus av kärlek till deras pappa.. Orden av kärlek som dom inte kan förmedla till honom personligen denna dag finns inom dom.

Han finns så nära geografiskt men ändå är det en hel ocean mellan dom.. en mörk ocean fylld av svarta piskande vågor av svår smärta..

Idag är det viktigt att prata om pappan ur många perspektiv.  Jag ska berätta hur tacksam jag är över deras pappa. Att han valde att ge dom liv av kärlek tillsammans med mig. Jag ska berätta om hur mycket han älskar alla sina barn och kommer alltid att göra det. Jag ska berätta att valet som han har gjort inte är gjort med hjärtat och själen utan med kroppen som är sjuk i en svår sjukdom som inte har någonting med dom att göra. Jag ska påminna dom om att taggarna av smärta som levereras till deras hjärtan av pappans frånvaro inte kommer från hans hjärta utan från sjukdomen alkoholism..

Jag ska berätta för barnen hur mycket pappa Älskar och saknar dom. Hur han skäms över att vara en fyllegubbe. Jag ska berätta hur förtvivlad han blir över att göra er rädda över att han ska hittas död… Jag ska berätta att dom inte är bortglömda av honom utan dom finns alltid i hans tankar på ett eller annat sätt.. Jag ska berätta hur stolt han är över alla fyra. Jag ska berätta om att han vet hur älskad han är av er barn.

Men jag måste också berätta om att valen som han har gjort tidigare är gjort helt av honom själv av olika personliga skäl och allt eftersom han sjönk så var det svårare att ta sig ur.. Sen var han fast. Jag måste berätta om att vi människor är så olika och att vissa blir lätt beroende av droger och då räcker inte ens den stora kärleken till sina barn för att bli fri.


Hanna gjorde en teckning till pappa idag. Pappa är han med mörkt hår. Ovanför är Hanna själv. Det stora i mitten sa Hanna ”tända ljus” om.. Kanske en raket..

Barnen firar en frånvarande pappa idag. Även om jag som vuxen inte alls ser honom som den bästa pappan till mina barn just nu.. så har jag ingen talan. Det är mina barns pappa och dom Älskar honom även om han är en frånvarande fyllegubbe till pappa. Det finns många stormande känslor inom dom men det finns alltid en stor kärlek till pappa som går som en röd tråd i deras liv.  Det är det absolut viktigaste att inte den känslan förbytts till ett mörker av hat..

Mina barns ord till deras pappa i dag:

Grattis älskade pappa på farsdag – VI ÄLSKAR DIG!

* Idag så minns vi.

Idag är det 10 år sen terrorn som drabbade många, många människor i New York. USA.. Många människor miste sitt liv och skadades. Attacken lämnade en oerhörd sorg efter sig hos anhöriga och vänner. Många barn förlorade ena föräldern. Många barn låg under sina mammors hjärtan när katastrofen slog till. Dom fick aldrig chansen att ha ett liv med sina pappor. En hel Nation var i sorg. Många runt om i världen kände nog någonting av en overklighetskänsla inom oss.

Många världen runt, tittade och tittade konstant på TV. Ett plan flög rakt in i WTC.. Efter en stund en till i det andra tornet. Jag frågade mig. Var det reprisen av den första jag såg? För inte kunde väl två plan ta ett varsitt torn nästan direkt efter varandra? Är det nyheter? Inte någon filmtrailer väl? Jag hamnade av en slump på en Nyhetskanal i USA.. Just när första attacken hade hänt.. Zappade överallt.. Dom svenska kanalerna.. Dom Finska.. Text TV… Samma sak överallt. Sakta började man ta in det fruktansvärda som hänt.

Det var så mycket sorg.. Så mycket tragik man såg om och om igen. Varje gång snördes hjärtat ihop i kramper och man ville bara gråta hejdlöst. Bilderna och ljuden av terrorn etsades fast i hjärnan och till slut så behövde man inte längre se på nyheterna. Man såg bilderna och hörde ljuden tydligt inom sig. Den förtvivlade sorgen. Alla varför? Det gjorde ont men aldrig att det ens var i närheten av hur det var för dom människorna som drabbades. Jag kommer aldrig att glömma den 11 September 2001.

Vi får aldrig glömma.Vi måste nog minnas all ondska som händer. För att få en påminnelse inom oss själva vad som är viktigt. Men vi får aldrig föra ondskans budskap vidare. Vi måste kämpa för Freden.. För friheten.. Demokratin. Vi måste kämpa mot Terrorism, terrorister vars syfte är ju att skada och sätta skräck i så många oskyldiga civila människor som möjligt för att nå sina egna politiska ideologier, vad det nu än kan vara. USA är långt borta. Man får aldrig lura sig själv att ”Det händer aldrig här” Det kan hända här. Det har hänt här. Vi har ju Oslo och Utöja i Norge som ett mycket färskt minne inom oss. Våra grannar.

Man måste börja någonstans och den allra bästa början är ju inom en själv. Många förlitar sig på andra för att dom ska sköta om den biten. Sen så för man sitt egna privata krig mot allt och alla som stör en ens vardag.
Har pratat om värderingar och om fördomar här. Det är det som jag menar med egna krig. Att ha en tolerans mot olikheter är nog en viktig förutsättning för att kämpa för just fred, frihet och demokrati.

Börjar vi inom oss själva.. för över det till våra barn och dom i sin tur.. Ja då är snöbollen i rullning. Man kan minska på det onda i samhället men man kan aldrig ta bort den helt. Tyvärr!

Vi mindes igår. Vi minns idag. Vi minns i morgon med..

Jag tänder ett ljus för alla dom som fallit offer för Terrorismen runt om i världen.

Var rädda om er själva och varandra!