Etikettarkiv: Peppa

* Ett, två, tre.. fyra =)

Den här sista veckan före påfyllning i plånboken är verkligen en prövning för ens karaktär… Stå emot med högt huvud eller kapitulera och börja fnaska.. Haha. Nejdå inte det sista.. Men man prövas och man fixar det även om det suger gnuballe.. big time. Egentligen är det väl Karaktärsstärkande detta med sista veckan innan… Vi säger så.. Det stärker.. prövningar stärker om man tar det på rätt sätt.. Så ni anar inte hur stark jag är vid detta laget.. som granit..Haha. Det gäller att peppa sig själv och ungarna på alla sätt och det funkar faktiskt… att det kommer en bättre morgondag någon gång. Det gör det – Alltid!!

Ungarna håller på att förgås av tristess just nu.. Det kan bli så emellanåt. Dom vill inte ens gå ut. Hanna får jag tjata på i flera timmar innan jag får ut henne och sen när vi väl kommer ut på gården så så sätter hon vid en bänk i skuggan med sitt snöre och fipplar med den i några timmar. Jag ligger på gräset på en filt och letar fyrklöver men inte hittar jag några.. Räknas det om man skapar en egen fyrklöver.. sätter dit ett blad på en treklöver. Jo, det måste ju räknas. Man skapar sin egna lycka på det sättet.. eller hur?? Ja, man får ta till alla knep och bara dom inte är dåliga så är dom faktiskt bra =)

Snart har vi semester.. Vi ska till Paula och ha det gott i ett par dagar. Vad jag längtar och ungarna med.. Har råkat säga det till Hanna så nu säger hon varje morgon att ”Pula.. åka tåg snart”  precis varje morgon när hon vaknar.. Haha ”Nej, inte idag gumman men snart.. om si och så många sovningar” och med den ämligaste min så svarar hon ”Åhh.. neeeej” Det är för länge i hennes tycke.. Ja i mitt med och grabbsens.. Men den som väntar på något gott.. =)  Ja, det ska bli så underbart att komma iväg en stund och samla krafter och få nya intryck… Marcus kom precis och frågade att ”Hur många dagar är det kvar?” Haha. Så gissa om vi längtar!!

Barnen längtar en massa också till Gröna Lund som blir av nästa vecka. Den tar vi i samband med resan till Paula.. Någon av dagarna spenderar vi på Grönan.. Härligt!! Vi har ju fribiljetterna som vi fick av någon okänd i gåva.. TACK ännu en gång!!  Johannes fyller år på måndag.. Hela 12 år. Älskade unge.. snart stor. Ja alla är snart stora .. det är bara jag som blir yngre.. Hö hö :P

Nu ska jag kocka lite mat.. Vi höres väl snart igen!
Tills dess får ni ha det så underbart gott!!

Sköt om er!

KramKram!!

* Karma is the Bitch

Det är mycket prat om fattiga barn lite överallt nu i bloggar och tidningarna. Vet ju. Har själv medverkat här om dagen som en återkoppling till Expressens artikel 2009 om fattiga barn.

Det är mycket om hur man ska hjälpa dessa barn som inte har det så välbeställt. Ja eller föräldrarna som inte har det så välbeställt. Ungarna hänger ju bara med av bara farten.

Tonårsmorsan gör sin grej.. HELP 2 HELP är en fin tanke.. Men jag reagerar ändå lite olustigt på hela den grejen.  Fatou är en snäll kvinna. Jag gillar henne skarpt. Det är inte det. Varför göra det så komplicerat? Varför dra in företag som får cred för ”hjälpen” genom reklam på en blogg. Sen uppmanas dom som inte kan hjälpa eller inte vill hjälpa ändå ge cred till dom här företagen som hjälpt till. Ett PR – jippo på bekostnad av fattigdomen som finns omkring oss. Det känns som inbakad och/eller dold reklam för företag som ska florera i bloggen.

Varför ska man tävla om att få vinna en matkasse för att man är fattig? En tävling för fattiga.. Tja.. det låter inte riktigt bra i mina öron. Jag ser framför mig många medmänniskor som i behov trånar efter en bit ”bröd” ur den välbeställdas kasse. Jag ser målade tavlor i olja av fattiga.. men i en modern tappning. Jag ser ”grindslanten” där man slåss om en peng.. Fast i vuxen tappning.

Varför inte bara se sig omkring i sin egen närhet.. sin omgivning. Gå igenom den egna släkten.. vänner.. grannar. osv.. Finns där någon som skulle behöva?   Uppmana vänner och bekanta att göra detsamma. Det finns behov bara man tillåter sig att se. Vill man hjälpa och kan det så gör det. Gör det anonymt om möjligt så slipper mottagaren hamna i en skuldposition.. en tacksamhetsskuld som kan bli otroligt jobbig. Många gånger är det mycket skam inblandat i just faktum att man inte har medel. Fast det är ingenting att skämmas över. Vi alla är lika värdefulla.

Det är väldigt viktigt att få bort skamstämpeln på just fattigdom. Vi måste stötta varandra och peppa.. istället för att se ner och förminska eller ordna tävlingar så att ingen hamnar på djupt vatten. Stötta varandra så att man orkar en stund till.  Vi måste hjälpa varandra att finna lösningar för när man hamnar i hopplöshet så har man svårt att se någonting överhuvudtaget mera än sin egnen svarta situation. Vi måste se vårat egna värde, att vi inte är värdelösa och en belastning för samhället för att vi är ekonomiskt fattiga. För känner föräldrarna skam så fortplantar det sig säkerligen sig till barnen också ganska snabbt. Det blir offer på offer.

Kan vi göra det för våra medmänniskor omkring oss som har det svårt, stötta och peppa.. Hjälpa dom att se sitt egna värde..att som inte är dåliga.. så är det ett värdefullt och livsviktigt bidrag i denna diskussion om just barnfattigdom. Det kan vara just någons respekt, stöd och peppning som gör skillnad i att falla eller inte falla. Det kostar ingenting.. men är så, så värdefullt och är en långsiktig investering i begreppet medmänsklighet..
För ni vet ju.. Karma is the Bitch!!

Over and out.. Köping den 15 Juni och året är 2011 och klockan är 01:29.. attans mycket eller lite.. Det beror på hur man ser det.. =)

KramKram!!

* I Have a Dream.. Jomenjo, har ju det.

Ibland så har tanken kommit över mig… en idé.
Den är inte unik… och säkert så finns det behov av den.
Eller det här har funnits under några år hos mig…
så den är inte ny för mig.

Jag som ensamstående mamma vet hur drygt livet kan vara ibland.
När det kör ihop sig… när barn är sjuka… när man själv är sjuk.
Att kunna sova en stund när man själv är sjuk och har barn hemma
är ibland en omöjlighet för några..

Att kunna då beställa hem hjälp som tog över alltet
så man kunde sova en stund..
eller som går och handlar en som lagar mat m m.
Eller gå ut med barnen en stund..
Sådan hjälp är guld värt för en ensamstående förälder.

Jag är ju ensamstående med fyra barn hemma.
När inte någon finns tillgänglig av släkt eller vänner.
så har man ju önskat att denna möjlighet fanns.
Att det finns ett par extra armar till hjälp är ju guld värt.

Ibland så har jag tänkt på att det vore ju underbart
att kunna starta upp en sådan firma..
Dit vi ensamstående kan vända oss till när det kniper.
Att kunna ringa på morgonen och säga
”Idag skulle jag behöva hjälp med att handla
för två av mina barn är sjuka och jag kommer ingenstans
Kan ni komma?”
”Jag har inte sovit en blund i natt för sjuka barn
och skulle behöva sova några timmar på dagen.. Kan ni komma?”
” Idag så har jag så ont i min rygg och barnen skulle behöva komma ut en stund… kan ni komma?”
”Jag har ett barn sjukt och skulle behöva gå med en annan till fotbollsträningen.. Kan ni komma?”

Hämta och lämna på dagis/skola…osv…
Ja ni förstår vart jag vill komma.

Jag tror ju att det skulle uppskattas av många ensamstående föräldrar
att kunna ha möjligheten till sådan hjälp..
Eller vad tror ni?

Jag vet ju av erfarenhet att det kan knipa rejält ibland..
Ibland så är både jag och några barn sjuka..
Men som det är nu så kan jag inte ligga sjuk… det går bara inte.
Min största fasa just nu är att jag ska bli liggande i tex svinflunssan…
Man kan tydligen bli rätt så dålig…
Men som jag sa… ja kan inte ligga ner.. barn ska skötas.
Det ska lagas mat… tvättas kläder… dom ska till skolan..
Dom ska ut… dom ska det och det….
Eller om jag bryter foten eller så
Då måste ju vardagen ändå fungera… så är det bara.
Alla har inte ett stort närverk omkring sig
Så att man kan få den hjälpen tex av släkten

Ingenting får ju stanna upp när man har barn
Dom ska ha sitt oavsett vad.
Jag har aldrig legat ner när jag är sjuk.. inte sen jag fick barn.
Så jag vet ju att allting går…
Men det kunde ju gärna vara lite lättare någon gång.
Det suger ju kraften ur en rejält vissa situationer som man hamnar i.
Det är ju annat när man är två om vardagen…
Men när man inte är det… så kan det vara lite körigt ibland.

Mitt största fel är ju att jag har svårt att be om hjälp.
”Kan själv” är mitt motto…Haha
Men ibland så kan man inte själv så är det bara..
Har svårt att be någon som själv har barn att hjälpa till
Dom har ju sitt med barn
och jag har fyra barn… det blir så mycket för dom.
För mig skulle det vara lättare att ringa någon firma.

Det går åt en massa pengar när man ställs inför jobbigheter.
Har man svårt att orka laga mat..
Eller man har inte kommit iväg för att handla för att man är sjuk
eller någon av barnen är sjuk tex i magsjuka..
Så kanske hämtmat är räddningen under några dagar..
Ja då är det ju kört sen när det gäller ekonomin…
Det luktar ju konkkaronkka lång väg… iaf för mig.

Men visst skulle det vara en bra idé?
Vad säger ni mina fina kloka läsare?

Givetvis skulle det inte kosta skjortan
utan man få hitta ett sätt att få ner kostnaden
för den föräldern som ska ha hjälp…

Nu hoppas jag ju att någon snor min idé ju rakt av…
Jag har inte råd att starta upp en firma alls..
Eftersom det krävs mera än en som jobbar..
Jag är ju fattig… Remember!! Haha
Om någon startar upp en sådan firma här i Köping
så kan jag ju jobba där sen =)

Jag brinner verkligen för att försöka underlätta situationen
för oss ensamstående föräldrar..
som kanske också är fattiga… arbetssökande och så.
Jag är ju allt det där och massor med andra är det ju också.
Det var därför jag ställde upp i Expressens ”Fattiga barn” artikel
Just för att hjälpa några kanske att få en annan syn på sin situation
ett annat tänk…så att man  inte går under.. så att man orkar
För jag vet att det fungerar… det funkar ju för mig =)

Att hjälpa till med idér, peppning och att lyssna och förstå…
Ibland så hjälper det enormt en annan medmänniska att någon förstår.
Eller när någon känner igen sig i mina texter när jag bloggar.
Man vet att man inte är ensam om sin situation…
Jag är öppen om min situation och känner ingen skam
Jag hoppas ju att det peppar andra att känna så också.
För skam är tungt.. så attans tungt att bära.

Det här är liksom min lilla dröm den här firman.
Den är just nu inte möjlig att förverkliga alls.
Ja eftersom jag inte har dom pengarna som behövs..
Men kanske någon gång i framtiden..
Då kanske min ekonomiska situation ser annorlunda ut.
Men jag fortsätter att drömma… som vanligt ju =)
Som sagt var.. så hoppas någon snor idén nu..
För är ju övertygad om att det finns ett behov.

Sköt om er alla…
och ha en attans trevlig kväll.

KramKram!!