Bilden med texten ↑här↑ är bra och stämmer nog ganska bra.
Att hålla fast vi sin ilska är inte att rekommendera en längre stund. Det är lätt att ilskan går sen över i ren hat om man behåller den för länge. Arg måste man få bli emellanåt bara man inte fastnar.
Det är inte sunt för ens själ och välmående. Det är ett hinder för att må själv så bra som möjligt. Det är ju det jag har sagt under alla dessa år. Hat och ilska skapar en massa oreda överallt. Självföraktet går ibland som en röd tråd i hatarens liv som försöker döljas och kontrolleras med hat mot en annan människa.. eller ett objekt. Hatet och ilskan riktat mot någon.. är som hatarens valium men som med allt så slutar den att verka efter en stund och man måste ha mera. Och behöver man valium så mår man nog i n t e så bra..
Det är nog ganska lätt för en del att hata någon/ någonting man är rädd för och är okunnig inför eller om man känner sig underlägsen någon.. Avundsjuka.
Nu till mera personligt i ämnet..
Jag själv är nog föremål för en del hat av vissa.. När det inte finns några murar att rasera så skapar man murar åt mig av lögner.. Mitt liv blir ”Hon försöker ge sken av ett perfekt liv i sin blogg men under ytan har hon det så eländigt.. tänk om alla visste.. bla bla bla” Men inte någonting om vad det nu är som ska avslöjas. Mitt sexliv kanske? Det finns ju inte omnämnt i bloggen alls. Vassego sätt igång bara.. Hoppas den är riktigt smaskig och kinky just det där livet som ev skapas 
Själv kommer jag knappt ihåg hur det är att ha sådant liv.. Det kanske är riktigt najs nu, dom här sänghalmsakterna, jämfört med då på typ 1800-talet.. Hehe.
Det är nu det blir tragikomiskt faktiskt med denna ”Hon försöker ge sken….” Hela denna blogg sen -07 är full av öppen och ärlig självrannsakan.. Den är full av raserade murar.. Det är missbruk.. ja inte egen. Det är ekonomisk fattigdom.. Arbetslöshet….Rastlöshet. Allt det där jobbiga som kommer när man är ensamstående mamma med ett drös av ungar..Om ensamhet.. Om längtan. Det är mycket tårar och kamp för att få vardagen att gå ihop.. Ett perfekt liv??
Om mitt liv är perfekt i någons ögon.. Då beklagar jag verkligen det liv dom lever. Herrejävlar..Det måste vara väldigt torftigt och uselt om mitt liv i deras ögon är perfekt och avundsvärt. Någon av oss har tydligen missat någonting väsentligt!!
Nej.. Mitt liv är inte det liv jag vill leva resten av mitt liv. Det är ganska jobbigt emellanåt. Men jag kämpar otröttligt mot mina mål och medan jag kämpar så gör jag det absolut bästa av det jag faktiskt har just nu.. och det är ju inte lite jag har. Sen står jag ärligt för mig själv och mitt liv.. mina misstag och mina lyckanden. Jag står för dåtiden.. nutiden och drömmarna om framtiden. Jag behöver inte hata.. och skylla mina egna tillkortakommande på andra. Och jag tar inte åt mig just för att jag vet precis vem jag är. Har tittat mig i spegeln ganska många gånger och en del gånger har jag inte alls gillat vad jag har sett men har bättrat mig. Gör det fortfarande emellanåt.
Och har jag trampat någon på en öm tå när man bett om min åsikt.. så borde man inte ha frågat för jag bäddar inte in vad jag tycker i en massa bullshit. Då vore jag inte ärlig utan falsk. Då slickar jag röv och så lågt kommer jag aldrig att hamna. Huu!! Lite självrespekt har man ju i alla fall.
Äsch.. Nu gjorde jag det igen. Hittade citatet ”Holding onto anger….” och skulle bara göra ett litet, så där inimini, blogginlägg om det.. Det ena gav sen det andra och det blev dom det nu blev =)
Var rädda om er själva och varandra!!
KramKram!
