Etikettarkiv: Samhälle

* Kära Tomten… Del 4 – 2012

Diverse 14 december 2012 003x

Kära Tomten.. Jag skulle vilja önska igen. Du ser det där fina fotot av tavlan. Den har jag fått av ”Majja” en helt fantastisk tjej på snart 16 år som inte har det så lätt. Hon får tampas nu och från i princip hennes födelse.. med mycket traumatiska händelser med missbrukande föräldrars oförmåga att ta hand om och ett barn. Det handlar också senare om en  oförmåga att ta hand om och värna om ”Majja” hos s k yrkeskunnigt folk som inte sen har haft alla bestick i lådan som man nu säger emellanåt. Alla barn är speciella och har sina individuella behov och ”Majja”är ett ett sådant barn men med extra speciella behov.

”Majja” har gått igenom det mesta i sitt snart 16 – åriga liv av regelrätt tortyr, misshandel, våldtäkter. Stora, grova svek och utnyttjande av vuxna personer, Svek av myndigheter och placeringar. Det finns stora bestående kroppsliga men och djupa psykiska som hon nu tampas med. Hon har bott på gatan och fastnat i droger som hon har kommit ifrån nu.

Snart 16 år och har gått igenom så mycket trauman. Saker som skulle ha knäckt vem som helst.. Men ”Majja” hon står upp och försöker kämpa på så gott hon kan med ett varmt hjärta. ”Majja” har en stor omtanke om andra och klok som en bok i många saker. Hon har humor och är en riktig busfia emellanåt =) En stor kämpe är hon men hon vacklar emellanåt när det blir sådär jättetungt i hennes hjärta och dom svåra minnena poppar upp så hon försvinner en stund som skydd.

Kära Tomten.. Jag önskar av hela mitt hjärta att ”Majja” ska hitta det är inom sig själv för att kunna gå vidare och bli så hel som möjligt. Det som har hänt har hänt och det går aldrig att göra ogjort.. Tyvärr! Jag önskar att hon ska få förståelsen för hur viktig och värdefull hon är.. Att hon duger just precis som hon är och att hon förstår att ingenting har hon skuld till.. Ingenting!! Jag önskar att hon ska få tryggheten i sitt liv. Trygga vuxna personer som inte sviker. Tryggheten i sig själv att våga lita på andra.. Det är nog en förutsättning för att känna trygghet.

Kära Tomten.. Någonting som många andra inte riktigt förstår betydelsen av och därför tar den för given är – Familjen. ”Majja” har ingen familj. ”Majja” har inga farbröder.. Mostrar, fastrar.. far och morföräldrar..Ingen mamma eller pappa el syskon i sitt liv. ”Majja” är ”expert” på att bo på institution.. Det är det enda hon i princip vet. Det är en stor önskan hos ”Majja” också – att få tillhöra en familj där hon får vara trygg.

Kära Tomten.. Det är så mycket jag önskar för denna helt fantastiska tjej och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom slår in.

Tyvärr så finns det en del barn som har det som ”Majja”.. som lever just här och nu som ”Majja” gjorde tidigare och barn som lever som ”Majja” lever nu. Barn som tampas med liknade trauman. Jag önskar för dom med av hela mitt hjärta..

Här är några dikter av ”Majja”.. Det gör så ont att läsa orden.

SMÄRTAN

SMÄRTAN- som Du INTE ser
SMÄRTAN- som ja bär i mej……. hela tiiden
SMÄRTAN- som ja får biita ihop….
ja trycker bort SMÄRTAN

klarar inte…….. grejjar inte… fixar inte
bära SMÄRTAN…..
våga möta SMÄRTAN
våga…. känna…. SMÄRTAN

SMÄRTAN

som en STOR BIG klump i magen…
bita ihop… o le me min mun…. medan
HELA mitt inre gråter….
till slut….. går de inte mer…
gråten måste ut…….

Du….. ser den inte…………….
Känner Du mej??
g r å t e n……….. kommer med full kraft
nu bara ramlar H E L A min Värld……….. s ö n d e r
det blir så m ö r k t
ja ramlar o slår mej

S M Ä R T A N- den H E M S K A- SMÄRTAN
SMÄRTAN- som vrider runt i mej…… gör FET ont
ja KAN INTE STOPPA

SMÄRTAN o GRÅTEN
det gör såå ONT
Ser Du mej??

SVIKEN

SVIKEN – ……….dumpad
SVIKEN – av samhället
dumpad….. av dom vuxna

jag känner mej sviken….
ledsamheten…. oron
jag trycker nedåt..
KÄMPAR uppåt

F R A M Å T

mot målen…
mot min egen framtid
visa dom vuxna..
jaa alla… att trots jobbig.. svår uppväxt
s ö n d e r s l a g e n barndom

KAN Livet vända…..

det handlar om – att Inte ge upp
KÄMPAR uppåt
bestämma sej.. Inte låta ondskan vinna
Inte låta kneppa… dumma människor vinna
sätta sej över dej – trycka ned dej

DU är BRA
DU duger…. precis såsom DU är
JAG är BRA
JAG duger….. precis såsom JAG är

VI behövs… för varandra
VI har samma V Ä R D E
låt oss VI digga varandra….
GE k Ä r L E k istället för hat

ett litet ljus lyser upp det mörka
gör att det mörka försvinner – KÄRLEK vinner
krig förvinner……

Kära Tomten… Del 1 – 2012
Kära Tomten… Del 2 – 2012
Kära Tomten… Del 3 – 2012

Önskningarna från förra året gäller i år med!
Kära Tomten… Del 1 – 2011

Kära Tomten… Del 2 – 2011
Kära Tomten… Del 3 – 2011
Kära Tomten… Del 4 – 2011
Kära Tomten… Del 5 – 2011
Kära Tomten… Del 6 – 2011
Kära Tomten…Del 7 – 2011

Samma med önskningarna för 2010!

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Attention!! Vad är det vi egentligen ser?

Så här är det ju tyvärr i dagen skola. (Särskolan är inte inkluderad i detta)

Att se till varje barns enskilda behov, förmåga och ev funktionshinder borde ju vara A och O i skolan men så är det ju inte alltid. Det kostar.. Det finns en studieplan som ska följas oavsett vad. Lärarna stressar med att ”Detta måste jag lära ut denna period till alla elever” och så faller alltid några mellan stolarna för att dom inte ha fått den hjälpen… tiden.. lugnet.. förståelsen för deras eventuella funktionshinder.

Ansvaret kastas många gånger väldigt snabbt till föräldrar. Till Bup. Tillbaka till Bup trots diagnos. Till andra myndigheter.. ”Någonting står inte rätt till.. Vi har gjort vad vi har kunnat… Vi har inte resurser.. Inte personal.. Hur står det till hemma egentligen? osv”

Gjort vad dom har kunnat?? Ändå så svarar dom själva klart och tydligt på ”Någonting står inte rätt till..” Genom att det inte finns resurser i dagens skola för att täcka vissa barns behov. Det fattas kunskap och förståelse.. Barn hamnar utanför.. Blir utpekade.. Dom får en skev bild av sig själva.. Att det är fel på dom… Undvika skolan.. Skolk.. Trötthet.. Håglöshet.. Depression..

En del av dom här barnen hör vi högt och ljudligt. Vi hör dom i skolan.. omkring oss i samhället.. Men lyssnar vi? Förstår vi vad det är vi hör och ser? Eller ser vi bara odrägliga och ouppfostrade ungar? Ser bara vi slöa, korkade och lata ungar? Ser vi slappa föräldrar som inte tagit sitt ansvar? Ser vi dåliga hemförhållanden?

Det vi ser väldigt tydligt men missuppfattar grovt emellanåt är kanske ett osynligt funktionshinder hos det unga barnet.. Ungdomen. Det som vi alla måste få kunskap om och som vi måste lära oss att förstå. Samtidigt som förståelsen ökar..och vi börjar se det med lite andra ögon.. så minskar det egna funktionshindret som är baserat på dom rädslor och fördomar som finns.


Klicka på bilden så kommer ni dit.

* Ge mig mera tid.. Någon!!

Ahh.. Har en massa att göra hela tiden. Vart tog den där tiden vägen när man satt här framför datorn och bara slösurfade runt? Det är mycket nu och jag skulle kunna ge bort häften och ändå har nog kvar. Men å andra sidan.. så hålls min dryga rastlöshet lite i schack när man har fullt upp. Man hinner inte känna så mycket. Det är ett under om jag klarar mig från magsår.. Det är ju där i magen som stressen samlas och gör förbaskat ont just nu.

Jamen.. så hände det som händer varje år.. Det blev varmt helt plötsligt och ungarna står där och svettas i vinterskor fast det finns ju lufthål i några så dom borde ju gå att ha ett tag till =)  och så vinterjackor. Det är bara och pallra sig att köpa allt X 4 på en gång och det suger gnuballe just nu. Ätteläggen har ju vuxit enormt.. känns det i alla fall.. så det blir till och ekipera dom alla på en gång i år igen..och det nu snarast. Dom måste ju se anständiga ut i alla fall på pappas begravning och inte som några trashankar.

I morgon bitti blir det Västerås. Det gäller ”Pappasaker” En gång till efter i morgon blir det nog innan begravningen som är på torsdag nästa vecka. En vecka kvar innan vi ska följa pappa till sista vilan och det börjar kännas så där svårt och jobbigt igen. Det är mycket tankar just nu.

Pausade i bloggskrivandet och såg på debatten nyss på SVT1 som började kl 22. En del av det handlade om Downs syndrom. Ingenting nytt under solen i den debatten faktiskt. Det är kanske därför vi inte kommer någon vart? Nya tester på gång men det har vi ju vetat att det kommer att komma om inte attityderna förändras. Det här är i mitt tycke en solklar utveckling åt rasförädling. Det här är tillbakagång och smygutrotning av en grupp av människor med moderna metoder som hjälp.. men det kallas för positiv utveckling. Positiv för vem??

Vi väljer inte. Det är samhället som väljer åt oss och låter oss tro att det är vi själva. Läs gärna –>Vi fördummar oss själva. Lite mera om ämnet finns under TEMA: FOSTERDIAGNOSTIK.

Nu blir det bingen.. Upp tidigt och i väg sen till Västerås.

Var rädda om er själva och varandra.

* Alla ungar är hemma idag..

Skola och fritids är stängt.. Ganska skönt faktiskt. Solen skiner och det är några minusgrader ute. Det blir till att pallra sig ut en stund med tvenne ungar.. Dom andra två får jag väl inte ut lika lätt.

Jag är lite ur form just nu.. Håller på att tampas med ett eventuellt faktum som kommer att syna mina krafter ordentligt. Att finna lösningar när det kommer (om det nu kommer.. jobbar också stenhårt för att förhindra att det sker ) är ett heltidsjobb just nu. En sak är i alla fall säkert. Samhället med sina regler kommer att göra mitt redan usla ekonomiska liv ännu uslare. Mycket uslare.. så pass uselt att jag har lite svårt att riktigt greppa vilka jävla konsekvenser det kommer att ge mig. Antalet munnar att mätta är oförändrat. Jag har försörjningsplikt för alla. Alla utgifter är lika. Jag tar inte vad det är här på bloggen just nu.. Men rider på en panikvåg av och till just nu och det är inte det trevligaste ska ni veta.

Att ge upp är inte inte ett alternativ i min värld.. Så det blir till att kämpa hårdare.. hur det nu ska gå till. Tycker nog jag redan kämpar rätt så hårt sen flera år.. så hårt jag kan och lite till.

Ha det så bra alla.. så hörs vi snart igen.

* Vi fördummar oss själva.

Allmän förklaring om dom mänskliga rättigheterna.
Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
Artikel 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag
Artikel 3. Var och en har rätt till liv, frihet som en person i lagens mening.

Samtidigt som vi är rörande överens om detta så ger samhället möjlighet att selektera en grupp av människor.
 Det är motsägelsefullt. Det finns ingen konsekvens i det hela eftersom samhället underlättar bortsortering av barn med DS. Det har redan här skett en värdeminskning. KUB-Tester är ju enkom för att leta efter DS. Barnmorskor massutbildas för att kunna ge information om testet och DS. Dom är inte lika mycket värda som alla andra barn som gror under sina mödrars hjärta. Det är ju inte ett test som man får svar på om fostret har DS.. så där apropå. Lite liksom på köpet. Det är ett tydligt och riktat test mot DS.

Samma sak hade det varit nu för typ Aspergers syndrom och ADHD (Tar dom nu som enkla exempel) om vi hade tester för det. Det är sk neuropsykiatriska funktionshinder som kan ger ett mycket svårt liv för alla parter. Då skulle vi ha en diskussion liknade denna. Garanterat.  Sen kommer det och det… Vi är ute på mycket farligt vatten nu. Människovärdet för en del människor sänks bit för bit.

Man säger ibland att man vill inte ta bort människorna utan funktionshindret DS. Jag förstår tanken i och för sig.. i teorin. Men säger ändå Bull Shit… En bortförklaring för att kunna ha kvar sina egna argument mot DS. För att kanske slippa se människan med DS som en individ. Skulle alla göra ett KUB – test och abortera DS. Då utrotar vi personerna med DS. Det är ingen sjukdom. Det blir ju ett naturligt resultat av det. Om 20 år kan ju DS vara borta i Danmark. Vi är på väg dit så smått nu. Det är inte lika värde alls. Man ser ner på DS. Den är inte önskvärd i samhället.

Vad ger det för signaler till dom existerande personerna med DS?
Är dom ett undantag från allt det där fina med att vi är lika värda, just för att dom inte alltid förstår så bra?? Då menar jag inom oss själva… Blir dom ett undantag på grund av DS?

Vi sk normala har 46 kromosomer. DS har 47. Det är bara så det är från början. Vi med 46 har enorma funktionshinder emellanåt. Det är dom funktionshindren som kostar samhället en massa pengar. Ja om man nu skulle ta det ur en samhällsekonomisk synvinkel. Det är dom 46 kromosomerna som vi har som skapar oreda. Det är dom som skapar fördomarna. Hatet. Ja det finns en massa exempel på skit som vi skapar. 
Extrema exempel på utrotning av icke önskvärda personer av människor med 46 kromosomer är ju .. Hitlererans utrotning av tex Judar. Pol Pots utrotning av flera oönskade folkgrupper. Här är den inte så extrem.. Men det har börjat lite smått i och med att utvecklingen går framåt.. folk blir mera giriga efter att få ”Perfekta” barn. Barnen ska ju välkomnas utan att vi villkorar deras existens.
Tillägg: Ett förtydligande. Hitler och Pol Pot är extrema exempel på sk normalas ondska för att utrota icke önskvärda personer el folkgrupper.
Nu finns risken att samma sker här på ett sätt. Men då lite mera sofistikerat genom att forskningen går framåt.. Tog alla ett test för DS och tog dom bort det. Tja.. Faktum är ju att personer med DS kommer att utrotas. Våra krav kommer att öka. Nu säger jag inte att det skulle ev ske dom närmsta tio åren. Nej.. Det kommer att ta tid isf. Inte under min livstid. Kanske inte under mina barn livstid heller.. Ja om det nu skulle bli en utveckling åt det hållet. Slut på tillägg.

Hade vi en lag som en rättighet att välja kön. Vi säger att flickfoster aborteras mest. Skulle då inte kvinnan anses som mindre värd hos några? Eller om det var tvärtom.. Männen selekteras bort av majoriteten. Då är det ett hot mot att vi är lika värda. Alla är vi nog väldigt överens att en sådan selektering inte får förekomma. Eller hur? Könet finns i generna från begynnelsen. DS finns i generna från begynnelsen. Det är förbjudet i lag att ifrågasättas för sitt funktionshinder. Likaväl som det är förbjudet i lag att ifrågasättas för sitt kön.

I en del av dom argument mot DS som folk har baseras i mångt och mycket på okunskap. Det är rejäla vanföreställningar om DS personer ibland. Det är okunskapen och rädslorna som talar i min mening och att rätten till DS-selektering faktiskt finns. Utifrån dom rättigheter vi har i abortlagen så får folk göra vad dom vill faktiskt. Rättigheten har skapat rädsla. ”Det måste ju vara ett funktionshinder som är så jobbigt Jag vet många som har bittert ångrat sina val och dom valen baserades enbart på okunskap och att tester faktiskt finns. Den information man får av samhället är ju enbart rigid fakta. Den kan ju skrämma skiten ur folk. Den faktan ger ingen rättvis bild hur personer med DS fungerar.

Att DS personer har det svårt är en mycket felaktig fördom. Man har oftast en god social förmåga och ett välutvecklat känsloliv. Där kan dom fara illa ur den aspekten.. precis som vi sk normala. Livet är ju så för alla.. lite upp och lite ner. Men att dom skulle fara illa eller må dåligt rent allmänt på grund av DS är helt fel. Tvärtom. Dom är säkert lyckligare med sin tillvaro än vad både du och jag är. Om dom nu far illa så är det på grund av oss sk normala.. Våra fördomar. våran människosyn..osv… Att ha det som argument för att selektera bort håller inte hos mig iaf. Säg som det är istället. Att kvalitén på barnet duger inte. Men det är lite farligt att säga så öppet så därför skyller man ifrån sig på funktionshindret DS.

Alla vill inte ha DS barn.. så är det bara. Kan och får inte ens ifrågasätta det. Men dom lagliga testerna mot DS är helt emot det vad Mänskliga rättigheterna står för. Det finns ett ifrågasättande. Av funktionshindret DS och dom existerande personerna med DS. Om inte ett direkt så ett indirekt ifrågasättande. Det tydliga ifrågasättande har gömts undan genom att man har bakat in i en massa *tillägg och snurriga paragrafer i lagen. Vad som ändå sägs är ju du duger inte som du är.

Här trampar vi med våra lagliga rättigheter på en svag grupp i samhället. En grupp vars röst inte är så stark. Dom hörs inte riktigt om inte någon bär deras röst åt dom om deras rättigheter och deras människovärde. Vi är många som gör det. Det är våran förbannade mänskliga plikt att värna om dom utsatta. Att värna om dom svagaste och deras rättigheter borde ju bo inom oss naturlig. Istället så har vi blivit mera egocentriska i tanke och handling.

I djurriket så är det naturligt att dom svaga lämnas åt dess öde för att naturligt försvinna. Dom starkaste blir kvar. En nödvändighet för att stärka arten. Dom går på instinkt. Är det det vi håller på med att stärka våran ras?

Samhället måste ju byggas på olikheter. Det är ju det som gör den mänsklig!

Annars så fördummar vi oss själva.

(Sorry för lite upprepningar)

_____________________________________________
* En liten förklaring vad jag menar.

Diskrimineringslagen som kom 5 Juni 2008 säger:
”Lagens ändamål
1 §    Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfatt- ning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.



4 § . Indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet

Här någonstans så har dom existerande personerna med DS och deras funktionshinder blivit ett undantag.

Såsom jag ser det:
1 §. Bra i mitt tycke..så ska det vara.
4 § Det är här jag börjar fundera lite.  Någon missgynnas ju. Dom existerande personerna med DS. Dom ifrågasätts ju i lagen för sitt funktionshinder DS. Ett neutralt sätt (genom abortlagen och olika tillägg med undantag där) är ju att ge kvinnan fritt att bestämma hur hon vill ha det. Testa och selektera bort om hon vill. Man får ett frivilligt val att välja. Ett berättigat syfte och det medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.

I mitt tycke finns det inget berättigat syfte. För är det inte så att Fosterdiagnostiken är INTE till för att hitta perfekta ungar. Det är väl till för att förebygga lidande..Vems lidande? Barnets eller föräldrarnas?

Någon ( Fördomar?) har alltså bestämt att DS är ett lidande. Tvärtom är det väl?.. Det kan nog förknippas mera med livskvalité. Eller är det föräldrarnas eventuella lidande som ska selekteras bort??

Medlen som används och anses lämpliga och nödvändiga är ju bla KUB- test. För att uppnå önskat resultat. Önskat syfte. Att kunna selektera foster med DS. Ett ifrågasättande av just dom redan existerande personerna med DS.

Abortlagen gör dom till ett sk ”undantag” från detta. Där finns det som en rättighet för kvinnan för att kunna ha dom här valen med Selektiv fosterdiagnostik. Abortlagen kom ju till för att man valde just kvinnans rätt före fostrets ”skyddsvärde” till en gräns. Före det har inte fostret något skyddsvärde alls. Sen kan man tvista lite om gränserna är rätt eller fel, den är så hårfin. Fri abort fram till 18:e graviditesveckan. Efter det är det till 22 fulla veckor efter tillstånd. Ett praxis är att inte bevilja abort efter det. Men det finns undantag. Då ska det vara synnerliga skäl. Som avsaknad av tex lillhjärna. Några fall av trisomi 18 har beviljats eftersom skadorna var så svåra och barnet ansågs inte livsdugligt…. och några till skäl till under  98-99. Då kom 67 ansökningar och 12 av dom beviljades. Dom andra hade ett skyddsvärde, människovärde. Dom ansågs livsdugliga.

Undantagen i lagen bör i sf gälla foster med så svåra skador att det inte är förenligt med gott liv. Där det finns lidande, smärta och ett mycket kort liv för det ev barnet. Där det är mest humant för alla parter att avsluta. Är det dom undantagen som menas i lagen? Helt rätt i så fall! Men eftersom DS kan ses med dom testerna också så inkluderas DS automatiskt och ”av bara farten” från den kunskapen så infördes också riktade test mot DS. Helt fel!! DS bör ju rimligtvis vara undantag från just det undantaget.

Det är här jag tycker det har spårat ur. Kvinnas rätt har då gått före dom redan existerande personerna med DS och bla deras rätt till att inte bli ifrågasatta i lagen för funktionshindret DS

Av många skäl så är det motsägelsefullt mot allt vad fosterdiagnostiken bör står för. Den ska väl förebygga lidande för det eventuella barnet.
Vad finns det för lidande hos funktionshindret DS? Jämfört med dom sk normalas liv. Livet bör vara upp och ner för alla…Det är ju det som är livet. Annars så gick det monotoni i människan (Då kan man nog snacka om lidande) Det finns lidande i allas liv ALLAS på ett eller annat sätt. Det finns massa liv och livskvalité. Ett långt liv osv osv.. hos personernas med DS och deras liv.

Det här är människor som representerar i mångt och mycket det som hos (vissa av oss sk normala) gått förlorat för länge sedan. Motsatsen till våra sk normalas tillkortakommanden är emellanåt så tydlig hos dom. Dom dömer inte. Dom bejakar sitt liv just här och just nu.. Det är otroligt mycket glädje.. värme.. ärlighet. Tycker dom om dig som person så kan man banne mig vara helt säker på att dom gör det också. Vi andra kan vara hur falska som helst i det. Ena stunden så ägnar vi oss åt rövslickeri för att i nästa stund hugga kniven i ryggen på varandra. Det finns så mycket genuint och vackert i dom här människorna.. Dom representerar LIVSKVALITÈ i allra högsta grad (givetvis finns det undantag.. dom är ju människor) Sen tillkommer det ju olika sjukdomar och dyl som kan ta ner det en bit. Precis som för ALLA.

Mitt hjärta och förstånd skriker högt: Att hur kan man ens tänka tanken att tacka nej till dessa personer i vårat samhälle? (inte bara DS). För mig är det fullständig otänkbart. Jag skulle se det som en stor försämring i mitt liv om inte mångfalden fanns. Min livskvalité skulle bli sämre.
Argumenten håller inte för att lagligt selektera i mitt tycke.

Jag uppfattar tydligt att det är föräldrarnas ev uppfattning av lidande och att man k a n se DS på testerna som har gått före i frågan. Inte utifrån livsdugligheten för personer med DS.. Värdet på människor med DS och funktionshindret DS… har minskat.

Givetvis så kan man tolka lagar hur som helst ibland. Men jag har verkligen försökt att se det ur alla vinklar och vrår och kommer ändå fram till samma resultat.

”Ett flertal europeiska länder går mycket längre än Sverige. Exempelvis har Frankrike och Spanien ingen övre tidsgräns för att avsluta en graviditet med gravt skadade foster, men även foster med mindre missbildningar som gomspalt dödas i de sista graviditetsveckorna. ”


* Självrannsakan och Våra sociala normer

Alla är överens. Ja många iaf.
Nästan en halvmiljon har visat det via Aftonbladets ”Vi gillar olika” kampanj.
Den finns det ett mörkeltal som gillar ”vi gillar olika” dom med.
Både åt det ena och det andra hållet.

Man handen på hjärtat!! Gäller det allt?
Menar.. Gillar vi olikheter när det kommer till andra saker?
Som homomsexuella? Funktionshinder? Dom överviktiga? Eller bara dom som ser annorlunda ut på ett eller annat sätt. Är på ett eller annat sätt?
Ser vi dom som väljer att inte skaffa barn som konstiga att dom inte vill reproducera sig själva? Eller som som vill skaffa många barn. Antar vi att dom tillhör en suspekt sekt som förbjuder all sorts preventivmedel?
Eller bara den där gubben som lever ensligt och vill inte ha kontakt med folk.
Blir han den där ”byfånen” som är konstig och dan?

Samtidigt som man visar med hjärta och själ att ”Vi gillar olika”
så sneglar man med förakt mot grannen som är överviktig.
Man tisslar och tasslar om Pelle och Kalle som gick hand i hand och pussades.
Eller den vackra kvinna som egentligen är man från början
men var född i fel genus. Man ser förbi dom med utvecklingsstörning med attityden ”Dom tillhör inte våran värld utan på sidan om”

Gör vi folk dumma för att dom har ett funktionshinder?
Dom som har tex Dyslexi… Fibromyalgi…Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som innefattas av bla dom olika bokstavskombinationerna. Utvecklingsstörning.
Dom som inte alltid är så synliga. Eller fullt synliga.

Ska man vara på ett visst sätt för att passa in i vårat samhälle?
För att var accepterad av det stora alltet så ska man vara smal som en sticka.
Se ut på ett visst sätt för att samhället har ”Krävt” det bla av dom unga.
Tuttar och läppar har pumpats upp. Det senaste bär man inom mode.
Man ska tänka på ett visst sätt.. Äta viss mat.. Rösta på ett visst parti.
Just för att det är ”rätt”

Sen kanske man ställer sig bakom”Vi gillar olika” Det rimmar ju väldigt illa eftersom man undantar  sig själv och andra från det.

Vi måste ta ett allvarlig snack med oss själva ibland.
Påminna oss om värdet som vi alla har.
Det värdet vi själva har och inte bara andra.
Det där riktiga värdet som inte är skapat av bla Media.
Vi måste påminna våra unga.. lära dom ända från start det där med att acceptera sig själva.. Att dom duger avsett vad.
Att dom är viktiga och värdefulla.

Vi måste ge våra barn och ungdomar modet att vara sig själva.
Media försätter folk i masspsykos mot det där andra som
”faller utanför det sk normala”
Unga drivs till självmord för att dom inte anser sig passa in.
Dom hetsas av samhället till drastiska lösningar.

Samtidigt som man engagerar sig i ”Vi Gillar Olika” kampanjen..
Man lägger ner hjärta och själ i att visa det.
Samtidigt så kanske man tampas med själv med Ångest över sin vikt…
Över känslan över att inte duga. Vara annorlunda. Mindre värd.

För att ”Vi gillar olika” så måste man nog gilla sig själv först.
Lite i alla fall. Där måste vi göra som stora förändringarna.
För när vi gillar oss själva för dom vi är. När vi accepterat.
Så kan vi gilla olikheter hos andra också fullt ut.

Sköt om er!

KramKram

* Aj Fan…. Ont gör det!!

I nerförsbacke gör det ont i smalbenen.. rejält ont.
Samma när det är plant…
Men… vid uppförsbacke så går det relativt smärtfritt.
Jag tror skorna är totalt fel för denna sorts aktiviteter.
Men får försöka pinna på så länge skorna håller.
Får väl limma sulan om och om igen..Haha

Prövade på att jogga idag… Gick över förväntan.
Det högg ju i ryggslutet varje gång fötterna ”Landade” i marken.
Men det är hanterbart… kan ju använda huggen som taktpinne.. Haha
Men jag ska ta det lugnt… mixa jogg med rask promenad..
Sen när jag har bra skor får jag övergå till att enbart jogga.
Ja om det nu går.. Det är ju det som är den stora frågan.
Det är dom krossade kotorna som försöker bestämma lite här.
Men om j a g får bestämma så joggar jag snart hela rundan..
Så vi får väl se vem som vinner.. Ni får ju heija på mig.. Eller hur??

Idag så var vi då till Västerås och Påsklunch hos barnens farföräldrar.
Trevligt.. trevligt!! Mycket god mat fick vi… proppusmättus ju!!
Jessica var med så hon och jag tog tåget..
Farfar Lasse kom och hämtade barnen med bil..
Min stora underbara son Petri kom också över en stund och fikade..
Det var underbart att träffa honom… min förstfödde ju!!
Ja det var en trevlig dag.. Tack Ulla och Lasse! Kram på er!!

I morgon ska det bli Gårdsliv med fika..
Det har varit helt underbart väder idag här i Köping och i Västerås.
Den första riktigt varma vårdagen – L j u v l i g t ! !
Hoppas det blir lika fint i morgon med. Ja vi bestämmer så =)

Hanna är inte riktigt kry..
Hon snorar, rosslar och är lite tungandad.
Hon brukar bli så när hon är förkyld.. Stackars gumman min!!
Tror nog hon kan ha lite feber också men har inte tagit tempen på henne.
Det är onödigt med bråk.. hon vägrar ju får den i rumpen
så jag får gå på det jag känner…
Men hon är så tapper min gumma.. Hon är glad och relativt pigg.
Grabbarna är friska nu… skönt..
Men det höll ju på länge ju så det var ju på tiden.

Jag ska försöka vara lite mera flitig här på bloggen är lite slö just nu..
Men håller på att fundera lite på h u r jag ska fortsätta..
I vilken form och så.. som tidigare eller om jag ska ha mera inlägg ”utifrån”
ja om ni förstår… Mera om händelser i samhället.
Det kan vara b la  om skolan… om orättvisor.. resursbrist och så…
Om olika myndigheters sätt att tysta den ”lilla människan”
köra över människor med ångvält…
Om nutidens Ättestupa som inkluderar unga friska arbetsföra människor.
Nu handlar bloggen mest om min familj och det som händer här.
Behöver lite ombyte… en förändring… Kanske ni med =)

Suckandstön… får fundera lite… Kanske en mix av allting.
Fast det känner jag inte riktigt för..
Behöver vila jue.. det är hårt och såååå slitsamt att skriva om oss..Haha
Nejdå.. så är det väl inte riktigt… men ni förstår säkert..
Det är som att skriva en bok, samma bok i många, många år…
Man har liksom fastnat i ett kapitel som blir längre och längre hela tiden.
Äsch… och förstår ni mitt svammel så är ni attans duktiga ju… Haha

Nu ska jag slöa lite på soffan…
Tre av barnen sover sen ett tag tillbaka – Elias, Marcus och så Hanna.
Johannes är uppe med mig.. och klockan är 22:30
Ska försöka lägga mig vettig tid … runt midnatt blir väl lagom.
Så får man hoppas på att det blir många timmars sömn på raken.
Ställer klockan på 7 … Vill inte sova bort ett underbart liv ju.
Får nästan panik om klockan är mycket när jag stiger upp…
Även om jag har lagt mig väldigt sent… och stiger upp vid 9 – 10
så har man förlorat många härliga och viktiga timmar.
Är ju inte en tonnis längre och tanter ska vara uppe tidigt =)

Önskar er alla en underbar fortsättning på kvällen!

Sköt om er så hörs vi snart igen!

KramKram!

* En käftsmäll… Sorry för det!!

Har fått ett betyg  av en som har gått från bokhandel till bokhandel för att
säga samma sak hos alla.

”Känns som att fly från verkligheten in i ”jo, jag har inga problem alls och ni andra som har det har problem.
Alla runt omkring drabbas ju men det vill liksom inte bokskrivaren inse.!

”Väldigt fånigt hurtfriskt”

Missuppfatta mig inte nu…
Folk får kritisera min bok… helt ok
Vi kan ju inte tycka lika alla… så är det bara.

Det här är fördomar… rena rama fördomar tycker jag.
Det är det jag vill liksom belysa lite här.
Det är sådant man måste komma åt genom att upplysa
berätta och förklara….

Jag har förstått att min bok ”Tryggare kan ingen vara…” kan vara
en regelrätt käftsmäll åt några som har barn med Downs.
Eller har fått ett barn med Downs i släkten…
Sa i boken att mina ord kan skära som knivar i hjärtat hos den som krisar.
Har man en en kris som man inte vet om… eller vill erkänna för sig själv.
Så är mina ord i boken ett påminnelse och man blir arg.
Man blir påmind om sina egna tankar.
Dom som man kanske försöker tränga undan.
Sen kommer jag och kanske påminner om dom.
Får upp dom där ”skämmiga” känslorna dom har till ytan…
Man blir arg på mig och glömmer bort att det är enbart mina känslor
som har talat.

Men man får krisa… man får ha alla möjliga känslor över barnet
Det vara bara det att jag kände ingen kris..
Men jag är helt övertygad om att dom flesta kommer att hamna
där vart jag är nu… Då först kommer dom att förstå min bok fullt ut =)
Jag hoppade bara över den jobbiga biten.
Och får man bort den här rädslan för Just Downs Syndrom
eller vilket funktionshinder som helst… hos gemene man.
Så kommer många flera starta utan kris..
Mycket av samhällets förakt försvinner.. som bla den selektiva fosterdiagnostiken..

Hur kan man bli arg över min bok..
Min Kärlek till Hanna är en röd tråd genom hela boken.
Jo, klart man kan bli arg… givetvis kan man det!!
Men då kanske det är ens egna tillkortakommanden som talar
Sen för dom över det på mig… Lättare så.

Ja… Jag är glad över min tös och inte bara glad
Jag är LYCKLIG över henne också… ÖVERLYCKLIG!
Och varför ska jag tänka på alla andra när jag skrev boken
när det är en bok som är baserat på hur jag känner.
Det är mina tankar och funderingar… mina känslor.
Inte vad tant Eva kände… eller Farbror Oskar.
Eller alla andra runt omkring… överallt.
Det var det dummaste jag har hört..
Det får bli en annan bok i så fall… En helt annan.
Där man kan baka in alla eventualiteter som tänkas kan
om hur folk kan tänkas reagera och drabbas runt omkring en.
När det egentligen är dom med Downs som är drabbade
av folks fördomar och rädslor…
Jamen… hallå… det är ju bland annat om det min bok handlar om ju.
Ja och om den där obeskrivligt starka Kärleken till henne.
Nämnde kärleken nyss.. några stycken upp… jag tjatar visst! =)

Förklarade att boken kan vålla obehag hos den som krisar..
Förklarade att jag förstår det och att deras känslor är inte fel.
Men det är inte mina heller…

Det som egentligen är mest skrämmande att vissa anser att
Hanna är en tös man inte bör vara ”överdrivet” lycklig över…
Hon har ju Downs Syndrom
Det klingar illa enligt dom…
Dom är inte värda all denna lycka och jubel.
”Hur kan man ha så stora känslor för en sån där….”

Men vi är många mammor och pappor
som Jublar över våra mirakel
Och jag kommer att fortsätta att jubla så länge jag lever.

Så här lätt var det att få mig tillbaka från Bloggsemestern
Kikade in på beställningssidan och sen var det klippt…Hahaha
Inte är jag kry heller…Har mått illa hela dagen… så där spyfärdigt.
Hanna hade ju magsjuka för några dagar sedan…
Hon spydde och jag satt ju väldigt nära henne.. .tröstade och torkade.
Så det är ju inte konstigt om jag har blitt smittad.
Men jag har inte pjukat än… eller rännskitat.
Mår bara illa…. Bläh!!

Vinterkräksjukan är på G… Fy faen…
Hanna hade den när Marcus var nyfödd..
Hon spydde och sket i 12dagar innan det vände…
Hualigen… det var jobbiga tider ska ni veta..
Det enda jag gjorde var att amma Marcus
och ge Hanna vätska med en spruta… dygnet runt.
Ja och givetvis se efter 2 gossar också… dom skulle ha mat och uppmärksamhet..
Tillslut så visste man inte vilken dag det var…
Det vill vi inte ha tillbaka…. Hell No!!

Ja vi får se om jag avslutar Semestern…

Men avslutar detta inlägg nu iaf… =)

Ha det gott alla!!

KramKram!

* Ett brott mot dom mänskliga rättigheterna.

Bravo för den HÄR reklamfilmen …HÄR har ni också om den.
Hoppas den väcker en tanke hos folk… En viktig tanke.
Det är långt kvar tills vi får ett samhälle där alla passar in helt naturligt.
Där funktionshindrade kan gå på gatan utan att någon reagerar.
Det är inom oss vi måste ändra tänket och attityderna.
Att dom här människorna är en stor tillgång
och inte någon belastning.

Den selektiva fosterdiagnostiken måste bort.
Där samhället erbjuder tester för blivande föräldrar
för att eliminera fullt funktionsdugliga barn.
Som tex dom som har Downs Syndrom.
Testerna är ett brott mot dom Mänskliga rättigheterna.
Min Hanna är född.. hon lever i det svenska samhället
och  hon ifrågasätts kränkande av samma samhälle.
Det är ju det som dom mänskliga rättigheterna går ut på
att man ska inte ifrågasättas som människa.
Alla människor har lika värde heter det ju så fint.
Men det stämmer ju inte.
Man får ha sin religion.. hudfärg… åsikt…. osv….
Men hon och alla andra ifrågasätts iom den selektiva fosterdiagnostiken.

En viss diagnostik ska vara kvar tycker jag ju
Då när det finns indikationer på att barnen kan ha
någonting som tar ner livskvalitén till noll
Där livet enbart är en stor plåga tills döden kommer som en befrielse.

Har vi kvar den här Selektiva fosterdiagnostiken
Så är det svårare att ändra attityderna hos människor.
Det är svårare att lära våra barn när man motarbetas av samhället.
Det blir dubbla budskap.

Min Hanna hon har Downs Syndrom när vi kommer ihåg det.
Det gör vi inte så ofta faktiskt… Kommer ihåg.

Först och främst är hon ju Hanna Hotti 8 år.
En underbar och helt Fantastisk liten tjej.
Hon gör livet lite vackrare att leva i
som alla barn gör…

Ja.. sen om man nu måste veta lite mera
Så har hon ju en Extra Kromosom…
En sådan här och nu kromosom… en Kärlekens budbärarkromosom.
En glädjekromosom… En se bakom det ytliga kromosom..
Ja det där som fattas oss… Ja hos oss som är sk ”Normala”
Den bristen som kan göra oss kalla och beräknande falska..
Intrigerande. Elaka. Plumpa… och massor med annat Negativt.
Det är den bristen också som ställer till det i världen
Tänk på alla krig… Rasismen… osv…

Vi normala som ska ha det sk förståndet är skuld till allt detta.
Vem är det egentligen som har förståndet i behåll då?
Är det verkligen vi ”normala”? =)

Sköt om er alla!!

* Utanförskap med risker.

Ordet ”fattig” har en extrem negativ klang i dagens samhälle.
Så som det har varit i gårdagens med.
Vad man ska kalla det annars har jag ingen aning om
men det tål att kluras på.

Dagens barn och ungdomar lever i en värld
där vi vuxna som är gårdagens barn har skapat åt dom.
En värld som är uppbyggd mycket av materiella värderingar.

Alla vill vi ju känna samhörighet med någon…
Man vill identifiera sig med någon eller något.
En grabb vill känna det med sina HipHop polare
Samhörighet kan visas bla genom att bära dessa kläder
som är typiskt just för HipHop.
Det är lätt att känna sig utanför annars…
Barn kan vara oerhört  grymma mot varandra.
Är det då konstigt om det kan bli ett problem just för en familj
Som inte är så välbeställd?

Eller när gårdens barn har cyklar
Dom vill cykla till badet.. kojan eller så.
En blir alltid lämnad ensam på gården
han har ju ingen cykel.
Vad skapar det för känslor hos våra barn?
Barn blir arga på sina föräldrar..
Ilskan kan komma i vilken form som helst.

Hade det varit befogat att köpa om det hade handlat om idrott?
”Min son lever för sin ishockey och han är en lovande talang”
Ja eller annan idrott inte lika kostsam som hockey.
Hade man tyckt att det vore befogat med utgifterna då?
ja trots att man inte hade det så välbeställt?
Skulle man ha hyllat familjen istället och sagt att
”Jag förstår om det är ett problem i eran familj
och det är klart grabben ska ha sin utrustning
du är så duktig som ger honom det trots att du egentligen inte kan”

Då vore det inte tal om några bortskämda slynglar
utan en förälder som ville sitt eget barns väl.

Ska ”fattiga” barn får utöva den idrott dom vill?
Eller är det förunnat enbart för dom som har råd?

”Fattigdom” skapar enorm stress både hos vuxna och barn.
Vi vet väl hur stress påverkas oss.
Sjukvården får ta sin del av smällen..
Både den somatiska biten som den psykiska biten.
När barn far illa så går det inte alltid får snabb hjälp.
BuP har långa ibland orimliga väntetider.
Vad händer under den tiden?

Stress kan få folk att ta till flaskan..
En drink för att stressa av…
Vill det sig illa så är ett gigantiskt problem ett faktum.
Där kan det gå ganska snabbt utför för en familj.
Barn omhändertas och placeras på familjehem.
Dom i sin tur protesterar på sitt sätt för att familjen har upplösts.
Vad kostar det sen för samhället?

Dagens barn är skapade av dagens samhälle.
Det är den vi har skapat åt dom.
Just på grund av stora klyftor så blir det så stora skillnader.
Vuxna som tex utförsäkras och tvingas leva på låga bidrag
ger då många barn mindre möjligheter att utvecklas.
Expressens artiklar handlade om just barnen och deras situation.
Vad som faktiskt händer i en familj som inte har det så gott ställt.
Att det faktiskt kan vara ett problem
med att inte kunna Köpa en viss sorts Jeans…
Just på grund av så som det ser ut i samhället och dess krav.
Inte på grund av att barnet är bortskämt
och föräldern prioriterar fel.

Barn ska ha en hög prioritet hos alla.

För många nej mår inte barn bra av att höra.
Barn ”skiter” väl i om hyran ska betalas och maten ska stå på bordet.
Den förmågan har nog inte så många barn.
Dom lever ju här och just nu…
Faktum är ju ändå att det ger problem i en familj.
Barn kanske söker nya vägar att få tillfredställelse
och  bekräftelse..
Det är ju inte alltid så bra gäng som finns där ute.
Det kan ge inåtvända barn..
Där det inte syns så väl innan det brakar..
Eller så utåtagerande barn där det är då tvärtom.

Vi måste ju skapa en förändringar..
Det måste ju ske i familjer redan tidigt i barnets uppväxt..
Det går ju inte över en dag.
Förändringar måste först ske inom oss vuxna
så vi kan förmedla det till våra barn sen.
Andra värderingar än det materiella…
Dom i sin tur förmedlar till sina barn.

Frågan är ju om det överhuvudtaget kommer att gå göra
stora förändringar så som samhället ser ut.
Men små inom oss själva skapar kanske tryggare barn.
Som sen bättre kan stå emot alla ”måsten” som lurar på dom.

Att bla trycka ner och håna familjer som inte har det så gott.
Skapar en förtryckarvärld där barn mobbar varandra.
Vem har lärt dom det?
”Fattiga” barn mobbar nog inte varandra så värst..
Det är väl dom som ingår i en bättre situation som gör det.
Vem har lärt dom att döma?

Vem har rätt att döma överhuvudtaget?

Det är tärande att vara ”fattig”
Det som är självklart för dom flesta familjer är inte det för några.
Vi alla är ju unika individer med så olika förutsättningar.
Det kan skapa riskbarn (och riskvuxna.)
Det är dom som far illa om föräldrarna bråkar om tex ekonomin.
Det är dom som far illa om föräldern tappar hoppet.
Deras trygghet försvinner och dom blir lämnade ensamma.
Barnen söker sig hemifrån…
Ledsna, orkeslösa och frustrerade föräldrar skapar dito barn.

Det är ju inte det vi vill ge våra barn i arv?
Ett samhälle där dom välbeställda klarar sig galant
och dom andra som inte gör det.. går under.
Ska vi ha ett tvåklassamhälle?
Eller ska vi försöka se till att klyftorna minskar.
Att förutsättningar att klara av svåra situationer ökar?

Någonstans måste vi börja förändra.
Varför inte inom sig själv allra först?

Sköt om er!!