Tag Archives: Sirpa Hotti

* Ha en underbar andra advent 2014 <3

4782567_large

Tänk att det redan är andra advent.. Inte många dagar kvar till julafton. Här längtar ungarna en massa.. och kanske jag med då.. lite =)
Har ni några planer för julen.. Stannar ni hemma el åker ni bort?

Jag personligen skulle vilja dra någonstans.. Bort från alla julmåsten.. och bara vara.. Kanske bada. Till Turkland kanske.. Där är det typ 15 plus just nu och det är ju lagom jmf med dryga 40 tokvarma grader då i somras när vi var där.. Det vore väl en bra idé att åka nu..Haha. Fast vi blir nog hemma.. Har tappat bort baddräkten ju :)

Måndag i morgon.. Ganska skönt faktiskt med vardag med skola och vad det nu än blir för mig.. Skönt är det med lov för ungarna också och det är ett par veckor kvar dit.. Sen blir dom tidlaglösa i tre veckor.

Ha en fin söndag alla ni som kikar förbi här!
Var rädda om er själva och varandra..
Glöm inte att släcka ljusen också..

KramKram <3

123gifs154

* #Aspergerssyndrom #Funktionshinder

 

NY STUDIE HÄVDAR ATT PERSONER MED ASPERGERS SYNDROM INTE SAKNAR EMPATI – SNARAST HAR DE FÖR MYCKET.

http://seventhvoice.wordpress.com/2013/11/16/new-study-finds-that-individuals-with-aspergers-syndrome-dont-lack-empathy-in-fact-if-anything-they-empathize-too-much/

av Maia Szalavitz (övers. Fredrik Larsson, MfA)

”En banbrytande studie visar på att människor med autismspektrumstörningar såsom Aspergers syndrom, inte saknar empati – snarare upplever de andras känslor för intensivt för att kunna hantera dem.”

”Personer med Aspergers Syndrom, en högfungerande form av autism, beskrivs ofta stereotypiskt som kyliga enstöringar eller robotartade nördar. Men om det som ser ut som kylighet gentemot omvärlden är en reaktion på att bli överväldigad av känslor – ett övermått av känslor, inte brist på dem?”

Tanken finner gehör hos många personer som har autismspektrumstörningar och deras familjer. Den ligger också väl i linje med ”intense world-teorin”, ett nytt sätt att tänka om autismens natur.

Som postulerats av Henry och Kamila Markram vid Swiss Federal Institute of Technology (École Polytechnique Fédérale de Lausanne [EPFL]), föreslår teorin att det grundläggande problemet vid autismspektrumstörningar inte är en social funktionsnedsättning, utan snarare en överkänslighet för upplevelser som inbegriper en överväldigande skräckreaktion.

”Jag kan gå in i ett rum och känna vad alla känner,” säger Kamila Makram. ”Problemet är att allt går in snabbare än jag kan processa det. Där finns de som säger att autistiska personer inte känner tillräckligt. Vi säger motsatsen: De känner för mycket.”

Nästan alla personer med autismspektrumstörning (ASD/AST) berättar om olika typer av överkänslighet och intensiv rädsla. Makrams hävdar att de sociala svårigheterna hos dessa kommer av försöken att handskas med en värld där någon har skruvat upp volymen på alla intryck och känslor till över 10.

Om känslan av att sitta i spjälsängen och höra dina föräldrars röst är som att lyssna på Metal Machine Music med Lou Reed på syra skulle du förmodligen också föredra att krypa ihop i ett hörn och gunga.

Men detta slags tillbakadragande och självlugnande beteenden – repetitiva rörelser, eko-upprepning av ord och handlingar, svårighet att ta ögonkontalt – stör naturligtvis den sociala utvecklingen. Utan detta slags upplevelse genomgår andra ungar normalt socialt samspel, medan barnen inom spektrat aldrig lär sig förstå de subtila signalerna.

Phil Schwarz, vice ordförande för Asperger’s Association of New England lägger till: ”Jag tror att de flesta med ASD har emotionell empati och bryr sig mycket djupt om andras väl.”

Varför ser i så fall så många empatibrist som ett definierande karaktärsdrag vid ASD?

Problemet börjar med empatins egen komplexitet. En aspekt är helt enkelt förmågan att se världen ur någon annans perspektiv, en annan är mer känslomässig – förmågan att föreställa sig vad någon annan känner och som resultat bry sig om deras smärta.

Autistiska barn tenderar att utveckla den första delen av empatin – den som kallas ”theory of mind” – senare än andra barn. Detta fastslogs genom ett klassiskt experiment. Barn ombads att titta på två dockor, Sally och Anne. Sally tar en kula och placerar den i en korg och lämnar sedan scenen. Medan hon är borta tar Anne kulan ur korgen och stoppar den i en ask. Sedan frågar man barnen: Var kommer Sally att först leta efter kulan när hon kommer tillbaka?

De flesta fyraåringar vet att Sally inte såg Anne flytta på kulan, så de svarar rätt. Vid tio eller elva års ålder svarar barn med utvecklingsstörning och verbal IQ motsvarande en treårings också rätt. Men 80% av autistiska barn vid tio eller elva års ålder gissar att Sally kommer att leta i asken, eftersom de vet var kulan är och inte inser att andra människor inte vet lika mycket som de själva.

Om du inte förstår att andra ser och upplever andra saker än du själv, kan du naturligtvis komma att bete dig mindre hänynsfullt mot dem.

Det tar autistiska barn betydligt längre än icke autistiska, att inse att andra människor har andra erfarenheter och perspektiv – och det varierar betydligt när de genomgår denna utveckling. Men detta innebär inte att personer med autismspektrumstörning, väl de blivit medvetna om andras erfarenheter, inte bryr sig eller inte vill ha relationer med dem.

Schwarz säger att alla autistiska vuxna över 18 han känner, har bättre känsla för andras upplevelse än Sally/Anne-testet visar på.

När det gäller att förstå andras djupare tanke- och känslovärld, är de flesta dåliga på det om den skiljer sig för mycket från vår egen. Schwarz fortsätter: ”Men den icke-autistiska majoriteten har en gräddfil genom att om de utgår ifrån att den andres inre värld fungerar som deras egna, så har de mycket större chans att pricka rätt.”

Om ett barn med exempelvis Asperger pratar oupphörligt om sina stora intressen, försöker han inte så mycket dominera samtalet medvetet, utan klarar helt enkelt inte att väga in att hans intressen inte självklart delas av samtalets övriga deltagare.

Vad gäller den del av empati vi kallar ”medkänsla”, förs en livlig diskussion som verkar stödja Makrams teori på en internetsida för personer med ASD, WrongPlanet.net, sedan en mamma frågade om hennes empatiska men socialt omogna dotter möjligen kunde ha Asperger.

”Snarast kämpar jag med att jag har för stark empati,” skriver en person. ”Om någon annan är upprörd blir jag upprörd. Det fanns gånger i skolan när andra uppförde sig illa och om läraren skällde på dem, kände jag det som om de skällde på mig.”

En annan skrev: ”Jag är helt borta när det handlar om att fatta antydningar, men jag är mycket empatisk. Jag kan gå in i ett rum och känna vad alla känner och jag tror faktiskt att det är rätt vanligt vid AS/autism. Problemet är att allt tas in snabbare än jag hinner processa det.”

Studier har visat att när människor överväldigas av empatiska känslor, tenderar de att dra sig tillbaka. När någon annans smärta påverkar dig på djupet, kan det vara svårt att gå fram till henne istället för att vända sig bort.

För människor med autismspektrumstörning kan dessa empatiska känslor bli så starka att de drar sig undan på ett sätt som förefaller kallt eller likgiltigt.

”De här barnen är egentligen inte okänsliga. De vill interagera – det är bara svårt för dem,” säger Makram. ”Det är rätt sorgligt, eftersom de har kapaciteten för det. Deras upplever bara världen alltför intensivt, så de behöver dra sig undan.”

Article written by Maia Szalavitz

Källor:

http://www.thestar.com/life/health_wellness/diseases_cures/2009/05/14/aspergers

http://seventhvoice.wordpress.com/2013/11/15/the-gifts-of-being-an-asper-girl-why-obsessions-arent-necessarily-a-bad-thing/

http://seventhvoice.wordpress.com/2013/11/14/myths-lies-and-suspicious-minds-debunking-the-popular-misconceptions-that-surround-the-lives-of-adults-with-aspergers-syndrome/

 

 

*Juletid… Änglarnas tid…. Kärlek och paddor…

Hej på er!
Den här är väl fin =)

Har inte riktigt bestämt mig än men andra inlägget kommer ju här och det är ju alltid något :P

Ingen snö än här i Köping och vi får väl hoppas på att det kommer nu lagom till jul.. Trist vore det med en grå jul. Ja, i alla fall för ungarna.. Dom vill nog åka pulka och hoppa i snön.. Så där som ungar vill om dom nu inte sitter framför sina datorer el paddor.. Vilket mina gör lite väl mycket emellanåt.. Även Hanna.. Kanske är hon värst av dom alla emellanåt.. Haha

Nu får ni ha en fin fortsatt onsdag..
Så kanske vi hörs snart igen..

KramKram <3

* Nu är man här igen….

IMG_06211

Ja vid första Advent =)

Och jag med att skiva lite blogg.. En lite paus har man haft.. eller kanske fortfarande har. Vet inte.. Måste känna mig för lite om det känns OK.

Allt är bara bra här. Ungarna mår gott och det går bra för dom. Jag mår bra och det går bra för mig med på många plan.. Ingenting omvälvande har hänt.. Livet har lunkat på lite som vanligt.

Emellanåt har jag saknat det här med att blogga.. Det är ju en del år jag har hållit på ju.. Det börjar snart närma sig 10 år ju.. el var det 9 Här på WordPress har jag varit sen i början av -07 och innan det några år på olika ställen..

collageHanna
Tänk att den här fnitterfian blir 14 år i Januari.. Hanna har blivit en stor tjej nu på många plan.. En duktigt tös som tar för sig av livet och vågar att våga med stort självförtroende.. Envis är hon på gott och ont ju =)
10710679_10152902178081940_1622402966915984968_n
Här är HannaPanna igår när vi var på Köpingsspelen.. så glad hon var. Hanna och Marcus prövade på en del olika sporter.. men Hanna tyckte detta var helt outstanding =) HÄR har ni lite mera bilder därifrån.. Hanna kom också med.. Hon är på bild 1 =)

Nu får ni ha en alldeles fantastisk 1:a advent..

Glöm inte att släcka ljusen sen..

Diverse 12 januari 2014 009

KramKram <3

* Time To Say Goodbye!

Nope.. Det blir inget bloggande här mera för min del. Det är faktiskt ingen kul längre.. och för det mesta är det en envägskommunikation här och det är trist om något. Det är ju det som är det viktigast bloggbränslet.

Inläggen som jag skriver här går alltid automatiskt in på fejjan och där blir det respons och svar emellanåt på det jag frågar efter. Då är det bättre att jag skriver, det jag skriver med ord och bild, om min vardag där i fortsättning också.. utan att gå omvägen via denna blogg. Där har jag har varit sen 07 och det är en form, av alla dessa sociala medier som finns, som passar mig ypperligt just nu.

Vill någon följa mig och barnens vardag där så är det bara att skicka en vänförfrågan. Men här är det slut nu och vet inte om jag kommer tillbaka någonsin.. Känns inte så… Ju mera jag är härifrån desto bättre känns det faktiskt och det säger ju allt.

Tack för denna tid.. Det har stundtals varit riktigt roligt faktiskt =)

Ta hand om er själva och varandra!

KramKram <3

Är det någonting så finns jag alltid på mejlen. sirpahotti@hotmail.com