Etikettarkiv: Själ

* Spooky…


Månen tidigare i kväll… Spöktimmen är snart här.. Huuu!!

Kväller från superuppdateraren =) Men så är det ibland och just nu är det på detta viset. Men måste ju i alla fall komma in och säga hej till er!

Dagarna går i svischande fart.. Inte för att jag gör någonting speciellt eller annorlunda mot det där vanliga.. Det kommer nog komma dagar som segar sig fram och känns dryga. Dom dagarna vill vi inte ha.. så man ska passa på att njuta nu =)

Måste berätta någonting märkligt. Igår när jag satt och skrev.. Inte blogg men på boken så såg jag med ett öga på TV. Det var det där ”Jaga-spöken” programmet på TV4 fakta.. Kanalen var bara på så det var inget medvetet kanalval. Dom låser in sig i ett rum eller byggnad som anses hemsökt av oroliga andar.. Igår var det nog ett sanatorium någonstans… Kollade inte så noga.. Tittade bara upp emellanåt.

Satt och skrev som sagt var och helt plötsligt så fick jag gåshud över hela kroppen.. Det bara stramade överallt i huden och gjorde faktiskt lite ont.. och så började tårarna att rinna.. Det bara forsade. Men jag grät inte på det där sättet som man gör när man gråter. Jag var inte ledsen och inte rädd överhuvudtaget.. Tårarna bara kom och det verkade inte finnas ett slut.. och huden knottrade sig.

Någonting liknade hände tidigare just vid samma program. Men då var det inte så intensivt som igår och jag var inte ledsen eller rädd då heller.. Jag tror ju egentligen inte på andar och så.. Men det är en tröst när man mist någon att tänka i dom banorna.. att dom kära som vi har förlorat finns omkring oss som andar.. Vissa själar har inte fått ro och det är väl dom som hemsöker sen då.. Ja, eller någonting ditåt.

Klart att detta har sysselsatt mina tankar idag.. lite då och då.. Jag är ju en sådan som måste ha den där förklaringen till det som har hänt. Analys är mitt andra namn ju =)  Detta har ju hänt två gånger nu och vid samma programserie som just handlade om detta. Tankar som ”Håller jag på att bli knäpp?” kom  ( Kan inte bli det man redan är tänker nog någon..Haha) och tror nog inte det faktiskt men jag tror snarare att programmet utlöste en sorgreaktion efter förlusten av pappa. Att jag inte kände mig ledsen kan ju bero på att den känslan blockerades av att jag höll på med annat.. och inte tänkte på pappa just då. Äsch jag vet inte. Men jag köper det ändå och det får vara min förklaring till det som hände igår.. Är det någon annan som har någon annan teori så säg det gärna.

Nu blir det bingen..

Natti

* Infinity Journey Beyond Death

Om inte trailern funkar så gå in HÄR och kolla den.

Se denna film.. Köp den eller låna den av någon som har som jag har gjort.  En mycket vacker film.. lite spooky faktiskt och lite ”Tja” men den ger en en del viktiga tankeställare.

Man kommer inte härifrån genom att dö.. Låter finfint ju. Man hamnar i ett liv här på jorden om och om igen tills man har lärt sig läxan.. Livet är ”skolan” som vi går i. Vi är inte våran kropp utan den är ett transportmedel för oss här på jorden så som en ”bil” är och som tar oss från punkt A till punkt B. När vi dör så kommer vi igen i en ny ”bil” nytt märke.. ny färg osv. Ja typ någonting åt det hållet =) När vi har lärt oss alla läxor så når vi det högsta av någonting och behöver inte komma hit igen =)

Dom elaka människorna är ofärdiga människor. Dom lär sig läxan genom att bli dom personer som dom hatar i sitt nästa liv.. Herreminjessus.. Då vet jag en peson som kommer att knalla här på jorden som Sirpa i sitt nästa liv och lär sig läxan att inte hata… Hehe.. sicket jävla öde :P

Undrar vad jag var i mitt förra liv? Säkert en uppblåst.. fisförnäm och mycket, mycket pengamässigt rik människa. Nu är jag här för att lära mig läxan =)

Jag passar mig verkligen för att hata någon så jag kan väl vara lugn och behöver inte knalla ett helt liv i mitt nästa liv som någon person som jag hatade.. Har väl andra läxor att lära så det är väl därför jag är här. Jag kör ju med mycket med självrannsakan här på bloggen sen flera år så jag lär mig mina livsläxor ska ni veta. Mitt nästa liv måste ju bara bli toppen ju.. Inte för att jag har ett uselt liv just nu.. Men i nästa liv kanske det där jobbiga inte finns med.

Jag ska nog ta och se filmen en gång till =)

Ha en toppen Lördagskväll alla..

Be nice där ute.. så behöver ni inte få några taskiga läxor att lära i ert nästa liv =)

* Döden betyder ingenting.

”Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga namn, familjära namn.
Tala till mig som du alltid brukade göra.
Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig som vi alltid
brukade skratta åt vardagens små ting.

Var med mig.
Bed för mig.

Låt mitt namn vara en del av din vardag.
Livet betyder detsamma – Ingenting har skett
som har förändrat det.

Livet måste gå vidare, därför det måste gå vidare.
Döden är ändå ett tillfälligt avbrott i våra gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig bara för att du inte längre kan se mig.

Jag väntar på dig, för en kort stund,
alldeles i närheten.

Allt är bra”

TACK underbara Anita för denna dikt och dom orden jag fick av dig på posten igår. Det värmer och tröstar.

Jag har funderat på det där med Hannas spontana konstaterande igår ”Vaari. Vaari är här” men jag har faktiskt ingen riktig förklaring till den. Jag får klura vidare eller bara lämna det helt. Helt klart är det ju att det var ett möte på ett eller annat sätt mellan Hanna och Vaari igår. I tanken.. i hjärtat.. och det behöver faktiskt inte innebära någonting konstigt.

Önskar er alla en underbar Onsdag.

Var rädda om er själva och varandra!

* Det är tidig morgon…

Torsdagen den 22 december 2011 kl 05:00

Denna dag är helt ny.. en ny början. Jag sover antagligen nu och många av er som läser detta senare ligger och sover, rofyllt förhoppningsvis. Klockan är fem på morgonen och snart sjuder det av liv överallt. Men ännu så är det stilla. Jag har tidinställt detta inlägg vilket jag gör väldigt sällan.. Det här är väl den tredje sen -07.

Hoppas du är utvilad, du som läser mig just här och nu. Stark och taggad för dagen som är ett oskrivet blad i din livshistoria. Du som läser mig sent: Hoppas din dag har varit helt fantastisk och givande. Du väljer i mångt och mycket av innehållet själv. Du väljer.. Vilken frihet!

Två dagar kvar till Julafton. Känner ni i era hjärtan att ni börjar få julefrid inom er? Eller ligger stressen och gnager som en lömsk tjuv av det lugnet ni förtjänar att ha? Nu börjar jag känna ett lugn.. Ett lugn som jag inte har haft på länge. Lite som eufori men inte riktigt så ändå, men en välkommen känsla i min ganska tuffa vardag. Jag känner lite i alla fall, att jag nog kan luta mig tillbaka och njuta. Den här Julen blir min fristad. eller jag gör det till en sådan före en tuff vardag som kommer att komma om jag inte når riktigt fram i kön. Jag måste prioritera vad jag ska lägga vikten på inom mig i tankar och känslor..

Man får fråga sig vad dom är viktigt för en själv. Inte bara i Juletider utan annars också. Jag berättade för er för några inlägg sedan om den här jobbiga känslan av ensamhet som jag känner emellanåt. Att inte tillhöra en tvåsamhet. Det kommer svackor emellanåt. Men jag pratar om det och kan klättra upp starkare än tidigare. För jag kan känna.. Jag kan Älska och jag har passionen i mig för Kärleken. Jag kan känna alla dessa känslor med hela min själ, djupt, innerligt och starkt och jag har inte byggt några murar inom mig som hinder för att inte behöva känna. Jag kan också känna det där svåra ärlig och vara ärlig inför mig själv om det. Att erkänna för sig själv att den här ensamheten är faktiskt självvald på ett sätt gör att det svåra lättar. Den är inte påtvingad utan ett val jag gör med diverse olika ursäkter som hjälp =)

Ensam är jag ju inte. Jag är Älskad av dom som är viktiga för mig. Jag älskar tillbaka. Jag har inget behov av att vara älskad av alla.. Inte ens omtyckt av alla. Det är en frihet att kunna köra sitt eget race här i livet och vara sig själv med allt vad det innebär utan att hela tiden tänka på att behaga alla omkring en. För mig är det viktigt att kunna ha och behålla den friheten. Jag flyger med mina egna vingar.

Idag så blir det några rundor på stan.. Handla lite mat inför julhelgen. Köpa lite julklappar till barnen.. alla fem. Tar ett barn med mig på dagen och får väl muta med en fika på stan =) Resten får barnvakta sig själva. Sen i kväll så blir det Tomtenatta utan barn. Då får jag fixa det sista som fattas.. Affärerna är öppna till 22. Det blir lagom att knalla dit efter kvällsmaten.. typ vid 20 tiden.

Eftersom detta är ett tidsinställt inlägg med ett antal timmar framåt till publicering så innebär det att det är natt här och ska väl hoppa i sängen nu.. Jag ska sova gott och drömma finfina drömmar =)

Var rädda om er själva och varandra och säg dom osagda orden till någon som du bryr dig om. Ge orden ett värde annars så går dom förlorade och en dag kanske det är för sent. Tänk på vad ett leende kan göra. Så le mot världen så ska du se att den ler tillbaka. Men börja alltid dagen med att le mot dig själv..

Sköt om er!

* Omtanken värmer… och så lite annat.


Det här kom med posten igår.. Två tuber med C-Vitamin och en önskan om att vi alla ska hålla oss friska. Jag är så rörd och så glad.. Den är gåvan är från en kvinna som inte är riktigt kry i sin kropp. Allvarlig är den ovanliga sjukdomen som gör det väldigt jobbigt för henne men ändå så orkar och vill hon bry sig och måna om andra. Det är stort!! Det dimper ner små hälsningar emellanåt från henne. Ett kort någonstans ifrån där hon önskar oss allt gott. Små tips om saker och intressanta artiklar skickas per brev som hon tror jag skulle tycka om att läsa. Jag har träffat Anita en gång för några år sedan -09. En helt fantastisk och varm kvinna!! TACK underbara Anita♥ för din omtanke.
Mycket Kärlek till dig från oss alla fem ♥

Nu är det ingen som får tro att det är grejerna som jag får ibland av någon läsare som får mitt hjärta att svämma över. Det är så, så fel som det kan bli. Det är gesten.. omtanken om oss som berör mig ända in i hjärteroten. Tar ett exempel…

Det här brevet är från finaste Sandra för några år sedan.

…och boken hon ville att jag skulle läsa. Oj, jag grät i floder.. och läste boken och grät ännu mera… Orden, gesten… Ja, ni fattar.

Nu är det lite farligt att skiva ett sådant här inlägg. Framför allt när det lackar mot jul. Det finns alltid några som ska vända på saker och ting och göra det till någonting annat än vad det är. Men jag struntar i det. Folk får tro vad dom vill bara jag vet mitt eget syfte med inlägget… att det är ett inlägg gjort av att jag blev så berörd av Anitas gest och det i sin tur ger er fortsättningen på detta inlägg… som ni får ta del av idag. Har ingen aning om just nu hur detta slutar. Har mycket sällan allting klart i skallen när jag börjar med ett inlägg. Orden kommer vart efter..

Det kan vara lite farligt också att ta ett enda exempel från tidigare. Jag har massor och alla är lika värdefulla. All uppskattning och omtanke per post och kommentarer värmer och lyfter och ingen.. absolut ingen, får tro någonting annat.. Lova mig det!!

Jag försöker ofta förmedla till er läsare min inställning till saker och ting. Det som jag tycker är viktigt. Att hur värdefullt det är att säga ord av kärlek och omtanke till någon man tycker om eller uppskattar innan det är för sent. Att det viktiga i livet är inte saker och pengar. Utan det vi har inom oss i känslor och inställning.. till oss själva och varandra som är det viktigaste. Ja, förutsatt att det är på ett positivt sätt och att det inte ger efterskalv inom andra och oss själva på ett negativt sätt.

Kärleken till människan och allas viktiga människovärde.. till livet.. och att aldrig ta någonting eller någon för givet.. är iaf min inställning. Att se upp till någon eller ner på någon på grund av tex ekonomin pysslar jag inte med. Det är så fult och ytligt och ful och ytlig vill jag inte vara. Nu ska vi inte förringa värdet av pengar.. Givetvis är det viktigt att ha medel så att dom grundläggande behoven tillgodoses. Men jag tror ni förstår vad jag menar.. Har bara kloka läsare ju. Det är mera ärligt att uppskatta folk för deras goda gärningar, osjälviskhet, deras livssyn och förmåga och mod att ge utav sig själva till andra. Det är ju det som gör livet vackert att leva i.. Är det inte så??

Jag är varken fantastisk el en superstark överpositiv människa. Jag är långt ifrån perfekt. Jag är en helt vanlig människa bara. Jag lever inte alltid som jag lär. Jag gör fel och säger saker som sårar andra. Men jag försöker så gott jag kan för att låta vissa saker stanna inom mig själv. Framförallt så måste jag fronta mina egna brister och stå för dom ärligt. Det är det enda sättet att ha en chans att bli av med dom, så småningom iaf. Jag tror jag är ganska bra på det och då kan jag stå fullt ut för min ursäkt till andra om jag har sårat dom. En ursäkt till någon får aldrig gå på rutin.. Då blir det bara fel. Det gör ingen nytta. Nu menar jag inte att allt ska vara förlåtet av den andre och man själv får frid i själen bara för att man bett om ursäkt.. Så enkelt är det ju inte. Smärtan finns ju kvar.. inom mig iaf… om jag sårat någon. Smärtan hos den andre med.

Jag personligen mår bäst av att leva och tänka som jag gör. Det ger mig styrka att gå vidare och ha hopp framförallt i pressade och svåra situationer. Andras kärlek, glädje, hopp, vänlighet, osjälviskhet och omtänksamhet m m mot mig, mina barn och till andra människor.. ger näring till min egna inställning till livet. Allt det fina jag får i allt känns så självklart att föra vidare. Så ni ser att det smittar och jag hoppas verkligen att mina ord gör nytta emellanåt. Kanske väcker en liten tanke som får börja gro..

Hoppas mina ord ger hopp åt någon i samma situation som vi är i nu.. när det gäller den ekonomiska fattigdomen så att man inte hamnar i ett svart hål utan sikt och att den eventuella känslan av skam minskar och förhoppningsvis försvinner. Hoppas mina ord om Missbruk och dess konsekvenser framförallt för barnen får någon att ta steget ut från ett destruktivt förhållande eller eget missbruk. Hoppas mina ord får någon att känna sig mindre ensam om sin situation.. Hoppas mina ord om Downs Syndrom och andra funktionshinder får någon att känna sig mindre rädd..

Om det är så som jag hoppas på, så är det värt vartenda stavelse som jag skriver ner. Det är min belöning. Min glädje. Det är inte antalet besökare som är viktigt utan att det är rätt besökare hur få dom nu än må vara eller många. Att det är rätt besökare är jag nog säker på att det är. Dels för att jag får sällan skitkommentarer och att besökarna återkommer hela tiden och att min familj blir uppskattad för den familj vi är. Givetvis har jag besökare som vill hålla koll på mig av icke positiva orsaker. Men det är ju så det är och en konsekvens av en öppen blogg. Min öppenhet kan skrämma också och locka lite emellanåt..tror jag =)… Men utan den skulle jag inte kunna säga det som jag vill ha sagt rakt och ärligt. Givetvis har jag gränser i min öppenhet.. och jag är alltid ärlig i det jag skriver.. exklusive några vita lögner under åren till er.. men dom har mildrat sanningen just då. Men dom har aldrig ändrat på den. Dom små vita lögnerna vill jag nog behålla.. Haha.

Jag är så trött på bloggen emellanåt så att det känns som om jag bara vill radera alltet.. Men så får man ju känna trots att man är en bloggnörd..=) Jag har ju bloggat länge.. sen typ 05 fast då var det inte så mycket i början.. Sen blev det ju Aftonbadet när dom öppnade för läsarna att ha en blogg.. Var det 06 tro.. Jag har iaf ett lågt bloggnummer där.. 369. Men jag flyttade hit mars 07 av olika orsaker. Detta blir mitt inlägg nr 1911 och jag har fått 10 189 kommentarer so far.. Ja dom godkända som ligger ute nu.. sen tillkommer det en del som är sparade av olika anledningar men inte godkända för publicering. Som mest har jag fått 5 543 besök på en dag och som minst 0 och det är när bloggen är låst för alla. Men besök slinker in ändå under den stängda tiden. Det finns ju Cachade sidor av min blogg. Men det är helt oki.. stänger ju inte av den anledningen att ingen får läsa.

Ord förmedlar.. på gott och på ont. Vissa använder orden dom präntar ner för att hata och trycka ner, för att skada andra människor el grupper av människor. Det enda jag ser då är skribentens egna tillkortakommanden och den förlorade kontrollen över sig själv. Har sett en del sådana bloggar under åren och figurerat själv som mål i några och har då konstaterat att: Fucking vilken makt jag måste ha över deras känsloliv och så pass att dom ödslar så enorma känslor på mig och min existens och dom känner mig inte alls personligen. Jo en, men där ligger det ”ett tillstånd” bakom agerandet hos personen, som jag inte vill ta upp här.

Jag har inte tid att hata för att jag är fullt upptagen med att älska..♥

Ja, det blev ju lite allt möjligt i tankar i detta inlägg.. Men det är så det kan vara emellanåt när man låter tanken flyga fritt =)

Peace, Love & Understanding!!

KramKram!!

* Varför gråter inte Emma?


Bild från http://www.varforgraterinteemma.se/

Emma Jangestig. Max och Sagas mamma. Arbogamamman.
Emma som överlevde ett mordförsök men hennes barn gjorde inte det.

Har läst lite här och där om Emma. Om reaktionerna om hennes bok som kom ut nu i dagarna. Mycket positivt men också mycket negativt.
Man ifrågasätter hennes motiv. Om hon tar barnens död som ett sätt att tjäna pengar. Det har inte gått så länge sen det tragiska hände är också ett argument mot. Hon är kallad Mediahora… Mediakåt bla bla bla.

Jag fick vibbar lite av avundsjuka hos dom som gapar mest men också av okunskap och rädsla. Hur det nu går att vara avundsjuk på Emma men okunnigheten och rädslan förstår jag lite iaf. Det måste vara den uppmärksamheten som hon får som skapar avundsjukan och då vänder man allting emot henne och säger att hon profiterar på sina barns död. Vi kan bara spekulera hur det ligger till. Vilka motiv Emma har för att ge ut boken. Blogga på Aftonbladet. Synas i TV osv. Det har tom reagerats över att hon ler för mycket. Det är hennes grej och jag väljer iaf att tro att hennes motiv är ädla. Ett sätt att hedra Max och Saga.  Ett sätt att bearbeta sorgen över den oerhörda förlust som hon har genomlidit.

Jag tror Emma sörjer mera än vad hon ger sken av faktiskt. Men hon har valt att leva också och inte låta Christine Schürrer mörda hennes själ när hon nu misslyckades med uppsåtet att ta hennes liv..
Alla förstår inte riktigt sättet Emma sörjer och bearbetar sin sorg på. Det skapar ifrågasättande över hennes motiv.  Det köper jag nog delvis för det här är svårt att greppa för många. Många av oss skulle säga ”Jag skulle inte överleva en sådan tragik” Bara tänka tanken är så svårt. Just därför har vi ingen rätt att ifrågasätta Emma om hennes sorg för vi vet inte ett skit om hur hon har det egentligen. Hon är där vart vi inte vill vara. Det är först när vi är i samma sits som vi kan förstår någorlunda och vi skulle antagligen inte dö av sorg. Det gjorde inte Emma heller.

Men vilka är vi att döma??  Sorgen har ingen tidtabell eller en manual.
Vi får bara be till högre makter att vi aldrig hamnar i samma sits som Emma och hennes nära har hamnat…

Hon fortsätter att leva och finnas till samtidigt som hon delger oss om det finaste hon har i minnen av Max och Saga och det svåraste hon har varit med om – Att förlora dom.  Vi behöver denna dos av grym verklighet för att förstå att värdera dom vi har i våran närhet. Våra närmaste. Vi behöver en dos av Emma Jangestig för att inge mod i oss. Ge oss hopp och tröst.

Var rädda om er alla! ♥

KramKram!!

* Jag tror, jag tror… eller gör jag?

Livet efter döden… Finns det någon sådan?
Jag vill så gärna tro att det är så.. Det ger tröst och hopp.
Jag är inte renodlad ateist.. Agnostiker då isf.
Någonting måste det ju finnas.. någonstans någonting
som vi inte kan riktigt greppa och säga att så här är det!! Eller?
Annars så är allt detta prat om Gud… Himlen.. Själar
(Nu håller vi oss enkelt och mest till Kristendomen då… Jesus ni vet!)
En stor gigantisk masspsykos.. masshysteri…
som hållit i sig sen .. ja ända sen när det startade =)

När man tror att vi hamnar i ”himlen” efter döden. Vi blir sk Änglar.
Att vi ses då.. Återförenas med våra nära och kära..
Min första tanke är ju.. Attans trångt det måste vara ”där uppe”
För man dör ju inte där igen… utan det bara fylls på.
Alla måste ju vara där.. från begynnelsen..
Ja dom dom dött vill säga.. med några undantag..
Vissa hamnar väl någon annan stans där man har det riktigt hett om röven.

Om man lever hela sitt liv som sk icke normal…
Ja som funktionshindrad… utvecklingsstörd osv…
Är man sammalika på andra sidan?? Eller blir man en sk normal ängel??
Eller dom som har fördomar… rädslor… som allmänt fördömande.
Slutar dom att ha fördomar, vara rädda
och slutar dom att döma efter att dom har dött… Bara då där??
Så att dom kan samsas med dom här sk icke normala på andra sidan
I fullständig harmoni? Vilken grupp förändras??
Blir dom utvecklingsstörda normalstörda?
Får dom som lider en brist i kunskap helt plötsligt den förmågan
utan att ha fått förståelsen medan som levde?
Det hade nog varit ett snäpp bättre att få det innan ju.
Okunskap är ju ingen synd som ska förlåtas.. Eller??
”Man får syndarnas förlåtelse och lite kunskap på köpet”
En bra slogan faktiskt… Lockar ju =)
På andra sidan finns det väl inte sådant tjafs som här. Eller?

Mycket bättre att fixa detta här nere ju.. Innan man drar vidare.

Duger vi som vi är .. Ja ni vet, därborta på andra sidan??

När min Hanna med Downs Syndrom kommer till mig
sen därborta i himlen. Ja förutsatt att jag nu hamnar där=)
Kommer hon att behöva stöd.. resten av evigheten??
Finns det evighetsgruppboende?? Himmelska Dagcentran?
Om inte.. Ja då har hon stöpts om och Hanna är borta.

Man får syndernas förlåtelse…Man lever i lycka… I harmoni.
Stöps vi om på vägen dit…??
Dom som inte har ben.. får ben som alla andra..
Dom som inte har ett sk normalt förstånd får ett på vägen dit.
osv…

Måste man vara troende för att hamna i himmelriket??
Men dom som inte har en chans att vara troende..
Dom som inte förstår det abstrakta som Gud och hela baletten är.
Dom har ingen möjlighet att ha en Gud och tro på.
Får dom hänga med eller hamnar dom i en slags Limbotillvaro
i evigheters evighet…

Agnostiker tro ju ändå på någonting men ingenting specifikt
så dom kanske är undantaget.. dom tror ju iaf =)

Ja den som lever får se.. tänkte jag skiva seriöst…Haha
Och inte får vi några reseberättelser därifrån evigheten heller.
Vi måste alltså dö först för att veta…
Om man har blivit lurad lär man ju aldrig får veta.

Jag väljer att tro att Änglar finns..
Det är vackert.. Det ger hopp om en slags återförening.
Döden är då inte ett slut utan någon har då bara kilat vidare
lite före oss andra som finns kvar.
Änglar minskar rädslan lite.. Tanken på döden blir inte så panikartad.

Vem vet.. Det kanske finns en bloggkanal ner.. då när jag är där
Så jag får välan blogga om det då… =)

Har väl druckit för mycket kaffe idag :P

Sköt om er…

KramKram!

* En ny dag idag…

Dom har lovat lite Åska här i Västmanland kommande dygnet.
Åska är vackert.. Fascinerande… Frigörande..
Ja.. frigörande faktiskt..
Det känns så inombords.. En känsla av positiv urladdning..
eller inladdning Haha
Man bara drar ett djupt andetag.. sträcker ut armarna och ”Yeahhhh!!

Jag skulle lätt kunna sitta högt upp på en bergsknalle och se ut över vattnet
och njuta av alla blixtar och muller med hela min själ..
Låta regnet skölja över mig…
Fast det är kanske lite vanskligt… Haha
Låter bli.. Har ju barn och dom ska inte behöva bli mammalösa.
Sen har jag väl inte någon dödslängtan precis…
Men vackert är det…

Just nu kom solen fram också.. lite… Underbart det med.
Det har väl regnat en skvätt också här… men bara en skvätt.
Det kanske inte blir Malmön idag… Men då blir det gårdsliv istället.
Sommaren är ung… vi hinner bada i Mälarens skitiga vatten =)

Idag ska jag hämta ut paket som har kommit..
Finaste Karin har skickat mig det... Det var fel..
(Det var  inte Karin men någon annan.
Rätta mig om jag Editerade fel nu)

Fick också ett brev… med mitt namn skrivet med det vackraste rött.
Tack underbara du… Vem du är vet jag inte… Stod inget namn.
Men du är en vacker människa.. det vet jag =)

Edit: ett brev var med i paketet… Inte undertecknat.
” Hej, lite glädje till sommarlovslediga barn”
Yatsy till oss alla .. Bamsetidning…Ritblock…Hästklistermärken..
dom är nog direkt riktade till Hanna ju och tidningen Min häst…
Lite godis… Pastiller i smakerna Viol och Tuttifrutti – två var till dom.
Fyra studsbollar.. en till dom var.
”Till sommarlovslediga barn…” Man kan ju enbart le och känna värme.
Mina barn vart så, så jätteglada…
”Vem är det ifrån?” Jag vet faktiskt inte svarade jag
Någon som läser mammas blogg ville att ni skulle ha dom här sakerna.
Hon ville glädja er…
Mamma!! Vad snällt av henne” och ser att mungiporna kommer att peka uppåt länge… =) (Det är nog en hon… Ser ut som en kvinna har skrivit brevet)
Tack snälla och Hanna har ett fint linne nu med Hästklistermärken på =)

Just precis kom Marcus nyvaken och kramade mig hårt och innerligt.
”God morgon mamma… Har du sovit gott?” säger han…
”Ja älskade du.. Mamma har sovit så gott.. Helt underbart”
Och kramar honom så hårt tillbaka som jag bara törs…
Känner hur tårarna är så nära.
Det här är livet… Kärleken… när den är som bäst…
Ingenting annat har en sådan betydelse…
Att vara Älskad och få Älska…
Det är en av förutsättningarna för allting annat gott… För livet.

Nu ska jag börja med gårdagen lättjerester…Haha
Nej, det blev inte soptunnan även om det var nära…Haha

Önskar er alla.. Precis alla!!
En helt underbar.. fantastisk… dag.
Gör den till någonting fint… minnesvärt…
Delar av dagen i alla fall.. Då har man kommit långt =)

En sandlåda med barn är så otroligt vackert bara man ser
Det är inte ett virrvarr av skitungar i den som låter… bråkar.. kastar sand.
Se istället myllret av liv, hopp och framtiden… i den.
Vet ni.. det är vackert om något =)

Var snälla där ute…

KramKram!

* Här går det undan.

Skrev klart bok nummer två nu i kväll.

Nu gäller det att få tag i någon förläggare
som vill ge ut den också…Haha
Säkert mycket svårare än att skriva boken.
Vilket var f ö väldigt lätt =)

Skrev säkert en 30 dikter i kväll.
Eller iaf 20… har noll koll får kolla sen.. Haha
Hade ett enormt flyt i känslorna i kväll..
Det kändes överallt.
I hjärtat… i själen… allt hängde med

Sen var det lätt att bara plita ner orden =)

Nu behöver jag bara hitta en korrekturläsare.
Hmm? Får börja fundera vem som ska få plågan… Haha

Nu är jag trött… Urlakad!

Fullmåne är det också
Så adios med nattsömnen… Bläh!!

Ska iaf göra ett försök…och hoppa i Loppsoffan =)
Klockan är ju 01:00

Ha en underbar natt alla!

GoNatt och Sov Gott!!

Nattikram!

* Ättestupa.

Mona Sahlin vill höja underhållsstödet
för oss ensamstående föräldrar.
Jomen tackar och bugar för det… ökningen behövs!!
Men ett par hundralappar minskar inte klyftorna
och dom gör inte dom fattiga rikare.

Det kan däremot göra om man ändrar och förbättrar
tex sjukförsäkringen och A-kassan
så att folk inte faller utanför så snabbt och så lätt.
Nu kan det gå på ett kick att falla utanför.
Hela familjer trasas sönder..

Vad händer dom människorna som lever på socialbidrag.
Dom får inte känna av höjningen alls.
Höjd underhåll = mindre försörjningsstöd = ingen förändring.
Staten ger med ena handen och ta med den andra.
En stor grupp gynnas inte alls av höjningen.
Det blir inte ett dugg lättare för dom.
Fattiga delas i två läger.

Givetvis ska man inte leva med socialbidrag länge..
Tanken är ju så att det är ett tillfälligt stöd.
Men faktum är ju att många tvingas leva länge på soc.

När man inte har det så gott ställt..
Man är arbetslös och går på bidrag från samhället.
Det ger inte alltid dom bästa förutsättningarna för en bra livskvalité.
Jag har skrivit om det tidigare..
Folk tappar modet… blir apatiska…
Framtiden ser dom som en stor svart töcken.
Dom som är i farozonen är ju barnen.
Dom är en utmärkt spegel hur det ser ut hemmavid.
Det är lätt att bli ett övergivet barn.. ett utanförbarn
när föräldrarna tragglar med den dåliga ekonomin.
Det finns inte alltid ork och kraft till att värna om sina barn.

När folk är länge i en stressad situation
så söndras själen sönder så småningom.
Man måste få hjälp från vården…
Både den somatiska och den psykiska vården
får sina andelar i besök av denna grupp människor.
Folk blir utmattade och sjuka av sin situation.
En del tar till alkoholen som dämpningsmedel..
Vad det kan göra för en familj vet vi ju alla.
Arbetslösheten och fattigdomen kräver många offer varje år.
I både barn och vuxna.

Ättestupan har fått en helt annan mening nu..
Nu kastas unga och arbetsföra människor
ner i avgrunden av samhället.

Lotta Gröning om ämnet.