Etikettarkiv: Skam

* Matkassen…

1377277_169197709949453_370518995_n

På fejjan har jag hittat en helt fantastisk grupp.. MATKASSEN. Den här gruppen med alla som är inblandade.. gör skillnad för många familjer.

Citerar lite från sidan:

Den här sidan är upprättad för dig som vill hjälpa en behövande familj med tex en kasse mat eller för dig som behöver hjälp. Sidan handlar främst om akut hjälp med tyngdpunkt på våra barn så mat, kläder, skor mm är välkommet.
Beskrivning
Matkassen har sedan start förmedlat en stor mängd matkassar, kläder och presentkort mellan givare och medlare, inte minst hoppas jag att vi förmedlat en känsla av gemenskap och omtanke för den känslan är lika viktigt som en falukorv i kylen!

Vårt mål är att förmedla kortsiktig akut hjälp till barnfamiljer , vi jobbar förutsättningslöst med inriktning på barnen. Vi har 300.000 ekonomiskt utsatta barn i Sverige idag och vi vill göra allt vi kan för att förmedla budskapet att vi finns här för dom…..

Jag om någon vet hur det är att leva på gränsen.. Att leva från hand till mun en del av månaden när man har barn och många barn också.  Jag vet hur det känns  när det är tomt i kylskåpet och man har bara tillbehör till en lunch att laga.. den känslan är så stressande och så tung… och aldrig har man känt sig så ensam som just då när man står där på kanten. Den tär något så enormt.  Jag vet ju också att vi är många som har det knapert och tufft.

Sådant här är också förknippat med känslan av skam och för den skull drar sig en del från att be om hjälp. Det är INTE skamligt att ha det knapert. Det är INTE skamligt att be om hjälp. Och man är definitivt inte mindre värd som människa. Låt ingen inbilla er det!!

Däremot kan man gott känna skam om man felaktigt tror att man är fredad för att man själv har det bra just nu.. och för den skull ser ner på andra människor som inte har det lika bra. En vacker dag kanske livet ger dig en annan väg att traska och sen så står du där i en liknade situation där du behöver hjälp. Ingenting ska man ta för givet – Ingenting.

Dom som behöver hjälp ansöker själv om den hjälpen från Matkassen. Det går att vara anonym utåt men givetvis måste administratörerna veta vem man är annars så kan inte hjälpen förmedlas.

Ni som vill hjälpa med det ni kan hjälpa med i enskilt fall.. mejlar dom ansvariga och pratar med dom hur man ska gå vidare.

En stor eloge till dom som har startat detta.

Ha en bra dag!!

KramKram!

Bild

* Dare change your #attitude and make a huge difference.. In your own and others’ lives

KärlekHjärta 8 februari 2013 012nbwalllneed

* Up Close And Personal: Nu är det dags igen…

Det slår aldrig fel.. När det börjar närma sig slutet på ett år så får jag ett behov av att ”göra upp” och rannsaka mig själv.. Det är inte så att jag planerar ”Aha, det är November nu.. Dags att fundera nu” Ja eller någonting ditåt. De bara blir så. Lyckas man så går man in i det nya året med ett lite lättare sinne.. förhoppningsvis.

Att jag ringde till min gamla lärare igår var ju ett led i denna process. Det får mig att må bra och släppa det. Jag tror mitt samtal fick henne också att må bra. Jag behövde säga det högt till henne.. Det som jag tyckte var viktigt. Om hon hade glömt bort mig så hade det inte spelat någon roll. Det som jag ville säga hade nått sitt mål ändå.

Även om jag tar upp mina egna tillkortakommanden så får det mig att må bra i slutändan. Att ärligt erkänna för sig själv är första steget. Att sen säga det högt inför andra är det som ger den bästa möjligheten att skapa förändringar inom sig själv.. Till det bättre och kunna utvecklas som människa och må bra el bättre.

Ett resultat av min egna process är ju att jag inte hatar el vill hämnas på folk som gjort mig orätt. Att hata tar ju så mycket kraft från en själv.. Och hatar jag så har jag gett kontrollen till den jag hatar. Så roligt ska vi inte ha det. Kontrollen behåller jag själv..

Jag vill inte dö hatisk, arg och bitter. Förhoppningsvis så känner jag sen i livsslutet att jag inte lämnar efter mig så mycket osagt.. positivt alltså.. Sådana saker som är viktiga att säga och förmedla till personer som är viktiga för mig. Jag försöker att inte såra folk. Men det händer ju ibland att man vräker ur sig saker av ren elakhet i stundens hetta.. och även om det inte alltid tas emot sen så ber jag om ursäkt.. Tar ansvar för det jag har gjort el sagt och förklarar det så gott jag kan.. Mera än så kan jag nog inte göra.

Men ärlighet sårar ibland och vissa saker ber jag inte om ursäkt för. Varför ska man göra det? Då står man ju inte för vad man tycker utan ljuger för att det ska passa den andre.. slicka röv alltså. Fjäsk är jag typ allergisk mot.. och fjäskar man dessutom med lögner så sjunker man som en sten i mina ögon. Kan ju ta ett exempel: En numera fd vän sa till mig att hon och hennes man hade pratat mycket om min bok som skulle komma ut. Hennes man var så imponerad och glad över att jag får ut boken. Samma med henne. Dom skulle köpa ett par stycken. Av en tillfällighet så mötte jag mannen dagen efter och tackade för orden och berättade hur himla glad och rörd jag blev över att dom trodde på mig. ”VA??? Har du skrivit en bok? Det visste jag inte! Vad kul..Grattis!” får jag till svar.

Just då kändes det ganska kymigt faktiskt. Jag talade inte om mötet med mannen för henne men jag berättade sen för en annan vän hur jobbigt det kändes. Valde att låta det passera för det fanns ändå så mycket fint och varmt i henne som övervägde. Hon är fortfarande en fin och omtänksam människa. Men sen kom det mera under åren så det blev ändå ett avslut.. Det blev en fråga om tillit. Fast hon läser ju min blogg varje dag och kommer att läsa detta så nu kommer hon att veta.

Jag försöker vara så ärlig som det bara går i mitt liv. Ärlig mot mig själv och andra. Jag har tidigare levt i en vardag baserat på lögner (Tema: Missbruk) Aldrig att jag går tillbaka till en sådan vardag där fasader, skam och rädsla finns. Det har krävts en massa jobb med mig själv som fortfarande pågår. Det här gör mig starkare som människa. Att våga stå för den man är, sina val och sitt liv.

Och joo.. Småljuger gör jag som alla andra. Inga allvarliga saker utan typ vita lögner.. och lite smågråa sådana slinker med också ibland.. Haha. En mänsklig rättighet ju =)

Jag berättar ärligt och naket om vilka konsekvenser arbetslösheten ger oss. Jag berättar utan försköning barnens stora sorg och smärta över en pappa i missbruk. Jag berättar om den jobbiga ensamheten, den utan en annan vuxen som man delar sitt liv med. Jag ger er min smärta. Utan allt detta berättat för er.. kanske man inte alltid kan förstå min jublande glädje och den enorma tacksamheten över att kunna leva, älska och finnas till. Att få ha den ynnesten att vara mamma till mina fem fantastiska barn. Allt detta är en förutsättning för en helhet och en förutsättning för att kunna vara ärlig. Ingenting får man ta för givet. Ingenting!

Fullständigt öppen om precis allt i mitt liv är jag inte. Det finns ju en del av mitt liv som ni inte har fått ta del av här på bloggen. Inte hemligt alls men det gagnar ingen och drabbar oskyldiga om det berättas här. Det är ett mörker av ren, sjuk ondska som försöker sänka oss sen några årtionden och mera än så får ni inte. Vi står pall. Alltid!

Avslutar här så det inte blir så långt inlägg. Det är lätt att det drar iväg lite långt emellanåt =)

Var rädda om er själva och varandra..

KramKram!

* Hollywood… Hollyweird…

Jag brukar inte titta på Svenska Hollywoodfruar men efter alla skriverierna om Gunilla Persson och dom andra så kikade jag på några avsnitt på Tv 3 play.

Seriöst alltså.. Hur i helskotta kan TV3 ens visa detta? Och vad ger det för vibbar åt våra barn och unga?  Samtidigt som vi jobbar på att våra barn inte ska ska mobba andra..  så ser dom detta på bästa sändningstid. Dom hör andra prata..

Här är det en kvinna som uppenbarligen inte fungerar så där jättebra i vissa situationer och inte riktigt förstår konsekvenserna av alltet. En stor jävla kacklande mobbhög ger sig på henne.. Inklusive TV 3.. Tidningar.. m m.

Det är så skamligt att så medvetet offra en människa vars oförmåga förväntas ge tittarsiffror och läsare. ”Hon har valt själv” säger nog någon.. Visst har hon det men var det ett sunt och förståndigt val egentligen? Hon borde ju uppenbarligen inte varit med alls.

Tv3 och detta borde ju gå att anmäla och förhoppningsvis få det prövat rättsligt. Hur långt man får gå innan det är moraliskt förkastligt?

Den där sången.. Blev så gråtfärdig av hela situationen när sången presenterades för henne.. Dessa sneda leenden.. och sen den häpna oförståelsen när GP flippade… Det gjorde så ont att se..och höra.

Det är inte Gunilla Persson som är ”HollyWeird” Jag kan inte ens säga att hon är korkad.. Dom som var korkade var ju dom andra.. Dom som inte ville se vad som egentligen hände utan hängde på glatt i denna fruktansvärda kränkning av Gunilla. Dom visste ju att det kommer att komma ut till hela svenska folket.. Detta var ju inte inom ”fyra väggar” Ingen sade stopp.. Anmärkningsvärt uselt och fegt!!

I det här sista programmet så såg man verkligen några av människans uslaste och fulaste sidor.. Dom till utseendet vackra människorna var inte längre vackra hur man än försökte se..

Vart har det sunda förnuftet tagit vägen hos dom andra fruarna? Har väteperoxiden tagit kål på den slutgiltigt??

Ha en bra kväll!

KramKram!

* Kanske blev det lite tokigt…

Men om jag är ledsen på någon.. (se några inlägg ner) så har jag redan tagit det med dom det berör. Blir ju lite tokigt om jag nu inte säger det. Det är bra om man får sådant ur världen så fort som möjligt.. Man säger det man vill ha sagt och så kan eventuella missförstånd klaras upp snarast.

Söndag idag som sagt var och som det bör sig så är det måndag i morgon och jag bara jublar.. Sköna härliga vardagsmåndag med skola till ungarna. Sen så kommer ju Hanna hem.. Älskade unge vad jag saknar henne.

Jag hittade denna skylt HÄR på Pernilla Wahlgrens blogg. Hoppas hon förlåter mig för bildstölden.. Men jag tycker den är faktiskt bra.. Brukar läsa henne lite då och då.. Det är en fin och jordnära tjej.

Denna ska jag nog göra åt mig själv.. Det kan inte vara så svårt och kanske inte just en exakt likadan utan snor orden och gör en tavla av någonting. Fast det är ju fint med trä. En bred träplanka.. lite färg och en stadig hand när man textar texten..

Det är just så här det känns.. Man måste behålla lugnet och fortsätta.. om och om igen. Det har blivit liksom ett mantra inom en när det är lite drygt. Att fortsätta oavsett vad.. Inte ge upp. Jag tror att det är paniken många känner som gör att man inte ser alla möjligheter till lösningar.. Det blir lätt att man hamnar i hopplöshet och där ska man nog akta sig för att hamna.. Jag är inte ensam om min situation med arbetslöshet och ekonomisk fattigdom.. och allt vad det för med sig.

Jag ser vad hopplösheten kan ställa till med. Det är så jävla tragiskt att människor ska hamna där. Arbetslöshet.. Utförsäkrad.. Ekonomisk fattigdom.. Kan leda till isolering.. utanförskap.. skam..känslan av att inte ha ett värde.. missbruk.. sjukdom.. kriminalitet m m och när man inte orkar längre så avslutar man sitt liv.

Dom vuxnas håglöshet smittar av sig på barnen och det kan gå väldigt illa om man inte fångar upp dessa barn så fort som möjligt. Man måste fånga upp dessa familjer så fort som möjligt. Tyvärr så tror jag många gånger att det är skammen som sätter stora hinder för att hitta dessa familjer. Skammen gör också att man inte riktigt vågar söka hjälp.. Man skäms för att man har det så uselt. Man bygger upp fasader och sen så ser andra vad som fasaden döljer när katastrofen är ett faktum. Då kan det vara försent.

Jag vet att jag har en del läsare som sitter i liknade situation som jag gör. Till er vill jag säga.. Skäms inte… och låt aldrig någonsin.. låta någon inbilla er att vi är värdelösa eller andra klassens människor.. sådana människor existerar inte!!

KramKram!!

* Jamen Hörrni.. Fru Fortuna kittlar mig lite nu.

Sjuttiofem pixdaler vann jag på triss. Jag får låtsas att jag ligger på plus i det stora alltet men givetvis gör jag inte det.. blähä! Men detta är bättre än en nitlott. Nu blir det en ny triss och femtio kronor växlar jag till sköna kontanter. Har ju munnar att mätta och nitlotter mättar ju inte. Drömmen fortsätter och det är ju inte fy skam ju.. inte alls fy skam :P

En rätt så fin söndag har det varit idag. Det bidde lite gårdsliv och nog hettar det i kinderna igen.. men det var inte speciellt varmt faktiskt men solen sken från en klarblå himmel.. Igår var det ju så att man fick ha på sig vinterjackan men idag så var det varmare.

Måndag i morgon och det innebär ju skola för ätteläggen. Det är ju inte så många veckor kvar tills sommarlovet. Jag är inte riktigt säker på när den egentligen börjar men någon gång nästa månad i alla fall..=) Jag skiter i att oroa mig inför lovet.. för det är ju alltid mycket dyrare att ha dom hemma när det gäller maten. Tycker nog jag har oroat mig nog för i år om allt möjligt så nu räcker det. Jag tar det när det kommer. Nu går dom i skolan punkt slut.

Det är så mycket jag vill men jag kommer inte riktigt till skott med någonting just nu. Det har varit tungt sen pappa dog för drygt två och en halv månad sen. Det som förföljer mig var sättet han dog på. Det sliter och drar i en hela tiden. Hade han fått en fridfull död så hade det kanske känts lite annorlunda. Ingen aning men det hade kanske gjort det. Jag ser hans plågade blick hela tiden.. Hans ångest och förtvivlan.. Det är tungt men det är ingen ursäkt för min slöhet med att ändra min situation men en förklaring till stiltjen just nu på den fronten. Sen har det ju varit allt som kommer med ett dödsfall som ordna begravning.. gravsten.. och så se till att pappa avslutas på ett bra sätt när det gäller räkningar och så. Allt är inte klart än.. jag väntar på en räkning till och när den kommer och är betald så är det nog så klart det kan bli.

Jag är en trött kvinna nu.. men det kommer att ge sig det med. Det är bara att se framåt med hoppfullhet. Jag tycker nog jag gör det så gott det går. Jag har ju ungarna som inte ger mig en chans att gräva ner mig =) Det är ju attans tur det. Hua.. Det skulle nog bli kaos värre om man bara satte sig ner och tyckte synd om sig själv. Jag har ju så otroligt mycket att vara tacksam över så det vore ju värsta skammen och otjänsten för mig och mina barn att inte se det och ta vara på det.

Jag måste snart börja trampa i spåret igen. Det här går ju inte alls längre. Snart kommer jag att svälla en massa kilon om jag inte tar tag i det. Sen har jag ju fortfarande en del kilon som jag ska ner.. typ 10 till. har ju redan gått ner 27 kg.. eller 25 då. Har gått upp 2 rara kilon dom senaste månaderna. Kommer inte att låta det bli mera. Så nu jäklar.. Motion är ju bra för mycket.. kanske blir jag mindre trött då. Nu gäller också ganska strikt LCHF. Men inte så strikt att jag börjar yrsla igen utan lagom strikt.

Nu ska jag kika lite på TV. Klockan är just nu 22:03 så lite hinner man glutta på burken innan korpgluggarna ska slutas..

Sköt om er själva och varandra…

* Kära Tomten… Del 5 – 2011.


Kära Tomten… Det var ju några dagar sedan jag skrev till dig. Jag har ju en del tankar kvar att förmedla i ett antal inlägg men jag hinner nog.

Jag är lite bekymrad nu. Det handlar bla om mitt förrförra inlägg ”Någonting är fel” Jag vet att folk kan misstolka den. Jag önskar att dom som just misstolkar kunde se det ur en annan synvinkel. Min öppenhet är en av mina överlevnadsstrategier. Det är just min öppenhet om saker och ting som ger mig kraften att gå vidare. Jag behöver inte vara rädd för att några fasader ska falla och jag får stå där sen med öron röda av skam. För det är ju det som fasader är till för. Att dölja någonting som man kanske skäms för eller inte kan stå för. Givetvis har min öppenhet gränser. Den ska inte skada någon i min familj på något sätt..

Kära Tomten… Jag har kommit långt inom mig själv i mångt och mycket. Det har tagit tid, kraft och krävt en del mod. Men när jag väl kom dit så föll en stor börda från mina axlar. Jag tar fullt ansvar för mina val. Dom bra och dom dåliga och när jag gör jag det så finns det ingenting att skämmas över. Att vara Ekonomiskt Fattig är inte en skam. Men rider man på den medvetet och utnyttjar andra människors välvilja och goda hjärta genom att göra sig till ett ynkligt offer ja då ska man känna skam. Då förtjänar man ett kokt stryk.. ( ja inte bokstavligt då)

Jag vet en del människor som lever med hus och flera bilar. Dom tar lån på lån för att köpa status. Det finns bara normala inkomster men ingen förmögenhet. Dom visar en fasad utåt. Men om man synar deras situation med lupp och ser alla minus som finns i amorteringar och dylikt och vad inkomsten räcker till. Ja, då finns det ingen buffert där heller och dom får låna som jag till bakslagen. Dom får låna som jag till julklappar. Jag lånar av vänner och dom tar det på kontokortets kredit. Jag betalar alltid av mina lån direkt utan att behöva betala ränta. Dom betalar ränta för sina lån under lång tid så kostnaden bli högre än vad lånet var.

Mitt liv kan bara bli bättre ekonomiskt. Dom gör sina liv sämre hela tiden när det gäller risktagning med mera skulder och dom underminerar marken dom står på mer och mer…men utåt är dom välmående familjer som folk ser upp till.

Visst, jag får kämpa en massa för att få vardagen att gå ihop. Jag har varit på den absoluta botten många gånger i ekonomin där bakslagen och alla räkningar gjorde att när jag tryckte på ”betala” på banken så fanns det redan ett rejält minus klart att leva på en hel månad. Men jag fixade det och jag fixar allt annat. Det är lyx för mig att bara behöva låna en tusenlapp en månad. Då har det varit en mycket bra månad.

Mitt liv nu har nog inga risker som jag inte klarar av när det gäller ekonomin. Men dom ”välmående” som jag pratar om.. Dom riskerar en massa och deras liv kan bara bli sämre och sämre.. Mitt kan bara bli bättre och bättre. Visst, det finns en otrygghet i min situation men den är enbart en personlig rädsla för att få det mera kämpigt under en tid. Inte att jag inte skulle klara av det. Det i sin tur gör att jag nog ändå har en tryggare situation än vad en del ”välmående” familjer har. Trots att jag är urfattig ekonomiskt. Jag kan faktiskt inte få det sämre än vad jag redan har det..

Kära Tomten.. Det lustiga i kråksången är ju att det är just dom som ser ner på mig och min situation. Även om jag har oftast minus på kontot så i dom här fallen så känner jag mig ändå som en vinnare. Jag är nog en vinnare.

Förstår ni nu lite i af varför det inte är så synd om oss?

Jag får en del mejl från folk i min situation. Dom känner igen sig och önskar att dom skulle själva våga vara så öppna. Det är jobbigt att hela tiden visa en sida utåt och ha sanningen om sin situation innanför husets väggar. Om jag är öppen och förmedlar hur det faktisk är hos oss rakt och ärligt och att det gör i sin tur att jag mår bättre av det än att ha fasader. Om det i sin tur ger kraft och någon att släppa skammen så är det ju underbart!! Det är min belöning. Samma med Tema Missbruk.. Får en del mejl där med om igenkännande och att det ger tröst och kraft i deras situation. Kraften kanske används till att bryta sig loss från ett destruktivt förhållande och bryta sitt eget medmissbruk.

Kära Tomten.. Jag vill önska lite.. Det är att dom som inte förstår ska förstå att det är inte synd om oss. Att dom får förståelsen för min öppenhet och att den inte har några som helst fula baktankar som att tigga. Det finns en del gånger folk har blivit rejält sura på mig när jag har tackat nej till pengar. ”Behöver du inte pengar då?” frågar dom.

Givetvis behöver jag pengar.. Jag behöver pengar i massor och det som jag har fått på ett eller annat sätt har underlättat en massa och gett en välbehövlig frist. Men som jag har försökt förmedla i så många år är ju att jag skriver inte här om ekonomisk fattigdom för att folk ska tycka synd och skänka mig pengar. Det finns ingen värre känsla än det att någon tycker synd om oss. Det betyder inte att jag är otacksam för att någon vill hjälpa. Det är så fel som det kan bli. Jag får höra en del gånger av vänner att ”Svälj din förbannade stolthet och ta emot för dom vill ju ge och dom tvingas ju inte till det..” så är det.. ingen tvingar och kanske är det min stolthet som inte vill tillåta det eller andra orsaker.

Visst har jag tagit emot pengagåvor också någon gång. Gåvor som har varit direkt riktade till mina barn har fått slinka igenom. Det var till dom och hade ett mål. Hade inte rätt att ta ifrån dom det. Samma om det har varit en gåva till mig för personligt bruk till någonting speciellt. Det är inte gåvor av ”tycka synd” karaktär. Jag har alltid haft svårt att ta emot för mig själv men jag har lärt mig att göra det till en del. Men jag själv har inga problem med att ge. Jag älskar att ge bort och glädja andra. Det här skapar stora motsättningar inom mig själv och det har absolut inte med otacksamhet att göra utan det är någonting inom mig som knasar. Ibland så undrar jag om jag värderar mig själv på ett taskigt sätt. Men det känns inte så. Kanske bara det att jag är inte van att få bara för att någon vill ge.

Det här handlar inte om dom paket vi har fått av kända och okända. Där har jag känt i hjärtat att vi är så genuint uppskattade för dom vi är och att dom är inte baserade alls på ett ”tycka synd om” tänk.

Kära Tomten… Det blir många ord ibland när man verkligen vill försöka förklara vissa saker… Men om jag säger så här: Hur kan det vara ”synd om mig” när jag hela tiden känner en enorm känsla av stolthet över mig själv för att jag klarar av att hålla skutan flytande trots att det är mycket svårt ibland.

När någon tycker synd.. så tolkar jag det som att någon ser mig som ett offer.. Det är ju det jag inte är. Det är just det min blogg handlar om. Att inte vara ett offer för omständigheterna i mitt liv oavsett vad.

Sen finns det ett par i släkten som skäms över min blogg och innehållet i den när det gäller den ekonomiska fattigdomen och dom två artiklarna i Expressen. En av dom förnekade släktskap. Men det är deras problem inte mitt. Dom kan gott bära skammen men den är nog mera riktad mot dom själva och alla fasader dom har och min öppenhet kan ju vara ett hot.. för att en i släkten är urfattig och går ut med den i bloggen och i ett par artiklar i Expressen. Att dom inte fattade att syftet var att visa att man inte behöver vara ett offer med rätt inställning. Att det finns annat med stor värde i livet som man bör se för att inte hamna i hopplöshet. Att min medverkan var för att ge hopp åt andra genom att delge dom mina livsstrategier som funkar för mig i alla fall.
Att dom inte fattade poängen. Det är faktiskt skamligt.

Dom missade helt att se den Sirpa jag är. Människan mig. Jag är inte min ekonomiska status. Dom missade helt att se dom styrkor jag har. Det modet jag har att stå för mitt liv. Dom missade att se allting som är bra och det som gör mig till den jag är. Det som gör att jag fixar tuffa situationer och alltid kommer igen bara för att jag vägrar att falla. Jag är varken bättre eller sämre än någon annan men jag har hittat just det som funkar.

Dom såg mig som dålig.. för att jag inte har ekonomi. Men jag kanske duger igen sen när jag har ekonomi =)

Kära Tomten… Det var nog allt för denna gång. Jag kan nog inte förklara bättre just nu i denna sak. Men jag tror jag har fått fram det mesta. Och om du har någon som helst kontakt med Fru Fortuna kära Tomten.. Så kan du ju tipsa lite om mig, lite, lite i alla fall… Gärna mycket, mycket och helst jättemycket och insisterande =)

Tack på förhand Kära Tomten!

Kära Tomten… Del 1 – 2011
Kära Tomten… Del 2 – 2011
Kära Tomten… Del 3 – 2011
Kära Tomten… del 4 – 2011

Önskningarna för 2010 och dom gäller i år med.

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Fattigdom är som en konstant fucking orgasm..

Idag känns det rätt så okidoki med det ekonomiska livet trots alla karaktärsprövande bakslag den senaste tiden. Kanske beror det på att barnbidraget är på kontot..Haha :P

Emellanåt blir det en del snack om just den ekonomiska fattigdomen. Det har sina små skäl. Då för några år sedan när jag kom ut i Expressens artiklar om ”barnfattigdom” så fick jag en del läsare som är i liknade situation som vi är. Jag får en hel del mejl om igenkännande och att det känns bra att veta att man inte är ensam. Men jag vet att det finns en stor skam i att vara ekonomisk fattig. Skammen skapar ångest och fasader som man försöker hålla uppe med alla medel.

Jag har sagt tidigare att det är så otroligt skönt att slippa alla dessa fasader för egen del iaf. Det finns absolut ingenting som kan rämna och blotta mig och min situation för andra. Jag blottar ju mig själv och frivilligt.. Så den biten med skam är borta helt för att jag har jobbat bort känslan. För det är inte en skam!! Men folks attityder skapar andras känsla av skam och misslyckanden.. Folk som inte har en aning om hur det är och själva så sitter dom trygga i sin egen situation utan en tanke på att livet kan överraska en del emellanåt åt alla håll.

Jag har fått höra en del gånger under åren att ”Varför skaffar man sig så många barn om man inte har råd att försörja dom” Det är den mest korkade och ogenomtänkta frågan någonsin som jag har fått. Precis som om jag hade planerat att bli ekonomiskt fattig. Är det enbart dom som har en buffert för en hel livstid och för alla eventualiteter som bara tänkas kan.. som är förunnade att reproducera sig själva?

Jupp.. det är najs att att leva från hand till mun varje dag.. Det är så jävla skönt att känna en småångest känsla över nästa dag. En känsla av tillfredsställelse när man får säga nej till ungarna..osv…

Ja, absolut.. Det är som en fucking orgasm som pågår konstant. Så givetvis är den ekonomiska fattigdomen planerad.. eller?

Givetvis finns det dom som rider på systemet.. Dom som inte vill jobba och går på socialbidrag. Dom som använder en sjukdomsvinst för att få sjukpension. Dom som fejkar för sjukpenning.. osv osv.. Men jag tror att det är en liten del jämfört med riktiga fall. Jag personligen har inte socialbidrag, inte sjukpenning, inte sjukbidrag och ingen A-kassa.

Däremot är det systemet som har fällt många. Ättestupan. Men ändå så får den enskilda människan skulden av en del. Bara att ha tvingats falla och sen möta attityder som sänker en del, från folk och myndigheter. Man sparkar på den som redan ligger. Jag förstår om skammen kommer då och det för med sig en del annat som inte är bra för en människas känsla av att vara värdefull.

En annan grej som är lite skev.. Det är att fattigdom likställs emellanåt med ointelligens. Att man är för ointelligent för att komma ur sin situation. Tja.. i vissa fall så kanske det stämmer en del. Men det är banne mig inte likställt. Jag har ett testat IQ som ligger över genomsnittet men likförbannat så är jag ekonomiskt fattig. Jag är inte dum och saknar förmågor. Alltså finns det andra skäl.. men är det giltiga skäl i folks ögon?

Fattigdom skapar riskbarn. Vi hör dom men lyssnar vi?
Föräldrar orkar inte alltid.. Finns det stöd??

* Skyll dig själv?
* Utanförskap med risker
* Han hör och känner men förstår han?

* Det gör så ont!
Hon går med nertyngda axlar
Benen känns som bly.

Hon sparkar till en burk
Den skramlar till
Någon tittar upp.

Hon ser skuggorna i vardagsrummet
bakom gardinen.
Det är rörelser och gester
som hon så väl känner igen.

Hon sätter sig på en bänk
Hon vill inte gå hem.
Begraver huvudet i händerna
suckar… inte igen!!

Hon vet vad som sägs
bakom gardinerna.
Hon har hört dom så många gånger
Orden kan hon utantill.

”Jag hatar dig..
Du ligger där på soffan
och hjälper inte till.
Du dricker dina jävla öl
Försök sök jobb…försök.
Vi klarar det inte snart.
Hyran ska betalas..
Elen lika så
Vi måste ha mat..
min inkomst räcker inte till
20 timmar i veckan räcker inte alls”

”Orkar inte snart!!
Vi fick brev från fogden idag.
Sen kom ett krav..
Elen kommer att stängas
Om vi inte betalar snart”

”Knip käft kärring
Jag gör så gott jag kan.
Fatta, det finns inga jobb.
Jag söker överallt..
finns inte.. finns inte…FINNS INTE!!
Jag är värd dom här ölen
dom gör så jag står ut med ditt gnat.

Ja hon vet vad som avhandlas där.

Vad var det som hände?
Pappa brukade alltid vara så glad
Mamma hon visslade för det mesta
Hon var aldrig sen för en kram.

För några år sen
När pappa fick gå..
Han blev övertalig på jobbet..
Ja det var många som fick gå.

Det här började för några månader sedan
Kanske var det ett halvår sen.
Kassan var tydligen slut.
Första gången hon hörde grälet
gjorde henne oerhört rädd..
Då handlade det om socialen
Om tiden där.. om skam.

Om pappas bil, gamla Opeln
den fick säljas..
Mammas fina symaskin
såldes den med.
Hyran skulle betalas.

Flickan tog sig för magen
Det gör så ont…
Lärarna är på henne
Hon måste plugga hårt
IG:n hägrar..
Hon som hade VG för det mesta.

Hon tänker på sina syskon
Dom hör ju det där dom med.
Jag kan kanske läsa en saga
för dom en liten stund.

Hon reser på sig
och går upp.

© Sirpa Hotti

* Lyssna på mig!
Hör du inte mig?
Jag talar till dig.

Jag pratar högt
och forcerat.
Smäller i dörrar
men ändå så hör du
inte mig

Stanna!!
Jag har någonting
att säga till dig.
Jag gör det genom
sparkar
genom uppkäftighet.
Vad är det som gör
att du inte lyssnar på mig?

Jag talar mitt språk
som du borde förstå.
Jag kommer inte hem
skolan den får vá
Jag hänger på stan
Jag pratar med dig!!
Lyssna då!!

Lyssna på det jag säger till dig
Orden är få, dom är svåra.
Dom känner jag inte till.
Jag pratar med hjärtat
den som gråter.
Lite som teckenspråk för dig.

Jag berättar för dig
hur förvirrat allting är.
Berättar om min smärta
Om det tunga jag bär.
Jag berättar så högt jag kan
om hur vilsen jag är.

Jag skriker ut mitt budskap
Genom att bråka
Väsnas..
Genom väggar
Genom allt..

Dom är viktiga
Orden som är tysta
Jag har bett dig lyssna.
Jag kan inte tala just nu.
Det som jag säger till dig.
Dom är det som är jag.

Jag vill att du hör mig
Du borde ju förstå…
du borde ju det…
Jag behöver ju dig !!

Varför lyssnar ingen på mig?

© Sirpa Hotti

Ha en skön helg alla!

KramKram!

TILLÄGG: Ett bra initiativ har ni  HÄR


* Omtanken värmer… och så lite annat.


Det här kom med posten igår.. Två tuber med C-Vitamin och en önskan om att vi alla ska hålla oss friska. Jag är så rörd och så glad.. Den är gåvan är från en kvinna som inte är riktigt kry i sin kropp. Allvarlig är den ovanliga sjukdomen som gör det väldigt jobbigt för henne men ändå så orkar och vill hon bry sig och måna om andra. Det är stort!! Det dimper ner små hälsningar emellanåt från henne. Ett kort någonstans ifrån där hon önskar oss allt gott. Små tips om saker och intressanta artiklar skickas per brev som hon tror jag skulle tycka om att läsa. Jag har träffat Anita en gång för några år sedan -09. En helt fantastisk och varm kvinna!! TACK underbara Anita♥ för din omtanke.
Mycket Kärlek till dig från oss alla fem ♥

Nu är det ingen som får tro att det är grejerna som jag får ibland av någon läsare som får mitt hjärta att svämma över. Det är så, så fel som det kan bli. Det är gesten.. omtanken om oss som berör mig ända in i hjärteroten. Tar ett exempel…

Det här brevet är från finaste Sandra för några år sedan.

…och boken hon ville att jag skulle läsa. Oj, jag grät i floder.. och läste boken och grät ännu mera… Orden, gesten… Ja, ni fattar.

Nu är det lite farligt att skiva ett sådant här inlägg. Framför allt när det lackar mot jul. Det finns alltid några som ska vända på saker och ting och göra det till någonting annat än vad det är. Men jag struntar i det. Folk får tro vad dom vill bara jag vet mitt eget syfte med inlägget… att det är ett inlägg gjort av att jag blev så berörd av Anitas gest och det i sin tur ger er fortsättningen på detta inlägg… som ni får ta del av idag. Har ingen aning om just nu hur detta slutar. Har mycket sällan allting klart i skallen när jag börjar med ett inlägg. Orden kommer vart efter..

Det kan vara lite farligt också att ta ett enda exempel från tidigare. Jag har massor och alla är lika värdefulla. All uppskattning och omtanke per post och kommentarer värmer och lyfter och ingen.. absolut ingen, får tro någonting annat.. Lova mig det!!

Jag försöker ofta förmedla till er läsare min inställning till saker och ting. Det som jag tycker är viktigt. Att hur värdefullt det är att säga ord av kärlek och omtanke till någon man tycker om eller uppskattar innan det är för sent. Att det viktiga i livet är inte saker och pengar. Utan det vi har inom oss i känslor och inställning.. till oss själva och varandra som är det viktigaste. Ja, förutsatt att det är på ett positivt sätt och att det inte ger efterskalv inom andra och oss själva på ett negativt sätt.

Kärleken till människan och allas viktiga människovärde.. till livet.. och att aldrig ta någonting eller någon för givet.. är iaf min inställning. Att se upp till någon eller ner på någon på grund av tex ekonomin pysslar jag inte med. Det är så fult och ytligt och ful och ytlig vill jag inte vara. Nu ska vi inte förringa värdet av pengar.. Givetvis är det viktigt att ha medel så att dom grundläggande behoven tillgodoses. Men jag tror ni förstår vad jag menar.. Har bara kloka läsare ju. Det är mera ärligt att uppskatta folk för deras goda gärningar, osjälviskhet, deras livssyn och förmåga och mod att ge utav sig själva till andra. Det är ju det som gör livet vackert att leva i.. Är det inte så??

Jag är varken fantastisk el en superstark överpositiv människa. Jag är långt ifrån perfekt. Jag är en helt vanlig människa bara. Jag lever inte alltid som jag lär. Jag gör fel och säger saker som sårar andra. Men jag försöker så gott jag kan för att låta vissa saker stanna inom mig själv. Framförallt så måste jag fronta mina egna brister och stå för dom ärligt. Det är det enda sättet att ha en chans att bli av med dom, så småningom iaf. Jag tror jag är ganska bra på det och då kan jag stå fullt ut för min ursäkt till andra om jag har sårat dom. En ursäkt till någon får aldrig gå på rutin.. Då blir det bara fel. Det gör ingen nytta. Nu menar jag inte att allt ska vara förlåtet av den andre och man själv får frid i själen bara för att man bett om ursäkt.. Så enkelt är det ju inte. Smärtan finns ju kvar.. inom mig iaf… om jag sårat någon. Smärtan hos den andre med.

Jag personligen mår bäst av att leva och tänka som jag gör. Det ger mig styrka att gå vidare och ha hopp framförallt i pressade och svåra situationer. Andras kärlek, glädje, hopp, vänlighet, osjälviskhet och omtänksamhet m m mot mig, mina barn och till andra människor.. ger näring till min egna inställning till livet. Allt det fina jag får i allt känns så självklart att föra vidare. Så ni ser att det smittar och jag hoppas verkligen att mina ord gör nytta emellanåt. Kanske väcker en liten tanke som får börja gro..

Hoppas mina ord ger hopp åt någon i samma situation som vi är i nu.. när det gäller den ekonomiska fattigdomen så att man inte hamnar i ett svart hål utan sikt och att den eventuella känslan av skam minskar och förhoppningsvis försvinner. Hoppas mina ord om Missbruk och dess konsekvenser framförallt för barnen får någon att ta steget ut från ett destruktivt förhållande eller eget missbruk. Hoppas mina ord får någon att känna sig mindre ensam om sin situation.. Hoppas mina ord om Downs Syndrom och andra funktionshinder får någon att känna sig mindre rädd..

Om det är så som jag hoppas på, så är det värt vartenda stavelse som jag skriver ner. Det är min belöning. Min glädje. Det är inte antalet besökare som är viktigt utan att det är rätt besökare hur få dom nu än må vara eller många. Att det är rätt besökare är jag nog säker på att det är. Dels för att jag får sällan skitkommentarer och att besökarna återkommer hela tiden och att min familj blir uppskattad för den familj vi är. Givetvis har jag besökare som vill hålla koll på mig av icke positiva orsaker. Men det är ju så det är och en konsekvens av en öppen blogg. Min öppenhet kan skrämma också och locka lite emellanåt..tror jag =)… Men utan den skulle jag inte kunna säga det som jag vill ha sagt rakt och ärligt. Givetvis har jag gränser i min öppenhet.. och jag är alltid ärlig i det jag skriver.. exklusive några vita lögner under åren till er.. men dom har mildrat sanningen just då. Men dom har aldrig ändrat på den. Dom små vita lögnerna vill jag nog behålla.. Haha.

Jag är så trött på bloggen emellanåt så att det känns som om jag bara vill radera alltet.. Men så får man ju känna trots att man är en bloggnörd..=) Jag har ju bloggat länge.. sen typ 05 fast då var det inte så mycket i början.. Sen blev det ju Aftonbadet när dom öppnade för läsarna att ha en blogg.. Var det 06 tro.. Jag har iaf ett lågt bloggnummer där.. 369. Men jag flyttade hit mars 07 av olika orsaker. Detta blir mitt inlägg nr 1911 och jag har fått 10 189 kommentarer so far.. Ja dom godkända som ligger ute nu.. sen tillkommer det en del som är sparade av olika anledningar men inte godkända för publicering. Som mest har jag fått 5 543 besök på en dag och som minst 0 och det är när bloggen är låst för alla. Men besök slinker in ändå under den stängda tiden. Det finns ju Cachade sidor av min blogg. Men det är helt oki.. stänger ju inte av den anledningen att ingen får läsa.

Ord förmedlar.. på gott och på ont. Vissa använder orden dom präntar ner för att hata och trycka ner, för att skada andra människor el grupper av människor. Det enda jag ser då är skribentens egna tillkortakommanden och den förlorade kontrollen över sig själv. Har sett en del sådana bloggar under åren och figurerat själv som mål i några och har då konstaterat att: Fucking vilken makt jag måste ha över deras känsloliv och så pass att dom ödslar så enorma känslor på mig och min existens och dom känner mig inte alls personligen. Jo en, men där ligger det ”ett tillstånd” bakom agerandet hos personen, som jag inte vill ta upp här.

Jag har inte tid att hata för att jag är fullt upptagen med att älska..♥

Ja, det blev ju lite allt möjligt i tankar i detta inlägg.. Men det är så det kan vara emellanåt när man låter tanken flyga fritt =)

Peace, Love & Understanding!!

KramKram!!

* Kärlek är fint, vackert.. Underbart.

Än så har korttis ring och undrat vart Hanna är. Eller så har jag mött korttisperonall på stan när jag har varit på väg hem från fritte och dom utropar förvånat ”Hanna vad gör du här med mamma? Ska du inte vara på korttis?” Det var nära igen. Om inte Lena hade skickat ett mejl igår kväll med orden ” Vill bara checka att Hanna kommer till helgen” Ja då hade ett samtal från Korttis varit ett faktum där dom undrar vart Hanna är=)  Tur dom känner mig och vet hur glömsk jag är när det gäller Korttis =) Tack Lena!

Ja, så då blir det korttis i helgen för Hanna och det blir jag och triss i grabbar hemma. Jag måste fortsätta att röja. Nu är det svarta sopsäckar överallt igen. Lite till ska till tippen och sen ska jag väl vara klar för denna gång.

Jag ska börja planera in lite socialt vuxenliv snart. Har en fin vän i Stockholm, Renate. Vi ska göra Stockholms uteliv lite så där lagom osäkert. Haha, så det lät. Men vi har jättekul när vi träffas. Vi är lika galna bägge två så man behöver inte ”ta hänsyn” Haha.  Engelen i Gamla Stan är ett roligt ställe.. Där har vi haft skoj några gånger. Det var visserligen några år sen sist.. -07 tror jag. Ska vi dit gumman? Ja med resten av folket. Snygga transor har dom iaf. Man skulle ha varit kille så kunde man kanske ha varit en snygg tjej istället nu. Haha (Ta det ni inte så allvarligt nu.. Jag trivs som tjej ) Inget fel heller att vara en transa. Jag beundrar deras mod högt, alla dom som har vågat ”komma ut” med sin läggning. Det är inte lätt alla gånger att möta folks fördomar. Kanske känner man skam själv. Andra känner skam. Önskar bara många fler kunde våga. Det måste vara mycket jobbigt att trycka tillbaka sin sexuella tillhörighet. Att låtsas att man är någon annan än den man egentligen är. Vilket kön folk Älskar rör mig inte i ryggen. Kärlek är fint, vackert.. Underbart. Den är så, så rätt bara den inte skadar eller är olaglig. Spelar roll om det är kärlek mellan lika kön eller mellan man och kvinna. Lev och låt leva. Enkelt. Läs HÄR om en modig kvinna.

Nu ska jag börja packa en lite Korttisväska till fröken Hanna. Men först ska jag slita henne från en hästfilm och slänga henne i badet…

Ha en bra fortsättning på eran kväll!!

KramKram!