Tag Archives: SKULD

* Let’s talk about… bäverlik och mobbnings-tv.

Har ni det bra?

Hanna kommer hem i morgon och då blir det livat värre. Det har varit så tyst här hemma. Grabbsen väsnas inte så värst längre. Bara ibland. Men Hanna hon sjunger och har sig mest hela tiden. Emellanåt kommenderar hon brorsorna… och lär dom vart skåpet ska stå och mig med emellanåt =) Jag ska nog överlåta huliganuppfostran åt Hanna..  :P

Hollywood Sign
Photograph: Craig Aurness/Craig Aurness/Corbis

Har ni kollat på Svenska Hollywoodfruar på TV3??  Kollade igår och vad ska man säga. Dildopartyt var väl ok.. menar att ha ett sådant. Men att ha med Gunilla Persson var nog lite väl. Att medvetet göra en sådan grej bara att få lite drama.. att få förlöjliga medvetet en människa.. Det är bara så lågt.

”Hennes glas ska alltid vara påfyllt” Asså.. att få en medelålders kvinna så full som möjligt.. en som har uppenbara problem med vissa saker.. för att sen trycka upp dildosar i alla regnbågens färger i nyllet på henne och demonstrera vart G-punkten finns på en jättepulla som såg ut som en överkörd bäver.

Det här är inte ok alls.. Det här är mobbning på hög höjd där produktionsbolaget bär den största skulden..eftersom det kom ut i pixelform ut till hela svenska folket. GP ser nog inte saker och ting så som vi ser.. Produktionsbolaget rider på hennes oförmåga.. ska vi kalla det funktionshinder.. och gör ”bra TV” Antagligen skulle tittarsiffrorna sjunka om inte GP var med. Det här är beklagligt!

Undrar om Siv Cotton är nöjd med detta? När hon ser på sig själv i TV.. Ja nu får hon ju vara hur kåt hon vill och stoppa upp dildosar vart hon vill.. det är inte det. Utan den här biten med sexpartyt och Gunilla. Tycker hon verkligen det är OK? Eller är hon så mediakåt att hon skiter i allt annat.. Det kommer ju en vardag också så småningom.. Karman inte att förglömma.. Sivan .. Karma my friend.

Ha en bra fortsatt kväll!

KramKram!

* Nejdå…

Jag håller inte på att klappa ihop eller så med tanke på förra inlägget. Det är bara som det är och har inte med att göra om pappa eventuellt skulle ha skuldbelagt mig.. eller inte. Även om jag bad pappa om ursäkt för att jag inte agerade tidigare. Han skulle aldrig, aldrig ålägga mig eller mina syskon ett sådant ansvar om att ta sådana beslut att be om medicin och det i rätt tid bara för att han var så envis och inte ville klaga. Sen ville han nog inte skrämma oss. Det var sådan han var.. alltid.

Det var mitt eget beslut att fråga om dom kunde ge honom smärtstillade och lugnande ”NU” baserat på vad jag upplevde och såg hos pappa och i hans blick just då. När jag kände att det inte längre var humant. Pappa klagade ju inte med ord och han var helt klar. Hade han klagat högt så hade säkerligen allting getts tidigare utan min inblandning men pappa var ju som han var. En envis och en ickeklagande människa.

Är det inte så att man frågar sig alltid om man kunde ha gjort mera.. tidigare eller så. Jag frågar mig själv. Borde ja.. skulle jag.. ha frågat lite tidigare? Förnuftet säger ju annat än hjärtat och jag måste få dessa två att synka. Det gör det inte just nu.

Det var först när han började på att drunkna i sitt eget blod. När han började känna att han kvävs. När lungorna började blöda mer och mer. Det var då som den förtvivlade och ångestfyllda blicken kom. Det var då som kallsvetten bröt fram och han började ”trampa vatten” Men han klagade inte. Jag kan inte förstå det. Vilken inre styrka han hade min far. Men jag kunde inte längre bara se på.

Det var som en gång för många år sedan jag pratade med en läkare och han sa ”Kommer det in en äldre man från Norra Finland och klagar över LITE ont i bröstet. Ja då är det nog så att han har MYCKET ont” Det var min pappa i ett nötskal.

Pappa visste nog att hans tid var kommen.. Läkarna var ärliga med det till honom och oss om att det inte fanns så stor chans. Egentligen ingen chans alls. Jag upplevde inte att pappa var rädd utan mera att han ”accepterade” faktum. Han förträngde nog inte faktum heller eftersom han agerade med vissa saker på ett sådant sätt så att man förstod att han var fullt medveten om detta. Att det inte fanns någon återvändo. Jag tror faktiskt han hade gjort upp med sig själv och fått frid en tid innan detta hände. Precis som om han kände på sig att det skulle hända någonting snart. När det sen hände så gick det på mindre en ett dygn.

Jag måste igenom alla dessa tankar och känslor för att kunna gå vidare. Ja, detta plågar mig just nu men jag överlever och det är inte synd om mig alls om nu någon skulle få för sig det.

Det är fredag idag och jag önskar er alla en underbar helg!

Var rädda om er själva och varandra..

* Jag tänkte faktiskt på dig!!

Jag har en benägenhet att ta mig själv in i mitt samvete och syna den lite kritiskt också emellanåt. Framförallt inför stora högtider som nalkas som Julen. För mig handlar det om att påminna mig själv om viktiga saker. Att inte glömma bort det som är viktigt för mig.

Vi lever i en stressig tid över lag. Vi glömmer också bort det som vi egentligen tycker är viktigt i våran iver att leverera med allt vad det innebär. Vi stressar och vi stressar ännu mera inför Julen för att det ska bli så perfekt som möjligt. Vi bakar som tokar, lagar mat i stora lass, vi gör godis av många sorter. Vi putsar och fejar. Vi uppfyller andras materiella önskningar och jagar julklappar in i det sista. Vi skuldsätter oss m m. För att märka sen efteråt att det som ger det där lugna och vilosamma var ju vardagens återkomst. Med jobb och skola för barnen. Ja, den här helt vanliga vardagen.. Men man erkänner det inte alltid inom sig själv. Julen är helig ju.

Sen säger vi med en fast övertygelse inom oss själva att ”Vad skönt det var med Julledigheten.. Jag är så utvilad” Det är  ju så det ska vara men det är ju inte alltid så utan vi är egentligen långt utanför den egentliga sanningen. Vi har skapat den här falska oasen av lugn.. och kallar det sen att vi har haft en välbehövlig vilohelg men i själva verket så har Julen varit en konstant pågående orgie av stressfulla måsten.

Vi får inte glömma bort oss själva i  kaoset som kommer som med Julen. Men vi gör det i alla fall emellanåt. Vi glömmer bort andra också och försöker kompensera det sen med orden.”Jag tänkte faktiskt på dig under julen och undrade hur du har det”  Man har plåstrat om sitt samvete och gjort bot. Det är så sorgligt att när man behövs som mest så ger man minst till dom som verkligen behöver en gest av ihågkommande, omtanke och värme.

Att man glömmer innebär ju inte alltid att man inte bryr sig. Eller att man saknar förmågan inom sig själv. Det kan handla om att man är så inne i denna kaos av stress och alla måsten så det som är lite utanför den egna familjekretsen glöms lätt bort. Det är en helt naturlig reaktion av stress. Det finns ju andra orsaker också.. Man får syna sig själv emellanåt för att finna sina egna svar.

Kopierar in ett inlägg från december förra året..

* Julen: Inte alltid en glädjehögtid.

Posted on 04 december 2010 |

Många tycker julen är en av dom bästa högtiderna som vi har.
Det är gemenskap, värme, kärlek, omtanke och en massa annat fint som omger Julen. Just det måste väl vara den sanna meningen med julen?

För några är det inte det. Det är en högtid som är förknippat med ångest,  längtan och en enorm saknad. Saknad över någon som inte finns hos dom längre. Det är bla föräldrar som just mist sitt barn strax före jul och kommer alltid att förknippa julen med den tragedin. Även om det kanske lättar något under åren. Det är föräldrar som inte har alla sina barn samlade. Där en stol står tom. Det är alltid någon som fattas hos någon och den saknar vi framförallt under stora högtider. Döden har tagit dom.

Det är alltid någon som saknar sina nära och kära även dom levande och den saknaden kan man göra någonting åt under hela året men gör det inte av någon anledning. Då är det kanske en pliktlängtan för att döva sitt eget samvete för att man inte fick röven ur vagnen för att göra någonting åt det. ”Jag saknade och tänkte på dig i alla fall, det måste räknas”

Julen är svår för många ensamma. Det enda dom har som sällskap är längtan och ångest. Det är familjer som samlas men utesluter ändå några. Det kan vara någon som tex har alkoholproblem. Dom behöver inte ens ha några problem. Dom lämnas utanför i kylan med sin ensamhet med sin längtan efter gemenskap och värme. ”Det passar sig inte” kanske dom tycker. När passar det egentligen då?  Det är väl då när människan behöver andra som bäst. Det är väl då när dom behöver sina nära och kära som bäst. Är inte det som julen är till för. Att enas i en gemenskap. Istället blir det en hermetiskt försluten familjesammankomst. Där den innersta familjen är närvarande och många utesluts. Då har nog julens budskap gått förlorad.

Vi tar så mycket för givet. En dag så kanske vi själva står där ute i kylan.
Det behöver inte vara på grund av något missbruk. Det kan vara av så många orsaker. Skilsmässa kan vara en av dom orsakerna. En partner rycks ifrån en kan vara en annan. Orsakerna är lika många som dom ensamma är. Ett pliktskyldigt julkort är det enda dom kanske får av sin familj och sk vänner och resten av året så existerar dom kanske inte.

Julen samlar folk samtidigt som den gör avstånd större än någonsin.
Det är lönlöst att sakna någon när denne har dött om man inte brydde sig om eller räknade med vederbörande tidigare. Det var bara någon som fanns där men som man inte la några direkta tankar på. Men efter döden så passar det sig att sörja och längta. Men det är för sent då. Toksent!

Det finns alltid någonting man kan göra för någon annan. En släkt. En kompis. En arbetskamrat, Granntanten eller farbrorn.. ja en som man vet blir ensam under julen och annars också. Man kan ringa, bjuda hem på en bit mat eller fika, knalla över med en julblomma och en bullpåse. Ge sina vantar åt någon som ”sitter på bänken” som fryser som inte har några. Bara omtanken kan göra stor skillnad i någons liv. Att man räknas som människa, även då det inte är jul.

Jag börjar med mig själv och tar till mig mina egna ord. Inte för medlidande eller dåligt samvete utan för jag vill. För att det känns så rätt.

Här får ni alla en varm Cyberkram av mig. ♥

kram.gif

* Föreläsning, tvångsfrukt och Dödsbudsoro.

Idag har jag hållit en liten föreläsning på Ullvi Gymnasiet för en Vård och Omsorgsklass om Funktionshindret Downs Syndrom. Vilka fantastiska ungdomar vi har. Det kommer nog att bli helt underbara Undersköterskor av dom.. Synd bara att tiden inte räckte till, Har ju en massa att berätta om. Det skulle nog behövas ett par tre timmar för att få med det mesta. En lektionstimme är ju bara en liten droppe i havet.

Ser i Aftonbladet om fruktstunder i skolan har blivit anmält. Det glädjer mig enormt.  Har ju pratat om det i min blogg en del gånger. Dom här matsäckarna, frukterna och dylikt kostar multum per läsår. Är man ensamstående med många barn så är det kännbart. Tack Lina för messet om det =)

Här är några inlägg:
http://puffeltufflan.wordpress.com/2011/01/13/undrar-vad-typ-800-frukter-kostar/

https://puffeltufflan.wordpress.com/2011/02/08/igen-lite-om-dolda-skolavgifter/

http://puffeltufflan.wordpress.com/2011/08/26/vi-behover-mjolk/

Det är bra med oss alla. Johannes är visserligen sjuk i en förkylning sen snart en vecka. Han hostar och hostar, stackaren. I natt så sov jag inte en blund för hans hostande och så var det ju fullmåne. Men kunde ta igen det lite nu under dagen men är inte riktigt i form ändå.. Trött ju!

Stängde bloggen i 11 dagar.. Var lite på annat håll och ville nog koncentrera mig på det en stund. Bloggen lockar ju om den är öppen så den fick vara stängd. Ingen hade tillträde till den. Så hoppas ingen trodde att just dom hade blivit utelåsta för så är det inte.  Har också lagt av med sockret för ett par månader sedan.. Med resultatet att 18 kilo har rasat av mig på den korta tiden. Ganska skönt ju =)

Hösten har kommit rejält ju.. Skönt..Älskar hösten med alla färger.. Vinden, lukten, regnet..mörkret…. och att man kan tända ljus inne och mysa om inte fröken Hotti blåser ut dom.

Pappan är visst i mycket dåligt skick just nu enligt socialförvaltningens personal. Det ger en akut oro och nu hoppar man till rejält när telefonen ringer. Även om dom inte meddelar dödsbud via telefonen så hoppar man till iaf. Jag hoppas på det bästa men förväntar mig det värsta. HÄR är inlägget om Kommunens usla Missbruksvård och det här är ju följden av det som hände i somras. Det här är barnens Race som jag måste ta. Det är jag skyldig dom. Allt detta är dom vuxnas val och dom får lida för dom valen. Hade inte barnen varit inblandade så hade det varit annat.
Pappans val ger lidande för mina barn. Kommunens val av ”behandling” ger lidande för mina barn. Men vem hjälper mina barn mera än jag?  Den här människosynen och det människovärde men ger missbrukare är ju kassare än kasst. I Kommunens ögon.. I dom flestas ögon faktiskt. Dom är inte värda att satsa pengar på.. Dom kommer sist på prioriteringslistan.

Skriver mera senare..

Ha en fortsatt trevlig tisdagskväll!!

Sköt om er själva och varandra

KramKram!

* Rikslarm efter två barn (och om barn som slagträn)

Normal text Stor text Extra stor text

Amina, 5, och Ali, 7.

Amina, 5, och Ali, 7. (Bild från Aftonbladet)
”Mannen avvek från ett övervakat umgänge med barnen på Junibacken i Stockholm vid tolvtiden.”

”Polisen söker tips från allmänheten som kan ha sett mannen och barnen. Flickan var klädd i röd tunika av märket Hello Kitty, svart duffeljacka, svarta stövlar, rött hårband och en grå mössa. Pojken var klädd jeans, mörkblå täckjacka, gymnastikskor och blå/orange mössa.”

”Mannen hade tillstånd att träffa sina barn under övervakat umgänge sex timmar, två dagar i månaden.”

Mera info om barnen finns HÄR

Pappans version finns HÄR

En vårdnadstvist som nog har tagit dramatiska former… Tyvärr!
Barnen hamnar emellan som slagträn… Så tragiskt.
Alla förlorar och dom som förlorar mest är ju barnen.

Ha varit med om detta.. (och tar inte ställning i det aktuella fallet.)
Orden nedan kommer från den erfarenheten..

Kör en repris av ett av mina tidigare inlägg

Psykisk misshandel av barn / Barn som slagträn.

Vad tänker dom på dom Mammor? (pappor kan dom med)
som använder sina barn som slagträn mot papporna¨
Av ren bitterhet och ilska så bedriver dom
denna terror mot sina barn.
Att mamman förtalar pappans sida..
alla i pappans närhet
det är barnens ev syskon
farmor och farfar..ja alla.

Fattar inte denna mamma att varenda ord
skär in i barnens hjärtan som en kniv
som vrids om varje gång pappan kommer på tal
och oftast i negativa ordalag.

Fattar inte denna mamma att barnet älskar pappan
och inte har ett dugg med konflikten att göra
tydligen inte..
Att såra en annan människa via barnen..
är nog så effektivt vapen..
på bekostnad av barnets tillit till dom vuxna
och mamman får själv ett övertag

Vad lär sig barnet? av denna ondskefulla handling
där mamman genom hårda ord och lögner..
mot pappan..
kränker barnen så djupt..
kommer såren någonsin att läka?

Vad tänker denna Mamma som genom att
ingå en symbios med barnen
beskyller pappan för att gjort den ena ondskefulla
saken efter den andra mot barnet.
En hjärntvätt utan dess like svår att nå
för barnet har hamnat i en fruktansvärd lojalitetskonflikt
där mamman som är närmast barnen styr
helt och hållet barnens känslor och tankar

Barnens fruktansvärda rädsla
för att förlora mamman.. hand i hand med
hot om att hon ska dö..Eller att dom ska dö
för att lindra smärtan och rädslan
så måste barnen förakta pappan..
för att mamman inte ska dö

Vad tänker hon på..denna mamma
som använder dessa små oskyldiga barn
som ett medel..för att hämnas på mannen som
hon älskade så högt..
…att hon kunde skaffa dessa barn med honom
Dessa barn som sedermera blev hennes
så effektiva vapen mot honom

Dessa barn som som mest av allt vill
älska sin pappa så som bara barn kan älska
Se upp till honom, vara stolta och säga
Det där ÄR min pappa.

Denna mamma har tagit från dessa barn
tilliten till dom vuxna
och den trygghet som hjälper barnen
att få vingar
För att sen stolta och trygga
flyga ur boet

Dom här barnen är så vingklippta
med hjärtan som gråter
och genom en fullständigt vansinnig mamma
så börjar dom sin vandring mot vuxenvärlden…
Känslomässigt trasiga
med sår som är så svåra att läka..
om dom någonsin läker

Bara för att en mamma var bitter och arg
så har barnen förlorat
halva sin själ

Det finns ingen vinnare
bara förlorare
och dom som förlorat mest
är ju Barnen.

Var rädda om varandra!

© Sirpa Hotti

Sprid vidare…..