Etikettarkiv: SORG

Bild

* Den där insikten slår ner som en bomb emellanåt, påminner. Hjärtat krampar smärtsamt av tårar. Det gör ont!

Diverse 1 april 2014 028natt

* Det bor en fågel i ditt hjärta…

860244_10151441973871940_991712966_o

En liten fågel
har byggt bo
i ditt hjärta..

En fågel
med den
sorgsnaste
sång som
sjungas
kan

Ett bejakande
kvitter har
tystnat
mitt i den
vackraste
sång

Sången ljuder
i ditt
hjärta
som en
tyst
längtan
utan slut..

Den kom
när glädjen
förbyttes
till gastkramande
sorg..

Den lilla fågeln
pickar ihärdigt
ditt lilla
hjärta

Det gör ont

Det bor
en liten
fågel i ditt
hjärta

som sjunger
en sorgesam
melodi
som plågsamt
rullar ner
på din
kind.

© Sirpa Hotti

Vila i Frid Britt Marie

T1g40YXjRKXXc4X3I8_100535
Kära fina Britt Marie.. det gör mig så ont att du inte finns här hos oss längre!

Dom varmaste tankarna till familjen!

* Un-Break my Heart…

KärlekHjärta 8 februari 2013 012krash

* Up Close And Personal: Köttbullar, sorg och det där med att hata.

Diverse 3 Februari 2013 004
Hannas lunch och så här kommer det att se ut nu i framtiden… utan pasta, ris eller potatis.. Detta foto ger mig ont i magen faktiskt. Broccolin är bra men köttbullarna. Eldorado köttbullar och jag skulle aldrig äta dom själv. Inte andra färdiga köttbullar heller. Men mina barn käkar dom gärna och jag får kväljningar på bara tanken på dom. Blääk.

Har gett henne 2 Dulcolax i dag och det är fjärde dagen jag ger henne det. Hon har fortfarande inte bombat men magen har börjat mjukna så tabletterna har mjukat upp bajjan.. tror jag i alla fall och det kommer hela tiden lite i taget men hon kniper och kniper.. Det blir nog ingen skola i morgon..
Nu över till någonting helt annat.
Diverse 1 februari 2013 006xx
Jag har under många dagar och nätter läst pappas tankar.. memoarer. Om och om igen. Han efterlämnade en hel pärm med dom. Detta går inte att sätta ett värde på.. Det här är så ovärderligt. Fick också hans skolbetyg från småskolan och en del annat också. Jag är så tacksam att få ta del av detta.. Det ger mig en annan inblick i hur pappa var som människa.. Man lär känna honom lite mer så här efter döden. Jag känner igen mig i mångt och mycket i hans tankegångar och inser att jag är nog ganska lik pappa. Jag har alltid varit lite som pappas flicka. Många tankar går till pappa just nu.. Den 15 februari är det ett år sedan pappa dog. Ett år snart, av sorg och saknad. Sorgen finns där hela tiden och saknaden men den är inte längre så påtaglig och pockande… Livet går vidare.

Tidningsurklippet i pärmen som Pappa hade sparat är en dikt om Hanna som jag fick publicerat i VLT. Den hittar ni HÄR. Jag tror nog han var lite stolt, i alla fall över den biten av mitt skriveri =) Sen kanske han tyckte jag var lite väl öppen och rak i en del saker men han var nog ganska nöjd med att även om han inte alltid tyckte som jag så stod jag för det och lät mig inte kuvas. Han var ju av den äldre generationen och vissa saker talar man kanske inte så högt om.. Som tex ekonomisk fattigdom.

Var ju med i Expressen 2009 och 2010 och berättade om hur jag fixar livet trots arbetslöshet och den ekonomiska fattigdomen som det gav. Jag klagade alltså inte utan berättade om det där andra som gav livet ett otroligt högt värde.. Att trots en brist på pengar så var jag så otroligt rik. Att jag inte kan kallas fattig.. för fattig är man när man inte kan se värdet i det man faktiskt har det som inte har med pengar att göra.

Jag är hellre fattig på pengar än på det andra tillade hon glatt.. hon som har 27 kronor på kontot i skrivandets stund och flera veckor kvar av månaden.. Men jag menar det verkligen av hela mitt hjärta och jag fixar det tack vare just det jag har i mitt liv.. Mina älskade ungar.. Vänner. Min inställning.. Min tro på framtiden och på mig själv och massor med mera. Men förnekar inte att med pengar så går det att få ut mera av livet än utan.. Det bli lättare då att existera.. Man slipper delar av den jobbiga och stressande biten av livet. Att leva från hand till mun i perioder… Men en dag ska jag ha bägge delarna.. En dag, det vet jag och till dess så kämpar jag på.

Jag är definitivt inte någon överduktig eller superstark människa men attans envis är jag nog. Jag har bara hittat, inom mig, just det som gör att jag står ut när det är tungt.. Jag kan hitta och ta till mig det där hoppfulla ljuset när det är mörkt och kan leva vidare med rätt så ok livskvalité.

Att tycka synd om oss är lite som att inte kunna förstå och tro på sanningshalten i mina ord.. Det är lite som ett ifrågasättande av det jag säger och mig som person och som kapten på min skuta. Jag och barnen blir ”offer” i era ögon. Det är väl det sista vi är – Offer.

Vi kan väl ta detta med ”tiggeri” också och lite annat.. som hat.
Emellanåt så insinuerar några att jag bloggar för att få saker och ting av er läsare. Det är ju egentligen lustigt hur det kan vara.. Om någon uppskattar mig, min familj och mina ord på bloggen och visar det genom att skicka oss en present för att glädja och uppmuntra.. Ja då är det resultatet av tiggeri för då har jag fått någon att tycka synd om oss. Om samma sak händer en bloggare som har det ok ställt tex med ekonomin.. Ja då är det högst befogad uppskattning och dom är värda den uppskattningen. I deras ögon är jag alltså inte värd den uppskattningen.

19209_162137837268868_182661902_n

Hur kan det då komma sig att dom läser min blogg, dag ut och dag in, om den inte ger dom någonting? Jag ger mina ord.. mina tankar.. min glädje och sorg.. Det är min gåva till mina läsare.. men jag är inte värd att uppskattas för det. Vad är det min blogg väcker hos dom? Avundsjuka? Mår vissa så dåligt i sina liv att det hjälper en stund att hata någon som mig? Och sen få mig i dåligt dager inför andra men framförallt först inför sig själv så att man kan rättfärdiga hatet mot mig och kan föra det vidare som en sk sanning. Man har fått hatet att ändra riktning från självhat till hat mot mig och man mår själv lite bättre en stund.

Vad dom inte riktigt förstår är ju att med sitt hat och den eventuella svartmålning av mig som person påplussat med en del påhittade karaktärsdrag som jag skulle ha.. väldigt negativa givetvis annars så fyller dom ingen funktion. ..så ger det mig också någonting..

Mina ord, åsikter, värderingar och hela mitt liv förvrängs till oigenkännlighet:
Jag blir..” falsk och mycket bitter och hela världen hatar mig.. och jag hatar egentligen mina barn och dom hatar mig. Egentligen önskar jag att Hanna aldrig skulle ha fötts för jag känner skam över hennes Downs Syndrom men jag säger annat. Jag är avundsjuk på alla och hatar mitt liv och hatar alla som har det bättre. Jag är rasist, barnmisshandlare, tjuv, förskingrare.. m m. En bittrare, falskare och sjukare människa än mig får man leta efter.. och eftersom jag är så ensam, bitter och mycket, mycket falsk så säger jag någonting helt annat på bloggen.. bygger luftslott för att någon kanske ska tycka om mig.. lite i alla fall.. och ge mig presenter” osv..

Jag väljer att behålla min makt över mig själv och mina känslor genom att försöka förstå orsaken till dessa hatattacker.. istället för att bli kränkt och hatisk så gör jag ett bättre val. I och med detta så får jag någonting värdefullt i insikter om oss människor.. En bättre förståelse så att jag inte behöver själv hata eller må dåligt. Jag blir ödmjukare som person.. Starkare som människa. Jag vet vem jag är.. Vad jag gör.. Hur jag lever och mår. Jag har en trygghet och säkerhet i mig själv och ingen hatare kan ta kål på den.

Dom fick lite lättnad i sina träliga liv tack vare mig som måltavla.. Men det var egentligen inte mig dom pratade om.. Det var nog om dom själva.. om dom välbekanta känslorna som dom själva känner bäst och är experter på att känna.. Kanske känslan av ett misslyckande i livet.. Känslan av att vara utan värde.. Att man känner sig som dålig.. inte klarar av någonting osv.. Ja allt det där tunga och destruktiva som är vardagsmat för dom… Det svåra som går som en röd envis tråd i deras liv påförs någon annan och så anfaller man och mår bättre en stund.. Tills nästa gång.

Jag måste nog vara det mest otacksammaste mål som dom här hatarna kan ha. Lite obegripligt är det ju att det fortsätter år efter år.. trots utan önskad effekt. Jag står ju upp fortfarande.. Rak i ryggen och inte en millimeter har jag sjunkit.

Jag vågar vara öppen och ärlig i mitt liv om mitt liv.. om det positiva och negativa. Jag står för mina dåliga val i livet och skuldbelägger ingen annan än mig själv.. och det skulle aldrig falla mig in att slicka röv eller vara så feg att inte ifrågasätta någonting som är uppenbart fel.. för att bli någon.. i andras liv. Jag skulle aldrig välja bort någon människa av feghet över vad andra skulle tycka. Det är väl andra orsaker som avgör.

Det kommer alltid att finnas hatare runt omkring oss människor. Det som är viktigt är ju att man inte har smygidioterna i sitt liv. Jag tror inte att jag har några sådana just nu i mitt liv. Hatare finns det gott om. Men på ett eller annat sätt så har smygidioterna försvunnit från min vardag.. från mitt liv. Det går ju inte att hålla ful färg hur länge som helst utan någon gång så röjer dom sig.. som tur är. Dom som tidigare har agerat och räknats som vänner, innan dom blev påkomna exempelvis med sin usla feghet att stå för saker och ting.. blev plötsligt hatare… Men å andra sidan så har dom ju ett gäng med idioter och smygidioter i sitt liv istället. Det måste väl vara karma om något? =)

Det kan bli lite väl mycket text emellanåt i sådana här inlägg så det är nog bäst att avsluta innan det blir för långt..

Ha en bra fortsättning på denna söndag..
(fast egentligen kanske jag önskar er en usel söndag ;) )

Var rädda om er själva och varandra..

KramKram!

* Stövlarna på.. 2013 är snart här.

Diverse 5 December 2012 023xx

Hejsan!

Det är blött här i Köping. Snön håller på att smälta bort. Tja, det kanske blir en grön Nyårsafton här i krokarna.

Vad har ni för planer för morgondagen? Vi får väl se om vi vågar oss på att gå till Stora Torget i morgon natt för att kolla på fyrverkerierna.. Annars så kikar vi bara från balkongen. Det går så bra det med.

2013 snart. Jag ska nog inte önska så mycket inför det nya året. Bara det inte blir värre är väl en ganska hyfsad önskan? Ja, då har jag inte tagit i för mycket så att det sen kan skita sig big time. Jag fixar med dom bakslagen som vi redan har. Jag har ju ofantligt mycket att vara tacksam över och det vinner över bakslagen med hästlängder.

Det är lite lustigt egentligen.. Tidigare innan försommaren i år så kändes det att jag levde precis på gränsen till vad man mäktar med. Man var helt slut efter pappas traumatiska död och sen så kom då det stora ekonomiska bakslaget och man fick ta till drastiska metoder för att överleva. Sålde det jag kunde sälja och här var det inte längre talan om att leva från dag till dag utan från frukost till lunch och från lunch till kvällsmaten osv. Jag har nog aldrig varit så slut som under denna period. Väggen var så, så nära. Men jag fixade det och så kom då lättnaden i form av distans till sorgen och att jag fick tillbaka dom förlorade bidragen. Sen var det som vanligt igen på det ekonomiska planet i alla fall.. Lika drygt som innan dom försvann men ändå känns den lättare än tidigare när jag hade samma situation. Den ”vanliga” var ju bättre än den under försommaren/sommaren/hösten.. Jag hade ännu en gång tänjt på en gräns som jag trodde var omöjligt.. men det visade sig ändå fungera med lite jävlaranamma. Dit vill jag aldrig mera. Aldrig!

Bakslagen fortsätter att komma.. Jag sa ju att det kan hända vad som helst innan detta år är slut. Klart som korvspad ju. Nyss så tryckte Hanna sönder skärmen till Elias skol -MacBook.. Men det är bara att bita i det sura äpplet och pröjsa. En konsekvens av det är ju att vår kryssning ställs in.. men vi kommer att åka lite senare. Det är bara så det är och det blir ju inte lättare att flippa ur. Andas och ta nya tag.

Att få vila från detta eviga kämpande verkar inte vara min melodi alls inom snar framtid. Det är bara att kämpa på för en vacker dag så får jag min ”belöning” En dag så kan jag luta mig tillbaka och låta livet rulla på. Jag kan äntligen få vila och njuta av det jag inte har =) Ja ni förstår säkert vad jag menar. En dag. Jag vet ju det. Det kommer att vara en mycket, mycket bra dag då =)

Jag önskar er redan nu en helt fantastiskt slut på detta år och en lika fantastisk början på det nya året – 2013

Var rädda om er själva och varandra!!

GOTT NYTT ÅR!

* Sandy Hook Elementary, Connecticut. USA.

feathers_15834131_23742528

Mina tankar är hos alla offren för Skolmassakern  på Sandy Hook Elementary i Connecticut. USA. Vilken ofattbar tragedi. Vad hände inom Adam Lanza som fick honom att släcka alla dessa liv? 20 stycken små barn som var mellan 6-7 år och 6 stycken vuxna på skolan och sin mamma. Det här är så fruktansvärt!

Frågor väcks.. Kan det hända här? Ja, det kan hända här också. Det kan hända just precis överallt där det finns människor. Och där vi finns finns också det mörka som står och lurar bland oss.. Beredd att hugga!

animerat-ljus_81205918Tänder ett ljus!

Mitt djupaste deltagande till alla offren i denna tragedi!

VILA I FRID!

* Kära Tomten… Del 4 – 2012

Diverse 14 december 2012 003x

Kära Tomten.. Jag skulle vilja önska igen. Du ser det där fina fotot av tavlan. Den har jag fått av ”Majja” en helt fantastisk tjej på snart 16 år som inte har det så lätt. Hon får tampas nu och från i princip hennes födelse.. med mycket traumatiska händelser med missbrukande föräldrars oförmåga att ta hand om och ett barn. Det handlar också senare om en  oförmåga att ta hand om och värna om ”Majja” hos s k yrkeskunnigt folk som inte sen har haft alla bestick i lådan som man nu säger emellanåt. Alla barn är speciella och har sina individuella behov och ”Majja”är ett ett sådant barn men med extra speciella behov.

”Majja” har gått igenom det mesta i sitt snart 16 – åriga liv av regelrätt tortyr, misshandel, våldtäkter. Stora, grova svek och utnyttjande av vuxna personer, Svek av myndigheter och placeringar. Det finns stora bestående kroppsliga men och djupa psykiska som hon nu tampas med. Hon har bott på gatan och fastnat i droger som hon har kommit ifrån nu.

Snart 16 år och har gått igenom så mycket trauman. Saker som skulle ha knäckt vem som helst.. Men ”Majja” hon står upp och försöker kämpa på så gott hon kan med ett varmt hjärta. ”Majja” har en stor omtanke om andra och klok som en bok i många saker. Hon har humor och är en riktig busfia emellanåt =) En stor kämpe är hon men hon vacklar emellanåt när det blir sådär jättetungt i hennes hjärta och dom svåra minnena poppar upp så hon försvinner en stund som skydd.

Kära Tomten.. Jag önskar av hela mitt hjärta att ”Majja” ska hitta det är inom sig själv för att kunna gå vidare och bli så hel som möjligt. Det som har hänt har hänt och det går aldrig att göra ogjort.. Tyvärr! Jag önskar att hon ska få förståelsen för hur viktig och värdefull hon är.. Att hon duger just precis som hon är och att hon förstår att ingenting har hon skuld till.. Ingenting!! Jag önskar att hon ska få tryggheten i sitt liv. Trygga vuxna personer som inte sviker. Tryggheten i sig själv att våga lita på andra.. Det är nog en förutsättning för att känna trygghet.

Kära Tomten.. Någonting som många andra inte riktigt förstår betydelsen av och därför tar den för given är – Familjen. ”Majja” har ingen familj. ”Majja” har inga farbröder.. Mostrar, fastrar.. far och morföräldrar..Ingen mamma eller pappa el syskon i sitt liv. ”Majja” är ”expert” på att bo på institution.. Det är det enda hon i princip vet. Det är en stor önskan hos ”Majja” också – att få tillhöra en familj där hon får vara trygg.

Kära Tomten.. Det är så mycket jag önskar för denna helt fantastiska tjej och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom slår in.

Tyvärr så finns det en del barn som har det som ”Majja”.. som lever just här och nu som ”Majja” gjorde tidigare och barn som lever som ”Majja” lever nu. Barn som tampas med liknade trauman. Jag önskar för dom med av hela mitt hjärta..

Här är några dikter av ”Majja”.. Det gör så ont att läsa orden.

SMÄRTAN

SMÄRTAN- som Du INTE ser
SMÄRTAN- som ja bär i mej……. hela tiiden
SMÄRTAN- som ja får biita ihop….
ja trycker bort SMÄRTAN

klarar inte…….. grejjar inte… fixar inte
bära SMÄRTAN…..
våga möta SMÄRTAN
våga…. känna…. SMÄRTAN

SMÄRTAN

som en STOR BIG klump i magen…
bita ihop… o le me min mun…. medan
HELA mitt inre gråter….
till slut….. går de inte mer…
gråten måste ut…….

Du….. ser den inte…………….
Känner Du mej??
g r å t e n……….. kommer med full kraft
nu bara ramlar H E L A min Värld……….. s ö n d e r
det blir så m ö r k t
ja ramlar o slår mej

S M Ä R T A N- den H E M S K A- SMÄRTAN
SMÄRTAN- som vrider runt i mej…… gör FET ont
ja KAN INTE STOPPA

SMÄRTAN o GRÅTEN
det gör såå ONT
Ser Du mej??

SVIKEN

SVIKEN – ……….dumpad
SVIKEN – av samhället
dumpad….. av dom vuxna

jag känner mej sviken….
ledsamheten…. oron
jag trycker nedåt..
KÄMPAR uppåt

F R A M Å T

mot målen…
mot min egen framtid
visa dom vuxna..
jaa alla… att trots jobbig.. svår uppväxt
s ö n d e r s l a g e n barndom

KAN Livet vända…..

det handlar om – att Inte ge upp
KÄMPAR uppåt
bestämma sej.. Inte låta ondskan vinna
Inte låta kneppa… dumma människor vinna
sätta sej över dej – trycka ned dej

DU är BRA
DU duger…. precis såsom DU är
JAG är BRA
JAG duger….. precis såsom JAG är

VI behövs… för varandra
VI har samma V Ä R D E
låt oss VI digga varandra….
GE k Ä r L E k istället för hat

ett litet ljus lyser upp det mörka
gör att det mörka försvinner – KÄRLEK vinner
krig förvinner……

Kära Tomten… Del 1 – 2012
Kära Tomten… Del 2 – 2012
Kära Tomten… Del 3 – 2012

Önskningarna från förra året gäller i år med!
Kära Tomten… Del 1 – 2011

Kära Tomten… Del 2 – 2011
Kära Tomten… Del 3 – 2011
Kära Tomten… Del 4 – 2011
Kära Tomten… Del 5 – 2011
Kära Tomten… Del 6 – 2011
Kära Tomten…Del 7 – 2011

Samma med önskningarna för 2010!

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Halmhjärnornas årliga kamp..

4729f712-a096-4187-bc9b-cd7c4511cc52

Lucia idag och idag skulle pappa ha haft sin 79:e födelsedag. En varm och kärleksfull tanke till honom idag.. Fylld med tacksamhet och varma minnen men också sorg och saknad.

Jag har Hanna hemma idag med. Magen krånglar och det gör ont men idag så fixar hon det och förhoppningsvis så blir det skola för henne i morgon.

Det slog mig i morse att jag bör snart ha ett brev i brevlådan från barnkliniken med resultat från proven hon tog när vi var där för några veckor sedan. Nu har det gått så lång tid att proverna var nog bra.. PUH! Under alla år så har tanken funnits där till jag får brevet att ”Tänk om jag får hem brevet fort… eller om dom ringer” men inte i år faktiskt.. så mycket.

Så i början så bad jag alltid om ett fullständigt blodstatus.. Det ingår ju inte som ett normalt prov vid dom här årskontrollerna. Men som den sanna hönan jag är så bad jag om det varje gång men nu skriver Hannas läkare in det med per automatik.. Bäst så.. annars så tjatar jag.. Hehe. Barn med Downs Syndrom har ju en lite ökad risk för att få Leukemi.. Men å andra sidan så ha naturen kompenserat det genom att det är lättare att bota dom här barnen jmf med s k normala barn med leukemi.

13s28-bock6-79
13s28-bock2-47
Bilderna är lånade från Aftonbladet.
Åsså brann Gävlebocken i år igen. Så trist!! Att det har blivit en sport att bränna ner den har vi nog fattat för länge sedan och motpolen i sporten finns där för att förhindra det.. men dom lyckas inte så bra… Aja.. Nästa år kommer det tävlas igen.. Självaste Bocken vs Bockhuliganos.. Må bästa Halmhjärna vinna!!

Önskar er alla en fin Lucia!

KramKram!

Och hörrni….

Diverse 7 December 2012 031ljus

* Up Close and Personal: Från det ena till det andra.. och en liten årssummering.

ar123523895297625x

Jag kan aldrig vänja mig.. eller lugna ner mig men kommer inte mina barn hem från skolan inom rimlig tid så förvandlas jag till den hispigaste hönan på planeten.. Även om han är 13 år så ska han hem direkt eller så meddelar han mig om han sticker någonstans. Han glömmer.. Ja, det tror jag att han gör faktiskt. tror inte han skiter i att meddela. Men glömma 99% av gångerna är lite väl och måste åtgärdas snarast.. Ja, åtgärda den där glömskan.

Han slutade skolan 13:30 och först 18:30 fick jag tag på honom.. ”Jag glömde” säger han.. Åhh, älskade unge..Han glömde.. igen.. och jag håller på att dö av oro här hemma. Han är ju ingen busunge och gör en massa tok så vitt jag vet hittills. Inte vill han rymma hemifrån heller. Ja, inte vad jag vet i alla fall. Har nog ganska bra koll. Men det kan ju hända annat.. Olyckor. Tjejer (haha.. skämt det sista)

Vänta tills han kommer hem.. Vänta bara!! Han får en chans till.. En enda chans och sumpar han den så står jag varje dag vid sista lektionen och väntar utanför dörren till lektionssalen. Hur skämmigt är det på en skala om morsan står och väntar på att gossen slutar för dagen på en högstadieskola? 3:) :P Hehe
(Han kom hem i skrivandets stund och tyckte väl inte riktigt om en eventuell närvaro av mig på skolan.. Hans val nu och hoppas han väljer rätt nu för hur drygt är det för mig att knalla till skolan varje dag =) )

Han har telefon men den slocknar rätt som det är och då gör den ingen nytta. Jag får se till att det hamnar en sådan sak i paket som han får i jul.. Det finns väl typ hundra kronors Nokiatelefoner på Jula eller så. Han vill ha en Iphone ”alla andra har ju” men det är ju bara glömma.. och det vet han.

Nu hindrar jag inte mina barn alls. Mina rädslor tyglar jag så pass att dom får vara barn. Men dom enkla kraven jag har ska banne mig följas. Och dom ska alltid veta.. på gott och ont… att jag kommer att finnas där i något hörn tills dom flyger i väg ur boet. Här blir det inget planlöst rännande ute om nätterna.. Inga luciafyllor el dylikt om jag får bestämma. Det kommer att protesteras och tyckas att jag är en pinsam morsa men så är det.. Tids nog förstår dom nog hela alltet.

Dom måste få göra misstag men jag kommer alltid försöka att vara nära inpå så att dom inte faller så hårt. Mina barn är riskbarn i o m deras pappas missbruk men som tur är så visar dom noll intresse för alkohol och andra droger.. Det är nog mera att avståndstagande till det men ännu kan mycket hända. Dom har sett så nära inpå dom tragiska konsekvenserna av den och det avskräcker nog mera än lockar.

Jag har aldrig predikat för dom om allt detta och när dom säger att dom aldrig ska dricka så säger jag bara att bara man kan hantera det och dricker av ”rätt” anledning.. så kan man dricka alkohol någon gång fast först när man är vuxen. Sen ber jag till gud att dom är förståndiga och väljer rätt när dom nu växer upp och sen när dom är vuxna. Jag kan nog inte göra så mycket mera och jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om något av mina barn faller på grund av att jag är en slappmorsa som låter dom löpa vind för våg utan min närvaro och koll. Jag har sett på så nära håll konsekvenserna av detta. Det är trasiga vuxna numera som inte fungerar så bra i det stora hela.

och så styr vi om ämnet lite =)

Att vara ensamstående morsa el farsa är inte så enkelt och lätt alla gånger. Att vara ensam om allting kan vara ganska drygt emellanåt. Orken tryter och eftersom jag i princip aldrig är barnledig så känns det emellanåt att man kryper på alla fyra med ögonen i kors (tänk er en mycket vattentörstig kvinna ute i öknen.. Hehe ) och paniktrånar efter barnledigt en liten helg i alla fall. Men det går ändå på något konstigt vis att komma över det och man tar nya tag. Alltid. Det är ju egentligen inte barnen man vill komma bort ifrån utan själva situationen som råder.. det som man har hemma i vardagen. Få lite andrum och tanka kraft.

Det här året har varit den tuffaste någonsin. När pappa dog i februari och på det traumatiska sättet han dog på tog hårt på mig. Man har ju orkat så länge med sin vanliga situation och med att hålla sig flytande i vardagen. Det var som om någon drog ner mig under vattnet och puttade upp lite emellanåt för att jag ska kunna ta några kippande andetag. Varje dag fick jag kämpa med att inte kapitulera på något sätt för den tunga tröttheten. Jag fick tvinga mig att göra saker för att inte bli sittande. Tvingade mig för att vara lite social IRL och här på bloggen genom att skriva inlägg om stort och smått.. Sommaren var värst när man fick kämpa med stora bakslag i ekonomin som en extra sur krydda på allt som man redan hade. Tvingas sälja saker för att överleva. Magen pajade. Varje dag fick man gå igenom en checklista i tanken.. Pricka av allt det där som var viktigt att kämpa för. För att påminna sig själv och inte glömma. Allt för att inte falla.

Jag står upp fortfarande och nu känns det faktiskt rätt så bra med det mesta.´.. Nästan som vanligt men ändå inte. Trött är jag men lite starkare än tidigare och med nya insikter om mig själv som person. Snart är det ett nytt år också – 2013.  Jag ska inte säga att den ska bli bra.. Att 2013 ska bli mitt och barnens år (som jag sa förra året om 2012) Jag önskar bara att den blir bättre än detta år och det krävs givetvis att man jobbar för det också. Det gör vi.. Nya tag på många plan.

Nu har klockan blivit en del.. 22:35. Har skrivit på detta inlägg i några omgångar nu i kväll.. Ungar kom emellan.. men nu sover tre av dom sen ett tag.

Snart bingen för mig med.. Ska bara hänga upp lite tvätt!

Var rädda om er själva och varandra!

KramKram!