Tag Archives: SORG

Bild

* Den där insikten slår ner som en bomb emellanåt, påminner. Hjärtat krampar smärtsamt av tårar. Det gör ont!

Diverse 1 april 2014 028natt

* Det bor en fågel i ditt hjärta…

860244_10151441973871940_991712966_o

En liten fågel
har byggt bo
i ditt hjärta..

En fågel
med den
sorgsnaste
sång som
sjungas
kan

Ett bejakande
kvitter har
tystnat
mitt i den
vackraste
sång

Sången ljuder
i ditt
hjärta
som en
tyst
längtan
utan slut..

Den kom
när glädjen
förbyttes
till gastkramande
sorg..

Den lilla fågeln
pickar ihärdigt
ditt lilla
hjärta

Det gör ont

Det bor
en liten
fågel i ditt
hjärta

som sjunger
en sorgesam
melodi
som plågsamt
rullar ner
på din
kind.

© Sirpa Hotti

Vila i Frid Britt Marie

T1g40YXjRKXXc4X3I8_100535
Kära fina Britt Marie.. det gör mig så ont att du inte finns här hos oss längre!

Dom varmaste tankarna till familjen!

* Un-Break my Heart…

KärlekHjärta 8 februari 2013 012krash

* Up Close And Personal: Köttbullar, sorg och det där med att hata.

Diverse 3 Februari 2013 004
Hannas lunch och så här kommer det att se ut nu i framtiden… utan pasta, ris eller potatis.. Detta foto ger mig ont i magen faktiskt. Broccolin är bra men köttbullarna. Eldorado köttbullar och jag skulle aldrig äta dom själv. Inte andra färdiga köttbullar heller. Men mina barn käkar dom gärna och jag får kväljningar på bara tanken på dom. Blääk.

Har gett henne 2 Dulcolax i dag och det är fjärde dagen jag ger henne det. Hon har fortfarande inte bombat men magen har börjat mjukna så tabletterna har mjukat upp bajjan.. tror jag i alla fall och det kommer hela tiden lite i taget men hon kniper och kniper.. Det blir nog ingen skola i morgon..
Nu över till någonting helt annat.
Diverse 1 februari 2013 006xx
Jag har under många dagar och nätter läst pappas tankar.. memoarer. Om och om igen. Han efterlämnade en hel pärm med dom. Detta går inte att sätta ett värde på.. Det här är så ovärderligt. Fick också hans skolbetyg från småskolan och en del annat också. Jag är så tacksam att få ta del av detta.. Det ger mig en annan inblick i hur pappa var som människa.. Man lär känna honom lite mer så här efter döden. Jag känner igen mig i mångt och mycket i hans tankegångar och inser att jag är nog ganska lik pappa. Jag har alltid varit lite som pappas flicka. Många tankar går till pappa just nu.. Den 15 februari är det ett år sedan pappa dog. Ett år snart, av sorg och saknad. Sorgen finns där hela tiden och saknaden men den är inte längre så påtaglig och pockande… Livet går vidare.

Tidningsurklippet i pärmen som Pappa hade sparat är en dikt om Hanna som jag fick publicerat i VLT. Den hittar ni HÄR. Jag tror nog han var lite stolt, i alla fall över den biten av mitt skriveri =) Sen kanske han tyckte jag var lite väl öppen och rak i en del saker men han var nog ganska nöjd med att även om han inte alltid tyckte som jag så stod jag för det och lät mig inte kuvas. Han var ju av den äldre generationen och vissa saker talar man kanske inte så högt om.. Som tex ekonomisk fattigdom.

Var ju med i Expressen 2009 och 2010 och berättade om hur jag fixar livet trots arbetslöshet och den ekonomiska fattigdomen som det gav. Jag klagade alltså inte utan berättade om det där andra som gav livet ett otroligt högt värde.. Att trots en brist på pengar så var jag så otroligt rik. Att jag inte kan kallas fattig.. för fattig är man när man inte kan se värdet i det man faktiskt har det som inte har med pengar att göra.

Jag är hellre fattig på pengar än på det andra tillade hon glatt.. hon som har 27 kronor på kontot i skrivandets stund och flera veckor kvar av månaden.. Men jag menar det verkligen av hela mitt hjärta och jag fixar det tack vare just det jag har i mitt liv.. Mina älskade ungar.. Vänner. Min inställning.. Min tro på framtiden och på mig själv och massor med mera. Men förnekar inte att med pengar så går det att få ut mera av livet än utan.. Det bli lättare då att existera.. Man slipper delar av den jobbiga och stressande biten av livet. Att leva från hand till mun i perioder… Men en dag ska jag ha bägge delarna.. En dag, det vet jag och till dess så kämpar jag på.

Jag är definitivt inte någon överduktig eller superstark människa men attans envis är jag nog. Jag har bara hittat, inom mig, just det som gör att jag står ut när det är tungt.. Jag kan hitta och ta till mig det där hoppfulla ljuset när det är mörkt och kan leva vidare med rätt så ok livskvalité.

Att tycka synd om oss är lite som att inte kunna förstå och tro på sanningshalten i mina ord.. Det är lite som ett ifrågasättande av det jag säger och mig som person och som kapten på min skuta. Jag och barnen blir ”offer” i era ögon. Det är väl det sista vi är – Offer.

Vi kan väl ta detta med ”tiggeri” också och lite annat.. som hat.
Emellanåt så insinuerar några att jag bloggar för att få saker och ting av er läsare. Det är ju egentligen lustigt hur det kan vara.. Om någon uppskattar mig, min familj och mina ord på bloggen och visar det genom att skicka oss en present för att glädja och uppmuntra.. Ja då är det resultatet av tiggeri för då har jag fått någon att tycka synd om oss. Om samma sak händer en bloggare som har det ok ställt tex med ekonomin.. Ja då är det högst befogad uppskattning och dom är värda den uppskattningen. I deras ögon är jag alltså inte värd den uppskattningen.

19209_162137837268868_182661902_n

Hur kan det då komma sig att dom läser min blogg, dag ut och dag in, om den inte ger dom någonting? Jag ger mina ord.. mina tankar.. min glädje och sorg.. Det är min gåva till mina läsare.. men jag är inte värd att uppskattas för det. Vad är det min blogg väcker hos dom? Avundsjuka? Mår vissa så dåligt i sina liv att det hjälper en stund att hata någon som mig? Och sen få mig i dåligt dager inför andra men framförallt först inför sig själv så att man kan rättfärdiga hatet mot mig och kan föra det vidare som en sk sanning. Man har fått hatet att ändra riktning från självhat till hat mot mig och man mår själv lite bättre en stund.

Vad dom inte riktigt förstår är ju att med sitt hat och den eventuella svartmålning av mig som person påplussat med en del påhittade karaktärsdrag som jag skulle ha.. väldigt negativa givetvis annars så fyller dom ingen funktion. ..så ger det mig också någonting..

Mina ord, åsikter, värderingar och hela mitt liv förvrängs till oigenkännlighet:
Jag blir..” falsk och mycket bitter och hela världen hatar mig.. och jag hatar egentligen mina barn och dom hatar mig. Egentligen önskar jag att Hanna aldrig skulle ha fötts för jag känner skam över hennes Downs Syndrom men jag säger annat. Jag är avundsjuk på alla och hatar mitt liv och hatar alla som har det bättre. Jag är rasist, barnmisshandlare, tjuv, förskingrare.. m m. En bittrare, falskare och sjukare människa än mig får man leta efter.. och eftersom jag är så ensam, bitter och mycket, mycket falsk så säger jag någonting helt annat på bloggen.. bygger luftslott för att någon kanske ska tycka om mig.. lite i alla fall.. och ge mig presenter” osv..

Jag väljer att behålla min makt över mig själv och mina känslor genom att försöka förstå orsaken till dessa hatattacker.. istället för att bli kränkt och hatisk så gör jag ett bättre val. I och med detta så får jag någonting värdefullt i insikter om oss människor.. En bättre förståelse så att jag inte behöver själv hata eller må dåligt. Jag blir ödmjukare som person.. Starkare som människa. Jag vet vem jag är.. Vad jag gör.. Hur jag lever och mår. Jag har en trygghet och säkerhet i mig själv och ingen hatare kan ta kål på den.

Dom fick lite lättnad i sina träliga liv tack vare mig som måltavla.. Men det var egentligen inte mig dom pratade om.. Det var nog om dom själva.. om dom välbekanta känslorna som dom själva känner bäst och är experter på att känna.. Kanske känslan av ett misslyckande i livet.. Känslan av att vara utan värde.. Att man känner sig som dålig.. inte klarar av någonting osv.. Ja allt det där tunga och destruktiva som är vardagsmat för dom… Det svåra som går som en röd envis tråd i deras liv påförs någon annan och så anfaller man och mår bättre en stund.. Tills nästa gång.

Jag måste nog vara det mest otacksammaste mål som dom här hatarna kan ha. Lite obegripligt är det ju att det fortsätter år efter år.. trots utan önskad effekt. Jag står ju upp fortfarande.. Rak i ryggen och inte en millimeter har jag sjunkit.

Jag vågar vara öppen och ärlig i mitt liv om mitt liv.. om det positiva och negativa. Jag står för mina dåliga val i livet och skuldbelägger ingen annan än mig själv.. och det skulle aldrig falla mig in att slicka röv eller vara så feg att inte ifrågasätta någonting som är uppenbart fel.. för att bli någon.. i andras liv. Jag skulle aldrig välja bort någon människa av feghet över vad andra skulle tycka. Det är väl andra orsaker som avgör.

Det kommer alltid att finnas hatare runt omkring oss människor. Det som är viktigt är ju att man inte har smygidioterna i sitt liv. Jag tror inte att jag har några sådana just nu i mitt liv. Hatare finns det gott om. Men på ett eller annat sätt så har smygidioterna försvunnit från min vardag.. från mitt liv. Det går ju inte att hålla ful färg hur länge som helst utan någon gång så röjer dom sig.. som tur är. Dom som tidigare har agerat och räknats som vänner, innan dom blev påkomna exempelvis med sin usla feghet att stå för saker och ting.. blev plötsligt hatare… Men å andra sidan så har dom ju ett gäng med idioter och smygidioter i sitt liv istället. Det måste väl vara karma om något? =)

Det kan bli lite väl mycket text emellanåt i sådana här inlägg så det är nog bäst att avsluta innan det blir för långt..

Ha en bra fortsättning på denna söndag..
(fast egentligen kanske jag önskar er en usel söndag ;) )

Var rädda om er själva och varandra..

KramKram!