Etikettarkiv: USA

* Kara Marcum.. The Most Beautiful Homecoming Queen.

Läs HÄR =)

Det här rensar tårkanalerna stort =)

Ha en underbar Lördagskväll!!

Var rädda om er själva och varandra!!

Vi hörs snart igen.. Kram på er!

* Sandy Hook Elementary, Connecticut. USA.

feathers_15834131_23742528

Mina tankar är hos alla offren för Skolmassakern  på Sandy Hook Elementary i Connecticut. USA. Vilken ofattbar tragedi. Vad hände inom Adam Lanza som fick honom att släcka alla dessa liv? 20 stycken små barn som var mellan 6-7 år och 6 stycken vuxna på skolan och sin mamma. Det här är så fruktansvärt!

Frågor väcks.. Kan det hända här? Ja, det kan hända här också. Det kan hända just precis överallt där det finns människor. Och där vi finns finns också det mörka som står och lurar bland oss.. Beredd att hugga!

animerat-ljus_81205918Tänder ett ljus!

Mitt djupaste deltagande till alla offren i denna tragedi!

VILA I FRID!

* Kära Tomten… Del 3 – 2011.


Kära Tomten… Jag är så ödmjuk av tacksamhet nu. Med tanke på dom två första breven till dig så hände det någonting igår. Bara så där i rätt ögonblick så strålade tre personer samman av en ”slump” I rätt ögonblick av alla ögonblick som finns.. Från tre helt olika håll mot ett möte. Ett möte som lugnade en del av den akuta rädslan. Ett möte som fick ett litet hjärta att le.. För hans hjärta är den nog som är mest rädd just nu. Tänk så det kan bli.. Visste väl att det lönade sig att pränta ner orden till dig. För inom mig i tysthet så hade dom osagda orden kanske inte hörts lika bra. Kanske inte alls..

Kära Tomten.. Tänk vad bra det är att uttala ord av önskan och kärlek högt. Det har störst chans att nå mottagaren då på ett eller annat sätt. Karma vet ju Tomten vad det är. Att vara tyst kan misstolkas och det blir inte så bra då. Det kan faktiskt vara en avgörande skillnad.. om någon känner sig älskad eller inte. Eller uppskattad, omtyckt, behövd och så vidare.. Du förstår vad jag menar.. Dom bra orden till andra har en sån vidunderlig makt att lyfta någon högt och göra skillnad.

Kära Tomten. Jag tror fullt och fast på Karma. Det vi sår får vi skörda. Allting kommer tillbaka till en på ett eller annat sätt.. Alltid!

Dom onda orden.. dom som är fyllda med hat och bitterhet ska inte sägas högt.. inte ens lågt. Dom ska behållas i det mörka rummet i hjärtat. Det där rummet som tar plats från det fina. Men vi människor är ju så där att av olika anledningar så finns det där mörka hos oss emellanåt. Det viktigaste är ju vad vi gör av det sen. Vi kan välja att skada med dom.. För det är ett så effektivt vapen att ta ner någon med. Ord kan döda effektivt någons vilja att leva. Vi kan också välja att behålla dom för oss själva och gå ut som segrare över våra mörka sidor.

Det är Thanksgiving i USA idag. En stor grej där som firas som en dag bara kan firas i USA – BigBig. Familjer samlas man ”go home for thanksgiving” Det är här det kan bli så, så svårt för många. Dom känner att dom inte har någonting att vara tacksamma över. Nu menar jag inte enbart dom i USA idag utan allmänt alla människor varje dag. Jag vet Kära Tomten att det är ibland så svårt att vara tacksam om man har det svårt. Man har svårt att se det man har omkring sig. Men jag vet ju att när man ser det fina man har så känns det lättare att hålla sig flytande i det svåra. Det är därför jag pratar så mycket om detta ibland. Jag vet ju att det får mig stark och ger mig hopp. Då kanske någon annan inser detta också och får det lite lättare.

Hamnar man i bitterhet och mörker så är det så lätt att skada andra på ett eller annat sätt.. och sig själv. Man har lättare att bli skadad själv av andras bitterhet och hat.  Man har svårare att ta emot kärlek och går det ens att ge och känna äkta kärlek till andra då? Kan man älska sig själv?

Kära Tomten.. Min önskan till mina medmänniskor.. Även till dom som skadat oss personligen är ju att dom ska hitta sina livbojar. Att hitta inom sig det där viktiga att inte ta någonting för givet och värdesätta det man faktiskt har. Att känna hopp är en viktig livboj utan det är det svårt att gå vidare och man kanske hamnar just i detta jag pratar om nu.. Om man har detta så är det så otroligt mycket lättare att leva.. även om man hamnar i svåra situationer som kräver en massa kraft. Man sprider inte så mycket dynga omkring sig…  och Kära Tomten.. nu menar jag inte som renbajs eller så.. utan det där andra som vi människor sprider genom usla handlingar mot varandra. Ge alla, som inte har den, insikten om Karmans betydelse.. för oss själva och andra.

Det är gott att ha dig ”Kära Tomten” att skriva till så här vid Juletider. Kanske blir det ”Påskharen” som får brev i Påsk.

Tack Käre Tomten för att jag fick önska…

Kära Tomten… Del 1 – 2011
Kära Tomten… Del 2 – 2011

Önskningarna för 2010 och dom gäller i år med.

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Pröva sno mitt minus…

Läste i Aftonbladet att Swedbanks kunder har ännu en gång blivit utsatt för bedrägeriförsök.. Nu genom popup fönster som är falska på internetbanken. Den moderna tidens försök till Personrån. Jag har Swedbank och såg varningen igår när jag loggade in en sväng.. Kanske för att säkerställa att mina få hundringar var kvar.. Haha. Jamen det är ju pinsamt om man står sen i affären och får ett ”Köp ej Godkänt”  Man får passa på att njuta av saldoutsikten när den står på plus.. Den har ju minus framför summan för det mesta. Lyckas dom hacka mitt konto någon gång så får man hoppas på att dom ska tycka lite synd om mig och fylla på den istället.. Hehe.


Nejmen seriöst.. Det är bottennotering i människans moral. Skaffa er ett jävla jobb istället och fyll på era konton på så vis. Börja med grisavel vettja.. Svin är en lukrativ affär så här vid jul.

Om ni nu måste stjäla, så gör det från era egna gelikar. Men staten gillar ju inte konkurrens alls och ger nästan livstid för ekonomisk brottslighet av alla det slag. Skydda hårt det som skyddas kan. Bah.. Vad är tex mord, våldtäkt m m på barn och vuxna jämfört med det här i Sverige. Annat är det i Indiana i USA.. Svårt att komma levande ifrån ett straff på 315 år.. Så ni förstår ju värdet av den sortens brott här i Sverige som handlar om pengar och framförallt om man stjäl från Staten. Mycket pengar om man klarar sig och nära på livstid om du åker fast. Lockar och utmanar det inte mera än att ge sig på ”småfolket” och deras konton?

* När drömmar slår in….

Har sett dessa klipp otaliga gånger. Varje gång gråter jag i floder innan ens klippen har börjat..Gråt av lycka.. glädje..av vördnad.. Det är så vackert när drömmar slår in. Det är människor som kanske inte har vågat tidigare men som ändå gjorde det.. Ödmjuka människor.. Lite tysta och blyga. Dom har kanske inte riktigt förstått sin egen potential men dom har haft en dröm. Det finns många sådana här ”..när drömmar slår in” men dom här två är mina absoluta favoriter.. Paul Potts och Susan Boyle.. Jag älskar att lyssna till som här två..

Nu är dom här två översta vidosarna inaktiverade för inbäddning.. Men klicka i rutan och se det på YouTube..

Duett med Elaine Paige.. Hon ville ju bli som hon =)

Här är någonting annat som får mig att böla big time.. ”Extreme Makeover: Home Edition Visst… USA är USA och mycket är just Extremt och allt är BIG BIG BIG. Men några som har kämpat något otroligt under sina liv och lever i misär.. eller kämpar för att andra ska få det bättre.. Dom får det bättre och det förtjänar dom verkligen.

Sverige skulle aldrig har program av denna sort.. Vi har Arga snickaren i stället på Kanal5 som idiotförklarar folk som missbedömt och gjort felaktiga val i sitt liv. Först piskar man skiten ur folk genom bannor och förnedring.. för att sen hjälpa. En klapp och en kram ”NU var du duktig” bla bla bla.  Programmet som spelar på folks nöd och önskan om att få det bättre. Folk som kanske inte alltid på grund av det kan se konsekvenserna av sin medverkan. Visst är det frivilligt men det kan vara nöden som driver på och då kan man inte alltid se klart. Så är det givetvis inte alltid ju.. Men folk gör saker som dom annars inte skulle göra när det kniper rejält och dom har kommit till en gräns när det är svårt att se utvägar.

Att ha drömmar är oerhört viktigt. Det är underbart när drömmar slår in.. Vad det nu än må vara. Drömmar är en drivkraft som för oss framåt.. får oss att vilja. Utan drömmar stannar livet upp… blir tomt. Hopplöshetens dimma lägger sig sakta över en.. Vi är fast.

Kram på er!!

* Rädda Hugo.. Funded By me…

HÄR är en insamling som vi alla kan kika på.. ”Rädda Hugo” I länken finns också mera information och andra länkar som gör oss lite visare.
Våran familj lägger 50 kronor.. och som ni vet.. många bäckar små. Kan man inte lägga pengar men vill ändå bidra med någonting för att hjälpa så sprid insamlingslänken.. Det är otroligt värdefullt det med. Det är ju också en av förutsättningarna för att få in pengar. Pengarna går till Hugo och hans behov och blir det ingen benmärgstransplantation (BMT) på Hugo så skänker familjen alla pengarna till forskning om BMT i USA!

HÄR är Hugos mammas blogg.
HÄR är namninsamlingen för ”Rädda Hugo”

Det är ju så här med oss människor att vi är så olika.. Skönt faktiskt. Vi väljer det vi vill stödja.. Om det är något katthem i Molkom eller dom hemlösa i Stockholm. Kanske ett enskilt barn som vi ömmar för. Kanske en större insamling som Barncancerfonden..  Hjärtebarnsfonden m m. Ja det finns en massa viktiga insamlingar. Ingen ska klandra någon annan för dom val dom gör. Eller om dom avstår.

Kan vi göra nytta? Ja absolut! Vi bidrar med medmänsklighet och hopp för Hugo och hans familj. Vi hjälper till att föra upp den här ovanliga och mycket plågsamma sjukdomen upp i ljuset. Vi alla får kunskap. Möjligheter till att få pengar för att forska om junktional epidermolysis bullosa ökar är jag helt övertygad om. Hugo har den svåraste formen – herlitz. Den som Tille hade. Han dog  stilla och lugnt omgiven av sin familj 15 april 2006 i en ålder av 6 små månader. Om inte möjligheter med Benmärgstransplantation fanns då 2006 men nu.. så hur ser det ut om 5 -10 år om den här forskningen går framåt.. om den får gå framåt.. Det behövs ju pengar.

Vi är så många som enas i en sak som öppnar möjligheter för en liten parvel som annars är dödsdömd med dom metoder som vi har här i Sverige. Med den ”domen” som Hugo har fått här så lever han inte så länge till. Hugo är nu 8 månader. Hugos mamma Hanna accepterade inte detta. Hon hittade någonting i USA som gav hopp.. Benmärgstransplantation.. Jamen.. en dörr gläntades.. Det sipprade in lite hopp. En möjlighet för Hugo att kunna få det lite bättre.. mindre smärta. En möjlighet till ett liv. Vem skulle inte greppa tag i det??

Jag visste inte att det fanns någon som helst möjlighet att bromsa upp och lindra den svåraste formen lite. Men nu vet jag det.. Nu vet hela svenska folket om det.

En Mamma slog näven i bordet och visade oss det..Hon accepterade inte vad den Svenska sjukvården sa till henne. Hon visade den där dörren för oss.. den som står lite på glänt nu…

Nu kör vi….

TILLÄGG:

Expressen idag
8 nov -11

EXPRESSEN  Den 10 november 2011 – YES!!!!

* Livets skiftande villkor..

Här är HUGO och hans familj….

Hugo har Junktional Epidermolysis Bullosa Herlitz Herlitz är den svåraste formen. Det gör riktigt ont i hjärtat nu.. Så där ontont..


Tille -Bild från Aftonbladet: Foto: EVA-LENA OLSSON

Kommer ni ihåg lilla Tille.. Han hade samma sjukdom som Hugo har. Det var hjärtknipande att följa Tille och hans familj tills slutet. Det blev många tårar under färdens gång.. Man har ofta tänkt på hur familjen har det..

Så här skriver Hugos mamma Hanna på sin sida.

I USA har man gjort flera lyckade benmärgstransplantationer på barn med EB. Men de görs inte i Sverige. Men möjligheten finns. Eftersom att Sverige inte tar den här chansen, och antingen skickar oss tilll USA/tar hit läkare från USA/eller genomför en bmt (benmärgstransplantation) mha av läkare från usa, är inte det att vägra Hugo rätt hjälp? Det är inte 100 % att Hugo hade klarat en bmt, men chansen finns. Och han har rätt att få den chansen! För tar vi inte chansen kommer han ändå att dö.

Chansen finns.. Vi kör stenhårt nu..För Hugo och hans familj, För Framtidens barn..

Det finns inget som heter ”Det är lönlöst” ”Små chanser” osv..

Dela detta budskap överallt.. Vi sätter en snöboll i rullning..

Vi har alla en röst så låt oss tala nu.
Låt orden flyga som fjärilar på en vacker sommaräng..
Och sprida hopp, värme och medmänsklighet
på varje blomma i Guds blomsteräng..

KRAM

 

Tillägg kl 23:01:
EXPRESSEN om Hugo

TILLÄGG 2… 4 nov kl 15:52 UNDERBART!! Läs  HÄR

* Idag så minns vi.

Idag är det 10 år sen terrorn som drabbade många, många människor i New York. USA.. Många människor miste sitt liv och skadades. Attacken lämnade en oerhörd sorg efter sig hos anhöriga och vänner. Många barn förlorade ena föräldern. Många barn låg under sina mammors hjärtan när katastrofen slog till. Dom fick aldrig chansen att ha ett liv med sina pappor. En hel Nation var i sorg. Många runt om i världen kände nog någonting av en overklighetskänsla inom oss.

Många världen runt, tittade och tittade konstant på TV. Ett plan flög rakt in i WTC.. Efter en stund en till i det andra tornet. Jag frågade mig. Var det reprisen av den första jag såg? För inte kunde väl två plan ta ett varsitt torn nästan direkt efter varandra? Är det nyheter? Inte någon filmtrailer väl? Jag hamnade av en slump på en Nyhetskanal i USA.. Just när första attacken hade hänt.. Zappade överallt.. Dom svenska kanalerna.. Dom Finska.. Text TV… Samma sak överallt. Sakta började man ta in det fruktansvärda som hänt.

Det var så mycket sorg.. Så mycket tragik man såg om och om igen. Varje gång snördes hjärtat ihop i kramper och man ville bara gråta hejdlöst. Bilderna och ljuden av terrorn etsades fast i hjärnan och till slut så behövde man inte längre se på nyheterna. Man såg bilderna och hörde ljuden tydligt inom sig. Den förtvivlade sorgen. Alla varför? Det gjorde ont men aldrig att det ens var i närheten av hur det var för dom människorna som drabbades. Jag kommer aldrig att glömma den 11 September 2001.

Vi får aldrig glömma.Vi måste nog minnas all ondska som händer. För att få en påminnelse inom oss själva vad som är viktigt. Men vi får aldrig föra ondskans budskap vidare. Vi måste kämpa för Freden.. För friheten.. Demokratin. Vi måste kämpa mot Terrorism, terrorister vars syfte är ju att skada och sätta skräck i så många oskyldiga civila människor som möjligt för att nå sina egna politiska ideologier, vad det nu än kan vara. USA är långt borta. Man får aldrig lura sig själv att ”Det händer aldrig här” Det kan hända här. Det har hänt här. Vi har ju Oslo och Utöja i Norge som ett mycket färskt minne inom oss. Våra grannar.

Man måste börja någonstans och den allra bästa början är ju inom en själv. Många förlitar sig på andra för att dom ska sköta om den biten. Sen så för man sitt egna privata krig mot allt och alla som stör en ens vardag.
Har pratat om värderingar och om fördomar här. Det är det som jag menar med egna krig. Att ha en tolerans mot olikheter är nog en viktig förutsättning för att kämpa för just fred, frihet och demokrati.

Börjar vi inom oss själva.. för över det till våra barn och dom i sin tur.. Ja då är snöbollen i rullning. Man kan minska på det onda i samhället men man kan aldrig ta bort den helt. Tyvärr!

Vi mindes igår. Vi minns idag. Vi minns i morgon med..

Jag tänder ett ljus för alla dom som fallit offer för Terrorismen runt om i världen.

Var rädda om er själva och varandra!

* En trevlig Söndag…

Idag så har vi varit på Mc Donalds. Barnen är ju med i Mc Donaldsklubben och vid födelsedagar så får dom en Happy Meal. Vi hade några sådana kuponger och det var bäst att dom kom till användning innan dom går ut. Fast Happy meal räcker ju inte för mina så man får köpa till en eller två hamburgare per unge. Men det var skönt att slippa laga mat en gång i alla fall =)

Det spelar ingen roll.. Sommar eller vinter.. Höst eller vår.. Rutchekanan ska åkas varje gång =) Här är det Johannes som kommer ner med full fart.

Här är det Marcus tur att komma ner…

Johannes med näsblod.. Han hade väl fått sin en smäll i tumultet i kanan. Men glad var han ändå. Det gjorde inte ont.

Ja, det är ju inte konstigt att det blir lite näsblod då och då. Dom ska ju helst åka på varandra hela vägen ner..=)

Hanna hon satt hela tiden uppe i rutchekanan och puttade ner sina bröder. Hanna hon tjöt av skratt och brorsorna med.. Dom gjorde ju lite extra väsen av sig när det var dags att bli nerputtad.. ” HJÄÄÄLP HANNA PUTTAR ” typ så där och det tyckte ju hon var jättekul.. :D

En gång åkte hon ner och det var när vi skulle hem. Det var ju så attans kallt. Höll på att domna bort helt i tårna ju. Jag stod ju och tittade på och var väl inte speciellt rörlig.. Huttrade mest bara på plats. Vantarna hade åkt av också.. Attans unge!!

Sen gick vi till LIDL och handlade och raka vägen hem efter det.
Det blev väl en tur på en 5 timmar och vi var väl ute på språng 3 ½ av dom… Minst. Har ju ingen bil så apostlahästar gäller och Hanna hon lullar framåt i sin lilla takt så allt tar sån tid. Alla hade så fina rosiga kinder när vi kom hem sen… Även jag =)

Johannes har börjat klaga på att han har ont i sin hals. Kollade och visst var han röd. Det var ju han som klarade sig sist då vi alla andra var sjuka. Då är det väl dags för honom nu. Stackaren. Vi får se hur det är i morgon. Hoppas det var någonting tillfälligt bara.

Om han ska bli sjuk så är det väl bra isf att han blir det nu. För efter nästa vecka så har ungarna sportlov. Vecka 9. Då skulle ju Johannes och Marcus till farmor och farfar. Elias och Hanna får stanna hemma. Det hade ju varit bra om dom också hade fått åka så hade jag fått lite egentid. Men dom tar inte alla fyra har dom sagt. Fast fyra blir det ju ändå när Barnens två kusiner ska också vara där samtidigt. Barnen längtar att få åka. Hoppas dom får det jättekul sen.. mina små!!

Vi får se vad vi hittar på vi andra som är hemma. Antagligen blir det så att vi bara är hemmavid. Hoppas bara vädret är bra så vi kan vara ute och ha lite Gårdsliv. Elias är ju inte så sugen på att vara på gården med oss så det blir väl Hanna och jag så som får ha lite Gårdsliv.. Vi tjejer =)

Undrar om jag ska försöka vara lite ego.. Om jag skulle höra med Korttis om Hanna kunde vara där några dagar på sportlovsveckan. Hon ska ju dit nästa helg.. Om jag kunde byta den helgen mot samma antal dagar.. fast i veckan. Då har jag bara Elias hemma och han är ju självgående. Det var ju så länge sedan jag var nästan barnfri.  Det var väldigt länge sen jag var helt barnfri… Eller barnen har fått mammaledigt =) Försöker tänka och komma ihåg.. Säkert flera år sedan känns det som. Alltid har jag haft minst ett barn hemma. Det har känts faktiskt lite som barnfritt =)

Ibland så pockar det på att få ha lite egentid. Särskilt efter när det har varit mycket sjukt hemma. Men det är en övergående känsla. Har ju alltid haft barnen och det är ju min vardag och min helg. Till största delen känns det väldigt bra.. Men ibland vore det ju skönt att få den där tiden att vara helt ensam.. Slippa laga mat.. Slippa det och det.. Bara vara och göra ingenting.

Den tiden kommer sen så småningom.. vare sig man vill eller inte. Om en 15 år så räknar jag med att den yngsta och sista har flyttat hemifrån.. Då jäklar ska jag ha egentid..haha. Då efter över 40 år med barn hemma ska jag unna mig lite tid.. Då ska jag ut och resa .. Kanske bli Tant-Aupair i USA… :P
Nejdå.. skojar bara .. Haha

Nu blir det lite röja innan lopplådan…

Ha det allra bäst alla ni som kikar förbi här!

Var rädda om er!!

* Det blir ett äventyr….

Vet ni.. Jag är ute och reser lite då och då.
Jag tankar en thermos med kaffe så ger jag mig i väg.. lång bort. Lämnar Köping och det gamla invanda och tar mig en andningspaus från vardagen här. Jag ser mig omkring i världen och det är så fint ska ni veta.. där ute.

Jag styr min färd mot Klippiga bergen ibland. Sen ett Hopp till New York.
Eller följer Route 66.. från början till slut. Jag tar mig en sväng till los Angeles och söker reda på 12305 5th. Helena Drive, Brentwood.. Det var där Marilyn Monroe dog. Jag sitter en stund utanför grinden. Ger henne en tanke av medmänsklighet. Hon var olycklig.. Var hon ens lycklig en stund i sitt liv?
Jag packar mina väskor för vidare färd (Läs: Fyller på kaffekoppen)

Tar en sväng hemåt.. Mot norra Finland.. Följer vägen från Salla till Tuohikylä. Den sträckan som jag åkt så många gånger.. Från när jag var liten och en del gånger när jag blev stor. Letar efter huset mitt i ingenstans. I den som jag hade mina barndomssomrar i. Den utan el och vatten. Den med utedass och bastu. Det syns lite vagt men jag vet att den är där.
Det är då det stora vemodet kommer in. Den sköljer över mig och jag frågar mig.. Kommer jag någonsin att återse stigarna jag trampade på som barn?
Det känns så sorgligt ett tag.

Men jag samlar mig för vidare färd… En snabb sväng till Sveavägen här  Köping så att allting fortfarande är OK.. Är ju ute och reser och har inte så där hundra koll just då =) Men dom här gatorna här har jag traskat nu så länge så det är inget nytt.. Fort iväg igen…

Tar mig en sväng till Stockholm.. Kollar så allt är Ok
Gata upp och gata ner går min färd.. Svänger av in i en gränd.
Känner igen… Ahh… Stockholm i mitt hjärta.. Vill bo här igen.

Till värmen igen.. En sväng till Miami och badar en stund.
Egyptens pyramider får sig ett besök. Hollywoodskylten höll jag ju på att missa så raskt tillbaka till dom regionerna igen. Kikar på vackra hus och drömmer mig bort. Tänk om.. att någon gång få bo sådär fint.. Tänk om!!

Jag flyger över berg och vackra landskap…
Djupdyker ner ibland så närgånget jag kan… Insuper allt det där fina.. främmande och exotiska… Allt det där som inte är Hemma.

Google Earth är mitt plan som jag grenslar så ofta jag kan…
Ni ser! Även om jag är ekonomiskt fattig så är jag en sann globetrotter ändå =)

Och det är faktiskt ett äventyr =)

Sköt om er!

KramKram!