Tag Archives: Utanförskap

* Kära Tomten.. Del 2 – 2012

Diverse 30 November 2012 041p

Kära Tomten… Del 1 – 2012

Önskningarna från förra året gäller i år med!
Kära Tomten… Del 1 – 2011

Kära Tomten… Del 2 – 2011
Kära Tomten… Del 3 – 2011
Kära Tomten… Del 4 – 2011
Kära Tomten… Del 5 – 2011
Kära Tomten… Del 6 – 2011
Kära Tomten…Del 7 – 2011

Samma med önskningarna för 2010!

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Up Close And Personal….

Att stå ut.

Att stå ut. Jag har sugit på dom orden i många dagar nu. Idag när jag satt på gården så slog det mig. Det är kanske därför jag har det som jag har det (Arbetslöshet och ekonomisk fattigdom) bara för att jag står ut här i lilla Köping.

År efter år har jag kämpat varje månad. Sen när vi är framme vid barnbidraget så har jag jublat.. ”YES! Jag fixade det denna gång med” Även om jag svär för mig själv när jag drygar ut mitt ätande med ett glas med fiberhusk utblandat i vatten när magen knorrar.. att ”Helvete! Aldrig mera” Ändå så står jag ut. Jag glömmer och flyttar mina gränser.. månad efter månad.. år efter år.

Jag ska kanske inte stå ut. Jag ska kanske inte vänta på den där startpenningen som jag ev ska vinna så att jag kan flytta dit vart jobben finns som Stockholm. Jobb får jag garanterat men kruxet är ju ett boende och pengar till att flytta. Om man säljer det mesta man har.. Ja då har jag ju en liten startpeng. Då har man ju inga grejer att flytta. Har startat från noll tidigare efter separationen från barnens pappa. Loppisar finns överallt ju. Ska jag säga upp lägenheten innan jag har någonting annat? Då uppkommer ju en tvångssituation.. ”Måste fixa någonting inom 3 månader” Men oansvarigt när man har barn. Säkert lättare att få arslet ur vagnen sådana situationer.. En husvagn i Paulas trädgård kanske :P

Jag vill inte längre vara så jävla duktig på att klara av min nuvarande situation. Jag vill vara duktigare och skapa förändring. Vi är värda så mycket bättre än detta som vi har just nu. Vi kan inte längre leva på hoppet om en bättre framtid och tacksamhet över varandra. Vi åker fram i kön för att snart åka bakåt en bit och så håller det på hela tiden. Vi är specialister på att se ljuset i mörker men fan.. Vi är fast för att jag låser oss här för att jag står ut.. STÅR UT!!

Min hjärna krymper.. Jag känner att en slags isolering är på väg. Man är lite utanför. Känner att jag inte har så mycket vettigt att säga här på bloggen längre. Inombords finns en massa åsikter om det mesta men jag får inte ut det så bra längre för att det här med STÅ UT tar så mycket energi.

Nej, jag ska kanske inte stå ut så mycket längre. Då kanske jag kommer härifrån snart..

För att inte detta ska missuppfattas så är jag oerhört tacksam för att leva och ha mina barn. Jag är tacksam för att vi är friska för att vi älskar och är älskade. Den biten kan inte arbetslösheten och den ekonomiska fattigdomen ta ifrån oss. Jag kan inte be om någonting från dom ”högre makterna” utan måste agera själv för den här biten som jag skriver om.. Om att stå ut.

* Åhh.. Dessa härliga ungar!!


Dom sjöng så fint och var så fina i kväll dom små i Östanåskyrkan. Det är så underbart att få höra alla dessa härliga ungar sjunga dessa fina sånger. Sen blev det ju fika och eftersom jag inte hade en tanke på att låta ungarna gottegrisa i sig dom sista örena så kritade jag dessa drycker och bullar till två ungar och så kaffe till mig. Två stannade hemma. Marcus hade blivit så ledsen om vi hade gått raka vägen hem. Vad ska man göra? Det suger att lägga dom sista pengarna på sådant ju.. så därför blev det ju så som det blev.

Jag hade inte hjärta att gå hem direkt efter kyrkan. Han hade ju uttryckt lite oro om detta för läraren.. Att mamma har nog inte råd med fikat på skolan.. Lillplutten då!! =( Hur många andra ungar i dagens Sverige går omkring med en sådan oro? Mina barn kan och vågar uttrycka oron inför andra och mig. Men alla kan inte det så därför blir orden osagda och oron större. Dom kan ju rent av ”inte vilja gå” fast dom vill.. Dom avstår och det är inte alls bra.. Utanförskap.

Jag tror folk kan ibland ta sådana här saker som en självklarhet att alla har råd att lägga ut pengar på fika i skolan. Men så är det ju inte. Många av mina medsystrar lånar så här nära barnbidraget och håller tyst. Men det gör inte jag. Jag tycker sådana här saker och framförallt det som hänger ihop med skolan är viktiga att ta upp.. Vi måste ju stävja känslan av utanförskap hos ungarna och att dessa dolda avgifter kommer upp till ytan för att förhoppningsvis försvinna samt att öka förståelsen för hur vi barnfamiljer har det när vi är ekonomiskt fattiga. Vi måste ha en rimlig chans att få hänga med utan att få ångest över att det kostar en massa. Ungarna ska inte behöva vara oroliga över en Luciafika i skolans regi..

Jag ringde aldrig i morse till Ullvigymnasiet utan knallade helt sonika dit. Jag hade ju tis, ons och torsdagens lektionstider i förvar. Hanna hann inte kludda över dom tiderna i alla fall =) Det var idag. Härliga ungdomar var det, frågvisa, kloka och mycket trevliga. Dom lyssnade uppmärksamt när jag pratade och efteråt så kännes det bara att.. Det här vill jag syssla med. Det känns alltid extra mycket efter att jag har pratat någonstans. Så känns det varje dag inom mig. Så jag ska väl pyssla med detta i någon form så länge det bara går och dom vill ha mig. Jag trivs enormt med att stå framför en klass eller andra och prata.

Jag brukar komma mycket bra överens med ungdomar över lag. Småungar ger mig bara gråa hår..Haha. Men just detta att gå ut med det jag har i kunskap och erfarenhet till just ungdomar i gymnasiet.. och på högstadiet. Det behöver ju inte vara ett vård och omsorgsprogram på gymnasiet utan alla ungdomar behöver få höra om tex funktionshindret Downs Syndrom ur ett föräldraperspektiv.

Att mala på om ren fakta är inte alltid så lyckat för att nå deras hjärtan och fånga deras intresse. Men berättar man om en vardag och tar små anekdoter ur den och spinner vidare på dom.. så är det nog mera intressant än bara ren fakta. Minst tre gånger måste mina lyssnare skratta.. så är det bara. Det är någonting som är ett måste ju =)

Köpings kommun kunde gott ge mig en projektanställning angående detta ju =) Att ge våra barn och ungdomar kunskap eller mera kunskap i funktionshinder kan ju bara vara bra. Jag tror jag är hyfsat bra på detta nu men jag kan nog blir attans bra om jag får fortsätta. Jag har inga som helst problem med att prata inför folk och jag kan min sak. Jag tror inte jag är så attans tråkig när jag pratar utan kan nog fånga deras uppmärksamhet, emellanåt i alla fall =) Måste bara ha lite träning i att komprimera allt. Kan ju står en hel dag och babbla på. Jag brinner ju för detta.. att berätta om DS och hur livet kan te sig för en familj som har en liten Huligansessa med just Downs Syndrom.

Det här är så viktigt.. Inte enbart få fram min familjs erfarenheter utan DS i allmänhet. Men jag utgår en del ifrån det vi har ju.. och sen från andra aspekter också.. även dom negativa. Mina personliga åsikter om tex fosterdiagnostik och den selektiva biten av den.. berör jag inte utan tar det i allmänhet..Men frågar dom så svarar jag givetvis hur jag ser på saken.

Människor med Downs Syndrom tillhör den största enskilda gruppen funktionshindrade med en specifik utvecklingsstörning. Antalet är stabilt och man kan väl räkna människor med DS som ett eget ”folkslag” nästan ju. Men det finns ju andra grupper som är väldigt stora dom med el utan utvecklingsstörning..Neuropsykiatriska funktionshinder  (NPF) som tex ADHD och Aspergers som är sk dolda funktionshinder. Hos personer med DS så syns det ju tydligt på utseendet och bara det skapar en del förståelse. Men barn med ADHD och Aspergers kan ju ses som odrägliga skitungar, ohyfsade och lata av både andra elever och personal på skolor. Det är ju inte bra. Man måste öka förståelsen för detta med, överallt. Jag har en del kunskap i detta och kan ta med en del av detta också i mina föreläsningar. Att prata om människosynen och våra värderingar och dom värdegrunder vi har i samhället är så viktigt.

Jag skulle kunna gå ut i klasser och berätta. Beta av klass efter klass i kommunen.. och så lärarna och annan personal på skolor och fritidshem samt rektorerna. För tänk så mycket okunskap jag har mött i mitt liv hos en del i bla bemötande och brister i kunskapen om vad funktionshindret står för. Givetvis finns inte okunskapen hos alla, hos många finns det en massa kunskap och stor portion sunt förnuft. Jag tror att många kan göra saker svårare än vad det är och behöver vara av den anledningen. Det blir ett hinder för alla. Jag har märkt att innan ens saker har prövats så har funktionshindret gjort det ogenomförbart. Man tror redan innan att det ger problem och inte kan genomföras. Helt självklara saker när det gäller dom sk normala ungarna.. får inte bli ”Det tänkte jag inte på” när det gäller barn med tex DS. Men det blir så ibland och det där med att ingå i ett sammanhang rasar brutalt. Dom står på sidan om. Attityderna måste förändras..

Jag kan bli den där ”fluortanten” som går runt i skolor =)

Köpings Kommun kan gott vara ett föredöme för andra kommuner och skapa ett sådant här Projekt. Vet inte om det finns någon annanstans redan.. Vet ni?? Om jag ska kunna hålla på med detta såsom jag vill så behövs det sponsring. En projektanställning eller annat. Kyrkan kan ju gå in med medel för att stödja olika projekt.. Kanske av denna sort då?

Här finns det ju en chans för Kommunen att vända lite på saker och ting ju.. Läs gärna ”Någonting är fel”

Är jag helt ute och cyklar i det blå nu? Tror inte det faktiskt. Min dröm är ju att en vacker dag så ska inte sådana som jag (och massor med andra föräldrar) behövas alls i informationssyfte för att minska okunskapen. Utopi? Ja, det är nog det.. fördomar, rädsla och okunskap kommer alltid att finnas i någon form.. om allting. Men vi behövs nu, i massor och överallt.

Allting måste börja med våra ungar.. Starten är där.

Jag fick denna underbara kasse idag när jag var klar.. Ser ni vad det är? Rosa bandet ju =) Tack snälla Elever, Catarina och Eva! Det var jättefint att få komma till er och jag gör gärna om det! KRAM på er!!


Ha det gott alla ni!!

KramKram!

* En mamma gör så gott hon kan men fikar fan så illa.


Okidoki.. dom fina avgifterna i skolan igen. Dom som man tvingas på lite snyggt för att bidra till klasskassan. Man köper också sitt eget köpta fikabröd igen.. ALLA bidrar.. Måste bidra med andra ord.

En enkel uträkning.. Jag med fyra barn på en luciafest. Om det är så här för allas lucia.. så skulle en ev kostnad bli..
20:- för en påse bullar..
30 :- för kaffe och saft
25:- för bullarna..
= 75:-
X 4 lucia
= 300:-

Som hittat ju..

Nu är det inte så att det blir 4 luciafikan idag..Men för någon så är det säkert så här med en massa fikan idag som kostar pengar som man egentligen måste ha till annat. ”Vi tar lite betalt för fikat…” Nej, inte lite för mig.. Mycket just nu.

Säger jag nej till kvällens fika så får jag ett ledset barn. Går vi men inte fikar så blir det ett synlig utanförskap och ungen tvingas kanske trassla in sig i lögner om inte sanningen vill sägas om att vi inte har råd. Har vi med oss fika så sticker det också ut för ungar vill ju inte alltid att vissa saker ska sticka ut och där har vi risken för känslan av utanförskap igen. Går vi idag så blir det mera minus i kassan för 75:- är pengar som ska gå till mat och inte den påtvingade fikat. 75:- är egentligen inte stora pengar men har man dom inte så är det mycket nog för att ställa till problem.

Jag är varken snål eller småaktig men jag har fan inte råd att punga ut med dessa summor som ska till typ klasskassor och köpa bullar som jag redan har köpt en gång. Det här ställer till problem för mig i min redan dryga situation när det gäller ekonomin. Jag vet ju att jag inte är ensam om detta. Vi är många och vi tvingas att fixa detta på något sätt för barnets skull. Sen blir det väl insamling för blomma till fröken.. fröknarna. (Klart dom är värda en blomma, det är inte det) osv.. Under hela året så är det en massa insamlingar hit än dit.. Och nu när snön kommer så blir det matsäckar ett antal.. Skrillor och pulkor ska införskaffas om man inte kan använda det som man har från året innan.

Det går att fixa pengar till klassen utan att skinna oss ekonomiskt fattiga föräldrar flera gånger per år till bla olika resor som klassen gör..
Jag fixade över 10 000 kronor på ett par terminer till en klass på FEM ungar utan att vädja till föräldrarnas plånböcker… Så det finns mycket där ute i pengar att hämta för en klass för dryga 20 st ungar.

Önskar er alla en trevlig Lucia!!

KramKram!

* Fattigdom är som en konstant fucking orgasm..

Idag känns det rätt så okidoki med det ekonomiska livet trots alla karaktärsprövande bakslag den senaste tiden. Kanske beror det på att barnbidraget är på kontot..Haha :P

Emellanåt blir det en del snack om just den ekonomiska fattigdomen. Det har sina små skäl. Då för några år sedan när jag kom ut i Expressens artiklar om ”barnfattigdom” så fick jag en del läsare som är i liknade situation som vi är. Jag får en hel del mejl om igenkännande och att det känns bra att veta att man inte är ensam. Men jag vet att det finns en stor skam i att vara ekonomisk fattig. Skammen skapar ångest och fasader som man försöker hålla uppe med alla medel.

Jag har sagt tidigare att det är så otroligt skönt att slippa alla dessa fasader för egen del iaf. Det finns absolut ingenting som kan rämna och blotta mig och min situation för andra. Jag blottar ju mig själv och frivilligt.. Så den biten med skam är borta helt för att jag har jobbat bort känslan. För det är inte en skam!! Men folks attityder skapar andras känsla av skam och misslyckanden.. Folk som inte har en aning om hur det är och själva så sitter dom trygga i sin egen situation utan en tanke på att livet kan överraska en del emellanåt åt alla håll.

Jag har fått höra en del gånger under åren att ”Varför skaffar man sig så många barn om man inte har råd att försörja dom” Det är den mest korkade och ogenomtänkta frågan någonsin som jag har fått. Precis som om jag hade planerat att bli ekonomiskt fattig. Är det enbart dom som har en buffert för en hel livstid och för alla eventualiteter som bara tänkas kan.. som är förunnade att reproducera sig själva?

Jupp.. det är najs att att leva från hand till mun varje dag.. Det är så jävla skönt att känna en småångest känsla över nästa dag. En känsla av tillfredsställelse när man får säga nej till ungarna..osv…

Ja, absolut.. Det är som en fucking orgasm som pågår konstant. Så givetvis är den ekonomiska fattigdomen planerad.. eller?

Givetvis finns det dom som rider på systemet.. Dom som inte vill jobba och går på socialbidrag. Dom som använder en sjukdomsvinst för att få sjukpension. Dom som fejkar för sjukpenning.. osv osv.. Men jag tror att det är en liten del jämfört med riktiga fall. Jag personligen har inte socialbidrag, inte sjukpenning, inte sjukbidrag och ingen A-kassa.

Däremot är det systemet som har fällt många. Ättestupan. Men ändå så får den enskilda människan skulden av en del. Bara att ha tvingats falla och sen möta attityder som sänker en del, från folk och myndigheter. Man sparkar på den som redan ligger. Jag förstår om skammen kommer då och det för med sig en del annat som inte är bra för en människas känsla av att vara värdefull.

En annan grej som är lite skev.. Det är att fattigdom likställs emellanåt med ointelligens. Att man är för ointelligent för att komma ur sin situation. Tja.. i vissa fall så kanske det stämmer en del. Men det är banne mig inte likställt. Jag har ett testat IQ som ligger över genomsnittet men likförbannat så är jag ekonomiskt fattig. Jag är inte dum och saknar förmågor. Alltså finns det andra skäl.. men är det giltiga skäl i folks ögon?

Fattigdom skapar riskbarn. Vi hör dom men lyssnar vi?
Föräldrar orkar inte alltid.. Finns det stöd??

* Skyll dig själv?
* Utanförskap med risker
* Han hör och känner men förstår han?

* Det gör så ont!
Hon går med nertyngda axlar
Benen känns som bly.

Hon sparkar till en burk
Den skramlar till
Någon tittar upp.

Hon ser skuggorna i vardagsrummet
bakom gardinen.
Det är rörelser och gester
som hon så väl känner igen.

Hon sätter sig på en bänk
Hon vill inte gå hem.
Begraver huvudet i händerna
suckar… inte igen!!

Hon vet vad som sägs
bakom gardinerna.
Hon har hört dom så många gånger
Orden kan hon utantill.

”Jag hatar dig..
Du ligger där på soffan
och hjälper inte till.
Du dricker dina jävla öl
Försök sök jobb…försök.
Vi klarar det inte snart.
Hyran ska betalas..
Elen lika så
Vi måste ha mat..
min inkomst räcker inte till
20 timmar i veckan räcker inte alls”

”Orkar inte snart!!
Vi fick brev från fogden idag.
Sen kom ett krav..
Elen kommer att stängas
Om vi inte betalar snart”

”Knip käft kärring
Jag gör så gott jag kan.
Fatta, det finns inga jobb.
Jag söker överallt..
finns inte.. finns inte…FINNS INTE!!
Jag är värd dom här ölen
dom gör så jag står ut med ditt gnat.

Ja hon vet vad som avhandlas där.

Vad var det som hände?
Pappa brukade alltid vara så glad
Mamma hon visslade för det mesta
Hon var aldrig sen för en kram.

För några år sen
När pappa fick gå..
Han blev övertalig på jobbet..
Ja det var många som fick gå.

Det här började för några månader sedan
Kanske var det ett halvår sen.
Kassan var tydligen slut.
Första gången hon hörde grälet
gjorde henne oerhört rädd..
Då handlade det om socialen
Om tiden där.. om skam.

Om pappas bil, gamla Opeln
den fick säljas..
Mammas fina symaskin
såldes den med.
Hyran skulle betalas.

Flickan tog sig för magen
Det gör så ont…
Lärarna är på henne
Hon måste plugga hårt
IG:n hägrar..
Hon som hade VG för det mesta.

Hon tänker på sina syskon
Dom hör ju det där dom med.
Jag kan kanske läsa en saga
för dom en liten stund.

Hon reser på sig
och går upp.

© Sirpa Hotti

* Lyssna på mig!
Hör du inte mig?
Jag talar till dig.

Jag pratar högt
och forcerat.
Smäller i dörrar
men ändå så hör du
inte mig

Stanna!!
Jag har någonting
att säga till dig.
Jag gör det genom
sparkar
genom uppkäftighet.
Vad är det som gör
att du inte lyssnar på mig?

Jag talar mitt språk
som du borde förstå.
Jag kommer inte hem
skolan den får vá
Jag hänger på stan
Jag pratar med dig!!
Lyssna då!!

Lyssna på det jag säger till dig
Orden är få, dom är svåra.
Dom känner jag inte till.
Jag pratar med hjärtat
den som gråter.
Lite som teckenspråk för dig.

Jag berättar för dig
hur förvirrat allting är.
Berättar om min smärta
Om det tunga jag bär.
Jag berättar så högt jag kan
om hur vilsen jag är.

Jag skriker ut mitt budskap
Genom att bråka
Väsnas..
Genom väggar
Genom allt..

Dom är viktiga
Orden som är tysta
Jag har bett dig lyssna.
Jag kan inte tala just nu.
Det som jag säger till dig.
Dom är det som är jag.

Jag vill att du hör mig
Du borde ju förstå…
du borde ju det…
Jag behöver ju dig !!

Varför lyssnar ingen på mig?

© Sirpa Hotti

Ha en skön helg alla!

KramKram!

TILLÄGG: Ett bra initiativ har ni  HÄR