Tag Archives: vaari

* ♥

Älskade Pappa och Vaari
1933 – 2012

Två år idag.

Diverse 1 februari 2013 025xx

Vi minns dig med kärlek..
Tacksamhet..
Med tårar och med skratt.
Så länge vi andas, kan minnas
Så finns du i våra liv..
Varsamt, kärleksfullt inbäddad
på en alldeles

speciell plats i våra hjärtan.

Sirpa och Barnen!

Ditt-Inre-Månljus

”Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga namn, familjära namn.
Tala till mig som du alltid brukade göra.
Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig som vi alltid
brukade skratta åt vardagens små ting.

Var med mig.
Bed för mig.

Låt mitt namn vara en del av din vardag.
Livet betyder detsamma – Ingenting har skett
som har förändrat det.

Livet måste gå vidare, därför det måste gå vidare.
Döden är ändå ett tillfälligt avbrott i våra gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig bara för att du inte längre kan se mig.

Jag väntar på dig, för en kort stund,
alldeles i närheten.

Allt är bra”

* Halmhjärnornas årliga kamp..

4729f712-a096-4187-bc9b-cd7c4511cc52

Lucia idag och idag skulle pappa ha haft sin 79:e födelsedag. En varm och kärleksfull tanke till honom idag.. Fylld med tacksamhet och varma minnen men också sorg och saknad.

Jag har Hanna hemma idag med. Magen krånglar och det gör ont men idag så fixar hon det och förhoppningsvis så blir det skola för henne i morgon.

Det slog mig i morse att jag bör snart ha ett brev i brevlådan från barnkliniken med resultat från proven hon tog när vi var där för några veckor sedan. Nu har det gått så lång tid att proverna var nog bra.. PUH! Under alla år så har tanken funnits där till jag får brevet att ”Tänk om jag får hem brevet fort… eller om dom ringer” men inte i år faktiskt.. så mycket.

Så i början så bad jag alltid om ett fullständigt blodstatus.. Det ingår ju inte som ett normalt prov vid dom här årskontrollerna. Men som den sanna hönan jag är så bad jag om det varje gång men nu skriver Hannas läkare in det med per automatik.. Bäst så.. annars så tjatar jag.. Hehe. Barn med Downs Syndrom har ju en lite ökad risk för att få Leukemi.. Men å andra sidan så ha naturen kompenserat det genom att det är lättare att bota dom här barnen jmf med s k normala barn med leukemi.

13s28-bock6-79
13s28-bock2-47
Bilderna är lånade från Aftonbladet.
Åsså brann Gävlebocken i år igen. Så trist!! Att det har blivit en sport att bränna ner den har vi nog fattat för länge sedan och motpolen i sporten finns där för att förhindra det.. men dom lyckas inte så bra… Aja.. Nästa år kommer det tävlas igen.. Självaste Bocken vs Bockhuliganos.. Må bästa Halmhjärna vinna!!

Önskar er alla en fin Lucia!

KramKram!

Och hörrni….

Diverse 7 December 2012 031ljus

* Älskade Pappa.


Älskade, älskade Pappa..

Idag är det 6 månader sedan pappa dog. Sorgen och saknaden finns hela tiden i hjärtat. Magen snörs ihop och en stor, stor värkande klump av förtvivlan gör sig påmind lite då och då.

Det är ingen idé att fråga sig att.. varför? Varför han dog?  Jag vet ju det. Ingen idé heller att fråga sig varför just han måste dö. Han precis som alla andra måste ju dö någon gång.. Det var pappas tid att göra det. Han hade fått leva ett relativt långt liv. Det här är en naturlig process livet och i åldrandet. Jag tror han själv hade ett lugn i sig över hans egen dödlighet. Det enda som är så orättvist var sättet han dog på. Det var ingen värdig död. Den var fruktansvärt jobbig.. ångestfylld och att han sakta drunknade i sitt eget blod inför sina barn och ändå kunna behålla masken inför alla kräver stor inre styrka. Inte säga hur rädd han var.. men paniken i ögonen avslöjade allt. Paniken över blodet som forsade ur munnen vid varje ansträngt andetag.. Inte kunna få ordentligt med luft. Fötterna ”trampade vatten” av smärta och ångest.. Men inte ett ljud om att behöva någonting för det. Han var ju medveten och klar.. Han förstod och han visste att det är hans tur att lämna nu. För att han var just så. Han skulle inte visa andra sitt eget lidande. Min tappra, tappra envisa pappa.. Åhh.. vad ont det gör att han fick lida..

Jag tog över och bad om medicin.. Bad  om lugnande och smärtstillande och kort efter att han hade fått det då dog pappa lugnt och fridfullt. Han hade alla sina barn omkring sig.. Min son Petri fanns också där och Andy ett syskonbarn. Vi var många som höll hans händer, smekte hans fårade kind. Vi alla berättade hur mycket vi älskade honom. Han var inte ensam.

Jag ringde efter pappas två bröder Tuomo och Jaska och syster Tuula men dom hann inte fram utan kom strax efter att pappa hade dött. Resten av pappas syskon bodde så långt borta så dom hade ju inte möjlighet att komma. Det här gick ju så snabbt. Men pappa visste att dom var på väg..

6 månader idag. Det känns som om det var alldeles nyss samtidigt som det känns som ett tag sedan.. En vår och en sommar har varit emellan.. Jag känner eller minns lukten av pappa fortfarande så tydligt. Pappa hade ju en speciell pappalukt =) Jag har varit på väg att ringa honom så många gånger nu.. För att berätta om barnen.. Fråga hur han mår.. Om han behöver hjälp.. För att tala om att jag älskar honom. För att genast få ett slag i magen av insikten.. att han är död. Han kan inte svara längre..

Ibland så funderar man på om man har missat att säga någonting viktigt.. Att om man fick en chans till att säga det. Vad skulle man säga? Jag känner att det jag har velat säga till min pappa har jag sagt.. Kanske ett förlåt att jag inte kom så ofta som jag hade velat. Men han visste ju om varför jag inte kunde. Kanske kunde jag ändå försökt att ordna det. Ja, jag vet inte. Men jag pratade med honom flera gånger i veckan.. Fast ibland så blev det ett hopp på en vecka eller så men blev det för länge så ringde han. Han var ju här hemma hos oss i Köping (pappa bodde i Västerås) många gånger fast det senaste året så hade han så ont i sina ben och hade svårt att gå så det blev mera sällan.

Jag är så otroligt tacksam över att min stora gosse Petri ”såg efter” pappa. Det var ingenting som jag hade bett om utan det föll sig så naturligt för Petri att ringa och fråga om han behövde hjälp eller bara komma över på en kopp kaffe. Han var mycket ofta hos pappa och hjälpte honom med olika saker och höll honom sällskap.. Ja under många, många år. Pappa sa till mig många gånger att det är en redig grabb jag har att han är så stolt över honom. Jag är så stolt över Petri jag med och så tacksam över deras fina relation.. Mina andra barn såg ju inte Vaari så ofta men dom lärde känna varandra lite i alla fall. Det blir lätt så när man bor i olika städer.

6 månader utan en levande fysisk pappa. Men han finns ju ändå inom mig.. I mitt hjärta för evigt och så länge jag kan minnas redigt så finns han. Sorgen och saknaden är inte längre i det där fruktansvärda akutfasen.. Utan den finns där och ploppar upp emellanåt. Nu vågar man minnas det mesta.. Tidigare så gjorde det så fruktansvärt ont. Att bara att snudda vid tanken på att han inte finns mera gjorde att man skenade.. så man manade bort så mycket som möjligt. Nu kan man skratta åt hans tokiga humor och minnas allt möjligt. Sorgen och saknaden finns men har tagit en annan form. En lugnare form.

Älskade Pappa..
Jag minns dig med tacksamhet, saknar och gråter.. Älskar dig!

En vacker Dikt: Döden betyder ingenting.

* Snörvel.. Lorax och lite till…

Vi snörvlar här hemma men så är det bara just nu. Snö har vi också fått men bara lite. ett litet bakslag i våren men vi har hopp. Snart är den här igen.

I eftermiddag ska vi gå på Bio och kolla på Lorax. Alla utom Elias ska med. Nu används dom sista Biobiljetterna barnen fick i julklapp. Min biljett har jag fått när jag har klickat på lagom många ”Nej, jag har inte läst tidningen idag” i en undersökning från VLT. Det tog ju ett tag, säkert ett år.. men till slut hade jag nått poängen för en biobiljett =) Skam den som ger sig..Haha

Hanna den lilla skitungen kom och väckte mig före åtta i morse ”Gooo mollon mamma” sa hon.. och så fick jag den goaste kramen av henne.. En liten skitunge är hon verkligen (sagt med stor kärlek givetvis) för när vi kom hem från pappas begravning så drog hon loss registreringsskylten bak på Audin.. Så nu har jag den på hatthyllan för den gick inte att få tillbaka. Fästena gick sönder. Skit också. Men det går väl bra att ha den väl synlig där bak i bilen på hatthyllan. Finns det några regler för sådant?

Just nu känns det inte så tokigt med kryssningen nästa vecka.. Just nu alltså. Hinner väl ändra mig en massa gånger innan det är dags att åka. Men givetvis så åker jag oavsett hur jag känner eftersom det är betalt redan. Ska ta med mig en av böckerna som jag fick av goaste Åsa i julklapp.. Har inte läst på ett bra tag nu.. Inte mera än katalogerna för kistor och gravstenar. Kan nog dom utantill nu.

Nu ska jag ta itu med tvätthögen..

Önskar er alla en underbar lördag. Var rädda om er själva och varandra så hörs vi snart igen..

* Torsdagen den 29 Mars 2012

Tack mina vänner för all omtanke om oss.
Dagen har varit så, så tung men ni. mina vänner, och era stöttande tankar.. ord. Det ljusa i minnen, den vackra musiken och alla fina släktingar, vänner och pappas vänner gjorde det lite lättare att andas och finnas till idag..

Med Kärlek till er alla..

Sirpa och barnen.