Etikettarkiv: VÄNNER

* Ändrade planer…

Kväller ni alla!

Allt väl med er? Här är det bara finemang. Barnen är glada.. Det är studiedag i morgon och det är ingen skola =)

Lite ändrade planer vart det. Morgondagens utegång kanske inte blir av. Tiina hade tagit ledigt men vikarien avbokade nu i kväll så hon får jobba sitt dunderpass själv 08-20. Förståeligt nog så blir lite segt att sticka iväg sen. Lördagen är ett alternativ men då blir det lite tight för mig att hinna. Vi ska eventuellt iväg en sväng och är hemma sent på lördagen. Men vi får väl se hur det blir i slutändan. Allt kan hända eller inte.

Det gör ingenting om denna helg blir utan utegång.. Är ju van att planer ändras så bär alltid med det alternativet i bakfickan ju =) Fast planerna nu för oktober får banne mig inte ändras. Renate berättade nu i kväll att vi är hyfsat med folk på träffen på Shamrock. Ahh.. Det ska bli så jäkla kul ju!! Det här är verkligen någonting som jag ser framemot =)

Ja som sagt var. Fredag i morgon.. Kanske får man sova ända till 07. Är ingen sjusovare.. Vi åldringar stiger ju upp och väcker tuppen ju..Hehe.

Sov lite taskigt i natt så man är ju lite degig nu.. mera än vanligt. Ska nog hoppa i lopplådan snart. Om en timme eller så. Klockan är ju nu strax efter 23 så det drar väl över midnatt.

Ha en bra fortsatt kväll och natt så hörs vi i morgon!!

Var rädda om er själva och varandra!

KramKram!

* Lite planer..

Kväller folket!

Allt väl med er? Här det nog rätt så bra faktiskt. Hanna har varit ledig idag. I morgon är alla i skolan och på fredag har hela högen studiedag. En lite hoppig skolvecka för Hannapanna.

Har funderingar på att gå ut och öla på fredag med en attans trevlig kompis. Bishops ligger väl väldigt bra till.. Lagom krypavstånd i fall man skulle befinna sig i det tillståndet :P Men så blir det nog inte.. Inga planer på det i alla fall.. Hehe. Men det ska bli kul om det blir utegång.. Det var ett tag sen sist och lite vuxenliv vore ju nice så här på ålderns höst.. Väldigt nice faktiskt =)

Men i morgon är det torsdag.. Fika på stan med en kompis och till apoteket för att hämta ut Hannas hjärtmedicin står på schemat. Ja och handla lite får jag ju inte glömma (bröd :P ) och knalla hem sen för att vänta in ungar som trillar in en efter en från skolan. Sen brakar det lös tills jag vrålar för att överrösta huliganerna att det är läggdags.. Typ. Fast dom är ju ganska lugna nu för tiden så jag behöver inte höja rösten så värst.

Nu ska jag väl ta tag i kvällsbestyren. Sen blir det soffan och TV:n en stund.

Önskar er alla en finfin fortsättning på kvällen!

Ta ingen och ingenting för givet. Var rädda om er själva och varandra.

Klockan är 19:45.. over and out!

KramKram!

* Äsch Jag tror det brast…

Lite i alla fall. Det gör rejält ont i höften igen. Gårdagens mil var inte bra. Hälften kanske är träningsvärk.. Hoppas ju det. Eller allt. Så nu är det slöhögsliv som gäller igen och det känns inte bra alls. Inatt var en sådan natt man ville bara skrika rätt ut och den blev väldigt hackad och dryg. Har varit en segråtta hela dagen och nära på en bitterkärring också. Orkar knappt skriva dessa små rader till er alla som kommer in hit till mitt blogghem. Men otröttligt och lojalt besöker ni mig dag ut och dag in.. trots att det kan vara glest mellan inläggen emellanåt. Det tackar jag ödmjukt för och bloggar på. Fast ni kunde ju vara lite mera pratsamma.

Idag så kom det som jag har väntat på.. Ett brev. Så nu är jag Svensk medborgare… också. Har ju mitt finska kvar. Det var bara finska och isländska medborgare som får behålla medborgarskapet tillsammans med det Svenska. Tur var det för annars så hade det inte blivit av. Detta gjorde jag enkom för passet. Ungarna inkluderades i ansökan eftersom alla var under 18 när jag skickade in. Elias blev ju 18 strax efter ansökan. Marcus hade ju redan dubbelt medborgarskap per automatik eftersom han föddes strax efter att ändringen kom. Nu är det bara och knalla ner på polisstationen och fixa sig.. uno passaporte. Ja fem blir det ju sammanlagt.

Det hade blivit förfärligt dyrt och krångligt att behöva ta allihopa till Finska ambassaden i Stockholm. Tåget hade ju gått på över en tusing. Sen kostar ju passet dryga tusenlappen också.. per skalle. Det äventyret skulle säkerligen gå på en bit över 7000:- då är det inklusive pass, tåg, buss och säkert så tigger dom till sig en fika också som små huliganerna. Nu blir kostnaden dryga 1700:- för fem pass. Plus då kostnaden för att få dubbelt medborgarskap och den var 475 kr. En nätt besparing =)

Nu är det bara och knalla ner till polisstationen.. Jag får ta några ungar i taget.. Passen måste vara klara i december och det lär dom ju vara. Mitt pass får jag betala själv men farföräldrarna sa att dom står för barnbarnens pass. Det tackar man ju inte nej till. 350 kr ska man väl klara av att pynta ut =)

Det är måndag en stund till.. Det regnar och är så underbart höstligt ute så man blir ju lite så där myspysslig. Har tänt lite ljus överallt. Hade bara doftvärmeljus hemma så nu stinker det som det bästa horhuset. Men man vänjer sig =)

Barnen har ledigt på fredag så det blir en kort vecka för dom. Hanna har dessutom ledigt på onsdag också.. Så mindre dagar för henne och grabbsen är lite som avundsjuka nu =) På torsdag ska jag träffa en kompis på lite fika på stan. Det ska bli trevligt.

Om vi nu hoppar fram till oktober… Då ska jag ha en helg med vuxenliv. Ja, det blir ju enbart lördagen som är helt barnfri. Då ska jag till Stockholm och bästaste Renate. Det blir utegång.. Shamrock.. på lördagen med ett gäng andra vänner och bekanta. Det ska bli så skoj!! Det var ju trevligt att Renate tog tag i detta och såg till att det blir en återförening med ”gamla gänget” Det var väl ett år sedan jag var hos Renate sist. Tiden går!

Nu blir det lite soffhäng och TV:n.

Önskar er alla en härlig fortsatt måndag!

Var rädda om er själva och varandra!

KramKram!

* Today was a wonderfully rewarding day..

Gammelgården 10 maj 2013 003
Sessorna Hanna och Felicia i lektagen.. Barbie och Hästar.. Vad annars när man är typ 12 bast!! =)

Det har varit en underbar och givande dag idag. Ankie, Peter och Flisan kom från Eskilstuna och vi  hade några timmars picknick på Gammelgården här i Köping. Vädret var toppen med lagom sol och lagom moln.

Det är så underbart att umgås med människor som är bara så givande goa. Det blev mycket skratt och prat. Tiden går alltid fort när man har det trevligt. Det är ju så det bara är.. Tyvärr!! och det gjorde det nu med… Tyvärr!!

Nu ska jag hänga upp lite tvätt och kommendera lite ungar till att plocka undan och tömma diskmaskinen..  Sen blir det TV:n.

Önskar er alla en underbar helg!

Var rädda om er själva och varandra!

KramKram!

* Jadu.. ingen aning hur jag ska göra med detta…

Men jag vet i alla fall vad vi gör i morgon. En picknick ute i det gröna med finaste Ann-Christin och Peter + Flisan från Eskilstuna. Det ska bli så attans roligt. Ser verkligen fram emot morgondagen.

Hjärtultra 2 maj 2013 033xxx

Håller på att baka. Fast bullarna blir nog som dom blir. Hanna hjälpte till och hon hällde i lite för mycket fiberhusk så degen vart lite så där… stenhård.. Haha.
Det tog en evighet att kavla ut degen.. Känns i musklerna rejält..Haha. Bredde på lite extra smör och extra socker och kanel. Det kanske fluffar upp degen i ugnen sen =) Hon ska ju vara med överallt ju.. Bra på ett sätt och mindre bra på ett annat. Precis som det ska vara när det gäller ungar.

Nu har bullarna jäst klart.. In i ugnen ska dom och håll tummarna så att dom är ätbara sen.. Kan ju inte provsmaka själv och vågar väl inte riktigt lita på ungarnas omdöme. Dom tycker det är sååå gott bara det ser ut som bullar ju..Haha.

Ha en fortsatt bra torsdag!

KramKram ♥

Tillägg kl 22:23
Diverse 9 maj 2013 009
Det ser ut som bullar i alla fall.. Nu återstår frågan: Är dom ätbara.. :P

* Lite torsdagstankar på pränt…

Diverse 7 februari 2013 004x
Världen är blå idag.. Hejsan på er!

Torsdag idag.. Barnen åter till skolan idag. Dom hade studiedag igår. Hanna är fortfarande hemma..

Livet pockar på med allehanda saker som ska lösas. Blogginspirationen är inte så värst bra just nu men det är väl så det är emellanåt när fokus är lite extra åt problemlösarhållet. Dom små grå behövs på annat sätt nu än att författa blogginlägg.

Men ni har ju förståelsen för detta hattande i mitt skriveri så det är nog Oki att ta det lugnt med bloggandet nu ett tag. Inlägg lite då och då. Ni finns kvar. Ni återkommer.. Emellanåt lite tysta.. lite avvaktande.. men ni finns i allra högsta grad av olika anledningar på min blogg och även om ni kanske irriteras på mig och vill bara spy galla.. så behåller ni det för er själva och härjar inte runt här på min blogg. Ni alla har min fulla respekt och därför är ni viktiga och värdefulla bloggläsare ♥

Diverse 7 februari 2013 009I  radion hör jag just nu ”Don’t you worry, don’t you worry child. See heaven’s got a plan for you. Don’t you worry, don’t you worry now Yeah! ”
Med Swedish House Maffia.. Å jag kan bara konstatera att det bästa sättet att döda en låt är ju att spela den om och om igen under dagarna. Jag tycker att jag hör den hela tiden och gör det nog också. Annars är Mix Megapol bra station att lyssna på men denna eviga upprepning av låtar under lång tid är lite väl. Jag är så glad att ha denna musikmaskin. Har ju inte haft någonting annat än datorn tidigare att lyssna på men så hade finaste Birgitta denna Radio/DVD spelare som låg och ”skräpade” i förrådet och så fick jag den. Nu är den på nästan dygnet runt. Ända från Tullinge kom hon en lördag i höstas med stort hjärta fyllt med osjälvisk omtanke och jag kunde inte ens bjuda på kaffe. Vi hade magsjuka hemma då. Men jag har nog det innestående, hoppas jag i alla fall. Hon bor precis i närheten av en av dom finaste människor jag känner – Paula. Jag lovade hälsa på Birgitta nästa gång jag var hos Paula men har ju inte kommit dit än. Men hoppas ekonomin tillåter en sväng snart. Tack ännu en gång finaste ♥

Tänk så många underbara människor man möter här via nätet. En del blir del av ens liv en period.. Kort eller lite längre period innan vägarna skiljs åt av olika anledningar men det är ju så det är i livet i allmänhet att människor kommer och går i ens liv. En del som man har mött här i etern får man en djupare relation med och utvecklar en vänskap utanför nätet också och några av dom känns nu som vänner för livet.

För mig är det inte viktigt eller något behov att ha många vänner. Dom nära vännerna som finns i mitt liv är inte så attans många men dom är trygga. Dom tar hela mig. Det positiva och det negativa i mig. Jag får vara den jag är och emellanåt kan jag dra mig undan och det tas inte som personligt mot dom.. Dom finns kvar.. Dom förstår. Det är en stor trygghet. Vänskap ska baseras på en grund av ärlighet mot varandra. Man ska också kunna ifrågasätta varandras agerande i någonting om det som man tycker är fel.. känns olustigt eller så. Ibland kan jag ha missuppfattat någonting och då frågar jag rakt ut. Samma vill jag att mina vänner ska göra och det gör dom. Annars så finns det man kanske irriteras över, det osagda, som ett litet mörkt moln över vänskapen.

Trodde ju någonting om Sussi här om året.. Jag kände mig besviken.. Lurad. Jag frågade.. ifrågasatte.. Vi exploderade i en konflikt.. Hon berättade hur det var. Jag lyssnade.. Jag insåg att jag hade tokfel och hade missuppfattat och sårade henne med mina anklagelser.. Jag tog på mig skulden, ansvaret.. förklarade varför jag trodde som jag trodde. Bad om ursäkt. Hon lyssnade, förstod och jag blev förlåten. Vi hade redan innan byggt upp en vänskap och jag tog risken att sabba den men hellre nog det än att hela tiden gå omkring med en misstro mot någon som gnagde. Jag hade inte varit ärlig mot henne då. Jag skulle ha blivit den typ av ”vän” som jag själv inte gillar. Det här förde oss närmare varandra. Vi blev tryggare i vänskapen. Hade jag inte konfronterat henne så tror jag inte att vi skulle vara vänner idag. Jag tackar högre makter för att jag vågade fråga.. Vågade tro att vänskapen skulle hålla.. Den respekten fick hon av mig.

Nu ska man ju absolut inte gå på sina vänner för minsta lilla som stör en. Det dödar vänskapen ganska fort. Det är inte så jag menar. Men det här stora som gnager hela tiden inom en och som inte alls känns bra och sunt att känna. Det här som är skillnaden mellan att kunna lita på sin vän.. eller inte. Nu pratar jag om nära vänner..

Jag låter mycket passera genom ena örat och ut ur den andra när det gäller nära vänner och vänner som inte är så nära eller bekantskaper och andra möten här på nätet och IRL. Det är väl så det är förhoppningsvis med oss alla. Ska vi haka upp oss på allt och alla som inte passar oss så hinner vi väl inte med någonting annat än göra just det. Träligt värre ju. Vi alla måste lära oss att respektera varandras olikheter som människor. Men det betyder ju inte per automatik att man måste gilla dom olikheterna. Lev och låt leva. Vi alla har ju så olika förutsättningar, åsikter,  behov och erfarenheter. Ingens ryggsäck är den andras lik. Gör vi inte det så kan vi nog inte förvänta oss eller kräva samma respekt för oss själva.

Vissa olikheter i åsikter får bara inte accepteras. Inte låta oss gå förbi. Inte vara likgiltiga inför. Det är dom som bryter mot dom mänskliga rättigheterna som vi alla berörs av.  När någons åsikter och handling tullar på någons människovärde.

Allmän förklaring om dom mänskliga rättigheterna.
Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
Artikel 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag
Artikel 3. Var och en har rätt till liv, frihet som en person i lagens mening.

Vi går alla ändå mot just samma ödesslut. Vi alla, oavsett vad, står där sen i slutändan lika nakna inför det som är oundvikligt. Det är här på det yttersta det senast rättas till och vi står ändå där sen, just så som det ska vara med oss människor.. Vi står där, likvärdiga, utan någon som helst skillnad.. Inför våra livs Grande Finale – Döden.

…. och vart vi hamnar sen vet vi ju inte. Men kanske får vi leva i vårt nästa liv.. som dom vi inte ansåg ha något värde, dom vi föraktade, hatade osv…. En liten bakläxa eller så för att sen när alla livsläxor är gjorda så hamnar vi i någon slags Nirvana i evighet. Det som kallas pension i vårt liv =) Eller så finns bara ett liv och ett slut utan fortsättning.. Vi multnar bort och minnet av oss, det goda i oss.. det fula i oss.. existerar så länge som någon minns oss. Vi får ingen chans att göra om och göra rätt. Det finns nog inget sk Helvete efter döden. Jag tror nog det räcker gott och väl det Helvetet som människorna skapar i sina egna liv och andras medan dom levde. Bakläxorna är nog istället för det =)

Vi spånar lite nu på det där med Nirvana..Undrar vilken livsläxa i ordningen som jag är inne på nu tro? Är mitt liv nu en återkommande bakläxa från många tidigare liv? Har jag lärt mig någonting nu och får gå vidare med någonting nytt att lära.. eller får jag bakläxa igen och det blir typ ”Vakna till samma måndag om och om igen tills tröghjärnan fattar hur man tar sig till tisdagen”?

Hmm? Det liv vi lever nu är isf en sorts skolårskurs i det stora hela på vägen mot då slutexamen.. Studenten för oss dönickar – Nirvana. Vi måste då klara av en del årskurser innan dess.. Ett G räcker förhoppningsvis att gå vidare emellanåt. Vilken klass går jag i nu tro? Har jag fått godkänt på lekis och är en ettapluttare nu? En ettrig mellanstadiat? En revolterande högstadietjej? En målmedveten gymnasist?  Eller sitter jag fortfarande i sandlådan och ska lära mig att ge fan i att slå Hulda i skallen med spaden?  En mycket pockande fråga nu i denna övertjosanfundering – Finns det någon bloggnirvana som en del i själva Högsta Nirvana? :P

Nu är vi rädda för döden och dom flesta vill inte dö alls men för att nå det ultimata i detta med att nå Nirvana.. att inte behöva födas igen och leva i evigheten i total harmoni utan begär, hat och allt annat som vi är experter på just nu. Inte ens puffsanuffsandet med varandra blir kvar. Inte heller det klimax som det ger emellanåt. Att få uppleva en evig, mental orgasm är kanske bra mycket häftigare ju :P än den vi har nu och som kan vara skamligt kort och frustrerande emellanåt eller utebli helt =) Ja, då måste vi döden dö ett antal gånger. Vi kanske konstant sen ser ut som pårökta, nypåsatta, småflinande själar med simmiga ögon av själslig extas och bara flyter omkring i universum.. och bara känner frid. Det är ju fan nästan så att man vill ta examen snart ju och gå i pension.. Hehe.

Attans tuff studieplan det är på den skolan ju och Rektorn ser nog inte mellan fingrarna så värst. Det går inte att skolka eller sluta skolan och den pågår dygnet runt utan fritid tills vi dör. Tror inte bossen är så värst mutbar heller =)

Jamen se där! Vi alla går i samma skola och är skolkamrater med varandra. Vi går samma utbildning men har kommit olika långt. Men vi ska ge fan i att bråka så mycket på skolgården annars så får vi gå om och vi kommer aldrig undan. Rektorn borde ju kanske införa en slags extra på det vi har redan nu och som är ett frivilligt val.. Som en obligatorisk Nirvanisk ART -träning och det mycket tidigt så att det sitter. Kanske redan på sperma/ägg stadiet ju. Nirvaniskspema och äggförädling =) Uppdatera studieplanen lite.. så att man slipper dö så förfärligt många gånger =)

Viktiga funderingar detta ju och jepp, även jag undrar emellanåt hur ett psykologutlåtande på mig skulle se ut. Hehe :P ;)

Nu fick ni en hel roman av mig igen och jag skulle ju egentligen bara säga Hej till er =)

Var rädda om er själva och varandra!

Tjing på ett tag kära skolkamrater =)

KramKram!

* As Good As New….

Små pippifåglar kvittrar i hjärtat så gott nu.. Det känns lite som om man är återuppstånden från zombievärlden. Har fått sova och jag tror jag slog till med hela fem timmar i natt. Brand new kärring nu ju =)

Det behövs så lite för att det ska kännas mycket.. och apropå det där med avlastning som Sussi var inne på igår. I sådana här lägen när barnen är sjuka och som det har nu varit med Hanna och hennes bajseri sen före jul.. så är det inte läge för avlastning för att jag skulle t ex få sova. Jag skulle aldrig kunna koppla av om jag inte var hos mina barn fysiskt och mentalt 24/7 när dom mår dåligt. Visst skulle det vara skönt att lämna ifrån sig det praktiska göromålen.. Men skulle någon vara här och hjälpa till så skulle det kanske kännas lite som om jag latade mig.. Jamen så det lät nu.. Haha.

Dom gångerna jag har känns att det praktiska som städning har känts tungt pga sjukdom eller när ryggen krånglat så har jag betalat, som min systerdotter, att ta en runda i lägenheten. Då har det inte känts på samma sätt.. Nu är det ju en del år sen sist. Detta med att det ser ut som ett bombnedslag här hemma nu får man ta itu när man blir piggare efter perioder av sjukdom och elände. Fast jag vet inte om jag är sååå fruktansvärt pigg idag så att storstädning vore aktuellt..
Det jag inte gör idag.. gör jag i morgon.. eller övermorgon =)

Det är bara så jag fungerar och har alltid gjort… Att klara det själv oavsett vad i mitt liv.. och har gjort det under alla år så det sitter i ryggraden och blir en helt vanlig och naturlig vardag. Sen om någon annan behöver hjälp så fort det kör ihop sig så är det ju inte fel det heller. Då ska man se till att få den hjälpen. Vi är ju så olika med olika behov och trösklar.

Det är mitt liv jag pratar om här på bloggen.. Om mina styrkor och svagheter och det jag skriver är inte pekpinnar åt någon för hur dom ska leva sina liv. Bäst att nämna det så att mina ord inte missuppfattas som att jag skulle på något sätt påskina att jag är bättre än andra eller någonting åt det hållet. Men finner någon styrka i mina ord om någonting och kan få sig en tankeställare så känns det fint. Att ge av sig själv och ta till sig av varandras olikheter och erfarenheter gör oss bara starkare som individer. Om vi gör det på rätt sätt. Att vi tillåter oss att bli inspirerade istället för avundsjuka på varandra.. Se varandras olikheter och erfarenheter som en tillgång.. Även det som är negativt..

Låter kanske konstigt med det negativa som någonting positivt men de det så här: Vänd på steken.. Istället för att bli irriterad över andras status, val och prioriteringar och hur dom lever sina liv så kan man ta ett allvarligt snack med sig själv om varför man känner så.. En riktig funderare. Är det så att någon har det liv man egentligen vill ha? Eller möjligheter? Är man missnöjd med sitt? Är det så att avundsjukan har talat och du själv förpestar och förmörkar ditt eget liv med den?

Kan du göra ditt liv lite ljusare.. gladare.. lättare? Ja det tror jag genom att det är ju egentligen inte så att du tycker att andra lever fel el har livsförhållanden som gör att du känner så. Du vill ha men har inte.. och det livet kan man få om man har det som ett positivt mål i sitt liv. Ja nu menar jag att leva under liknade livförhållanden.. Man ska ju leva sitt liv och ingen annans.

Jag inspireras av många i mitt liv.. Varje dag. När mitt hem känns som en överfull soptipp så tänker jag på min fina vän Renate och hennes underbara hus.. Det är mitt drömhus. Just så ska jag ha det någon gång. Inte hennes hus men liknande. Det är ett av mina mål. Då blir det lite lättare att uthärda det jag har hemma.. Att vi är trångbodda och att det blir så rörigt fort.

När jag sitter helt utan pengar och man letar febrilt hemma efter en pantflaska eller  just den där kronan som fattas så att man får en liter mjölk. Då man lite som snabbt förnimmer lukten av det där mörka avundsjukan inom en så tänker jag bl a på S. En varm och klok man jag känner som har gett mig många kloka och sporrande ord på vägen.. Även om det är jorden runt i mil mellan dom samhällsklasserna vi befinner oss i så tror han på min förmåga och potential att gå framåt trots att det står stilla just nu. Det gäller att hitta öppningen i sin situation i livet och sen kommer resten. Jag får respekten för mig som person trots den situationen av ekonomisk fattigdom som jag befinner mig i. Det är inte synd om mig och så vips så hittar jag den där kronan, pantflaskan eller någon annan lösning. Det här ger mig inspirationen och styrkan att gå framåt och sträva att nå några av mina mål.. Att inte behöva leva från hand till mun.. Att ta sig ur arbetslösheten.

Jag tänker varje dag på alla andra som har en liknade situation.. Vi som befinner oss i samma samhällsklass ekonomiskt.. Vi delar någonting och vi är inte ensamma alls om vår situation. Det ger styrka det med att inte känna sig ensam och får mig att gå framåt. Det tar jag fram varje dag och skriver om det lite då och då.. Kanske någon känner igen sig och finner styrkan i att inte vara ensam i sin situation av arbetslöshet och ekonomisk fattigdom.

Jag försöker hitta inspirationen istället för att vara bitter och avundsjuk för den hindrar en massa. När jag möter det där negativa sidan i människor så inspireras jag till att fotsätta att vara den jag är och försöka så gott det går att inte låta någons negativitet slå rot i mig så att jag blir bitter och förlorar min självkänsla. Mitt värde.. Mitt hopp.

Sen om jag någonsin kommer att nå mina mål står skrivet i stjärnorna. Men jag måste försöka, kämpa, tro och hoppas.. annat vore orätt mot mig själv.

När jag är död och även om mitt liv har bestått av ett maratonlopp av envis kamp för att nå alla dom målen jag hade för att ta mig ur denna situation som jag har nu. Även om jag inte riktigt nådde riktigt fram.. så ska jag i alla fall ha nått det absolut sista och bland det viktigaste målen i mitt liv – Att aldrig ha gett upp.
Då har jag lyckats med det i alla fall.

Det är så det känns just nu och vem vet hur jag känner om några år. Livet kan ju förändras drastiskt åt alla håll och kanter. Jag kanske är en riktigt grym och elak bitterf*tta om några år.. Ja, vem vet? =)

Eller så lever jag ett lite lättare liv då.. med lite mindre av vissa sorters kamp i vardagen. Ett liv som flyter på på ett skönt sätt med barn, vänner, arbete och den lättnad i ekonomin som jobbet ger. Ett liv med lite mera ork över och mindre oro. Det livet är värt att kämpa för.. big time!

Nu blir det Hemköp och mjölkinköp!

Ha en bra fortsatt tisdag och var rädda om er själva och varandra!

KramKram!

* Up Close And Personal: Köttbullar, sorg och det där med att hata.

Diverse 3 Februari 2013 004
Hannas lunch och så här kommer det att se ut nu i framtiden… utan pasta, ris eller potatis.. Detta foto ger mig ont i magen faktiskt. Broccolin är bra men köttbullarna. Eldorado köttbullar och jag skulle aldrig äta dom själv. Inte andra färdiga köttbullar heller. Men mina barn käkar dom gärna och jag får kväljningar på bara tanken på dom. Blääk.

Har gett henne 2 Dulcolax i dag och det är fjärde dagen jag ger henne det. Hon har fortfarande inte bombat men magen har börjat mjukna så tabletterna har mjukat upp bajjan.. tror jag i alla fall och det kommer hela tiden lite i taget men hon kniper och kniper.. Det blir nog ingen skola i morgon..
Nu över till någonting helt annat.
Diverse 1 februari 2013 006xx
Jag har under många dagar och nätter läst pappas tankar.. memoarer. Om och om igen. Han efterlämnade en hel pärm med dom. Detta går inte att sätta ett värde på.. Det här är så ovärderligt. Fick också hans skolbetyg från småskolan och en del annat också. Jag är så tacksam att få ta del av detta.. Det ger mig en annan inblick i hur pappa var som människa.. Man lär känna honom lite mer så här efter döden. Jag känner igen mig i mångt och mycket i hans tankegångar och inser att jag är nog ganska lik pappa. Jag har alltid varit lite som pappas flicka. Många tankar går till pappa just nu.. Den 15 februari är det ett år sedan pappa dog. Ett år snart, av sorg och saknad. Sorgen finns där hela tiden och saknaden men den är inte längre så påtaglig och pockande… Livet går vidare.

Tidningsurklippet i pärmen som Pappa hade sparat är en dikt om Hanna som jag fick publicerat i VLT. Den hittar ni HÄR. Jag tror nog han var lite stolt, i alla fall över den biten av mitt skriveri =) Sen kanske han tyckte jag var lite väl öppen och rak i en del saker men han var nog ganska nöjd med att även om han inte alltid tyckte som jag så stod jag för det och lät mig inte kuvas. Han var ju av den äldre generationen och vissa saker talar man kanske inte så högt om.. Som tex ekonomisk fattigdom.

Var ju med i Expressen 2009 och 2010 och berättade om hur jag fixar livet trots arbetslöshet och den ekonomiska fattigdomen som det gav. Jag klagade alltså inte utan berättade om det där andra som gav livet ett otroligt högt värde.. Att trots en brist på pengar så var jag så otroligt rik. Att jag inte kan kallas fattig.. för fattig är man när man inte kan se värdet i det man faktiskt har det som inte har med pengar att göra.

Jag är hellre fattig på pengar än på det andra tillade hon glatt.. hon som har 27 kronor på kontot i skrivandets stund och flera veckor kvar av månaden.. Men jag menar det verkligen av hela mitt hjärta och jag fixar det tack vare just det jag har i mitt liv.. Mina älskade ungar.. Vänner. Min inställning.. Min tro på framtiden och på mig själv och massor med mera. Men förnekar inte att med pengar så går det att få ut mera av livet än utan.. Det bli lättare då att existera.. Man slipper delar av den jobbiga och stressande biten av livet. Att leva från hand till mun i perioder… Men en dag ska jag ha bägge delarna.. En dag, det vet jag och till dess så kämpar jag på.

Jag är definitivt inte någon överduktig eller superstark människa men attans envis är jag nog. Jag har bara hittat, inom mig, just det som gör att jag står ut när det är tungt.. Jag kan hitta och ta till mig det där hoppfulla ljuset när det är mörkt och kan leva vidare med rätt så ok livskvalité.

Att tycka synd om oss är lite som att inte kunna förstå och tro på sanningshalten i mina ord.. Det är lite som ett ifrågasättande av det jag säger och mig som person och som kapten på min skuta. Jag och barnen blir ”offer” i era ögon. Det är väl det sista vi är – Offer.

Vi kan väl ta detta med ”tiggeri” också och lite annat.. som hat.
Emellanåt så insinuerar några att jag bloggar för att få saker och ting av er läsare. Det är ju egentligen lustigt hur det kan vara.. Om någon uppskattar mig, min familj och mina ord på bloggen och visar det genom att skicka oss en present för att glädja och uppmuntra.. Ja då är det resultatet av tiggeri för då har jag fått någon att tycka synd om oss. Om samma sak händer en bloggare som har det ok ställt tex med ekonomin.. Ja då är det högst befogad uppskattning och dom är värda den uppskattningen. I deras ögon är jag alltså inte värd den uppskattningen.

19209_162137837268868_182661902_n

Hur kan det då komma sig att dom läser min blogg, dag ut och dag in, om den inte ger dom någonting? Jag ger mina ord.. mina tankar.. min glädje och sorg.. Det är min gåva till mina läsare.. men jag är inte värd att uppskattas för det. Vad är det min blogg väcker hos dom? Avundsjuka? Mår vissa så dåligt i sina liv att det hjälper en stund att hata någon som mig? Och sen få mig i dåligt dager inför andra men framförallt först inför sig själv så att man kan rättfärdiga hatet mot mig och kan föra det vidare som en sk sanning. Man har fått hatet att ändra riktning från självhat till hat mot mig och man mår själv lite bättre en stund.

Vad dom inte riktigt förstår är ju att med sitt hat och den eventuella svartmålning av mig som person påplussat med en del påhittade karaktärsdrag som jag skulle ha.. väldigt negativa givetvis annars så fyller dom ingen funktion. ..så ger det mig också någonting..

Mina ord, åsikter, värderingar och hela mitt liv förvrängs till oigenkännlighet:
Jag blir..” falsk och mycket bitter och hela världen hatar mig.. och jag hatar egentligen mina barn och dom hatar mig. Egentligen önskar jag att Hanna aldrig skulle ha fötts för jag känner skam över hennes Downs Syndrom men jag säger annat. Jag är avundsjuk på alla och hatar mitt liv och hatar alla som har det bättre. Jag är rasist, barnmisshandlare, tjuv, förskingrare.. m m. En bittrare, falskare och sjukare människa än mig får man leta efter.. och eftersom jag är så ensam, bitter och mycket, mycket falsk så säger jag någonting helt annat på bloggen.. bygger luftslott för att någon kanske ska tycka om mig.. lite i alla fall.. och ge mig presenter” osv..

Jag väljer att behålla min makt över mig själv och mina känslor genom att försöka förstå orsaken till dessa hatattacker.. istället för att bli kränkt och hatisk så gör jag ett bättre val. I och med detta så får jag någonting värdefullt i insikter om oss människor.. En bättre förståelse så att jag inte behöver själv hata eller må dåligt. Jag blir ödmjukare som person.. Starkare som människa. Jag vet vem jag är.. Vad jag gör.. Hur jag lever och mår. Jag har en trygghet och säkerhet i mig själv och ingen hatare kan ta kål på den.

Dom fick lite lättnad i sina träliga liv tack vare mig som måltavla.. Men det var egentligen inte mig dom pratade om.. Det var nog om dom själva.. om dom välbekanta känslorna som dom själva känner bäst och är experter på att känna.. Kanske känslan av ett misslyckande i livet.. Känslan av att vara utan värde.. Att man känner sig som dålig.. inte klarar av någonting osv.. Ja allt det där tunga och destruktiva som är vardagsmat för dom… Det svåra som går som en röd envis tråd i deras liv påförs någon annan och så anfaller man och mår bättre en stund.. Tills nästa gång.

Jag måste nog vara det mest otacksammaste mål som dom här hatarna kan ha. Lite obegripligt är det ju att det fortsätter år efter år.. trots utan önskad effekt. Jag står ju upp fortfarande.. Rak i ryggen och inte en millimeter har jag sjunkit.

Jag vågar vara öppen och ärlig i mitt liv om mitt liv.. om det positiva och negativa. Jag står för mina dåliga val i livet och skuldbelägger ingen annan än mig själv.. och det skulle aldrig falla mig in att slicka röv eller vara så feg att inte ifrågasätta någonting som är uppenbart fel.. för att bli någon.. i andras liv. Jag skulle aldrig välja bort någon människa av feghet över vad andra skulle tycka. Det är väl andra orsaker som avgör.

Det kommer alltid att finnas hatare runt omkring oss människor. Det som är viktigt är ju att man inte har smygidioterna i sitt liv. Jag tror inte att jag har några sådana just nu i mitt liv. Hatare finns det gott om. Men på ett eller annat sätt så har smygidioterna försvunnit från min vardag.. från mitt liv. Det går ju inte att hålla ful färg hur länge som helst utan någon gång så röjer dom sig.. som tur är. Dom som tidigare har agerat och räknats som vänner, innan dom blev påkomna exempelvis med sin usla feghet att stå för saker och ting.. blev plötsligt hatare… Men å andra sidan så har dom ju ett gäng med idioter och smygidioter i sitt liv istället. Det måste väl vara karma om något? =)

Det kan bli lite väl mycket text emellanåt i sådana här inlägg så det är nog bäst att avsluta innan det blir för långt..

Ha en bra fortsättning på denna söndag..
(fast egentligen kanske jag önskar er en usel söndag ;) )

Var rädda om er själva och varandra..

KramKram!

* Hönan är hispig nu ju….

God förmiddag!

Ett rätt så tidigt inlägg idag.. Det artar sig ju och so far utan pimpade bilder.. Haha Fast vi får väl se, har ju inte avslutat detta än :P

Onsdag idag och ingenting är inplanerat för idag mera än att försöka få tag i  sovsäck och liggunderlag till stora sonen som ska åka till Dreamhack (datorfestival och LAN typ.. den 22-25  november.. Klicka på bilden ovan.) i Jönköping i morgon bitti.. Farmor och farfar har ju men det måste i så fall hämtas i Västerås och det idag. Annars så får man väl knalla och köpa.. Det måste väl gå att få tag på billigt.. Hoppas jag i alla fall. Ja, jag är sent ute men barnbidraget kom igår.. Det styr lite inköpen ju.

Jag är så nervig nu.. Sonen ska ut i stora vida världen utan mamma.. Det här betyder en stor kontrollförlust för mamsen ju.. och det suger gnuballe ska ni veta.. Haha. Seriöst.. Jag har riktigt ont i magen nu.. Hade jag pengar så skulle jag bosätta mig på något fint hotell i närheten.. och bara finnas till ifall det behövs.. Nu är det ju så här att Elias är ingen strulpelle.. Ingen alkohol eller andra droger och han har en sund inställning till det.. Han kan och vågar säga NEJ och går hellre än faller för grupptrycket (har gjort det hittills) och det känns mycket bra. Han bråkar och tjafsar inte heller och muckar inte bråk mera än med mig då..Haha. Så det är inte det.. utan oron ligger nog mest på om ungen sover och äter som man bör. Att sitta framför datorn flera dygn i sträck är inte bra.. Inte bra alls ju!!  Jag vet ju hans kapacitet när det gäller att vara vaken och LANA.. Det känns inte lugnt inom mig ska ni veta. Bläh!

Är det någon mera som har ungar som ska dit?? Eller har erfarenhet av barn som varit på sådana här event? Berätta för mig om era erfarenheter är ni snälla.. Har jag läsare som har varit på sådant här själva? Berätta gärna hur det var!! Det kanske känns lite lättare då när man vet lite.. eller kanske blir det tvärtom.. Huu!! Haha..

Släpp taget tänker kanske någon.. Joo.. Har ju gjort det så där lagom.. Han får ju åka och pröva sin vingar =) Elias har varit så duktig när det gäller detta. Han har sparat och betalat allt för sina egna pengar.. Han har fått sponsring av farmor och farfar och en fin bloggläsare skickade en slant till honom.. och även om det känns mycket kymigt i magen och fantasin skenar iväg emellanåt så är jag ändå så glad att han åker. Att han kan åka och att inte min usla ekonomi sätter stopp för det. Att han vidgar sin vyer, lyckas och skaffar sig erfarenhet som boostar självförtroendet är så viktigt inför framtiden..

Han åker dit själv med tåg men strålar samman med fem kompisar och ett par av dom har han spelat med under flera år. Alla bor i olika delar av landet.. Den som har längst att åka kommer från Strömsund i Jämtland. Några av grabbarna har varit på eventet tidigare. Strömsundsgrabben har han känt längst. Alla har ju pratat med varandra live via telefon, skype och cam och det verkar vara reko killar. Killarna har också platser bredvid varandra så dom är inte utspridda.. En av dom hämtar upp honom på järnvägsstationen med bil.. Det är tydligen en liten bit till själva stället och han har ju en del packning.. bl a datorn som är en tung och stor sak.

Strömsundsgrabben är lika gammal som Elias. Han har bokat ett hotellrum över hela eventet.. Den ska visst bara användas till dusch och förvaring av bl a en massa fotoutrustning som Strömsunds grabben tar med sig. Han ska fotografera en massa för en klubb el hur det nu var.. ”Jamen varför sover ni inte på hotellet?” Frågade jag min kära son.. ”Det är närmare till sovsalen” fick jag till svar.. Det låter som om det är flera mil till hotellet men det är väl typ en halv kilometer eller så. Ja, det gäller att få ut det mesta möjliga av alltet ju.. så man inte missar någonting.. =)  Vi får väl hoppas på att dom kommer på andra tankar..

Det är nog bäst för gossen att både mobilen och laddaren tas med och att det svaras i telefonen när lilla mamsen ringer.. Samt att jag måste få minst ett samtal från honom per dag… För misstänker jag det minsta lilla att någonting inte står rätt till så kommer jag som en oljad blixt till Jönköping. En bil går snabbt att ordna fram.. Han vet allt detta.. ”Du behöver inte oroa dig.. tror du verkligen att jag gör någonting dumt? Jag ska LANA, ingenting annat!!” säger Elias. ”Jag tror inte du gör någonting dumt.. men du är min älskade halvvuxna unge och det är min lott som mamma att känna oro för alla tänk om..” säger jag. Det är nog bäst att han sover så att han inte sluddrar av trötthet.. Att få morsan i hasorna kan nog inte vara en höjdare.. Hehe.

…. han kunde väl ha åkt på scoutläger istället!! =)

Ha en bra fortsatt onsdag alla!!

Var rädda om er själva och varandra!!

KramKram!

* På botten men känslan av lycka finns….

Det är rätt så illa just nu.. Värsta månaden hittills någonsin.. Men den lycka jag ändå känner just nu trots att jag inte är riktigt framme i mål är så jävla skön.. Det är den här känslan som kommer när man ännu en gång har fixat mat för några dagar och det utan att ha tagit några personliga lån just för att komma uppåt lite.. Jag startade med dryga tusenlappen efter att jag hade betalat räkningar och privata lån förra gången och klarat oss genom att sälja saker.. Har sagt nej till sponsring.. och lånerbjudanden.. Trots den absoluta botten så har jag klättrat uppåt under tiden.. Fan.. snacka om en skön känsla. Barnen har inte svultit utan fått mat i sig precis vart enda dag.. Det är det enda som är viktigt!!

Men någonting som gör mig ledsen är ju när vänner vänder ryggen till och är tysta.. precis som om dom känner ett slags tvång att hjälpa om dom har kontakt med mig.. Att det är bättre att låtsas om ingenting. Det är inte heller synd om mig.. fan heller. Om man frågar hur jag har det och jag svarar ärligt hur det är.. Varför ska jag ljuga?? Att få i ansiktet att ”Jag har det också dåligt ställt.. hejdå” När man inte har några tankar på att fråga om lån el annan hjälp..Det känns kasst.. när man bara ville ha en vän att prata med.. kunna ösa ur sig saker utan att det missförstås och att det tas för ett underförstått ”hjälp mig nu då för i helvete”

Men det är ju så att i nöden prövas ju vännen.. Finns dom inte kvar när det är illa så har dom ingenting i mitt liv att göra sen när det går bra. Nu handlar detta INTE om ekonomisk hjälp via lån el så.. Det handlar om det där andra.. Det som vänskap baseras på och det är ju inte pengar.. Nu handlar detta inte om alla mina vänner.. utan bara enstaka få.. Känslan kom inte bara nu.. utan den har funnits sen länge. Dom är väl egentligen inte vänner.. utan mera bekantskaper. Kanske är det jag som har missuppfattat vår relation..

Inför mig behöver ingen hålla tillbaka någonting eller tassa på tårna bara för att jag har det kasst just nu.. Jag känner en otrolig glädje över när det går bra för folk och att dom lyckas.. Jag är inte missunnsam för fem öre.. tvärtom.. det sporrar mig att fortsätta.. Det sporrar också när en del vill försöka strö salt i såren.. medvetet alltså. Då blir det lite som ”skrattar bäst den som skrattar sist” känsla. Karma ni vet.. Den kommer någon gång att bita dom i röven och det hårt och jag ska försöka låta bli att skratta då.. just för att inte själv behöva bli biten i röven.

Även om min ekonomi är i botten så har jag en ovärdelig rikedom i mitt liv.. Det är den som ger mig syre och håller mig vid liv. Utan den skulle jag inte klara mig. Mina barn.. och den lycka som kommer med ynnesten över att få vara deras mamma. Det finns ingen större rikedom.. Jag får ALDRIG ALDRIG någonsin glömma bort vad jag har.. Jag är ekonomiskt urfattig men så ofantligt rik ändå!!

Fredag idag.. Helgen är framför oss. Skönt!!

Var rädda om er själva och varandra!

Vi höres!!