Etikettarkiv: VÄRDEFULL

* Snart tillbaka på bloggen och tills dess en viktig påminnelse….

551350_756964240984239_104018062_n
KramKram

* Lite torsdagstankar på pränt…

Diverse 7 februari 2013 004x
Världen är blå idag.. Hejsan på er!

Torsdag idag.. Barnen åter till skolan idag. Dom hade studiedag igår. Hanna är fortfarande hemma..

Livet pockar på med allehanda saker som ska lösas. Blogginspirationen är inte så värst bra just nu men det är väl så det är emellanåt när fokus är lite extra åt problemlösarhållet. Dom små grå behövs på annat sätt nu än att författa blogginlägg.

Men ni har ju förståelsen för detta hattande i mitt skriveri så det är nog Oki att ta det lugnt med bloggandet nu ett tag. Inlägg lite då och då. Ni finns kvar. Ni återkommer.. Emellanåt lite tysta.. lite avvaktande.. men ni finns i allra högsta grad av olika anledningar på min blogg och även om ni kanske irriteras på mig och vill bara spy galla.. så behåller ni det för er själva och härjar inte runt här på min blogg. Ni alla har min fulla respekt och därför är ni viktiga och värdefulla bloggläsare ♥

Diverse 7 februari 2013 009I  radion hör jag just nu ”Don’t you worry, don’t you worry child. See heaven’s got a plan for you. Don’t you worry, don’t you worry now Yeah! ”
Med Swedish House Maffia.. Å jag kan bara konstatera att det bästa sättet att döda en låt är ju att spela den om och om igen under dagarna. Jag tycker att jag hör den hela tiden och gör det nog också. Annars är Mix Megapol bra station att lyssna på men denna eviga upprepning av låtar under lång tid är lite väl. Jag är så glad att ha denna musikmaskin. Har ju inte haft någonting annat än datorn tidigare att lyssna på men så hade finaste Birgitta denna Radio/DVD spelare som låg och ”skräpade” i förrådet och så fick jag den. Nu är den på nästan dygnet runt. Ända från Tullinge kom hon en lördag i höstas med stort hjärta fyllt med osjälvisk omtanke och jag kunde inte ens bjuda på kaffe. Vi hade magsjuka hemma då. Men jag har nog det innestående, hoppas jag i alla fall. Hon bor precis i närheten av en av dom finaste människor jag känner – Paula. Jag lovade hälsa på Birgitta nästa gång jag var hos Paula men har ju inte kommit dit än. Men hoppas ekonomin tillåter en sväng snart. Tack ännu en gång finaste ♥

Tänk så många underbara människor man möter här via nätet. En del blir del av ens liv en period.. Kort eller lite längre period innan vägarna skiljs åt av olika anledningar men det är ju så det är i livet i allmänhet att människor kommer och går i ens liv. En del som man har mött här i etern får man en djupare relation med och utvecklar en vänskap utanför nätet också och några av dom känns nu som vänner för livet.

För mig är det inte viktigt eller något behov att ha många vänner. Dom nära vännerna som finns i mitt liv är inte så attans många men dom är trygga. Dom tar hela mig. Det positiva och det negativa i mig. Jag får vara den jag är och emellanåt kan jag dra mig undan och det tas inte som personligt mot dom.. Dom finns kvar.. Dom förstår. Det är en stor trygghet. Vänskap ska baseras på en grund av ärlighet mot varandra. Man ska också kunna ifrågasätta varandras agerande i någonting om det som man tycker är fel.. känns olustigt eller så. Ibland kan jag ha missuppfattat någonting och då frågar jag rakt ut. Samma vill jag att mina vänner ska göra och det gör dom. Annars så finns det man kanske irriteras över, det osagda, som ett litet mörkt moln över vänskapen.

Trodde ju någonting om Sussi här om året.. Jag kände mig besviken.. Lurad. Jag frågade.. ifrågasatte.. Vi exploderade i en konflikt.. Hon berättade hur det var. Jag lyssnade.. Jag insåg att jag hade tokfel och hade missuppfattat och sårade henne med mina anklagelser.. Jag tog på mig skulden, ansvaret.. förklarade varför jag trodde som jag trodde. Bad om ursäkt. Hon lyssnade, förstod och jag blev förlåten. Vi hade redan innan byggt upp en vänskap och jag tog risken att sabba den men hellre nog det än att hela tiden gå omkring med en misstro mot någon som gnagde. Jag hade inte varit ärlig mot henne då. Jag skulle ha blivit den typ av ”vän” som jag själv inte gillar. Det här förde oss närmare varandra. Vi blev tryggare i vänskapen. Hade jag inte konfronterat henne så tror jag inte att vi skulle vara vänner idag. Jag tackar högre makter för att jag vågade fråga.. Vågade tro att vänskapen skulle hålla.. Den respekten fick hon av mig.

Nu ska man ju absolut inte gå på sina vänner för minsta lilla som stör en. Det dödar vänskapen ganska fort. Det är inte så jag menar. Men det här stora som gnager hela tiden inom en och som inte alls känns bra och sunt att känna. Det här som är skillnaden mellan att kunna lita på sin vän.. eller inte. Nu pratar jag om nära vänner..

Jag låter mycket passera genom ena örat och ut ur den andra när det gäller nära vänner och vänner som inte är så nära eller bekantskaper och andra möten här på nätet och IRL. Det är väl så det är förhoppningsvis med oss alla. Ska vi haka upp oss på allt och alla som inte passar oss så hinner vi väl inte med någonting annat än göra just det. Träligt värre ju. Vi alla måste lära oss att respektera varandras olikheter som människor. Men det betyder ju inte per automatik att man måste gilla dom olikheterna. Lev och låt leva. Vi alla har ju så olika förutsättningar, åsikter,  behov och erfarenheter. Ingens ryggsäck är den andras lik. Gör vi inte det så kan vi nog inte förvänta oss eller kräva samma respekt för oss själva.

Vissa olikheter i åsikter får bara inte accepteras. Inte låta oss gå förbi. Inte vara likgiltiga inför. Det är dom som bryter mot dom mänskliga rättigheterna som vi alla berörs av.  När någons åsikter och handling tullar på någons människovärde.

Allmän förklaring om dom mänskliga rättigheterna.
Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
Artikel 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag
Artikel 3. Var och en har rätt till liv, frihet som en person i lagens mening.

Vi går alla ändå mot just samma ödesslut. Vi alla, oavsett vad, står där sen i slutändan lika nakna inför det som är oundvikligt. Det är här på det yttersta det senast rättas till och vi står ändå där sen, just så som det ska vara med oss människor.. Vi står där, likvärdiga, utan någon som helst skillnad.. Inför våra livs Grande Finale – Döden.

…. och vart vi hamnar sen vet vi ju inte. Men kanske får vi leva i vårt nästa liv.. som dom vi inte ansåg ha något värde, dom vi föraktade, hatade osv…. En liten bakläxa eller så för att sen när alla livsläxor är gjorda så hamnar vi i någon slags Nirvana i evighet. Det som kallas pension i vårt liv =) Eller så finns bara ett liv och ett slut utan fortsättning.. Vi multnar bort och minnet av oss, det goda i oss.. det fula i oss.. existerar så länge som någon minns oss. Vi får ingen chans att göra om och göra rätt. Det finns nog inget sk Helvete efter döden. Jag tror nog det räcker gott och väl det Helvetet som människorna skapar i sina egna liv och andras medan dom levde. Bakläxorna är nog istället för det =)

Vi spånar lite nu på det där med Nirvana..Undrar vilken livsläxa i ordningen som jag är inne på nu tro? Är mitt liv nu en återkommande bakläxa från många tidigare liv? Har jag lärt mig någonting nu och får gå vidare med någonting nytt att lära.. eller får jag bakläxa igen och det blir typ ”Vakna till samma måndag om och om igen tills tröghjärnan fattar hur man tar sig till tisdagen”?

Hmm? Det liv vi lever nu är isf en sorts skolårskurs i det stora hela på vägen mot då slutexamen.. Studenten för oss dönickar – Nirvana. Vi måste då klara av en del årskurser innan dess.. Ett G räcker förhoppningsvis att gå vidare emellanåt. Vilken klass går jag i nu tro? Har jag fått godkänt på lekis och är en ettapluttare nu? En ettrig mellanstadiat? En revolterande högstadietjej? En målmedveten gymnasist?  Eller sitter jag fortfarande i sandlådan och ska lära mig att ge fan i att slå Hulda i skallen med spaden?  En mycket pockande fråga nu i denna övertjosanfundering – Finns det någon bloggnirvana som en del i själva Högsta Nirvana? :P

Nu är vi rädda för döden och dom flesta vill inte dö alls men för att nå det ultimata i detta med att nå Nirvana.. att inte behöva födas igen och leva i evigheten i total harmoni utan begär, hat och allt annat som vi är experter på just nu. Inte ens puffsanuffsandet med varandra blir kvar. Inte heller det klimax som det ger emellanåt. Att få uppleva en evig, mental orgasm är kanske bra mycket häftigare ju :P än den vi har nu och som kan vara skamligt kort och frustrerande emellanåt eller utebli helt =) Ja, då måste vi döden dö ett antal gånger. Vi kanske konstant sen ser ut som pårökta, nypåsatta, småflinande själar med simmiga ögon av själslig extas och bara flyter omkring i universum.. och bara känner frid. Det är ju fan nästan så att man vill ta examen snart ju och gå i pension.. Hehe.

Attans tuff studieplan det är på den skolan ju och Rektorn ser nog inte mellan fingrarna så värst. Det går inte att skolka eller sluta skolan och den pågår dygnet runt utan fritid tills vi dör. Tror inte bossen är så värst mutbar heller =)

Jamen se där! Vi alla går i samma skola och är skolkamrater med varandra. Vi går samma utbildning men har kommit olika långt. Men vi ska ge fan i att bråka så mycket på skolgården annars så får vi gå om och vi kommer aldrig undan. Rektorn borde ju kanske införa en slags extra på det vi har redan nu och som är ett frivilligt val.. Som en obligatorisk Nirvanisk ART -träning och det mycket tidigt så att det sitter. Kanske redan på sperma/ägg stadiet ju. Nirvaniskspema och äggförädling =) Uppdatera studieplanen lite.. så att man slipper dö så förfärligt många gånger =)

Viktiga funderingar detta ju och jepp, även jag undrar emellanåt hur ett psykologutlåtande på mig skulle se ut. Hehe :P ;)

Nu fick ni en hel roman av mig igen och jag skulle ju egentligen bara säga Hej till er =)

Var rädda om er själva och varandra!

Tjing på ett tag kära skolkamrater =)

KramKram!

Bild

* Den allra första februaridagen 2013

Diverse 1 februari 2013 020xx

* Kära Tomten… Del 4 – 2012

Diverse 14 december 2012 003x

Kära Tomten.. Jag skulle vilja önska igen. Du ser det där fina fotot av tavlan. Den har jag fått av ”Majja” en helt fantastisk tjej på snart 16 år som inte har det så lätt. Hon får tampas nu och från i princip hennes födelse.. med mycket traumatiska händelser med missbrukande föräldrars oförmåga att ta hand om och ett barn. Det handlar också senare om en  oförmåga att ta hand om och värna om ”Majja” hos s k yrkeskunnigt folk som inte sen har haft alla bestick i lådan som man nu säger emellanåt. Alla barn är speciella och har sina individuella behov och ”Majja”är ett ett sådant barn men med extra speciella behov.

”Majja” har gått igenom det mesta i sitt snart 16 – åriga liv av regelrätt tortyr, misshandel, våldtäkter. Stora, grova svek och utnyttjande av vuxna personer, Svek av myndigheter och placeringar. Det finns stora bestående kroppsliga men och djupa psykiska som hon nu tampas med. Hon har bott på gatan och fastnat i droger som hon har kommit ifrån nu.

Snart 16 år och har gått igenom så mycket trauman. Saker som skulle ha knäckt vem som helst.. Men ”Majja” hon står upp och försöker kämpa på så gott hon kan med ett varmt hjärta. ”Majja” har en stor omtanke om andra och klok som en bok i många saker. Hon har humor och är en riktig busfia emellanåt =) En stor kämpe är hon men hon vacklar emellanåt när det blir sådär jättetungt i hennes hjärta och dom svåra minnena poppar upp så hon försvinner en stund som skydd.

Kära Tomten.. Jag önskar av hela mitt hjärta att ”Majja” ska hitta det är inom sig själv för att kunna gå vidare och bli så hel som möjligt. Det som har hänt har hänt och det går aldrig att göra ogjort.. Tyvärr! Jag önskar att hon ska få förståelsen för hur viktig och värdefull hon är.. Att hon duger just precis som hon är och att hon förstår att ingenting har hon skuld till.. Ingenting!! Jag önskar att hon ska få tryggheten i sitt liv. Trygga vuxna personer som inte sviker. Tryggheten i sig själv att våga lita på andra.. Det är nog en förutsättning för att känna trygghet.

Kära Tomten.. Någonting som många andra inte riktigt förstår betydelsen av och därför tar den för given är – Familjen. ”Majja” har ingen familj. ”Majja” har inga farbröder.. Mostrar, fastrar.. far och morföräldrar..Ingen mamma eller pappa el syskon i sitt liv. ”Majja” är ”expert” på att bo på institution.. Det är det enda hon i princip vet. Det är en stor önskan hos ”Majja” också – att få tillhöra en familj där hon får vara trygg.

Kära Tomten.. Det är så mycket jag önskar för denna helt fantastiska tjej och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom slår in.

Tyvärr så finns det en del barn som har det som ”Majja”.. som lever just här och nu som ”Majja” gjorde tidigare och barn som lever som ”Majja” lever nu. Barn som tampas med liknade trauman. Jag önskar för dom med av hela mitt hjärta..

Här är några dikter av ”Majja”.. Det gör så ont att läsa orden.

SMÄRTAN

SMÄRTAN- som Du INTE ser
SMÄRTAN- som ja bär i mej……. hela tiiden
SMÄRTAN- som ja får biita ihop….
ja trycker bort SMÄRTAN

klarar inte…….. grejjar inte… fixar inte
bära SMÄRTAN…..
våga möta SMÄRTAN
våga…. känna…. SMÄRTAN

SMÄRTAN

som en STOR BIG klump i magen…
bita ihop… o le me min mun…. medan
HELA mitt inre gråter….
till slut….. går de inte mer…
gråten måste ut…….

Du….. ser den inte…………….
Känner Du mej??
g r å t e n……….. kommer med full kraft
nu bara ramlar H E L A min Värld……….. s ö n d e r
det blir så m ö r k t
ja ramlar o slår mej

S M Ä R T A N- den H E M S K A- SMÄRTAN
SMÄRTAN- som vrider runt i mej…… gör FET ont
ja KAN INTE STOPPA

SMÄRTAN o GRÅTEN
det gör såå ONT
Ser Du mej??

SVIKEN

SVIKEN – ……….dumpad
SVIKEN – av samhället
dumpad….. av dom vuxna

jag känner mej sviken….
ledsamheten…. oron
jag trycker nedåt..
KÄMPAR uppåt

F R A M Å T

mot målen…
mot min egen framtid
visa dom vuxna..
jaa alla… att trots jobbig.. svår uppväxt
s ö n d e r s l a g e n barndom

KAN Livet vända…..

det handlar om – att Inte ge upp
KÄMPAR uppåt
bestämma sej.. Inte låta ondskan vinna
Inte låta kneppa… dumma människor vinna
sätta sej över dej – trycka ned dej

DU är BRA
DU duger…. precis såsom DU är
JAG är BRA
JAG duger….. precis såsom JAG är

VI behövs… för varandra
VI har samma V Ä R D E
låt oss VI digga varandra….
GE k Ä r L E k istället för hat

ett litet ljus lyser upp det mörka
gör att det mörka försvinner – KÄRLEK vinner
krig förvinner……

Kära Tomten… Del 1 – 2012
Kära Tomten… Del 2 – 2012
Kära Tomten… Del 3 – 2012

Önskningarna från förra året gäller i år med!
Kära Tomten… Del 1 – 2011

Kära Tomten… Del 2 – 2011
Kära Tomten… Del 3 – 2011
Kära Tomten… Del 4 – 2011
Kära Tomten… Del 5 – 2011
Kära Tomten… Del 6 – 2011
Kära Tomten…Del 7 – 2011

Samma med önskningarna för 2010!

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Kanske blev det lite tokigt…

Men om jag är ledsen på någon.. (se några inlägg ner) så har jag redan tagit det med dom det berör. Blir ju lite tokigt om jag nu inte säger det. Det är bra om man får sådant ur världen så fort som möjligt.. Man säger det man vill ha sagt och så kan eventuella missförstånd klaras upp snarast.

Söndag idag som sagt var och som det bör sig så är det måndag i morgon och jag bara jublar.. Sköna härliga vardagsmåndag med skola till ungarna. Sen så kommer ju Hanna hem.. Älskade unge vad jag saknar henne.

Jag hittade denna skylt HÄR på Pernilla Wahlgrens blogg. Hoppas hon förlåter mig för bildstölden.. Men jag tycker den är faktiskt bra.. Brukar läsa henne lite då och då.. Det är en fin och jordnära tjej.

Denna ska jag nog göra åt mig själv.. Det kan inte vara så svårt och kanske inte just en exakt likadan utan snor orden och gör en tavla av någonting. Fast det är ju fint med trä. En bred träplanka.. lite färg och en stadig hand när man textar texten..

Det är just så här det känns.. Man måste behålla lugnet och fortsätta.. om och om igen. Det har blivit liksom ett mantra inom en när det är lite drygt. Att fortsätta oavsett vad.. Inte ge upp. Jag tror att det är paniken många känner som gör att man inte ser alla möjligheter till lösningar.. Det blir lätt att man hamnar i hopplöshet och där ska man nog akta sig för att hamna.. Jag är inte ensam om min situation med arbetslöshet och ekonomisk fattigdom.. och allt vad det för med sig.

Jag ser vad hopplösheten kan ställa till med. Det är så jävla tragiskt att människor ska hamna där. Arbetslöshet.. Utförsäkrad.. Ekonomisk fattigdom.. Kan leda till isolering.. utanförskap.. skam..känslan av att inte ha ett värde.. missbruk.. sjukdom.. kriminalitet m m och när man inte orkar längre så avslutar man sitt liv.

Dom vuxnas håglöshet smittar av sig på barnen och det kan gå väldigt illa om man inte fångar upp dessa barn så fort som möjligt. Man måste fånga upp dessa familjer så fort som möjligt. Tyvärr så tror jag många gånger att det är skammen som sätter stora hinder för att hitta dessa familjer. Skammen gör också att man inte riktigt vågar söka hjälp.. Man skäms för att man har det så uselt. Man bygger upp fasader och sen så ser andra vad som fasaden döljer när katastrofen är ett faktum. Då kan det vara försent.

Jag vet att jag har en del läsare som sitter i liknade situation som jag gör. Till er vill jag säga.. Skäms inte… och låt aldrig någonsin.. låta någon inbilla er att vi är värdelösa eller andra klassens människor.. sådana människor existerar inte!!

KramKram!!

* DU behövs. Du är viktig och värdefull.

Det är ganska intressant att leva faktiskt.. Håller ni inte med om det? Tänk på allt man får vara med om i upplevelser och alla dessa människor man träffar med olika personligheter och allt som kommer med det. Ibland så blir det ett bra möte. Ibland ett mindre bra möte. Ett neutralt möte eller så kan det sluta i katastrof. Eller så blir det ett möte som gör en stor skillnad i någons liv.

Vi människor behöver andra människor av olika orsaker. För att bilda familj och för att reproducera oss själva så behövs det en till från släktet människa. Vi behöver varandra för vänskapens skull. Vi har behov av andra för deras yrkesrolls skull osv.. Ja ni förstår vad jag är ute efter så jag behöver ju inte dra detta till The End i varför vi behövs och har behov av andra. Ibland så kan vi behövas för DETTA.

Citerar lite från länken:
”Familjehemsenheten KAK söker kontaktpersoner och familjehem Många barn och ungdomar har ett behov av en kontaktfamilj, eller ett familjehem. Nu söker Familjehemsenheten KAK fler intresserade.”
(KAK= Köping – Arboga – Kungör)

Det finns behov av engagerade och intresserade medmänniskor för våra barn och ungdomar. Inte bara här i K-A-K området utan runt om i Sverige.

Det finns behov av medmänniskor med genuint intresse för barn och ungdomar och hur dom har det. Människor som känner att dom har nog med ork och engagemang inom sig för att kunna ge hjälp och stöd i det dom behöver och uppmuntra till en utveckling som går framåt.

Det kan vara en ung kille eller tjej som behöver någon som ”sin” några timmar i veckan för att göra någonting med. Det kan vara Bowla eller gå på bio.. En fika på stan.. En promenad runt omgivningen.. osv. Social träning i något specifikt eller allmänt. Personen kan ha ett funktionshinder av något slag. Vad man ska ge för stöd är ju helt behovsstyrt och bestäms alltid individuellt. Du är enbart till för just det barnet/ungdomen och dom behoven som finns.

Att det finns Kontaktfamiljer är också jätteviktigt. Att ett barn el en ungdom får vistas utanför hemmet i en annan miljö hos en annan familj och ingå i den familjegemenskapen tex en el två helger i månaden. Orsakerna är ju så olika och det behöver ju inte alltid vara enbart för barnets skull utan det kan vara föräldrarnas /förälderns/hela familjens behov som styr. En ensamstående mamma eller pappa som behöver avlastning pga olika orsaker. Det kan vara en svår sjukdom hos en i en familj. Det kan vara ett barn som är svårt sjuk under en lång tid och syskon behöver komma ifrån en helg eller två. Ja, det finns massor med orsaker till varför man söker dessa insatser.

Att det finns behov är ju solklart. Att barn, ungdomar och föräldrar måste ibland vänta orimligt länge eller kanske avstå helt från att söka/ dra tillbaka ansökan för att det inte finns kontaktpersoner eller familjer att erbjuda är ju så bedrövligt. Det är ju inte för intet föräldrar söker dessa frivilliga insatser för barnet eller för dom själva i avlastningssyfte m m.

När dom får en kontaktperson eller kontaktfamilj så kanske den inte passar alls. Det kanske finns någonting som inte stämmer tex i personkemin eller att kontaktpersonen / familjen inte anser sig kunna tillgodose barnets behov på ett bra sätt när det kommer till kritan. Ibland är önskemålen att det inte bör finnas äldre/ yngre barn i familjen. Eller att barnet bör vara i en familj utan barn. Det kan handla om fler än ett barn i den sökande familjen som behöver en kontaktfamilj eller kontaktperson. Då blir det lite svårare att finna någonting som passar. Väntan kan bli väldigt lång.

Jag tycker det är så enormt viktigt att det finns en relativt snabb tillgång till dessa resurser i vårat samhälle till dom som behöver det. En del gånger kan det ju ta hur lång tid som helst efter ett beviljande innan man erbjuds någonting. Man uppmanas att leta själv och komma med förslag.

En utomstående trygg och stabil vuxen (familj) i ett barns liv kan göra stor skillnad även om det är en kort period som man behövs. Nu vet jag inte hur det är här i kommunen med behovet av jourfamiljer där man tar emot barn akut och mitt i natten om så behövs. I dom fallen är det sannolikt tvångsåtgärder inblandade och det kan nog vara ganska kaotiskt och traumatiskt för barnet vissa gånger. Det är bara att ringa sin kommun och höra sig för om behov finns.

Känns det som om detta vore någonting för er så tveka inte. Ring eran kommun och berätta att ni finns och då får ni nog också reda på hur behoven hos just er ser ut.

Kontaktuppgifterna till Familjehemsenheten KAK  finns HÄR

Nu raskt över till annat lite kort.. Innan bingen =)

Det är vinter med lite snö här i Köping och få se nu hur länge detta varar innan det gråa har tagit över igen. Jag vill ha vår nu.. med fågelkvitter och en varm sol. Snart är vi inne i Februari så vi är på god väg.. Det är bara att hålla ut.

Vi höres senare och sköt om er!!

* Någonting är fel!

Tibnor varslar här i Köping.

”På onsdagen blev det klart att Tibnor i Köping varslar personal i Köping. Totalt handlar det om 13 tillsvidareanställda personer vid anläggningen i Köping som varslas och MBL-förhandlingar med facket kommer att inledas snarast möjligt. Sju visstidsanställda i Köping kommer även att få gå när deras anställningstid är slut…”
Läs mera i länken –> HÄR

I slutet av november i år.. Nyss alltså, så Varslade Manpower för dom anställda som dom har hos Volvo Powertrain här i Köping..Läs  HÄR

Mitt inlägg om det: Fnaska eller Porrblogg

och så denna upplyftande information:

 Magazin24 29 Nov -11. Citerar lite därifrån.. Läs resten via länken.

”Hofors är Sveriges mest sårbara kommun med plats 290 på listan.
På plats 264 återfinns Surahammar och på plats 251 Köping.
Enligt rapporten så har kommunerna som är sårbara även dåliga förutsättningar att hantera kriser genom att jobb skapas i nya och växande företag.”

BAD BAD SANTA HAR VARIT I FARTEN IGEN.. lagom till Jul för många av mina medmänniskor. Ni har mina varmaste tankar.

Varför är jag inte förvånad över dessa bakslag för lilla Köping? Det går lite”utför” nu för mig (och andra i en liknande situation..) Jag är ju inte så attraktiv längre på arbetsmarknaden och jag sjunker längre och längre ner på skalan över dom attraktiva vid varje varsel känns det som.

Ensamstående med 4 hemmavarande barn. Två av dom har funktionshinder som kräver sitt. Kan enbart jobba dagtid och inom vissa timmar för att jag inte har barnomsorg. Nattis får jag inte för att jag inte har ett jobb och jobb får jag inte för att jag inte har Nattis. Bara det gör att det ryker en massa chanser för mig som inom vården. Det hjälper inte hur bra utbildad jag är. Det räcker inte att jag över 30 års erfarenhet av en massa inriktningar inom vården och det i sin tur gör mig duktig på det jag gör. Jag är duktig på annat också.. En massa annat. Men det finns inga jobb.

Ska jag skratta eller gråta? Det kommer bakslag efter bakslag nu och absolut i den sämsta tiden på året. Det har försvunnit ett helt barnbidrag. Visserligen väntad men borta likförbannat ändå. Min dator har gått sönder och jag kör nu emellanåt på grabbens skol-låne-MacBook. En ny badrumsdörr, material till karmar måste införskaffas. Det finns inga dörrar till dom nuvarande karmarna så därför karmar också.. plus kostnaden för en snickare i ett antal timmar och hutlösa timkostnader är det också. Allt detta till en kostnad av 3600:- Vi har nu nått den absoluta smärtgränsen när det gäller dörren. Det är tröttsamt att skita och duscha inför öppen ridå. Julen är snart här och ungarna önskar sig emellanåt orealistiska saker och plånboksfan är redan tom. Jag har t o m svårt att hitta spelsajter nu som bjuder på startbonus i riktiga pengar till sina spel. Har ju använt dom alla snart..Haha. Fast jag hittade en igår.. 888 någonting som bjöd på $8 men vann inget.

Jag berättar bakslagen för att ni ska få ett hum om vad det är för kostnader som drar ner mig djupare. Det är inte en femhundring precis. När man har jobbat sig upp till en rätt så ok nivå så kommer nästa bakslag. Glasögon som går sönder både en och två gånger på kort tid och som en gång så sprang en av grabbarna på ytterdörren i trapphuset, knäade glasrutan av misstag och vips så var en räkning på över 3000:- i min hand. Så där håller det på hela tiden. När det inte finns en buffert så är det kört ganska snabbt. Har man en buffert så fixar man sådant här. Utan buffert så försvinner tryggheten när man har fyra ungar som kan ställa till det. Det är en livboj som jag inte har än. Jag sjunker lite då och då ganska rejält och vägen upp är emellanåt ganska jobbig och lång. Fattar ni varför jag galopperar lite nu! Jag behövde bara läsa om varslet på Tibnor för att komma i form för detta inlägg. Mera arbetslöshet hit till Köping är ju lyckat.. Skit också!!

Jag är ingen slagen kvinna.. Långt ifrån. Men jag inser ju vissa saker och reagerar på det. Även om varslen inte berör mig direkt så berör det mig indirekt. Sen att den nedåtgående trenden på arbetsmarknaden bara fortsätter här i Köping är ju inte direkt upplyftande.

Jag får hitta nya vägar igen och pröva min vingar. Ett tag försökte jag med Stockholm och det fanns jobb för mig men det finns inga lägenheter. sen är det ju mycket svårt att flytta på grund av en ekonomi som inte finns. Det känns som om jag är fastnålad här i Köping. Jag måste hitta och pröva ett sätt att tjäna pengar på det jag redan gör – Blogga – medan jag söker. Om inte mina ord duger så är det ju fan också. Jag får börja videoblogga och få in lite reklampengar på det men det är ju inte många kronor per video det handlar om men pengar i alla fall. Man måste ha tjänat in 500:- el mera under en månad för utbetalning annars så flyttas pengarna till nästa månad. Så det dröjer nog några månader.. Med det är en bra början i alla fall. Risken finns väl att alla försvinner då.. Men det får vi välan se.

Jag gör vad som helst nu för att få en inkomst. Nästan.. ska jag väl tillägga. Ge mig ett uppdrag på bloggen så fixar jag det med bravur, om jag själv tror på det vill säga. Billig är jag också.. Bara jag får en matkasse extra per månad så krälar jag för mina arbetsgivare..Haha. Ja det sista får ni nog ta med en nypa salt ju =) Trött är jag i alla fall på detta. Jag har mina barn att försörja och dom är nog ganska trötta på detta dom med. Att för det mesta få avstå och nästan alltid få höra ”Det finns inte pengar..” Mina barn får mat varje dag och blir mätta så dom svälter inte eller lägger sig hungriga.. så det är inte det som detta handlar om. Visst är det mycket bra att lära sig att rätta kraven och önskningarna efter en minimal plånbok för ungarna. Men nästan en hel barndom är väl lite väl lång läroperiod.

Mina ungar är mycket tappra och dom har lärt sig att inte skämmas (inte så mycket i alla fall) och för det mesta finns det en bra förståelse för situationen men dom lackar givetvis ut emellanåt och det helt förståeligt. Jag kan inte klandra dom alls. Den stora grabben kom här om dagen och sa att han inte behöver få några julklappar i år så jag kunde hoppa över honom. FUCK.. Barn SKA önska oavsett vad.. Inte avstå från att önska och hoppas. Avstå kan vuxna gärna göra. Jag gör det mera än gärna.

Jag säger det ofta, och sen flera år tillbaka, när jag pratar om våran ekonomiska fattigdom att: Gör ingenting av denna information som ni får. En del nya läsare och dom som inte har läst här så länge kanske ser inlägg av denna sort som ett tiggar- och tyck synd om oss – inlägg. Vilket det absolut INTE är. Det är inte synd om oss alls. Vi kommer att ta detta ekonomiskt fattiga liv sen som en mycket bra erfarenhet och en stor tillgång att ha med oss in i framtiden. Vi vänder på steken och gör den positiv Jag måste lära mina barn att kämpa och inte ge upp. Jag måste lära dom att det finns annat än pengar som har ett stort värde. Jag måste lära dom att behålla hoppet inom sig. Det går väl rätt så bra emellanåt men det viktiga är ju att dom har ”tänket” med sig sen in i vuxenlivet sen. Det är ju en läroperiod hela barndomen.

Jag måste rusta mina barn mentalt bla för att klara av en eventuell arbetslöshet som många av dagens ungdomar råkar ut för. Det i sin tur kan ge en svår känsla av utanförskap. Det i sin tur kan leda den unga in i hopplöshet, kriminalitet och missbruk. Den här ekonomiska fattigdomen som jag har dragit in dom i.. måste vändas till en styrka. Jag måste stävja att dom blir känslomässiga offer för pappans missbruk och frånvaro. Två riskfaktorer i barnens liv – Ekonomisk fattigdom och Missbruk hos pappan.

Jag har en del jobb framför mig. Det är tungt emellanåt när känslorna är starka och svåra hos barnen. Men det är mina älskade barn och det viktigaste som finns och då orkar man. Blir dom offer så har jag misslyckats totalt. Jag vägrar låta det ske.

Dom är inte bortskämda men dom önskar ju och dom får emellanåt det dom vill ha. Dom får godis och läsk. Dom själva pantar burkar en massa.
Det duger så väl med en Eldorado chokladkaka för 5:- än en Marabou för 20:- Fast dom tycker att Marabou är tusen gånger godare. Dom önskar sig inte modekläder.. inte heller enbart sprillans nya kläder. Dom ser ett stort värde i det vi får från vänner och bekanta. Det som är begagnat. Det kan vara det absolut finaste dom haft någon gång.. i deras tycke m m.

Men dom kan ju också emellanåt bete sig som dom absolut värsta och bortskämdaste skitungarna som finns. Men dom är ju ungar av sin tid och det är en dyr tid vi lever i med alla dessa spel och dylikt som lockar. Det som ”alla har” och som kostar multum ska dom ”bara ha, därför att…” Jag brukar önska deras önskan när barnen farmor och farfar frågar  vad dom önskar sig. vid deras födelsedagar och vid Jul. Dom har fått cyklar och annat fint och dyrt av dom. Det som jag inte har råd med alls.

Mina barn säger inte ofta att vi är fattiga.. Dom säger ekonomiskt fattiga. Vi är ju rika på annat än pengar. Lillplutten säger ofta när det blir ett nej till honom att ”Det gör ingenting mamma. Vi har ju varandra och det är ju viktigast. Familjen är viktigast” Ibland så anar jag en liten besvikelse men den är inte stor.. Det känns som om jag är på rätt väg.

Jag ger er bara lite insyn i vårat liv som vanligt nu. En del känner nog igen sig och ser att dom inte är ensamma. Bara det kan ju ge lite ork att fortsätta för någon. Det är bara så det är och vi fixar det alltid på ett eller annat sätt. Vi har lärt oss att kämpa och behärskar nog det rätt så Ok.
Det är ju faktiskt så som en klok kvinna säger till mig emellanåt att:

”Det är inte hur man har det utan hur man tar det”

Orken finns, tro inget annat och jag skjuter fram mina gränser hela tiden i allting och tar nya friska tag. Men det börjar ju bli en smula trögare efter alla dessa år. Någonting trycker emot och ger ett motstånd.

Jag har bevakning på ”lediga jobb” ju på olika ”Hitta Jobb” sajter. Fick detta nyss från Karriärguiden.se:

Hej sirpahotti ,
Det finns 3 nya jobb som matchar din sökning.

Elektronikutvecklingsingenjör Företag SPM Instrument AB Plats Dalarnas län, Fler regioner Datum 07/12
På Forsknings & Utvecklingsavdelningen utvecklar vi avancerade mätsystem för stötpuls…

Läs mer Samordnare/distriktssköterska Företag Landstinget Västmanland    Plats Västmanlands län    Datum 07/12Landstinget Västmanland är en av länets största ar….

Läs mer Vi rekryterar! Företag Falu Kommun    Plats Dalarnas län, Fler regioner    Datum 07/12-

Tja.. Det är bara och välja och vraka.

Jag är inte ens femtio bast än.. Min hjärna hänger med rätt så hyfsat ju och jag är engagerad i massor med frågor så jag har inte tappat gnistan alls. Jag är ingen bakåtsträvare. Jag har hopp och min Finska SISU men likförbannat så sitter jag här. Det måste kanske innebära att det fattas någonting.. den där sista grejen. Jag måste komma på vad det är och det fort. Jag kan ju ha blivit lite hemmablind. Är det bloggen? Ger den hinder av något slag? Ska jag fimpa den rakt av? Inte pausa utan radera. Har ju inte ens en egen dator längre så att jag kan gott radera. Men det känns lite drastiskt men behövs det så gör jag det. Är jag lat? Nej, det tycker jag inte. Kräsen? Nope inte alls.

Jag är öppen och social. Jag är nog ganska trevlig och snäll, till vardags i alla fall =) och hjälper gärna till och är generös med det jag kan vara generös med. Jag är rak och ärlig och har inte något fuffens för mig, inte nu och inte tidigare. Jag förekommer inte alls i belastningsregistret. Jag har inga psykiska problem och är nog ganska stabil. Jag kan uttrycka mig i både tal och skrift, hyfsat i alla fall. Jag är självgående och klarar av att jobba självständigt. Jag är inte lågintelligent och saknar förmågor utan har ett testat IQ som ligger över genomsnittet. Jag är målmedveten och har mod nog att ifrågasätta det jag anser är fel öppet och med glöd. Jag står upp och kämpar för dom som har en svag röst som inte når riktigt fram. Har nog en del skinn på näsan. Jag ger aldrig upp.

Jag har ju ALLA förutsättningar för att INTE sitta här arbetslös och ekonomiskt urfattig. Men jag gör ju det likförbannat. Är det bara så att allting har sin tid och plats faktiskt? I kön står jag ju kvar men just nu går det lite väl sakta framåt i mitt tycke. Jag har försökt ta genvägar till lättnad genom att köpa lotter men det har inte fungerat alls.. Ja, det var ju väntat men det finns ju alltid en chans.. även om den är minimal.

Something is Wrong!!

Ta detta inte nu som ett gnäll-inlägg. Jag är ju generös så jag bjussar bla på en liten start till självrannsakan som inte riktigt har fått svar men jag fortsätter klura. Gör det bara för att jag kan och för att jag faktiskt vågar :P
Att våga rannsaka sig själv med jämna mellanrum kan ge värdefulla insikter om sig själv. Det är najs att faktiskt lära känna sig själv och kan man förstå sina egna brister och vad dom orsakar så kan dom ju rent av försvinna..

KramKram!

* To my daughter with love.

Jag ska alltid stå där som en bro över mörka vatten när fördomarna slår till.. Jag ska alltid stå vid din sida Hanna, så länge jag andas och finns till.
Jag lyfter upp dig på mina axlar och visar dig och alla andra att världen tillhör dig också. Älskar dig!

* Jag längtar… och väntar… Bugar och tackar.

Snart har barnen sommarlov. Nästa vecka på torsdag är dagen – D. Tror faktiskt jag längtar mera än ungarna.. Haha. Fast vi längtar nog lika mycket faktiskt. Jag kommer inte att blogga så värst mycket.. Bara när andan faller på och det kan ju bli lite tid emellan inläggen då.. Sen till hösten ska bloggen bli mera en Dowisblogg. Då jag tar upp Mycket om just Downs Syndrom och om livet med Hanna och om problem som dyker upp.. om fördomar.. om rädslor.. Selektiv fosterdiagnostik.. om Särskolan (som är ett så korkat namn) osv.. Givetvis blir det annat också man inte i samma utsträckning som nu.. Mitt svammel om mindre intressanta saker slipper ni.. Får väl starta upp en annan blogg på sidan om… om jag nu måste svamla.. Ja om nu intresse finns..haha..

Vi har lite planer inför sommaren.
Någon underbar okänd har gett oss Gröna Lunds biljetter igen.. Helt fantastiskt. Barnen är överlyckliga.. Jag med. Vi ska ta och ta och mixa ihop en resa med Grönan och så hälsa på min underbara vän Paula.. så kan vi vara i huvudstaden i några dagar. Förra året var vi ju på en Lördag och då fick vi ta 19 tåget hem.. det var det sista tåget mot Köping den lördagen.. Andra dagar går det senare tåg men inte på just lördagar. Najs planering av SJ.. Det blev lite stressig att bara vara där över dagen..

Två gossar ska till Legoland veckan efter skolavslutningen med farmor och farfar.. Jag och två hittar på annat då.. Vi åker till Kolmården sover över en natt och är två dagar i djurparken.. Åhh.. det riktigt pirrar i magen ju..haha
Världspremiär 2011 är det för linbanan som går över safariparken.. Bilsafarit finns inte längre.. Kostnaden för den ingår i inträdet. Antagligen kan man åka hur många gånger som helst.. 30 minuter tar färden och höjden varierar mellan 2,5 m till 20 meter. TJUGO!!.. Hua.. jag som är höjdrädd Haha. Dryga 2,6 km lång är den också.. Jag var senast på Kolmården när jag var typ 10 år och det säger ju sig självt att det är väldigt länge sen..haha. Vi får se hur vi kommer dit sen. Tåg är ju ett sätt men bil är ju smidigast och så slipper man passa tågtider.. Men äger ju ingen bil och få se om jag kan låna en någonstans.. Det löser sig.. Det blir bra vilket som.

Det här är första sommaren som vi har så här mycket underbart inplanerat..Saker som vi faktiskt kan genomföra och ska. Annars så kan man ju planera guld och gröna skogar.. Men sen blir det ändå ingenting av det. Ekonomin stoppar. Det kommer nog bli en attans fin sommar.. Funderar på att köpa ett minneskort till kameran som rymmer en massa bilder.. Det ryms ju inte så mycket på det kortet jag har nu.. Kan lova att det bli en massa bilder.

Två böcker har jag vunnit på kort tid… Jag recenserar dom sen när jag har läst ut dom. Den första är [ Geim ] av Anders De l Motte och den andra är ”Jag kan skymta ljuset” av Gunilla Karlsson. Vad är det som händer? Seriöst alltså.. Jag vinner ju aldrig och när jag gör det så händer det två gånger tätt inpå.. Vad det nu än beror på så känns det otroligt fint =)

Nu hägrar fem dagars ledighet.. Inga skolungar att väcka.. Vi får bara vara. Sen är det skola tisdag och onsdag. På torsdag så är det skolavslutning.. För alla.

Jag ser framemot sommaren som är framför oss. Förra sommaren var ju riktigt kass ur hälsosynpunkt. Jag blev ju sjuk skolavslutningsveckan och riktigt kry var jag inte förens 6 månader senare.. det var tuffa tider det.. Men jag överleve även om det kändes som om jag inte skulle göra det. Jag får se det lite som.. att det fina som händer nu är en kompensation för förra sommaren =)

Tack alla ni underbara som omger mig nu.. Här på nätet och IRL. Jag har rensat lite och energitjuvar har förpassats dit dom hör hemma. Inte i mitt liv.. inte så nära i alla fall.. dom finns där ändå men jag låter mig inte påverkas.. Det är sådana rensningar som nog alla gör ibland. Tack ni underbara på Facebook som ger mig stöd och råd när jag behöver det. Ni peppar och hejjar.. Där finns både dom som finns hos mig IRL och nätvänner. Fina sådana. Jag har inte flera hundra eller tusentals vänner på FB. Jag har 82. Några få är lite mera ytligt bekanta..Sen är det delar av släkten. En ungdomskärlek finns där också. Vi var svårt och sjukt förälskade i varandra.haha. Alla är nog sådana som ger mig någonting med sin existens och närvaro i min vänlista. Ni alla är så värdefulla!♥ Tack också ni alla bloggläsare.. Mest från Sverige, Finland, Norge och USA. Utan er skulle bloggen inte finnas.. dumt att prata för sig själv ju :P Även om ni är superkassa på att kommentera så vet jag att ni finns där :P

Jag tackar inte för att jag ska försvinna.. Jag tackar för att visa att jag inte tar någon av er för given. Att jag uppskattar er. Ni är värdefulla – Glöm Aldrig det!!

Vi, hela familjen Hotti, önskar er alla en UNDERBAR sommar!!

Vi höres lite då och då.. och LOVE YOU ALL!! ♥

KRAMKRAM

* Det börjar röra på sig nu…

Med en del saker.. Inga dåliga saker.. Bara bra saker.
Pausar bloggen alt släcker den.. en stund… All fokus på The Future nu
Går inte ut med vad .. inte än i alla fall.. =)
Eftersom jag är bloggskadad så kommer jag nog sitta här om den är öppen :P
Men den är öppen en stund till så att dom som inte prenumererar mig ser det.
Men vette sjutton om jag klarar av att inte skriva… Haha. Ja det återstår att se. Om inte annat så får jag föra blogg i Word om jag nu måste skriva =)

Det blev ingen utegång idag.. Hanna har knas med magen. Hon har så ont.
Hoppas det är fixat till i morgon då vi skulle iväg till Västerås.
I annat fall så väntar vi bara och åker en annan dag.

Hua.. har inte packat än åt Johannes och Marcus. Har haft lite annat för mig.
En del av det som ska med ligger blöta i maskin kom jag på nu medan jag skriver. Men det går nog fort att packa.. Dom ska ju inte vara borta i en vecka precis.. Ett par dagar.. eller tre som högst.

Livet känns faktiskt rätt så najs faktiskt.. Trots att den pissiga perioden börjar nu med ekonomin.. Men jag fixar det som alltid och det känns inte så attans jävligt just nu. Det gör det visserligen aldrig i början..Haha. Men jag lär väl få äta upp mina egna ord om en vecka eller så.. =) Det jag har lärt mig i alla fall under åren är ju att lösningar finns. Men det får inte vara någonting som distraherar som en offermentalitet.. Då lär man få svårt att finna några som helst lösningar.

Jag är en sådan Tacksam - människa. Även om livet snuddar botten och styrkan verkar avta så har jag min räddning i dom saker jag är oerhört tacksam över att ha. Som mina barn. Livet.. Förståndet. Förmågan att tänka och känna. En någorlunda hyfsad hälsa. Kärleken, vänner och massor med mer. Man behöver bara tänka en tacksamhetstanke.. påminna sig om vad man faktiskt har… så går det uppåt igen.

Det är mycket sällan jag är där nere.. ja eller så nere.. långt nere.. Men klart att det har hänt någon gång under min livstid. Men jag har lärt mig att tänka på allt det där jag är tacksam över långt innan så att man inte behöver hamna där. Flera tacksamhetstankar varje dag så håller man mörkret på hanterbart avstånd.

Att ta någonting för givet och inte förstå värdet av vad man faktiskt har är livsfarligt!! Då sjunker man som en gråsten på ett eller annat sätt. Det är svårt att vara tacksam på ett bra sätt när man inte ser vad man faktiskt har eller man är tacksam på ett annat sätt.. Ja som det där med det materiella… ja ni förstår.. som att värdesätta en bil mera än någon levande varelse nära en…osv.

Tack för att ni läser.. Ni är värdefulla! ♥

Sköt om er!

KramKram!

 

Tillägg: TACK finaste TOMTEMOR!
Du är underbar! Kram <3