* Ångest och skuldkänslor…

Ångest.. ångest..

Tiden strax innan pappa gick bort förföljer mig konstant.. Den får mig ner i jobbiga svackor. Skuldkänslorna piskar mig ideligen.. Jag borde ha sagt till lite tidigare. Om inte annat så i alla fall 10 minuter tidigare om lugnande medel så skulle han ha fått tio minuter med mindre plåga.. och dödsångest. 10 minuter är en evighet när man har det svårt.

Jag vet att det inte är min sak.. Det är sjukvårdens men ändå.. Men jag kunde ju ha gjort det. För när jag sa till så hände det saker. Det kunde ju ha hänt lite tidigare om jag bara öppnat min käft. Dom sista orden som pappa uttalade ekar inom mig.. ”Jag kvävs”

Hjälper det att skiva ner detta och erkänna öppet min ångest. Jag vet inte. Just nu känns det att jag vill bara skrika rakt ut.. Ta bort denna smärta.. Denna plåga. Ta bort den någon.. Det gör så fruktansvärt ont. Men jag måste fixa detta själv inom mig. Jag bara plågar mig själv just nu men jag måste göra upp detta med mig själv för att få ro.

Förlåt mig pappa..

About these ads

10 svar till “* Ångest och skuldkänslor…

  1. Sirpa! Titta på vad du gjorde och inte på vad du kunde ha gjort!!! Du gjorde ju faktiskt nånting, de flesta hade inte ens gjort det utan lämnat över allt ansvar till sjukvården.

    När man har ont eller mår riktigt dåligt så är det jättejobbigt just där och då, men glömt efteråt. Så även om din pappa är död, så är det glömt och förlåtet sen länge!

    Kram!

  2. Du kunde inte gjort mer! Du gjorde redan allt, du satt där hos din pappa i den stunden han somnade. Tänk vad värdefullt det är istället.
    Din pappa är tacksam för ert avsked, det är jag övertygad om….
    Styrkekramar

  3. Usch Sirpa, är det inte alltid så att vi efterlevande lägger skuld på oss själva för det ena eller det andra? Varför ringde jag inte, varför kollade jag inte, varför sa jag inte….
    Ha i hjärtat i stället att du var där med honom och gjorde allt du kunde då. Dom där minuterna är över och borta nu, nu finns inga plågor och ingen ångest för honom och du gav honom trygghet genom att vara där. Kram !

    • Tack goa Catta!

      Så är det ju.. Dom senaste åren så sa jag alltid, varje gång vi skildes åt samt i telefon, det viktigaste jag ville säga.. ”Jag älskar dig” Jag vet att pappa visste det så det finns inte så mycket osagt från min sida.. Men just detta.. Åhh.. vad det känns jobbigt. Men jag antar att jag måste igenom detta för att få ro..

      Kramar <3

  4. Efter att min pappa gick bort så plågades jag av såna tankar som du. Det spelar ingen roll vad andra säger, att man vet att man gjorde nått. När man är ensam med sina tankar gnager de som attan. Men Sirpa, det bleknar med tiden det blir bättre men det tar tid. Det var inget trösstande i det jag skrev känner jag….men vad kan lindra din smärta just nu. Sorgen gör ont och det är en massa faser som man måste gå igenom. Sköt om dig, jag tänker på dig!
    //Veronica

    • Tack finaste Veronica..

      Ja, det gnager sin tid..

      Klart dina ord hjälper.. att någon annan har tampats med liknade saker gör att man känner sig mindre ensam.. Så är det ju bara.

      Tack.. sköt om dig du med!!

      Kramar <3

  5. Det gör mig ont att höra att du mår så dåligt och tar på dig en skuld som ingen annan ser som din. Jag har egentligen inget klokt att säga, de har redan andra sagt till dig. Dessutom har jag inte upplevt något som liknar det som du du försöker ta dig igenom på egen hand.

    Kan du inte söka hjälp från VC, en kurator kontakt kanske? Min tanke är att det är bättre att du får ur dig allt detta jobbiga som sorgen medför, så att du inte lägger locket på. Jag är helt övertygad om att din älskade pappa inte på något vis vill att du ska må och känna som du gör.

    Oftast kommer ju alla tankarna på kvällen/natten när barnen sover och allt är lugnt. Så om du har svårt att sova och känner att du vill prata, så tveka inte att ringa mig. Du vet att jag är en nattuggla och även om jag mot förmodan skulle sova, så är det helt okej. Och oftast finns jag ju även tillgänglig på dagarna.

    Tänker på dig, vännen och finns här när helst du behöver ett lyssnade öra…

    Många varma kramisar! ♥

    • Tack Finaste Sussi!

      En kurator kan inte göra ett skvatt.. Ja måste själv gå igenom detta och ta bort alla ”Jag borde ha…” Jag lägger inte locket på.. inte på någonting. Ni fick ju detta idag. Öppen som en bok ju.

      Det jag måste nu göra att inse själv att jag kanske inte skulle ha kunnat gjort så mycket mera än vad jag gjorde. Kanske hade jag ändå känt så här om jag faktiskt hade sagt till 10 minuter tidigare. Pappa var ju klar och han klagade inte ett dugg.. men man såg allting i hans blick. Det var där jag såg ”att det är nog nu” En halvtimma efter att han hade fått medicin så dog han lugnt och fridfullt.

      Ja, jag ringer om det känns så..

      Kramar <3

Klart som korvspad att man blir glad av lite respons så kommentera gärna.. emellanåt =) Ha det fint!!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s