Etikettarkiv: Arbetslöshet

* Det här med truckar!

stacking_h50-80_1100_overview

Ibland när jag söker jobb, kollar jobbannonser och hittar emellanåt lagerjobb som utannonseras. Vad bra tänkte man i början, låter väldigt intressant, det jobbet kan jag faktiskt söka, ja så trodde man i alla fall.. tills man såg ett av kraven som krävdes för att kunna söka – Truckförarbevis.

Tji fick jag…

Jag har ju körkort och man tycker ju lite att det borde räcka tills man förstår att det krävs ju lite mera än att gasa, bromsa, växla.. Köra framåt.. Backa och vara uppmärksam ja allt det där som krävs för att vara en bra förare med sunt förnuft. Vette sjutton faktiskt om jag skulle kunna sätta mig i en truck och fixa att manövrera den bara så där utan utbildning.

Fick ett tips på en sida där man faktiskt har förarutbildningar.. linde-mh.se och detta kära vänner.. Sker online via datorn. Så praktiskt om man inte har någonting i närheten av där man bor. Fast uppkörningen sker ju inte online.. Så lätt ska man väl inte komma undan =)

På sidan finns också olika sorters uthyrning av linde-truckar eller om man vill så köpa en. Ja, där finns allt möjligt matnyttigt om man vill ha en truck eller redan har en.

Vad säger ni? Ska jag satsa på truckförarbevis. Det finns ju många stora lager här i länet som söker folk emellanåt. Jag är ju arbetslös och detta ökar ju chanserna lite att få ett jobb. Det här är ett kanoners tips till bl a arbetslösa ungdomar. Ja till alla faktiskt.

Ha en finfin dag alla!

* Stövlarna på.. 2013 är snart här.

Diverse 5 December 2012 023xx

Hejsan!

Det är blött här i Köping. Snön håller på att smälta bort. Tja, det kanske blir en grön Nyårsafton här i krokarna.

Vad har ni för planer för morgondagen? Vi får väl se om vi vågar oss på att gå till Stora Torget i morgon natt för att kolla på fyrverkerierna.. Annars så kikar vi bara från balkongen. Det går så bra det med.

2013 snart. Jag ska nog inte önska så mycket inför det nya året. Bara det inte blir värre är väl en ganska hyfsad önskan? Ja, då har jag inte tagit i för mycket så att det sen kan skita sig big time. Jag fixar med dom bakslagen som vi redan har. Jag har ju ofantligt mycket att vara tacksam över och det vinner över bakslagen med hästlängder.

Det är lite lustigt egentligen.. Tidigare innan försommaren i år så kändes det att jag levde precis på gränsen till vad man mäktar med. Man var helt slut efter pappas traumatiska död och sen så kom då det stora ekonomiska bakslaget och man fick ta till drastiska metoder för att överleva. Sålde det jag kunde sälja och här var det inte längre talan om att leva från dag till dag utan från frukost till lunch och från lunch till kvällsmaten osv. Jag har nog aldrig varit så slut som under denna period. Väggen var så, så nära. Men jag fixade det och så kom då lättnaden i form av distans till sorgen och att jag fick tillbaka dom förlorade bidragen. Sen var det som vanligt igen på det ekonomiska planet i alla fall.. Lika drygt som innan dom försvann men ändå känns den lättare än tidigare när jag hade samma situation. Den ”vanliga” var ju bättre än den under försommaren/sommaren/hösten.. Jag hade ännu en gång tänjt på en gräns som jag trodde var omöjligt.. men det visade sig ändå fungera med lite jävlaranamma. Dit vill jag aldrig mera. Aldrig!

Bakslagen fortsätter att komma.. Jag sa ju att det kan hända vad som helst innan detta år är slut. Klart som korvspad ju. Nyss så tryckte Hanna sönder skärmen till Elias skol -MacBook.. Men det är bara att bita i det sura äpplet och pröjsa. En konsekvens av det är ju att vår kryssning ställs in.. men vi kommer att åka lite senare. Det är bara så det är och det blir ju inte lättare att flippa ur. Andas och ta nya tag.

Att få vila från detta eviga kämpande verkar inte vara min melodi alls inom snar framtid. Det är bara att kämpa på för en vacker dag så får jag min ”belöning” En dag så kan jag luta mig tillbaka och låta livet rulla på. Jag kan äntligen få vila och njuta av det jag inte har =) Ja ni förstår säkert vad jag menar. En dag. Jag vet ju det. Det kommer att vara en mycket, mycket bra dag då =)

Jag önskar er redan nu en helt fantastiskt slut på detta år och en lika fantastisk början på det nya året – 2013

Var rädda om er själva och varandra!!

GOTT NYTT ÅR!

* Up Close and Personal: Från det ena till det andra.. och en liten årssummering.

ar123523895297625x

Jag kan aldrig vänja mig.. eller lugna ner mig men kommer inte mina barn hem från skolan inom rimlig tid så förvandlas jag till den hispigaste hönan på planeten.. Även om han är 13 år så ska han hem direkt eller så meddelar han mig om han sticker någonstans. Han glömmer.. Ja, det tror jag att han gör faktiskt. tror inte han skiter i att meddela. Men glömma 99% av gångerna är lite väl och måste åtgärdas snarast.. Ja, åtgärda den där glömskan.

Han slutade skolan 13:30 och först 18:30 fick jag tag på honom.. ”Jag glömde” säger han.. Åhh, älskade unge..Han glömde.. igen.. och jag håller på att dö av oro här hemma. Han är ju ingen busunge och gör en massa tok så vitt jag vet hittills. Inte vill han rymma hemifrån heller. Ja, inte vad jag vet i alla fall. Har nog ganska bra koll. Men det kan ju hända annat.. Olyckor. Tjejer (haha.. skämt det sista)

Vänta tills han kommer hem.. Vänta bara!! Han får en chans till.. En enda chans och sumpar han den så står jag varje dag vid sista lektionen och väntar utanför dörren till lektionssalen. Hur skämmigt är det på en skala om morsan står och väntar på att gossen slutar för dagen på en högstadieskola? 3:) :P Hehe
(Han kom hem i skrivandets stund och tyckte väl inte riktigt om en eventuell närvaro av mig på skolan.. Hans val nu och hoppas han väljer rätt nu för hur drygt är det för mig att knalla till skolan varje dag =) )

Han har telefon men den slocknar rätt som det är och då gör den ingen nytta. Jag får se till att det hamnar en sådan sak i paket som han får i jul.. Det finns väl typ hundra kronors Nokiatelefoner på Jula eller så. Han vill ha en Iphone ”alla andra har ju” men det är ju bara glömma.. och det vet han.

Nu hindrar jag inte mina barn alls. Mina rädslor tyglar jag så pass att dom får vara barn. Men dom enkla kraven jag har ska banne mig följas. Och dom ska alltid veta.. på gott och ont… att jag kommer att finnas där i något hörn tills dom flyger i väg ur boet. Här blir det inget planlöst rännande ute om nätterna.. Inga luciafyllor el dylikt om jag får bestämma. Det kommer att protesteras och tyckas att jag är en pinsam morsa men så är det.. Tids nog förstår dom nog hela alltet.

Dom måste få göra misstag men jag kommer alltid försöka att vara nära inpå så att dom inte faller så hårt. Mina barn är riskbarn i o m deras pappas missbruk men som tur är så visar dom noll intresse för alkohol och andra droger.. Det är nog mera att avståndstagande till det men ännu kan mycket hända. Dom har sett så nära inpå dom tragiska konsekvenserna av den och det avskräcker nog mera än lockar.

Jag har aldrig predikat för dom om allt detta och när dom säger att dom aldrig ska dricka så säger jag bara att bara man kan hantera det och dricker av ”rätt” anledning.. så kan man dricka alkohol någon gång fast först när man är vuxen. Sen ber jag till gud att dom är förståndiga och väljer rätt när dom nu växer upp och sen när dom är vuxna. Jag kan nog inte göra så mycket mera och jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om något av mina barn faller på grund av att jag är en slappmorsa som låter dom löpa vind för våg utan min närvaro och koll. Jag har sett på så nära håll konsekvenserna av detta. Det är trasiga vuxna numera som inte fungerar så bra i det stora hela.

och så styr vi om ämnet lite =)

Att vara ensamstående morsa el farsa är inte så enkelt och lätt alla gånger. Att vara ensam om allting kan vara ganska drygt emellanåt. Orken tryter och eftersom jag i princip aldrig är barnledig så känns det emellanåt att man kryper på alla fyra med ögonen i kors (tänk er en mycket vattentörstig kvinna ute i öknen.. Hehe ) och paniktrånar efter barnledigt en liten helg i alla fall. Men det går ändå på något konstigt vis att komma över det och man tar nya tag. Alltid. Det är ju egentligen inte barnen man vill komma bort ifrån utan själva situationen som råder.. det som man har hemma i vardagen. Få lite andrum och tanka kraft.

Det här året har varit den tuffaste någonsin. När pappa dog i februari och på det traumatiska sättet han dog på tog hårt på mig. Man har ju orkat så länge med sin vanliga situation och med att hålla sig flytande i vardagen. Det var som om någon drog ner mig under vattnet och puttade upp lite emellanåt för att jag ska kunna ta några kippande andetag. Varje dag fick jag kämpa med att inte kapitulera på något sätt för den tunga tröttheten. Jag fick tvinga mig att göra saker för att inte bli sittande. Tvingade mig för att vara lite social IRL och här på bloggen genom att skriva inlägg om stort och smått.. Sommaren var värst när man fick kämpa med stora bakslag i ekonomin som en extra sur krydda på allt som man redan hade. Tvingas sälja saker för att överleva. Magen pajade. Varje dag fick man gå igenom en checklista i tanken.. Pricka av allt det där som var viktigt att kämpa för. För att påminna sig själv och inte glömma. Allt för att inte falla.

Jag står upp fortfarande och nu känns det faktiskt rätt så bra med det mesta.´.. Nästan som vanligt men ändå inte. Trött är jag men lite starkare än tidigare och med nya insikter om mig själv som person. Snart är det ett nytt år också – 2013.  Jag ska inte säga att den ska bli bra.. Att 2013 ska bli mitt och barnens år (som jag sa förra året om 2012) Jag önskar bara att den blir bättre än detta år och det krävs givetvis att man jobbar för det också. Det gör vi.. Nya tag på många plan.

Nu har klockan blivit en del.. 22:35. Har skrivit på detta inlägg i några omgångar nu i kväll.. Ungar kom emellan.. men nu sover tre av dom sen ett tag.

Snart bingen för mig med.. Ska bara hänga upp lite tvätt!

Var rädda om er själva och varandra!

KramKram!

* Up Close and Personal: Hur står jag ut?

Under åren har jag fått frågan många gånger så jag svarar en gång till.. Hur jag står ut med att ha det som jag har och samtidigt kunna behålla en positiv inställning.. Jag är ju en ensamstående mamma med många barn och arbetslös med den ekonomiska fattigdomen det ger. Att man måste leva från hand till mun i perioder i månaden. Att man inte kan unna sig saker eller upplevelser. Att man måste kämpa 24/7 för att få det att gå runt. ”Det kan inte vara ett värdigt liv med livskvalité!”

En värderingsfråga detta ju..Visst, det är mycket, mycket drygt emellanåt och tar väldigt mycket på krafterna. Det kan jag inte förneka.. Men.. vad är det jag har i mitt liv egentligen? Åt vilket håll lutar vågskålen egentligen åt? Det positiva eller det negativa? Ett liv med livskvalité eller med lite eller helt utan? Hopp eller hopplöshet? Vilken vågsskål väger tyngst?

Om vi tar mig bara: Jag är fysiskt frisk.. Ja, så vitt jag vet. Jag är psykiskt stark och frisk.. tror jag i alla fall..Haha. Jag har fem helt fantastiska, starka och friska ungar.. Jag kan tänka sunt och förstå. Jag kan känna empati och sympati. Jag kan känna glädje och sorg. Skratta och gråta. Jag är självständig. Jag tror på framtiden och har hopp. Jag kan förstå och se värdet i oss människor. Jag har vänner. Jag kan älska och ta emot kärlek. Vi har tak över huvudet.. Mat på tallrikarna och kläder på kroppen, Detta och en massa mera vägs mot – Jag är arbetslös och har därför inga pengar.

Vilken av vågskålarna, tror ni, slår i backen och det hårt?

Någonstans måste det finnas en tro och en kärlek till sig själv. Att förstå sitt eget värde, att man inte är dålig el värdelös för att man kanske inte har t ex jobb och ekonomi. Det är nog en viktig förutsättning för att kunna bl a älska andra och härda ut i tuffa situationer. Man behöver ju inte ta det till narcissimens svindlande höjder.. men tycka om sådär lagom.

Hur ska vi lära våra barn att älska sig själva om vi inte kan älska oss själva?
Hur ska vi kunna lära våra barn att se sig själva och andra som värdefulla och viktiga individer om vi inte tycker så om oss själva? Hur ska vi förankra stenhårt i våra barn.. att dom duger oavsett vad om vi själva känner oss som värdelösa och odugliga?

Allting måste börja inom oss själva..

Svaret på frågan är: Jag tycker om mig själv och ser mitt eget värde. Jag duger! Jag ser och värdesätter det jag har. Därför står jag ut och kämpar framåt.

Musik är ett fantastiskt redskap för att förmedla någonting.. Jag kraxar ju som en kråka så jag besparar er det nöjet att lyssna till min sång=) Jag låter Whitney Houston göra det istället med ”Greatest Love of All”  Texten i sången säger nog det mesta… Jag har citerat lite ur sångtexten.. Det som jag tycker är så viktigt att finna och ha inom sig själv..

”I decided long ago, never to walk in anyone’s shadow
If I fail, if I succeed
At least I live as I believe
No matter what they take from me
They can’t take away my dignity
Because the greatest love of all
Is happening to me
I found the greatest love of all
Inside of me
The greatest love of all
Is easy to achieve
Learning to love yourself
It is the greatest love of all”

* Kanske blev det lite tokigt…

Men om jag är ledsen på någon.. (se några inlägg ner) så har jag redan tagit det med dom det berör. Blir ju lite tokigt om jag nu inte säger det. Det är bra om man får sådant ur världen så fort som möjligt.. Man säger det man vill ha sagt och så kan eventuella missförstånd klaras upp snarast.

Söndag idag som sagt var och som det bör sig så är det måndag i morgon och jag bara jublar.. Sköna härliga vardagsmåndag med skola till ungarna. Sen så kommer ju Hanna hem.. Älskade unge vad jag saknar henne.

Jag hittade denna skylt HÄR på Pernilla Wahlgrens blogg. Hoppas hon förlåter mig för bildstölden.. Men jag tycker den är faktiskt bra.. Brukar läsa henne lite då och då.. Det är en fin och jordnära tjej.

Denna ska jag nog göra åt mig själv.. Det kan inte vara så svårt och kanske inte just en exakt likadan utan snor orden och gör en tavla av någonting. Fast det är ju fint med trä. En bred träplanka.. lite färg och en stadig hand när man textar texten..

Det är just så här det känns.. Man måste behålla lugnet och fortsätta.. om och om igen. Det har blivit liksom ett mantra inom en när det är lite drygt. Att fortsätta oavsett vad.. Inte ge upp. Jag tror att det är paniken många känner som gör att man inte ser alla möjligheter till lösningar.. Det blir lätt att man hamnar i hopplöshet och där ska man nog akta sig för att hamna.. Jag är inte ensam om min situation med arbetslöshet och ekonomisk fattigdom.. och allt vad det för med sig.

Jag ser vad hopplösheten kan ställa till med. Det är så jävla tragiskt att människor ska hamna där. Arbetslöshet.. Utförsäkrad.. Ekonomisk fattigdom.. Kan leda till isolering.. utanförskap.. skam..känslan av att inte ha ett värde.. missbruk.. sjukdom.. kriminalitet m m och när man inte orkar längre så avslutar man sitt liv.

Dom vuxnas håglöshet smittar av sig på barnen och det kan gå väldigt illa om man inte fångar upp dessa barn så fort som möjligt. Man måste fånga upp dessa familjer så fort som möjligt. Tyvärr så tror jag många gånger att det är skammen som sätter stora hinder för att hitta dessa familjer. Skammen gör också att man inte riktigt vågar söka hjälp.. Man skäms för att man har det så uselt. Man bygger upp fasader och sen så ser andra vad som fasaden döljer när katastrofen är ett faktum. Då kan det vara försent.

Jag vet att jag har en del läsare som sitter i liknade situation som jag gör. Till er vill jag säga.. Skäms inte… och låt aldrig någonsin.. låta någon inbilla er att vi är värdelösa eller andra klassens människor.. sådana människor existerar inte!!

KramKram!!

* På botten men känslan av lycka finns….

Det är rätt så illa just nu.. Värsta månaden hittills någonsin.. Men den lycka jag ändå känner just nu trots att jag inte är riktigt framme i mål är så jävla skön.. Det är den här känslan som kommer när man ännu en gång har fixat mat för några dagar och det utan att ha tagit några personliga lån just för att komma uppåt lite.. Jag startade med dryga tusenlappen efter att jag hade betalat räkningar och privata lån förra gången och klarat oss genom att sälja saker.. Har sagt nej till sponsring.. och lånerbjudanden.. Trots den absoluta botten så har jag klättrat uppåt under tiden.. Fan.. snacka om en skön känsla. Barnen har inte svultit utan fått mat i sig precis vart enda dag.. Det är det enda som är viktigt!!

Men någonting som gör mig ledsen är ju när vänner vänder ryggen till och är tysta.. precis som om dom känner ett slags tvång att hjälpa om dom har kontakt med mig.. Att det är bättre att låtsas om ingenting. Det är inte heller synd om mig.. fan heller. Om man frågar hur jag har det och jag svarar ärligt hur det är.. Varför ska jag ljuga?? Att få i ansiktet att ”Jag har det också dåligt ställt.. hejdå” När man inte har några tankar på att fråga om lån el annan hjälp..Det känns kasst.. när man bara ville ha en vän att prata med.. kunna ösa ur sig saker utan att det missförstås och att det tas för ett underförstått ”hjälp mig nu då för i helvete”

Men det är ju så att i nöden prövas ju vännen.. Finns dom inte kvar när det är illa så har dom ingenting i mitt liv att göra sen när det går bra. Nu handlar detta INTE om ekonomisk hjälp via lån el så.. Det handlar om det där andra.. Det som vänskap baseras på och det är ju inte pengar.. Nu handlar detta inte om alla mina vänner.. utan bara enstaka få.. Känslan kom inte bara nu.. utan den har funnits sen länge. Dom är väl egentligen inte vänner.. utan mera bekantskaper. Kanske är det jag som har missuppfattat vår relation..

Inför mig behöver ingen hålla tillbaka någonting eller tassa på tårna bara för att jag har det kasst just nu.. Jag känner en otrolig glädje över när det går bra för folk och att dom lyckas.. Jag är inte missunnsam för fem öre.. tvärtom.. det sporrar mig att fortsätta.. Det sporrar också när en del vill försöka strö salt i såren.. medvetet alltså. Då blir det lite som ”skrattar bäst den som skrattar sist” känsla. Karma ni vet.. Den kommer någon gång att bita dom i röven och det hårt och jag ska försöka låta bli att skratta då.. just för att inte själv behöva bli biten i röven.

Även om min ekonomi är i botten så har jag en ovärdelig rikedom i mitt liv.. Det är den som ger mig syre och håller mig vid liv. Utan den skulle jag inte klara mig. Mina barn.. och den lycka som kommer med ynnesten över att få vara deras mamma. Det finns ingen större rikedom.. Jag får ALDRIG ALDRIG någonsin glömma bort vad jag har.. Jag är ekonomiskt urfattig men så ofantligt rik ändå!!

Fredag idag.. Helgen är framför oss. Skönt!!

Var rädda om er själva och varandra!

Vi höres!!

* Tröttsamt detta.. med trötthet ju!!

Igår var jag så fruktansvärt trött att jag nästan trillade av pinnen.. Ja inte bokstavligt ”av pinnen” men ja ni förstår.. Det blir alltid så att luften går ur en rejält när man har sina moments av stresspåslag, på den vanliga stressen, för att hitta lösningar och när det sen löser sig med det akuta i stunden så dippar man rejält en liten stund och man samlar väl kraft då tills det är dags igen. Grönans berg och dalbana kan slänga sig i väggen för med min berg och dalbana får man en rejälare on the edge känsla.. Blah! Tur att man har ett någorlunda starkt psyke så att man klarar av dessa resor mentalt.. med dessa dryga dikeskörningar så att man alltid kommer upp på banan igen.

Någon kanske ser mig som en stor jävla loser med det liv jag har nu.. med arbetslöshet och ekonomisk fattigdom.. Men jag kan inte se mig som en sådan. Inte på långa vägar. Loser är väl den som inte försöker och skyller på andra och tar inte ansvaret över sin historia och nuvarande situation och som bara ser svart framför sig.. Loser är väl den också som inte kan skilja på sak och person och upplever andra som losers pga den ekonomiska situationen. Jag är inte min ekonomiska situation. Jag känner mig som en vinnare ganska ofta.. Trots att jag har det som jag har.. Kanske just därför att jag klarar av det som jag har. Känslan av vinst är riktat mot mig själv.. Inte att jag är eller känner mig som en vinnare över andra. Den egna känslan över sig själv är viktigast.. Att man känner stolthet över att man fixar det och har sitt jävlaranamma kvar.. även om man ses som en loser av några.

Lördag idag.. Det får bli lite städning eftersom Farmor och farfar kommer i morgon för att fira Elias som fyller 17 år på måndag. Tur att man har fått gratis 4 stora muffins från Hemköp med en sådan tackförattduärkund -kupong så att gossen får lite sött på måndag.. Haha. I morgon kommer farmor och farfar med den godaste farmor -tårtan, så tårta blir det. Han fyller ju inte direkt rätt tid i månaden för att det ska vara lätt för morsan.. Men han förstår och det är tur det. Som tur är så ska han åka på LAN i november el var det nu i oktober i Jönköping så han får redan nu på måndag en fin handskriven lapp med sponsringslöfte.. Det kommer han att gilla skarpt ju.. Han har ju betalat lanet redan för sina sommarjobbsspengar som han fick.

Nu kom Hanna med en film i handen.. DVD-spelaren hennes har ju gått sönder så hon ska se filmen på min dator. Det är nog bäst att hon får göra  det.. Tröttsamt med Hanna tjat för donnan ger sig ju inte i första taget =/ Jag vet precis vad hon ska få i julklapp så att jag får ha min dator i fred =)

Ha en toppen lördag och var rädda om er själva och varandra!!

* Jag blir ruinerad ju!!

Eller vänta lite.. Jag är ju det redan men om man kan bli extra mycket ruinerad så är jag på god väg dit nu.. Eller någonting ditåt! Bläh!!

Kollade igenom Hannas byxor (tights) för en stund sedan.. Och hon har massor och just precis vart enda av dom har hål.. Fy vad trött jag blir!! Dom hon har på sig idag har ett litet hål den med. Hon är ju specialist på att ta sönder sina kläder. Jag får ideligen skaffa nytt och nu börjar hennes paltor att ta slut så hon är inne på grabbarnas tröjor. Det fungerar ypperligt med dödskalle  t-shirts ju =)  Men dom har ju inga tights ju. Det tar så emot att köpa kläder till henne för jag vet att dom är snart sönder. Hon kan har på sig ett nytt plagg EN gång sen är den kaputt. Hon kan ju hitta en lös tråd och sen är det klippt. Nu har jag inte utrymme för klädinköp överhuvudtaget så behöver inte ens fundera på det. Men det har jag ju framför mig det och det suger!! Jag själv har några hela som hon kan ha så hon får väl ta sönder dom med.. Skitungen!!

Gör nu ingenting av detta. Jag vill prata fritt utan att det ska missförstås och säkerligen är det någon som gör det ändå.. Bara för att det är kuligare att ha en negativ uppfattning och sen spela ut alla sina egna tillkortakommanden på mig.. Var så god.. Enjoy your self.. please!! Snart kanske jag börjar ta betalt för den terapin så passa på nu medan den är gratis.  En gång för några år sedan så räckte det med att jag pratade om hur jäkla dyrt saffran var. Dubbelt så dyrt mot annars.. så fick bl a Sussi en anonym ( fast nu vet vi vem) kommentar på sin blogg om att det skulle vara mitt sätt att tigga saffran och andra saker av folk och folk gick på det. Tror jag skrev om det också.. Ids inte kolla just nu.

Det här är mitt liv.. som det ser ut just nu och jag skäms inte för att tala om alla problem som uppkommer när man har det knapert vid arbetslöshet. Men jag har i alla fall min självrespekt kvar och mitt mod att vara den jag är.. Framförallt så står jag för allt i mitt liv.. Det jag gör och det jag säger.

Jaha.. nu kom jag ur fokus lite.. Haha. Men som sagt var.. det där med Hannas kläder är ju ett gissel. Förhoppningsvis så växer det bort så småningom. Hon gör ju inte det med flit som ”Nu ska jag ta sönder” utan det är mera av att hon är lite på annat håll i tankarna när hon pillar sönder. Kikar på film och så hittar hon någonting som hon kan göra samtidigt.. och vips så är plagget färdigt för soporna. Eller så ramlar hon eller fastnar någonstans. Hade jag en vävstol så hade jag haft hemmet fullt med mattor.. och som tapeter med.. Haha. Det här vore ett bra tillfälle för ett klädföretag att kontakta mig.. Dom kommer att få en ypperlig testperson i Hanna.. Håller dom för henne ja så är dom värda att kallas kvalitétskläder.

Den 20:e ska Marcus och jag till optikern. Han behöver nog glasögon enl tester som skolsköterskan har gjort. Han har ju ont i huvudet emellanåt och det kan ju vara ett tecken på att han se lite sämre.. En najs utgift till men som tur så kommer nog inte hans glasögon gå på så enormt mycket.. Inte som mina. Jag har ju stort brytningsfel och är väldans närsynt. Sen så har jag också fått tantsyn på köpet. Ja det där med läsglasögon.. Har det inbyggt i glasen. Marcus glasögon inkl undersökning går väl på mellan 600-1000 kronor. Han har tidigare haft glasögon men det skedde någonting med hans ögon så han behövde inte bära dom längre men ögondoktorn sa att han kommer att behöva glasögon senare.. och nu är det nog senare. Inte nog med det.. Elias behöver också nya glasögon. Han har klagat länge på att han inte ser så bra med dom han har och det var ju några år sen sist så det är dags för han med. Han får nog följa med den 20:e och kolla synen.

Ett jobb vore ju bra att få nu på en gång.. Helst igår för nu kommer det att gå neråt igen.. Kommer jag att slå i botten tro? Fast vad kommer att hända då? Antagligen ingenting mera än att jag bara vänder blixtsnabbt och klättrar uppåt med blodiga naglar. Jag ger mig inte och att ligga kvar där på botten är inte min grej.

Och nej.. Inte tycka synd om oss nu.. Nehej för bövelen.. Jag fixar det. Det krävs bara lite extra av mig just nu och rätt fokus. Det här dryga livet blir lite som en tävling då hindren höjs emellanåt men jag är bra på att hoppa högt för att komma över och så är jag en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Jag får bara inte förlora!! Det här har blivit ett maraton jorden runt femhundra gånger.. men jag är uthållig och envis… Bara lite trött men man får tänka på att jag är rätt så gammal också.. Haha.

Nu ska jag börja lappa lite kläder.. Det som går att laga ska lagas. som tur är så är hon inte så petig.

Önskar er alla en toppen fortsättning på denna tisdag!

Sköt om er själva och varandra så hörs vi snart igen!

* Jag skulle faktiskt behöva…

En TIME OUT från mitt liv..

Nu menar jag inte någonting drastiskt bara en time out från det här vardagliga. Från det där som sysselsätter mig dygnet runt för det mesta. När jag vaknar så sätter det igång. Inte ens natten ger mig en fristad.. Jag drömmer om det när jag sover och jag drömmer om det när jag är vaken. Det tar så stor plats att vara sysselsatt ideligen.. att planera.. hoppas och att misslyckas.. att försöka igen och igen och igen och i…. så att mycket av det viktiga och det värdefulla kommer lite i skymundan. Som barnen.

Time out för ett tag vore välbehövligt. Blåsa ut skallen på att det där dryga. Inte behöva göra någonting annat än att leva och må bra. Just nu mår jag inte så bra som jag skulle kunna göra. Jag är så superstressad att kroppen säger ifrån. Jag sover för lite och känner mig HyperHypo hur man nu ska tolka det. Det här är inte bra alls. Jag kommer snart att gå sönder på något sätt om jag inte gör någonting åt detta.

Ska jag bara släppa allt och flyta med så gott det går. Det innebär ju att jag lägger kampen för jobb och flytt från Köping lite på hatthyllan.. Men det andra försvinner ju inte. Den här ekonomiska fattigdomen finns ju kvar som också sysselsätter en dygnet runt så jag måste ju fortsätta för någon time out blir det ju inte på långa vägar. Sitter som i en rävsax nu ju.

Jag kan fan inte acceptera vår situation. Den har pågått så länge nu.. alltså måste jag fortsätta. Stressen måste fortsätta.. och en time out finns inte på världskartan. Men jag skulle vilja ha det riktigt, riktigt mycket och det är väl ingen som klandrar mig för det..

En time out innebär ju inte att jag önskar jag satt någonstans på en resort med en paraplydrink i handen och hade det gott medan ungarna byggde sandslott vid stranden.. Allt finns ju kvar och stressar ändå. Nej menar en time out i skallen, inom mig själv och då kan jag gott vara hemma också.. Sitta på gården och ha Gårdsliv med ungarna.. En vardag med barn, skola, mat, tvätt osv osv…

En time out ett tag så att jag fick nya krafter och nya idéer.. För när man inte har någon som helst avbrott någonsin så tryter krafterna emellanåt.

Den här biten av mitt liv suger Gnuballe just nu.. BLÄH!!

Men det är som det är ändå.. Det är bara att kämpa vidare as usual. Ingenting blir ju bättre av att sluta kämpa.. Tvärtom ju. det kan ju bli katastrof modell större.

Nehepp.. Nu är klockan snart tio och tänkte nog väcka lite ungar snart. Elias har varit vaken sen länge och började på sitt sommarjobb redan 06:45. Tre ungar kvar att väcka.

Önskar er alla en toppen tisdag.

Sköt om er själva och varandra!!

KramKram!

* Up Close And Personal.. Part ???

Jag känner starkt  att det är nu det gäller. Inte nu på sekunden men nu under sommaren. Jag står stilla i mitt skrivande (bok) och har gjort den nu under en längre tid. Jag är fullständigt övertygad om att det beror på situationen som jag befinner mig i. Arbetslöshet och ekonomisk fattigdom. Den situationen där jag också står inspirationsmässigt stilla. Jag behöver förändringar och få utvecklas som människa. Genom jobb och nya utmaningar.

Bloggen är inte ett jobb. Jag ger er mina tankar och funderingar ändå.. Men inspirationen har börjat ge vika här med. En blogg behöver respons för att få kraft och utvecklas. Det är det som är bränslet men nu går jag lite liksom på ångorna.. Det räcker inte för att fortsätta i full fart. Jag gillar att blogga men det känns att inläggen inte är som tidigare. Det fattas någonting.. Texter.. om mina tankar och åsikter om saker som pågår omkring oss. Det här som är nu är inte riktigt jag.. Fel.. Det är jag men det är bara en liten bit av mig. Jag skulle vilja prestera mera men just nu funkar det inte riktigt med inspirationen.

Det kanske bara är bra att det är så.. Fokus behöver vara någon annanstans. Den ska vara koncentrerad på det som är lösningen på den här eländiga situationen jag befinner mig i som jag delar med mina barn. Leta lägenhet i Stockholm. Få jag bara ett boende så finns det en uppsjö av jobb. Jobb innebär ju pengar.. Pengar innebär ju att denna ekonomiska fattigdom går till historien. Oerhört tunga stenar som tynger mina axlar nu faller bort. Barnen får en gladare mamma och jag får gladare barn.

Det här är jobbigt. Det är en återkommande terror att varje månad gå igenom samma sak.. Leva på ingenting dom sista 7-10 dagarna.. Att räkna ner dagarna och sen timmarna tills pengarna kommer. Dom sista två dagarna håller man andan och tänker.. ”Lite till.. bara lite, lite till” Barnen får alltid äta sig mätta varje dag och det är just för att jag finner alltid lösningarna och dom små lånen som ger mat på bordet åt mina barn. Är specialist på att leva från hand till mun men det är inga självklara lösningar. Jag får kämpa en massa för att hitta dom. Nej fan.. Jag orkar inte så länge till.. Jag har kämpat och kämpat väl länge nu.. Nu är det dags.

Idag när barnen åkte och jag skrev mitt förra inlägg så var inte gråten långt borta. Det är inte så här mina barn ska ha sin barndom. I skuggan av min ekonomiska fattigdom. Där man tackar Gud att någon ger mina barn upplevelser och en chans att komma ifrån. Samtidigt tackar man för den lättnad jag fick att man sparar in på maten ..(och att barnen äntligen får mycket bra mat och grönsaker i några dagar) ..den kanske räcker nästan hela vägen fram.. om man har tur.. ja tills nästa gång man får pengar. Samtidigt som man tackar affären för att dom hade satt ner  ett paket med tjocka grillkorvar till 10:- för att dom har snart ett slutdatum.. Samtidigt som man tackar.. Tja allt möjligt. Och så känner man lite som eufori för att man har fått lite lättnad i kampen för att ungarna har åkt iväg.. och en stor smärtande ångestklump i bröstet för att man känner just så. Det är käpprätt åt helvete.

Mina barn märker inte av detta lika mycket som jag gör men dom har märkt att det har blivit kärvare på sista tiden. Ekonomin har ju försämrats lite av olika anledningar. Så man har lite mindre att röra sig med än tidigare. Man försöker ju dölja den här kampen. Barnen är rätt så nöjda och glada barn ändå.. Men dom har ju blivit större.. ja äldre och dom börjar känna konsekvenserna av detta. Kraven har blivit större.

Jag brukar inte be om hjälp men nu gör jag det. Jag har inga kontakter överhuvudtaget i Stockholm när det gäller boende. Inte annars heller. Är det någon som har det eller vet om något som är ledigt eller ska bli ledigt så mejla mig gärna sirpahotti@hotmail.com Tipsa mig. En hyresrätt med eget kontrakt eller en lägenhet eller hus i andra hand med med minst ett års kontrakt på. Får jag bara ett boende så har jag jobb. Tack finaste ni på förhand.

Nu ska jag stoppa Hanna Rosenknopp i säng.. och mig med.. snart!

Var rädda om er själva och varandra.

KramKram!