Etikettarkiv: Äventyr

* Älskade unge.. Det är din dag idag!!

Hipp Hipp hurra..
Idag så blir min älskade Marcus ♥ 11 år.. En stor kille nu =)

Här nedan är en text jag skrev när han fyllde nio år… Den får ni läsa idag också. Marcus gillar att läsa den och har redan, trots denna arla timma, hunnit med att göra det idag.. Så därför får ni den en gång till =)

Vi önskar er alla en mycket bra dag!!

KramKram!!

…för 2 år sedan när Han fyllde nio.

Älskade, vackra underbara du. Idag är det den dagen du väntat på. Du blir 9 år.

I nio år har jag haft dig.. Älskat dig och blivit älskad tillbaka. Vilken ynnest och lycka. Du är så klok, så rolig och kärleksfull. Du har så många ord med hjärtan i dig och du använder dom ofta. Underbara du!!

Du är mammas femte och sista barn och när du var lagom stor, och det var du i vecka 38, så försökte doktorerna sätta igång mamma för att mamma hade så ont av fogarna och dom krossade kotorna i ryggslutet. Mamma kunde ju inte gå mera än några få meter.. Sen var ju dina syskon så små så mamma behövde ju vara på benen. Vet du Älskade Marcus, mamma vart ju inlagd på en måndag och vi alla trodde att du skulle komma senast på tisdagen. Jag längtade så efter dig.

Jag visste att du var en kille och Marcus har du hetat sen det ögonblicket som doktorn sa att han såg en snopp =) Min Marcus.. Älskade unge!!
Det blev onsdag och ingen liten Marcus kom ut.. Doktorerna kliade sig i håret och undrade varför.. En blivande fembarnsmamma borde ju vara en lätt match för en igångsättning tillade doktorerna emellanåt.. I tre dagar hade dom ju försökt med alla möjliga medikament.  Doktorerna sa att du låg beredd för att komma ut. Du låg djup ner i födelsekanalen som dom  kallar en del av vägen ut.. Men nej.. Inget funkade.

Den fjärde dagen så beslutade dom sig att nu får det vara slut på väntandet. Så dom tog hål i den där säcken du låg i.. och gav mamma samtidigt medicin för att få igång värkarna som skulle föra dig ut i livet.. till mig och dina syskon.

Undrar om medicinerna hade ens börjat verka innan du bestämde sig för att det är dags..Mammor ska ju öppna sig 10 cm innan dom kan föda och jag tror det kom 7 cm på 30 minuter..  Det gjorde ont och emellanåt så trodde nog mamma att hon bara försvann ett ögonblick av smärta. Mamma ville inte ha bedövning för mamma kunde uthärda allt för din skull. Det kom ju så gott ur smärtan. Mamma ville känna allt det där med alla sinnen. Det var det ju värt. Fast lite fuskade mamma ibland och tog lite lustgas. Allt det där filmade Katri som var med.. Någonstans precis innan slutet så gjorde mamma tummen upp mot kameran och sträckte ut alla fem fingrar och smajlade så där fånig som mammor gör ibland..  Innan mamma tog i för absolut sista gången..

Du föddes Torsdagen den 17 oktober 2002 – Du vägde 3480 gram och var 50 cm lång. Vilken lycka… Tack livet för dig Marcus..

Jo Marcus, du kanske undrar vad tummen upp betydde och dom fem fingrarna.. Det var ett tecken till Katri om att nu är det dags för mamma att ta i för sista gången för att bli fembarnsmamma och att hon inte fick sluta att filma =)

Här ligger du då… för första gången på mammas mage.. Vi pustar ut bägge två.

Här får du på dig lite kläder… Du har blivit vägd.. Tempen hade tagits och andra vanliga kontroller har gjorts.

Det här ser kanske lite äckligt ut nu Marcus. Men det var detta som höll dig vid liv i nio månader. Moderkakan. Den där långa saken är navelsträngen och den satt ju fast på dig. Genom den så fick du mat från mamma.. Det kallas också för livets träd.. Ser du varför?? Navelsträngen är ju som en stam och blodkärlen är ju grenarna… Man kan äta upp den också fast mamma hoppade över den biten =) Man kan också gräva ner den och plantera träd över den. Visst blev den vacker nu när du vet lite mera om den? =)

Här ligger du nu…nerbäddad på BB avdelningen. Men där låg du inte länge.. Det var ju sköterskan som hade bäddat ner dig. Men så fort hon gick så tog mamma upp dig. Alla hucklen och dylikt åkte av dig. Bäst och varmast var det ju att ligga under mammas sjukhusskjorta direkt på mammas hud.. Där var det varmt och gott.  Resten av tiden sen på BB så låg du bredvid mamma … Både natt och dag. Givetvis låg vi inte nerbäddade hela dagen och natten. Men ofta ju.. Du skulle ha mammas tutte och den fick du när du ville.  Mammas säng sköt vi mot väggen så att det blev en liten myshörna och för att det är tryggare så.  Samma hemma tills du började klättra över mamma och trilla ur sängen =)

Nio år, Älskade Marcus, har det gått sen dom här bilderna på dig togs.. Ja inte den översta. Den var ju i Maj  som mamma tog det kortet.  I nio underbara år så har du funnits hos oss.  Tack Marcus för att du finns.

Hoppas din födelsedag bli helt fantastisk.. Vi ska ju fira dig i många dagar och en av dom dagarna blir bara din och min… Vi ska ut på äventyr en hel dag =)

VI ÄLSKAR DIG!!

Mamma… Petri, Elias, Johannes och Hanna

En sak till Marcus.. Vet du vad jag tror om att dom inte kunde få dig att födas dom tre första dagarna.. Du kom ju på den fjärde… torsdagen den 17:e okt.

Du vet mormor Laila.. Min mamma. Hon dog ju den 17 oktober för många år sedan.  Det är bara Petri som har träffat henne.. Ni andra hann ju inte det. Men hon ser ju er från hennes himmel. Du pratar ju ofta om henne och hur tråkigt det är att du inte fick träffa henne. Att du är lite ledsen för det. Du säger att hon finns där uppe som en ängel. Vet du gubben.. Det här var nog en hälsning från henne. Till dig.. mig och dina syskon. Du fick vara liksom en liten budbärare. Hade du fötts tidigare eller senare så hade nog inte hälsningen kommit fram.. Därför var det tvärstopp och doktorerna fick killa sig i huvudet bäst dom ville… fram till rätt dag.. Din födelsedag. Visst är det speciellt att vara en ängels budbärare. =)

Mormor lever ju kvar i mammas hjärta.. och i ditt…och dina syskons.

Vi tänder också ett ljus för mormor idag.
Vi tänker på  henne med stor Kärlek och tacksamhet.

* Agent Höna 007 på språng mot Jönköping.. Uppdrag: DreamHack!

Snart blir det att äntra taxin med Hanna.. Ett litet äventyr ju tycker hon.. Taxin kommer kvart i ett och klockan är bara 1i:36 just nu.. så hon hinner tjata sönder mina öron innan vi är på väg.. Tjata och det rejält också.. Huu, sickna typtag hon har lagt till med.. min lilla Rosenknopp.

Neee.. Vi ska inte till Jönköping men till Västerås och barnkliniken. Det är dags för den årliga hälsokontrollen. Vi åker sjukresa dit..Fast hon inte är sjuk. Det är ganska najs att åka nästan 4 mil för 85 kronor.. Det regnar ju här i Köping så vi slipper bli blöta =)

Gick iväg med Elias till tåget kl 06 i morse.. Kan ju inte lämna bara sovande ungar här hemma så jag väckte Johannes innan så att det är någon vaken. Det var inga problem. Det fanns andra på stationen som också skulle till Dreamhack i Jönköping misstänker jag.. Det släpades en del kuddar och datorer på perrongen =) Han meddelade för en stund sedan att han var helt framme på stället.. Så nu är det Dreamhack och LAN i 72 timmar..

Nu ska jag nog sätta lite fart.. Taxin kommer ju om en timma och ha en del att fixa innan..

Ha en finfin torsdag och var rädda om er!

KramKram!

* Mot Sherwoodskogen….

Vi ska ut på katt och husvakteri äventyr i Stockholm idag. Tåget går.. ja snart ju och har inte packat klart än.. Bäst att sätta fart nu.

Skriver mera i kväll när husfolket sitter och guppar på en båt, när katten är matad och huset inspekterat så att den står kvar stadigt =)

KramKram!

* Hemma nu…


Här är vi fortfarande hemma (i morse) Vi hade inte riktigt bestämt oss vart vi skulle åka… Johannes ville inte vara med på bild.

Vi hamnade här och det är så jäkla stort att jag vågade..Haha ( Fyyy var så rädd att jag nästan kräktes ju)

Är trött nu.. Fötterna värker.. Skallen är tom likaså plånboken men ungarna är nöjda.. och jag med för all del =)

Berättar mera i nästa inlägg för nu ska jag äntra soffan.. lägga fötterna högt och blunda..

Kram på er!!

* Dessa dryga maror….


Hualigen sicken dryg natt jag har haft det. Vaknat oändliga gånger och ibland av maror. Hjärtat höll på att dunka ur bröstet på mig dom gångerna. Alltid handlade det om död. Ond bråd död. Idag är det som det är och kommer att vara – En mycket, mycket trött dag.. Gäääsp!!

Idag så ska Hanna till Korttis. Jag går dit med henne vid 16 tiden. Känslorna är delade. Samtidigt som jag vill ha henne hemma så kommer det vara skönt att inte behöva släpa (bokstavligt sagt nu) på henne i Stockholm i morgon. Om vi kommer iväg. Det gäller ju att hela tiden hålla i handen och dra i henne. Hon kan ju bestämma sig för att gå väldigt saaaakta den donnan.. Hon är ju inte den allra lättaste tösen att dra på.. Sen kan hon ju plötsligt att få för sig att putsa skorna en 50 gånger på en sträcka av 100 meter..Haha. Hon låtsas som om det är smuts på dom som hon måste ta bort samtidigt som hon sneglar på mig under lugg.. Haha. skitungen testar en massa ju… =) och det går ju inte att skynda på henne. Drygt när man måste passa tider. Det är därför det är lättare att inte alltid ha henne med. Det blir jag och två pojkar i morgon och då blir det lite annorlunda att knalla omkring. Enklare. Elias han stannar hemma. Han anser sig för stor för sådana här äventyr som är planerade i helgen.. För stor för att knalla med morsan..=)

Nu ska jag börja packa Hannas korttisväska…

Hoppas ni alla får en underbar fredag!!

Sköt om er så hörs vi snart igen…

* Älskade Marcus!

Älskade, vackra underbara du. Idag är det den dagen du väntat på. Du blir 9 år.

I nio år har jag haft dig.. Älskat dig och blivit älskad tillbaka. Vilken ynnest och lycka. Du är så klok, så rolig och kärleksfull. Du har så många ord med hjärtan i dig och du använder dom ofta. Underbara du!!

Du är mammas femte och sista barn och när du var lagom stor, och det var du i vecka 38, så försökte doktorerna sätta igång mamma för att mamma hade så ont av fogarna och dom krossade kotorna i ryggslutet. Mamma kunde ju inte gå mera än några få meter.. Sen var ju dina syskon så små så mamma behövde ju vara på benen. Vet du Älskade Marcus, mamma vart ju inlagd på en måndag och vi alla trodde att du skulle komma senast på tisdagen. Jag längtade så efter dig.

Jag visste att du var en kille och Marcus har du hetat sen det ögonblicket som doktorn sa att han såg en snopp =) Min Marcus.. Älskade unge!!
Det blev onsdag och ingen liten Marcus kom ut.. Doktorerna kliade sig i håret och undrade varför.. En blivande fembarnsmamma borde ju vara en lätt match för en igångsättning tillade doktorerna emellanåt.. I tre dagar hade dom ju försökt med alla möjliga medikament.  Doktorerna sa att du låg beredd för att komma ut. Du låg djup ner i födelsekanalen som dom  kallar en del av vägen ut.. Men nej.. Inget funkade.

Den fjärde dagen så beslutade dom sig att nu får det vara slut på väntandet. Så dom tog hål i den där säcken du låg i.. och gav mamma samtidigt medicin för att få igång värkarna som skulle föra dig ut i livet.. till mig och dina syskon.

Undrar om medicinerna hade ens börjat verka innan du bestämde sig för att det är dags..Mammor ska ju öppna sig 10 cm innan dom kan föda och jag tror det kom 7 cm på 30 minuter..  Det gjorde ont och emellanåt så trodde nog mamma att hon bara försvann ett ögonblick av smärta. Mamma ville inte ha bedövning för mamma kunde uthärda allt för din skull. Det kom ju så gott ur smärtan. Mamma ville känna allt det där med alla sinnen. Det var det ju värt. Fast lite fuskade mamma ibland och tog lite lustgas. Allt det där filmade Katri som var med.. Någonstans precis innan slutet så gjorde mamma tummen upp mot kameran och sträckte ut alla fem fingrar och smajlade så där fånig som mammor gör ibland..  Innan mamma tog i för absolut sista gången..

Du föddes Torsdagen den 17 oktober 2002 – Du vägde 3480 gram och var 50 cm lång. Vilken lycka… Tack livet för dig Marcus..

Jo Marcus, du kanske undrar vad tummen upp betydde och dom fem fingrarna.. Det var ett tecken till Katri om att nu är det dags för mamma att ta i för sista gången för att bli fembarnsmamma och att hon inte fick sluta att filma =)

Här ligger du då… för första gången på mammas mage.. Vi pustar ut bägge två.

Här får du på dig lite kläder… Du har blivit vägd.. Tempen hade tagits och andra vanliga kontroller har gjorts.

Det här ser kanske lite äckligt ut nu Marcus. Men det var detta som höll dig vid liv i nio månader. Moderkakan. Den där långa saken är navelsträngen och den satt ju fast på dig. Genom den så fick du mat från mamma.. Det kallas också för livets träd.. Ser du varför?? Navelsträngen är ju som en stam och blodkärlen är ju grenarna… Man kan äta upp den också fast mamma hoppade över den biten =) Man kan också gräva ner den och plantera träd över den. Visst blev den vacker nu när du vet lite mera om den? =)

Här ligger du nu…nerbäddad på BB avdelningen. Men där låg du inte länge.. Det var ju sköterskan som hade bäddat ner dig. Men så fort hon gick så tog mamma upp dig. Alla hucklen och dylikt åkte av dig. Bäst och varmast var det ju att ligga under mammas sjukhusskjorta direkt på mammas hud.. Där var det varmt och gott.  Resten av tiden sen på BB så låg du bredvid mamma … Både natt och dag. Givetvis låg vi inte nerbäddade hela dagen och natten. Men ofta ju.. Du skulle ha mammas tutte och den fick du när du ville.  Mammas säng sköt vi mot väggen så att det blev en liten myshörna och för att det är tryggare så.  Samma hemma till du började klättra över mamma och trilla ur sängen =)

Nio år, Älskade Marcus, har det gått sen dom här bilderna på dig togs.. Ja inte den översta. Den var ju i Maj  som mamma tog det kortet.  I nio underbara år så har du funnits hos oss.  Tack Marcus för att du finns.

Hoppas din födelsedag bli helt fantastisk.. Vi ska ju fira dig i många dagar och en av dom dagarna blir bara din och min… Vi ska ut på äventyr en hel dag =)

VI ÄLSKAR DIG!!

Mamma… Petri, Elias, Johannes och Hanna

En sak till Marcus.. Vet du vad jag tror om att dom inte kunde få dig att födas dom tre första dagarna.. Du kom ju på den fjärde… torsdagen den 17:e okt.

Du vet mormor Laila.. Min mamma. Hon dog ju den 17 oktober för många år sedan.  Det är bara Petri som har träffat henne.. Ni andra hann ju inte det. Men hon ser ju er från hennes himmel. Du pratar ju ofta om henne och hur tråkigt det är att du inte fick träffa henne. Att du är lite ledsen för det. Du säger att hon finns där uppe som en ängel. Vet du gubben.. Det här var nog en hälsning från henne. Till dig.. mig och dina syskon. Du fick vara liksom en liten budbärare. Hade du fötts tidigare eller senare så hade nog inte hälsningen kommit fram.. Därför var det tvärstopp och doktorerna fick killa sig i huvudet bäst dom ville… fram till rätt dag.. Din födelsedag. Visst är det speciellt att vara en ängels budbärare. =)

Mormor lever ju kvar i mammas hjärta.. och i ditt…och dina syskons.

Vi tänder också ett ljus för mormor idag.
Vi tänker på  henne med stor Kärlek och tacksamhet.

* Road Trip…

En av mina drömmar är ju att jag ska kunna ta med mig mina barn.. Alla fem och göra en resa med bil upp till mina trakter i Finland. Att kunna göra det någon gång vore helt fantastiskt. Har drömt om detta under alla dessa år. Tidigare så var dom så små så det var ingen idé. Det skulle bara bli jobbigt med småttingar på en lång resa och så skulle dom glömma lika fort som dom upplevde det. Men nu börjar alla bli så stora.

Tänk att få ge mina barn dom minnena av vart mamma, jag alltså, är född.. vart hon bodde innan hon kom till Sverige. Visa byskolan där mamma gick i första klass. Visa vart Vaari (morfar) bodde, hans föräldrahem. Visa vart Mummis (Mormor) föräldrahem ligger och där mamma tillbringade sin barndomssomrar. Låta mina barn få ta del av släkthistorian på plats.

Låta mina barn får träffa Mormor för första gången vid hennes grav i Salla. Plantera lite blommor och så skulle jag berätta för mormor vilka underbara barn jag har och berätta för barnen också om henne.. hennes liv och visa att det är här uppe i norr hennes hjärta alltid var fast hon bodde och dog i Sverige.. Berätta om släktingarna som också har sin viloplats där.  Att inte enbart ge mina barn Gogglemaps bilder som minnen.. Utan helt riktiga minnen.. upplevda minnen. Det vore guld värt ju.

Just nu för tillfället så är inte resan realistisk att genomföra. Det kostar en massa och bil har jag ju inte. Men att drömma och planera i drömmen kostar ingenting faktiskt för sen när resan blir av så har man ju klarat av den biten i alla fall och då är det ju bara att dra =)

Vet ni.. jag blir tårögd bara jag tänker på resan.. Den ska bli av någon gång.. Det måste den. Men innan mina barn har sin egen familj. Då blir det nog svårt. Innan jag blir skruttig och oförmögen att ratta en bil och medan jag minns =) Vi har inga sådana minnen tillsammans allihopa.. Givetvis har vi andra. Men inga reseminnen mera än då dagsresor. Vi kunde t ex åka till Stockholm två somrar i rad och gå på Gröna Lund. Det var helt underbart. Det är värdefulla minnen det. Alla äventyr är en guldgruva i minnen.

Mina barn, utom Petri den stora grabben, har aldrig varit uppe i norr. Tror knappt dom har varit längre upp än Gävle eller så. Dom har aldrig sett midnattssolen. Har dom någonsin sett en flock renar bara så där?? Tror inte det. Dom har inte blivit attackerade av små, små knott under en tidig fisketur vid en bäck och druckit vatten direkt ur näven. Dom har aldrig knallat på en myr med vatten till anklarna och smaskat på hjortron. Åhh.. Det är så mycket jag skulle vilja visa mina barn och låta dom själva få uppleva det vackra och magiska där uppe i norr.

I mina drömmar så packar vi bilen tidigt en morgon och startar vårat äventyr. Vi skulle åka uppåt längst med kusten. Få svindel vid Högakustenbron. Övernatta vid någon camping längs med vägen när natten faller på. Vi ska inte ha bråttom utan vi tar dagen som den kommer. Vi vet inte hur lång resan kommer att vara.. En vecka eller tre… Kanske fyra.

Har förresten en triss i plånboken så håll tummarna . Snart hägrar tio veckors sommarlov för barnen =)

Någon gång ska det bli av.. Jag vet ju det.. Någon gång… =)

Sköt om er!!

KramKram!

* Det blir ett äventyr….

Vet ni.. Jag är ute och reser lite då och då.
Jag tankar en thermos med kaffe så ger jag mig i väg.. lång bort. Lämnar Köping och det gamla invanda och tar mig en andningspaus från vardagen här. Jag ser mig omkring i världen och det är så fint ska ni veta.. där ute.

Jag styr min färd mot Klippiga bergen ibland. Sen ett Hopp till New York.
Eller följer Route 66.. från början till slut. Jag tar mig en sväng till los Angeles och söker reda på 12305 5th. Helena Drive, Brentwood.. Det var där Marilyn Monroe dog. Jag sitter en stund utanför grinden. Ger henne en tanke av medmänsklighet. Hon var olycklig.. Var hon ens lycklig en stund i sitt liv?
Jag packar mina väskor för vidare färd (Läs: Fyller på kaffekoppen)

Tar en sväng hemåt.. Mot norra Finland.. Följer vägen från Salla till Tuohikylä. Den sträckan som jag åkt så många gånger.. Från när jag var liten och en del gånger när jag blev stor. Letar efter huset mitt i ingenstans. I den som jag hade mina barndomssomrar i. Den utan el och vatten. Den med utedass och bastu. Det syns lite vagt men jag vet att den är där.
Det är då det stora vemodet kommer in. Den sköljer över mig och jag frågar mig.. Kommer jag någonsin att återse stigarna jag trampade på som barn?
Det känns så sorgligt ett tag.

Men jag samlar mig för vidare färd… En snabb sväng till Sveavägen här  Köping så att allting fortfarande är OK.. Är ju ute och reser och har inte så där hundra koll just då =) Men dom här gatorna här har jag traskat nu så länge så det är inget nytt.. Fort iväg igen…

Tar mig en sväng till Stockholm.. Kollar så allt är Ok
Gata upp och gata ner går min färd.. Svänger av in i en gränd.
Känner igen… Ahh… Stockholm i mitt hjärta.. Vill bo här igen.

Till värmen igen.. En sväng till Miami och badar en stund.
Egyptens pyramider får sig ett besök. Hollywoodskylten höll jag ju på att missa så raskt tillbaka till dom regionerna igen. Kikar på vackra hus och drömmer mig bort. Tänk om.. att någon gång få bo sådär fint.. Tänk om!!

Jag flyger över berg och vackra landskap…
Djupdyker ner ibland så närgånget jag kan… Insuper allt det där fina.. främmande och exotiska… Allt det där som inte är Hemma.

Google Earth är mitt plan som jag grenslar så ofta jag kan…
Ni ser! Även om jag är ekonomiskt fattig så är jag en sann globetrotter ändå =)

Och det är faktiskt ett äventyr =)

Sköt om er!

KramKram!

* Åter Från Muminlandet i Åbo.. Finland.

Hemma igen här i lilla Köping  efter några underbara
men ack så VARMA dagar på resande fot… Det var det enda ”negativa”
Vi har varit till Muminlandet Hanna, jag och så min underbara vän Paula.

En varm och svettig Hanna kikar så koncentrerat på någon..
Vem kan det vara??

Det var inte mindre än Lilla My som stod där…
Hannas absoluta favorit…
Berättar mera om det stora som hände mellan dom senare… =)

Det var varmt.. Fruktansvärt varmt.. Svetten rann så fort man rörde sig.
Ja det rann ju fast man inte rörde sig =)
Dom några få skuggiga platserna på området var översållat med folk..
Många barn gick tappert omkring högröda av värmen…
Medan föräldrarna lommade bakom och önskade sig till kallare nejder..
Ja, så tror jag iaf… Haha
Och hur varmt hade dom det egentligen under dessa varma dräkter
Ja, som muminmamman och Co…. Hua!!

För att svalka av Hanna så fick hon bada i havet en tre gånger under dagen.
Det fanns bad i anslutning till Muminlandet.. Ja det tillhörde grejen.
Här sitter hon vid stranden och bryggan där Too Ticki har sitt Båthus.
Typ femtiometer bakom mig där jag stod så fanns det en mycket bättre strand… Där badade hon två gånger.
Men hon hoppade i här en gång…
Här var det stenigt och inte så badvänligt kanske…
Det var nog inte meningen att det skulle badas här heller..
Men hon satt här vid strandkanten och kastade sten… och det gick ju bra.

Ja här ser ni bättre… Står vid bryggan.. Ja vid Too Tickis båthus och fotar…
Där .. längst bort fanns det där braiga badet…
Här vid bryggan var det som sagt var stenigt och inte badvänligt.
Men att sitta i vattnet precis vid strandkanten och kasta sten går attans utmärkt ju =). Ni som ska dit med era barn ta för sjutton med badkläder till alla… er själv med så kan ni svalka av er när det blir för varmt.


Teater hann vi med också…”Den stora flygtävlingen”
Dom hade föreställningar regelbundet under dagen. Både på Finska och Svenska… Festcabaré hade dom också under dagen… flera gånger.


Här är Piratskeppet som tog dom större barnen till Äventyrsön Väiski.
Dit var vi aldrig men mina grabbar skulle säkerligen ha älskat den.
Dom är nog lite stora för Muminlandet dom filurerna..
Kanske inte Marcus då.. Han är ju sju, snart åtta… i höst..
Men Elias och Johannes om har åldern inne för Äventyrsön.

Hanna var otroligt duktig. Jätteduktig tös ju!!
Trodde hon skulle konstra mera faktiskt. Bli trött.. Inte orka gå.
Hon hade ju enbart sovit en dryga fem timmar på båten…
Sen en hel dag i Muminladet… sen resan tillbaka till båten på kvällen..
Inklusive en liten tågresa från området.. och bussresa till Muminparkeringen…. Bilresan till Åbo..
Väntandet i kön i bilen när vi skulle in på båten…och denna värme.
Lite gnäll vart det nu på slutet… Men det hör ju till när det är varmt.
Sen vart det mat på båten… Lite lek i bollhavet… och glass givetvis.
Sen somnade hon strax efter 22 och sov till typ 05:45 i morse..

Vi satt i bilen 06:15.  Båten var i hamn 06:30..
Paula skjutsade oss till tåget i centrala Stockholm…
Dit kom vi strax före sju… sa hejdå ute och gick in till Centralstationen.
Såg på infotavlan att vårat tåg skulle gå om åtta minuter..
Så det var bara och springa och köpa biljett och rusa till tåget
Som avgick 07:07 eller så..
Ja iaf så åkte den just när vi klivit på… Attans tur vi hade ju!!
Sen var vi hemma efter halv nio…

Hanna glömde bort att vi skulle vila lite när vi kom hem.
Hon var ju så trött på tåget hem så vi kom överens att vila lite =)
Nu sjunger hon för full hals i sitt rum… Så att vila och sova en stund
är bara att glömma… Skitungen då!! =)
Jag tror hon är attans, attans nöjd med hela upplevelsen…
Så som jag är och hoppas underbaraste Paula är det också…
Jag är överlycklig över att ha fått ge Hanna detta. Det känns finfint ju =)

Tog en massa bilder. Lägger ut dom snart i ett inlägg.

Önskar er alla en fantastisk dag!!

KramKram!

*Villka underbara vänner man har..

Paula kom men utan sin Kjelle som var tvungen att jobba
Med sig hade hon en present till mig.. En påse från ”Life”
Den innehöll ½ liter Chsisan och en burk Probioflex… för magen.
SÅ underbart omtänksamt… Tack Älskade Paula.
Ja och igår så ringde hon och sa att hon står med foten på en kontorsstol på
Stadsmissionen… En sådan där som kan hissas  för 150 kr
Frågade om jag ville ha den… Givet! Så nu sitter jag attans bra igen.
Hon visste ju att jag behövde… och hon skulle komma hit så hon kunde ta den i bilen…. Jag har ju ingen bil så att jag kan köpa… Får i sf släpa i famnen.
Den betalar jag… men bara att tänka så där ett snäpp längre..
Ja ni ser… En verklig vän.. Fina goa Paula.
Jag har faktiskt numera bara omtänksamma och goda vänner…
Dom ”dåliga” är avpolleterade. Det är dom som försöker stjäla energi jämt.

Givetvis så skulle Paula dra iväg med mig idag..
Fast jag bad om annat… ”Snälla dra inte iväg med mig någonstans nu” förmanade jag henne tidigare…Hahaha
När vi var i Stockholm hos henne så drog hon med oss till Korpberget… Stockholms HÖGSTA berg eller höjd heter det väl.. Huh! Haha
Jamen i alla fall så drog vill till Malmön och badade. Paula har ju bil…
Så underbart det var… Hanna var i hela tiden och jagade änder. =)
Marcus sprang omkring och lekte med en kompis som han hittade där.
Sen satt hon och jag på en bänk och pratade…
Tur att hon trotsade mig….Haha

Berättade för henne att Farmor och farfar har bjudit pojkarna till stugan i en vecka … 11-17 Juli… Hanna blir kvar med mig…
Så kom hon med förslaget om vi kanske skulle ta Hanna till Muminlandet i Åbo.. Så får hon också komma bort och få en upplevelse.
Gud vad underbart det skulle vara för Hanna.

Nu är det ju lite tveksamheter när det gäller ekonomin…
Har definitivt inte dom pengarna eftersom vi alla  ska till Gröna Lund i sommar.. Biljetter har vi redan.
Vi får ta reda på vad allting kostar och sen börja planera..
Ett barn kostar ju inte lika mycket som fyra barn..
Hon tjatar ju inte hela tiden om att köpa det och det…
Men jag måste försöka få till det… Hon skulle fullkomligt Älska det.
Får väl sälja min själ eller så  Eller hyra ut den..Hahah

Kollade priset nyss…

Kryssa och ha en skön dag i Åbo och Nådendal

I priset ingår

För två vuxna och två barn 3-12 år

  • Båtresa inkl C4-hytt Stockholm–Åbo t/r natt/dag
  • Entré till Muminvärlden för hela familjen
  • Tips: förhandsboka Viking Buffet frukost och middag till förmånligt förköpspris

Prisexempel 1520 kr/familj
Gäller söndag–onsdag 7/6-30/6 och 13/8-28/8 2010. Kvällsavgång. Tillägg avresa torsdag–lördag samt
1/7–12/8 2010.

…..

Det kanske blir billigare med ett barn…
och säkert  så tillkommer kostnaden för en ev bil som tas över…
Sen delar jag och Paula på kostnaden…
Sen tillkommer ju tågresa för mig… ca 300 kronor
Plus maten i några dagar… plus ev kostnad för bensin…
Ja det drar iväg…
Men på något sätt vill jag fixa detta.  För Hannas skull.
Det blir tydligen ingen stuga för henne alls i år.
Ja fixa för min skull med…
Det vore ju så underbart att återse mitt hemland <3
Ja och komma bort någonstans efter den här dryga pissiga sjukhalvåret..
På något sätt fixar det sig… Vet ju det.
Vet ju i sf att hösten kommer att bli tuffare än tufftufft.. men jag tar det i sf.
Det är ju ett val jag gör i så fall och står för det också…
Haha.. det riktigt pirrar i magen av förväntning på gamla tanten nu =)

Är det någon som vet om billigare alternativ
så hojta till för bövelen!!

Är ganska trött just nu… En mycket trött kärring är väl mera rätt.
Kanske av all friskluft, sol.. och vatten…haha
Eller så beror det på att min kropp envisas med att förblöda varje månad.
Mår piss varje gång.. som nu.. Magen kramppar konstant i tre dygn
innan det börjar avta… Jag är tröttare än vanligt… Svettig.. Urkasbläh!
Fan.. jag har gjort mitt när det gäller ungar
Så man borde ju ha en OFF – knapp när man väl har gjort sitt.
Men nu får jag snällt vänta tills skiten slutar… Bläh!! Haha
Det är ungarnas fel… Dom ger mig inte en chans att bli gammal =)

Det har varit en helt underbar dag idag…
Hoppas ni också har haft det bra!!
Nu blir det dom vanliga kvällsgöromålen…
En sen middag till ungarna… Sen hopp i lopplådan för dom små
Ja och för mig med garanterat…
Dom två stora lägger sig själva när dom blir trötta…

Tack Paula för idag.. Det var så underbart att träffa dig.

Var rädda om er!

KramKram!