Etikettarkiv: Belastningsregistret

* Någonting är fel!

Tibnor varslar här i Köping.

”På onsdagen blev det klart att Tibnor i Köping varslar personal i Köping. Totalt handlar det om 13 tillsvidareanställda personer vid anläggningen i Köping som varslas och MBL-förhandlingar med facket kommer att inledas snarast möjligt. Sju visstidsanställda i Köping kommer även att få gå när deras anställningstid är slut…”
Läs mera i länken –> HÄR

I slutet av november i år.. Nyss alltså, så Varslade Manpower för dom anställda som dom har hos Volvo Powertrain här i Köping..Läs  HÄR

Mitt inlägg om det: Fnaska eller Porrblogg

och så denna upplyftande information:

 Magazin24 29 Nov -11. Citerar lite därifrån.. Läs resten via länken.

”Hofors är Sveriges mest sårbara kommun med plats 290 på listan.
På plats 264 återfinns Surahammar och på plats 251 Köping.
Enligt rapporten så har kommunerna som är sårbara även dåliga förutsättningar att hantera kriser genom att jobb skapas i nya och växande företag.”

BAD BAD SANTA HAR VARIT I FARTEN IGEN.. lagom till Jul för många av mina medmänniskor. Ni har mina varmaste tankar.

Varför är jag inte förvånad över dessa bakslag för lilla Köping? Det går lite”utför” nu för mig (och andra i en liknande situation..) Jag är ju inte så attraktiv längre på arbetsmarknaden och jag sjunker längre och längre ner på skalan över dom attraktiva vid varje varsel känns det som.

Ensamstående med 4 hemmavarande barn. Två av dom har funktionshinder som kräver sitt. Kan enbart jobba dagtid och inom vissa timmar för att jag inte har barnomsorg. Nattis får jag inte för att jag inte har ett jobb och jobb får jag inte för att jag inte har Nattis. Bara det gör att det ryker en massa chanser för mig som inom vården. Det hjälper inte hur bra utbildad jag är. Det räcker inte att jag över 30 års erfarenhet av en massa inriktningar inom vården och det i sin tur gör mig duktig på det jag gör. Jag är duktig på annat också.. En massa annat. Men det finns inga jobb.

Ska jag skratta eller gråta? Det kommer bakslag efter bakslag nu och absolut i den sämsta tiden på året. Det har försvunnit ett helt barnbidrag. Visserligen väntad men borta likförbannat ändå. Min dator har gått sönder och jag kör nu emellanåt på grabbens skol-låne-MacBook. En ny badrumsdörr, material till karmar måste införskaffas. Det finns inga dörrar till dom nuvarande karmarna så därför karmar också.. plus kostnaden för en snickare i ett antal timmar och hutlösa timkostnader är det också. Allt detta till en kostnad av 3600:- Vi har nu nått den absoluta smärtgränsen när det gäller dörren. Det är tröttsamt att skita och duscha inför öppen ridå. Julen är snart här och ungarna önskar sig emellanåt orealistiska saker och plånboksfan är redan tom. Jag har t o m svårt att hitta spelsajter nu som bjuder på startbonus i riktiga pengar till sina spel. Har ju använt dom alla snart..Haha. Fast jag hittade en igår.. 888 någonting som bjöd på $8 men vann inget.

Jag berättar bakslagen för att ni ska få ett hum om vad det är för kostnader som drar ner mig djupare. Det är inte en femhundring precis. När man har jobbat sig upp till en rätt så ok nivå så kommer nästa bakslag. Glasögon som går sönder både en och två gånger på kort tid och som en gång så sprang en av grabbarna på ytterdörren i trapphuset, knäade glasrutan av misstag och vips så var en räkning på över 3000:- i min hand. Så där håller det på hela tiden. När det inte finns en buffert så är det kört ganska snabbt. Har man en buffert så fixar man sådant här. Utan buffert så försvinner tryggheten när man har fyra ungar som kan ställa till det. Det är en livboj som jag inte har än. Jag sjunker lite då och då ganska rejält och vägen upp är emellanåt ganska jobbig och lång. Fattar ni varför jag galopperar lite nu! Jag behövde bara läsa om varslet på Tibnor för att komma i form för detta inlägg. Mera arbetslöshet hit till Köping är ju lyckat.. Skit också!!

Jag är ingen slagen kvinna.. Långt ifrån. Men jag inser ju vissa saker och reagerar på det. Även om varslen inte berör mig direkt så berör det mig indirekt. Sen att den nedåtgående trenden på arbetsmarknaden bara fortsätter här i Köping är ju inte direkt upplyftande.

Jag får hitta nya vägar igen och pröva min vingar. Ett tag försökte jag med Stockholm och det fanns jobb för mig men det finns inga lägenheter. sen är det ju mycket svårt att flytta på grund av en ekonomi som inte finns. Det känns som om jag är fastnålad här i Köping. Jag måste hitta och pröva ett sätt att tjäna pengar på det jag redan gör – Blogga – medan jag söker. Om inte mina ord duger så är det ju fan också. Jag får börja videoblogga och få in lite reklampengar på det men det är ju inte många kronor per video det handlar om men pengar i alla fall. Man måste ha tjänat in 500:- el mera under en månad för utbetalning annars så flyttas pengarna till nästa månad. Så det dröjer nog några månader.. Med det är en bra början i alla fall. Risken finns väl att alla försvinner då.. Men det får vi välan se.

Jag gör vad som helst nu för att få en inkomst. Nästan.. ska jag väl tillägga. Ge mig ett uppdrag på bloggen så fixar jag det med bravur, om jag själv tror på det vill säga. Billig är jag också.. Bara jag får en matkasse extra per månad så krälar jag för mina arbetsgivare..Haha. Ja det sista får ni nog ta med en nypa salt ju =) Trött är jag i alla fall på detta. Jag har mina barn att försörja och dom är nog ganska trötta på detta dom med. Att för det mesta få avstå och nästan alltid få höra ”Det finns inte pengar..” Mina barn får mat varje dag och blir mätta så dom svälter inte eller lägger sig hungriga.. så det är inte det som detta handlar om. Visst är det mycket bra att lära sig att rätta kraven och önskningarna efter en minimal plånbok för ungarna. Men nästan en hel barndom är väl lite väl lång läroperiod.

Mina ungar är mycket tappra och dom har lärt sig att inte skämmas (inte så mycket i alla fall) och för det mesta finns det en bra förståelse för situationen men dom lackar givetvis ut emellanåt och det helt förståeligt. Jag kan inte klandra dom alls. Den stora grabben kom här om dagen och sa att han inte behöver få några julklappar i år så jag kunde hoppa över honom. FUCK.. Barn SKA önska oavsett vad.. Inte avstå från att önska och hoppas. Avstå kan vuxna gärna göra. Jag gör det mera än gärna.

Jag säger det ofta, och sen flera år tillbaka, när jag pratar om våran ekonomiska fattigdom att: Gör ingenting av denna information som ni får. En del nya läsare och dom som inte har läst här så länge kanske ser inlägg av denna sort som ett tiggar- och tyck synd om oss – inlägg. Vilket det absolut INTE är. Det är inte synd om oss alls. Vi kommer att ta detta ekonomiskt fattiga liv sen som en mycket bra erfarenhet och en stor tillgång att ha med oss in i framtiden. Vi vänder på steken och gör den positiv Jag måste lära mina barn att kämpa och inte ge upp. Jag måste lära dom att det finns annat än pengar som har ett stort värde. Jag måste lära dom att behålla hoppet inom sig. Det går väl rätt så bra emellanåt men det viktiga är ju att dom har ”tänket” med sig sen in i vuxenlivet sen. Det är ju en läroperiod hela barndomen.

Jag måste rusta mina barn mentalt bla för att klara av en eventuell arbetslöshet som många av dagens ungdomar råkar ut för. Det i sin tur kan ge en svår känsla av utanförskap. Det i sin tur kan leda den unga in i hopplöshet, kriminalitet och missbruk. Den här ekonomiska fattigdomen som jag har dragit in dom i.. måste vändas till en styrka. Jag måste stävja att dom blir känslomässiga offer för pappans missbruk och frånvaro. Två riskfaktorer i barnens liv – Ekonomisk fattigdom och Missbruk hos pappan.

Jag har en del jobb framför mig. Det är tungt emellanåt när känslorna är starka och svåra hos barnen. Men det är mina älskade barn och det viktigaste som finns och då orkar man. Blir dom offer så har jag misslyckats totalt. Jag vägrar låta det ske.

Dom är inte bortskämda men dom önskar ju och dom får emellanåt det dom vill ha. Dom får godis och läsk. Dom själva pantar burkar en massa.
Det duger så väl med en Eldorado chokladkaka för 5:- än en Marabou för 20:- Fast dom tycker att Marabou är tusen gånger godare. Dom önskar sig inte modekläder.. inte heller enbart sprillans nya kläder. Dom ser ett stort värde i det vi får från vänner och bekanta. Det som är begagnat. Det kan vara det absolut finaste dom haft någon gång.. i deras tycke m m.

Men dom kan ju också emellanåt bete sig som dom absolut värsta och bortskämdaste skitungarna som finns. Men dom är ju ungar av sin tid och det är en dyr tid vi lever i med alla dessa spel och dylikt som lockar. Det som ”alla har” och som kostar multum ska dom ”bara ha, därför att…” Jag brukar önska deras önskan när barnen farmor och farfar frågar  vad dom önskar sig. vid deras födelsedagar och vid Jul. Dom har fått cyklar och annat fint och dyrt av dom. Det som jag inte har råd med alls.

Mina barn säger inte ofta att vi är fattiga.. Dom säger ekonomiskt fattiga. Vi är ju rika på annat än pengar. Lillplutten säger ofta när det blir ett nej till honom att ”Det gör ingenting mamma. Vi har ju varandra och det är ju viktigast. Familjen är viktigast” Ibland så anar jag en liten besvikelse men den är inte stor.. Det känns som om jag är på rätt väg.

Jag ger er bara lite insyn i vårat liv som vanligt nu. En del känner nog igen sig och ser att dom inte är ensamma. Bara det kan ju ge lite ork att fortsätta för någon. Det är bara så det är och vi fixar det alltid på ett eller annat sätt. Vi har lärt oss att kämpa och behärskar nog det rätt så Ok.
Det är ju faktiskt så som en klok kvinna säger till mig emellanåt att:

”Det är inte hur man har det utan hur man tar det”

Orken finns, tro inget annat och jag skjuter fram mina gränser hela tiden i allting och tar nya friska tag. Men det börjar ju bli en smula trögare efter alla dessa år. Någonting trycker emot och ger ett motstånd.

Jag har bevakning på ”lediga jobb” ju på olika ”Hitta Jobb” sajter. Fick detta nyss från Karriärguiden.se:

Hej sirpahotti ,
Det finns 3 nya jobb som matchar din sökning.

Elektronikutvecklingsingenjör Företag SPM Instrument AB Plats Dalarnas län, Fler regioner Datum 07/12
På Forsknings & Utvecklingsavdelningen utvecklar vi avancerade mätsystem för stötpuls…

Läs mer Samordnare/distriktssköterska Företag Landstinget Västmanland    Plats Västmanlands län    Datum 07/12Landstinget Västmanland är en av länets största ar….

Läs mer Vi rekryterar! Företag Falu Kommun    Plats Dalarnas län, Fler regioner    Datum 07/12-

Tja.. Det är bara och välja och vraka.

Jag är inte ens femtio bast än.. Min hjärna hänger med rätt så hyfsat ju och jag är engagerad i massor med frågor så jag har inte tappat gnistan alls. Jag är ingen bakåtsträvare. Jag har hopp och min Finska SISU men likförbannat så sitter jag här. Det måste kanske innebära att det fattas någonting.. den där sista grejen. Jag måste komma på vad det är och det fort. Jag kan ju ha blivit lite hemmablind. Är det bloggen? Ger den hinder av något slag? Ska jag fimpa den rakt av? Inte pausa utan radera. Har ju inte ens en egen dator längre så att jag kan gott radera. Men det känns lite drastiskt men behövs det så gör jag det. Är jag lat? Nej, det tycker jag inte. Kräsen? Nope inte alls.

Jag är öppen och social. Jag är nog ganska trevlig och snäll, till vardags i alla fall =) och hjälper gärna till och är generös med det jag kan vara generös med. Jag är rak och ärlig och har inte något fuffens för mig, inte nu och inte tidigare. Jag förekommer inte alls i belastningsregistret. Jag har inga psykiska problem och är nog ganska stabil. Jag kan uttrycka mig i både tal och skrift, hyfsat i alla fall. Jag är självgående och klarar av att jobba självständigt. Jag är inte lågintelligent och saknar förmågor utan har ett testat IQ som ligger över genomsnittet. Jag är målmedveten och har mod nog att ifrågasätta det jag anser är fel öppet och med glöd. Jag står upp och kämpar för dom som har en svag röst som inte når riktigt fram. Har nog en del skinn på näsan. Jag ger aldrig upp.

Jag har ju ALLA förutsättningar för att INTE sitta här arbetslös och ekonomiskt urfattig. Men jag gör ju det likförbannat. Är det bara så att allting har sin tid och plats faktiskt? I kön står jag ju kvar men just nu går det lite väl sakta framåt i mitt tycke. Jag har försökt ta genvägar till lättnad genom att köpa lotter men det har inte fungerat alls.. Ja, det var ju väntat men det finns ju alltid en chans.. även om den är minimal.

Something is Wrong!!

Ta detta inte nu som ett gnäll-inlägg. Jag är ju generös så jag bjussar bla på en liten start till självrannsakan som inte riktigt har fått svar men jag fortsätter klura. Gör det bara för att jag kan och för att jag faktiskt vågar :P
Att våga rannsaka sig själv med jämna mellanrum kan ge värdefulla insikter om sig själv. Det är najs att faktiskt lära känna sig själv och kan man förstå sina egna brister och vad dom orsakar så kan dom ju rent av försvinna..

KramKram!