Etikettarkiv: FEBER

* Ett.. Två.. Tre och så nu den fjärde.

sjuk
Johannes åkte till sin kompis som bor på Mälartorget i förmiddags. Pratade med honom vid sex tiden i kväll och han hade blivit sjuk under dagen. Det fanns ingen som kunde skjutsa honom och det går inga bussar i den här i byhålan så det var bara och sätta fart på apostlahästarna för att möta honom.. Det är 4 km till Mälartorget och hann väl knalla hälften innan jag mötte honom.. så man fick sig en promenad nu i kväll. En mycket tung promenad. Både jag och Johannes såg och kände oss ganska eländiga ut när vi kom hem.

Vi ställer in allting denna vecka.. Det är ingen ide att ens tro att vi blir friska inom dom närmaste ett par tre dygnen. Jag har också fått feber och näsan är täppt samtidigt som den rinner som faen. Vi får istället satsa på påsklovet för gemensamma aktiviteter. Tycker så synd om ungarna.. Bli sjuka på sportlovet.. den som dom har längtat så mycket till.. Skit också!

Nu blir det soffläge..

Ha en fin fortsatt kväll!

images1images1

* Några ord så här den allra första lördagen i oktober och året skrivs 2013.

gc3a5rdsliv-6-juli-2013-046xx

Det är lite tufft på många plan just nu. Orken tas ner rejält av någon slags konstig förkylning som jag fick som grädden på moset. Småfebrig.. ont överallt och så, så fruktansvärt trött. Det är ju så här det alltid är.. När det är som minst lämpligt så…

Planer på trevligheter kommer antagligen att gå om intet och det är ju också en sak som är återkommande, det här med stupade planer. Van är man ju vid det här laget. Men livet är så emellanåt.

Men det finns en morgondag någon gång som har med sig det livgivande ljuset och lättnaden på alla plan, förhoppningsvis. Den väntar vi på med tillförsikt. Vi kämpar på..as usual.

Trist inlägg? Jomenvars.. Kan hålla med. Men så är det just nu – Trist. Men absolut inte hopplöst…  =)

Önskar er en underbar lördag!!

Var rädda om er själva och varandra!

KramKram!

* En stor &%?&# SUCK!

Sonen ringer och säger att han nog har blivit sjuk.. Han mår kasst.. kallsvettas och har ont i hela kroppen. Han skulle lägga sig runt tolv.. Det är lite varning där.. Om han planerar att lägga sig mitt upp i alltet redan första dagen.. Ja då mår han nog inte så bra..

Det slår aldrig fel! Allt vad vi planerar.. tillsammans el enskilt skiter sig på ett eller annat vis. Det är tydligen prövningarnas tid för oss.. Frågade om han ville hem men det ville han ju inte. Om detta inte är någonting högst tillfälligt och han blir sjuk så hämtar jag eller Petri hem honom med bil.. Drygt att åka tåg om man är febrig och hängig.. Det kommer flera Dreamhack i framtiden.. Nu gäller det att hålla tummarna riktigt hårt, att det bara är en sådan ”Landa.Efter.Resa.Kallsvettsfrossa” Mitt hjärta går sönder om han blir sjuk och såpass att han bör hämtas hem… Han har ju sparat pengar och planerat detta så länge nu.. och fixat det galant trots mager kassa i familjen! Det får bara inte skita sig nu!!  Dear life, have mercy.. Please!!

Törs man planera den där kryssningen i jul tro? Bläh! Usch vad less jag blir på allt detta men klart att vi törs planera!! En dag ska vi knäcka den där efterhängsna MrMurphy.. Oss knäcker han inte i alla fall. Men det är drygt när han försöker.

Så raskt till annat.. Det gick bra i Västerås på barnkliniken med Hanna. Det är en redig tös jag har =) Vi har haft samma läkare sen den dagen Hanna föddes.. Lika så med hjärtläkaren.. Nio timmar gammal var Hanna när vi träffade honom för första gången. Det är mycket fina och kompetenta läkare. Det känns mycket bra och tryggt!!

Tog lite foton idag men orkar inte ladda upp dom just nu. Trött är bara förnamnet.. Måste bara invänta samtalet från sonen sen blir det bingen.

Natti och var rädda om er själva och varandra..

Vi höres!

KramKram!

23:39

Hej Alla…

Nu börjar det gå åt rätt håll här hemma. Skönt det ju =) Alla våra höstlovsplaner sprack i tusen bitar men vi försöker att inte hänga läpp för det, vi har ju vanan inne när det gäller det där med bakslag.. Det blir heller inte bättre av det har vi lärt oss.

Hoppas ni alla har det bra!? Den första november redan och vi har jul nästa månad. Barnen längtar ju en massa och faktiskt jag med fast lite mera återhållsamt. Julen är ju lite dryg med tanke på att det kostar men så har det ju varit i all evighet ju så att komma undan går ju inte. Barnen är fullt införstådda med att resurser saknas så att dom får anpassa önskningarna lite. Det kommer att komma en tid när önskningar uppfylls men tills dess gör vi det bästa av situationen..

Året börjar ju ta slut också.. Skönt det ju. Ett riktigt, riktigt uselt år har det varit på många plan. Det började bra men sen så föll vi ner i mörker.. Mycket sorg och annat jobbigt har det varit. Men jag bestämmer här och nu att när vi skriver 2013 så ska det vara mitt och barnens år..

Jag har ju fullt upp här hemma när alla ungarna är hemmavid men jag ska försöka blogga lite då och då i alla fall =) Skolan börjar ju på måndag och då finns det lite mera tid att sitta här..

Önskar er alla en helt fantastisk fortsättning på denna torsdagskväll!

Var rädda om er själva och varandra så hörs vi snart igen.


* Det blir som det blir nu…

Har sjuka ungar.. Fast dom är bättre nu.. Skönt. Så attans träligt början på Höstlovet :( Det blir lite si och så med bloggandet just nu, har häcken full ju.. men snart är jag tillbaka.

Ha det så bra så länge..och var rädda om er!

* Om tjugo minuter…

Ska jag egentligen vara och prata om Downs Syndrom ur föräldraperspektiv på Ullvi Gymnasiet i en vård och omsorgsklass.
Men Marcus är  Så jag måste ställa in.

Sen så får man väl anta att resten kommer efter snart och så är det igång igen.. Det är tråkigt att Marcus är sjuk. Tråkigt att jag måste ställa in. Det är tråkväder ute…

Det är Torsdag i dag hela dagen och det innebär ju att det är Fredag i morgon och helgen hägrar..

Ha en helt fantastisk dag idag och ni alla är så värdefulla så var rädda om er själva och varandra!!

KramKram!!

* Den här söndagskvällen den 20 november 2011..

Hej Mina vänner..
Här ligger vi då för att göra söndagskväll med film. Johannes ville ta kort och jag passar på att blogga lite nu när filmen som vi alla kikar på är på pausad. Nöden kräver ju sitt emellanåt. Hanna mår inte så bra. Hon kräks av den höga febern och halsen gör ontont. Hon blir ju så förtvivlad när hon kräks. Det är alltså riktigt, riktigt jobbigt för henne att kräkas.. Det blir ju stopp i andningen och hon får panik. Stackars gumman! Jag somnade nu i kväll en timma i soffan med Hanna och vaknade med värsta skallebanken.. Den börjar ge med sig nu, det värsta är borta. Det blev en mycket splittrad natt, den som var, och det är väl därför huvudvärken kom. I morgon är det skola för tre barn. Skönt faktiskt.. Det blir lite lugnare här hemma =)  Kanske kan man ta sig en tupplur med Hanna då.. el två helst ju.. under dagen..

Nu är kisspausen slut och åter till filmen… (och jag tänker se på den medan jag blundar=) )

Sköt om er allihopa…

Kramar från oss alla till er alla!!

* En bra dag med ett kasst slut.

Trodde att helgens planer grusades av att Johannes och Marcus var krassa nu i veckan.. Men det var inte så illa så vi åkte till Västerås i morse med tåg för att hälsa på min pappa. En heldag i Västerås blev det. Min syster Merja kom också dit. Vi har inte träffats på ett tag.. Helt underbart att få träffa henne. Vi pratar i telefon givetvis emellanåt. Men den där riktiga kramen till en älskad syster kan man inte ge via telefon.


Marcus och Hanna skuttade upp tidigt i morse för färd till Västerås och Vaari (Morfar).. Johannes är med också men han gömde sig bakom mig. Elias hade inte tid att hänga på så han blev kvar hemma.

Lillasyster och storebror.. Hand i hand… ♥

Marcus… En ettrig och pratig liten kanalje.. munnen går i ett =)

I väntan på tåget.

Min älskade, älskade Pappa ♥

Pappa bjöd på tårta…

… men jag åt detta – Nötkött och bearnaisesås… Mumma ju :P Det här var ju inte den enda portionen.. Det blev två till :P

Hannas mandolinsolo hemma hos min pappa..:) Men kom ihåg .. Hanna sjunger från hjärtat. I henne går melodin precis som den ska.. Vi andra fattar det bara inte.. :) I slutet så kommer jag och min älskade Syster Merja en sväng i rutan. Pepplorna på hakan är en liten bieffekt av LCHF.. Nu är det bättre än tidigare. Dom försvinner nog så småningom när kroppen vant sig vid detta. Men fan, ser ju ut som en Crackfnask ju… Men jag lovar.. Har aldrig ens sett en crackpipa i verkligheten bara på CSI.. Haha

Det har varit en bra dag.. När vi skulle hem så shoppade vi kläder åt Johannes på NewYorker som ligger i Punkthuset.. Han hade ju kvar en del av dom pengarna som farmor och farfar gav han till kläder. Ja, barnen fick alla en klädslant av ett arv som farmorn deras hade fått för ett tag sedan.. Johannes börjar ju bli så stor och typ Lindexkläder är inte så poppis.

(Här vart det en paus i bloggskrivandet)

Nu är det så där tråkigt, tråkigt här hemma igen. Men jag ska väl tillägga att jag är inte förvånad alls. Det följer ett mönster som sällan slår fel. Vi alla är så trötta på det.. Innerligt trötta. Men vi hann i alla fall att hälsa på min pappa idag i Västerås. Det betyder så mycket för barnen och för mig. Tur att vi inte planerade in söndagen för då hade ungarna skrikigt högt av besvikelse… igen.

Titta på hennes blossande kinder. Hanna har fått jättehög feber nu i kväll.. men ändå så orkar hon var så här glad min tös. Hon säger också att hon har ont i halsen och hon låter grötig. Ont i magen har hon med och hon kräks lätt av hög feber.. så det är nog bara förbereda sig för en till hemma-med-sjuka-barn-vecka.. minst. Barn med Downs Syndrom har en tendens att få långa sjukperioder jmf med ska normala ungar. En vanlig infektion kan vara dubbelt så länge än för andra. Det kan ju bli både två och tre veckor. Det har ju blivit en del sådana perioder dom senaste 10 åren. Det börjar hos en och dom andra kommer efter en efter en och så har en månad gått. Förrförra julen så gick hela jullovet i sjukdom. En enda fjutt dag under barnens jullov så var det läge för att kunna gå ut och bara vara. Det var magsjuka på magsjuka. Blandat med Halsfluss och öroninflammation, hosta och gud vet allt. Den första blev sjuk igen när den fjärde la sin sista spya.. Sen kom nästa och…

Jag lider verkligen med mina barn när dom är sjuka och det har ingenting med dom att göra när jag själv håller jag på få spel emellanåt och vill bara skrika rakt ut. Det är ju inte ungarna man får spel på dom utan sjukdomarna som kommer innanför dom Hottska dörrarna. Livet liksom stannar upp och omvärlden finns bara där i periferin och man är inte delaktig alls på ett tag.. ja, som typ Big Brother. Planer förskjuts in i framtiden. Man kommer inte ut på evigheter. Man nästan gråter av lycka och tacksamhet när något barn kan skickas till skolan varje morgon.. så att inte alla fyra ligger sjuka samtidigt. Att någon iaf får en normal dag.. med skola och vänner.. skratt och lek.

Nu på tisdag ska vi till hjälpmedelscentralen i Västerås för att pröva ut tandemcykeln till Hanna och mig. Det är den andra tiden som vi har. Den första vart avbokad på grund av .. sjukdom.. Den kanske blir avbokad igen och då får vi nog inte tid förens till våren när risken för snö inte finns. Nu stod det i kallelsen att det blir inställt vid snö. Ett par andra i mitt tycke ”viktiga” möten är inbokade och troligen blir det inget av dom. Men det är så det bara är när höst och vinter virusarna slår till.  Så är det ju när man har barn. Men det borde ju räcka nu!

Det måste vara ett stort jävla fel på mig, seriöst alltså! Jag el barnen har inte haft någon avlastning alls under dom senaste tio åren när det gäller sjukdom i familjen och perioderna har varit så många och långa. Inte ens då när jag själv var så jobbigt sjuk en lång period i influensa, då jag enbart orkade se och planera typ 15 minuter in i framtiden. Då jag låg på alla fyra och spydde i buskarna av ansträngningen över att ha vistas upprätt en stund och gått 20 meter för att lämna Hanna till skolbussen. Alla mina sinnen övervakade barnen hela tiden.. Men jag var ändå inte närvarande. Inte ens då så kunde jag förmå mig att skaffa hjälp. En gång så hade jag faktiskt luren i handen och övervägde kraftigt att ringa ambulans till mig med tanken om att någon tar säkert hand om barnen för nu ger jag upp. Men jag gjorde det ju inte. Någon fick äran att handla åt mig någon gång faktiskt. Så här efteråt så säger jag bara: IDIOTI!

Kan själv är ju mitt motto. FUCK den rejält!! När jag kan så där duktigt så får barnen lida. Det är ju så det är om man tänker efter. Skit i mig personligen. Jag klarar mig alltid. Är en eller två sjuka samtidigt så får resten oftast lida av att någon är sjuk. Dom får irra omkring i en bubbla av andras sjukdom och hamnar i ett vänterum. Mycket ställs in. Jag är ju ensam vuxen här och kan inte dela mig i fyra mammor i vanliga fall heller. Är dom små sjuka så är jag oftast låst här hemma. Är dom två större sjuka så kan jag iaf gå ut på gården med dom andra en stund. Under vinterhalvåret så händer detta ofta ofta. Under våren och sommaren det nästan sjukfritt här. Någon enstaka grej bara.

Nu vart detta inlägg inte alls så som jag hade trott mig. Det som kom fanns ju inte i början.. Men tro mig.. Detta är inte ett gnällinlägg eller en klagosång över våran lite tuffa situation ibland.
Detta är självkritik.. Ingenting annat!

Jag skriver ju bara som det är hos oss utan krusiduller. Det som ni läser nu blir ett löfte till mina barn och läsande släktingar. Låt sen djungeltrumman dundra riktigt högt för dom som inte läser detta att  Sirpa Hotti i Köping kommer faktiskt att ringa hädanefter. Hon kommer att bli en lite bättre mamma.. så det så :)

Bara så att det inte missuppfattas. Jag har aldrig bett någon om hjälp. Det är inte så att jag har ringt och blivit nekad hjälp. Jag inser nu att jag måste göra det emellanåt för barnens skull. Om det tex blir långvarigt för Hanna, som är sjuk nu, så innebär oftast få sömntimmar för mig per natt och så vaket resten av tiden. Blir ju lite slak efter en tid.. Orken är inte som den ska. Man blir lite disträ. Man är inte en bra engagerad mamma. Ja ni förstår ju hur man kan bli emellanåt. Ska kanske också klargöra att detta handlar enbart om dom friska barnen så dom slipper ifrån sjukhärden en stund. Mina sjuka barn tar jag själv hand om.

Att skriva allt detta här på bloggen… tvingar mig att ringa.. Haha. Ett löfte är ju ett löfte.. Så är det ju bara så jag kommer inte att komma undan…

Puh! Nu är det lovat i alla fall =)

Nu blir det bingen.. en stund.. bredvid Hanna… Hon sover oroligt. Sätter sig upp lite då och då… yrar och pekar ut i tomma intet.. Febern är hög trots att jag gav henne medicin innan hon la sig. Stackars gumman min!! Det skär i hjärtat.. Hoppas detta blir kort nu.

NattiKram på er!!

Ps! Dom tidigare obesvarade kommentarerna får svar i morgon…

* Terrorhosta och barn LCHF.

Här är det hosta from hell för hela slanten. Elias, Marcus och så jag hostar i kapp.. framförallt på nätterna. I natt så blev det iaf toklite sömn för mig. Ett par timmar.. Men jag sov en liten stund nu på förmiddagen när Johannes och Hanna hade åkt till skolan. Vaknade jag inte av min egen hosta så av ungarnas i alla fall. Öronproppar vore ju en bra idé. Men jag tror i alla fall att Marcus är redo för skolan i morgon. Hosta kommer han säkerligen göra ett tag till men feber har han inte längre och mår nog ganska bra.. trots hostan. Det blir Elias kvar hemma. Han har ju den värsta hostan av oss alla. Trodde taket skulle lyfta i natt. Stackare!!

Hanna mår bra och Johannes med. Hanna ska ju till Korttis på fredag så hon får fortsätta att hålla sig frisk.

Kopierar här nedan lite från vad jag skrev på Facebook i våran ”underbara downs barn” grupp.. Är lite seg och orkar inte formulera en version hit också =)

 

Nu har jag och Hannas läkare kommit överens om att pröva LCHF – Kost till henne. Inte så där Jättestrikt men att ta bort eller minska drastiskt alla dom där stora kolhydratfällorna.. som pasta, ris, bröd, mjöl.. osv.. Men ändå inte överdriva fettet och proteinerna.. Hon har ju ett sug efter mat hela tiden. Vi har lås på kylskåpet men ändå så hittar hon in.. Antingen har hon knäckt koden eller så har syskonen glömt att låsa.. Suget gör det jobbigt för henne. Hennes ämnesomsättning är normal.

Det har gått jättebra hemma nu under dom två veckorna vi har trappat ner.. Här hemma äter hon inte längre saker som pasta..ris, potatis..bröd med maten utan jag gör mos på Broccoli och blomkål.. Var för sig eller tillsammans. Hon fullkomligt älskar det.. (Jag med=)) Fördelen med Hanna är ju att hon inte tröttnar på samma mat så fort.
Vill hon ha någonting mellan målen så är hon faktiskt nöjd med ett par tre ostskivor.. Tidigare så skulle hon ha MAT.. Inte smörgåsar eller frukt.. Samma till frukost.. MAT.
Hanna gillar inte mackor alls.. Hon kan käka en halv macka till frukost. Nu får hon sin Broccolimos och kallskuret som skinka.. el ost. Ger henne inte ägg så ofta men en omelett blir det ibland.

Broccolimos = Kokta broccolin.. lite, lite smör och lite, lite grädde.. Gaffelmosas så det är lite bitar i som ger tuggmotstånd.

Hannas skola – Särskolan här i Köping är suverän.. Dom ställer upp till hundra procent på detta. Skolbespisningen är lite skeptiska.. Efter höstlovet plockas tillbehör som pasta, ris, potatis och dyl ska bort helt. Hon älskar ju glass så vi får göra en röra av vispad grädde och bär som åker in i frysen en stund… Kött, fisk, skadjur m m får hon äta så mycket hon vill… plus grönsaker.. Bär och frukter i begränsad mängd. Ingen frukt till skolan utan en morot. Ingen saft el läsk.. Men ”vattenläsk” får hon.. Det älskar hon ju.. det är Ramlösa.

Det här ska hon inte hålla på med resten av sitt liv.. Utan tanken är att få bort suget och ovanan att käka i tid o otid. Sen när hon har gått ner så är tanken på att få henne att äta på ett annat sätt än tidigare.. Man liksom ”börjar om på nytt”
Nu undrar jag om det finns någon här som har erfarenhet av detta? Nu menar jag när det gäller deras barn.. Om det fungerade? Negativa effekter?? Tips? m m.

Det understrukna vill jag så gärna ha svar på.. Har ni erfarenhet.. så berätta gärna för mig.. Alltså erfarenhet med LCHF kost på barn.. Inte vuxna.

Det här verkar lovande. Hanna är ju så duktig och lite är borta av hennes okynnesätande. Nu ska vi pröva detta i ett par månader innan en utvärdering görs med läkaren. Har också bestämt mig för att hon får ha en gottisdag i veckan.

Testade en dag här i slutet av förra veckan hur hon reagerar om pojkarna äter Pizza som hon älskar. Hanna bjöds på annat vid bordet. Det var då ett par skivor kassler och så mos gjord av Blomkål och broccoli.. Jag vart så förvånad.. Hon brydde sig inte. Hon åt sitt blomkål-broccoli mos och kasslern med glädje och var så nöjd =) Puh!! Det underlättar enormt för då slipper man smyga.. Makaronifan är hon ju också men bara hon får sitt mos så struntar hon fullständigt i att det står en kastrull med makaroner på bordet =) Som det står i citatet så ska det inte bli en överdriven ökning av fett och protein som hos mig. Eventuellt en mycket liten ökning när det gäller Hanna eftersom hon ändå äter kolhydrater.
Jag är imponerad av min tös.. Mycket imponerad!!

Till kvällsmat blir det Köttfärssås med spaghetti till pojkarna. Vi tjejer käkar stekt lax med Gottemoset :P Ja och sallad till alla utom mig. Jag tar gottemos idag eftersom dagens skörd av kollisar är minimal so far.

Önskar er alla en underbar fortsättning av eran onsdag.

KramKram!

* Tja….

Det ser inte bättre ut än att tre gossar är hemma i morgon från skolan. Hanna är fortfarande frisk och det är ju bra. Hon blir väl sjuk sen lagom till Korttis nästa vecka på helgen. Att dom har hosta, feber och halsont samtidigt tyder väl mera på virus än tex halsfluss. Eller vad säger ni? Jag har iaf inte fått någon feber men hostar… Mår bra ändå. Det är som det är.. inget att gnälla över.

Ska försöka få till lite längre inlägg.. Har ju en del jag ruvar på som ska ut =) Men det får bli en annan dag då..

Ha en underbar fortsättning på Söndagen och en lika underbara början på nästa vecka..

KramKram!

 

 

Åsså en tröstebild till lilla mamma.. ja mig alltså!! :P
Jag har en känsla av att jag behöver ut och dejta snart..Haha
Ja inte för den skull era snuskhumrar!!.. Hua.. är för gammal för slitgörat ju :P  Men för att få en bridgekompis.. :P