Etikettarkiv: FÖRDOMAR

* Attention!! Vad är det vi egentligen ser?

Så här är det ju tyvärr i dagen skola. (Särskolan är inte inkluderad i detta)

Att se till varje barns enskilda behov, förmåga och ev funktionshinder borde ju vara A och O i skolan men så är det ju inte alltid. Det kostar.. Det finns en studieplan som ska följas oavsett vad. Lärarna stressar med att ”Detta måste jag lära ut denna period till alla elever” och så faller alltid några mellan stolarna för att dom inte ha fått den hjälpen… tiden.. lugnet.. förståelsen för deras eventuella funktionshinder.

Ansvaret kastas många gånger väldigt snabbt till föräldrar. Till Bup. Tillbaka till Bup trots diagnos. Till andra myndigheter.. ”Någonting står inte rätt till.. Vi har gjort vad vi har kunnat… Vi har inte resurser.. Inte personal.. Hur står det till hemma egentligen? osv”

Gjort vad dom har kunnat?? Ändå så svarar dom själva klart och tydligt på ”Någonting står inte rätt till..” Genom att det inte finns resurser i dagens skola för att täcka vissa barns behov. Det fattas kunskap och förståelse.. Barn hamnar utanför.. Blir utpekade.. Dom får en skev bild av sig själva.. Att det är fel på dom… Undvika skolan.. Skolk.. Trötthet.. Håglöshet.. Depression..

En del av dom här barnen hör vi högt och ljudligt. Vi hör dom i skolan.. omkring oss i samhället.. Men lyssnar vi? Förstår vi vad det är vi hör och ser? Eller ser vi bara odrägliga och ouppfostrade ungar? Ser bara vi slöa, korkade och lata ungar? Ser vi slappa föräldrar som inte tagit sitt ansvar? Ser vi dåliga hemförhållanden?

Det vi ser väldigt tydligt men missuppfattar grovt emellanåt är kanske ett osynligt funktionshinder hos det unga barnet.. Ungdomen. Det som vi alla måste få kunskap om och som vi måste lära oss att förstå. Samtidigt som förståelsen ökar..och vi börjar se det med lite andra ögon.. så minskar det egna funktionshindret som är baserat på dom rädslor och fördomar som finns.


Klicka på bilden så kommer ni dit.

* När inspirationen tryter och det är tungt…

Jag har mina små knep som jag tar fram då.. och hjärtat fylls av en obeskrivlig bubblande glädje över dessa människor som lyckades och som vågade visa vad dom kan.. När drömmar slår in är ju helt fantastiskt. Kan man känna annat än glädje över dessa människor?

Dom ger bla en stor käftsmäll åt fördomar som baseras på det visuella. Kolla t ex första videon Charlotte & Jonathan där Simon Cowell säger till damen bredvid.. ”Just when you think things couldn´t get any worse” När dessa två kommer in..
Samma rynkande näsa och blickar finns vid dom andra två..

Dom här tre nedan är mina topp tre favoriter som jag tar fram när det känns så där pissigt drygt.. Dom här människorna inspirerar en massa och jag är inte speciellt känslig men jag har aldrig någonsin lyckats att kolla på dessa fantastiska artister utan att stortjuta.. Sen finns det ju en del annat som inspirerar i mitt liv… Dom här små livlinorna som man har.. som nog dom flesta har i olika form.

Just i det ögonblicket dom slår knockout på alla öppnar mina tårkanaler big time.. Hur kände dom just då i det ögonblicket när deras drömmar slog in. Huu.. det måste ha varit en obeskrivlig känsla inom dom… Sådana här ögonblick fyller mig med glädje att se när drömmar slår in.. Och inte bara inom musiken utan drömmar överhuvudtaget.. spela roll vad drömmen är och ingen dröm är för liten eller värdelös för att ha och förverkligas.

* Ge mig mera tid.. Någon!!

Ahh.. Har en massa att göra hela tiden. Vart tog den där tiden vägen när man satt här framför datorn och bara slösurfade runt? Det är mycket nu och jag skulle kunna ge bort häften och ändå har nog kvar. Men å andra sidan.. så hålls min dryga rastlöshet lite i schack när man har fullt upp. Man hinner inte känna så mycket. Det är ett under om jag klarar mig från magsår.. Det är ju där i magen som stressen samlas och gör förbaskat ont just nu.

Jamen.. så hände det som händer varje år.. Det blev varmt helt plötsligt och ungarna står där och svettas i vinterskor fast det finns ju lufthål i några så dom borde ju gå att ha ett tag till =)  och så vinterjackor. Det är bara och pallra sig att köpa allt X 4 på en gång och det suger gnuballe just nu. Ätteläggen har ju vuxit enormt.. känns det i alla fall.. så det blir till och ekipera dom alla på en gång i år igen..och det nu snarast. Dom måste ju se anständiga ut i alla fall på pappas begravning och inte som några trashankar.

I morgon bitti blir det Västerås. Det gäller ”Pappasaker” En gång till efter i morgon blir det nog innan begravningen som är på torsdag nästa vecka. En vecka kvar innan vi ska följa pappa till sista vilan och det börjar kännas så där svårt och jobbigt igen. Det är mycket tankar just nu.

Pausade i bloggskrivandet och såg på debatten nyss på SVT1 som började kl 22. En del av det handlade om Downs syndrom. Ingenting nytt under solen i den debatten faktiskt. Det är kanske därför vi inte kommer någon vart? Nya tester på gång men det har vi ju vetat att det kommer att komma om inte attityderna förändras. Det här är i mitt tycke en solklar utveckling åt rasförädling. Det här är tillbakagång och smygutrotning av en grupp av människor med moderna metoder som hjälp.. men det kallas för positiv utveckling. Positiv för vem??

Vi väljer inte. Det är samhället som väljer åt oss och låter oss tro att det är vi själva. Läs gärna –>Vi fördummar oss själva. Lite mera om ämnet finns under TEMA: FOSTERDIAGNOSTIK.

Nu blir det bingen.. Upp tidigt och i väg sen till Västerås.

Var rädda om er själva och varandra.

* Åhh.. Dessa härliga ungar!!


Dom sjöng så fint och var så fina i kväll dom små i Östanåskyrkan. Det är så underbart att få höra alla dessa härliga ungar sjunga dessa fina sånger. Sen blev det ju fika och eftersom jag inte hade en tanke på att låta ungarna gottegrisa i sig dom sista örena så kritade jag dessa drycker och bullar till två ungar och så kaffe till mig. Två stannade hemma. Marcus hade blivit så ledsen om vi hade gått raka vägen hem. Vad ska man göra? Det suger att lägga dom sista pengarna på sådant ju.. så därför blev det ju så som det blev.

Jag hade inte hjärta att gå hem direkt efter kyrkan. Han hade ju uttryckt lite oro om detta för läraren.. Att mamma har nog inte råd med fikat på skolan.. Lillplutten då!! =( Hur många andra ungar i dagens Sverige går omkring med en sådan oro? Mina barn kan och vågar uttrycka oron inför andra och mig. Men alla kan inte det så därför blir orden osagda och oron större. Dom kan ju rent av ”inte vilja gå” fast dom vill.. Dom avstår och det är inte alls bra.. Utanförskap.

Jag tror folk kan ibland ta sådana här saker som en självklarhet att alla har råd att lägga ut pengar på fika i skolan. Men så är det ju inte. Många av mina medsystrar lånar så här nära barnbidraget och håller tyst. Men det gör inte jag. Jag tycker sådana här saker och framförallt det som hänger ihop med skolan är viktiga att ta upp.. Vi måste ju stävja känslan av utanförskap hos ungarna och att dessa dolda avgifter kommer upp till ytan för att förhoppningsvis försvinna samt att öka förståelsen för hur vi barnfamiljer har det när vi är ekonomiskt fattiga. Vi måste ha en rimlig chans att få hänga med utan att få ångest över att det kostar en massa. Ungarna ska inte behöva vara oroliga över en Luciafika i skolans regi..

Jag ringde aldrig i morse till Ullvigymnasiet utan knallade helt sonika dit. Jag hade ju tis, ons och torsdagens lektionstider i förvar. Hanna hann inte kludda över dom tiderna i alla fall =) Det var idag. Härliga ungdomar var det, frågvisa, kloka och mycket trevliga. Dom lyssnade uppmärksamt när jag pratade och efteråt så kännes det bara att.. Det här vill jag syssla med. Det känns alltid extra mycket efter att jag har pratat någonstans. Så känns det varje dag inom mig. Så jag ska väl pyssla med detta i någon form så länge det bara går och dom vill ha mig. Jag trivs enormt med att stå framför en klass eller andra och prata.

Jag brukar komma mycket bra överens med ungdomar över lag. Småungar ger mig bara gråa hår..Haha. Men just detta att gå ut med det jag har i kunskap och erfarenhet till just ungdomar i gymnasiet.. och på högstadiet. Det behöver ju inte vara ett vård och omsorgsprogram på gymnasiet utan alla ungdomar behöver få höra om tex funktionshindret Downs Syndrom ur ett föräldraperspektiv.

Att mala på om ren fakta är inte alltid så lyckat för att nå deras hjärtan och fånga deras intresse. Men berättar man om en vardag och tar små anekdoter ur den och spinner vidare på dom.. så är det nog mera intressant än bara ren fakta. Minst tre gånger måste mina lyssnare skratta.. så är det bara. Det är någonting som är ett måste ju =)

Köpings kommun kunde gott ge mig en projektanställning angående detta ju =) Att ge våra barn och ungdomar kunskap eller mera kunskap i funktionshinder kan ju bara vara bra. Jag tror jag är hyfsat bra på detta nu men jag kan nog blir attans bra om jag får fortsätta. Jag har inga som helst problem med att prata inför folk och jag kan min sak. Jag tror inte jag är så attans tråkig när jag pratar utan kan nog fånga deras uppmärksamhet, emellanåt i alla fall =) Måste bara ha lite träning i att komprimera allt. Kan ju står en hel dag och babbla på. Jag brinner ju för detta.. att berätta om DS och hur livet kan te sig för en familj som har en liten Huligansessa med just Downs Syndrom.

Det här är så viktigt.. Inte enbart få fram min familjs erfarenheter utan DS i allmänhet. Men jag utgår en del ifrån det vi har ju.. och sen från andra aspekter också.. även dom negativa. Mina personliga åsikter om tex fosterdiagnostik och den selektiva biten av den.. berör jag inte utan tar det i allmänhet..Men frågar dom så svarar jag givetvis hur jag ser på saken.

Människor med Downs Syndrom tillhör den största enskilda gruppen funktionshindrade med en specifik utvecklingsstörning. Antalet är stabilt och man kan väl räkna människor med DS som ett eget ”folkslag” nästan ju. Men det finns ju andra grupper som är väldigt stora dom med el utan utvecklingsstörning..Neuropsykiatriska funktionshinder  (NPF) som tex ADHD och Aspergers som är sk dolda funktionshinder. Hos personer med DS så syns det ju tydligt på utseendet och bara det skapar en del förståelse. Men barn med ADHD och Aspergers kan ju ses som odrägliga skitungar, ohyfsade och lata av både andra elever och personal på skolor. Det är ju inte bra. Man måste öka förståelsen för detta med, överallt. Jag har en del kunskap i detta och kan ta med en del av detta också i mina föreläsningar. Att prata om människosynen och våra värderingar och dom värdegrunder vi har i samhället är så viktigt.

Jag skulle kunna gå ut i klasser och berätta. Beta av klass efter klass i kommunen.. och så lärarna och annan personal på skolor och fritidshem samt rektorerna. För tänk så mycket okunskap jag har mött i mitt liv hos en del i bla bemötande och brister i kunskapen om vad funktionshindret står för. Givetvis finns inte okunskapen hos alla, hos många finns det en massa kunskap och stor portion sunt förnuft. Jag tror att många kan göra saker svårare än vad det är och behöver vara av den anledningen. Det blir ett hinder för alla. Jag har märkt att innan ens saker har prövats så har funktionshindret gjort det ogenomförbart. Man tror redan innan att det ger problem och inte kan genomföras. Helt självklara saker när det gäller dom sk normala ungarna.. får inte bli ”Det tänkte jag inte på” när det gäller barn med tex DS. Men det blir så ibland och det där med att ingå i ett sammanhang rasar brutalt. Dom står på sidan om. Attityderna måste förändras..

Jag kan bli den där ”fluortanten” som går runt i skolor =)

Köpings Kommun kan gott vara ett föredöme för andra kommuner och skapa ett sådant här Projekt. Vet inte om det finns någon annanstans redan.. Vet ni?? Om jag ska kunna hålla på med detta såsom jag vill så behövs det sponsring. En projektanställning eller annat. Kyrkan kan ju gå in med medel för att stödja olika projekt.. Kanske av denna sort då?

Här finns det ju en chans för Kommunen att vända lite på saker och ting ju.. Läs gärna ”Någonting är fel”

Är jag helt ute och cyklar i det blå nu? Tror inte det faktiskt. Min dröm är ju att en vacker dag så ska inte sådana som jag (och massor med andra föräldrar) behövas alls i informationssyfte för att minska okunskapen. Utopi? Ja, det är nog det.. fördomar, rädsla och okunskap kommer alltid att finnas i någon form.. om allting. Men vi behövs nu, i massor och överallt.

Allting måste börja med våra ungar.. Starten är där.

Jag fick denna underbara kasse idag när jag var klar.. Ser ni vad det är? Rosa bandet ju =) Tack snälla Elever, Catarina och Eva! Det var jättefint att få komma till er och jag gör gärna om det! KRAM på er!!


Ha det gott alla ni!!

KramKram!

* Kärlek är fint, vackert.. Underbart.

Än så har korttis ring och undrat vart Hanna är. Eller så har jag mött korttisperonall på stan när jag har varit på väg hem från fritte och dom utropar förvånat ”Hanna vad gör du här med mamma? Ska du inte vara på korttis?” Det var nära igen. Om inte Lena hade skickat ett mejl igår kväll med orden ” Vill bara checka att Hanna kommer till helgen” Ja då hade ett samtal från Korttis varit ett faktum där dom undrar vart Hanna är=)  Tur dom känner mig och vet hur glömsk jag är när det gäller Korttis =) Tack Lena!

Ja, så då blir det korttis i helgen för Hanna och det blir jag och triss i grabbar hemma. Jag måste fortsätta att röja. Nu är det svarta sopsäckar överallt igen. Lite till ska till tippen och sen ska jag väl vara klar för denna gång.

Jag ska börja planera in lite socialt vuxenliv snart. Har en fin vän i Stockholm, Renate. Vi ska göra Stockholms uteliv lite så där lagom osäkert. Haha, så det lät. Men vi har jättekul när vi träffas. Vi är lika galna bägge två så man behöver inte ”ta hänsyn” Haha.  Engelen i Gamla Stan är ett roligt ställe.. Där har vi haft skoj några gånger. Det var visserligen några år sen sist.. -07 tror jag. Ska vi dit gumman? Ja med resten av folket. Snygga transor har dom iaf. Man skulle ha varit kille så kunde man kanske ha varit en snygg tjej istället nu. Haha (Ta det ni inte så allvarligt nu.. Jag trivs som tjej ) Inget fel heller att vara en transa. Jag beundrar deras mod högt, alla dom som har vågat ”komma ut” med sin läggning. Det är inte lätt alla gånger att möta folks fördomar. Kanske känner man skam själv. Andra känner skam. Önskar bara många fler kunde våga. Det måste vara mycket jobbigt att trycka tillbaka sin sexuella tillhörighet. Att låtsas att man är någon annan än den man egentligen är. Vilket kön folk Älskar rör mig inte i ryggen. Kärlek är fint, vackert.. Underbart. Den är så, så rätt bara den inte skadar eller är olaglig. Spelar roll om det är kärlek mellan lika kön eller mellan man och kvinna. Lev och låt leva. Enkelt. Läs HÄR om en modig kvinna.

Nu ska jag börja packa en lite Korttisväska till fröken Hanna. Men först ska jag slita henne från en hästfilm och slänga henne i badet…

Ha en bra fortsättning på eran kväll!!

KramKram!

” Jag är inte dum i huvudet”

Aspergers Syndrom är ett sk dolt funktionshinder. Man kan inte se utanpå vem som är en ”Aspie”  Det som däremot syns är ju eventuella ”drag” som tillhör Syndromet Aspergers. Ibland så blir dom sedda som odrägliga och dumma personer, mindre vetande, vilket dom givetvis inte är. Fördomar och okunskap har kanske talat. Men en hel del är odiagnostiserade, ett stort mörkertal finns. Eller så har dom inte riktigt fått dom verktygen som behövs för att kunna hantera saker och ting. Det kan finnas dubbel och trippeldiagnoser som en ”Aspie” har. En av dom kan då vara ADHD. Eftersom Aspergers går under Autismspecktrat så kan man uttrycka lite som att ”Dom lever i våran värld på sina villkor” Till skillnad mot sk vanlig autism där personerna ”lever i sin egen värld”
Sen tror jag ärligt att alla människor har lite ”drag” av Aspergers Syndrom.

Forskare tror att både Albert Einstein och Isaac Newton kan ha haft Aspergers syndrom. Men eftersom inte diagnosen fanns då så går det inte få några säkra svar. Första fallet beskrevs på -40 talet och blev en erkänd diagnos så sent som 1994. Någonting som är säkert i alla fall är ju att nobelpristagaren i ekonomi 2002, Vernon. L. Smith, är en ”aspie” Så det där att dom skulle vara ”dumma” är ju tok. Dom är helt normal – eller högbegåvade människor.

HÄR kan du läsa på Attentions sidor om just Aspergers Syndrom.

Jag har en vän här ute i etern sen några år. En helt underbar, varm.. humoristisk kvinna och så klok med AS. Hon har hjälpt mig att förstå många saker under den här tiden. Hur människor med Aspergers kan fungera, tänka och vad som behövs. Hon har gav mig insikt och vetskap om en värld som jag egentligen inte visste så mycket om. Än idag så har jag en brist i min kunskap. Men man lär sig hela tiden olika saker. Det är finfint att veta och kunna förstå.

Här om dagen fick jag en kommentar av Joanna. En tjej några år över de tjugo med Aspergers. Där finns kunskap och massor med mera.. Om hur just hon fungerar med sin Aspergers. En helt vanlig tjej och så långt som man bara kan komma ifrån ”dum” med det där ”lilla speciella” som ca 4 promille av befolkningen har. Det är ju en hel del.

Så var så god.. HÄR har ni straight from the horse’s mouth om hur det är att leva som en ung kvinna i dagens Sverige med Aspergers Syndrom.

Tack Joanna för att du berättar och lär oss om livet som ”Aspie”

Var rädda om er!!

KramKram!

* Idag så minns vi.

Idag är det 10 år sen terrorn som drabbade många, många människor i New York. USA.. Många människor miste sitt liv och skadades. Attacken lämnade en oerhörd sorg efter sig hos anhöriga och vänner. Många barn förlorade ena föräldern. Många barn låg under sina mammors hjärtan när katastrofen slog till. Dom fick aldrig chansen att ha ett liv med sina pappor. En hel Nation var i sorg. Många runt om i världen kände nog någonting av en overklighetskänsla inom oss.

Många världen runt, tittade och tittade konstant på TV. Ett plan flög rakt in i WTC.. Efter en stund en till i det andra tornet. Jag frågade mig. Var det reprisen av den första jag såg? För inte kunde väl två plan ta ett varsitt torn nästan direkt efter varandra? Är det nyheter? Inte någon filmtrailer väl? Jag hamnade av en slump på en Nyhetskanal i USA.. Just när första attacken hade hänt.. Zappade överallt.. Dom svenska kanalerna.. Dom Finska.. Text TV… Samma sak överallt. Sakta började man ta in det fruktansvärda som hänt.

Det var så mycket sorg.. Så mycket tragik man såg om och om igen. Varje gång snördes hjärtat ihop i kramper och man ville bara gråta hejdlöst. Bilderna och ljuden av terrorn etsades fast i hjärnan och till slut så behövde man inte längre se på nyheterna. Man såg bilderna och hörde ljuden tydligt inom sig. Den förtvivlade sorgen. Alla varför? Det gjorde ont men aldrig att det ens var i närheten av hur det var för dom människorna som drabbades. Jag kommer aldrig att glömma den 11 September 2001.

Vi får aldrig glömma.Vi måste nog minnas all ondska som händer. För att få en påminnelse inom oss själva vad som är viktigt. Men vi får aldrig föra ondskans budskap vidare. Vi måste kämpa för Freden.. För friheten.. Demokratin. Vi måste kämpa mot Terrorism, terrorister vars syfte är ju att skada och sätta skräck i så många oskyldiga civila människor som möjligt för att nå sina egna politiska ideologier, vad det nu än kan vara. USA är långt borta. Man får aldrig lura sig själv att ”Det händer aldrig här” Det kan hända här. Det har hänt här. Vi har ju Oslo och Utöja i Norge som ett mycket färskt minne inom oss. Våra grannar.

Man måste börja någonstans och den allra bästa början är ju inom en själv. Många förlitar sig på andra för att dom ska sköta om den biten. Sen så för man sitt egna privata krig mot allt och alla som stör en ens vardag.
Har pratat om värderingar och om fördomar här. Det är det som jag menar med egna krig. Att ha en tolerans mot olikheter är nog en viktig förutsättning för att kämpa för just fred, frihet och demokrati.

Börjar vi inom oss själva.. för över det till våra barn och dom i sin tur.. Ja då är snöbollen i rullning. Man kan minska på det onda i samhället men man kan aldrig ta bort den helt. Tyvärr!

Vi mindes igår. Vi minns idag. Vi minns i morgon med..

Jag tänder ett ljus för alla dom som fallit offer för Terrorismen runt om i världen.

Var rädda om er själva och varandra!

* Who is Disabled?

* Vi fördummar oss själva.

Allmän förklaring om dom mänskliga rättigheterna.
Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
Artikel 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag
Artikel 3. Var och en har rätt till liv, frihet som en person i lagens mening.

Samtidigt som vi är rörande överens om detta så ger samhället möjlighet att selektera en grupp av människor.
 Det är motsägelsefullt. Det finns ingen konsekvens i det hela eftersom samhället underlättar bortsortering av barn med DS. Det har redan här skett en värdeminskning. KUB-Tester är ju enkom för att leta efter DS. Barnmorskor massutbildas för att kunna ge information om testet och DS. Dom är inte lika mycket värda som alla andra barn som gror under sina mödrars hjärta. Det är ju inte ett test som man får svar på om fostret har DS.. så där apropå. Lite liksom på köpet. Det är ett tydligt och riktat test mot DS.

Samma sak hade det varit nu för typ Aspergers syndrom och ADHD (Tar dom nu som enkla exempel) om vi hade tester för det. Det är sk neuropsykiatriska funktionshinder som kan ger ett mycket svårt liv för alla parter. Då skulle vi ha en diskussion liknade denna. Garanterat.  Sen kommer det och det… Vi är ute på mycket farligt vatten nu. Människovärdet för en del människor sänks bit för bit.

Man säger ibland att man vill inte ta bort människorna utan funktionshindret DS. Jag förstår tanken i och för sig.. i teorin. Men säger ändå Bull Shit… En bortförklaring för att kunna ha kvar sina egna argument mot DS. För att kanske slippa se människan med DS som en individ. Skulle alla göra ett KUB – test och abortera DS. Då utrotar vi personerna med DS. Det är ingen sjukdom. Det blir ju ett naturligt resultat av det. Om 20 år kan ju DS vara borta i Danmark. Vi är på väg dit så smått nu. Det är inte lika värde alls. Man ser ner på DS. Den är inte önskvärd i samhället.

Vad ger det för signaler till dom existerande personerna med DS?
Är dom ett undantag från allt det där fina med att vi är lika värda, just för att dom inte alltid förstår så bra?? Då menar jag inom oss själva… Blir dom ett undantag på grund av DS?

Vi sk normala har 46 kromosomer. DS har 47. Det är bara så det är från början. Vi med 46 har enorma funktionshinder emellanåt. Det är dom funktionshindren som kostar samhället en massa pengar. Ja om man nu skulle ta det ur en samhällsekonomisk synvinkel. Det är dom 46 kromosomerna som vi har som skapar oreda. Det är dom som skapar fördomarna. Hatet. Ja det finns en massa exempel på skit som vi skapar. 
Extrema exempel på utrotning av icke önskvärda personer av människor med 46 kromosomer är ju .. Hitlererans utrotning av tex Judar. Pol Pots utrotning av flera oönskade folkgrupper. Här är den inte så extrem.. Men det har börjat lite smått i och med att utvecklingen går framåt.. folk blir mera giriga efter att få ”Perfekta” barn. Barnen ska ju välkomnas utan att vi villkorar deras existens.
Tillägg: Ett förtydligande. Hitler och Pol Pot är extrema exempel på sk normalas ondska för att utrota icke önskvärda personer el folkgrupper.
Nu finns risken att samma sker här på ett sätt. Men då lite mera sofistikerat genom att forskningen går framåt.. Tog alla ett test för DS och tog dom bort det. Tja.. Faktum är ju att personer med DS kommer att utrotas. Våra krav kommer att öka. Nu säger jag inte att det skulle ev ske dom närmsta tio åren. Nej.. Det kommer att ta tid isf. Inte under min livstid. Kanske inte under mina barn livstid heller.. Ja om det nu skulle bli en utveckling åt det hållet. Slut på tillägg.

Hade vi en lag som en rättighet att välja kön. Vi säger att flickfoster aborteras mest. Skulle då inte kvinnan anses som mindre värd hos några? Eller om det var tvärtom.. Männen selekteras bort av majoriteten. Då är det ett hot mot att vi är lika värda. Alla är vi nog väldigt överens att en sådan selektering inte får förekomma. Eller hur? Könet finns i generna från begynnelsen. DS finns i generna från begynnelsen. Det är förbjudet i lag att ifrågasättas för sitt funktionshinder. Likaväl som det är förbjudet i lag att ifrågasättas för sitt kön.

I en del av dom argument mot DS som folk har baseras i mångt och mycket på okunskap. Det är rejäla vanföreställningar om DS personer ibland. Det är okunskapen och rädslorna som talar i min mening och att rätten till DS-selektering faktiskt finns. Utifrån dom rättigheter vi har i abortlagen så får folk göra vad dom vill faktiskt. Rättigheten har skapat rädsla. ”Det måste ju vara ett funktionshinder som är så jobbigt Jag vet många som har bittert ångrat sina val och dom valen baserades enbart på okunskap och att tester faktiskt finns. Den information man får av samhället är ju enbart rigid fakta. Den kan ju skrämma skiten ur folk. Den faktan ger ingen rättvis bild hur personer med DS fungerar.

Att DS personer har det svårt är en mycket felaktig fördom. Man har oftast en god social förmåga och ett välutvecklat känsloliv. Där kan dom fara illa ur den aspekten.. precis som vi sk normala. Livet är ju så för alla.. lite upp och lite ner. Men att dom skulle fara illa eller må dåligt rent allmänt på grund av DS är helt fel. Tvärtom. Dom är säkert lyckligare med sin tillvaro än vad både du och jag är. Om dom nu far illa så är det på grund av oss sk normala.. Våra fördomar. våran människosyn..osv… Att ha det som argument för att selektera bort håller inte hos mig iaf. Säg som det är istället. Att kvalitén på barnet duger inte. Men det är lite farligt att säga så öppet så därför skyller man ifrån sig på funktionshindret DS.

Alla vill inte ha DS barn.. så är det bara. Kan och får inte ens ifrågasätta det. Men dom lagliga testerna mot DS är helt emot det vad Mänskliga rättigheterna står för. Det finns ett ifrågasättande. Av funktionshindret DS och dom existerande personerna med DS. Om inte ett direkt så ett indirekt ifrågasättande. Det tydliga ifrågasättande har gömts undan genom att man har bakat in i en massa *tillägg och snurriga paragrafer i lagen. Vad som ändå sägs är ju du duger inte som du är.

Här trampar vi med våra lagliga rättigheter på en svag grupp i samhället. En grupp vars röst inte är så stark. Dom hörs inte riktigt om inte någon bär deras röst åt dom om deras rättigheter och deras människovärde. Vi är många som gör det. Det är våran förbannade mänskliga plikt att värna om dom utsatta. Att värna om dom svagaste och deras rättigheter borde ju bo inom oss naturlig. Istället så har vi blivit mera egocentriska i tanke och handling.

I djurriket så är det naturligt att dom svaga lämnas åt dess öde för att naturligt försvinna. Dom starkaste blir kvar. En nödvändighet för att stärka arten. Dom går på instinkt. Är det det vi håller på med att stärka våran ras?

Samhället måste ju byggas på olikheter. Det är ju det som gör den mänsklig!

Annars så fördummar vi oss själva.

(Sorry för lite upprepningar)

_____________________________________________
* En liten förklaring vad jag menar.

Diskrimineringslagen som kom 5 Juni 2008 säger:
”Lagens ändamål
1 §    Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfatt- ning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.



4 § . Indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet

Här någonstans så har dom existerande personerna med DS och deras funktionshinder blivit ett undantag.

Såsom jag ser det:
1 §. Bra i mitt tycke..så ska det vara.
4 § Det är här jag börjar fundera lite.  Någon missgynnas ju. Dom existerande personerna med DS. Dom ifrågasätts ju i lagen för sitt funktionshinder DS. Ett neutralt sätt (genom abortlagen och olika tillägg med undantag där) är ju att ge kvinnan fritt att bestämma hur hon vill ha det. Testa och selektera bort om hon vill. Man får ett frivilligt val att välja. Ett berättigat syfte och det medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.

I mitt tycke finns det inget berättigat syfte. För är det inte så att Fosterdiagnostiken är INTE till för att hitta perfekta ungar. Det är väl till för att förebygga lidande..Vems lidande? Barnets eller föräldrarnas?

Någon ( Fördomar?) har alltså bestämt att DS är ett lidande. Tvärtom är det väl?.. Det kan nog förknippas mera med livskvalité. Eller är det föräldrarnas eventuella lidande som ska selekteras bort??

Medlen som används och anses lämpliga och nödvändiga är ju bla KUB- test. För att uppnå önskat resultat. Önskat syfte. Att kunna selektera foster med DS. Ett ifrågasättande av just dom redan existerande personerna med DS.

Abortlagen gör dom till ett sk ”undantag” från detta. Där finns det som en rättighet för kvinnan för att kunna ha dom här valen med Selektiv fosterdiagnostik. Abortlagen kom ju till för att man valde just kvinnans rätt före fostrets ”skyddsvärde” till en gräns. Före det har inte fostret något skyddsvärde alls. Sen kan man tvista lite om gränserna är rätt eller fel, den är så hårfin. Fri abort fram till 18:e graviditesveckan. Efter det är det till 22 fulla veckor efter tillstånd. Ett praxis är att inte bevilja abort efter det. Men det finns undantag. Då ska det vara synnerliga skäl. Som avsaknad av tex lillhjärna. Några fall av trisomi 18 har beviljats eftersom skadorna var så svåra och barnet ansågs inte livsdugligt…. och några till skäl till under  98-99. Då kom 67 ansökningar och 12 av dom beviljades. Dom andra hade ett skyddsvärde, människovärde. Dom ansågs livsdugliga.

Undantagen i lagen bör i sf gälla foster med så svåra skador att det inte är förenligt med gott liv. Där det finns lidande, smärta och ett mycket kort liv för det ev barnet. Där det är mest humant för alla parter att avsluta. Är det dom undantagen som menas i lagen? Helt rätt i så fall! Men eftersom DS kan ses med dom testerna också så inkluderas DS automatiskt och ”av bara farten” från den kunskapen så infördes också riktade test mot DS. Helt fel!! DS bör ju rimligtvis vara undantag från just det undantaget.

Det är här jag tycker det har spårat ur. Kvinnas rätt har då gått före dom redan existerande personerna med DS och bla deras rätt till att inte bli ifrågasatta i lagen för funktionshindret DS

Av många skäl så är det motsägelsefullt mot allt vad fosterdiagnostiken bör står för. Den ska väl förebygga lidande för det eventuella barnet.
Vad finns det för lidande hos funktionshindret DS? Jämfört med dom sk normalas liv. Livet bör vara upp och ner för alla…Det är ju det som är livet. Annars så gick det monotoni i människan (Då kan man nog snacka om lidande) Det finns lidande i allas liv ALLAS på ett eller annat sätt. Det finns massa liv och livskvalité. Ett långt liv osv osv.. hos personernas med DS och deras liv.

Det här är människor som representerar i mångt och mycket det som hos (vissa av oss sk normala) gått förlorat för länge sedan. Motsatsen till våra sk normalas tillkortakommanden är emellanåt så tydlig hos dom. Dom dömer inte. Dom bejakar sitt liv just här och just nu.. Det är otroligt mycket glädje.. värme.. ärlighet. Tycker dom om dig som person så kan man banne mig vara helt säker på att dom gör det också. Vi andra kan vara hur falska som helst i det. Ena stunden så ägnar vi oss åt rövslickeri för att i nästa stund hugga kniven i ryggen på varandra. Det finns så mycket genuint och vackert i dom här människorna.. Dom representerar LIVSKVALITÈ i allra högsta grad (givetvis finns det undantag.. dom är ju människor) Sen tillkommer det ju olika sjukdomar och dyl som kan ta ner det en bit. Precis som för ALLA.

Mitt hjärta och förstånd skriker högt: Att hur kan man ens tänka tanken att tacka nej till dessa personer i vårat samhälle? (inte bara DS). För mig är det fullständig otänkbart. Jag skulle se det som en stor försämring i mitt liv om inte mångfalden fanns. Min livskvalité skulle bli sämre.
Argumenten håller inte för att lagligt selektera i mitt tycke.

Jag uppfattar tydligt att det är föräldrarnas ev uppfattning av lidande och att man k a n se DS på testerna som har gått före i frågan. Inte utifrån livsdugligheten för personer med DS.. Värdet på människor med DS och funktionshindret DS… har minskat.

Givetvis så kan man tolka lagar hur som helst ibland. Men jag har verkligen försökt att se det ur alla vinklar och vrår och kommer ändå fram till samma resultat.

”Ett flertal europeiska länder går mycket längre än Sverige. Exempelvis har Frankrike och Spanien ingen övre tidsgräns för att avsluta en graviditet med gravt skadade foster, men även foster med mindre missbildningar som gomspalt dödas i de sista graviditetsveckorna. ”


* Fördomar…

En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra. Vid brist på information om någon eller något använder man det lilla man vet för kategorisering och fyller på med allmänna
stereotyper – Fördomar är i grunden en överlevnadsinstinkt. De ska få oss att snabbt fatta beslut utifrån våra tidigare upplevda erfarenheter och på så vis tex. snabbt kunna avgöra om något/någon är farlig/hotfull och då ta oss därifrån.
(Orden är kopierade direkt från Wikipedia.)

Under en vecka som jag har pratat om detta så är det just detta jag har mött. Inte hos alla men hos många av dom som jag har diskuterat med. Så mycket okunskap som det fanns är fan beklagligt.
Ena undanflykten efter den andra kom för att kunna behålla sin uppfattning om dom funktionshindrade i synnerhet Downs syndrom. Det blev ett massivt förnekande om min frågeställning och det pratades hela tiden om annat. Det vill säga alla dom argument som är just deras fördom. Jag såg en rädsla och en otrolig okunskap. Ingen såg DS personerna som individer. Det dom såg var DS.

Jag sa ”Det behövs mera kunskap” Dom sa ”Vi är inte okunniga. Vi vet.”

Fick en kommentar:
”Postat den 2011/09/06 kl. 12:06 f m
Det är inte kränkande mot barn som har ds eftersom dom flesta av dom aldrig kommer att förstå vad fosterdiagnostik är för någonting. Du får inte glömma att dessa barn aldrig skulle klara sig själva i livet,därmed är dom för alltid utlämnade till andra personer för att få uppleva saker,jobba eller flytta hemifrån.

Dom flesta människor skulle aldrig vilja ha det så om dom kan välja och vill inte heller ha ett barn som kommer att få det så!

Mitt svar:

Japp, där kom det!! Dom förstår inte säger du. Du har dömt ut dom på funktionshindret. Människovärdet är inte baserat på funktionshindret utan på själva existensen. Det man pratar om överlag är ju det som nog skett som hos dig.. Att det finns en risk att människovärdet sänks för en grupp människor. Då stämmer ju den riskberäkningen. Då har vi rätt i våra antaganden. Det är på grund av sådana som dig som fördomar finns, rädslor finns. Det är på grund av sådana som dig som tex dom med DS har det svårt. DU och några till är INTE dom FLESTA..

Ett tips: Gå ut i livet istället för att sitta anonym bakom dataskärmen och på Familjeliv och se dig omkring.. Det finns en värld där ute som inte tycker som du….

Så vissa lagar ska man skita i.. Dom som baseras på Samhällets värdegrunder? Tänk orden Moral och Etik! Samhällets plikt! Att det är en rättighet att få den hjälp som man behöver oavsett funktionshinder. Men det som bara gagnar dig ska räknas fullt ut….

Ja, detta var bara ett exempel på fördomar och okunskap  i mitt tycke.

Minskar det människovärdet bara för att man inte alltid riktigt hänger med? Många förstår kränkningen mycket väl. Har tagit upp det otaliga gånger men eftersom dom vill hålla fast benhårt i sina fördomar så har dom inte lyssnat. Hade dom gjort det så hade deras egna argument inte hållit. En överlevnadsinstinkt för att slippa ta tag i sin rädsla..okunskap eller annat.. Min teori.

Ett exempel på en kommentar till under dom här dagarna:
”Nu kommer jag nog blir ”hatad” men jag uttrycker än en gång min egna personliga åsikt

Jag tycker vi borde införa en modern form av ättestupa. Bort med all ”skit”, handikapp som handikapp, sjukdomar som är ärftliga, sånt som påverkar människans funktionsduglighet, dvs kan man inte torka sig själv i arslet eller knyta sina egna skor och BIDRA till produktiviteten i samhället och bara kosta tid och pengar, så kanske man inte ska finnas till? ”

Sen säger jag inte att personer med handikapp inte är människor, men vi sätter olika värden på liven, se bara på andra samhällen där resurserna inte finns, vad händer med dem? Hade det inte varit bättre för dem, att inte finnas alls?

Många åsikter och fördomar är personliga och baseras på det ena än det andra… men dom kan också vara en specifik grupps fördom. Det är inte säkert man man egentligen står för dom i grund och botten men man får iaf en grupptillhörighet. Man betyder någonting i en grupp. Det är speciellt vanligt i olika forum. Det tyder på en inre osäkerhet. Detta allmänt nu.

Jag står med varsin fot i bägge lägren. Jag tycker fosterdiagnostik är bra till en viss del. När man letar efter någonting som inte är förenligt med gott liv. Det är ok att man letar efter skador på fostret som vid ev födsel ger ett mycket svårt, mycket kort och smärtfyllt liv. Där det är mest humant att avbryta för alla parter. Man ska väl förebygga lidande med fosterdiagnostiken? Inte att förädla våra ungar.

Men ta DS.. det är absolut inte likställt med det. Tvärtom. Oftast så har personer med DS ett mycket lyckligt och långt liv. Givetvis ingår vissa sjukdomar men det gör det väl hos sk normala också. Det finns ett okränkbart människovärde som det ska vara hos alla. Så därför står jag på den här sidan också.

Det som man anser som livskvalité behöver inte betyda att det är livskvalité för någon annan. Man måste sluta upp med att enbart se till sig själv och göra det till en allmän sanning. Ta mig som exempel. Jag tycker jag har hög livskvalité nu. Men grannen kanske tycker att om hon hade mitt liv så skulle hennes livskvalité inte vara så hög. Men jag ifrågasätter inte det. Det är så som hon ser och är inte en allmän uppfattning. Vi måste ge utrymme för andras känsla och upplevelser av livskvalité. En högst personlig sak.

Ja, jag tycker selektiv fosterdiagnostik mot DS är en värdeminskning av människovärdet i lagen.. och i vissa människors sinne.

Om detta ska fortsätta. Om vi får mera resurser att testa och selektera bort det som inte är önskvärt. Om människosynen utarmas. Om vi kvalitetssäkrar våra barn mot ev defekter med mera metoder. Då är vi snart på väg mot Rasbiologi – Rashygien.

Från Wikipedia
”År 1921 inrättades Statens institut för rasbiologi i Uppsala, världens första i sitt slag. Riksdagens båda kammare ansåg att ett rasbiologiskt institut skulle skydda mot inre fiender; defekta, asociala, abnorma och brottsliga människor. Institutet bestod av Lundborg som chef med professors titel med en statistiker, en genealog, en antropolog samt några biträden.[2] Forskarna bedrev studier av olika släkters och befolkningsgruppers livsbetingelser och utvecklingsmöjligheter och kartlade det biologiska arvets betydelse för sjukdomar och ärftlighet. Genom dessa utforskningar skulle man få en teoretisk förklaringsmodell till bland annat brottslighet, vanart, alkoholism, sinnessjukdom och annan så kallad undermålighet”
”1958 bytte institutet namn till Institutionen för medicinsk genetik och knöts till universitet.”

Risken finns onekligen i mitt tycke. Fast i mera förfinad och sofistikerad form. En form som passar det samhälle vi lever i nu. Får det här fäste och vi går bakåt i utvecklingen och tillbaka dit men vi intalar oss att vi går framåt.. och det med mera avancerade metoder än då tidigare.. Ja, då får vi ett samhälle med minskad (eller helt utan) tolerans. Vi har rätt så fint samhälle just nu.. Vi har bla åsiktsfrihet.. Ingen får ifrågasättas för sina åsikter om dom nu inte är en fara för dom bra värderingarna, värdegrunder som vi har. Dom som inte är en fara för dom mänskliga rättigheterna. Det som inte skadar någon grupp av människor eller demokratin. Rasistiska åsikter som exempel är att fördöma. Vi har lika värde och rättigheter.. osv… Kanske en extrem tanke men den är nog inte helt omöjlig i någon form.

Ändrat och tillägg: Vad vill vi ha för samhälle egentligen?? Mångfald eller enfald?

Det här är MINA tankar.. Min ÅSIKT.
Det innebär inte att jag inte respekterar någon med en annorlunda åsikt. Men jag behöver inte ha den som min egen övertygelse för det.

Vi får tycka som vi vill. Åsiktsfrihet är finfint!!

Det här som kommer nedan riktar sig enbart till dom som jag har haft denna diskussion med den senaste veckan:

Här får alla tala. Jag kan enbart svara på frågor utifrån vad jag känner i frågan. Om det sen i sin tur får er att gå i taket är ju synd. Jag är en rak människa. Jag har svårt att försköna mina åsikter så att det skulle passa alla. Kanske en nackdel ibland. Ibland vore det kanske smart att inte gå på med Käftsmällar. Ibland så är det nödvändigt för att få fram folks rätta jag =)  Gillar inte att gå som katten kring het gröt. Den här frågan som diskuteras sen en vecka är oerhört känsligt. En samvetsfråga. Jag förstår att min inställning är ett stort hot mot era intressen.

Jag ska försöka förklara skillnaden mellan Min fråga till er och era svar.

1. Jag pratar om DS. Om människovärde. Om en ev värdeminskning. Om det finns en risk att dom redan existerande personerna med DS ser det som att dom inte duger för att dom kan selekteras bort med lagliga medel. Om det har skett en inflation på människovärdet som faktiskt är okränkbart till personer med DS i attityderna hos folk. Har samhället tagit ställning just emot DS just på grund av denna inflation på funktionshindret DS. Om det finns ekonomiska aspekter med i selekteringen? Skulle samhället spara in pengar på att inte DS barn föds? Har det gått ”hysteri” i frågan om funktionshindret DS på grund av att det finns tester.Behövs mera kunskap…osv… Det var mina frågeställningar. Ingenting annat!
Hade samma ”hysteri” funnits om det inte fanns tester för DS utan istället för Aspergers Syndrom.. Eller ADHD.. (Exempel nu) Ja, jag tror faktiskt det.

2. Ni pratade enbart om kvinnans rätt att välja om dom vill ha ett barn med DS eller inte. Ni pratar om kostnaderna för samhället för att dom finns. Att dom tar stora resurser i besittning. Ni pratar om hur jobbigt ni skulle få det..och fick inte ni jobbigt så skulle barnet med DS får det. och fick inte barnet med DS eller ni det jobbigt så fick eventuella syskon det jobbigt..En massa argument mot DS och därför bör dom selekteras bort. Ingenting om min frågeställning.

Ni utgår från er själva och era eventuella val i den Lagstiftning som finns.. Där att selektera bort DS finns som en rättighet.

Jag utgår från personerna med DS. Bad er att tänka en stund ur ett annat perspektiv och hoppa över era eventuella val och orsaker.

Seriöst. Jag tycker det är två olika sidor, diskussioner som man kan separera även om dom diskussionerna hör ihop i det stora alltet NU. Är det verkligen bara jag som kan sära dom här två sakerna? Att ta frågan utan att gå på personliga val och orsaker. Att bara ta DS personen i beaktning och utgå från det. Att försöka sätta sig in i dom här redan existerande DS personernas situation och framtiden m m. Dom är människor.

Tillägg: En tanke:  Är det så att man inte vill se personerna med DS som värdefulla personer. Okränkbara personer..Livsdugliga personer. Som individer med helt normala känslor. I dom finns ingen utvecklingsstörning. Är det därför min frågeställning undveks hela tiden. För om man gjorde det så kunde man inte längre rättfärdiga sina egna argument? Observera nu för sjutton att det inte är ett påstående.. Det är en fundering.. En fråga..

Sen är det ju upp till var och en att vilja eller inte vilja ha barn med DS. Jag lägger mig inte i den frågan. Samma med om man vill enbart ha pojkar eller flickor… eller en Åsna. Könsselekteringen pågår också här till en del men inte som en rättighet i lag. Den pågår också tex i Indien där kvinnan har lägre värde än männen. dom könsselektiva aborterna där ökar.. Det är fruktansvärt. Människosynen är på ett helt annat plan än här.