Tag Archives: Frustration

* Fnaska eller Porrblogg?

Läste detta i Magazin24 i dag.. Bbl/At säger så HÄR.

Ännu mera folk som ska ut i arbetslösheten. Ännu mera konkurrens om jobben.. Dom som inte finns. Upplyftande som fan. Sicken Julklapp till dom som drabbas. BAD BAD SANTA har varit i farten..

Jag gick och köpte en trisslotta som var en Nitlotta i rena frustrationen för att hitta en enkel väg ut.. för jag hungrar efter förändringar.. Jag är Vrålhungrig. Men jag inser mer och mer att Köping inte kan mätta min hunger. Jag svälter. Men jag har inte gett upp alls. Det tillhör inte min natur. Jag får söka efter vägar som jag inte har har haft som alternativ tidigare. Får väl börja fnaska eller starta en porrblogg och ta inträde. :P Haha.. Nejdå kanske inte det men någonting måste bara ske och det nu.
Jag får inte ens tag på en fattig karl så det det är med att gifta sig rik är väl helt uteslutet.. Haha.

Nu beklagar jag mig inte över min situation.. Nope, jag slår näven i bordet inom mig själv igen om ni inte redan har förstått det. För att inte hamna på villovägar. PANG! Där satt den kanske lite tydligare.

För att börja med den akuta situationen.. alltså den här vanliga vardagen som vi har så ska jag börja med Bloppis här.. Jag har ett par sexiga skinnstövlar att sälja :P Sen var det nog ingenting mera för resten av tjockislivs kläderna har jag gett bort till en kvinna ”på stan” Ja, det var innan jag tänkte dom här bloppistankarna. Men jag ska nog fundera ut lite och rota i gömmorna.. Så jag återkommer till det. Jamen hallå .. Har ju en himla massa böcker som jag gott och väl kan sälja.. Nya som gamla. Har ingen bokhylla att ställa dom i så dom ligger i kassar i garderoben. Den stora bokhyllan sålde jag ju =) Böckerna är inte nödvändiga heller. Får bara mera plats i klädkammaren.. så det är ju en fördel..

Vad mera kan göras?? Ja, medan man söker jobb som inte finns, för att få upp ekonomin en smula. Jag får ta mig en ordentlig funderare på det. Måla tavlor kanske.. Lite färg hit än dit och stirrande ögon som poppar upp lite var stans.. som Carolina Gynnings tavlor. Det ska jag väl kunna åstadkomma. Det är fina tavlor så jag menar ingenting negativt. Fast jag får börja smått på kopieringspapper.. Dukar kostar ju en massa. Det kan ju vara en god investering dom där kopieringspapperstavlorna.. ”En tidig Sirpa Hotti” kanske finns sen på Bukowskis..Haha :P Tar emot beställningar redan nu.. Innan Hanna tar slut på alla papper. Jamen hörrni.. man vet ju aldrig.. Hehe

Jag vet inte, men är jag trött nu tro? och bör allvarligt tänka på att gå och sova snart.. Det verkar lite som så.. Haha

Har förresten fått en föreläsning till, om funktionshindret Downs syndrom ur föräldraperspektiv. Dom ringde igår. På samma skola som sist här i Köping.. Men jag tar ju inte betalt än.. Jag blev så glad över att dom ville ha mig igen. Det är ju ett gott tecken om något =)

En dag så ska jag stå där med näven i luften… För jag är ingen loser!
Fast egentligen står jag ju där redan.. på ett sätt. Måste bara lära mig texten utantill så att den kommer klockrent sen =)

Till finaste Ina nu… Bosatt i New York. Jag sa till dig tidigare i en kommentar att jag skulle vilja bjuda dig på en Manhattan på Manhattan en dag el någonting liknande åt det hållet… Flytta Inte för bövelen nu.. för jag kommer att kunna komma en dag.. en dag  ;)

.

The winner takes it all
The loser standing small
Beside the victory
That’s her destiny

Ha en skön fortsättning på natten.
Fredag i dag.. sen helg =)

Uret visar 00:11 och det är den 25 November 2011.

KramKram!!

* En bra dag med ett kasst slut.

Trodde att helgens planer grusades av att Johannes och Marcus var krassa nu i veckan.. Men det var inte så illa så vi åkte till Västerås i morse med tåg för att hälsa på min pappa. En heldag i Västerås blev det. Min syster Merja kom också dit. Vi har inte träffats på ett tag.. Helt underbart att få träffa henne. Vi pratar i telefon givetvis emellanåt. Men den där riktiga kramen till en älskad syster kan man inte ge via telefon.


Marcus och Hanna skuttade upp tidigt i morse för färd till Västerås och Vaari (Morfar).. Johannes är med också men han gömde sig bakom mig. Elias hade inte tid att hänga på så han blev kvar hemma.

Lillasyster och storebror.. Hand i hand… ♥

Marcus… En ettrig och pratig liten kanalje.. munnen går i ett =)

I väntan på tåget.

Min älskade, älskade Pappa ♥

Pappa bjöd på tårta…

… men jag åt detta – Nötkött och bearnaisesås… Mumma ju :P Det här var ju inte den enda portionen.. Det blev två till :P

Hannas mandolinsolo hemma hos min pappa..:) Men kom ihåg .. Hanna sjunger från hjärtat. I henne går melodin precis som den ska.. Vi andra fattar det bara inte.. :) I slutet så kommer jag och min älskade Syster Merja en sväng i rutan. Pepplorna på hakan är en liten bieffekt av LCHF.. Nu är det bättre än tidigare. Dom försvinner nog så småningom när kroppen vant sig vid detta. Men fan, ser ju ut som en Crackfnask ju… Men jag lovar.. Har aldrig ens sett en crackpipa i verkligheten bara på CSI.. Haha

Det har varit en bra dag.. När vi skulle hem så shoppade vi kläder åt Johannes på NewYorker som ligger i Punkthuset.. Han hade ju kvar en del av dom pengarna som farmor och farfar gav han till kläder. Ja, barnen fick alla en klädslant av ett arv som farmorn deras hade fått för ett tag sedan.. Johannes börjar ju bli så stor och typ Lindexkläder är inte så poppis.

(Här vart det en paus i bloggskrivandet)

Nu är det så där tråkigt, tråkigt här hemma igen. Men jag ska väl tillägga att jag är inte förvånad alls. Det följer ett mönster som sällan slår fel. Vi alla är så trötta på det.. Innerligt trötta. Men vi hann i alla fall att hälsa på min pappa idag i Västerås. Det betyder så mycket för barnen och för mig. Tur att vi inte planerade in söndagen för då hade ungarna skrikigt högt av besvikelse… igen.

Titta på hennes blossande kinder. Hanna har fått jättehög feber nu i kväll.. men ändå så orkar hon var så här glad min tös. Hon säger också att hon har ont i halsen och hon låter grötig. Ont i magen har hon med och hon kräks lätt av hög feber.. så det är nog bara förbereda sig för en till hemma-med-sjuka-barn-vecka.. minst. Barn med Downs Syndrom har en tendens att få långa sjukperioder jmf med ska normala ungar. En vanlig infektion kan vara dubbelt så länge än för andra. Det kan ju bli både två och tre veckor. Det har ju blivit en del sådana perioder dom senaste 10 åren. Det börjar hos en och dom andra kommer efter en efter en och så har en månad gått. Förrförra julen så gick hela jullovet i sjukdom. En enda fjutt dag under barnens jullov så var det läge för att kunna gå ut och bara vara. Det var magsjuka på magsjuka. Blandat med Halsfluss och öroninflammation, hosta och gud vet allt. Den första blev sjuk igen när den fjärde la sin sista spya.. Sen kom nästa och…

Jag lider verkligen med mina barn när dom är sjuka och det har ingenting med dom att göra när jag själv håller jag på få spel emellanåt och vill bara skrika rakt ut. Det är ju inte ungarna man får spel på dom utan sjukdomarna som kommer innanför dom Hottska dörrarna. Livet liksom stannar upp och omvärlden finns bara där i periferin och man är inte delaktig alls på ett tag.. ja, som typ Big Brother. Planer förskjuts in i framtiden. Man kommer inte ut på evigheter. Man nästan gråter av lycka och tacksamhet när något barn kan skickas till skolan varje morgon.. så att inte alla fyra ligger sjuka samtidigt. Att någon iaf får en normal dag.. med skola och vänner.. skratt och lek.

Nu på tisdag ska vi till hjälpmedelscentralen i Västerås för att pröva ut tandemcykeln till Hanna och mig. Det är den andra tiden som vi har. Den första vart avbokad på grund av .. sjukdom.. Den kanske blir avbokad igen och då får vi nog inte tid förens till våren när risken för snö inte finns. Nu stod det i kallelsen att det blir inställt vid snö. Ett par andra i mitt tycke ”viktiga” möten är inbokade och troligen blir det inget av dom. Men det är så det bara är när höst och vinter virusarna slår till.  Så är det ju när man har barn. Men det borde ju räcka nu!

Det måste vara ett stort jävla fel på mig, seriöst alltså! Jag el barnen har inte haft någon avlastning alls under dom senaste tio åren när det gäller sjukdom i familjen och perioderna har varit så många och långa. Inte ens då när jag själv var så jobbigt sjuk en lång period i influensa, då jag enbart orkade se och planera typ 15 minuter in i framtiden. Då jag låg på alla fyra och spydde i buskarna av ansträngningen över att ha vistas upprätt en stund och gått 20 meter för att lämna Hanna till skolbussen. Alla mina sinnen övervakade barnen hela tiden.. Men jag var ändå inte närvarande. Inte ens då så kunde jag förmå mig att skaffa hjälp. En gång så hade jag faktiskt luren i handen och övervägde kraftigt att ringa ambulans till mig med tanken om att någon tar säkert hand om barnen för nu ger jag upp. Men jag gjorde det ju inte. Någon fick äran att handla åt mig någon gång faktiskt. Så här efteråt så säger jag bara: IDIOTI!

Kan själv är ju mitt motto. FUCK den rejält!! När jag kan så där duktigt så får barnen lida. Det är ju så det är om man tänker efter. Skit i mig personligen. Jag klarar mig alltid. Är en eller två sjuka samtidigt så får resten oftast lida av att någon är sjuk. Dom får irra omkring i en bubbla av andras sjukdom och hamnar i ett vänterum. Mycket ställs in. Jag är ju ensam vuxen här och kan inte dela mig i fyra mammor i vanliga fall heller. Är dom små sjuka så är jag oftast låst här hemma. Är dom två större sjuka så kan jag iaf gå ut på gården med dom andra en stund. Under vinterhalvåret så händer detta ofta ofta. Under våren och sommaren det nästan sjukfritt här. Någon enstaka grej bara.

Nu vart detta inlägg inte alls så som jag hade trott mig. Det som kom fanns ju inte i början.. Men tro mig.. Detta är inte ett gnällinlägg eller en klagosång över våran lite tuffa situation ibland.
Detta är självkritik.. Ingenting annat!

Jag skriver ju bara som det är hos oss utan krusiduller. Det som ni läser nu blir ett löfte till mina barn och läsande släktingar. Låt sen djungeltrumman dundra riktigt högt för dom som inte läser detta att  Sirpa Hotti i Köping kommer faktiskt att ringa hädanefter. Hon kommer att bli en lite bättre mamma.. så det så :)

Bara så att det inte missuppfattas. Jag har aldrig bett någon om hjälp. Det är inte så att jag har ringt och blivit nekad hjälp. Jag inser nu att jag måste göra det emellanåt för barnens skull. Om det tex blir långvarigt för Hanna, som är sjuk nu, så innebär oftast få sömntimmar för mig per natt och så vaket resten av tiden. Blir ju lite slak efter en tid.. Orken är inte som den ska. Man blir lite disträ. Man är inte en bra engagerad mamma. Ja ni förstår ju hur man kan bli emellanåt. Ska kanske också klargöra att detta handlar enbart om dom friska barnen så dom slipper ifrån sjukhärden en stund. Mina sjuka barn tar jag själv hand om.

Att skriva allt detta här på bloggen… tvingar mig att ringa.. Haha. Ett löfte är ju ett löfte.. Så är det ju bara så jag kommer inte att komma undan…

Puh! Nu är det lovat i alla fall =)

Nu blir det bingen.. en stund.. bredvid Hanna… Hon sover oroligt. Sätter sig upp lite då och då… yrar och pekar ut i tomma intet.. Febern är hög trots att jag gav henne medicin innan hon la sig. Stackars gumman min!! Det skär i hjärtat.. Hoppas detta blir kort nu.

NattiKram på er!!

Ps! Dom tidigare obesvarade kommentarerna får svar i morgon…

* Fattigdom är som en konstant fucking orgasm..

Idag känns det rätt så okidoki med det ekonomiska livet trots alla karaktärsprövande bakslag den senaste tiden. Kanske beror det på att barnbidraget är på kontot..Haha :P

Emellanåt blir det en del snack om just den ekonomiska fattigdomen. Det har sina små skäl. Då för några år sedan när jag kom ut i Expressens artiklar om ”barnfattigdom” så fick jag en del läsare som är i liknade situation som vi är. Jag får en hel del mejl om igenkännande och att det känns bra att veta att man inte är ensam. Men jag vet att det finns en stor skam i att vara ekonomisk fattig. Skammen skapar ångest och fasader som man försöker hålla uppe med alla medel.

Jag har sagt tidigare att det är så otroligt skönt att slippa alla dessa fasader för egen del iaf. Det finns absolut ingenting som kan rämna och blotta mig och min situation för andra. Jag blottar ju mig själv och frivilligt.. Så den biten med skam är borta helt för att jag har jobbat bort känslan. För det är inte en skam!! Men folks attityder skapar andras känsla av skam och misslyckanden.. Folk som inte har en aning om hur det är och själva så sitter dom trygga i sin egen situation utan en tanke på att livet kan överraska en del emellanåt åt alla håll.

Jag har fått höra en del gånger under åren att ”Varför skaffar man sig så många barn om man inte har råd att försörja dom” Det är den mest korkade och ogenomtänkta frågan någonsin som jag har fått. Precis som om jag hade planerat att bli ekonomiskt fattig. Är det enbart dom som har en buffert för en hel livstid och för alla eventualiteter som bara tänkas kan.. som är förunnade att reproducera sig själva?

Jupp.. det är najs att att leva från hand till mun varje dag.. Det är så jävla skönt att känna en småångest känsla över nästa dag. En känsla av tillfredsställelse när man får säga nej till ungarna..osv…

Ja, absolut.. Det är som en fucking orgasm som pågår konstant. Så givetvis är den ekonomiska fattigdomen planerad.. eller?

Givetvis finns det dom som rider på systemet.. Dom som inte vill jobba och går på socialbidrag. Dom som använder en sjukdomsvinst för att få sjukpension. Dom som fejkar för sjukpenning.. osv osv.. Men jag tror att det är en liten del jämfört med riktiga fall. Jag personligen har inte socialbidrag, inte sjukpenning, inte sjukbidrag och ingen A-kassa.

Däremot är det systemet som har fällt många. Ättestupan. Men ändå så får den enskilda människan skulden av en del. Bara att ha tvingats falla och sen möta attityder som sänker en del, från folk och myndigheter. Man sparkar på den som redan ligger. Jag förstår om skammen kommer då och det för med sig en del annat som inte är bra för en människas känsla av att vara värdefull.

En annan grej som är lite skev.. Det är att fattigdom likställs emellanåt med ointelligens. Att man är för ointelligent för att komma ur sin situation. Tja.. i vissa fall så kanske det stämmer en del. Men det är banne mig inte likställt. Jag har ett testat IQ som ligger över genomsnittet men likförbannat så är jag ekonomiskt fattig. Jag är inte dum och saknar förmågor. Alltså finns det andra skäl.. men är det giltiga skäl i folks ögon?

Fattigdom skapar riskbarn. Vi hör dom men lyssnar vi?
Föräldrar orkar inte alltid.. Finns det stöd??

* Skyll dig själv?
* Utanförskap med risker
* Han hör och känner men förstår han?

* Det gör så ont!
Hon går med nertyngda axlar
Benen känns som bly.

Hon sparkar till en burk
Den skramlar till
Någon tittar upp.

Hon ser skuggorna i vardagsrummet
bakom gardinen.
Det är rörelser och gester
som hon så väl känner igen.

Hon sätter sig på en bänk
Hon vill inte gå hem.
Begraver huvudet i händerna
suckar… inte igen!!

Hon vet vad som sägs
bakom gardinerna.
Hon har hört dom så många gånger
Orden kan hon utantill.

”Jag hatar dig..
Du ligger där på soffan
och hjälper inte till.
Du dricker dina jävla öl
Försök sök jobb…försök.
Vi klarar det inte snart.
Hyran ska betalas..
Elen lika så
Vi måste ha mat..
min inkomst räcker inte till
20 timmar i veckan räcker inte alls”

”Orkar inte snart!!
Vi fick brev från fogden idag.
Sen kom ett krav..
Elen kommer att stängas
Om vi inte betalar snart”

”Knip käft kärring
Jag gör så gott jag kan.
Fatta, det finns inga jobb.
Jag söker överallt..
finns inte.. finns inte…FINNS INTE!!
Jag är värd dom här ölen
dom gör så jag står ut med ditt gnat.

Ja hon vet vad som avhandlas där.

Vad var det som hände?
Pappa brukade alltid vara så glad
Mamma hon visslade för det mesta
Hon var aldrig sen för en kram.

För några år sen
När pappa fick gå..
Han blev övertalig på jobbet..
Ja det var många som fick gå.

Det här började för några månader sedan
Kanske var det ett halvår sen.
Kassan var tydligen slut.
Första gången hon hörde grälet
gjorde henne oerhört rädd..
Då handlade det om socialen
Om tiden där.. om skam.

Om pappas bil, gamla Opeln
den fick säljas..
Mammas fina symaskin
såldes den med.
Hyran skulle betalas.

Flickan tog sig för magen
Det gör så ont…
Lärarna är på henne
Hon måste plugga hårt
IG:n hägrar..
Hon som hade VG för det mesta.

Hon tänker på sina syskon
Dom hör ju det där dom med.
Jag kan kanske läsa en saga
för dom en liten stund.

Hon reser på sig
och går upp.

© Sirpa Hotti

* Lyssna på mig!
Hör du inte mig?
Jag talar till dig.

Jag pratar högt
och forcerat.
Smäller i dörrar
men ändå så hör du
inte mig

Stanna!!
Jag har någonting
att säga till dig.
Jag gör det genom
sparkar
genom uppkäftighet.
Vad är det som gör
att du inte lyssnar på mig?

Jag talar mitt språk
som du borde förstå.
Jag kommer inte hem
skolan den får vá
Jag hänger på stan
Jag pratar med dig!!
Lyssna då!!

Lyssna på det jag säger till dig
Orden är få, dom är svåra.
Dom känner jag inte till.
Jag pratar med hjärtat
den som gråter.
Lite som teckenspråk för dig.

Jag berättar för dig
hur förvirrat allting är.
Berättar om min smärta
Om det tunga jag bär.
Jag berättar så högt jag kan
om hur vilsen jag är.

Jag skriker ut mitt budskap
Genom att bråka
Väsnas..
Genom väggar
Genom allt..

Dom är viktiga
Orden som är tysta
Jag har bett dig lyssna.
Jag kan inte tala just nu.
Det som jag säger till dig.
Dom är det som är jag.

Jag vill att du hör mig
Du borde ju förstå…
du borde ju det…
Jag behöver ju dig !!

Varför lyssnar ingen på mig?

© Sirpa Hotti

Ha en skön helg alla!

KramKram!

TILLÄGG: Ett bra initiativ har ni  HÄR


* Föreläsning, tvångsfrukt och Dödsbudsoro.

Idag har jag hållit en liten föreläsning på Ullvi Gymnasiet för en Vård och Omsorgsklass om Funktionshindret Downs Syndrom. Vilka fantastiska ungdomar vi har. Det kommer nog att bli helt underbara Undersköterskor av dom.. Synd bara att tiden inte räckte till, Har ju en massa att berätta om. Det skulle nog behövas ett par tre timmar för att få med det mesta. En lektionstimme är ju bara en liten droppe i havet.

Ser i Aftonbladet om fruktstunder i skolan har blivit anmält. Det glädjer mig enormt.  Har ju pratat om det i min blogg en del gånger. Dom här matsäckarna, frukterna och dylikt kostar multum per läsår. Är man ensamstående med många barn så är det kännbart. Tack Lina för messet om det =)

Här är några inlägg:
https://puffeltufflan.wordpress.com/2011/01/13/undrar-vad-typ-800-frukter-kostar/

https://puffeltufflan.wordpress.com/2011/02/08/igen-lite-om-dolda-skolavgifter/

https://puffeltufflan.wordpress.com/2011/08/26/vi-behover-mjolk/

Det är bra med oss alla. Johannes är visserligen sjuk i en förkylning sen snart en vecka. Han hostar och hostar, stackaren. I natt så sov jag inte en blund för hans hostande och så var det ju fullmåne. Men kunde ta igen det lite nu under dagen men är inte riktigt i form ändå.. Trött ju!

Stängde bloggen i 11 dagar.. Var lite på annat håll och ville nog koncentrera mig på det en stund. Bloggen lockar ju om den är öppen så den fick vara stängd. Ingen hade tillträde till den. Så hoppas ingen trodde att just dom hade blivit utelåsta för så är det inte.  Har också lagt av med sockret för ett par månader sedan.. Med resultatet att 18 kilo har rasat av mig på den korta tiden. Ganska skönt ju =)

Hösten har kommit rejält ju.. Skönt..Älskar hösten med alla färger.. Vinden, lukten, regnet..mörkret…. och att man kan tända ljus inne och mysa om inte fröken Hotti blåser ut dom.

Pappan är visst i mycket dåligt skick just nu enligt socialförvaltningens personal. Det ger en akut oro och nu hoppar man till rejält när telefonen ringer. Även om dom inte meddelar dödsbud via telefonen så hoppar man till iaf. Jag hoppas på det bästa men förväntar mig det värsta. HÄR är inlägget om Kommunens usla Missbruksvård och det här är ju följden av det som hände i somras. Det här är barnens Race som jag måste ta. Det är jag skyldig dom. Allt detta är dom vuxnas val och dom får lida för dom valen. Hade inte barnen varit inblandade så hade det varit annat.
Pappans val ger lidande för mina barn. Kommunens val av ”behandling” ger lidande för mina barn. Men vem hjälper mina barn mera än jag?  Den här människosynen och det människovärde men ger missbrukare är ju kassare än kasst. I Kommunens ögon.. I dom flestas ögon faktiskt. Dom är inte värda att satsa pengar på.. Dom kommer sist på prioriteringslistan.

Skriver mera senare..

Ha en fortsatt trevlig tisdagskväll!!

Sköt om er själva och varandra

KramKram!

* Tema Missbruk: Återuppbyggnaden..

Tre veckor kvar av sommarlovet. Nu suger det gnuballe big time ska ni veta. Nu är barnen uttråkade. frustrerade, ledsna och vill knappt gå ut. Det är ju så här dom har haft det, vara hemmavid på somrarna i många år.. så någon gång måste deras tålamod ta slut. Men i år så är det nog tyngre med allt det där vanliga hemmavid, som gick bra tidigare. Vi har varit till Stockholm två gånger.. En gång en resa över dagen.. Vi åkte båt i två timmar och sen hem. Andra gången var vi till Paula i några dagar. Några resor till Pappan och Riddarhyttan. Vi har Grönan kvar men vi får åka när det blir läge för det ekonomiskt. Just nu är ekonomin noll. det kostar ju dubbelt så mycket att ha barnen hemma en hel sommar med tanke på mat och annat.

Sommaren började så bra för barnen med pappa tillgänglig och dom var så lyckliga och slutade snart med känslomässig katastrof när kommunen satte honom i en lägenhet och slutade betala boendestödet för honom ” för dyrt” (ändå så var det ett av dom billigaste alternativen efter eget boende.. ca 900 kronor/dygn jmf med behandlingshem för flera tusen per dygn…) allt med mycket kort varsel. Sen har det varit supa för allt vad tyget håller. Dom satte honom ensam i en lägenhet och sen for alla berörd personal på kommunen på semester utan planering för honom. Dom kanske hoppades på att han själv skulle fixa problemet genom att supa ihjäl sig under semestern. Det var nog väntat med konstant supande efter en så kort nykterhet.

Det är mest Kommunens missbruksvård och brist på att se saker ur barnperspektiv jag är förbannad på. Att dom blundar över att det finns barn som lider svårt över deras korkade beslut.. Att folk inte fattar hur barn berörs av ena förälderns missbruk även om dom inte bor i hop med föräldern. Barn påverkas i högsta grad. Barn lider och kan sargas svårt i sina hjärtan.

Han har bott där i en månad nu.. Inte en gång har han hört av sig till barnen. Han svarar inte i telefon när dom ringer. En gång ringde han till mig men då frågade han bara om jag hade cigarettpengar att låna honom. Då berättade han också om vad han hade gjort efter ”tvångsmucket” – supit non stop.

Han hörde inte av sig till Johannes födelsedag heller och det knäckte min son ganska rejält. Jag tror barnen inser nu på något vis att det är nog kört för honom.. Han kommer aldrig att komma tillbaka till dom.. Aldrig!!

Det låter grymt och låter en aningens hopplöst men det känns som om man väntar nu på det slutgiltiga.. Det är ett dödens väntrum vi sitter i och väntar.. väntar..
Jag är barnen talesman i detta och tog ett beslut om umgänge då när han sattes på boendestödet en bit i från Köping. Det beslutet ger mig ångest nu.. Känner nog att jag gjorde fel. Jag kunde ju ha väntat och sett tiden an. Men dom fick iaf i nästan 4 månader ha en nykter pappa. Den längsta någonsin för barnen. Jag försöker inbilla mig att det kanske är någonting bra att ha med sig i framtiden. Men jag gjorde det som jag trodde var det bästa för barnen. Nu fick dom bara ett grymt svek som känns enormt jobbigt. Tidigare så fanns han och hans missbruk på avstånd. Sveken fanns där hela tiden men dom var inte så ”inpå” Men nu vart det genast så nära och så, så tungt eftersom dom hade fått en ”relation” med honom.

Jag tror denna sommar som började så bra har blivit en av dom tyngsta i deras liv. Det känns jobbigt och tungt, vill bara gråta när jag tänker på hur resultatet blev. Nu börjar den känslomässiga återuppbyggnaden för mina barn.. Dom måste bli glada barn igen.

Livet känns som en kokande, bubblande häxkittel just nu med en salig blandning av just precis allt. Barnens lidande,  arbetslöshet, ekonomisk fattigdom, andras missbruk, vara ensam vuxen.. osv.. Det känns att leva och så är det ibland men det ska ordna sig.. Det vet jag. Nu gäller det att fokusera på det viktigaste och sen beta av och tömma häxkitteln.

Tre veckor kvar av ledigheten och jag ska banne mig se till att dom får ett sommarlov om jag så ska sälja min själ.. eller kanske inte..  dom får nog det jobbigt med en själlös mamma. Men det fixar sig.. Det finns hopp och det finns kärlek och med det kommer man långt.

Må väl alla. Ta hand om er själva och varandra.

KramKram!

Din Törnekrona

Du har själv
bundit
din krans
utav
törnen.

Där varje
blad
varje tagg
representerar
ditt svek
mot
dina barn.

Där färgerna
är matta
och gråa.

En isande
krans
bunden
av sorg.

En krans
där taggarna
blöder.

Men
det är inte ditt
blod

utan dina
barns.

© Sirpa Hotti

Ur boken ”Din Törnekrona”