Etikettarkiv: Känslor

* Det allra vackraste ordet som finns….

julen-div-den-23-dec-2010-008kärlek

Lyssna på sången.. Den säger nog allt.
Länk till texten har ni i citatet nedan.

”Learning to love yourself
It is the greatest love of all..”

Det är här allt har sin början innan det ärligast kan gå vidare…

Glöm inte hur viktiga och värdefulla ni är.

Med dom här orden så säger jag hejdå för ett tag..

Kram!

____________________________________________

14 februari 2013: Är visst tvungen att göra bloggen synlig igen. Har sponsrade inlägg som måste vara synliga och sökbara så länge bloggen inte är raderad. Bloggen får inte göras privat och osynlig annars får jag pröjsa tillbaka.. och det vill jag ju inte. Passar också på att önska er alla en varm och kärleksfull Alla hjärtans dag..

* Un-Break my Heart…

KärlekHjärta 8 februari 2013 012krash

* Lite.. så där.. just nu…

Det är tisdag idag.. En helt vanlig tisdag men ändå inte. Allting känns så där jobbigt, jobbigt just nu men begravningen på torsdag är ett avslut och innan den så går det inte komma vidare så långt i dom här känslorna.

Vi alla mår efter omständigheterna bra. Vi skrattar och gråter.. är tysta, högljudda eller lagomlagom. Precis som det ska vara när man lever ett liv men lite mera av vissa saker just nu.. precis som det kan vara när livet har fått sig en tung och sorgsen vändning.

På torsdag nästa vecka börjar min barnledighet. Jag har trots allt planer för min födelsedag men dom ändras varje dag ju och flera gånger per dag också.. så kluven är jag just nu. Vi får väl se hur det ser ut den dagen när man faktiskt blir 50 år. Just nu är jag ju 4o någonting ju =) Det kanske blir att jag drar täcket över huvudet och stannar där i fem dagar =) Fast om jag ska vara ärlig så är inte det alternativet aktuellt så ofta nu.. Den kommer lite då och då.

Det blir väl att man umgås med vänner.. äta tårta och dricka en kopp kaffe eller två. Ursprungsplanen är inte aktuell längre.. att resa bort och slå klackarna i taket i flera dagar. Det känns inte Ok alls att parta loss så nära efter begravningen. Det känns inte så just nu i alla fall. Visst.. livet måste ju gå vidare och det gör den i allra högsta grad nu och den går vidare på att annat sätt sen efter begravningen också. Men det är ju fördel att vara glad i hjärtat också.. sen kan man ju faktiskt ta det senare också.

Nu ska jag börja kocka lite mat åt ätteläggen..

Var rädda om er själva och varandra..

* En vecka av sorg..

En jobbig och förtvivlad vecka har gått sen pappa dog. En vecka där varje dag har känts som ett år. Men det känns ändå som för några timmar sedan som det hände. Förvirrad och motstridig tidsuppfattning men det mesta är lite förvirrat just nu. Mitt egoistiska jag vill hoppa ett år framåt i tiden.. så att sorgen känns lite lättare att bära. Men sorgen måste ju sörjas hur ont det än gör. Vet ju det. Annars ligger den och gror och växer inom en. Man ältar det sen inom sig resten av sitt liv. Det var nog inte så den döde ville att det skulle gå. Pappa skulle nog söka upp mig på något sätt och ta mig i örat om jag stannade upp mitt liv för en längre tid. Det var så pappa var. Vi var så lika han och jag i så mycket.. Jättelika.

Två skoldagar kvar innan helgen och sen är det sportlov. Det är sjukt här hemma fortfarande och vi får se om vi kommer iväg någonstans. Troligtvis blir vi hemma. Pengarna behövs till annat just nu. Det gnager i mig att pappa aldrig hann se oss ha det bra. Han var ju bekymrad över min arbetslöshet och dom konsekvenser som det ger. Men jag hoppas att jag kan ge honom det lugnet postumt. Åhh.. Det är så jobbigt nu med alla tankar och känslor som kommer över mig ideligen. Älskade pappa..

Barnen mår under omständigheterna bra. Barn sörjer ju i omgångar. Det är så skönt att se att det är som ”vanligt” emellanåt. Att dom kan skratta, leka och tjafsa. Försöker få igång mig bla genom att blogga. Försöker hålla mig aktiv genom att leva den här vardagen med allt vad det innebär. Försöker ignorera känslan som kommer när vänner går förbi med en snabb blick och utan ett ord.. trots att dom vet vad som hänt. Trots att dom alltid pratar annars. Det finns mycket rädsla i att bemöta andras sorg. Men allt blir bara tyngre för mig när någon vänder ryggen. Vad är man rädd för? Att jag ska bryta ihop inför dom.. Att jag ska packa på min sorg på dom? Jag är ju inte pestsmittad. Jag har förlorat min far. Eller är det bara så att dom är så livrädda för döden i sig så att det blir lättare att ignorera och skjuta ifrån allt som har med det att göra. Livet och Döden går hand i hand. Döden gör så fruktansvärt ont att få i sitt liv.. men det är en fördel att lära sig att acceptera att det är en del av livet så blir allting en gnutta ”lättare” att bära när det kommer. För vi alla ska gå igenom detta någon gång i våra liv. Vissa mera.. vissa mindre.

Dom här dagarna har vi funderat på hur pappa vill bli begravd. Just nu vet vi inte riktigt hur han ville ha det. Det finns visserligen vissa önskemål från pappa som han har sagt till hans syster Tuula. Det ska bli en bankfacksinventering snart och då hoppas vi verkligen på att han har någonting där som talar om för oss hur han vill bli begravd och vart. Det är så viktigt att det blir rätt så att han kan vila i ro. Mamma begravde vi i Finland. I Salla. Vi visste att mamma ville ha det så med all säkerhet även om det inte var nedskrivet. Det här har fått mig att inse att detta är någonting jag bör göra så fort jag orkar. Inte om tio år utan nu snarast. Det går att ordna det via begravningsbyråerna så finns det kvar hos dom till det är dags. Mina barn ska inte behöva fundera. Jag ska göra allting klart innan jag dör.

Någonting som känns fint mitt i det svåra är att vi donerade pappas hornhinnor. Någon kommer att få tillbaka synen igen. Det gick inte att donera annat eftersom pappas hjärta inte slog längre. Pappa var positiv till donation och hade pratat om det med min syster tidigare. Jag donerar allt som bara går när jag dör. Det inkluderar även organdonation om jag är hjärndöd. Det är nedskrivet redan och nu är det sagt här också. Fast just nu är mitt hjärta ingenting att ha.. Den är så full av sorg och förtvivlan..

Var rädda om er!

* Så vackert så det blir riktigt, riktigt svårt! – Tribute to #WhitneyHouston

The Dubai Fountain – Tribute to Whitney Houston – I Will Always Love You 2012

* Spegelbild…


När jag kikar mig i spegeln så ser jag ut som raringen här ovan. Jag har djävulskt ont av ischiasen. Jag är trött och sliten av allt hostande och dom få sömntimmarna men det värsta av allt.. Jag är förbannad och grymt besviken och dom två sistnämnda är inga roliga känslor att ha ska ni veta. Jag har åkt många år tillbaka i tiden till dom känslorna jag hade då i vissa saker och det suger Gnuballe big, big time.

Nu gäller det att fokusera. Ta nya tag och se till att det kommer någonting bra av detta. Skönt att helgen är här så att man hinner komma ner i varv innan så att det inte blir fel. Nock om detta.

Har inte hostan och snorigheten försvunnit till mitten av nästa vecka så blir det doktorn. Det är visst en del infektioner orsakade av Mycoplasma här i Sverige. Tyckte mig nog läsa att det har skett en ökning av dom. Så om man är förkyld för jämnan och länge så kan det  vara just det som spökar. Vi är ju ideligen förkylda på ett eller annat sätt så jag beställer tid för oss alla så får dom ta prover. Visserligen så behandlas den kanske inte om inte en lunginflammation har kommit som grädden på moset. Min hosta är så där tung och jobbig just nu.. Är helt slut efter att ha överlevt en hostattack. Bläh!

Finns det någon medicin som hjälper mot Ischias?? Vad har ni för erfarenheter? Tänkte på att om det blir för jävligt i helgen så kanske man måste söka jouren för att få någonting värkstillande som man kan ta så att man kan få sova en stund i alla fall på natten. Inflammationen i nerven orsakas med all säkerhet av min krossade kota i ryggslutet. Den som är felläkt. Finns det ingenting som verkligen hjälper så är det ju onödigt att belasta sjukvården.

Finaste Thommy (Hannas Assistent på fritids) skulle göra någonting med Hanna nu i eftermiddag när hon kommer till skolan och efteråt så kör han hem henne. Då behöver jag inte knalla iväg för att hämta hem henne. Skönt.


Jag fick lite bilder av Jessica igår och här har ni en av dom. En massa filmer fick hon i födelsedagspresent och då blir man väldigt glad ju =) Ni får mera bilder sen…

Ha en bra fortsatt dag!

Var rädda om er själva och varandra..

* Words…

”There is no life – no life without its hunger;
Each restless heart beats so imperfectly;
But when you come and I am filled with wonder,
Sometimes, I think I glimpse eternity”

* It Hurts!!

Tommy Nilsson och denna sång har ingenting med innehållet i inlägget att göra. Tycker bara den är fin och så känslosam =)

Idag har jag ont.. Träningsvärk ju =) En runda blev det idag med fast då sprang jag inte. Skorna ni vet!! Känner av behinnorna också.. Det gör lite ont där med men mest har jag ont i höfterna och rumpmusklerna. Jag måste ha tagit i ordentligt igår =) Men skönt var det att komma ut och fort går det också tycker jag.. Startar och vips så är jag hemma igen. Men måste skaffa nya skor snarast. Hoppas det finns något bra på rean. Bra träningsskor kostar ju en himla massa. Ett par hundringar är lagom pris. Det får duga. Man får inte vara så knusslig och bara dom inte är platta så går det nog bra. Det är skönt att träna när det är mörkt och mot kvällningen så jag kör nog mina rundor strax före kvällsmaten. Att gå i matkoma är ingen hit =)

Har haft främmat idag. Vi har ätit gott och pratat och fikar och ätit, pratat och fikat igen.. Huh! =) Trevligt var det!

Vi har TVÅ Alladinaskar här hemma nu. TVÅ och det innebär ju 8 stycken Körsbär i Likör.. Ajdå.. Nu får jag stålsätta mig rejält ju..Haha. Nu får Pralintorsken Sirpa visa lite karaktär :P Har klarat mig än så länge men det har varit nära ett par gånger. Ska nog spola ner dom i toan för ungarna gillar dom inte och ser ut att spy så fort jag erbjuder dom att käka upp dom. Inte ens för en tjuga per pralin..Haha

Har inte pratat med Petri om filen jag inte kunde öppna. Har glömt bort den helt.. Ja, den med bilderna från Julaftonen. Får väl ta tag i det snart.

Nu ska jag softa en stund på soffan. Det har varit en intensiv dag idag. Men en attans trevlig dag.

Hoppas eran dag har varit bra och att ni är nöjda!

Var rädda om er så hörs vi snart igen.. kanske senare ikväll.. ska väl hinna med ett inlägg till för man får ju passa på när man har tillgång till en dator :P

* Det är tidig morgon…

Torsdagen den 22 december 2011 kl 05:00

Denna dag är helt ny.. en ny början. Jag sover antagligen nu och många av er som läser detta senare ligger och sover, rofyllt förhoppningsvis. Klockan är fem på morgonen och snart sjuder det av liv överallt. Men ännu så är det stilla. Jag har tidinställt detta inlägg vilket jag gör väldigt sällan.. Det här är väl den tredje sen -07.

Hoppas du är utvilad, du som läser mig just här och nu. Stark och taggad för dagen som är ett oskrivet blad i din livshistoria. Du som läser mig sent: Hoppas din dag har varit helt fantastisk och givande. Du väljer i mångt och mycket av innehållet själv. Du väljer.. Vilken frihet!

Två dagar kvar till Julafton. Känner ni i era hjärtan att ni börjar få julefrid inom er? Eller ligger stressen och gnager som en lömsk tjuv av det lugnet ni förtjänar att ha? Nu börjar jag känna ett lugn.. Ett lugn som jag inte har haft på länge. Lite som eufori men inte riktigt så ändå, men en välkommen känsla i min ganska tuffa vardag. Jag känner lite i alla fall, att jag nog kan luta mig tillbaka och njuta. Den här Julen blir min fristad. eller jag gör det till en sådan före en tuff vardag som kommer att komma om jag inte når riktigt fram i kön. Jag måste prioritera vad jag ska lägga vikten på inom mig i tankar och känslor..

Man får fråga sig vad dom är viktigt för en själv. Inte bara i Juletider utan annars också. Jag berättade för er för några inlägg sedan om den här jobbiga känslan av ensamhet som jag känner emellanåt. Att inte tillhöra en tvåsamhet. Det kommer svackor emellanåt. Men jag pratar om det och kan klättra upp starkare än tidigare. För jag kan känna.. Jag kan Älska och jag har passionen i mig för Kärleken. Jag kan känna alla dessa känslor med hela min själ, djupt, innerligt och starkt och jag har inte byggt några murar inom mig som hinder för att inte behöva känna. Jag kan också känna det där svåra ärlig och vara ärlig inför mig själv om det. Att erkänna för sig själv att den här ensamheten är faktiskt självvald på ett sätt gör att det svåra lättar. Den är inte påtvingad utan ett val jag gör med diverse olika ursäkter som hjälp =)

Ensam är jag ju inte. Jag är Älskad av dom som är viktiga för mig. Jag älskar tillbaka. Jag har inget behov av att vara älskad av alla.. Inte ens omtyckt av alla. Det är en frihet att kunna köra sitt eget race här i livet och vara sig själv med allt vad det innebär utan att hela tiden tänka på att behaga alla omkring en. För mig är det viktigt att kunna ha och behålla den friheten. Jag flyger med mina egna vingar.

Idag så blir det några rundor på stan.. Handla lite mat inför julhelgen. Köpa lite julklappar till barnen.. alla fem. Tar ett barn med mig på dagen och får väl muta med en fika på stan =) Resten får barnvakta sig själva. Sen i kväll så blir det Tomtenatta utan barn. Då får jag fixa det sista som fattas.. Affärerna är öppna till 22. Det blir lagom att knalla dit efter kvällsmaten.. typ vid 20 tiden.

Eftersom detta är ett tidsinställt inlägg med ett antal timmar framåt till publicering så innebär det att det är natt här och ska väl hoppa i sängen nu.. Jag ska sova gott och drömma finfina drömmar =)

Var rädda om er själva och varandra och säg dom osagda orden till någon som du bryr dig om. Ge orden ett värde annars så går dom förlorade och en dag kanske det är för sent. Tänk på vad ett leende kan göra. Så le mot världen så ska du se att den ler tillbaka. Men börja alltid dagen med att le mot dig själv..

Sköt om er!

* Det var som självaste…

En vaknade med ont i halsen idag och var hemma från skolan. En annan kommer hem från skolan och klagar på ont i halsen. Den tredje fick en influensaspruta idag och den kan ge Influensa light om en 3.4 dagar.
Ska det bli en till Jul med bara sjukdomar nu? Blir en aningens trött nu. Men men.. vi överlever detta med om det nu skulle vara så oturligt att dom flesta ligger sjuka. Vi har ju vanan inne och det som inte dödar det härdar. Vet ju det.. Men det är inte kul.

Det blev inte speciellt mycket julklappehandla idag. Men det kommer ju fler dagar,, På torsdag är det i alla fall Tomtenatta här och det satsar jag på. I morgon tar jag det lugnt i alla fall och får slutstäda här hemma. I morgon är det Hannas avslutning också. Tänk om jag kunde klona mig i några delar. Det känns som om jag borde göra en massa samtidigt och det finns bara en av mig. Det är dags att börja dejta nu. En karl behövs i huset =) Han kan i alla fall bära matkassarna :P

Det är ju så här som till jul och andra storhelger som den här ensamheten är lite plågsam.. Nu menar jag inte att jag är ensam på så sätt utan menar den där singellivsensamheten.. Den känns. Det går väl bra till vardags. Har ju fullt upp så jag hinner inte sakna så mycket det där med att finnas till i en tvåsamhet. Men den finns ju där en del, då med.

Jag har inga problem med att ”få” någon det är nog mera så att jag är nog ganska kräsen. Mitt ”fel” och jag är medveten om att jag ställer nog ganska höga krav. Kanske ett skydd mot att lämna ut sig för någon. För det är nog så att när man faller för någon så ställer det till en massa inom en.. Man blir sårbar. Det är enklare att vara singel faktiskt eller ha någon som inte ställer krav och som jag inte kan ställa krav på men sådant är ju utopi. Det ställs ju alltid krav på ett eller annat sätt av mig och av den andre.. Förstår ni vad jag menar?

Det handlar inte om sex utan.. äsch.. har svårt att förklara. Haha. Men om jag säger som så. Jag har så mycket krav på mig nu. Har fyra barn att fixa ut i livet. Har en tuff vardag som ska gå ihop med allt vad det innebär. När man har ett förhållande så krävs det ännu mera av mig än det som redan finns nu. Jag kan nog inte ge det där i tid och engagemang som krävs för ett förhållande nu. Det skulle nog blir fel. Man såg ju hur Christa blev när hon träffade Ari. Helt väck och svävade långt ute i yttre rymden eller så..Haha.

En del av mig skriker ”Det här är ju bara BULL SHIT” när jag läste igenom vad jag har svamlat.. Haha. En liten oskyldig flirt skulle i alla fall pigga upp lite, ska bara putsa glasögonen lite så jag ser :P

Fast egentligen vill man ju att någon ska bara komma och svepa iväg med mig.. :P

Jamen hur kom jag in på detta nu.. sjuka barn var det ju.. Haha

Bäst och sluta nu innan jag säger för mycket och drar mig själv rakt ner i fördärvet.. Fast jag kanske är där redan.. så ingen skada skedd =)

Vi hörs lite senare.. om annat =)