Etikettarkiv: klass

* Jamen… it´s enought nu för sjutton.

Hela Påsken låg Hanna och Jag magsjuka.
Grabbsen jublade… dom fick skräpmat i flera dagar.. haha
Bad att nu får det väl vara nog med sjukdomar
iaf för Hannas del.. hon blir ju så sjuk lillstumpan.
Eller hon blir så ämlig hela hon.. ”åhhh, vad det är synd om henne”
Fast klart det är synd om tösen… men ni förstår vad jag menar. =)
Men säg den lycka som varar…
Hanna vaknade med igenmurade ögon i morse.
Så nu blir hon nog hemma hela veckan…. nog alltså
Det kan ju går över snabbt.
Igår var hon rödflammig i hela ansiktet men det är bättre idag.

Jobbigt med ögoninfektioner…
Jobbigt med solen.. jobbigt när det kliar och rinner hela tiden.
Men smart som hon är så satte hon sig själv i badet i morse.
Så nu är ögonen rena och fria från kladd.. ett tag iaf.

Jag var ju på utvecklingssamtal ang Hanna igår.
Allt vara bara bra.. hon har ju utvecklas en massa.
Hejja… Träningsskolan.. ni är det absolut bästa för mitt barn.
Det är tack vare er… ni underbara lärare och assistenter
Magda, Kerstin och Gunilla plus ni andra som är där ibland.
Tack underbara ni för ert engagemang och kärlek till barnen.
Tack för den glädje ni visar med barnen när dom lyckas sätta ihop ett A
Tack för era glittrande ögon när ni berättar hur mitt barn har det hos er.
Tack underbara ni som SER mitt barn och dom andra barnen
som dom fantastiska människorna dom är.
och låter dom utvecklas i deras högst personliga takt.
Tack underbara värdefulla ni för att ni finns
och gör detta fantastiska jobb med barnen.

Tack livet för Hanna.
Tack livet för dessa speciella underbara människor.

Tänk om mina andra barn och andras barn fick samma möjlighet
till denna undervisningsform. ja dom sk ”normala” barnen.
Tänk vad världen vore full med underbart trygga och kunniga barn.
och framförallt SEDDA barn…
Många barn försvinner i dom stora klasserna och faller.
Det är stress och krav som inte alla pallar med.
Tänk om… ja tänk om…

Det är molnigt just nu
Man skulle kanske passa på att svabba lite fönster.
Det skulle ju inte skada faktiskt.
Sen när luften är lite uppvärmd
så går vi ut och bosätter oss på gården Hanna och jag.
Shalini och hennes små trollungar  gör nog oss sällskap sen.
Det vore ju en fördel om solen lyste men med tanke på Hannas ögon
så får det gärna vara mulet hela dagen.

I helgen har dom lovat mellan 18-21 grader
Det låter ju lovande…
För en vecka sedan såg jag en långtidsprognos ang vädret
och dom lovade snöblandat regn till nästa helg…
och det vill vi väl inte ha. Hualigen… inget snö mera!!

Nähäpp.. nu kallar plikterna!!
Fröken Hanna rosenknopp sitter parkerad framför Emil.
Där kommer hon nog att sitta en timma till
Så man hinner en massa under tiden… eller inte. =)

Ha en härligt Tisdag alla!!
Så hörs vi snart igen!!

Sköt om er!

KramKram!!

* ”Istället för att lyfta och stötta en grupp människor så körs det skrämselpropaganda OM dom.”

Idag så fick jag ett mejl från en reporter
som ville ha lite hjälp med att ta kål på lite fördomar
och myter om Downs Syndrom. Hon skulle skriva ett reportage..
Eller hon hade redan gjort det ju.. ett reportage
Det var lite av eftertexten som hon ville ha lite hjälp med.
Jag tror jag författade en hel roman till henne. Haha

Snart ska jag intervjuas av några gymnasieungdomar som håller på med
”Ett projekt ang fosterdiagnostik och Downs syndrom
ur ett etiskt och moraliskt perspektiv”

Jag har gett en massa intervjuer åt ungdomar i deras skolarbete.
Det är så attans kul.. så värdefullt och givande.
Det känns som om det är det jag vill hålla på med- Att informera
Kanske att ge ”föreläsningar” någonstans om just Downs Syndrom
om fördomar och rädslorna som kommer.
Om hur jag känner. Hur jag ser det som mamma
till en helt bedårande liten tös med Downs Syndrom.
Det är just om det tex min bok handlar om.
Mina tankar och människornas fördomar och rädslor.

Sen när jag är på väg att klä mig i träfracken
så vill jag känna att jag har gjort vad jag har kunnat.
För att minska på rädslorna och fördomarna
som finns i vårat samhälle.
Bara jag har nått ut till några så är jag mera än nöjd.
För dom i sin tur når kanske några
Sen så är snöbollen i rullning….

Tänk vilken underbar tanke…
Att alla funktionshindrade oavsett vad… skulle ses som
viktiga och värdefulla representanter för vårat samhälle.
Att dessa människor blir en helt naturlig del av ”Oss”
Ett samhälle där föräldrar inte behöver blogga om det *ler*
Det är inte så just nu… dom är lite liksom öppet undangömda överallt.
Dom inkluderas till en del men det görs liksom lite i smyg.
Dom syns ju ändå inte som dom förtjänar.

Den selektiva fosterdiagnostiken är horribel.
Här sitter man och erbjuder föräldrar att ta testa
för att dom sen kan ta bort helt funktionsdugliga barn.
Bara för att dom hade Downs Syndrom.
Istället för att lyfta.. stötta en grupp människor
så körs det skrämselpropaganda OM dom.
”Du som har åldern inne har ju RÄTT att få fostervattensprov”
”Du har RÄTT att få veta för att ev kunna abortera..”

Vilken rätt har då dom nu levande dom existerande
Dowinsarna i Sverige?
Som min Hanna.. Som Micke ” I en annan del av Köping”
Som Besheer i Hannas klass? och Hon där  som bor granne med dig.
Han som du möter lite då och då med ett leende i affären.
Eller den där Killen som cyklar så stolt på sin stora trehjuling genom stan.
Han som är på väg till ett viktigt möte någonstans…
Hon som serverar dig kaffe på Cafet på stan..
Hon där… Han där…. Dom där två hand i hand…
Många..medmänniskor.. mina och dina. Våra.

Dom Andas samma luft dom du. Dom ser samma sol gå upp.
Dom Älskar innerligt och ärligt och dom Lever…
Dom lever…Just här och just precis just NU.

Dessa människor är den största enskilda gruppen av människor
Det finns ca 5 000 Downisar samtidigt i Sverige..
Här sitter då samhället ÖPPET och erbjuder tester till väntande föräldrar..
samtidigt som dom deklarerar ”För att ta bort sådana som du”
till 5 000 Downisar i Sverige. Vilken enorm Kränkning!!
Det är ett solklart brott mot dom Mänskliga rättigheterna.
Ingen..INGEN ska behöva bli ifrågasatt oavsett hudfärg, religion
åsikter, könstillhörighet, extra kromosomer .. m m -  Ja ni fattar ju!

Jag brukar iaktta min dotter Hanna
när hon gör någonting..
Ögonen tåras oftast och halsen kramppar..
Hon är ju så perfekt.. så fullkomlig min tös.
Och jublande ödmjukt så tänker jag…
Fattar inte riktigt, är det sant…
Är hon verkligen min!! *Älskar*

Tack livet för henne!